Arkiv

Archive for the ‘Byggnadsnämnden’ Category

Bert och Grönvik (3)

5 augusti, 2025 2 kommentarer

Anm. En direkt fortsättning på blogginlägget “Bert och Grönvik (2)” som i sin tur fortsättning på ”Bert och Grönvik (1)”.

Byggnadsnämnden i Vänersborg beslutade den 4 mars 2025 att:

“1) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av mobila servicehus årligen mellan 15/6-15/8.”
“2) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter, belysning samt anläggande av väg årligen mellan 15/6-15/8.”

Beslutet innebar att Bert Karlsson och Ursand Resort & Camping skulle få utöka Ursands camping under somrarna till att också omfatta Grönvik. Det var ett beslut som gick emot den inställning som Vänersborgs kommun hade haft ända sedan Bert och kommunen skrev på arrendeavtalet 2011. Kommunen har hela tiden sett Grönvik som en småbåtshamn och ett område som skulle vara fritt från campare och öppet för allmänheten.

Å andra sidan har säkerligen Bert haft tankar kring ställplatser och camping ända sedan han skrev på arrendeavtalet. I avtalet finns en paragraf med en formulering som inte är helt solklar (se “Bert och Grönvik (1)”):

“Arrendatorn skall ombesörja och bekosta arrendeområdets och de ingående anläggningarnas underhåll, reparationer, drift och skötsel. Åtagandet omfattar hela området även badstrand samt hamnen i Grönvik.”

Det verkar som om det är Berts ansvar att plocka skräp på Ursands strand (även om jag hört Bert förneka det, men ”han” gör det likväl) och tömma papperskorgarna på Grönvik. Men jag kan ändå inte se att kommunen skulle kunna kräva av Bert att han ska underhålla och reparera hamnen i Grönvik, som var i dåligt skick redan när Bert skrev på arrendeavtalet. (Återkommer till hamnen i Grönvik.) Samtidigt är det Bert och Ursand Resort & Camping som hyr ut båtplatserna i Grönvik. Platserna omfattas tydligen av arrendeavtalet. Men det torde vara små intäkter och kan knappast täcka kostnaderna för eventuellt underhåll, reparationer osv på Grönvik.

Motiveringen till byggnadsnämndens ändrade inställning, som innebar att Ursand Resort & Camping skulle beviljas strandskyddsdispens och bli en del av campingen under somrarna, var ganska svag och kanske till och med undermålig. Jag angav några skäl i mitt förra blogginlägg. Jag tänkte utveckla dessa tankar eftersom byggnadsnämndens inställning till strandskyddsdispenser har varierat både historiskt och beroende på vem som har sökt och vilka objekt det gällt. Det är viktigt att fastighetsägare och andra kommuninvånare kan ta del av hur byggnadsnämnden faktiskt resonerar kring olika dispenser.

I bedömningen om att tillåta “uppställning av campingenheter” på Grönvik skrev nämnden:

“Ansökan avviker från den gällande detaljplanen, som föreskriver småbåtshamn, men bedöms vara ett lämpligt komplement till den nuvarande användningen. I det här fallet bedöms avvikelsen som mindre och anses inte motverka planens övergripande mål, varför den kan godtas.”

Det är enligt min mening att tänja på både verklighet och detaljplan alltför mycket. Den gällande detaljplanen från 2016 (planen kan laddas ner från kommunens hemsida – se här) är mycket tydlig med att gräsytorna ska bevaras. Att nu tillåta “uppställning av campingenheter” på gräset längs stranden är enligt min mening något helt annat än en “mindre avvikelse”.

Sedan kan man undra hur campingenheter kan betraktas som ett “lämpligt komplement” till en småbåtshamn…

Och hur blir det med småbåtshamnen, hur attraktiv och använd blir den med alla “campingenheter”? Det är svårt att se båtar lägga till i hamnen enbart några meter från husbilarna, som med tält, stolar, bord och grillar dessutom har en tendens att breda ut sig. Och det är inte båtägarna som samtidigt har sina husbilar vid båtplatserna… Men det är kanske Bert Karlssons problem.

I nämndens motivering stod det vidare:

“De kompletterande platserna för campingenheterna förbättrar underlaget för en ekonomiskt hållbar drift av de för områdets ändamålsenliga användning nödvändiga servicebyggnaderna som avses i den planlagda byggrätten.”

Det stämmer naturligtvis, men om det inte fanns några “campingenheter” på Grönvik så behövs inte heller några servicehus. Servicehusen ska ju vara till för camparna och inte för allmänheten, precis som på Ursands camping. (Vad menas förresten med “områdets ändamålsenliga användning”?)

Nämnden skrev vidare:

“Inte heller försvårar platserna för hamnändamålet under förutsättningen att en lämplig och uppskattningsvis 500 kvadratmeter stor grönyta närmast båtplatserna hålls fri från uppställning av campingenheter för att kunna användas av båtturisterna som sammanhängande lek- och vistelseyta.”

Det är svårt att se på kartan var dessa 500 kvm finns. Antagligen tänker sig nämnden ytan mellan ställplatserna och hamnkanten. (Se krysset nedan.)

 500 kvm skulle innebära i runda slängar ett avstånd på 10 meter mellan båtarna och husbilarna. Men är det verkligen ett tillräckligt avstånd? Kommer inte campingturisterna ändå att känna att båtturisterna inkräktar på deras “hemfridszon”, och tvärtom? Och hur mycket skulle bli kvar av gräsmattan för campingturisterna på andra sidan husbilarna?

Som sagt, detta skulle kunna betraktas som Berts problem och inte kommunens. Men…

Det verkar som om gräsytorna på den norra sidan av Grönvik, dvs på fastigheten Kleverud 1:5, kommer att bli reserverade enbart för båt- och campinggäster. Det innebär i så fall att hela denna del av Grönvik inte kommer att vara tillgänglig för allmänheten. Om man studerar “markplaneringskartan” ovan, så verkar det som att passagen för allmänheten huvudsakligen eller enbart ska gå via GC-vägen norr om den befintliga gräsytan.

Det kommer med andra ord inte att finnas någon säkerställd “fri passage längs stranden”, som det också står i byggnadsnämndens beslut. Och det är ett problem för kommunen.

Vidare står det i nämndens motivering:

“Särskilt skäl till att lämna dispens är att anläggningen behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området”

Det förstår jag inte. Det finns ju ingen pågående verksamhet just nu på Grönvik, bortsett från att det finns ca 10 båtplatser som Bert kan hyra ut. Det är inte, och har aldrig varit, tillåtet med ställplatser runt småbåtshamnen, med undantag av de regler som gäller för allemansrätten. Och det kan man ju knappast kalla “pågående verksamhet”.

Man får tycka vad man vill om byggnadsnämndens motiveringar för sitt beslut men att bevilja “strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter” håller enligt min mening inte. Man får känslan av att nämnden hade bestämt sig innan och att motiveringarna sedan formulerades i efterhand.

Byggnadsnämnden beviljade också strandskyddsdispens för mobila servicehus på Grönvik. Det var, som jag skrev i mitt förra inlägg, svårt att förstå. Den gällande detaljplanen tillåter ju redan byggnader för detta ändamål, dessutom på samma plats.

Det behövs servicehus på Grönvik – för både båtgäster och allmänhet. Problemet är, som vanligt frestas jag skriva, att kommunen inte har ordnat detta för länge sedan. Det har vidare sedan lång tid tillbaka föreslagits i kommunens planer att småbåtshamnen skulle byggas ut åt norr. Själva småbåtshamnen sägs också vara för grund för att kunna fylla sin funktion på ett bra sätt. Och hela hamnen, förutom ca 10 platser, har varit raserad, oanvändbar och misskött av kommunen redan innan Bert kom till Ursand… Vad jag förstår så är det Bert Karlsson som rustat upp “kajkanten” där de 10 båtplatserna finns.

Jag antar att byggnadsnämnden vill att Bert ska ordna saker som kommunen inte själv har förmått att ta tag i och fixa. Och självklart förstår jag att Bert inte vill lägga några (mer) pengar på Grönvik utan att få möjlighet till inkomster på sina satsningar. Det stämmer, som nämnden skrev:

“De kompletterande platserna för campingenheterna förbättrar underlaget för en ekonomiskt hållbar drift…”

De eventuella investeringar som Bert gör i Grönvik måste naturligtvis ge intäkter. Men jag har svårt att se att dessa investeringar skulle gynna kommuninvånarna. Kommuninvånarna kan bli av med ett populärt utflyktsmål, och vad får de istället? Ingenting, tvärtom – en stor del av Grönvik privatiseras och blir inte tillgängligt.

Min inställning är att om kommunen ska ge Bert möjligheter att tjäna pengar på sin verksamhet, så måste kommunen få något tillbaka. En win-win-lösning borde i så fall vara utgångspunkten för diskussioner och förhandlingar. Det skulle t ex kunna vara att servicehusen är öppna också för allmänheten eller att småbåtshamnen ställs i ordning och eventuellt byggs ut – i utbyte mot ställplatser i närheten av Grönvik mot campingen till, för uthyrning året runt. Eller sjöbodar nere vid restaurangen. Eller en “Smögenbrygga”. Samtidigt har jag mycket svårt att se att kommunen skulle acceptera att allmänheten utestängs från Grönvik eller att den fria passagen längs strandkanten inte säkerställs. 

Bert Karlsson har gjort mycket positivt på Ursand. Det är möjligt att han kan göra det även på Grönvik, men Vänersborgs kommun får inte glömma att sätta kommuninvånarnas intressen i första rummet. Det gör inte byggnadsnämnden, som jag ser det, med den beslutade strandskyddsdispensen och markplaneringen.

Bert Karlsson har genom åren haft många synpunkter på Vänersborgs kommun. Och inte helt sällan har han haft rätt. Men som helhet har Bert behandlats väldigt annorlunda av kommunen – och det på ett för Bert positivt sätt. Han har t ex påbörjat flera byggnationer på Ursand innan han fått bygglov. Det mesta har accepterats i efterhand utan viten eller andra “disciplinära åtgärder”. Det är en stor, ja till och med väsensskild, skillnad mellan behandlingen av Bert Karlsson på Ursand och t ex Magnus Larsson i Sikhall.

Men denna gång har Bert Karlsson varit alltför “snabb” för att det ska accepteras anser jag.

Bert har inte bara börjat verkställa byggnadsnämndens beslut, trots att beslutet inte vinner laga kraft förrän Länsstyrelsen har godkänt det. Bert har också “anpassat och vidgat” nämndens beslut – hela Grönvik har privatiserats…

På Grönvik står husbilarna längs stranden runt hela småbåtshamnen. De står både på den norra och södra sidan, både på fastigheterna Kleverud 1:5 och Djupedalen 2:1. De står så nära strandkanten att det inte finns någon fri passage. Markeringar och skyltar för ställplatserna på nordsidan visar också att platserna ska vara ända fram till strandkanten. Och det finns definitivt inga 500 kvm grönyta mellan ställplatserna och hamnkanten. Det verkar också vara el framdraget till flera ställplatser. Och det som jag reagerar allra mest på, en elektriskt styrd vägbom har satts upp med passerkort för camparna… Kommuninvånarna har i praktiken stängts ute.

