Stefan Kärvlings blogg

Det är något märkligt med historien om Jul i Brålanda och Vänersborgs kommun.

Kommunen beskriver tomteparaden som ett viktigt arrangemang för kommunens attraktivitet och gemenskap. Samtidigt har föreningarna bakom evenemanget tvingats leta efter nya lokaler, rensa bort och skrota material och förbereda sig för att lämna den fastighet där ekipagen har förvarats under många år.

Och nu kommer det kanske allvarligaste beskedet: Om ingen lösning hittas inför nästa år kan årets parad bli den sista.

Jag har genom kommunens diarium tagit del av en rad mejl mellan företrädare för Jul i Brålanda, Lions Club Brålanda, Brålanda Företagarförening och Vänersborgs kommun. Jag har också varit i kontakt med med en medlem i Lions Club, Christer Waldemarson, som på uppdrag av en tillfälligt sammansatt grupp i Brålanda, arbetsgruppen “Lokalbehov”, har skött kontakterna med kommunen.

Det finns en hel del att fundera över.

En tradition med över 70 år på nacken

Evenemanget “Jul i Brålanda” är ingen liten tillställning. Det är en traditionell marknad med det välkända tomtetåget. Tomteparaden startade 1952 och förra året, den 6 december 2025, genomfördes den 73:e tomteparaden. Enligt uppgift deltog över 70 ekipage och fantastiskt många tomtar som gick i kortege. Gissningsvis kom omkring 10.000 människor för att titta. Tomteparaden har uppmärksammats nationellt och har varit med om att sätta både Brålanda och Vänersborgs kommun på kartan. Tomteparaden i Brålanda har också uppmärksammats internationellt genom att bli upptaget i Guinness rekordbok 2002 för flest antal tomtar i parad, 2.870 st.

Lions i Brålanda äger bland annat ett tiotal paradekipage, lotteribodar, en scenvagn (som inte är tänkt att bara användas för Brålanda) och annan utrustning. Under många år har materialet förvarats på fastigheten Dyrehög 1:50, som tidigare ägdes av ett privat entreprenadföretag.

Nyligen köpte Vänersborgs kommun fastigheten. I december 2025 skrev Lionsmedlemmen Christer Waldemarson till kommunens dåvarande fastighetschef Hans Larsson. Waldemarson förklarade att föreningarna hade fått besked att de, på grund av ägarskiftet, behövde lämna lokalerna senast i april 2026 och frågade om de kunde få vara kvar ytterligare ett eller kanske flera år. Han hänvisade till att centralortens evenemang kunde förvara olika typer av evenemangsmaterial, reklamställ, skyltmaterial och lotteristånd i kommunförrådet på Nygatan i Vänersborg. Föreningarna genom Waldemarson undrade även om kommunen kunde tänka sig någon form av samverkan kring evenemangen i Brålanda.

Föreningarna i Brålanda visade med andra ord förståelse för att kommunen hade rätt att bestämma över sin fastighet. De krävde inte att få bestämma själva över kommunens egendom. De ville hitta en lösning.

Kommunens hyresmodell blev för dyr

Den 22 december 2025 svarade fastighetschef Larsson från kommunen. Larsson förklarade att fastigheten hade köpts strategiskt eftersom kommunen planerade att etablera flera verksamheter där. Det behövdes bland annat utrymme för kommunal utrustning vid kriser.

Hela hallen, som i folkmun går under namnet “Hangaren”, är omkring 625 kvadratmeter. Det skulle enligt kommunens hyresmodell motsvara en hyra på ungefär 250.000 kr per år (exkl moms). Föreningarna i Brålanda hyrde dock inte hela hallen. De använde omkring 412 kvadratmeter.

Christer Waldemarson förklarade att den hyresnivå som kommunen räknade med var för hög för de ideella föreningarna i Brålanda. Deras verksamheter, som i grunden har helt andra syften än tomteparaden, finansierades bland annat genom lotterier, lokala företag och gåvor. Evenemanget har inte heller några regelbundna bidrag eller driftsbidrag. Kommunen har helt enkelt sagt nej under åren till ekonomiskt stöd för evenemanget Jul i Brålanda.

Fastighetschef Larsson skrev också:

”Vi har i nuläget inga övriga tillgängliga lokaler med den volym ni hyr idag.”

Kommunen kunde alltså inte erbjuda någon annan motsvarande lokal. Samtidigt hade kommunen svårt att se motivet till att låta Jul i Brålanda hyra delar av fastigheten långsiktigt. Det var ett besked som gjorde situationen besvärlig för föreningarna.

”Levande – attraktiva – hållbara – tillsammans”

Dagen efter, den 23 december 2025, skrev kommunens marknadskoordinator Stefan Leijon ett mejl som jag tycker är särskilt intressant. Leijon beskrev Jul i Brålanda som ett av kommunens största evenemang. Tomteparaden bidrog enligt honom till kommunens attraktivitet, skapade liv och rörelse och gav människor en känsla av gemenskap.

Leijon hänvisade till kommunens värdeord:

”Levande – attraktiva – hållbara – tillsammans.”

Men han skrev också att kommunens visioner riskerade att stanna vid ”fina målbilder” när prioriteringar i den löpande verksamheten gör att de mjukare målen hamnar i skymundan. Det var en träffande reflektion, som jag delar helt och hållet.

Vad är egentligen en kommunal vision värd om den fungerar utmärkt i högtidstal och på kommunens webbplats, men får stå tillbaka när den möter en fastighetsfråga och en hyresmodell?

Det är lätt att säga att kommunen ska vara levande och attraktiv. Det svåra är att se till att det också blir verklighet.

En vädjan till kommundirektör Tegenfeldt

Den 25 januari 2026 skickade arbetsgruppen Lokalbehov en skrivelse till kommundirektör Lena Tegenfeldt med kopia till fastighetschef Hans Larsson och marknadskoordinator Stefan Leijon.

Arbetsgruppen Lokalbehov beskrev att Jul i Brålanda och föreningarna som stod bakom hade blivit uppsagda från “hangaren” på Dyrehög och att lokalbehovet nu var akut. De beskrev också att en hyra på drygt 160.000 kr exkl moms per år för deras ytbehov i hangaren var en alldeles för hög kostnad.

Gruppen Lokalbehov avslutade skrivelsen till kommundirektör Tegenfeldt:

“Vi ställer därför frågan hur du och kommunledningen ser på möjligheten att vi får vara kvar ett år till ?…eller kanske flera år ? …eller kan vi ha en framtida ”vi tillsammans samverkan” med Vänersborgs kommun om långsiktiga evenemang och lokaler för Brålanda och Frändefors ?”

Dagen efter, den 26 januari, hittar jag i diariet ett mejl från kommundirektören till tillförordnad förvaltningschef på samhällsbyggnadsförvaltningen Daniel Jerling. Kommundirektör Tegenfeldt hänvisade till mejlet från arbetsgruppen Lokalbehov och skrev:

“Jag ser ju att detta är ett ärende för er och förstår också att det diskuterat med Hans. Kan vi byta några ord om hanteringen?”

Det finns ingen fortsättning på denna korrespondens i de handlingar jag har fått ut. Jag vet därför inte vad som hände efter detta eller vilken betydelse Tegenfeldts kontakt fick för den fortsatta hanteringen.

Det är ändå en intressant detalj. Frågan hade alltså nått kommunens högsta tjänsteperson. Men vad hände sedan? Fick kommundirektören och förvaltningschefen någon lösning på bordet? Och följdes frågan upp?

Anm. Fortsättning följer…