Arkiv

Archive for september, 2025

Sörbygården: Brev till KS från anhöriga

16 september, 2025 1 kommentar

Ledamöter och ersättare i kommunstyrelsen i Vänersborgs kommun har idag fått ett brev från Arbetsgruppen för Sörbygårdens boendes bästa. Jag återger det i sin helhet nedan, men det går även att ladda ner hela skrivelsen genom att klicka här.

==

Till Kommunstyrelsen i Vänersborg

Ärende: Begäran om omedelbart ställningstagande, tomställning av Sörbygården och planerade flyttar

Bakgrund

Vid socialförvaltningens informationsmöte den 8 september 2025 informerades boende och närstående om att Sörbygården ska tomställas på obestämd tid och att de boende ska flyttas till andra särskilda boenden. De som inte accepterar en frivillig flytt uppgavs kunna flyttas med tvång. (Se informationsbrev, bilaga 1.)

Vi anser att detta ärende inte har hanterats i enlighet med gällande lagstiftning och kommunala styrprinciper.

Våra invändningar

1. Hyresförhållande och uppsägningstid
De boende på Sörbygården har giltiga hyreskontrakt. Enligt 12 kap. Jordabalken (Hyreslagen) gäller tre månaders uppsägningstid. Någon uppsägning har inte skett. Socialstyrelsen har klargjort att särskilt boende utgör den enskildes hem. Även JO har i beslut dnr 647-2017 beskrivit att om nämnden upplåter en bostad i särskilt boende, så uppstår ett hyresförhållande. Hyreslagens bestämmelser ska därför tillämpas.

2. Avsaknad av formella beslut
Enligt Förvaltningslagen (2017:900) 41–42 §§ ska beslut som ”kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt” vara skriftliga, motiverade och överklagbara. Det enda skriftliga som de boende fått är informationsbrevet (bilaga 1). Inga individuella, skriftliga beslut med lagstöd och motivering har fattats av socialnämnden.
JO har i ett prejudicerande fall, dnr 1838-2002, slagit fast att en flytt inom särskilt boende inte kan ses som en ren verkställighetsåtgärd när den enskilde motsätter sig. Det krävs ett formellt, överklagbart beslut.

3. Bristande hänsyn till särskilt sårbara personer
Många av de boende har demenssjukdom. En påtvingad flytt från invand miljö innebär betydande risk för försämrat hälsotillstånd, förvirring och ångest. Enligt Socialtjänstlagen (SoL) ska socialnämnden säkerställa den enskildes trygghet och skäliga levnadsförhållanden. Det finns inget som visar att individuella risk- och konsekvensbedömningar genomförts inför beslut om flytt.
Enligt 2 kap. 3 § SoL ska socialtjänsten inriktas så att den enskilde får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. 2 kap. 1 § SoL slår fast att verksamheten ska vila på demokratins och solidaritetens grund och främja den enskildes aktiva deltagande i samhällslivet. Vidare ska verksamheten bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet.
I detta ärende har ingen hänsyn tagits till dessa grundläggande bestämmelser. Tvärtom riskerar en påtvingad flytt av personer med demenssjukdom att leda till en allvarlig kränkning av deras självbestämmande, trygghet och rätt till ett värdigt liv.

4. Otillåten delegering av strategiskt beslut
Socialnämnden har beslutat om vakanshållning av 24 platser. Förvaltningen har därefter, på eget initiativ, valt att samla dessa på ett ställe och beslutat att just Sörbygården ska tomställas på obestämd tid. Ett sådant beslut är av strategisk karaktär och ska enligt Kommunallagen (KL) beredas politiskt med ekonomisk kalkyl, risk- och konsekvensbeskrivning. Det får inte överlämnas som ren verkställighet till tjänstepersonsnivå.

5. Avsteg från kommunens styrprinciper och vision
Hanteringen står i strid med kommunens övergripande vision ”Vänersborgs kommun, attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”. Visionen ska genomsyra all kommunal verksamhet, men har inte beaktats i detta ärende.

Våra krav

Vi yrkar att kommunstyrelsen omedelbart:

  1. Stoppar all vidare verkställighet av tomställningen av Sörbygården tills en rättslig prövning har skett.
  2. Genomför en grundlig genomlysning av hur beslut och beredning har skett, inklusive ekonomiska kalkyler, risk- och konsekvensanalyser samt delegationsordning.
  3. Säkerställer att socialnämnden fattar individuella, skriftliga beslut för varje boende, med lagstöd, motivering och information om överklagandeväg.
  4. Kräver att individuella risk- och konsekvensanalyser genomförs för varje boende, särskilt för personer med demenssjukdom, innan en eventuell flytt övervägs.

Det är anmärkningsvärt och mycket allvarligt att socialnämndens ordförande och socialförvaltningen inte tillämpat socialtjänstlagens grundläggande principer i ett ärende som berör personer med omfattande vård- och omsorgsbehov. Enligt 5 kap. 3 § SoL ska personal inom socialtjänstens verksamhet ha lämplig utbildning, kompetens och erfarenhet, ett krav som även måste gälla nämndens ordförande och ansvariga tjänstepersoner. Trots att SoL betonar delaktighet, inflytande och respekt för självbestämmande har ärendet behandlats som ett rent fastighetsärende, utan hänsyn till de boendes rättigheter och skydd. Därigenom har nämnden åsidosatt gällande lagar och riskerar allvarligt att skada de boendes rättigheter och hälsa.

Kommunstyrelsen måste därför agera skyndsamt för att återställa rättssäkerheten i detta ärende och vidta nödvändiga åtgärder.

Brålanda, den 15 september 2025
Arbetsgrupp för Sörbygårdens boendes bästa, genom Jenny Andersson och Annika Olsson

===

Inlägg om Sörbygården:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Äldrevård, Brålanda, Pensionär, Sörbygården, socialnämnden

BUN (15/9): Fortsatt diskriminering på Mariedal?

14 september, 2025 Lämna en kommentar

Det är och har varit mycket Brålanda och Sörbygårdens vara eller inte vara den senaste veckan. (Se “Rädda Sörbygården!”.) Men imorgon måndag sammanträder barn- och utbildningsnämnden (BUN) och det är också värt att notera…

Det är en ganska fullspäckad dagordning och i kallelsen flaggar man för att mötet ska ta hela dagen. Dagordningen har följande utseende:

Barn- och utbildningsnämnden börjar med ett medborgarförslag om att införa inrymningsövningar i skolorna. Det är, tyvärr, en mycket angelägen åtgärd och därmed ett viktigt förslag. Statsmakterna har emellertid redan tänkt i samma banor. Förvaltningen skriver i underlaget:

“Från och med 1 juli 2025 gäller ett nytt kapitel i skollagen om skolornas brottsförebyggande arbete som i delar berör arbetet gällande hot och våld. Den nya lagstiftningen berör beredskapsplaner och det löpande säkerhetsarbetet.”

Det görs mycket i skolorna just nu kring dessa frågor och därför kommer nämnden att besluta att medborgarförslaget ska anses färdigbehandlat.

Det är återigen dags för lokalinformation. Det får nämnden regelbundet. Det finns inget underlag utskickat i ärendet utan all information ges på sammanträdet. Det gäller även nästa ärende, “Information om översyn av förskole- och grundskoleorganisation”. All information lämnas på mötet – och inget i det utskickade underlaget.

Och faktiskt, även i ärende 4, “Verksamhetsplan 2026-2028: information om Mål- och resursplan 2026-2028”, lämnas informationen på sammanträdet. Ärendet är ett led i kommunens budgetarbete. BUN ska, utifrån den budget som kommunfullmäktige antog i juni, ta fram en verksamhetsplan för 2026 med förväntade resultat att uppnå. Det ska bli en workshop i detta ämne. Beslut fattas senare i höst.

Delårsrapport

Självklart ska nämnden på sitt septembermöte behandla ytterligare en delårsrapport. Och som vanligt redovisas BUN:s “förväntade resultat som ska bidra till att fullmäktiges inriktningsmål uppnås”. Nämndens bidrag till inriktningsmålen beräknas bli följande när innevarande år är slut:

Jag ska inte kommentera alla förväntade resultat utan bara några av de resultat som har med förskolans och skolans statliga uppdrag att göra. 

BUN:s ambitionsnivå är att öka andelen barn som är inskrivna i förskolan till 91,0%. Det förväntade resultatet prognostiseras att uppnås. Andelen elever i årskurs 1 som når kriterierna för bedömning av “godtagbara kunskaper i läsförståelse” uppgick efter vårterminen till 88,7%. Det var betydligt högre än nämndens ambitionsnivå på 83,0%. De här två resultaten är viktiga för barnens och elevernas fortsatta lärande.

Andelen elever i årskurs 5 och 8 som är nöjda med sin skola är glädjande nog högre än vad BUN hade förväntat sig. 79,5% av eleverna i åk 5 och 67,1% i åk 8 är nöjda. Det är också betydligt bättre resultat än i riket som helhet.

På frågan ”Tycker du att du får den hjälp du behöver från skolan för att klara skolarbetet?” svarar 71,7% av eleverna i årskurs 8 ”helt och hållet” eller ”till stor del”. Det är högre än nämndens ambitionsnivå och bättre än riket. Eleverna i årskurs 5 var som väntat mer positiva, 81,0%, men inte lika positiva som BUN hade hoppats på, 86,5%. I riket var denna siffra 79,6%. Trivseln i Vänersborgs skolor är hög, vilket naturligtvis är en förutsättning för lärande och bättre studieresultat.