Länsstyrelsen har alltså beslutat att överpröva byggnadsnämndens beslut om att bevilja Ursand Resort & Camping och Bert strandskyddsdispens. Både jag och sannolikt även Bert Karlsson är nog ganska övertygade om att Länsstyrelsen kommer att avslå ansökan och upphäva byggnadsnämndens beslut. Det är dock inte Länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet. Det är kommunen som ska kontrollera så att Ursand Resort & Camping inte gör något man inte får.

Till sist.

Den 11 december 2024 antog Vänersborgs kommunfullmäktige en Friluftsstrategi. I strategin slås det fast att det övergripande syftet med kommunens friluftslivsarbete bland annat är att göra friluftslivet tillgängligt samt att utveckla och bevara friluftsområden.

Det är som det brukar vara i Vänersborgs kommun, skillnad mellan ord och handling…

Anm. Det blev en fortsättning… Se ”Grönvik (4): Bert hittar fel”.

==

Kategorier:Byggnadsnämnden, friluftsliv, Länsstyrelsen, strandskydd, Ursand

Bert och Grönvik (2)

3 augusti, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Detta inlägg är en direkt fortsättning på blogginlägget “Bert och Grönvik (1)”.

Tjänstepersonerna i miljö- och byggnadsförvaltningen var negativa till Bert Karlssons och Ursand Resort & Campings ansökan om strandskyddsdispens för att möjliggöra ställplatser och servicehus i Grönvik. Förvaltningen ville avslå ansökan. Nu var det dags för politikerna i byggnadsnämnden att komma in i bilden.

Berts ansökan om strandskyddsdispens diskuterades i början av januari 2025 i byggnadsnämndens presidium. I presidiet sitter två politiker, ordförande Benny Jonasson (S) och vice ordförande Piotr Gabrys (M). Mötet resulterade i en skrivelse den 24 januari från förvaltningen till Ursand Resort & Camping. Ärendet beskrevs med rubriken:

“Strandskyddsdispens och bygglov för nybyggnad av mobila servicehus, anläggande av uppställningsplatser samt marklov för fällning av träd.”

Jag vet inte att jag har stött på “mobila servicehus” och “fällning av träd” i några handlingar tidigare. Det är möjligt att parterna har haft kompletterande telefonkontakter. Eller också var det ett eget initiativ av presidiet. Men så kom det viktiga beskedet:

“Ärendena om strandskyddsdispens respektive säsongslov för uppställningsplatser för husvagn/husbilar vid Grönvik har diskuterats i Byggnadsnämndens presidium som uttrycker sig försiktigt positiva till att kunna pröva uppställningsplatser som ett komplement till hamnverksamheten. Det förutsätter dock att förslaget minskas ner, nuvarande förslag är alltför dominerande för att kunna utgöra ett komplement.”

Det var en stor förändring i kommunens syn på Grönvik.

Förvaltningen uppmanade Bert Karlsson och Ursand Resort & Camping att skicka in en ny markplaneringsritning över bland annat ställplatser, gångvägar, belysning, parkering och träd som skulle påverkas. Och det gjorde Bert.

Den 7 februari lämnades följande nya förslag in till förvaltningen:

Förslaget gick på remiss till Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Nämnden skulle uttala sig om förslagets påverkan på växt- och djurlivet. Och det gjorde nämnden – och kom till följande slutsats: 

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att strandskyddsdispens inte kan ges för servicehus, ställplatser, in- och utfart till nya ställplatser samt belysningsstolpar/belysningspollare på fastigheten KLEVERUD 1:5.”

Miljö- och hälsoskyddsnämnden bedömde att området hade höga naturvärden. Grönvik hade mycket goda förutsättningar för fladdermöss och förekomst av flera olika fladdermusarter. Planerad ny in- och utfart skulle hamna inom skyddsavstånd till gamla, grova ädellövträd (ekar) och anläggande av vägen skulle innebära en påtaglig risk för skada på dessa träd. Övergångszonen mellan Vänern, stranden och de grova träden var en värdefull naturmiljö. Belysning av området kunde störa den biologiska mångfalden genom att direkt belysning och ljusföroreningar skulle kunna påverka djurs och växters aktiviteter och livscykler negativt.

Den 27 februari blev Bert och Ursand Resort & Camping informerade om att:

“ansökan om strandskyddsdispens strider mot strandskyddets syften att långsiktigt bevara goda livsvillkor för djur och växter. Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer därför att dispens inte kan ges.”

Miljö- och byggnadsförvaltningen ansåg fortfarande inte att Grönvik skulle bli en del av Ursands camping. Och det alltså enbart med argument kring djur och växter. Vad ställplatser skulle innebära för allemansrätten och allmänhetens tillträde till Grönvik nämndes det ingenting om. Som jag ser det borde det vara viktigare argument än djurs och växters livsvillkor. Fladdermöss, grodor etc skulle ju faktiskt kunna flytta ett antal meter till ett nytt ställe… Det saknas ju inte skog och natur i området.

Tjänstepersonerna lade alltså fram ett förslag om avslag av Berts ansökan för politikerna i byggnadsnämnden. För som vanligt gällde:

“Förvaltningen har inte rätt att ge avslag. Därför kommer din ansökan att beslutas av politikerna i byggnadsnämnden.”

Den 4 mars 2025 behandlade byggnadsnämnden ärendet ”Ansökan om strandskyddsdispens”. Det kan nämnas att de ordinarie ledamöterna Pontus Gläntegård (V) och Roger Karlsson (-) inte var på plats. Gläntegård ersattes av Monica Öst (MBP) och Karlsson av Kenny Sandhöj (SD).

Byggnadsnämnden beslutade:

“1) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av mobila servicehus årligen mellan 15/6-15/8.”

“2) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter, belysning samt anläggande av väg årligen mellan 15/6-15/8.”

Ett villkor ingick i beslutet på punkt 1:

“Inga träd får tas ned inom ytan där servicehusen skall placeras”

Byggnadsnämnden redogjorde i vanlig ordning för skälen till besluten:

“Mobila servicehus
Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.

Särskilda skäl till grund för dispens är att anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området (7 kap. 18c § pkt 3 MB) och att den behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området (7 kap. 18c § pkt 5 MB).

Fri passage längs stranden kan säkerställas.

Området ingår i riksintresse enligt 4 kap. 1 – 2 §§ MB så kallat geografiskt läge Vänern med öar och strandområden. En dispens för ett mobilt servicehus bedöms inte skada riksintresset.

Åtgärden överensstämmer med gällande detaljplan.”

Och beslut nr 2 som handlade om “Uppställningsytor för campingenheter”:

“Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.

Särskilda skäl till grund för dispens är att anläggningen behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området (7 kap. 18c § pkt 4 MB).

Ansökan avviker från den gällande detaljplanen, som föreskriver småbåtshamn. En strandskyddsdispens får inte beviljas i strid med detaljplanen, men små avvikelser kan godtas om de inte står i motsats till planens syften eller bestämmelser (2 kap. 6 § tredje stycket MB). I detta fall bedöms avvikelsen som mindre, detta eftersom åtgärden är ett lämpligt komplement till den nuvarande användningen och inte motverkar planens övergripande mål, vilket gör att den bedöms kunna godtas.

Fri passage längs stranden kan säkerställas.

Området ingår i riksintresse enligt 4 kap. 1 – 2 §§ MB så kallat geografiskt läge Vänern med öar och strandområden. En dispens för ett mobilt servicehus bedöms inte skada riksintresset.”

Den nya uppdaterade “detaljplanen” (markplaneringen) överensstämde helt med det förslag som lämnades av Bert Karlsson.

Jag förstår egentligen inte varför nämnden behövde fatta ett beslut om mobila servicehus. Redan detaljplanen från 2016 tillät ju att ”mindre byggnader för service får uppföras” – på samma plats som de mobila servicehusen nu får placeras.

Det bör också noteras att ställplatserna bara finns på fastigheten Kleverud 1:5, den norra delen av småbåtshamnen. Det finns inga platser på den södra sidan, på fastigheten Djupedalen 2:1.

Protokollet från byggnadsnämndens sammanträde är tämligen omfattande. Skälen för besluten utvecklas till exempel ytterligare. Det är emellertid inget nytt som framförs jämfört med de tidigare angivna skälen. Dock så noterar jag följande, som inte har nämnts i några handlingar tidigare:

“De kompletterande platserna för campingenheterna förbättrar underlaget för en ekonomiskt hållbar drift av de för områdets ändamålsenliga användning nödvändiga servicebyggnaderna som avses i den planlagda byggrätten.”

Det finns påståenden i skälen till besluten som jag skulle ha sett utvecklades mer. Jag har t ex lite svårt att få vägbommen vid infarten till Grönvik (se markplaneringen ovan) att stämma med “allmänhetens tillgång till strandområden”. Eller att “goda livsvillkor för djur- och växtlivet” bevaras, när Miljö- och hälsoskyddsnämnden påstår det motsatta. Eller att uppställning av campingenheter är en avvikelse som bedöms som mindre. Eller att “fri passage längs stranden kan säkerställas” när husbilarna står några meter från strandkanten. Det duger knappast att skriva:

“Platserna för campingenheterna är inte inhägnade eller markerade som någon tomtliknande yta”

Jag tänkte återkomma i ett sista blogginlägg med fler tankar kring nämndens skäl och motiveringar till sitt beslut. Det tänkte jag göra eftersom byggnadsnämndens inställning till strandskyddsdispenser har varierat både historiskt och beroende på vem som har sökt och vilka objekt det gällt. Det är viktigt att fastighetsägare och andra kommuninvånare kan ta del av hur byggnadsnämnden faktiskt resonerar kring olika dispenser.

Byggnadsnämnden fattade beslutet med acklamation. Nämndens båda SD:are Torbjörn Moqvist och Kenny Sandhöj yrkade på förvaltningens förslag till beslut, nämligen:

“att ge strandskyddsdispens för service samt att inte ge strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter.”

I byggnadsnämndens beslut står det också, som det gör i alla beslut som handlar om beviljande av strandskyddsdispenser:

“Kommunens beslut om dispens sänds till länsstyrelsen som har att pröva om det finns skäl att överpröva beslutet. Länsstyrelsen ska fatta beslut om ärendet ska överprövas eller inte inom tre veckor från det att de har tagit del av beslutet. En överprövning kan leda till att länsstyrelsen upphäver kommunens beslut.”

Länsstyrelsen fattade sedan beslutet om att överpröva byggnadsnämndens beslut. Och fram tills Länsstyrelsen har meddelat sitt slutliga beslut får inte nämndens beslut verkställas. Det är detta som är orsaken till Berts ilskna uttalande i TTELA om Länsstyrelsen och “deras jävla regelverk med strandskydd”. (Se “Bert och Grönvik (1)”.) Bestämmelserna om strandskydd hittar man för övrigt framför allt i Miljöbalken, 7 kap.

