Arkiv

Archive for 10 augusti, 2021

DP Sikhall (8): Medveten fördröjning? (2/2)

10 augusti, 2021 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en fortsättning på bloggen ”DP Sikhall (7): Medveten fördröjning? (1/2)”.

Det är inte helt lätt att få grepp om hanteringen av detaljplanen och arbetet med den i samhällsbyggnadsnämnd och -förvaltning. Den 25 juli skrev jag därför till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Anders Wiklund (MP) och 1:e vice ordförande Tor Wendel (M). Jag redogjorde kort för bakgrunden och avslutade:

“Jag undrar vad som egentligen hände i SHB och anledningen till att ärendet tog sådan tid. Varför skickades ärendet t ex tillbaka till förvaltningen i maj 2020 och varför bordlades det på sammanträdet i september 2020. Sedan förstår jag inte heller på vilket sätt politiken var inblandad.
Vore tacksam för svar, kommentarer och information kring det som hände under processen i SHB.”

Ordförande Anders Wiklund (MP) har svarat att han ska svara senare, men fortfarande har jag inte fått några svar på mina frågor och funderingar. Det är synd. Det hade varit mycket intressant att t ex få reda på vad förvaltningschef Andreas Knutsson sa till ordförande Wiklund under sammanträdet i september, efter att förvaltningschefen hade pratat med kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C) utanför sammanträdeslokalen. (Se ”DP Sikhall (6): Stiltje i 2,5 år”.) De ”informella” samtalen ledde, som jag har beskrivit tidigare, till att ärendet om Sikhall bordlades.

Vice ordförande Tor Wendel (M) skrev den 31 juli att han inte har uppfattat att det har förekommit några direktiv eller politiska förhalanden alls från samhällsbyggnadsnämndens sida. Han menade att politikerna har sett positivt på en utveckling av Sikhallsområdet i enlighet med kommunfullmäktiges beslut. 

Wendel skrev också att ärendet har varit komplicerat, att det så att säga har varit fler frågor än svar. Han nämner som exempel frågan om avyttring av vattenområdet:

“…om detta t ex komplicerar senare tillståndsgivning för pir samt om detta beslut skulle kunna bli prejudicerande inom kommunen.”

Och det kan säkert vara fallet, att det här har varit komplicerat alltså. Men den här aspekten av ärendet lyftes till politikerna i nämnden av ordförande Anders Wiklund (MP) först i oktober 2020. Det är möjligt att nämndens presidium (de tre ordförandena) hade diskuterat frågan efter sammanträdet en månad tidigare. Men det är förvånande att ordförande inte redan under processens gång hade meddelat sina invändningar, åsikter och farhågor till de tjänstepersoner som arbetade med ärendet. På samhällsbyggnadsnämndens oktobersammanträdet hade ju, som framgått i en tidigare blogg, tjänstepersonen ett förslag som gick fastighetsägaren Magnus Larsson till mötes. Ordförande hade då ett annat yrkande, som också fick majoritet i nämnden. Det var bara James Bucci (V) som stödde förvaltningens beslutsförslag. Det har jag beskrivit tidigare.

Tor Wendel (M) betonar avslutningsvis att han inte kan tala för detaljplaneprocessen i stort.

Jag mailade också den tjänsteperson som hade arbetat med ärendet i samhällsbyggnadsförvaltningen – och fick ett långt och utförligt svar. Hen skrev:

”Detaljplanen medger i samrådshandlingarna utveckling av en småbåtshamn i sikhall på bland annat kommunens fastighet Sikhall 1:4 och på fastigheten Sikhall 1:6.” [Sikhall 1:6 är Magnus Larssons fastighet; min anm.]

Tjänstepersonen betonade att förvaltningen var positiv till planen. En dialog hade inletts med Magnus Larsson om köp av del av kommunens mark/vatten.

”Som ett steg i den processen om markköp sökte samhällsbyggnadsförvaltningen en fastighetsbestämning (2019-06-05), vilket betyder att gränserna utreds av en lantmätare…”

I fastighetsbestämningen blev först det kommunala lantmäteriet inblandat, som sig bör, men också det statliga lantmäteriet. Staten blandades in eftersom Magnus Larsson ansåg att det kommunala lantmäteriets gränser inte var helt korrekta. Och eftersom Larsson hade mindre goda erfarenheter av Vänersborgs kommun genom åren så ville han att en objektiv part skulle fastställa gränserna. Kommunen var ju faktiskt också en av parterna i gränsdragningen – och då borde någon annan avgöra var gränserna gick, tyckte Larsson.

Jag tror att det är nödvändigt med en liten utvikning.