Av eleverna i åk 9, som lämnade den kommunala grundskolan i våras, var 84,8% efter genomförd lovskola behöriga till yrkesprogram på gymnasiet. Nämndens förhoppning (ambitionsnivå) på 85,6% uppnåddes därmed inte. Men resultaten var dock ändå positiva. Behörigheten, sett till betygen i åk 6 jämfört med åk 9, ökade med ungefär 19 procentenheter under högstadietiden. Det är ett fantastiskt resultat. Skillnaden mellan flickor (85,4%) och pojkar (84,4%) är liten, samtidigt som:

“elevgruppen med annat modersmål inte i lika hög utsträckning är behöriga till ett yrkesprogram på gymnasiet.”

Det är en utmaning för skolorna – och politikerna. (Jag måste nog fråga varför skillnaderna mellan flickor och pojkar minskar. Är det som i övriga Sverige? Se Skolverket “Oroande trend i skolan: Flickors skolresultat sjunker”.) Det finns fler utmaningar…

Meritvärdet för de elever som lämnade åk 9 i våras var 210 poäng. Det är lägre än vad nämnden hoppats på (ambitionsnivån). Enligt det så kallade “modellberäknade värdet”, dvs elevernas resultat vägs mot bland annat föräldrars utbildningsnivå, födelseland, kön och socioekonomiska faktorer, borde Vänersborg ligga på 221.

Andelen elever i åk 9 som uppnått minst betyget E i alla ämnen uppgick till 69,0%. Det var lägre än BUN:s ambitionsnivå på 71,0%. Här kommenterar förvaltningen:

“Stort fokus har legat på att nå gymnasiebehörighet vilket innebär minst godkänt betyg i svenska eller svenska som andraspråk, engelska, matematik och fem ytterligare ämnen (valfria).”

Satsningen på gymnasiebehörigheten tycks alltså gå ut över de andra ämnena. Det är lätt att förstå, och försvara, att skolorna gör den här prioriteringen, men det bäddar samtidigt för svårigheter att få examen på gymnasiet.

De två senaste “måtten” visar tydligt att Vänersborgs kommun inte kan slå sig för bröstet och hävda att kommunen har fullgoda resultat… Som flera företrädare för de styrande partierna har en tendens att göra…

Närvaron i förskola och skola är viktig. Det är en förutsättning för lärande. I åk F-6 har 3,2% av eleverna en frånvaro på mer än 25%. I åk 7-9 är motsvarande siffra 15,1%. Skolnärvaron är en utmaning.

Det är viktigt att komma ihåg att de ambitionsnivåer som nämnden har satt upp som mål egentligen inte är annat än förhoppningar. De höga eller högre mål som sätts upp av nämnden har oftast inget som helst att göra med t ex förstärkta ekonomiska resurser, ökad personaltäthet, fler speciallärare eller minskade klasstorlekar att göra. Men det är också lika viktigt att komma ihåg att all personal inom förskola och skola gör allt för att eleverna ska lyckas och att elevernas lärande ska utvecklas så mycket som möjligt.

Det tycks som om barn- och utbildningsnämndens kostnader ökar på varje område. Antalet heltidsplaceringar i förskolan ökar, ökat personalbehov i förskolan, fler elever i anpassad grundskola och i fritidshem, högre lokalkostnader, ökade kostnader för köp av måltider och prisökningar på varor och tjänster på grund av inflationen. Trots detta är prognosen för budgetåret 2025 ett nollresultat.

Delårsrapporten avslutas för förskolans och den pedagogiska omsorgens 1-5 år del med:

“Kostnaderna för barn med särskilda stödbehov är fortsatt höga och innebär en fortsatt utmaning.”

Och för förskoleklass, grundskola åk 1-9, fritidshem och pedagogisk omsorg 6-12 år:

“Kostnaderna för elever med särskilda stödbehov är fortsatt höga, särskilt när det gäller psykosociala och språkliga behov, vilket fortsatt är en betydande utmaning.”

Avslutningen av detta avsnitt blir dock en positiv nyhet:

“Under perioden januari-juli 2025 var den totala sjukfrånvaron för barn- och utbildningsförvaltningen 7,2%. Motsvarande siffra för 2024 var 7,9%.”

Korttidssjukfrånvaron (dag 1-14) var högre än föregående år medan långtidssjukfrånvaron (dag 15 och framåt) var lägre.

Avgiftsfri allmän förskola

I budgetbeslutet i juni bestämde kommunfullmäktige på BUN:s förslag att genomföra en satsning på tidiga insatser i förskolan, att utöka vistelsetiden från 15 till 25 timmar för barn 3-5 år i allmän förskola och göra insatskoordinatorn till en permanent resurs inom förskolan.

Det ska nämnden fatta beslut om imorgon.

Antalet barn och elever förväntas minska de kommande åren, samtidigt som barn- och elevpengen är oförändrad. De styrande partierna, liksom BUN, räknar då med att medel ska frigöras i grundskolan. Jag är dock tveksam till om barn- och utbildningsnämnden ska kunna “frigöra medel”. Om det t ex blir en elev mindre i 5 olika klasser på Tärnan och samma minskning på Dalboskolan, summa 10 elever, så sparar nämnden i stort sett ingenting. Nämnden skrev också, vilket återges i de styrande partiernas budgetförslag:

“Det blir färre barn och elever på enheterna vilket i sin tur innebär att enheterna får en lägre budget. Därmed behöver kostnaderna minskas, alltså måste personalstyrkan minskas på enheterna.”

Utökningen av vistelsetiden från 15 till 25 timmar är jättebra, men det ska inte ske på bekostnad av eleverna i grundskolan…

Mariedalskolans idrottshall och diskriminering

Ärende 7, “Svar på remiss av lokalplanering för ny idrottshall vid Mariedalskolan” ger mig oerhört dåliga “vibbar”… Anledningen till ärendet är att:

“Kommunstyrelsen beslutade 2025-04-16 att remittera lokalplanering för ny idrottshall vid Mariedalskolan till barn- och utbildningsnämnden samt kultur- och fritidsnämnden.”

Beslutet måste ha fattats på delegation, kommunstyrelsen hade inte ens sammanträde då och ärendet har inte varit uppe i KS överhuvudtaget. Men vissa beslut får tas på delegation, så är det.

Det föreslås att nämnden imorgon ska lämna ett yttrande som säger:

“Förvaltningen bedömer att projektering och genomförande av en ny idrottshall vid Mariedalskolan bör senareläggas för att invänta en tydligare bild av hur förskolorna och grundskolorna i Vänersborgs kommun ska organiseras för att möta ett (prognostiserat) minskat barn- och elevantal utifrån den översyn som nu pågår.”

Jag begriper inte. Det finns egentligen ingen motivering till detta svar. Det skulle i så fall vara:

“Befolkningsprognoserna från våren 2025 visar minskade barn- och elevantal kommande 10 år. … För delområdet centrala Vänersborg ser antalet barn i åldern 6-12 år ut att minska med 3% på 5 års sikt och 8% på 10 års sikt, vilket är cirka 35-100 barn.”

 Men Mariedalskolan är en av de största skolorna, om inte den största, i hela kommunen. Mariedalskolan kommer inte att läggas ner. Den är dessutom populär och skolledningen får varje år säga nej till vårdnadshavare som söker plats till sina barn i förskoleklassen. De senaste två åren har dessutom 10-tal elever från Fridaskolan velat börja på Mariedal. Och så länge det finns elever på skolan, så måste det byggas en ny idrottshall. Förvaltningen ger själv motiveringen:

“…den befintliga idrottssalen som är lokaliserad i källarplan med bristande utrymningsvägar innebär att undervisning inte kan bedrivas i idrottssalen för alla elever på Mariedalskolan. Elever i anpassad grundskola kan på grund av bristande utrymningsvägar idag inte ha sin undervisning i idrottssalen. Lokalbrist leder till att alla klasser inte får lektioner i idrottshallen utifrån behov och det faktum att hallytan är för liten innebär att det inte är möjligt med en allsidig undervisning. Få och icke ändamålsenliga omklädningsrum och duschar innebär idag minskad trygghet och bristande integritet för eleverna samt schemaläggningsproblematik för personal. Mariedalskolans elever i årskurs 6 har under läsåret 2024/2025 haft idrott på sportcentrum.”

Behövs det fler skäl för att en ny idrottshall är absolut nödvändig? Ok, förvaltningen ger fler skäl, ett axplock:

  • “Undervisningen i idrott och hälsa kommer fortsatt inte att kunna genomföras i enlighet med läroplanens krav, då nuvarande idrottshall är för liten och inte anpassad för dagens krav undervisning”
  • “Elever i rullstol utestängs från undervisning på lika villkor, vilket kan leda till att kommunen bryter mot diskrimineringslagen och FN:s barnkonvention”
  • “Elevernas rätt till fullständig undervisning i idrott och hälsa äventyras långsiktigt, vilket kan påverka deras måluppfyllelse, betyg, motivation och hälsa.”
  • “Elever i anpassad grundskola missgynnas och ges ett begränsat idrottsutbud, vilket kan påverka både deras fysiska utveckling och delaktighet i skolan.”
  • “Skolan förblir utan en gemensam samlingssal, vilket skapar hinder för större skolgemensamma aktiviteter, avslutningar, kulturevenemang och trygghetsskapande insatser.”

