Stefan Kärvlings blogg

Det har varit svårt att släppa det första ärendet på vårterminens sista sammanträde med kommunfullmäktige (KF). Den 17 juni 2026 avhandlades nämligen ärendet “Interpellation till socialnämndens ordförande rörande Sörbygården”. Debatten om interpellationen har legat i bakhuvudet och malt sedan dess. 

Det är få politiska strider i Vänersborgs kommun som har väckt så mycket ont blod, känslor, oro och ilska som turerna kring Sörbygårdens äldreboende i Brålanda. När dammet nu har lagt sig efter kommunfullmäktiges junisammanträde, finns det anledning att se tillbaka och summera processen, vad hände egentligen? Utifrån en analys av historien kanske också slutsatser kan dras inför kommande mandatperiod. För faktum är att historien ännu inte är slut…

Upprinnelsen till de infekterade motsättningarna är naturligtvis nedläggningshotet som legat över Sörbygårdens äldreboende. Men, ju mer jag har tänkt på det, desto mer inser jag att historien om Sörbygården kom att handla om så mycket mer än äldreboendet. Frågan blottlade konflikter om demokrati, ansvar och maktfördelning i kommunen. Processen gav upphov till en mängd funderingar och frågor – hur långt kan en förvaltning gå utan tydliga politiska beslut, hur fungerar minoritetsstyre, vad händer när en nämnds majoritetsbeslut inte får genomslag? Och vad väger tyngst – ekonomiska kalkyler och argument eller omsorgen och tryggheten för äldre människor i livets allra sköraste skede?

 Interpellationsdebatten i kommunfullmäktige i juni blev både ett uppvaknande och en utlösande faktor för att berätta historien om Sörbygården. Och det tänker jag försöka göra nu…

För att förstå historien måste vi gå tillbaka till början. 

Socialnämnden stod förra året (2025) inför ett ansträngt ekonomiskt läge, och det var inte första gången. Kommunens politiska styre, bestående av Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet, tillsammans med socialförvaltningens ledning, såg lösningen på nämndens ekonomiska underskott i en “vakanshållning” av ett äldreboende. Sörbygårdens äldreboende med 24 platser skulle ”vakanshållas”. På det sättet skulle socialnämnden spara 14 milj kr, påstods det.

Det hade tidigare talats om vakanshållning i socialnämnden för att spara pengar. Det fanns också med i det MRP-beslut, budgeten för 2026, som fattades av de styrande partierna (S+C+KD+MP) i juni 2025. Men att det var just Sörbygården som skulle “vakanshållas” var ett beslut som fattades av tjänstepersoner i socialförvaltningen. Vem eller vilka personer som faktiskt beslutade, eller när, har inte blivit klarlagt. Det fanns och finns fortfarande inget skriftligt beslut. Men självklart har förvaltningschefen varit inblandad.

Det är naturligtvis anmärkningsvärt att inte ett sådant här viktigt och principiellt beslut, som får sådana genomgripande konsekvenser för så många människor (de boende, anhöriga och personal), inte fattades av politiker. Och att hela processen kring vakanshållningen var så “ogenomskinlig”. Att Dan Nyberg (S) och Magnus Ekström (KD) senare hävdade att nämnden borde ha kunnat räkna ut att det handlade om Sörbygården håller inte. Politiker kan inte gissa sig till vad förslag och beslut innebär.

Faktum är att det odokumenterade beslutet inte blev formellt känt för politikerna i socialnämnden förrän under sammanträdet den 25 september. På sammanträdet innan, den 28 augusti, hade nämnden endast fått reda på att det var aktuellt att börja verkställa ett beslut om “vakanshållning”. Det sades emellertid inte vilket äldreboende som det gällde.

Redan i början av september hade emellertid ett rykte spridit sig bland Brålandabor och sedan till resten av kommuninvånarna att det handlade om just Sörbygården. Det var Sörbygården som skulle “vakanshållas”. Det bekräftades strax av socialförvaltningen. Även ordförande Dan Nyberg (S), som uppenbarligen var informerad om beslutet, fastslog på Facebook den 4 september att det var Sörbygården som skulle “vakanshållas”. Det var upprörda känslor i Brålanda och debatten blev het och stundtals hätsk på gator, torg och arbetsplatser – och på Facebook. Ordförande Nyberg försökte lugna de snabbt uppblossande protesterna. Det gick inget vidare.

Det blev inte lugnare efter ett informationsmöte på Sörbygården med de boende och anhöriga den 8 september 2025. Det var alltså fortfarande innan Sörbygården ens hade nämnts i socialnämnden.

Socialchefen tillsammans med några andra av de ledande cheferna informerade om förvaltningens planer. Naturligtvis deltog även ordförande Nyberg (S) på mötet.