Bert Karlsson har dock inte väntat på Länsstyrelsens beslut…

Anm. Fortsättning följer i blogginlägget ”Bert och Grönvik (3)”.

==

Kategorier:Byggnadsnämnden, friluftsliv, Länsstyrelsen, strandskydd, Ursand

Bert och Grönvik (1)

31 juli, 2025 2 kommentarer

Ursand ska bli platsen för en TV-inspelning. Det berättade TTELA i måndags på sin hemsida. (Se TTELA “SVT:s King Karavan spelas in på Ursand”.) Den nya realityserien King Karavan ska ha sin bas på Ursand. Serien ska emellertid inte handla om Bert Karlssons bravader utan om epatraktorn och epakulturen i stort. Det kan nog bli spännande, i varje fall för ungdomar…

Bert Karlsson gör avtryck var han än kommer. Realityserien kommer antagligen inte, tror jag, bara att gynna Berts eget Ursand utan även Vänersborgs kommun. Och kommunen behöver onekligen sättas på kartan på ett positivt sätt…

Men allt är inte guld och gröna skogar tycker Bert. Till TTELA säger han:

“Vårt problem är att vi inte får den marken vi vill ha av kommunen. Eller, det är inte kommunen egentligen utan det är länsstyrelsen och deras jävla regelverk med strandskydd och så vidare. Vi hade kunnat gjort världens bästa camping om vi hade fått använda alla ytor som finns.”

Bert tog över ett “råttebo” på Ursand 2011. Det var nedgånget och det gick knappt att besöka toaletterna. Han har gjort om Ursand till en av Sveriges finaste campingplatser. Det kan ingen ta ifrån honom. Och “Ursand City” har dessutom blivit en tätort att räkna med i kommunen. 

Jag anser att Bert Karlssons omvandling av Ursand mestadels har varit positiv. Det har jag gett uttryck för i en mängd blogginlägg genom åren. Det gick faktiskt till och med “så långt” att Bert i november 2017 gjorde reklam för Vänsterpartiet i Vänersborg. (Se “Klappdagar och sensationella politiska nyheter”.) I positiva ordalag beskrev han hur seriösa vänsterpartisterna i kommunen var och att flera av dem verkligen sätter sig in i frågorna…

Vägen till omvandlingen av Ursand har kantats av många motsättningar och konflikter mellan kommunen och Bert. Men ju längre tiden har gått desto större förståelse har Bert fått för sina planer. Oftast anpassar sig kommunen helt enkelt till Berts önskemål. Jag har själv varit med i kommunstyrelsen och röstat för en ändring av detaljplanen därför att Bert hade byggt ett förråd, eller vad det nu var, högre än vad planen medgav. Detaljplanen gjordes om så att byggnaden blev laglig… (Se “Det hände på KS”.)

Så behandlar inte kommunen andra invånare. Det är bara att fråga Magnus Larsson i Sikhall som fortfarande väntar på “sin” detaljplan över Sikhall som byggnadsnämnden beslutade om att upprätta redan 2015…

Men som synes av TTELA-artikeln är Bert Karlsson missnöjd igen. Denna gång dock inte med kommunen, utan med Länsstyrelsen. Och vem har inte synpunkter på Länsstyrelsen…?

Men har Bert Karlsson anledning att vara missnöjd?

Den 5 november förra året (2024) lämnade Ursand Resort & Camping AB in en ansökan om strandskyddsdispens. Dispensen avsåg servicehus och ställplatser på Djupedalen 2:1 och Kleverud 1:5. Det är det område som är känt som Grönvik, småbåtshamnen, några stenkast från campingen.

I ansökan skrev Ursand Resort & Camping:

“Camping kommer, enligt bygglovsansökan, att ske under tiden 15/6 till 15/8. Allmänhetens tillträde till området säkras genom ett område 4-5 meter brett ut med stranden/hamnen hålls öppen och inte används för campingfordon. Här anläggs en 2 m bred grusad promenadväg som förses med god allmänbelysning.

Övriga befintliga vägar genom området, strax norr och väster om den 10 meter breda markremsan för husvagnar och husbilar är forsatt öppna för allmänheten. Efter 15/8 varje år är området helt tillgängligt för allmänheten. Under övrig tid än ovan angiven tidsperiod är hela området öppen för allmänhet.”

Naturligtvis bifogades en karta till ansökan och Berts förslag till ny/uppdaterad detaljplan:

Bert vill göra om och inkludera Grönvik i Ursands camping. Det har för övrigt varit hans vilja i många år. Bert har framfört det vid flera tillfällen, och det har faktiskt stått husbilar i området under många somrar… Vilket har gett upphov till en del irritation hos badare, vandrare, cyklister, hundägare och andra kommuninvånare eftersom Bert inte har haft tillstånd till det.

När Bert Karlsson kom till Ursand 2011 och började arrendera området samt startade utvecklingen av campingen, var Grönvik aldrig aktuellt för att bli camping. Men vem vet, kanske närde Bert redan då sådana tankar, jag vet inte. I arrendeavtalet, ”Avtal om anläggningsarrende på Ursands camping 2011”, som gäller till den 31 december 2026, står det i 9 §:

“Arrendatorn skall ombesörja och bekosta arrendeområdets och de ingående anläggningarnas underhåll, reparationer, drift och skötsel. Åtagandet omfattar hela området även badstrand samt hamnen i Grönvik.”

Det är svårt att tro att Bert inte hade sina planer klara redan när han skrev på ett arrendeavtal med en sådan paragraf…

Bert Karlsson och Ursand Resort & Camping vill alltså uppdatera/ändra detaljplanen. Den gällande detaljplanen är från 2016 och kan laddas ner från kommunens hemsida (se här). I planen finns följande karta över Grönvik:

I förklaringen står det att grått område med bokstaven “V” betyder:

“Småbåtshamn. Mindre byggnader för service får uppföras.”

De små kryssen betyder att byggnad inte får uppföras och att gräsytor ska bevaras. Latrintömning får dock anordnas.

Det är denna uppfattning som kommunens politiker har haft de senaste åren. Det visade sig bland annat när kommunstyrelsen 2022 var positiv till att tillåta servicebyggnad och tömningsmöjligheter för båttoaletter vid Grönvik. (Möjligtvis uppdaterades detaljplanen från 2016 vid just detta tillfälle.) Men camping och ställplatser på Grönvik pläderade ingen för, inte vad jag vet. (Se “Kommunstyrelsen 27/4“.) Det är dock inte omöjligt att någon var positiv till någon slags vildmarkscamping med tält bland träden. Det var en idé som jag faktiskt hörde Bert själv framföra.

Ursand Resort & Camping och Bert gör alltså nu ett nytt försök att få strandskyddsdispens för ställplatser på Grönvik, och därmed en uppdaterad/ny detaljplan.

Tjänstepersonerna på miljö- och byggnadsförvaltningen var negativa till Berts ansökan. Den 18 december 2024 skrev förvaltningen:

“Din ansökan om strandskyddsdispens saknar särskilda skäl för dispens.
Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer därför att dispens inte kan ges.”

I förvaltningens bedömning stod det:

“Enligt 2 kap. 6 § miljöbalken (1998:808) får en dispens inte ges i strid med en detaljplan. Små avvikelser får dock göras, om syftet med planen eller planbestämmelserna inte motverkas. I detaljplanen anges att användningsområdet är småbåtshamn där latrintömning får anordnas, byggnader ej får uppföras och gräsytor ska bevaras. Föreslagen åtgärd med uppställning husvagnar, husbilar och campingtält bedöms inte utgöra en liten avvikelse som är förenlig med detaljplanens syfte. Därmed kan strandskyddsdispens inte ges.”

I förvaltningens negativa besked till Ursand Resort & Camping och Bert Karlsson informerades också om att:

“Förvaltningen har inte rätt att ge avslag. Därför kommer din ansökan att beslutas av politikerna i byggnadsnämnden.”

Och när politikerna i byggnadsnämnden kom in i bilden tog sig ärendet en annan vändning…

Anm. Fortsättning följer i blogginlägget ”Bert och Grönvik (2)”.

==

Kategorier:Byggnadsnämnden, friluftsliv, Länsstyrelsen, strandskydd, ttela, Ursand

Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (2/2)

15 juli, 2025 1 kommentar

Anm. Detta inlägg är en direkt fortsättning på ”Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (1/2)”.

Den 19 mars 2024 överklagade Jan Andersson, ordförande för Gestad Hembygdsförening, MMD:s dom till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i Stockholm.

Den 29 maj 2024 kom beslutet från MÖD (Mark- och miljööverdomstolen). Domstolen beslutade att lämna över:

“Gestads hembygdsförenings överklagande av länsstyrelsens två beslut den 13 februari 2024 med diarienummer 323-2024 och 340-2024 till mark- och miljödomstolen för erforderlig behandling.”

MÖD ansåg att Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg hade gjort en miss, ett gravt fel… I MMD:s dom hade endast privatpersonen Jan Andersson varit upptagen som part och inte Gestad Hembygdsförening. MÖD skrev i sitt beslut:

“I mark- och miljödomstolens dom har endast Jan G Andersson varit upptagen som part. … Mark- och miljööverdomstolen bedömer … att … Gestad hembygdsförening överklagat länsstyrelsens båda beslut. Vid sådant förhållande ska hembygdsföreningens överklagande lämnas över till mark- och miljödomstolen för erforderlig behandling.”

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) bedömde alltså, helt riktigt och självklart, att Gestad hembygdsförening hade överklagat Länsstyrelsens beslut.

Jag är inte riktigt säker på hur MÖD:s beslut skulle tolkas. Var det MÖD:s mening att MMD bara skulle fatta ett nytt beslut om Gestad Hembygdsförening skulle få överklaga eller inte? Eller var det tänkt att Gestad hembygdsförening hade rätt att överklaga själva sakfrågan? Jag lutar åt det sistnämnda, dvs att MÖD ansåg att Gestad Hembygdsföreningen hade rätt att överklaga. Det innebar i så fall att MMD var tvunget att pröva byggnadsnämndens beslut, i sak.

Jag skrev vid tre tillfällen till Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg sedan domstolen fick ärendet tillbaka av MÖD och ställde frågan om något beslut hade fattats. Svaren var vid samtliga tillfällen att domstolen hade mycket att göra och att det jobbades med ärendet. Det talade som jag ser det för att MMD arbetade med överklagandet i sak. Hade det bara gällt om hembygdsföreningen hade rätt att överklaga hade säkerligen målet avgjorts snabbt.

Men strax före sommarvilan kom, efter en ny fråga, ett “protokoll” från MMD i Vänersborg. Protokollet var från den 14 maj 2025, dvs nästan ett helt år efter MÖD:s dom…

Protokollet konstaterade att Gestad hembygdsförening hade överklagat:

“Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut den 13 februari 2024”

MMD uppfattade det som om MÖD:s dom innebar att MMD bara skulle fatta ett nytt beslut om Gestad Hembygdsförening skulle få överklaga eller inte. MMD tänkte inte pröva ärendet i sak.