En av de skolgemensamma aktiviteterna är talangtävlingen på Mariedalskolan, M-Factor. Det är:

“årets höjdpunkt på Mariedalskolan.”

Det står på kommunens Facebook-sida den 20 maj  (Klicka här.) Texten fortsatte:

“Artisterna bjöd på inspirerande framträdanden inför 600 personer. Tillsammans med personalen såg elevrådet till att evenemanget planerades och genomfördes på ett fantastiskt sätt! En minnesvärd dag fylld av mod, värme och samhörighet över alla årskurser.”

Idrottssalen rymmer dock inte alla utan uppträdena fick göras i 4-5 omgångar. Den anpassade grundskolan kunde inte delta eftersom de inte kunde komma till idrottshallen, särskilt inte de med rullstol. Dessa elever utestängdes alltså från skolans populäraste arrangemang…

Det behövs knappast några fler argument. Allt står att läsa i underlaget, och hur förvaltningen och Bo Carlsson (C), som har undertecknat yttrandet, kan komma till slutsatsen att byggnationen kan senareläggas är för mig en gåta.

Övrigt

Sverigedemokraternas motion om att införa fler vuxna i skolan ska anses färdigbehandlad. Det tycks som om svaret bara lyfter upp och betonar svårigheterna och bortser från möjligheterna med fler vuxna i skolan. Å andra sidan är det en annan värld än när jag var lärare. Nu för tiden ska man helst inte släppa in mer eller mindre okända personer på skolorna.

Och som vanligt ska förvaltningschef Sofia Bråberg och ordförande Bo Carlsson (C) informera om vad som har hänt sedan sist.

Kategorier:BUN 2025, delårsrapport, Mariedal

Rädda Sörbygården!

12 september, 2025 Lämna en kommentar

“Dåligt brandskydd, slitna lokaler och en pressad ekonomi. Det är anledningarna till att de äldre på Sörbygården i Brålanda flyttas till andra boenden.”

Det skriver TTELA (se “De gamla på Sörbygården i Brålanda tvingas flytta”) efter att ha intervjuat Dan Nyberg (S).

Dan Nyberg är socialnämndens ordförande. Han säger till TTELA:

“Vi kan inte spara 45 miljoner utan att det märks.”

Socialnämnden i Vänersborg kämpar med ständiga underskott. Nämnden får inte de pengar som den önskar och behöver. Kommunfullmäktige kräver att nämnden ska spara. Det kan dock vara på plats att påpeka att det bara har varit de styrande partierna som har stått bakom de senaste två årens budgetbeslut i fullmäktige. De styrande partierna är alltså Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Det kan vara bra att känna till det, liksom att Dan Nyberg (S) själv röstade för den budget som innebar besparingar för socialnämnden.

De andra partierna har inte heller haft tillräckligt med pengar för de behov som socialnämnden har begärt. Däremot vill jag gärna påpeka att Vänsterpartiet i sitt budgetförslag inför 2025 ville tillskjuta ytterligare 15 milj kr till socialnämnden utöver de styrande partiernas förslag. Och för nästa år, 2026, hade Vänsterpartiet ytterligare 8 milj kr till socialnämnden. (För att få ännu mer information om hanteringen och behandlingen av ärendet Sörbygården, se mitt förra blogginlägg ”Sörbygården Brålanda”.)

Budgetbesluten betyder alltså att socialnämnden ska spara 45 milj kr nästa år, 2026. Årets prognos, för 2025, är dessutom ett underskott på 44 milj kr. 

Det här är bakgrunden till socialnämndens besparingsåtgärder, och särskilt till den nu aktuella åtgärden – vakanshållning av ett särskilt boende inom vård och omsorg. Begreppet “vakanshållning” innebär att man tillfälligt väljer att inte fylla på tomma platser under en period. Jag tror att de flesta politiker under alla diskussioner och beslut har uppfattat åtgärden så. Det har antagligen även ordförande Dan Nyberg (S) gjort. Han skrev till mig den 2 september att:

“Ingen ska behöva flytta.”

Med andra ord, de platser som av någon anledning blir tomma, ska förbli tomma, ingen ny person ska flytta in.

Två dagar senare skrev Nyberg på Facebook:

“Det särskilda boendet Sörbygården i Brålanda ska inte upphöra! De är 24 platser som tillfälligtvis kommer att vakanssättas.”

Det innebär att de som bor där måste flytta till andra boenden, vilket de vill eller ej. Det handlade helt plötsligt om “tvångsflytt”.

Vakanshållningen på Sörbygården skulle enligt socialförvaltningens beräkningar spara 14 milj kr (på ett år). TTELA skriver att:

“besparingen ligger i att driftskostnaderna försvinner.”

Det är svårt att se det. Hyran för fastigheten, som ägs av Hemsö Vårdfastigheter AB, måste betalas i två år till. De boende ska flyttas till andra äldreboenden och personalen behövs då på andra ställen. Jag vet inte var nämnden hittar 14 miljoner. Det sägs att det råder anställningsstopp i delar av förvaltningens verksamheter och att personalen på Sörbygården, 20-25 personer, ska bemanna de platser som blir vakanta när personal slutar. Visst, det skulle bli en besparing, men den kommer snarare från att personaltätheten helt enkelt minskar på förvaltningen än att Sörbygården avvecklas. Besparingen beror på att färre anställda får arbeta mer.

Det är mycket som tyder på att “vakanshållningen” är ett steg mot avveckling – nedläggning. Det är slutsatsen av kontakter med både politiker och anställda inom socialförvaltningen. Men det finns alltså inget politiskt beslut om att Sörbygården ska läggas ner. För övrigt står det inte i några dokument, i t ex underlag, om att vakanshållningen ska gälla just Sörbygården… Eller att vakanshållning egentligen innebär “avveckling av platserna och tvångsförflyttning av de boende”.

TTELA skriver idag:

“Att besparingarna görs just på Sörbygården har förvaltningen beslutat.”

Det verkar emellertid inte finnas något skriftligt dokument om när och av vem beslutet har tagits. Det är slutsatsen av en skriftväxling mellan socialförvaltningen och en av de boendes anhöriga. Beslutet har, har jag fått veta, fattats av en chefstjänsteperson i början av sommaren. Beslutet kommunicerades dock inte ut förrän i slutet av augusti. Beslutet har överklagats till Förvaltningsrätten.

Samtidigt som Sörbygården ska “vakanshållas” för att spara pengar så ska ett nytt äldreboende byggas i Vänersborg där Östra skolan låg (fastigheten Kalkonen 1). Där pågår projektering för fullt och snart sätts spaden i backen. Befolkningsprognoserna visar nämligen att andelen äldre i befolkningen ökar och det innebär naturligtvis att behov av fler platser också ökar…  (Se TTELA “Planen: Nytt äldreboende i Vänersborg”.) Äldreboendet beräknas kosta 150 milj kr och ska stå färdigt 2027. Och socialnämnden har till och med tagit beslut och lovat att betala räntan till Vänersborgsbostäders investering tills bygget står klart…

Sanningen är faktiskt den att trots ytterligare ett nytt äldreboende i Vänersborg kommer socialnämnden och -förvaltningen med all sannolikhet att stå inför stora problem när köerna till äldreboendena växer, vilket befolkningsprognoserna pekar på. Och då blir en uppsägning av hyresavtalet och avveckling av Sörbygården en mycket kontraproduktiv åtgärd…

Det finns en annan aspekt av “vakanshållningen” eller tvångsflyttningen. De boende har vanliga hyresavtal och det finns regler kring besittningsrätt. I det ovan nämnda överklagandet står det:

“Beslutet innebär i praktiken att kommunen griper in i ett gällande hyresavtal och min besittningsrätt som hyresgäst. Socialnämnden har inte stöd i lag för att tvångsflytta en hyresgäst enbart av ekonomiska skäl.”

Och:

“I avtalet finns inga begränsningar av min besittningsrätt eller någon rätt för kommunen att förflytta mig mot min vilja på obestämd tid.”

Det här blir något för jurister att ta ställning till men det tycks vara en viktig aspekt…

Bild från Sunt Förnufts FB-sida

Skicket på boendet är undermåligt har det sagts, bland annat av Dan Nyberg (S). Jag har inte varit på Sörbygården, men enligt uppgifter från framför allt anhöriga stämmer inte detta. Äldreboendet är i och för sig byggt på 1950-talet och kan på många sätt inte jämföras med de boenden som byggs idag. (OBS! Ändring kl 21.45: Enligt en trogen bloggläsare byggdes Sörbygården, inkl folktandvård, vårdcentral och Apotek, av Landstinget Älvsborg 1985-86. Det hette då Brålanda Sjukhem.) Rummen är små, det saknas lyftanordningar, de gamla tapeterna är kvar etc. Men som en anhörig skrev till mig igår kväll:

“…jättefina lokaler. Upplever dom fina, rena och hela. Det jag ser med mina ögon är moderna och välvårdade lokaler, fina fönster, dörrar och dörrar är felfria. Miljön runt byggnaderna är kanonfin med promenadstråk och parkbänkar. Med en snabb promenad kommer läkare och sjuksköterskor som stöd om så skulle behövas.”

