Arkiv
VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet
Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling”.
Det har knappast deltagit några ”medhjälpare” från AI-världen i arbetet med de tidigare tre inläggen om Lena Eckerbom Wendels (M) VA-motion. (Se ”VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion”.) Det har ju blivit en del VA-inlägg genom åren så jag tyckte inte att jag behövde den hjälpen. Man har ju så att säga insupit en del kunskap i ämnet. Även om kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Mats Andersson (C) inte ansåg det.
Mats Andersson (C) skrev följande kommentar på Facebook om mitt andra inlägg, “VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget”:
“Ytterligare en skitsnackskommentar från Vänsterpartisten. Vore bra om ni började talade för er sak utan att komma med falska påhopp på andra fokvalda!”
Mats Andersson (C) förklarade senare att han syftade på att det inte var korrekt att de styrande inte kände till domarna från Mark- och miljööverdomstolen. Det var hårda ord om mitt inlägg för en bagatell kan jag tycka. Det var väl inte så konstigt att jag skrev som jag gjorde när ingen i de styrande partierna (S+C+KD+MP) kommenterade domarna under debatten. Det blir ju faktiskt ännu mer anmärkningsvärt att de kände till de prejudicerande domarna och ändå höll fast vid sina felaktiga ståndpunkter…
![]()
De ”medhjälpare” från AI-världen som jag ibland tar hjälp av är Chat GPT och Gemini. För inte så länge sedan var jag på en utbildning i kommunhuset och där talades det om Copilot. Och då slog det mig – kommunens arvoderade politiker, som Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C) (om de nu använder AI överhuvudtaget), och förvaltning använder naturligtvis Copilot. Jag var därför tvungen att testa denna “AI-motor” på det VA-underlag som fullmäktige fick i sin hand.
Jag lät Copilot analysera Eckerbom Wendels motion och förvaltningens utredning, och kommunstyrelsens beslut. Till min förvåning, och bedrövelse, så höll Copilot helt med förvaltningen, yrkandena i Eckerbom Wendels motion bröt mot lagen.
Hmm… Jag visste ju att det inte stämde. Hade Copilot verkligen alla fakta “på bordet”? Jag bad därför Copilot att läsa de två MÖD-domarna (Mark- och miljööverdomstolen) som det hänvisades till i debatten. (M 7274-25 och M4976-19.) Ändrade dessa domar något i den tidigare analysen….? Ja, Copilot ändrade uppfattning helt. Den tog tillbaka allt och – hävdade motsatsen!
Det visar hur viktigt det är att användare inte litar på AI till 100 procent. Fortfarande har Copilot inte all världens kunskap, och därför kan felaktiga svar bli resultatet. Så har antagligen skett när förvaltningen och politikerna på kommunhuset har använt Copilot, tror jag…
Jag publicerar Copilots slutliga svar i sin helhet. Hela texten är original, fetstil och kursiv text är t ex Copilots egen. Jag har däremot tagit bort en del “tomrum” och gjort rubriker i mindre storlek.
Copilot sammanfattade faktaunderlag och argument på ett mycket bra och vederhäftigt sätt. Jag tror nästan att svaret kan användas som ett facit. Vi får se om Copilot lyckas övertyga Benny Augustsson (S), Mats Andersson (C) och de övriga i S+C+KD+MP som röstade avslag på Eckerbom Wendels (M) motion.
Och därmed lämnar jag över ordet till Copilot:
Här kommer en genomarbetad och uppdaterad analys baserad på de två prejudicerande MÖD‑domarna du nu bifogat. Jag utgår helt från domstolens formuleringar i dokumenten och jämför dem med förvaltningens påståenden i sitt svar.
Samlad slutsats – Ja, domarna förändrar analysen
Efter att ha gått igenom båda domarna står det klart att:
Förvaltningens svar är inte helt korrekt.
Det är korrekt att kommunen inte kan skapa ett regelverk som upphäver LAV.
Men förvaltningen bortser från två centrala rättsprinciper som båda domarna tydligt slår fast:
1. MÖD M 4976‑19 (Borgholm) – Avgiftsskyldighet kräver ett faktiskt behov
(Detta är den viktigaste domen i relation till motionen.)