Och under rubriken “SAKEN” stod:

“Avvisning av överklagande”

Det var ingen överraskning, men naturligtvis nedslående. Hade det tagit MMD ett år att komma fram till det? I protokollet beskrevs hur det gick till när MMD fattade beslutet.

Gestad hembygdsförening hade fått en kallelse med ett slags ultimatum. I MMD:s protokoll stod det nämligen:

“Målet ropas på, varvid konstateras att Gestad hembygdsförening, som delgetts kallelse till sammanträdet vid äventyr av att målet kan komma att skrivas av vid utevaro, inte inställer sig.”

MMD kallade alltså till sammanträde med Gestad Hembygdsförening. Och kom inte hembygdsföreningen till mötet så skulle målet kunna skrivas av, dvs läggas ner.

Jag förstår inte varför MMD överhuvudtaget skulle ha ett möte med Gestad Hembygdsförening. MMD skulle ju enligt MÖD avgöra om hembygdsföreningen hade rätt att överklaga. Eller pröva ärendet “i sak”. Det kunde väl MMD göra på egen hand genom att läsa Miljöbalken och eventuellt åka ut till Sikhall, studera förhållandena på platsen, ta in eventuella vittnesmål, jämföra med lagtexten och förkunna en dom? Varför gjorde inte MMD det?

Men som sagt, MMD ville antagligen slippa att avgöra ärendet i sak. En sådan prövning hade kunnat få stora konsekvenser för Segelsällskapet…

När det var dags för sammanträde så visade det sig att Jan Andersson, ordförande i Gestad hembygdsförening, inte infann sig till sammanträdet. Chat GPT förklarar:

“Eftersom Gestad hembygdsförening inte kom till förhandlingen, trots att de blivit kallade och varnade för att det kunde leda till att målet avskrivs, så valde domstolen att avsluta ärendet utan att pröva det vidare.”

I protokollet framgick, eftersom det inte finns någon anteckning om detta, att MMD inte hade brytt sig om att ta reda på varför ordförande Jan Andersson hade uteblivit från sammanträdet – eller helt enkelt blivit försenad. Domstolen var ointresserad av om Andersson hade krockat på vägen till domstolen eller om han blivit akut sjuk etc. Och sanningen är att Jan Andersson var på väg till MMD men av olika orsaker blivit försenad…

Men efter 25 minuter, det framgår av protokollet att “sammanträdet” bara varade mellan 13.00-13.25, bestämde MMD:

“Mark- och miljödomstolen avskriver målet.”

Beslutet var naturligtvis helt enligt någon ”bortglömd” paragraf, men inte desto mindre ett enkelt och bekvämt sätt att avsluta målet.

Microsofts AI-motor, Copilot fick en fråga om rättssäkerheten i fallet. Svaret blev mycket tänkvärt: 

“beslutet framstår inte som rättssäkert i materiell mening, även om det formellt sett kan stödjas i lag. En avskrivning efter 25 minuter, utan att ens pröva om parten kunde inställa sig kort därefter, är i strid med principen om rätt till domstolsprövning (6 kap. EKMR, Århuskonventionen, RF 2:11) och kan ifrågasättas för att vara oproportionerlig och rigid.”

Det hade varit intressant om Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) hade fått pröva om Mark- och miljödomstolens (MMD) avskrivning av målet var ok. Hela ärendet hade dock tagit en väldigt lång tid med många diskussioner, mycket dokumentation och korrespondens och Jan Andersson orkade inte överklaga MMD:s beslut en gång till…

För mig är hanteringen av detta ärende en stor skandal, ända från anmälan 2021 om misstänkt brott mot strandskyddsreglerna (se ”Update: Tillsynen av Sikhall 1:22” och ”Byggnadsnämnden och strandskydd”) till MMD:s beslut 4 år senare. Vanliga människor och en ”vanlig” ideell förening har behandlats på ett styvmoderligt och partiskt sätt av Vänersborgs byggnadsnämnd och -förvaltning, Länsstyrelsen i Vänersborg och Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Invånarnas rättigheter har på flera sätt satts åt sidan av myndigheterna genom att ärendet systematiskt har förhalats, komplicerats och ”byråkratiserats”. Det egentliga strandskyddsärendet har kvävts av detaljer och begravts under en hög av petitesser och formalia…

Jag tror att myndigheternas hantering strider mot de flesta kommuninvånares rättsuppfattning. Och det kan naturligtvis få konsekvenser. Bristande tillit till myndigheter, som ska vara ”samhällets stöttepelare”, kan i förlängningen leda till att tilltron till demokratin och rättsväsendet undergrävs…

Och byggnadsnämndens beslut om att avskriva det ursprungliga tillsynsärendet och lämna strandskyddsdispens i efterhand har alltså inte ens blivit prövat av högre instans. Och tänk, jag kan inte släppa tanken på att det har varit myndigheternas agenda hela tiden…

===

Tidigare blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (1/2)

13 juli, 2025 2 kommentarer

En överklagan om strandskyddsdispens på Sikhall 1:22 fick den 14 maj ett mycket tvivelaktigt avslut. Och det handlar inte om Magnus Larsson…

Bakgrunden till detta blogginlägg är att en kommuninvånare år 2021 misstänkte att Vänersborgs Segelsällskap (VSS) hade brutit mot strandskyddsreglerna på sin fastighet i Sikhall. Personen anmälde därför VSS till miljö- och byggnadsförvaltningen där ett tillsynsärende upprättades. (Se “Brott mot strandskyddet i Sikhall”.) Efter många turer med förelägganden (byggnadsförvaltningen höll helt med anmälaren), mailkorrespondens och ränksmideri bakom kulisserna (vilket fick byggnadsförvaltningen att totalt ändra uppfattning) beslutade byggnadsnämnden den 5 december 2023 att dels avskriva tillsynsärendet och dels ge strandskyddsdispens i efterhand… (Se “Byggnadsnämnden och strandskydd”.)

Det var ett bra beslut för Vänersborgs Segelsällskap och jag ska inte lägga några synpunkter eller värderingar på denna utgång. Dock med ett undantag, behandlingen av Segelsällskapets fastighet, Sikhall 1:22, skilde sig helt från hur byggnadsnämnden behandlade andra fastigheter i kommunen i motsvarande situation, t ex Juta. Byggnadsnämnden satte likställighetsprincipen helt åt sidan.

Länsstyrelsen ska som bekant alltid granska strandskyddsdispenser beslutade av en kommun. Redan samma dag(!) som Sikhallsärendet hamnade på Länsstyrelsens bord, den 15 december 2023, bestämde sig Länsstyrelsen. Den beslutade att godkänna Vänersborgs kommuns beslut om strandskyddsdispens – med följande motivering:

“Länsstyrelsen anser inte att det finns någon grund för att pröva kommunens beslut.“

Det var ett närmast provocerande beslut med tanke på hur Länsstyrelsen behandlade ett mycket likartat ärende på Juta. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.)

Byggnadsnämndens beslut, och Länsstyrelsens godkännande, uppmärksammades av SVT:s Lokala Nyheter Väst som den 30 januari 2024 sände ett längre avsnitt, ca 3.30 min, om Sikhall. (Se “SVT och strandskyddsdispensen på Sikhall 1:22”.) Byggnadsnämndens beslut upprörde flera i området och i programmet intervjuades Jan Andersson, ordförande i Gestad Hembygdsförening. Andersson ansåg att besluten bröt mot strandskyddsreglerna. (Se “Strandskyddsdispensen på Sikhall överklagad”.) I programmet intervjuades även Segelsällskapets ordförande Henrik Stålheim. Stålheim var av motsatt uppfattning, men utlovade en del förändringar på fastigheten. Området skulle göras mer öppet för allmänheten. Stålheim sa till SVT:s reporter att Segelsällskapet skulle:

“bredda den gången [vid grillhuset; min anm] och även en liten ramp upp mot bryggan och även flytta … en bänk som upplevs stå i vägen…”

Jan Andersson, som var ordförande i Gestad Hembygdsförening, överklagade byggnadsnämndens beslut till Länsstyrelsen. (Det gjorde också två privatpersoner.) Länsstyrelsen skulle alltså pröva ett beslut om strandskyddsdispens som den redan hade tagit ställning till. Så är det, men Länsstyrelsen prövade faktiskt inte ens ärendet i sak. Den 13 februari 2024 kom beslutet:

“Länsstyrelsen i Västra Götalands län beslutar att avvisa överklagandena.”

Länsstyrelsen menade att de två privatpersonerna och hembygdsföreningen inte hade rätt att överklaga.

En person måste vara mer konkret berörd av ett beslut för att ha rätt att klaga skrev Länsstyrelsen. Och om det handlade om, fortsatte Länsstyrelsen, “vissa allmänna intressen” som t ex strandskyddsärenden, så tillvaratogs de av myndigheterna. Med andra ord, ett moment 22. Det var myndigheter som byggnadsnämnden och Länsstyrelsen som bevakade de allmänna intressena…

Länsstyrelsen ansåg inte heller att Gestad Hembygdsförening uppfyllde Miljöbalkens kriterier (16 kap. 13–14 §§) eftersom föreningen bara hade 80 medlemmar den 8 januari 2024. (Hembygdsföreningen redovisade 186 personer i sitt medlemsregister. Antagligen hade inte alla medlemmar betalat in sin medlemsavgift den 8 januari…) Se “Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (2)”.)

Länsstyrelsen var alltså inte intresserad om själva beslutet i sak skulle vara riktigt och lagenligt. Den ville inte pröva de nya fakta som hade lagts fram. Istället gled Länsstyrelsen enkelt och behändigt bort från sakfrågan, bort från beslutet om strandskyddsdispensen.

Ordförande i hembygdsföreningen Jan Andersson gav sig inte, han överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen (MMD). MMD.s dom kom snabbt, redan den 1 mars 2024. Inte helt överraskande gick MMD i Vänersborg på Länsstyrelsens linje:

“Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet, dvs. ändrar inte länsstyrelsens beslut.“

Århuskonventionen är en FN-konvention som trädde i kraft 2001 och ratificerades av Sverige 2005. Syftet med Århuskonventionen är (citerat från Naturvårdsverket):

“Konventionen grundas på princip 10 i Riodeklarationen från 1992 vilken knyter samman frågor om miljö och mänskliga rättigheter. Konventionen handlar i grunden om förhållandet mellan medborgarna och deras regeringar och är därför också ett avtal om myndigheternas skyldigheter, om krav på öppenhet, deltagande och möjlighet att få myndigheters beslut, handlingar och underlåtenheter inom miljöområdet överprövade.”

Det är oerhört förvånande att MMD inte berörde Århuskonventionen i domen…

MMD höll således med Länsstyrelsen. 

En vanlig människa skulle antagligen ge upp i detta läge, men Andersson hade krafter kvar. Den 19 mars 2024 överklagade han MMD:s dom till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i Stockholm. Hur han nu kunde komma på en sådan idé… Trodde verkligen Andersson att Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen hade fel? Och byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden?