Det är fler som instämmer i denna beskrivning.

Sörbygården uppfyller alltså alla lagkrav, utöver brandskyddet, även om det inte håller samma standard som de nybyggda boendena i andra kommundelar.

Personen skriver också att Hemsö har restaurang Solrosen, MedPro vårdcentral och Apoteket Hjärtat som hyresgäster. Hen avslutar:

“Jag kan inte tänka mig att en fastighet med vårdcentral, apotek, restaurang och äldreboende kan ha så stora brister att det ligger till grund för att kommunen vill flytta.”

Läggs Sörbygården ner kan det tyvärr få “spridningseffekter” så att de andra verksamheterna också blir drabbade. Det skulle vara förödande för Brålanda.

Sedan var det “dåligt brandskydd” på Sörbygården. Helt plötslig skulle man kunna säga. Det har skett kontroller under många år. Det är först den senaste som har anmärkningar, vilket i sig är lite förvånande. Det ställdes krav på ventilation och sprinklersystem. Om det är av den digniteten att Sörbygården måste stänga vet jag inte. Det verkar inte så, Dan Nyberg skriver t ex på Facebook att det handlar om “besiktningsanmärkningar”. TTELA skriver att:

“att brandskyddet inte är tillräckligt bra”

Naturligtvis ska både brandskyddet och själva boendet vara både bra och fungerande. Att ordna med brandskydd är såvitt jag vet fastighetsägarens ansvar. Sådana åtgärder kan i och för sig orsaka hyreshöjning men då betalas åtgärderna så att säga under många år. (Enligt socialförvaltningen ville Hemsö att kommunen skulle stå för hela kostnaden direkt, en kostnad på 3-4 milj kr. Jag misstänker att Hemsös inställning berodde på att “vakanshållning” var på gång. För övrigt är 3-4 milj kr en liten summa i kommunala sammanhang.)

Det relativt nybildade partiet “Sunt Förnuft” med viss förankring i Brålanda återger idag på sin Facebook-sida en intervju med Hemsö, som äger fastigheten. Jag citerar:

“vi stod i startgroparna att börja installera sprinklersystem, som var en anmärkning vi fått till oss vid en brandbesiktning, men YY [namnet anonymiserades av mig; min anm] (kommun) tyckte det var onödigt då dom tänkt tomställa fastigheten”

Fastigheten är absolut inte nedgången men är o andra sidan inte toppmodern heller. Men en fastighet byggd anno 1986 så är den i väldigt bra skick. Nya ytskikt och målarfärg så är den i tipptopp kvalite!”

De flesta är överens om att det är fel att flytta gamla människor från sitt boende mot deras vilja. Vi är många som har upplevt ångesten och rädslan hos föräldrar eller mor- och farföräldrar när de tvingas flytta från sina vänner, bekanta och släktingar, bostad och hemmamiljöer, från samhället eller staden där de har bott och verkat. På Sörbygården finns det också boende som har sin make/maka i Brålanda – som hälsar på varje dag. Men som omöjligt kan åka till Vänersborg lika ofta. Det är ett betydande antal av de boende som har förankring i Brålanda och som kanske måste tvingas lämna sin hembygd…

Flytt är något som kan ske när det inte finns några alternativ. Jag anser inte att besparingar av några miljoner i kommunens totala ekonomi (på nästan 3 miljarder kronor) är ett sådant skäl. Vissa anhöriga kallar det ett övergrepp.

En nedläggning av Sörbygården innebär dessutom ett slag mot Brålanda som samhälle. Kommunala funktioner försvinner och gör orten och bygden mindre attraktiv. Allt flyttas till centralorten. Så är upplevelsen hos många brålandabor, och även vi som bor i centralorten kan hålla med. Det finns risk att en vakanshållning/nedläggning av Sörbygården får dominoeffekter och drar med sig fler funktioner i fallet.

Vänsterpartiets åsikt är att kommunen måste, oavsett det som har hänt, ompröva sitt beslut. Det är ingen idé att diskutera vems fel det är eller hur lurad man har blivit eller hur rätt man har haft eller skylla på varandra osv. Det är bara att erkänna, vi har gjort fel. Nu rättar vi till det och fattar de beslut som krävs för att de boende på Sörbygården ska få bo kvar – både resten av året och i framtiden.

Och kanske måste, tyvärr, alla brålandabor och andra protestera högljutt för att få politikerna att lyssna. Som nu, när jag skriver detta, får ett mail från “Boende och närstående på Sörbygården”. I mailet uppmanas vi politiker i kommunfullmäktige och socialnämnden att svara på ett antal frågor. Den sista frågan lyder:

“Hur tänker ni ta ansvar för de mänskliga konsekvenserna som detta beslut riskerar att skapa rörande otrygghet, oro och försämrad hälsa?”

Det ska bli intressant att få reda på vad politikerna svarar. Och hur de sedan agerar…

Flera politiker kommer att närvara på bygdefesten i Brålanda imorgon. Varför inte komma dit och ställa frågorna direkt till politikerna?

Anm. Läs också ”Sörbygården: Brev till KS från anhöriga”.

PS. TTELA har ikväll kl 21.16 publicerat en artikel om Sörbygården. Den är klart läsvärd – ”Tvångsflytt av dementa i Brålanda väcker bestörtning och oro”.

===

Inlägg om Sörbygården:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Äldrevård, Brålanda, Pensionär, Sörbygården, socialnämnden

Är offentliga upphandlingar offentliga? (3/3)

10 september, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning från blogginlägget “Är offentliga upphandlingar offentliga? (2/3)”.

Del 3 Överklagan till Kammarrätten

Vänersborgs kommun har nyligen genomfört en upphandling, ”Hyra av entreprenadmaskiner med förare”. Den 11 augusti 2025 fattade kommunen beslut om tilldelning, dvs vilka företag som “vann upphandlingen”. Några företagare som var med i upphandlingen tog kontakt med kommunens upphandlingsenhet efter att tilldelningsbeslutet hade fattats. De ville ta del av underlaget för beslutet. De fick svaret att prisuppgifterna i anbuden var sekretesstämplade.

Några företagare nöjde sig inte med svaret utan tog kontakt med mig. Den 19 augusti 2025 begärde jag (skriftligt) om att få ta del av handlingarna kring upphandlingen. Det fick jag, men inte det viktigaste – prisuppgifterna. Det visade sig senare att samma dag, den 19 augusti, återkallade samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) tilldelningsbeslutet. Återkallandet användes sedan av kommunen som ett av skälen till att den 28 augusti besluta att belägga prisuppgifterna i anbuden med sekretess. Detta beslut överklagades av undertecknad bloggare den 3 september till Kammarrätten. 

Det handlar, som jag ser det, inte bara om en upphandling av “Hyra av entreprenadmaskiner med förare”. Det handlar om demokrati – invånarnas och skattebetalarnas insyn i hur skattepengarna används. Det handlar om rättssäkerhet – överklagande och överprövning blir i praktiken omöjlig om prisuppgifter hemlighålls. Om kommunen skulle få rätt och beslutet bli “prejudicerande” så kommer det att kunna få stora konsekvenser. Det skulle kunna öppna dörrarna för godtycke och därmed öka risken för korruption. Det vill i varje fall inte jag vara med om i Vänersborg.

I författandet av överklagandet förenades “naturlig” och artificiell intelligens. Nu i efterhand, efter ytterligare juridiska studier, inser jag att det finns ytterligare argument som kunde ha varit med i överklagandet. Det är som så ofta, efteråt kommer man på saker som man borde ha sagt eller skrivit. Argumenten finns dock med i de föregående blogginläggen och kanske kan jag få användning av dem vid något senare tillfälle. (Kanske vid ett överklagade…) 

Överklagandet återges i sin helhet nedan. Det kan också laddas ner som pdf.

===

ÖVERKLAGANDE

Ärende

Överklagande av beslut den 28 augusti 2025 om avslag på utlämnande av allmän handling (prisuppgifter i anbud vid upphandling av ”Hyra av entreprenadmaskiner med förare”).

Yrkande

Jag yrkar att Kammarrätten ändrar kommunens beslut och förordnar att de begärda prisuppgifterna i anbuden ska lämnas ut i omaskerad form.

Grunder för överklagandet

1. Offentlighetsprincipen och handlingarnas status
Handlingarna är allmänna enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Absolut sekretess enligt 31 kap. 16 § OSL gäller endast fram till dess att tilldelningsbeslut fattats. Ett sådant beslut fattades den 11 augusti 2025. Att kommunen därefter återkallat beslutet ändrar inte att sekretessen upphörde när tilldelning först skedde (jfr. RÅ 2004 not. 149). Återkallelsen skedde dessutom efter att handlingarna begärdes ut.

2. Otillräckliga skäl för fortsatt sekretess
Kommunen har åberopat 19 kap. 3 § OSL och 31 kap. 16 § OSL. För sekretess krävs att det finns ”särskild anledning” att anta att skada uppkommer. Kommunen har inte redovisat någon konkret utredning som visar att utlämnande av timpriser faktiskt skulle orsaka skada, utan hänvisar till generella antaganden och anbudsgivarnas egna påståenden. Enligt praxis (t.ex. HFD 2016 ref. 17) ska alltid en noggrann skadebedömning göras och en avvägning ske mot intresset av insyn. Detta har inte skett.