En av cheferna meddelade de närvarande att socialnämnden dras med en tung ekonomisk utmaning och att ett stort underskott prognostiserades. Förvaltningsledningen hade diskuterat frågan och:

“då landade vårat beslut i … att det var Sörbygården i Brålanda som ska vakanshållas eller tomställas som vi också säger.”

Och för att ingen skulle tvivla på vad som var på gång upprepade samma chef budskapet:

“Ingen kommer att bo på Sörbygården. Det är det som ska göras, vi ska tomställa huset. Om man ska vara väldigt, väldigt tydlig.”

Det var raka och tydliga besked:

“Ingen kommer att bo på Sörbygården.”

Sörbygården skulle tömmas på boende genom att de äldre skulle flyttas – med eller mot sin vilja. Det var detta förvaltningen, och uppenbarligen även ordförande Nyberg (S), menade med “vakanshållning”… 

I praktiken innebar det att verksamheten skulle upphöra. Sörbygården skulle stängas.

“Det är tuffa beslut som förvaltningen har tagit.”

Sa Dan Nyberg (S) på mötet med de anhöriga. Men socialnämnden skulle ju spara 14 milj kr på åtgärden….

Det meddelades att tomställningen av Sörbygården skulle vara klar innan utgången av år 2025. (I MRP-beslutet skulle vakanshållningen börja först året efter, 2026.) Och förvaltningen var effektiv. De boende och anhöriga fick ett brev med rubriken ”Information inför flytt”. (Kan laddas ner här.) I brevet framgick det tydligt att de boende skulle börja packa “för transport till nytt boende”.

Och faktum är att socialförvaltningen började flytta de boende och stoppa nya inflyttningar under 2025 – innan det fanns några som helst beslut i justerade protokoll eller underlag i verksamhetsplan/budget för vakanshållning av just Sörbygården. Och som sagt, till och med innan socialnämndens ledamöter visste att det handlade om just Sörbygården. Förvaltningen respekterade inte heller de hyresavtal med 3 månaders uppsägning som var undertecknade med de boende. Det hade vidare inte gjorts några individuella utredningar av de boendes omsorgs- och stödbehov och hur de påverkades av en flytt eller om de överhuvudtaget förstod vad som var på gång osv.

De boendes behov och integritet tycktes väga lätt när det gällde att spara pengar. Eller som Benny Augustsson (S) uttryckte det i juni 2026:

“Det är ingen nånsin från början som har velat det här men på grund av den ekonomiska situationen så har det varit nödvändigt.”

Det fanns inte heller några planer för återflytt. De styrande lade inga förslag, föreslog inga förstudier eller riktade några resurser på hur Sörbygården skulle renoveras eller hur de äldre någonsin skulle kunna flytta tillbaka. Och om inte brandskyddet åtgärdades kunde ingen flytta in igen.

Dan Nyberg förklarade på Facebook den 4 september varför det var just Sörbygården som skulle “vakanshållas”:

“att boendet är i väldigt undermåligt skick jämfört med boendena i Vänersborg. De behöver därför renoveras till en standard som är värdigt för de boende. Det tredje skälet (det första skälet var ekonomin; min anm) är besiktningsanmärkningar inom brandskyddet som måste åtgärdas. Det är nog allas förhoppning att orsakerna till nuvarande situation kan lösas snart möjligt.”

Dan Nyberg (S) anförde också argumentet, t ex på fullmäktige den 18 februari 2026, att Hemsö var ett privat företag som gör en extrem god vinst – och fortsatte:

“jag tillhör dom som tycker att man bör rätta till den här bristen.”

För övrigt är det Tredje AP-fonden (se Hemsös webbplats) som är majoritetsägare (85%) i Hemsö. Det innebär att merparten av vinsten går till AP-fonden, som är en statlig myndighet. Vinsten avsätts för pensionssystemet.

Och inte bara det, äldreboendet i Hemsös lokaler var enligt Nyberg, återberättat i kommunfullmäktige av socialnämndens 2:e vice ordförande Robin Skenhede (M):

“det farligaste boendet vi har i dagsläget”

I en insändare i TTELA (se TTELA “Minst smärtsamma alternativet att vakanshålla Sörbygården i Brålanda”) förklarade Benny Augustsson (S), Joakim Sjöling (S), Mats Andersson (C), Magnus Ekström (KD) och Anna-Karin Sandberg (MP) i samma anda att en “vakanshållning” av Sörbygården var:

“det minst smärtsamma alternativet “

“Det minst smärtsamma alternativet” – för vem?

Insändaren visade tydligt att hela det styrande blocket stod bakom Dan Nyberg.

Socialförvaltningen pratade inte bara, förvaltningen handlade. Förvaltningen visade med all tydlighet att Sörbygården skulle tömmas och de boende tvingas flytta.

Personalen på Sörbygården upprördes, mobiler och datorer gick heta – protesterna ökade. “Vakanshållningen” hade börjat verkställas.

Fortsättning följer…