Magnus Larsson har under många, många år haft med kommunen att göra. Jag har i tidigare bloggar under åren redogjort för hur kommunen på ett medvetet och systematiskt sätt försökt sätta käppar i hjulen för honom. (Se t ex ”Sikhall 1:6”.)

Det började 2005 när Magnus Larsson köpte fastigheten Sikhall 1:6. Det hade funnits flera intressenter på fastigheten, däribland Bo Carlsson, även på den tiden kommunstyrelsens 2:e vice ordförande. Carlssons ”regeringskollega”, kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S), föreslog efter Magnus Larssons förvärv att kommunen skulle utnyttja sin förköpsrätt och köpa hela fastigheten – till ”det rörliga friluftslivet”. Det var den 2 november 2005. Det är väl svårt att tänka sig att Ljunggren skulle ha agerat på samma sätt om det hade varit Bo Carlsson som hade köpt fastigheten istället för Magnus Larsson. Det spred sig en märkligt unken doft kring ärendet.

Magnus Larsson motsatte sig kommunens planer på förköp, dvs expropriering. Men den rättsliga processen dröjde och under hotet att bli av med hela fastigheten så såg sig Magnus Larsson tvingad att gå med på en uppgörelse. Larsson var tvungen att avstå en del av sin fastighet till kommunen och ”det rörliga friluftslivet”. Larsson fick se hur kommunen så att säga styckade sönder fastigheten. Det är för övrigt samma områden som fastighetsägarna i Sikhall har andra planer för än kommunen. Det är de områden som Magnus Larsson förhandlar med kommunen om att få servitut på eller köpa. Det handlar om skogsområdet väster om badstranden och området, bland annat parkeringen, vid Sikhalls magasin och segelsällskapets fastighet. (Denna fastighet ägs dock, och har ”alltid” gjorts, av segelsällskapet.) Till områdena hör också mycket vatten, bland annat det vatten där lantmäteriet skulle dra gräns.

Hela detta vattenområde tillhörde alltså vid tiden för Magnus Larssons köp av Sikhall 1:6 just denna fastighet. Kommunen visste vad den gjorde när den styckade hans fastighet…

Vänersborgs kommun fortsatte att lägga krokben för Magnus Larsson. Byggnadsnämnden avslog i stort sett allt han ville göra på sitt bostadshus. Det handlade bland annat om skärmtak och fönsterutformningarna. Efter ett antal överklaganden till Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen fick Magnus Larsson rätt på alla punkter. Det var den 21 mars 2013, efter 7,5 år, som Larsson vann den sista striden om sin bostad…. Magnus Larsson hade då fått rätt i samtliga 7 fall.

Jag kan inte avgöra vilken roll Bo Carlsson har spelat i alla turer på Sikhall eller om han är jävig eftersom han också ville köpa Sikhall 1:6, men förlorade budgivningen till Magnus Larsson. Eller om förvaltningschef Andreas Knutsson är att betrakta som jävig bara för att han sedan länge är ingift släkt till Bo Carlsson. Men jag vet att Magnus Larsson anser det och jag har velat förklara varför Magnus Larsson har dessa uppfattningar. (Se Magnus Larssons kommentar på en tidigare blogg.) Min uppfattning i ärendet är mer principiellt. I kommunala ärenden, och särskilt i sådana här känsliga ärenden, som detaljplanen har blivit och som kommunens förköp tidigare var, är det viktigt att kommunens avsikter inte kan ifrågasättas. Kommunens trovärdighet måste upprätthållas. Kommuninvånare måste veta att kommunen behandlar alla invånare lika.

Det var utvikningen. Magnus Larsson ville alltså att det statliga lantmäteriet blandades in i processen kring fastighetsbestämningen. Men det tog tid. Det tog drygt 1,5 år innan statens fastighetsbestämning var klar den 16 december 2020. Och gränserna ändrades bara obetydligt av det statliga lantmäteriet, men ändringarna var till Larssons fördel.

I en tidigare blogg skrev jag att Sikhallsärendet vid ett tillfälle blev återremitterat av politikerna (till tjänstepersonerna) på våren 2020 (25 mars). Tjänstepersonen kommenterade och förklarade i sitt mail:

”När ärendet presenterades i nämnden fick förvaltningen frågan varför nämnden inte var varse om dessa dialoger med fastighetsägaren innan. Jag svarade då att jag hade haft ärendet upp under våren i fastighetsutskottet och då fått ärendet återremitterat.”