3. Offentlighetsintresset väger tungt
Syftet med offentlighetsprincipen är att möjliggöra insyn i myndigheternas verksamhet, inte minst i upphandlingar där stora belopp av offentliga medel används. Möjligheten att granska att tilldelningsbeslut har fattats på sakliga och korrekta grunder förutsätter att även prisuppgifter kan kontrolleras. Det är därför av stor vikt för allmänhetens insyn och förtroendet för kommunen att dessa uppgifter lämnas ut.

4. Proportionalitetsprincipen
Kommunens resonemang om framtida upphandlingar är spekulativt. En eventuell risk för att anbudsgivare anpassar priser i framtiden kan inte väga tyngre än allmänhetens rätt till insyn i redan genomförda upphandlingar.

Sammanfattning

Kommunen har inte visat att de konkreta prisuppgifterna omfattas av sekretess enligt OSL efter att tilldelningsbeslut fattats. Offentlighetsintresset är starkt och överväger. Jag begär därför att Kammarrätten upphäver beslutet och förordnar att prisuppgifterna lämnas ut i sin helhet.

Vänersborg 2025-09-03

Stefan Kärvling

==

Anm. Se även ”Håller offentlighetsprincipen på att avskaffas?” – 14 oktober 2025.

Kategorier:Juridik, Samhällsbyggnadsnämnden, Upphandling

Är offentliga upphandlingar offentliga? (2/3)

9 september, 2025 2 kommentarer

Anm. Fortsättning från blogginlägget “Är offentliga upphandlingar offentliga? (1/3)”.

Del 2 Sekretessen som utmanar insynen

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) fattade beslut om att återkalla tilldelningsbeslutet i upphandlingen “Hyra entreprenadmaskiner inklusive förare”. Det gjorde Jonasson senare samma dag som jag begärde ut handlingarna kring upphandlingen. Jag är dock inte säker på att Jonasson var medveten om min begäran.

Skulle prisuppgifterna i anbuden offentliggöras? Bollen låg hos kommunjuristen. Hon skulle avgöra om prisuppgifterna i anbuden skulle beläggas med sekretess eller inte.

Jag var ganska säker på att sekretessen (“maskeringen”) skulle hävas. Det var så uppenbart tyckte jag att prisuppgifterna skulle vara offentliga. Hur skulle allmänheten och de företag som lämnat anbud annars veta att upphandlingen och tilldelningen hade skötts sakligt och korrekt? Och, som Upphandlingsmyndigheten skrev på sin webbplats:

“på affärsmässiga grunder och inte personliga.”

Medan jag väntade på kommunjuristens svar började jag “studera”… På Upphandlingsmyndighetens webbplats stod det:

“Vid offentlig upphandling råder som huvudregel absolut sekretess för uppgift som rör anbud fram till dess att den upphandlande myndigheten beslutat att tilldela kontraktet till en viss leverantör eller till att anbuden offentliggjorts.”

Det var inget nytt, men viktigt att slå fast. Det finns dock möjligheter att sekretessbelägga uppgifter även efter att tilldelningsbeslutet hade fattats. Upphandlingsmyndigheten fortsatte:

“Efter att den absoluta sekretessen upphört genom tilldelningsbeslutet gäller istället bestämmelsen om sekretess för uppgift om enskilds affärs- eller driftförhållanden. Sekretessprövningen ska göras av den upphandlande myndigheten ifråga, och ska alltid ske vid begäran om allmän handling.”

De här förhållandena regleras i OSL, “Offentlighets- och sekretesslagen”. Det blev till att hitta relevanta paragrafer i OSL.

Det var tydligt att en anbudsgivare inte kunde sekretessbelägga information i ett anbud. Det är kommunen som bestämmer om sekretess. Men det fanns möjligheter, och då började jag ana oråd…

Den 28 augusti kom beslutet från kommunjuristen. Det var som vanligt genomarbetat med många hänvisningar. (Beslutet kan laddas ner här.) Själva beslutet var överraskande, men inte helt oväntat…

“Begäran om att få ta del av handlingarna i omaskerad form avslås.”

Prisuppgifterna i anbuden ska alltså inte lämnas ut. De är belagda med sekretess.

Det visade sig i motiveringarna till kommunens beslut att ordförande Jonassons (S) återkallande av tilldelningsbeslutet spelade en avgörande roll:

“Ett tilldelningsbeslut är preliminärt och kan komma att ändras, till exempel vid en överprövning. Kommunen har i detta fall fattat ett beslutat om en tilldelning men en tid därefter återkallat beslutet. Ett nytt tilldelningsbeslut kan komma att fattas men det kan inte uteslutas att upphandlingen istället behöver göras om. Mot bakgrund av att ett tilldelningsbeslut har fattats i ärendet – där bland annat anbudsgivarna tillkännagivits – gör kommunen bedömningen att absolut sekretess inte längre råder i ärendet – oaktat att tilldelningsbeslutet sedermera har återkallats (jfr. RÅ 2004 not. 149).”

Det kanske är förståeligt ur kommunens perspektiv att inte nämna att återkallandet skedde samma dag som jag begärde ut handlingarna… Och påståendet att tilldelningsbeslutet kan överprövas är i och för sig riktigt, men helt beroende av att det överklagas. Och då hamnar alla de anbudsgivare som förlorade upphandlingen i ett dilemma, i ett moment 22 – hur ska de kunna överklaga ett beslut när de inte känner till det vinnande anbudets prisuppgifter? Det finns ju inga sakliga grunder för överklagan.

Det råder inte absolut sekretess längre i ärendet, skrev kommunjuristen. Det är självklart, men det fanns ju en annan sekretess. Juristen skrev:

“Tilldelningsbeslutet är återkallat och det kan i nuläget inte uteslutas att upphandlingen behöver göras om. Det finns även omständigheter som talar för att den genomförda upphandlingen annars kan behöva kompletteras på grund av ytterligare identifierade behov inom kommunen. Sannolikheten är stor för att samma anbudsgivare återkommer för att lämna nya anbud vid kommande upphandlingar. Ett offentliggörande av prisuppgifterna skulle leda till att anbudsgivarna kan få kunskaper som gör det möjligt för dem att anpassa sin prissättning på ett sätt som blir till nackdel för kommunen.”

Juristen drar fram ett trumfkort ur rockärmen, ett offentliggörande av prisuppgifterna kan bli negativt för kommunen… Även om det är svårt att förstå hur det kan vara negativt för kommunen om anbudsgivarna “anpassar sin prissättning” – och sänker sina priser…

Och så till pudelns kärna, OSL 31 kap. 16 §:

“Sekretess gäller för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden när denne i annat fall än som avses i 1 § första stycket, 2-4 och 12 §§ har trätt i affärsförbindelse med en myndighet, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.”

Jag kan inte se att kommunen och någon anbudsgivare “har trätt i affärsförbindelse” med varandra i detta läge. Och jag noterar även att paragrafen handlar om att den enskilde, dvs anbudsgivaren, eventuellt lider skada – inte kommunen…

Kommunen har jobbat hårt med motiveringen till beslutet om att sekretessbelägga prisuppgifterna i anbuden. Lagparagraferna som det hänvisas till är inte helt solklara och det tycks finnas ett mått av tolkningsutrymme. Kommunen hänvisar också till några rättsfall från 1993 till 2008. Och det finns faktiskt flera domar som slår fast att det under vissa omständigheter är ok att prisuppgifter är fortsatt sekretessbelagda. Men då kräver domstolarna i regel en tydlig bevisning av faktisk skada för att godkänna sekretess.

Och det är viktigt (se Inköpsrådet “Sekretess på priserna i ett anbud?”) att återigen understryka att det alltid är den upphandlande myndigheten, i det här fallet kommunen, som måste:

“göra en självständig prövning av om skäl för sekretess föreligger.”

Det är inte företagen, anbudsgivarna, som bestämmer om sekretess – och därför:

“Som anbudsgivare i en offentlig upphandling måste man därför vara medveten om att samtliga uppgifter som lämnats i anbudet kan komma att offentliggöras.”

Det finns ytterligare en omständighet som kan tala emot kommunens resonemang och argumentation. Visst är det så att ingen får reda på priserna om de är sekretessbelagda. Men den dagen som de vinnande anbudsgivarna börjar utföra arbeten för kommunen, vilket kan ske ganska snabbt efter avslutad upphandling och tilldelningsbeslut, skickar företagen ifråga fakturor till kommunen på utfört arbete. Och de fakturorna är också offentliga handlingar… Det finns emellertid även i detta fall möjligheter till överklaganden och fortsatta ”juridiska stridigheter”. I sådana fall är det också OSL 31 kap. 16 § som gäller och som ska tolkas. Enligt mycket säker källa känner ingen på ekonomiavdelningen i Vänersborgs kommun till att sekretess någonsin har begärts specifikt för prisuppgifter i enskilda fakturor. I praktiken betyder det sannolikt att sekretessbeläggandet av prisuppgifter i ett tilldelningsbeslut egentligen bara fyller en funktion, sekretessen gör det omöjligt att överklaga beslutet. Men som sagt, nu återkallades tilldelningsbeslutet… 

Jag har överklagat kommunens beslut om sekretess till Kammarrätten. Det är oerhört viktigt att få veta vad som gäller. Det handlar inte bara om en upphandling i Vänersborgs kommun, det handlar om demokrati – invånarnas och skattebetalarnas insyn i hur skattepengarna används. Det handlar också om rättssäkerhet – överklagande och överprövning blir i praktiken omöjlig om prisuppgifter hemlighålls.