Fortsättning följer i inlägget ”Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (2/2)”.

===

Tidigare blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

MMD avslår Rostvägens överklagande

3 juli, 2025 Lämna en kommentar

Den 19 juni 2024 ansökte Babak Salahi Tabrizi från Partille om bygglov på fastigheten Blåsut 2:18 – mellan Rostvägen 1 och 9. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.) Det handlar om det område som Tabrizi, och mäklare, kallar “Blåsut Höjd”. Här vill Tabrizi och hans företag Nova Nord AB bygga 24 lägenheter i fem fristående flerbostadshus med tillhörande komplementbyggnader.

Den 7 april 2025 beviljade byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun bygglov för Tabrizis byggplaner. (Se “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.) De boende runt skogsområdet tyckte att det var ett felaktigt och mycket ogenomtänkt beslut av nämnden och överklagade det till Länsstyrelsen den 15 maj. (Se “Grannarna på Blåsut överklagar (2)”.)

Grannarna yrkade att:

  • ”Länsstyrelsen ska upphäva det av nämnden beslutade bygglovet i sin helhet.”
  • “Klagandena yrkar också att nämndens beslut om bygglov ska inhiberas.”

Inhibera betyder att Länsstyrelsen skulle fatta ett snabbt beslut om att kommunens beslut om bygglov inte fick verkställas innan Länsstyrelsen hade fattat beslut om bygglovet i sin helhet.

Beslutet kom den 28 maj och det löd (se “Tråkig nyhet från Blåsut”):

“Länsstyrelsen avslår yrkandet om inhibition.”

Länsstyrelsens avslagsbeslut betyder att det är fritt fram för Babak Salahi Tabrizi att börja hugga ner skogen och spränga bort berget på fastigheten Blåsut 2:18. Det ska dock i ärlighetens namn sägas att det vore både dumdristigt och oklokt om Tabrizi faktiskt skulle borra ner dynamiten i berget och sätta skopan i jorden och börja bygga innan hela ärendet är avslutat. Enligt Plan- och bygglagen (se PBL 11 kap. 20 §) kan nämligen kommunen kräva både skadestånd och att “Blåsut Höjd” ska återställas om Länsstyrelsen eller MMD (Mark- och miljödomstolen), eller MÖD (Mark- och miljööverdomstolen), i ett senare skede skulle upphäva hela bygglovet. Det skulle i sådant fall kunna bli mycket kostsamt för Tabrizi och Nova Nord AB. Därför avvaktar de antagligen med exploateringen tills alla överklaganden är färdigbehandlade.

För två veckor sedan, den 18 juni, överklagade grannarna på Rostvägen Länsstyrelsens beslut om att avslå inhiberingsyrkandet. Det gjorde de boende till MMD (Mark- och miljödomstolen).

“Vi överklagar härmed Länsstyrelsens beslut att inte bevilja inhibition av det bygglov som beviljats för nybyggnad på fastigheten Blåsut 2:18 i Vänersborgs kommun.”

Grannarna motiverade överklagandet:

“Inhibition yrkas eftersom ianspråktagande av bygglovet kommer att kräva sprängning vilket innebär en irreversibel skada på naturmiljön. Om byggstart tillåts innan ett slutligt rättsligt avgörande har fattats, finns en betydande risk för att naturvärden, kulturmiljö och befintlig bebyggelse påverkas oåterkalleligt.”

Det är svårt att förstå att Länsstyrelsen avslog yrkandet om inhibering. Även om tjänstepersonerna på Länsstyrelsen vid ett första påseende anser att byggnadsnämndens beslut om bygglov är helt i sin ordning, så skulle ju faktiskt MMD eller MÖD senare kunna avslå bygglovet i sin helhet. Och då skulle naturmiljön på det lilla skogs- och bergsområdet onekligen vara oåterkalleligt skadat. Den skulle inte ens Babak Salahi Tabrizi kunna återställa…

De boende i området hänvisade i sin överklagan av inhiberingsbeslutet till den överklagan de lämnade av bygglovet i sin helhet. De åberopade samma skäl (se bland annat “Grannarna på Blåsut överklagar (2)”):

  • “Att bygglovet strider mot gällande detaljplan beträffande byggnaders typ, antal och fristående karaktär.”
  • “Att den tilltänkta exploateringen innebär betydande olägenheter för omgivande fastigheter avseende insyn, buller, skuggning och trafik.”
  • “Att området har dokumenterade naturvärden och förekomst av skyddade arter, där sprängning och avverkning riskerar att medföra skador i strid med artskyddsförordningen och miljöbalkens försiktighetsprincip.”
  • “Att byggnationens omfattning är oproportionerlig i förhållande till områdets karaktär och planens intentioner.”

Det är viktigt att notera att överklagandet till Mark- och miljödomstolen endast gällde inhibitionen. Grannarnas överklagan av byggnadsnämndens beviljade bygglov, “i sin helhet”, har Länsstyrelsen ännu inte fattat något beslut om.

Idag, den 3 juli, kom domen från Mark- och miljödomstolen (MMD):

”Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.”

Domen kan knappast förvåna någon som följer denna blogg… Jag vet inte om det beror på att MMD och Länsstyrelsen huserar i samma fastighet, men de verkar alltid vara överens i sina bedömningar. Vilket också brukar sammanfalla med byggnadsförvaltningens uppfattning… Det kan gälla det svarta taket i Vargön, strandskyddet i Sikhall respektive Juta osv.

MMD har alltså prövat riktigheten av Länsstyrelsens beslut att avslå klagandenas yrkande om inhibition. MMD skriver i domen:

”Mark- och miljödomstolen har gått igenom handlingarna i målet samt övervägt vad de klagande anfört i mark- och miljödomstolen. Domstolen delar länsstyrelsens bedömning att det inte har funnits skäl att inhibera nämndens beslut att bevilja bygglov. Vad de klagandena har anfört vid domstolen medför ingen annan bedömning.”

Det här är faktiskt hela motiveringen. Mark- och miljödomstolen har som synes gjort det enkelt för sig. Den har inte gått igenom de klagandes synpunkter och domstolen har inte heller varit på plats och sett hur det ser ut i området. Jag har en känsla av att grannarna är både uppgivna och besvikna på rättsväsendet.

Det finns möjlighet för grannarna till Blåsut 2:18 att överklaga till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Jag tvivlar dock på att MÖD skulle pröva detta ärende, men vi får se vad grannarna bestämmer sig för. Det är ju en viktig fråga och det kostar inget att försöka.

Det stora avgörandet kommer hur som helst att vara när byggnadsnämndens bygglov prövas i sin helhet. Det är ett avgörande som faller på Länsstyrelsens lott och som sedan kan överklagas till både MMD och MÖD.

Anm. Se vidare: ”Länsstyrelsen avslår överklagandet på Rostvägen”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, Juridik, Rostvägen Blåsut

Tråkig nyhet från Blåsut

8 juni, 2025 1 kommentar

Den uppgift som jag fick för drygt en vecka sedan och som jag återgav i ett tidigare blogginlägg var fel. Det var en missuppfattning. (Se “Grannarna på Blåsut överklagar (2) + Nyhet”.)

Tyvärr…

Länsstyrelsen hade i och för sig fattat beslut om den inhibering som grannarna runt “Blåsut Höjd” hade yrkat i sitt överklagande. Men beslutet var inte positivt för de boende, tvärtom. Beslutet den 28 maj löd:

“Länsstyrelsen avslår yrkandet om inhibition.”

Det handlar alltså om det bygglov vid Rostvägen i Blåsut, på fastigheten Blåsut 2:18, som beviljades av byggnadsnämnden den 7 april 2025. (Se “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.) Länsstyrelsens avslagsbeslut betyder, när det vinner laga kraft efter tre veckor, att det är fritt fram att börja hugga ner skogen och spränga bort berget.

Grannarna har dock möjlighet att överklaga Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen innan det vinner laga kraft. Gör de det så måste Babak Salahi, VD för bostadsföretaget Nova Nord AB, avvakta med att påbörja exploateringen för de planerade fem (5) flerbostadshusen med 24 lägenheter.

I Länsstyrelsens avslagsbeslut beskrivs ärendet genom att byggnadsnämndens beskrivning av hela ärendet återges liksom grannarnas överklagan. Länsstyrelsen har i stort sett kopierat och klistrat, dock utan några bilder eller fotografier. Beskrivningen är på 26 sidor. Sedan följer Länsstyrelsens motivering till sitt beslut.

Länsstyrelsen skriver:

“Inhibitionsfrågor bör bedömas med ledning av hur sannolikt det är att överklagandet kommer att bifallas, vilken betydelse det kan ha för klaganden att ikraftträdandet skjuts upp i väntan på den slutliga prövningen, och om det finns några motstående intressen som talar för ett omedelbart ikraftträdande. För att klarlägga hur sannolikt det är att överklagandet kommer att bifallas måste man göra en preliminär bedömning av sakfrågan.”

 Och visst, det är så det går till och det är helt ok. Men så kommer det tråkiga och tragiska beskedet från Länsstyrelsen:

“På i ärendet föreliggande utredning bedömer Länsstyrelsen att det inte har framkommit skäl att inhibera nämndens beslut. Mot bakgrund av detta avslår Länsstyrelsen yrkandet om inhibition.”

Det betyder alltså att Länsstyrelsens “preliminära bedömning av sakfrågan” är att hela överklagandet kommer att avslås. Det ska dock noteras att det trots allt är en “preliminär bedömning” och att det senare ska ske en slutlig prövning av det överklagade beslutet.

Men hoppet om att överklagan ska bifallas och att Länsstyrelsen ska upphäva byggnadsnämndens beslut har blivit betydligt mindre…

Det finns alltså möjligheter för grannarna att överklaga, både beslutet att inte bifalla yrkandet om inhibering och sedan det slutliga beslutet om bygglovet i sin helhet. Besluten kan alltså överklagas till först Mark- och miljödomstolen (MMD) och senare även till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD).

Om Länsstyrelsens avslag av grannarnas överklagan om inhibering vinner laga kraft kan således Babak Salahi, VD för bostadsföretaget Nova Nord AB, starta exploateringen. Men det blir i så fall på egen risk. Enligt Plan- och bygglagen kan kommunen kräva både skadestånd och att “Blåsut Höjd” ska återställas (se PBL 11 kap. 20 §) om Länsstyrelsen eller MMD, eller MÖD, senare upphäver hela bygglovet. Det skulle i så fall kunna bli mycket kostsamt för Nova Nord AB om de börjar exploateringen innan eventuella överklaganden är färdigbehandlade.

Det finns alltså betydande risker med att starta exploateringen innan det slutliga beslutet och det gäller kanske i lika hög grad de som eventuellt tänker köpa en bostadsrätt på det framtida “Blåsut Höjd”. Vad händer om de köper en lägenhet för mellan 1,8 milj kr och 2,6 milj? Får de då tillbaka pengarna om bygglovet avslås? Tänk om byggföretaget går i konkurs?

