Arkiv
Pinsamt! (Ursand vs Sikhall)
I går fredag avslutade jag min blogg om baden i Brålanda och Hallevi (se ”Vänersborgs Watergate?”) med att skriva:
”Det måste bli ett slut på ‘skål- och väggkulturen’ i Vänersborg!”
Sällan har väl denna kultur tydliggjorts så kraftfullt som i dagens TTELA. TTELA skriver:
”Trots att Ursands camping saknar både dispens för strandskydd och bygglov är kapellet redan på plats. Ändå väljer byggnadsnämnden att inte agera.”
Det är naturligtvis många vänersborgare som höjer på sina ögonbryn inför Byggnadsnämndens agerande – eller brist på agerande när det gäller Bert Karlsson. Jag är övertygad om att Larsson och Andersson är två av dem. Magnus Larsson på Sikhall fick ju kämpa i sju år innan han fick rätt mot Byggnadsnämnden. Och får fortfarande kämpa när han vill bebygga ytterligare tomter. Och Andersson i Nordkroken som nämnden vill ska riva sitt hus för 60 centimeters avvikelse från bygglovet.
Snacka om att Vänersborgs kommun behandlar sina invånare och företagare olika!
Och i det läget har Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad mage att säga, på en fråga från TTELA:
”Jag ser inte att vi särbehandlar honom [Bert Karlsson alltså; min anm] på något sätt.”
Det är pinsamt! Det ser väl alla att Byggnadsnämnden, eller i varje fall nämndens ordförande, skiljer på folk och folk!
I TTELA den 22 februari uttalar sig Peter Göthblad om Nordkroken (med anledning av Anderssons kamp för sitt hus):
”Efter de utredningar som vi ha gjort ser vi att det inte är möjligt att göra om detaljplanen där.”
Och Göthblad motiverar med mer eller mindre påhittade argument. Men när det gäller Bert Karlsson, som uppenbarligen inte bara bryter mot bygglovet, utan också mot strandskyddet, så säger samme Göthblad:
”Personligen ser jag inga problem att ge dispens för de här sakerna.”
Vissa får dispens av Byggnadsnämnden… Vissa skickar den Kronofogden på…
”Jag ser inte att vi särbehandlar honom på något sätt.”
Bert Karlsson har brutit mot lagar och förordningar förr uppe på Ursand. Den gången fick Bert betala vite på 6.000 kr, och i den summan ingick också ersättning för Byggnadsförvaltningens arbete, inmätning och tillsyn.
Lika behandling? Jämför med Magnus Larsson på Sikhall.
Magnus skulle få 200.000 kr i böter om han inte sågade ner skärmtaket på sitt hus. Böterna skulle dessutom ökas med 100.000 kr för varje påbörjad månad som skärmtaket var kvar…
Ingen särbehandling?
När Magnus Larsson efter överklaganden slutligen fick rätt – det behövdes överhuvudtaget inget bygglov för ett skärmtak – fick Magnus Larsson i stället en tillsynsavgift av Byggnadsnämnden på det bygglovsbefriade skärmtaket. På drygt 8.000 kr… Mer än vad Bert Karlsson betalade när han bevisligen hade brutit mot strandskyddet…
”Jag ser inte att vi särbehandlar honom på något sätt.”
Säger Byggnadsnämndens ordförande, tillika Demokratiberedningens ordförande och förstanamn på Folkpartiets vallista i höst, Peter Göthblad.
Vad Bert Karlsson anser om lagar och regler sticker han för övrigt inte under stol med:
”Det är inte klokt att hålla på med strandskydd och skit…”
Som sagt:
Det måste bli ett slut på ”skål- och väggkulturen” i Vänersborg! Alla kommuninvånare ska behandlas lika.
I höst är det val. Som jag ser det, så finns det inte så många partier att välja på…
Andersson ger sig inte!
Andersson ute på Nordkroken ger sig inte! Och varför ska han göra det. Med vilken moralisk rätt har ett antal personer på kommunhuset i Vänersborg rätt att tvinga pensionären Andersson att riva sitt hus? För att han höjde vägglivet från 3,4 meter till 4,0 meter? 60 ynka cm! Och inredde en vindsvåning?
Jag har skrivit om Andersson vid ett flertal tillfällen (”Nordkroken och kommunen”, ”Bygg Vänersborg!” och ”Anderssons julklapp”) och nu har glädjande nog också TTELA uppmärksammat Anderssons kamp. (Se här.)