Om kommunen skulle få rätt och beslutet bli ”prejudicerande” så kommer det, som jag ser det, att kunna få stora konsekvenser. Det skulle kunna öppna dörrarna för godtycke och därmed öka risken för korruption. Upphandlingsmyndigheten ord (se “Om offentlig upphandling”) skulle riskera att sättas helt ur spel:

“Offentlig upphandling ska säkerställa att organisationer inom offentlig sektor öppnar upp sina inköp för konkurrens. Detta så att skattemedel används så effektivt som möjligt och företag inom EU kan göra affärer med offentlig sektor på lika villkor.”

Nästa, och sista, blogginlägg ska handla om min överklagan till Kammarrätten.

Fortsättning följer – se ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (3/3): Del 3 Överklagan till Kammarrätten”.

==

Kategorier:Juridik, Samhällsbyggnadsnämnden, Upphandling

Är offentliga upphandlingar offentliga? (1/3)

7 september, 2025 Lämna en kommentar

Del 1: Prisuppgifterna som försvann

“Offentlig upphandling är den process som offentliga organisationer använder för att göra inköp.”

Så börjar den statliga “Upphandlingsmyndigheten” sin information om offentlig upphandling. (Se “Om offentlig upphandling”.) Myndigheten fortsätter:

“Offentlig upphandling ska säkerställa att organisationer inom offentlig sektor öppnar upp sina inköp för konkurrens. Detta så att skattemedel används så effektivt som möjligt och företag inom EU kan göra affärer med offentlig sektor på lika villkor.”

Ytterligare en viktig aspekt i offentlig upphandling är att allmänheten får insyn i vad som sker och hur skattemedlen används. Det blir med andra ord, skriver Upphandlingsmyndigheten:

“lättare att kontrollera att inköpen sker på affärsmässiga grunder och inte personliga.”

Med andra ord, offentlighet i offentliga upphandlingar. Det här är en mycket viktig aspekt och princip – både för skattebetalare och de företag som lämnar anbud i en upphandling. Det ska finnas möjlighet att kontrollera varför ett visst företag “vann” upphandlingen. Allmänheten och företagen ska kunna granska att tilldelningsbeslut har fattats på sakliga och korrekta grunder. Det förutsätter naturligtvis även att prisuppgifterna kan kontrolleras och granskas.

Är det någon läsare som inte håller med så här långt…?

I Vänersborgs kommun, liksom i de flesta andra kommuner, antar jag, brukar det gå rykten kring otillbörliga upphandlingar och tilldelningsbeslut. I Vänersborg var ryktena särskilt intensiva under arenabygget. Och lika förödande som rena felaktigheter kan vara för en kommun, lika förödande kan rykten om felaktigheter vara. Därför är det av oerhörd betydelse att tilldelningsbeslut kan kontrolleras i efterhand. Och då är anbudens prisuppgifter antagligen det allra mest väsentliga, även om det kan finnas andra kriterier.

Vänersborgs kommun har nyligen genomfört en upphandling, ”Hyra av entreprenadmaskiner med förare”. Det kom in anbud från 10 olika företag. I prövningen och utvärderingen av anbud tillämpas, skrev kommunen:

“omvänd utvärdering, vilket innebär att den upphandlande myndigheten först kommer att utvärdera inkomna anbud mot angiven tilldelningsgrund samt kontrollera att kraven i kravspecifikationen är uppfyllda och att avtalsvillkoren är accepterade. De leverantör som den upphandlande myndigheten avser tilldela kontrakt kontrolleras därefter mot kvalificeringskraven i kvalificering av leverantör.”

Det får väl förmodas att de flesta företagen (anbudsgivarna) uppfyllde kraven i utvärderingen. Det som avgjorde vilken anbudsgivare som skulle “vinna” var:

“Kontrakt tilldelas den anbudsgivare som erbjuder det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet med avseende på lägsta pris.”

Den 11 augusti 2025 fattade kommunen beslut om tilldelning, dvs vilket företag som “vann upphandlingen”.

Beslutet innebar att kommunen rangordnade de olika anbuden för varje maskintyp. Det innebar att ett företag kunde bli nr 1 på en maskintyp, nr 2 på en annan osv. På varje maskintyp fanns det tre olika maskiner från 1-3 anbudsgivare. (En anbudsgivare kunde ha flera maskiner av en viss typ.)

Det blev en ganska omfattande tabell. 

Självklart var de andra anbudsgivarna intresserade av anledningen till att de inte “vann”. Vilket pris hade det “vinnande” företaget begärt för att hyra ut “entreprenadmaskiner med förare”?

Anbudsgivare hörde av sig till kommunen. Det visade sig emellertid att Vänersborgs kommun inte lämnade ut de vinnande företagens prisuppgifter. Och det förvånade flera företagare. Så brukade det inte gå till i andra kommuner och så hade det inte heller gått till i Vänersborg tidigare. Förvåningen övergick till misstänksamhet. Dolde Vänersborgs kommun något?

Det diskuterades mellan företagare och några undrade om det var politiker som låg bakom hemlighetsmakeriet. Två av företagarna kontaktade därför undertecknad vänsterpartistisk(!) bloggare.

Det här var ingen fråga för politiker tänkte jag. Men samtidigt tvivlade jag på att det fick gå till på det här sättet – utan att ha någon större kunskap i ämnet.

Den 19 augusti 2025 kl 10:27 begärde jag (skriftligt) hos kommunstyrelseförvaltningen om att få ta del av handlingarna kring upphandlingen av ”Hyra av entreprenadmaskiner med förare”.

Den 20 augusti 2025 fick jag svar av Upphandlingsenheten på kommunstyrelseförvaltningen:

“Bifogat finner du dokumentation rörande upphandlingen av hyra entreprenadmaskiner.”

Jag läste inte handlingarna utan skickade dem helt enkelt vidare till företagarna ifråga. Och tänkte att det här var ju inga problem – kommunen lämnade som vanligt ut de begärda handlingarna och nu fick företagarna den information som de efterlyste.

Trodde jag…

Några dagar senare blev jag kontaktad av en av företagarna. Prisuppgifterna saknades… Va??? Jag mailade direkt till Upphandlingsenheten. Det var den 25 augusti.

“Jag tackar för svaret, och handlingarna. Men jag saknar prisuppgifterna i anbuden från de olika entreprenörerna. De skulle jag gärna vilja ta del av.”

 Svaret kom redan efter 20 minuter:

“Prisuppgifter är uppgifter som flertalet leverantörer i denna upphandling begärt affärssekretess på enligt OSL med hänvisning att de kan komma att lida skada om dessa uppgifter lämnas ut. Av denna anledning var dessa uppgifter inte med i tilldelningsbeslutet.”

De handlingar jag fick ut var alltså “maskerade”, dvs prisuppgifterna lämnades inte ut. Det var ett oväntat svar, en överraskning… Upphandlingsenheten hänvisade alltså till att flera leverantörer hade begärt sekretess med hänvisning till OSL, dvs “Offentlighets- och sekretesslagen”. Det var svårt att acceptera svaret, jag skrev tillbaka på direkten:

“Ok, men vad företagen vill är ju inget som kommunen kan ta hänsyn till. Offentlighetsprincipen gäller och den måste kommunen följa. Invånare ska ju kunna kontrollera på vilka grunder ett företag ”vinner en upphandling”.
Jag står fast vid att jag vill ta del av prisuppgifterna i anbuden.”

Jag vet inte om mina påståendena var helt korrekta, antagligen inte, men min omedelbara tanke var att kommunen måste utveckla och motivera svaret. Det var helt enkelt inte ok – och dessutom måste information om hur ett beslut ska överklagas skickas med.

Det tog 3-4 minuter och så fick jag återigen ett svar, denna gång från självaste upphandlingschefen:

“Jag förstår, en formel prövning görs av våra jurister. Så vi överlämnar din begäran till dem.”

Det blev helt plötsligt allvar av en enkel begäran. Det var en överraskning…

Det skulle komma fler…

Dagen efter, den 26 augusti, fick jag en bekräftelse från kommunjuristen att min begäran var mottagen. Det var juristen som skulle behandla ärendet och fatta beslutet om sekretess.

Jag berättade för mina företagskontakter om mina förehavanden med kommunen. Då fick jag ytterligare en överraskning. Eller snarare, en smärre chock…

De berättade att upphandlingen var avbruten. Va??? (Igen.)

Samma dag som jag först begärde ut handlingarna, dvs den 19 augusti 2025 kl 10:27 (se ovan), återkallade samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) tilldelningsbeslutet:

“Vänersborgs kommun har beslutat att återkalla tidigare tilldelningsbeslut i upphandling Hyra entreprenadmaskiner inklusive förare med diarienummer KSINK 2025/6 då det har framkommit brister i utvärderingen.
Med hänvisning till ovanstående beslutar undertecknad med stöd av delegation att återkalla tidigare tilldelningsbeslut”

“det har framkommit brister i utvärderingen”… Jo, jag tackar jag… Det var en oerhört intressant motivering. “brister i utvärderingen” Vilka var bristerna som gjorde att tilldelningsbeslutet drogs tillbaka? (Det kanske är en grund för en interpellation i fullmäktige…?)