Det är inte säkert att köparna får några pengar tillbaka. Naturligtvis kan det skrivas avtal och kontrakt mellan köpare och säljare, och självklart kan det vara endast en handpenning som erlagts i förväg, men… Det kan likväl uppstå komplexa rättsliga och ekonomiska problem som skulle kunna sluta med att bostadsköpare inte får tillbaka de pengar de lagt ut. Konsumentskyddet för köpare har fått kritik för att vara ganska bristfälligt i Sverige.

Lägenheterna på det framtida bostadsområdet ligger ute på Hemnet (se “Blåsut Höjd”) och LF Fastighetsförmedling (se “Blåsut Höjd – Dina bostadsdrömmar börjar på höjden!”). Lägenheterna har legat ute för försäljning ett bra tag nu, enligt uppgift i nästan ett år, men ännu har ingen köpt någon. Alla lägenheter är fortfarande till salu. Att lägenheterna har varit ute på bostadsmarknaden en längre tid tyder på, tänker jag, att Babak Salahi har fått någon typ av förhandsbesked från någon i kommunen att visst kommer han att få bygga i Blåsut… Men inte skulle väl någon politiker kunna ge ett sådant besked…?

Slutligen undrar jag hur det kommer sig att Länsstyrelsen alltid tycks ha samma åsikter i “byggärenden” som Vänersborgs byggnadsförvaltning? Är det för att det sitter experter på båda ställena? Kanske, men ibland undrar jag om det är så. Det har även andra frågat sig som har haft att göra med Länsstyrelsen i Vänersborg. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv?”.)

Det är tydligen också saker på gång när det gäller länsstyrelsernas roll som instans i sådana här frågor. Regeringen har vad jag förstår lagt förslag om att ge kommunerna ökat ansvar för bygglovs- och strandskyddsfrågor, vilket skulle innebära att länsstyrelserna får en mindre roll i överprövningen av sådana beslut.

Till sist.

Det verkar som om grannarna på Rostvägen tänker överklaga Länsstyrelsens beslut om att avslå yrkandet om inhibition. I så fall får vi se vad MMD (Mark- och miljödomstolen) i Vänersborg kommer fram till. MMD håller för övrigt till i samma byggnad som Länsstyrelsen… Det gör dock inte MÖD (Mark- och miljööverdomstolen).

PS. Väldigt snabbt efter publiceringen fick jag ett mejl från en bloggläsare. Hen skrev bland annat:

”Ungt bolag och ekonomin är svag. Det kräver sålda lägenheter innan de ens kan skriva kontrakt med utförare, och köpa material, företaget har helt enkelt inga pengar att bygga för. Enstaka sålda räcker inte till byggstart, och en förening måste bildas, och den kan inte ta alla kostnader för osålda lägenheter, eftersom det hamnar på månadsavgiften för enskilda boende. Byggföretaget har inte ekonomi att stå för osålda tills de säljs. De som inte köpt lägenhet än, har nog gjort ett klokt val, de kanske redan har gjort den ekonomiska analysen.”

PPS. Läs mer om Rostvägen – ”MMD avslår Rostvägens överklagande”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, miljö, Nyheter och politik, Rostvägen Blåsut

Grannarna på Blåsut överklagar (4)

1 juni, 2025 3 kommentarer

Anm. Fortsättning på inlägget “Grannarna på Blåsut överklagar (3)”.

Grannarna till de planerade husen på “Blåsut Höjd” anför även naturvärden som skäl till att Länsstyrelsen ska upphäva byggnadsnämndens bygglov. 

Fastigheten Blåsut 2:18, dvs “Blåsut Höjd”, bedöms av Vänersborgs kommun ha naturvärdesklass 4. (Enligt Miljö- och hälsoskyddsnämnden gränsar bedömningen till klass 3 – “påtagligt naturvärde”.) Enligt kommunens Naturvårdsstrategi, skriver grannarna, ska områden med denna klassning, klass 4:

“skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön med vissa särskilda undantag.”

Sakägarna (grannarna) kan i detta avsnitt till stora delar luta sig mot Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Nämnden avgav nämligen ett yttrande över bygglovsansökan, innan byggnadsnämndens beslut, där Miljö och hälsa inte tillstyrkte bygglovet:

“Kommunens antagna naturvårdsstrategi bör tillämpas avseende befintliga naturvärden. Detta innebär att exploatering och markplanering bör ske med hänsyn till konstaterade naturvärden på platsen. Detta saknas idag.”

Det finns till och med ett avsnitt i byggnadsnämndens bygglovsbeslut där Miljö- och hälsoskyddsnämndens synpunkter återges:

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att exploateringen är olämplig ur naturvårdssynpunkt, då den skulle orsaka betydande skada på naturmiljön genom att ta i anspråk en stor del av den naturvärdesklassade miljön. Detta skulle även leda till att en av de få kvarvarande naturmiljöerna i området försvinner.”

Sakägarkretsen anser att yttrandet från Miljö- och hälsoskyddsnämnden går i linje med den gällande detaljplanen och dess syfte. Sakägarna tycker vidare att det beviljade bygglovet brister i värdering mellan olika kritiska intressen när nämnden väljer att godkänna en bygglovsansökan som:

“visar på omfattande ingrepp i terrängen, inklusive uppfyllnad och sprängning, vilket ytterligare förstärker det bristande hänsynstagandet till platsens fysiska förutsättningar – i strid med anpassningskravet”

Anpassningskravet återfinns i PBL 2 kap 6 §:

“Vid planläggning, i ärenden om bygglov … ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till
   1. stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan”

På fastigheten finns det också konstaterade miljöer som är lämpliga för övervintring av större vattensalamander. Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev:

“Större vattensalamander är strikt skyddad enligt artskyddsförordningen 4§a. Detta innebär att såväl individer som deras livsmiljöer är skyddade och det är förbjudet att avsiktligt fånga, döda eller störa djur eller skada deras fortplantningsområden eller viloplatser.”

Och nämnden skrädde inte på orden när den konstaterade:

“Det framgår inte att sökanden har tagit hänsyn till detta i markplanering eller placering av byggnader. Inte heller framgår eventuella skyddsåtgärder eller kompensationer.”

Grannarna håller naturligtvis med. De hävdar också att det i underlagen för bygglovet inte finns några planer eller handlingar i hur de rekommenderade skyddsåtgärderna ska uppfyllas. Det finns bara en kortfattad not om att rekommendationerna ska uppfyllas:

“Snarare påvisar byggplanerna en hög grad av asfaltering av arealen och andra hårda ytor på de ytor inga byggnader står vilket ej kan uppfattas som annat än kontraproduktivt med avseende på tillräckliga kompensationsåtgärder för de skyddade arterna ifråga.”

De menar att den omfattande planerade bebyggelsen och maximala exploateringen riskerar att förstöra viktiga livsmiljöer för både fridlysta växter (grannarna hävdar att det finns sådana) och djurarter. De anser också att byggplanen:

”svårligen [kan] ses som hållbar eller vara förenlig med den stipulerade försiktighetsprincipen enligt miljöbalken.”

Och Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev innan byggnadsnämndens beslut:

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden tillstyrker inte bygglov med hänvisning till att det inte är säkerställt att artskyddslagstiftningen avseende större vattensalamander uppfylls. Därmed är det inte utrett att lokaliseringen för den sökta åtgärden är lämplig.”

Sakägarna tycker dessutom att det borde ske en noggrannare dokumentation av övriga fridlysta djurarter och växter som faktiskt också återfinns på platsen.

Grannarna avslutar avsnittet om naturvärden:

“Avvikelserna från de uppställda riktlinjerna i Miljöbalken samt uppenbar risk att decimera eller till och med utrota faktiska bestånd av fridlysta och rödlistade arter, som är strikt skyddade av EU’s art- och habitatdirektiv inklusive skyddade fridlysta arter i artskyddsförordningen, ska ses som betydande avvikelser och därför bör bygglovsansökan avslås.”

I en artikel i TTELA, som skrevs efter att byggnadsnämnden hade beviljat bygglovet, står det, och man får uppfattningen att uppgiften kommer från plan- och byggchef Annika Karlsson (se TTELA “Klartecken för omstridda flerbostadshus på Blåsut”):

“Från det att bygglovsansökan först kom in i juni i fjol har anpassningar till platsen och terrängen gjorts av den sökande efter rekommendationer från förvaltningen.”

Babak Salahi är VD för bostadsföretaget Nova Nord AB som ska exploatera “Blåsut Höjd”. Företaget hade för övrigt, år 2024, enligt Allabolag, inga anställda, inte registrerat för F-skatt (måste inte ett företag vara det?), 163.000 kr i omsättning och ett resultat på -643.000 kr.

VD Babak Salahi citeras i TTELA:

“Vi har därför lagt stor vikt vid att lyssna på grannarnas synpunkter och har anpassat projektets utformning för att hitta en bra balans mellan våra mål och närboendes synpunkter.”

Enligt uppgift från en av berörda i sakägarkretsen stämmer inte detta:

“Det är snarare ett tillrättaläggande från deras sida. De har faktiskt justerat till det sämre under tiden som gått.”

Det finns ytterligare argument i grannarnas överklagan. De är t ex oroliga för de kommande sprängningarna eftersom de kan orsaka stora skador på deras hus. Kenny Sandhöj (SD), som reserverade sig mot beslutet i byggnadsnämnden, hade antagligen inte helt fel när ha sa till TTELA (se TTELA “Klartecken för omstridda flerbostadshus på Blåsut”):

“de kommer att spränga ned hela berget i princip”

Nämndens ordförande Benny Jonasson (S), som sa ja till flerbostadshusen, verkade hålla med:

“Det är klart att det kommer bli jättestörningar”

Berget, sprängstenen, ska ju köras bort också…

Grannarna befarar även att alla borrhål kan få en negativ påverkan på bergvärme och vattenflöden.

Enskilda fastighetsägare i området kompletterar överklagan med specifika negativa effekter på just deras respektive fastighet. Det handlar t ex om att strålkastarljusen från bilar kommer att lysa rätt in i vardagsrum, att det blir direkt intrång i hemfridszonen och att balkonger och terrasser ger full insyn i vardagslivet.

Politikerna (inte alla) och tjänstepersonerna har alltså en helt annan syn än grannarna kring det blivande ”Blåsut Höjd”. De verkar ha tagit lätt på grannarnas yttranden före beslutet, argumenten viftades bort med typ “det ordnar sig”. (Se “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.) Det som efter bygglovsbeslutet tycks vara det absolut viktigaste argumentet, i varje fall enligt uttalandena i TTELA:s artikel var – byggrätten.

“Byggrätten väger tungt”

Sa plan- och byggchef Annika Karlsson till TTELA. Ordförande Jonasson sa:

“Det är en privat exploatör som köpt tomten för miljoner. Han vill förstås inte bara ha en bergsknalle på Blåsut utan använda den byggrätt som faktiskt finns.”