Domens kärna:
MÖD slår fast att (citat från domen):
”Avgiftsskyldigheten måste i princip vara motiverad av den enskilda fastighetens behov av de vattentjänster som erbjuds.”
Och vidare:
”Det är huvudmannen som har bevisbördan för att fastigheten har ett sådant behov av vattentjänsterna som avses i LAV.”
Detta är helt centralt.
Vad domen innebär i praktiken:
- En fastighet inom ett verksamhetsområde är inte automatiskt avgiftsskyldig.
- Kommunen måste visa att fastigheten har ett behov enligt 24 § LAV.
- Fastighetsägaren kan slippa avgift om hen visar att behovet kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Detta motsäger förvaltningens påstående:
Förvaltningen skriver att:
”När ett verksamhetsområde är beslutat finns få valmöjligheter för fastighetsägaren.”
Detta är inte förenligt med MÖD:s praxis.
MÖD säger tvärtom att:
- Behovsbedömningen är individuell.
- Avgiftsskyldighet kan bestridas.
- Kommunen måste bevisa behovet.
Relevans för motionen:
Motionen vill att fastighetsägare med fungerande anläggningar ska kunna skjuta upp anslutning tills behov föreligger.
MÖD:s dom visar att detta redan följer av lagen – och att kommunen inte får behandla avgiftsskyldighet som automatisk.
2. MÖD M 7274‑25 (Stenungsund) – Avgifter måste vara skäliga och rättvisa
Denna dom handlar om nyttoprincipen och jämkning av avgifter.
Domens kärna:
”Nyttorelationen […] är så uttunnad att […] avgiften bör jämkas.”
Detta visar att:
- Avgifter inte är absoluta.
- Kommunen måste ta hänsyn till faktisk nytta.
- Schabloner får inte leda till orimliga konsekvenser.
Relevans för motionen:
Motionen vill att kommunen ska ta hänsyn till fastighetens faktiska behov och användning.
MÖD bekräftar att detta är obligatoriskt enligt LAV.
3. Vad förvaltningen säger – och varför det inte stämmer med praxis
Förvaltningen hävdar:
- Kommunen kan inte ta fram ett regelverk som tillåter uppskjuten anslutning.
- Avgiftsskyldighet inträder automatiskt när verksamhetsområde beslutas.
- Fastighetsägaren har inga valmöjligheter.
MÖD säger:
- Avgiftsskyldighet kräver behov (M 4976‑19).
- Behovsbedömningen är individuell (M 4976‑19).
- Avgifter måste vara skäliga och rättvisa (M 7274‑25).
- Fastighetsägaren kan visa att behovet tillgodoses bättre på annat sätt (M 4976‑19).
- Kommunen har bevisbördan för behovet (M 4976‑19).
Slutsats:
Förvaltningen ger en för strikt och förenklad tolkning av LAV.
Den stämmer inte med prejudicerande praxis.
4. Kan kommunen göra det motionen föreslår – enligt domarna?
Motionens tre punkter:
- Tydliggöra valmöjligheter
- Möjlighet att skjuta upp anslutning
- Tydligare kommunikation
Bedömning utifrån domarna:
- Punkt 1 – Ja, kommunen kan och bör tydliggöra valmöjligheter
MÖD kräver att fastighetsägare informeras om sina rättigheter att bestrida behov.
- Punkt 2 – Ja, kommunen kan tillåta uppskjuten anslutning
Inte genom att ”upphäva LAV”, men genom att:
- inte förelägga anslutning när behov saknas (MB 9 kap 7 §)
- inte debitera avgift när behov saknas (24 § LAV + M 4976‑19)
- tillämpa individuell behovsbedömning
- tillämpa nyttoprincipen (M 7274‑25)
Detta är helt förenligt med praxis.
- Punkt 3 – Ja, kommunen kan kommunicera tydligare
Det är inte bara tillåtet – det är god förvaltningssed.
5. Slutbedömning
Förvaltningens svar är inte korrekt i sin helhet.
Det är korrekt att kommunen inte kan skapa ett regelverk som strider mot LAV.