I fastighetsutskottet sitter nämndens tre ordförande och två ersättare, dvs både Anders Wiklund (MP) och Tor Wendel (M) är ledamöter i utskottet. Det är alltså samma personer som är de ledande och tongivande i nämnden…

Förvaltningen hade presenterat en lösning för fastighetsutskottet som kortfattat innebar att kommunen och Magnus Larsson gemensamt skulle:

”återkalla förrättningen från statliga lantmäteriet och underteckna överenskommelse om att enas om den utredning kommunala lantmäteriet utrett. Samtidigt skulle avtal om fastighetsreglering upprättas så att vattenområde genom ny förrättning skulle regleras till Sikhall 1:6 och ett servitutsavtal för en vågbrytare till förmån för Sikhall 1:6 skulle upprättas.”

Magnus Larsson och tjänstepersonen ansåg att det tog alldeles för lång tid för det statliga lantmäteriet. De kom därför överens om att gå vidare i processen utan statens lantmäteri. Det här ville alltså inte politikerna i fastighetsutskottet. Vilket självklart försenade hela processen…

Jag får inte riktigt Tor Wendels beskrivning att stämma överens med tjänstepersonens. Men eftersom jag har förtroende för båda dessa personer, så är det kanske undertecknad bloggare som inte riktigt förstår.

I oktober 2020 fattades det då ett beslut i samhällsbyggnadsnämnden, som återigen gick emot tjänstepersonens förslag. Tjänstepersonen skriver i mailet till mig:

”Nämnden beslutade då bland annat ett markanvisningsavtal skulle upprättas vilket så gjordes under vintern och konsulterades fram och tillbaka med jurist innan det signerades av SBN ordförande och skickades till fastighetsägaren i mars. Detta avtal har förvaltningen ännu inte fått i retur av fastighetsägaren till Sikhall 1:6.”

Magnus Larsson vill inte skriva på detta avtal eftersom det skulle innebära att det är han som ska stå för utredningskostnaderna avseende:

”arkeologi, förorenad mark och geoteknik.”

Sedan kan det bli ytterligare kostnader beroende på vad dessa utredningar kommer fram till. Om det t ex visar sig att marken är förorenad så ska Magnus Larsson också:

”utföra och bekosta all utredning, miljökontroll, hantering av förorenade massor, inklusive transport till mottagningsanläggning, mottagningsavgift och övriga avhjälpandeåtgärder.”

Det kan också nämnas att det finns ett gammalt uttjänt skeppsvrak på botten i viken. Magnus Larsson ser framför sig hur han, förutom den arkeologiska utredningen, skulle kunna få bekosta en bärgning, en restaurering osv osv.

Kommunen har också erbjudit Magnus Larsson att skriva på ett avtal om servitut på en (annan) del av kommunens fastighet – för att anlägga en pir/vågbrytare. (För att förhindra stora vågor i hamnen.) Det kan tyckas generöst, men är man lite bevandrad i bankvärlden så vet man att det i stort sett är omöjligt att låna pengar till något man vill uppföra eller bygga på någon annans än sin egen mark… Magnus Larsson skulle aldrig få ett banklån till dessa åtgärder.

Kommunen vill hela tiden tvinga Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna att betala i stort sett alla kostnader för att upprätta en detaljplan, trots att de inte har någon garanti för att detaljplanen kommer att tillåta dem att exploatera marken genom att bygga hus, bygga ut campingen och småbåtshamnen osv. Det är orimligt.

Är det konstigt att många kommuninvånare, särskilt i Gestad och Sikhall, anser att kommunen står i vägen för utveckling?

Tjänstepersonen förklarar slutligen även tidsåtgången i stort:

”Handläggningen kan tyckas tagit lång tid – med fler juridiska konstruktioner som ska rimma med varandra behöver stämmas av flera gånger med flera olika tjänstemän och deras professioner för att inte bli felaktig.”

Jag vet inte riktigt hur mycket klokare jag blir av de svar jag har fått. Eller om läsarna av detta blogginlägg har blivit det. Fastighetsägarna i Sikhall är i varje fall övertygade om att planprocessen medvetet har försenats, och kanske till och med förhalats. Det är svårt att uttala sig om tycker jag, men med den information som jag har fått kan det i varje fall inte uteslutas. Det är svårt att inte reagera för tidsåtgången… En tidsåtgång som bland annat beror på att politikerna i samhällsbyggnadsnämnden inte har följt tjänstepersonernas råd och förslag. Och det har de inte gjort vid ett flertal tillfällen på initiativ och förslag av ordförande Wiklund (MP), som tyvärr inte har svarat på mitt mail. Inte än i varje fall.

Det har alltså tagit samhällsbyggnads 2,5 år att arbeta fram ett markanvisningsavtal – ett avtal som dessutom utformades på ett sätt som gjorde det omöjligt för Magnus Larsson att skriva på…

Fortsättning följer i bloggen ”DP Sikhall (9): Framtiden”.

===

Bloggar i denna serie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Magnus Larsson, Sikhall
%d bloggare gillar detta: