Stefan Kärvlings blogg

Igår började höstterminen för alla skolbarn. Det var säkert en efterlängtad start för de flesta. Sannolikt fanns det dock en och annan som kanske var mindre glad. Hur det var bland pedagogerna vet jag inte. Men antagligen är det som hos eleverna – blandat. Det är roligt att träffa eleverna, men mindre kul när de tänker på all den kommande dokumentationen, omdömena, utvecklingssamtalen, betygen som ska skrivas och sättas under den tid då dagarna blir allt kortare och mörkret tar överhanden…

Lärarna började förresten redan förra måndagen. Vi politiker i barn- och utbildningsnämnden fick nöjet att vara med på eftermiddagens föreläsning, fortfarande på distans förresten.

Det var Anna Karlefjärd från Karlstads universitet som hade ordet. Och det måste jag säga, det var en fantastisk föreläsning. Den riktade sig framför allt till pedagoger, så klart, men även politikerna tror jag hade en stor behållning av den. För att inte tala om när man var både politiker och lärare, även pensionerad sådan, då hade man typ en dubbel behållning.

Föreläsningens titel var “Formativ organisation och klok bedömningskultur – att sätta strålkastarljuset på den egna verksamheten”. Det kanske inte säger så mycket för en som inte är insatt i den pedagogiska terminologin, men det handlade om bedömning och betygssättning av elever. Jag ska inte utveckla detta vidare, men jag kan inte låta bli att notera att Karlefjärd lyfte den stora motsägelsen under covid19-pandemin – frånvaron bland elever och lärare har varit hög samtidigt som betygsresultaten har ökat. Hon pratade t ex om att ett nytt uttryck har myntats i forskarsverige, “pandemi-E”. Flera elever har fått ett godkänt betyg tack vara pandemin, ett godkänt betyg som de antagligen inte hade fått under normala omständigheter. Anna Karlefjärd uttryckte sig försiktigt och menade att man i kommunerna måste “problematisera” detta förhållande. 

Jag tar upp detta eftersom jag faktiskt har framfört samma synpunkter både i bloggar och på nämndens möten. Alla gläds åt de ökade meritvärdena i Vänersborg trots den höga frånvaron. Inte minst politiker gläds. De konstaterar ju, med detta faktum som grund, att grundskolan inte behöver några resurstillskott… 

Mörkret har börjat lägra sig över Blåsut. Och det faktiskt redan några dagar direkt efter sommarsolståndet, dvs det dygn på året som dagen är som längst. Jag tänker mer specifikt på Blåsut Bandyklubb. Klubben hade årsmöte strax efter midsommar och det som hände på mötet ska egentligen inte få hända i en förening – styrelsen fick inte ansvarsfrihet.

På Blåsuts BK:s hemsida står det:

“Då såväl verksamhetsberättelse som ekonomiberättelse och revisionsberättelse saknades så kunde inte avgående styrelse beviljas ansvarsfrihet.”

Det är naturligtvis anmärkningsvärt att en styrelse inte sköter ett minimum av de administrativa åtagandena. Det ryktas också om att klubben har stora skulder till Vänersborgs kommun. Det har jag dock inte fått bekräftat. Hur som helst, en ny styrelse valdes på årsmötet. Förhoppningsvis får de nya ledamöterna ordning på ekonomi och annat.

Det är förresten lite förvånande att inte TTELA har skrivit om årsmötet. Tidningen skrev ju en längre artikel när styrelsen tillsattes. Eller rättare sagt, när vissa ledamöter tillsattes. Det var när det förra kommunalrådet i Vänersborg Marie Dahlin (S) och den tidigare 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen Bo Carlsson (C) valdes in i Blåsuts styrelse. (Se “Politiker tar plats i bandystyre”.) Marie Dahlin och Bo Carlsson tillhörde alltså de styrelseledamöter i Blåsut som inte beviljades ansvarsfrihet. Bo Carlsson är ju som bekant ordförande i barn- och utbildningsnämnden just nu… Och han har även, som läsare av denna blogg vet, tidigare erfarenhet av att inte beviljas ansvarsfrihet… (Se “Avgå Bo Carlsson!”.) Nu har Bo Carlsson fått ytterligare en mindre smickrande notering på sitt CV… Jag undrar hur länge socialdemokraterna ska ha överseende med Carlsson.

Är det inte underligt att TTELA har undanhållit denna nyhet för sina läsare?

Det är mörkt också över Afghanistan. Befolkningen och särskilt kvinnor går med all sannolikhet dystrare tider till mötes. Igår samlades ett antal deltagare, bland dem många vänsterpartister, till en manifestation i Plantaget till stöd för det afghanska folket.

Flera deltagare talade till de församlade. Ett återkommande krav var att Sverige skulle bevilja de ensamkommande afghanerna asyl och uppehållstillstånd. Det finns nog ingen grupp, anser jag, som har behandlats så illa av Migrationsverket.

Det var faktiskt överraskande många på plats, dock ingen från TTELA…

Det var ett tag sedan jag var på Gardesanna. Eller Gaddesanna som det nu officiellt heter – till lokalbefolkningens förtret. (Se “Gardesanna: Namnfrågan avgjord!”.)

Idag blev det ett studiebesök i regnet. Jag noterade att nordanvinden blåste betydligt kraftigare än i Nordstan… Det var tomt på stränderna, naturligtvis. Inte ens fiskmåsarna vågade sig ut på stranden.

Det var svårt att inte notera kommunens nya kreativa skapelse. Det ska visst vara ett vattenfall. Vad det är för vatten som rinner ut ur röret låter jag vara osagt, men det är väl förhoppningsvis rent. Annars skulle väl kommunens nitiska miljöinspektörer gripa in snabbt.

Och med denna bild avslutar jag dagens blogg, och antagligen också årets sommar på Gardesanna. Det lär inte bli några fler sol- och baddagar.