Men det är inte korrekt att kommunen saknar möjlighet att:
- tillämpa individuell behovsbedömning
- avstå från att debitera avgift när behov saknas
- avstå från att förelägga anslutning när miljö/hälsa inte kräver det
- skapa riktlinjer för hur dessa bedömningar görs

MÖD:s praxis visar att motionens intentioner ligger helt inom lagens ram
==
Anm. Fortsättning följer i inlägget ”VA 5 (19/2): Makten ger inte kommunen rätt”.
===
Blogginlägg i denna serie:
- ”VA 1 (18/2): Augustsson sågar Wendels motion” – 3 mars 2026
- ”VA 2 (18/2): Stora brister i underlaget” – 4 mars 2026
- ”VA 3 (18/2): Augustsson vs Kärvling” – 6 mars 2026
- ”VA 4 (18/2): Copilot avslöjar kommunens okunnighet” – 8 mars 2026
- ”VA 5 (18/2): Makten ger inte kommunen rätt” – 9 mars 2026
Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg
I måndags skickade jag iväg en överklagan till Högsta förvaltningsdomstolen. (Se “Nästa: Högsta förvaltningsdomstolen”.) Dagen efter, i tisdags, dvs “dan före dopparedan”, blev det en till. Denna gång en överklagan till Förvaltningsrätten i Göteborg…
Den 19 december skrev jag i ett blogginlägg (se “Två lagstridigheter: 1 Återremiss”) att en formell felaktighet hade begåtts på kommunfullmäktiges sammanträde den 17 december. Den var enligt min mening så stor att jag kallade den för en juridisk skandal. Det var inte bara jag som kände att ett stort misstag begicks när ordförande tillät Benny Augustsson (S) att på en och samma gång yrka på att ett ärende skulle både beslutas på sammanträdet och inte beslutas på sammanträdet. Det var många i oppositionen som var både förvånade och något upprörda.
Det handlade återigen om ärende 25, “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”. De styrande partierna, S+C+KD+MP, föreslog att Socialnämnden skulle tilldelas 8,7 milj kr i ett tillfälligt tilläggsanslag. Oppositionspartierna, M+SD+V+MBP+L, yrkade på återremiss.
Benny Augustsson och de styrande partierna yrkade på återremiss i andra hand, dvs om kommunfullmäktige inte sa ja till att avgöra ärendet direkt under sammanträdet så yrkade de på att ärendet inte skulle avgöras på sammanträdet, dvs återremiss. Fastän det, i det läget, redan var beslutat av oppositionen att ärendet inte skulle avgöras på sammanträdet – mot Benny Augustssons och de styrande partierna vilja, och röster.
Svårt att hänga med? Det förstår jag, det var ingen som hängde med…
I Kommunallagen står det i 5 Kap 50 § följande om återremiss (fetstilen är min):
“Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering. Vid flera motiveringar får ordföranden pröva vilken motivering som biträds av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna.”
I och med att ordförande tillät det beskrivna förfarandet så fick de styrande partierna bestämma motiveringen till återremissen.
Det var emellertid inte motiveringen till återremissen som var det viktigaste i utgången av ärendet, det mest väsentliga var att få klarhet i hur det formella skulle ha hanterats, eller inte. Kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V) bestämde sig direkt på plats i Bojorten för att överklaga. Vi var dock tvungna att vänta på protokollet. Det blev klart måndagen den 22 december.
Här följer Harlitz och mitt överklagande till Förvaltningsrätten.
Till Förvaltningsrätten i Göteborg
Beslut som överklagas: Kommunfullmäktiges beslut den 17-18 december 2025 i ärende 25 “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”, ärendenummer KS 2025/425, § 196, avseende beslut om återremiss och fastställande av dess motivering.
Yrkande: Vi yrkar att Förvaltningsrätten upphäver kommunfullmäktiges beslut att fastställa motivering för återremiss, då beslutet inte tillkommit i laga ordning enligt 13 kap. 8 § 1 st. 1 punkten kommunallagen.
Grunder: Vid sammanträdet beslutades om återremiss av ärendet enligt reglerna om minoritetsskydd i 5 kap. 50 § kommunallagen. Enligt paragrafens första stycke ska motiveringen till en återremiss bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering.