Ordförande Jonasson (S) undertecknade sitt beslut digitalt, med Bank-ID. Det hände kl 18:33 – 8 timmar efter min begäran om att få ut handlingarna…

En slump? Antagligen, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på agent Leroy Jethro Gibbs i TV-serien NCIS och hans regel 39:

“There is no such thing as a coincidence.”

Det var hur som helst inte slut på överraskningarna…

Anm. Fortsättning följer, se ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (2/3)”.

==

Kategorier:Juridik, Samhällsbyggnadsnämnden, Upphandling

Sörbygården Brålanda

4 september, 2025 4 kommentarer

I veckan som gick dök denna bild upp i mitt Facebook-flöde:

Under bilden återfanns denna kommentar.

“Blev precis som jag befarade när nån avdelning stängdes ner på äldreboendet Sörbygården tidigare! Blev inga protester till våra politiker Så nu stänger dom ner hela Sörbygården som politikerna planerade från början.”

Inlägget var avsänt från Brålanda och har fått många kommentarer och ”likes”. Det är inga snälla kommentarer. De riktar sig mot politikerna i Vänersborg och de flesta har uppfattningen att det är en sammansvärjning mot Brålanda. Ja, tydligen ingår även politikerna från Brålanda i komplotten.

Jag blev både överraskad och förvånad av inlägget. Nedläggning av det särskilda boendet för äldre i Brålanda? Nu? Fanns det ett sådant beslut? Och vem i kommunen tog i så fall beslutet och varför? Blickarna riktades mot socialnämnden och socialförvaltningen…

Socialförvaltningen svarade att det stämmer att:

“vi inlett åtgärd/åtgärder utifrån beslut från socialnämnd mot bakgrund av det ekonomiska läge socialförvaltning med nämnd står i 2025 samt 2026. Som åtgärd ingår vakanshållning av 24 platser inom särskilt boende och dessa koncentreras till Sörbygården.”

Dan Nyberg (S), ordförande i socialnämnden, förtydligade:

“platser kommer att successivt vakanssättas. Ingen ska behöva flytta. Skälet är bl a för att klara de mycket omfattande besparingar nämnden måste göra då det fattades ca 45 miljoner i kf:s beslut”

Inlägget från Brålanda på Facebook var med andra ord inte helt fel…

Men varför har det blivit så här? 

Det handlar självklart om pengar…

I juni i år (2025) beslutade kommunfullmäktige om budgeten för nästa år. Socialnämnden hade inför beslutet begärt en ramökning (“mer pengar”) på 48,9 milj kr inför 2026. Om inte nämnden fick dessa pengar så var en av flera besparingsåtgärder:

“Att vakanshålla 24 platser inom vård och omsorg särskilt boende 14.000 tkr.”

Det var socialnämnden mycket tydlig med. Det framgår av nämndens protokoll från den 16 april 2025. Ida Hildingsson (V) hade ett eget yrkande där hon framhöll att det var positivt att socialförvaltningen vågade:

“föreslå nämnden att begära en kraftig ramökning”

Men Hildingsson yrkade avslag på, bland annat, vakanshållningen som möjlig besparingsåtgärd. Det måste kunna gå att spara på något annat om det var kris, åtgärden var inte rimlig. De styrande partierna avslog Hildingssons yrkande. De andra partierna deltog överhuvudtaget inte i beslutet. De skulle återkomma med egna, “samlade” budgetförslag i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.

Socialnämnden fick inte sina begärda pengar av kommunfullmäktige (juni 2025). Det innebar att fullmäktige i praktiken beslutade att 24 platser inom vård och omsorg skulle vakanshållas nästa år. Det var de styrande partierna (S+C+KD+MP) som stod bakom beslutet, även ordförande Nyberg…  Vänsterpartiet ville tillskjuta ytterligare 8 milj kr till socialnämnden för att minska de föreslagna besparingarna inom bland annat äldreomsorgen. Det var inget annat oppositionsparti som ville satsa mer pengar till socialnämnden än vad de styrande föreslog i sitt budgetförslag.

Ordförande Dan Nyberg (S) skrev på Facebook idag:

“Inget parti i Vänersborgs kommunfullmäktige var beredda att ge socialnämnden de pengar som behövdes för att bibehålla nuvarande omfattning av socialförvaltningens verksamhet. Det är betydande belopp som saknas som därmed måste sparas.”

Det kan noteras att fackförbundet Kommunal förklarade sig oenigt med budgetförslaget. Kommunal skrev:

“Kommunal befarar en stor försämring av arbetsmiljön. Ökad arbetsbelastning vilket kommer att öka kostnaderna för förvaltningen vad gäller sjukskrivningar, personalbortfall och därmed ytterligare kostnader för anställningsprocesser och kompetensbortfall då personal väljer bort Vänersborgs kommun som arbetsgivare.”

Kommunfullmäktiges beslut i juni 2025 handlade alltså om nästa år (2026).

På socialnämndens sammanträde den 23 maj 2025 diskuterades nämndens ekonomiska läge innevarande år (2025 alltså) utifrån delårsrapporten. Prognosen redovisade ett underskott på hela 43,9 milj kr. Det berodde på:

“lägre intäkter i form av statsbidrag samt högre kostnader för försörjningsstöd, placeringar/köpta platser, hyror samt IT.”

Det pekades särskilt på minskade statsbidrag inom äldreomsorgen. Det krävdes besparingsåtgärder. Förvaltningen redovisade 16 olika åtgärder. En av åtgärderna kändes igen:

“Påbörja vakanshållning av ett särskilt boende inom vård och omsorg under våren.”

Det stod inte i handlingarna vilket särskilt boende som åsyftades och det nämndes inte heller på sammanträdet.

Socialnämnden godkände enhälligt delårsrapporten för april och beslutade att:

“Socialnämnden uppdrar socialförvaltningen att genomföra åtgärderna som redovisas i delårsrapporten.”

Det innebar att socialnämnden redan i år skulle börja verkställa nästa års besparingsåtgärd. Jag tycker att man kan se det som att nämnden och förvaltningen ansåg att det var en fördel att vakanshållningen skedde successivt med början redan i år. Det var inte bara för ekonomins skull utan även för de boendes.

På socialnämndens senaste sammanträde, den 28 augusti, fick nämnden reda på att det var aktuellt att börja verkställa beslutet. Men det sades inte heller denna gång vilket boende som var aktuellt för “vakanshållning”. De fackliga förhandlingarna var i och för sig genomförda, men personalen skulle först informeras.

Socialnämnden noterade informationen, inga nya beslut fattades. 

Det finns således inget beslut i nämnden att just Sörbygården i Brålanda ska avvecklas. Det är ett förvaltningsbeslut fattat av tjänstepersoner, men det skedde på uppdrag av nämndens politiker och i slutändan som ett resultat av kommunfullmäktiges beslut. Men att det är just Sörbygården som ska vakanshållas beror på skrev socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) på Facebook idag:

“att boendet är i väldigt undermåligt skick jämfört med boendena i Vänersborg. De behöver därför renoveras till en standard som är värdigt för de boende. Det tredje skälet (det första skälet var ekonomin; min anm) är besiktningsanmärkningar inom brandskyddet som måste åtgärdas. Det är nog allas förhoppning att orsakerna till nuvarande situation kan lösas snart möjligt.”

Det ska också noteras att beslutet återigen handlade om “vakanshållning”. Ordförande Nyberg skrev på Facebook:

“Det särskilda boendet Sörbygården i Brålanda ska inte upphöra! De är 24 platser som tillfälligtvis kommer att vakanssättas.”

Kommunfullmäktiges och socialnämndens beslut kan också tyckas vara ogenomtänkt och faktiskt till och med kontraproduktivt. Det är ju faktiskt så att befolkningsprognoserna visar att andelen äldre i befolkningen ökar och det innebär naturligtvis att behov av fler platser också ökar… Dessutom har väntetiden för att få en plats på ett särskilt boende för äldre i Vänersborgs kommun ökat dramatiskt de senaste åren. Det skrev TTELA (se “Dystra trenden: Allt längre kötid till boende för äldre i Vänersborg”) redan för (exakt) ett år sedan:

“Kötiden har femdubblats på bara tre år”

Om äldre i behov av plats får vänta oskäligt länge så riskerar kommunen att IVO (Inspektionen för vård och omsorg) utdömer vite. Och då kan det handla om tämligen stora summor för kommunen…

Det finns farhågor, särskilt i Brålanda, att vakanshållningen på Sörbygården bara är början. De fruktar att Sörbygården kommer att stängas helt och att stängningen i så fall blir permanent. Jag kan förstå det, och det befarar även jag. Men det är som sagt inte innebörden i det beslut som har fattats.

Vad ska socialnämnden och socialförvaltningen göra? Det saknas pengar och nämnden är tvungen att vidta alla åtgärder den kan för att hålla budget. Och det här vet alla partier och politiker om. Så vems är felet att socialnämnden tvingas vidta besparingar och impopulära åtgärder?