Men… Inte har väl byggnadsnämnden gett bygglov för att Babak Salahi har köpt fastigheten dyrt? (Enligt uppgift köptes fastigheten för 5 milj kr.) Det tycks i varje fall som om Jonasson faktiskt bekräftade grannarnas påstående att byggnadsnämnden gav i stort sett allt utrymme till förmån för exploatörens starka kommersiella intresse. Som naturligtvis är att tjäna pengar på den inköpta tomten. 

Babak Salahi skrev till TTELA:

“Vår ambition är att slutresultatet ska upplevas som en förbättring för hela området.”

Det är knappast några Blåsutbor som tror det…

Det dyker då och då upp en tanke i mitt huvud, rätt eller fel… Hade Babak Salahi Tabrizi fått någon form av grönt ljus för exploatering redan innan fastighetsköpet? Tabrizi fick ju marklov av byggnadsnämnden mycket snabbt. Dessutom ordnade Kretslopp och Vatten en servis i området trots att Länsstyrelsen hade beslutat om inhibering, eftersom grannarna hade överklagat marklovet. Kommunen bedömde att:

“inhibitionsbeslutet inte i sig hindrade en fortsatt utbyggnad av den allmänna va-anläggningen fram till förbindelsepunkten.”

Det var alltså en “bedömning”… (Se “Kommunen spränger på Blåsut”.)

 Ärendet kring byggnadsnämndens beviljande av bygglov är alltså överklagat till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen har snabbt beslutat om inhibering vilket betyder att inget kommer att hända på “Blåsut Höjd” den närmaste tiden, inte förrän beslutet är fattat om “helheten”. Och det lär ta tid innan Länsstyrelsen kommer med sitt slutliga beslut om bygglovets vara eller inte vara. Innan ett sådant beslut fattas kommer också både byggnadsnämnden och exploatören, dvs Babak Salahi, att få yttra sig. Det kommande beslutet kommer antagligen också att överklagas till Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg, endera av exploatören eller grannarna. Och även MMD:s dom kan sedan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i Stockholm.

Det är svårt att se att ledamöterna i byggnadsnämnden skulle ha beviljat bygglovet om de hade sett grannarnas överklagan före beslutet. Fast å andra sidan slås man av de tendensiösa bedömningar som byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen gjorde innan beslutet. Nämnden och förvaltningen verkade nämligen ha vridit och vänt på alla fakta för att få dem att passa deras förutbestämda åsikt om att bevilja bygglov. Och det trots att detaljplanen är ganska tydlig som jag ser det. För att inte tala om att de bortsåg från Miljö- och hälsoskyddsnämndens bedömningar.

Det är svårt att bli klok på byggnadsnämndens bedömningar. Vad prioriterar egentligen byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen? Vad är viktigt för dem?

I Vargön för att ta ett exempel, på Snickaregårdsvägen, stod det inget i detaljplanen om vilken färg taken och fasaderna skulle ha på husen. Men byggnadsnämnden och förvaltningen ansåg att fasaderna kunde ha vilken färg som helst, men taken på just vissa speciella hus skulle absolut vara röda, även om grannhusen några meter ifrån hade en annan takfärg. (Se ”Det svarta taket i Vargön (1)”.) Bedömningarna bland politiker och tjänstepersoner tycks skifta, och det är väldigt svårt, om inte omöjligt, att se vad de värderar högt, och inte.

Till sist undrar jag om det ändå inte var bra att byggnadsnämnden sa ja till bygglovet. Hade det blivit ett nej så hade Babak Salahi, som ansökte om bygglov, troligtvis överklagat och då kanske inte Länsstyrelsen skulle ha fått tillgång till alla de argument, analyser och domar som finns med i grannarnas överklagan… Eller också hade grannarna haft det tidskrävande och mödosamma arbetet framför sig.

Men visst är det något fel att vanliga kommuninvånare ska tvingas lägga ner så mycket tid och kraft för att hävda sin uppenbara rätt. Det borde kommunen kunna bespara dem.

Det lär finnas anledning att återkomma till “Blåsut Höjd”…

Anm. Se ”Länsstyrelsen avslår överklagandet på Rostvägen”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, miljö, Rostvägen Blåsut, ttela

Grannarna på Blåsut överklagar (3)

30 maj, 2025 1 kommentar

Anm. Fortsättning på inlägget “Grannarna på Blåsut överklagar (2) + Nyhet”.

Grannarna till de planerade husen på “Blåsut Höjd” anför flera skäl till att Länsstyrelsen ska upphäva byggnadsnämndens bygglov. Grannarna ägnar stort utrymme till den kanske allra viktigaste frågan – vad säger detaljplanen?

I blogginlägget “Bygglov beviljat på Blåsut (1)” diskuterades detaljplanen, men då utifrån byggnadsnämndens perspektiv. Nämnden ansåg ju att detaljplanen från 1931, justerad 1933 och 1936, medgav att det uppfördes fem flerbostadshus med tillhörande komplementbyggnader, totalt 24 lägenheter. Jag skrev också att byggnadsnämnden enligt mitt sätt att se gjorde en mycket “välvillig” tolkning av detaljplanen, dvs en mycket subjektiv bedömning. Och det anser även sakägarna (grannarna)… De har, inte helt överraskande, en annan bedömning.

Stadsplanen för fastigheten Blåsut 2:18 är alltså från 1931. Den justerades senare (två gånger) och enligt bestämmelserna gäller den idag som detaljplan.

Det finns även text i den gamla stadsplanen som kompletterar kartan, eller om det är tvärtom. I överklagan finns det ett längre “klipp” från stadsplanen. Jag har kortat ner det lite:

Texten på bilden ovan är från justeringarna av stadsplanen 1933 (punkt 15 och 16) och punkt 21 från 1936. Texten lyder:

“15. Å med BÖ betecknat område får högst en femtedel (1/5) av tomts yta bebyggas.
16. Huvudbyggnad skall, därest den icke kopplas med byggnad å grannes tomt, förläggas, om dess höjd överstiger fem (5) meter på minst sex (6) meters avstånd från grannes tomtgräns, och om byggnader är lägre på minst fyra och en halv (4,5) meters avstånd.

1/5 1936 21. För den med BÖ2 betecknade kvartersmarken skall dessutom gälla följande:
a. Tomtplats må ej utan synnerliga skäl givas mindre areal än 1000 kvadratmeter.”

På fastigheten får det enbart byggas för bostadsändamål (eller sådant handels- och hantverksändamål, som ej inverkar på byggnadens karaktär av bostadshus) och det ska vara fristående hus (vid tomtgräns kan sammanbyggnad ske).

De klagande anser alltså att det beviljade bygglovet inte är förenligt med detaljplanen. De menar att det i sammanhanget bör noteras att vid tolkning av en detaljplan ska den lagstiftning och praxis som gällde vid tiden för detaljplanens antagande beaktas. De hänvisar till rättsfallet RÅ 1990 ref 30:

“Alla planbestämmelser, inklusive de som handlade om byggnadshöjd och våningsantal, skulle alltså tolkas utifrån den lagstiftning och praxis som gällde när planen antogs.”

Grannarna hänvisar också till domar av MÖD, Mark- och miljööverdomstolen som har slagit fast detta. (Se mål nr P 8223-14 och P 6512-17.)

Ett problem i sammanhanget är att det inte finns någon definition av ”fristående hus” i 1931-års stadsplanelag (Stadsplanelag 1931:142). Inte heller är begreppet en- och tvåbostadshus definierade.

Det är alltså inte lätt att tolka och tillämpa gamla detaljplaner i dagens situation, men i överklagan går grannarna in på djupet. De menar att eftersom fastigheten, Blåsut 2:18, är betecknad med bokstaven Ö, öppet byggnadssätt, utesluter det flerfamiljshus. Grannarna hänvisar till rättsfallen MÖD 2016:18, MÖD P 6512-17 och MÖD P 3431-18.

De planerade husen kan inte heller definieras som ”fristående hus” menar de. I så fall skulle det handla om ett bostadshus som innehåller högst två bostadslägenheter och att det är självständigt, både visuellt och funktionellt. Och inte heller det handlar det om i det här fallet.

“Det innebär också att ingen av oss grannar överhuvudtaget ens kunnat drömma om att bo granne med fem stora huskroppar med totalt 24 lägenheter eftersom detaljplanen anger två enbostads- eller tvåbostadshus, Dvs maximalt 4 ”lägenheter”. 20 extra lägenheter är knappast en liten avvikelse och absolut inte något som en närboende bör anses kunna förvänta sig utifrån detaljplanen.”

Om Länsstyrelsen skulle komma fram till att bygglovet trots allt är ok uppkommer problem vad avser tomtplatsen skriver grannarna vidare.

“I mäklarens prospekt för lägenheterna anges att man på bottenplan får ”nyttjanderätt till egen trädgård…”. Om dessa fyrbostadshus kan anses vara ”friliggande en- eller två bostadshus” innebär det, att det också blir möjligt att uppföra friggebodar och Attefallshus eftersom sådana fristående komplementhus får uppföras till just friliggande en- eller tvåbostadshus.”

I det läget blir byggnationen planstridig eftersom det i detaljplanen står (se citatet ovan från den gamla detaljplanen):

”tomtplats må ej utan synnerliga skäl givas mindre areal än 1000 kvadratmeter.”

Det saknas synnerliga skäl för en tomtplats som understiger 1000 m² skriver grannarna:

“Undantaget är i tomtgräns – men fastigheten 2:18 är endast en tomt så undantag kan inte göras.”

Det står också i överklagan att två av de grannar som köpte varsin fastighet i området frågade kommunen innan köpet, vilken bebyggelse som kunde väntas i området. Det sägs för övrigt det var fler. De fick svaret av bygglovsenheten att detaljplanen från 30-talet var robust.

Det ska sägas att i överklagan är ovanstående resonemang ännu mer komplicerat och det hänvisas till ytterligare källor och domar. Men slutsatsen blir kort och gott – byggnadsnämndens bygglov strider mot detaljplanen.

Sakägarkretsen är även bekymrad över vilka effekter som avrinningen från de många hårdgjorda ytorna samt borttagande av vegetation kommer att få för fastigheterna mot Rostvägen och Katrinedalsvägen. Det blir allt oftare skyfallstiknande nederbörd och grannarna skriver att avrinningen från höjden har ökat kraftigt. Det är ett känt faktum att översvämningar på Blåsut inte är något ovanligt.

“En konsekvens- och riskanalys tillsammans med utredning kring påverkan av dagvattenavrinning saknas trots att det begärts som del av sakägarkretsens yttrande vid exploaterarens bygglovsansökan.”

De planerade flerbostadshusen på Blåsut Höjd ligger högt och sakägarna är bekymrade. De befarar att vattenavrinningen ökar ner mot deras fastigheter. De skriver att dagvattensystemets kapacitet redan idag är för låg och att brunnarna inte klarar av att svälja allt dagvatten vid regn.