I det aktuella fallet tilläts ledamöter som röstade för att avgöra ärendet i sak (det vill säga de som röstade emot en återremiss) att delta i utformandet av eller omröstningen om motiveringen.
Detta strider mot lagens syfte och ordalydelse:
- Behörighet: Endast den minoritet som anser att beslutsunderlaget är bristfälligt har rätt att formulera vad som behöver kompletteras.
- Förarbeten (Prop. 2016/17:171): Här framgår tydligt att motiveringen ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremissen. Att låta den majoritet som ville avgöra ärendet direkt diktera villkoren för återremissen innebär att minoritetsskyddet sätts ur spel.
- Proposition 2008/09:21: Beskriver syftet med ändringen i Kommunallagens 5 Kap 50 §.
Genom att låta ledamöter som inte begärt återremiss påverka motiveringen har ordföranden handlat i strid med 5 kap. 50 § kommunallagen, vilket utgör ett formellt fel. Beslutet har därmed inte tillkommit i laga ordning och ska därför upphävas.
Bilaga: Protokoll Kommunfullmäktige 17-18 dec 2025 ärendenummer KS 2025/425 § 196.
GOD JUL!
Julen firas sedan tusen år tillbaka i Sverige till minne av Jesu födelse, men det är högst osannolikt att han föddes vid denna tid. De hedniska romarna, liksom våra förfäder här uppe i norr, firade ju sina fruktbarhetsfester vid vintersolståndet. Det var firanden som liksom festligheterna vid sommarsolståndet hade långa anor tillbaka i tiden och som var en viktig och omistlig del av av religionen och kulturen.
Fornkyrkan tog avstånd från de hedniska fruktbarhetsriterna. Den hade en helt annan syn på livets och människornas glädjeämnen. Men fördömandet hjälpte inte. Människorna ville inte bli av med några festligheter. Då fick någon klok och smart biskop eller präst en idé. Vore det inte bättre för kyrkan att förlägga Jesu födelse till tiden för vintersolståndet? Kanske skulle hedningarna då börja fira Jesus istället. Och så blev det. Kyrkan behövde inte avskaffa de uråldriga hedniska riterna. Det visade sig att det viktigaste för hedningarna var att de fick fira, vad de firade var mindre viktigt. Den kristna kyrkan tänkte rätt. Få kommer idag ihåg de gamla hedniska gudarna. Trots att de lever kvar i bland annat lussekatterna, Luciafirandet, julbocken och julskinkan…
Det här med kultur är en intressant fråga. Är det kristna julfirandet svensk kultur? Eller är det de hedniska fruktbarhetsriterna som är det? Finns det en svensk kultur? Och är den i så fall bättre än andra kulturer?
Det finns många frågor och säkerligen ännu fler svar. Med tanke på den “svenska” kultur, som vinner terräng bland invånare i Sverige, så skulle jag i år igen vilja återge en gammal klassisk berättelse som jag fick på Lärarhögskolan 1979. Berättelsen har rubriken ”Ett underligt folk”:
”Det var en gång en ung person från ett land i Afrika, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.
Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började hen sin berättelse vid återkomsten till sin hemby. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar. De åt ägg av olika konsistens och de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.
Senare på året, när solen som alla också dyrkade stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.
När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade, var små dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.
Det hemskaste hände mig när nätterna var allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.
I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på aftonen hade ätit då kom deras gud.
Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman, med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.
Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.”
Och imorgon söndag är det julafton och då kommer tomten med julklappar till alla barn och även, förhoppningsvis, till alla förväntansfulla politiker i Vänersborgs kommun.
Och med den berättelsen tillönskas alla mina trogna, och mindre trogna, läsare:
EN RIKTIGT GOD JUL!
PS. Eftersom det här blogginlägget har varit publicerat tidigare så kommer här en nyhet för i år.
2023 är ju på sätt och vis ett genombrottsår för AI, artificiell intelligens. Även om AI har funnits sedan flera år tillbaka, och forskats kring ännu längre, så är det i år som AI har blivit ett redskap för gemene man. Jag har låtit en av alla ”AI-robotar” komponera en sång med text åt Vänsterpartiet i Vänersborg. Resultatet blev ”En Röst för Förändring”. Jag vill betona att även texten är helt skapad av AI.

Senaste kommentarer