Det finns naturligtvis en möjlighet att hindra vakanshållningen på Sörbygården. Och det är att kommunfullmäktige beslutar om att ge socialnämnden ett tilläggsanslag, dvs mer pengar. Ett sådant beslut skulle kunna fattas i oktober eller november. Det skulle inte heller vara helt orimligt – månadsuppföljningarna tyder på att kommunen skulle kunna göra ett oväntat stort överskott i år… 

Det är val nästa år och det betyder väldigt mycket både för Vänersborgs kommuns och Sörbygårdens framtid… Och då tänker jag inte bara på kommunalvalet utan också på valet till riksdagen. Den nuvarande SD-stödda borgerliga regeringen har under flera år underlåtit att satsa pengar på välfärden vilket inneburit minskade statsbidrag som i sin tur har drabbat socialnämnden hårt. Regeringen har istället satsat stora pengar på skattesänkningar och bidrag (RUT och ROT) för de rika.

Anm. Läs gärna fortsättningen – ”Rädda Sörbygården!”.

===

Inlägg om Sörbygården:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Brålanda, Budget 2025, Budget 2026, Sörbygården, socialnämnden

Torget, kulturaxeln och demokratin

2 september, 2025 Lämna en kommentar

Det har under året fattats en del beslut i kommunen om Vänersborgs centrala delar. Tjänstepersoner i kommunen har infört nya regler kring användningen av scenen på gågatukrysset (se “Tystnad ska råda på gågatuscenen”) och politikerna har antagit nya taxor/avgifter för att använda kommunens mark i centrum (se “Centrum, Fridamäss och avgifter”). Dessutom beslutade samhällsbyggnadsnämnden, den 27 februari, att riva kioskerna på torget och byggnadsnämnden gav rivningslov redan den 10 juni. (Se “Om torgkioskerna: To be or not to be”.)

Det är många vänersborgare som har reagerat på att flera viktiga beslut har fattats utan att invånarna har fått vara med och påverka. Droppen för Sara Johansson var att kioskerna på torget skulle rivas utan att någon i kommunhuset hade frågat invånarna om deras åsikter. (Se “Om torgkioskerna: To be or not to be”.)

Sara Johansson ordnade ett möte i fredags på biblioteket. Hon hade särskilt bjudit in ledamöter i byggnadsnämnden. Det var flera från nämnden som hade hörsammat inbjudan. Det fanns även andra politiker på plats, bland annat flera ledamöter från kommunstyrelsen och demokrati- och jämställdhetsberedningen. Märkligt nog var inga från Socialdemokraterna eller Centerpartiet närvarande. Det var också ett antal tjänstepersoner med på mötet, t ex förvaltningschefen på miljö- och byggnadsförvaltningen, en utvecklingsledare på kommunstyrelseförvaltningen samt två representanter från kultur- och fritidsförvaltningen. Det var även några “vanliga” invånare närvarande. De skulle ha kunnat vara fler, men å andra sidan hördes de som var där…

Ledamöter från byggnadsnämnden fick frågan om varför de hade gett rivningslov för kioskerna. De förklarade noggrant att nämnden är en myndighetsnämnd som måste följa lagen. Det fanns inget utrymme för tolkningar i det här fallet. Kioskerna hade inget högre kulturhistoriskt värde och det fanns inte heller något rivningsförbud i detaljplanen. Nämnden hade inget val, utan fick ge rivningslov vilket de ville eller ej.

Sara Johansson undrade varför beslutet om kioskerna på torget togs utan att tillfråga invånarna. Vilket alltså var samhällsbyggnadsnämndens beslut (se ovan). Ingen kunde riktigt svara på frågan, men antagligen var det så att kioskerna helt enkelt ansågs vara i vägen för en omdaning av torget. Ett beslut om rivning betraktades säkerligen inte heller som någon stor sak, varken för samhällsbyggnadsnämnden eller invånarna. Nämnden tog möjligtvis för givet att ingen ville bevara kioskerna. Den dåvarande förvaltningschefen på samhällsbyggnadsförvaltningen sa till TTELA (se “Torgets gatukök stängda – så ser planerna ut för kioskerna”) att kioskerna var i behov av renovering och en ombyggnad som det saknades pengar till. Det fanns inte heller någon som var intresserad av att driva verksamhet i kioskerna. (Den tidigare hyresgästen sades upp, se TTELA “Özgür driver kioskerna på torget i Vänersborg – kastas ut”.)

I underlaget till samhällsbyggnadsnämndens beslut om rivning stod det följande om kioskerna:

“Det planerade underhållet för de kommande tio åren är uppskattat till 1 miljon kronor, exklusive eventuella verksamhetsanpassningar. Med tanke på underhållskostnaderna och bristen på intresse från potentiella hyresgäster och köpare, är det ekonomiskt ohållbart att behålla byggnaderna.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen beskrev också några mindre förändringar på torget innan beslut om större omdaningar skulle fattas:

“Rivningen (av kioskerna; min anm) skulle frigöra ytan för att till exempel kunna skapa en provisorisk food court, vilket kan bidra till en mer levande och attraktiv miljö. Möjligheten att sätta upp belysning för att skapa en inbjudande och trevlig atmosfär ska undersökas. Genom att använda olika typer av belysning, såsom strålkastare, ljusslingor och dekorativa lampor, kan en varm och välkomnande miljö skapas som lockar både invånare och besökare. Den provisoriska food courten kan erbjuda ett varierat utbud av mat och dryck, vilket bidrar till en dynamisk och social atmosfär.”

Det blev faktiskt inte så mycket prat kring kioskerna på fredagens möte, även om en del ville bevara dem. De flesta var överens om att torget och kulturaxeln borde genomgå stora förändringar. Hur centrum skulle se ut diskuterades i smågrupper och en del förslag fördes fram.

Slutsatsen var dock att kommuninvånarna måste få vara med och bestämma. Diskussionerna kom därför att riktas in mot invånarinflytande. Hur skulle invånarna kunna göra sina röster hörda om hur centrum i allmänhet och Kulturaxeln i synnerhet skulle se ut både i en nära framtid och några år framåt? Särskilt när det ingick i samhällsbyggnadsnämndens beslut om rivning i februari att förvaltningen fick i uppdrag att utreda den framtida utformningen av torget.

Det krävs sannolikt en ny detaljplan för att göra om och göra nytt i kulturaxeln och på torget. Det anser även stadsarkitekten. Han skrev i ett mejl:

“Den aktuella detaljplanen tillhandahåller enligt vår bedömning en för begränsad byggrätt för en hållbar utveckling av torget. Därför ser vi ett behov av en ny detaljplan som i huvudsak skulle klarlägga på vilket sätt en ny bebyggelse kan tillskapas utan att skadar riksintresset för kulturmiljövård som ligger på hela innerstaden och särskilt på Kulturaxeln.”

Den nuvarande detaljplanen för torget (från december 2000) har följande utseende (detaljplanen kan laddas ner här):

Stora ytor på torget är reserverade för parkerings- och busshållplatser…

Detaljplanen för “Huvudnässkoletomten” (Läroverket 1) är från 1959…

Denna detaljplan är helt inaktuell.

Det är ingen tvekan om att det behövs inte bara en utan kanske två nya detaljplaner. Det arbetet skulle kunna påbörjas under nästa år under förutsättning att byggnadsnämnden får en beställning.

Man kan nog ana att en ny detaljplan är den allmänna meningen också i kommunhuset. När de två moderaterna, Tor Wendel och Mikael Karström, lämnade in en motion i januari 2024 om att bygga en gradäng vid Huvudnässkolans aula, blev beslutet i kommunfullmäktige i april 2025 att:

“i samband med arbetet att utveckla vår stadskärna samverka med berörda nämnder, fastighetsägare, näringsliv och andra berörda var i Vänersborgs centrum en gradäng eller annan typ av flerfunktionell sittplats skulle kunna placeras.”

Kommunfullmäktige tog nog för givet att utvecklingen av stadskärnan innebär ett “helhetsgrepp”, dvs en ny detaljplan. Politiker och tjänstepersoner vill antagligen inte göra några förändringar av kulturaxeln förrän planen är klar.

Tankarna på att utveckla centrum har funnits länge. 2010-2011 utlystes en arkitekttävling om hur Vänersborgs stadskärna skulle utformas. Det vinnande bidraget inleddes:

“Kulturaxeln är den oputsade juvel som med sin regelbundenhet och potential kan vara en plattform för ett rikt stadsliv. Den kan förena och sprida en fantastisk kvalité till staden. … I centrum av denna starka länk ligger Vänersborgs stolta torg…”

Det finns alltså idéer och många på kommunen, både politiker och tjänstepersoner, har ägnat stor tankemöda de senaste åren på hur centrum ska utvecklas och gestaltas. Jag tror också att arkitekttävlingens bidrag lever kvar i minnet hos många. (Det går att ladda ner den vinnande bidraget här.) Nästa år ska dessutom en person anställas på halvtid som “centrumutvecklare”. Det kanske kan få fart på arbetet med stadens centrum.

Det finns goda förutsättningar för att kommunen bestämmer sig för att ha en bred dialog med allmänheten, och andra, i processen kring utformningen av centrum, och detaljplanens utseende. Om inte får Vänsterpartiet yrka på att en invånardialog ska genomföras…

Det stora hindret för en utveckling av centrum är nog inte viljan eller bristande demokrati, det är snarare pengarna…

==

Inlägg om Vänersborgs centrum:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, centrum, Demokrati