Det är värt att nämna, som avslutning på detta avsnitt, vad Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser om detaljplanen. Nämnden har nämligen avgett ett yttrande över bygglovsansökan, före byggnadsnämndens beslut alltså.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev:

“Bygglovsprövningen sker utifrån en detaljplan från 1930, då behovet och synen på grönområden och bostadsnära natur inte var densamma som idag. Fastigheten utgör ett av de sista grönområdena i ett annars tätbebyggt bostadsområde. Behovet av tillgång på allmänna grönytor bör vägas mot exploatering. I aktivitetslistan till kommunens översiktsplan punkt 7.1 lyfts behovet av att inventera gamla detaljplaner för att bedöma var behovet av uppdatering är som störst. Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att kommunen innan grönområdet bebyggs genomlyser den aktuella planens betydelse för uppfyllande av nationella mål, rekommendationer och riktlinjer för hur mycket grönska en stad behöver utifrån till exempel tillgång, nåbarhet och ekosystemtjänster.”

Grannarnas överklagan innehåller även ett längre avsnitt om naturvärden. Då kommer jag tillbaka till Miljö- och hälsoskyddsnämndens yttrande.

Fortsättning följer i blogginlägget Grannarna på Blåsut överklagar (4)

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

 

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Juridik, Rostvägen Blåsut

Grannarna på Blåsut överklagar (2) + Nyhet

29 maj, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på inlägget “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.

Det finns flera företag inblandade i det som ska kallas “Blåsut Höjd”. Det är dock samma person som står bakom företagen och denne person ansökte förra året om bygglov som enskild person. Bygglovet på fastigheten Blåsut 2:18 beviljades som bekant av byggnadsnämnden den 7 april 2025. (Se “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.) Det innebär att fem flerbostadshus med tillhörande komplementbyggnader ska uppföras i ett av de sista obebyggda skogs- och bergsområdena på Blåsut.

Den 15 maj lämnades ett överklagande och yrkande om inhibition in till Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Det var 25 personer från 14 grannfastigheter som överklagade byggnadsnämndens beslut.

Grannarna har gjort ett imponerande arbete med att författa överklagandet. Det är ett gediget och faktaspäckat dokument på 17 sidor. Grannarna analyserar varenda aspekt av bygglovet och de hänvisar till både lagtexter och domar. Det är inte första gången, tänker jag, som “vanliga invånare” tvingas att på sin fritid sätta sig in i de juridiska resonemangen, spetsfundigheterna och hårklyverierna för att hävda sin rätt mot Vänersborgs kommun. Det skulle inte förvåna mig om Vänersborgs kommun har de mest juridiskt kunniga invånarna i landet…

De klagande grannarna yrkar att:

  • ”Länsstyrelsen ska upphäva det av nämnden beslutade bygglovet i sin helhet.”
  • “Klagandena yrkar också att nämndens beslut om bygglov ska inhiberas.”

Inhibera betyder att Länsstyrelsen ska fatta ett snabbt beslut om att kommunens beslut om bygglov inte får verkställas innan Länsstyrelsen har fattat beslut om bygglovet i sin helhet. De klagande menar att om markförberedelser påbörjas i området kan det medföra irreparabla skador även om byggandet sedan stoppas.

Och det uppmärksammade Länsstyrelsen – och höll med om. Redan igår, onsdagen den 28 maj, beslutade Länsstyrelsen om inhibition. Det innebär alltså att inga arbeten på Blåsut Höjd får startas förrän Länsstyrelsen har fattat beslut om själva bygglovet. En liten, men ändå en framgång för de klagande. (OBS! Tillägg 8/6. Denna uppgift var felaktig! Se ”Tråkig nyhet från Blåsut”.) 

De klagande grannarna har även upptäckt några formella fel i byggnadsnämndens och byggnadsförvaltningens hantering av ärendet. Det visar om inte annat hur grundlig deras överklagan faktiskt är. De tycks inte missa någonting…

Grannarna påpekar för det första “brister i kommunicering av handlingar”.

Byggnadsnämnden har enligt grannarna fattat beslut med stöd av ritningar och handlingar som sakägarkretsen, dvs de klagande grannarna, inte har fått ta del av. Handlingarna har utfärdats senare än de handlingar som de har fått utskickade till sig:

“De handlingar och dessutom de med senare utfärdandedatum, som byggnadsnämnden fattat beslut på har inte kommunicerats med sakägarkretsen vilket utgör ett formellt handläggningsfel.”

Är det på det sättet som grannarna anför är det ett fel i handläggningen som verkar tämligen oprofessionellt från kommunens sida.

För det andra menar sakägarkretsen (grannarna) att bygglovsbeslutet har delgetts via förenklad delgivning och denna har inte varit korrekt genomförd.

De här formella felaktigheterna överklagas också, men jag är inte säker på hur Länsstyrelsen kommer att behandla dem. Det är naturligtvis viktigt att påpeka felaktigheter, men för mig ser det bara ut som det kan ha betydelse om Länsstyrelsen skulle avslå överklagandet på bygglovet i sin helhet. Eller också att Länsstyrelsen skickar tillbaka hela ärendet innan den överhuvudtaget har tittat på själva bygglovet. Vi får se hur Länsstyrelsen hanterar felaktigheterna.

De klagande fortsätter sin överklagan med en kortare bakgrund:

“Byggnationen kommer förändra områdets karaktär väsentligt. I stället för att bo i närheten av ett lummigt naturområde kommer vi att hamna granne till fem (5) flerbostadshus med 24 lägenheter, parkeringsplatser för 24 bilar, 79 cyklar och gångvägar.”

De påpekar också att det faktiskt handlar om 6 flerbostadshus eftersom två av dem är sammanbyggda, nr 5 och 6. (Se bild.)

Och så börjar “allvaret” med att sakägarkretsen sammanfattar på vilka grunder som överklagan av bygglovsbeslutet grundar sig på:

  • “Bygglovet strider mot Stadsplanen (att se som detaljplan).”
  • “Kravet på anpassning till omgivningen är inte uppfyllt.”
  • “Byggnationen medför påtaglig olägenhet för grannar.”
  • “Trafiksituationen är inte tillräckligt beaktad.”
  • “Naturvärden och skyddade arter har inte beaktats.”
  • “Dagvattenhantering är otillräcklig.”
  • “Servitutet för tillfart till grannfastighet riskerar att hindras.”
  • ”Tillräcklig hänsyn har inte tagits till barnperspektivet.”

Den första punkten, om detaljplanen, tar störst utrymme och den sparar jag till nästa inlägg. Jag måste dock direkt konstatera att det i detaljplanen från 1931 finns två hus inritade på kartan. Grannarna motsätter sig inte att dessa två fristående hus med högst två våningar uppförs enligt planen. 

Grannarna menar att byggnadsnämnden i sitt beslut gav i stort sett allt utrymme till förmån för exploatörens starka kommersiella intresse. Det togs ingen hänsyn till befintlig boende- och bebyggelsestruktur. De anser att de kringboendes intresse av att bevara sin privata sfär och hemfridszon också är ett intresse som måste respekteras. Grannarna hänvisar till PBL 2 kap 1 § att:

“hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen.”

De planerade bostadshusen i skogs- och bergsområdet kommer att hamna betydligt högre än omkringliggande fastigheter. Det innebär en betydande insyn mot sakägarkretsens fastigheter skriver grannarna:

“Det kommer påverka och inskränka på sakägarnas livsutrymme med konstant insyn på oss och vårt leverne.”

De nya husen kommer också att påverka skuggningen och leda till ett minskat dagsljusinflöde på de nedan liggande fastigheterna. Grannarna befarar även att det blir en ökad mängd buller och oljud av olika slag från de tilltänkta 24 hushållen.

Sammantaget skulle det här skapa stor olägenhet för grannarna och leda till:

“en betydande inskränkning av sakägarkretsens boendekvalitet”

Sakägarna ägnar ett avsnitt åt trafiksituationen. Den kommer att påverkas på ett sätt som inte kunde förutses i detaljplanen från 1930-talet. Och det är det lätt att hålla med om, och det blir ännu lättare om man åker upp i området och kör på Rostvägen. Rostvägen kommer att utgöra infartsvägen till det tilltänkta bostadsområdet för 24 hushåll.

“Rostvägen som fastigheten Blåsut 2:18 gränsar till är så smal att två bitar inte kan mötas som det ser ut idag.”

Det skriver grannarna, och det är ingen överdrift.

“Ökning av trafiken till följd av byggnationen kommer att leda till trafikproblem, säkerhetsrisker för fotgängare och cyklister, försvårad snöröjning samt begränsad framkomlighet för utryckningsfordon, paket- och postbil samt återvinningsbil.”

Det finns ingen gång- eller cykelväg på platsen och om barnfamiljer bosätter sig på området kommer de knappast att kunna passera säkert med barnvagn. Byggnadsnämnden har knappast beaktat barnperspektivet.

Byggnadsnämnden anser att parkeringsbehovet är tillgodosett och att den ökade trafiken på Rostvägen till följd av byggnationen är acceptabel. Sedan gör nämnden ytterligare ett mycket diskutabelt påstående, nämligen att det:

”finns möjlighet att bredda vägen till 6 meter”

På sammanträdet visade enligt uppgift tjänstepersonerna med hjälp av Google Streetview samt på detaljplanekartan att vägen gick att bredda, på kommunal mark. Jag har dels varit och fotograferat på plats, men precis som förvaltningen använde jag istället Google Streetview…

Det är omöjligt att bredda vägen skriver grannarna – två av huskropparna på grannfastigheterna skulle hamna mitt ute på vägen. Och det syns tydligt på bilden till vänster. Och hur tänker sig nämnden och förvaltningen bredda Rostvägen när två andra byggnader ligger nära vägen mitt emot varandra? (Se bild till höger.)

De här förhållandena är antagligen också anledningarna till att kommunen inte redan har breddat vägen. 

På andra sidan Rostvägen är en markremsa längs hela vägen prickad i detaljplanen. Det är inte tillåtet att bygga på prickad mark, men det gäller inte anläggningar som vägar. Men är marken som omger Rostvägen kommunal? Enligt Lantmäteriets kartor är den inte det – se bild nedan.

Alla fastigheter är privata, ända fram till Rostvägen. Jag vet inte hur förvaltningen tänkte, men kanske har jag missat något…

Planerna är att det ska finnas 24 P-platser för de boende i de fem nya flerbostadshusen. Och trots att det ska finnas plats för 79 cyklar, varav 48 platser ska bli väderskyddade, är det väl inte orimligt att anta att det finns hushåll som har mer än en bil. Det är säkerligen inte heller helt orimligt att anta att några hushåll någon gång får besök… Frågan är var de bilarna ska parkera. Parkering på Rostvägen lär vara utesluten, även om det tydligen, enligt överklagan, planeras för 4 P-platser någonstans vid Rostvägen. (Hittar dock ingen karta på var det skulle vara. Kanske vid krysset, i hörnet på Blåsut 2:18?)

Grannarna till det planerade “Blåsut Höjd” har i sin överklagan till Länsstyrelsen anfört fler skäl till att bygglovet ska upphävas i sin helhet. Jag återkommer.

Fortsättning följer i blogginlägget ”Grannarna på Blåsut överklagar (3)”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, miljö, Rostvägen Blåsut