Andersson i Nordkroken har inte byggt i överensstämmelse med detaljplanen. Men han har inte brutit mot någon lag. Byggnadsnämnden kan bevilja byggnadslov för Anderssons förändringar, även i efterhand… Om den vill. Det finns inte det minsta som hindrar.
Det har ju Byggnadsnämnden gjort med många hus på Nordkroken… Det är faktiskt mer regel än undantag. Så varför inte med Anderssons hus?
Andersson har skrivit ett brev till alla ledamöter i Byggnadsnämnden och Kommunstyrelsens presidium.
”Jag känner mig kränkt och illa behandlad av byggnadsförvaltningen som inte ger en konstruktiv hjälp utan endast stjälper, letar fel och vill allt ont.”
Skriver Andersson.
Andersson vet att Byggnadsnämnden har beviljat bygglov för en rad hus på Nordkroken som inte byggts i överensstämmelse med detaljplanen. I sitt brev räknar han upp 21 hus, som enligt Anderssons uppfattning inte följer detaljplanen när det gäller antalet våningsplan.
21 hus.
Andersson tycker att det här är så flagrant och nonchalant och orättvist skött att Andersson har anmält Byggnadsnämnden och begärt att Länsstyrelsen gör en tillsyn över hur nämnden skött byggloven på Nordkroken.
Andersson skriver:
”… antalet större avvikelser är i en sådan omfattning att det måste anses vara satt i regel av byggnadsnämnden i Vänersborg att frångå detaljplanerna.”
Utom för Andersson. Han måste riva sitt hus…
60 cm…
Byggnadsnämnden i Vänersborg har sagt till Andersson att avvikelserna på hans hus är ”för stora”… (Fast de inte är större än de flesta av de andra husen.) Därför hänvisar Andersson i sitt brev också till två domar i Kammarrätten i Göteborg. I domarna betraktas avvikelse från våningsantalet som en mindre avvikelse. (Läs här.)
Det tycks inte vara någon större ordning på Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen när det gäller bygglov på Nordkroken. Vissa får göra avvikelser från detaljplanen, andra inte. Det finns ingen logik.
Men.
Om Byggnadsnämnden väl börjar att göra undantag från detaljplanen, vilket den gjort, så måste den fortsätta med det. Det är min fullständiga övertygelse. Den måste behandla alla kommuninvånare lika.
Kommunallagen säger:
”Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”
I TTELA i lördags intervjuades Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad. (Se här.) Han drar enligt min mening helt fel slutsatser av Anderssons skrivelse.
”Om det skulle vara så att nämnden har gjort fel tidigare, innebär det inte att nämnden ska fortsätta att göra fel i ett område.”
Göthblad menar tydligen att efter 21 ”fel” av nämnden, så ska nämnden nu börja göra rätt? Och Andersson ska därför tvingas riva sitt hus? Bara just Andersson?
Nä, inte riktigt. Göthblad går ett steg längre, ett ganska absurt steg. Finns det andra som inte har byggt enligt detaljplanen så ska de också tvingas riva sina hus! Nu flera år senare…
Menar Göthblad allvar?
Och skälet är, menar Göthblad, översvämningsrisken i området. Och:
”Blir det en översvämning och nämnden har gett bygglov, kan kommunen åka på vite.”
Jag förstår inte… Alla hus på Nordkroken har ju bygglov. Andersson hus och alla de andra husen. Det handlar om att de frångått byggloven med ett antal centimetrar och en andra våning. Vad har det för betydelse om det blir översvämning? Vattnet kan väl inte svämma över bara på 2:a våningen?
Menar Göthblad allvar?
Ingen tjänar något på att ett eller flera (om Peter Göthblad får som han vill) hus i Nordkroken rivs. Inte heller kommunen.
Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen borde istället underlätta och hjälpa de människor i vår kommun som vill bygga. Bli mer av ett serviceorgan för kommuninvånarna. Ge de sökande hjälp med att formulera frågorna rätt och ge dem handledning till optimala lösningar.
Och.
Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen borde ge Andersson bygglov. Och det snabbt. Den 1 mars kommer kronofogden på förrättning…
Anderssons julklapp
Snart är det jul och alla vi som har varit snälla under året väntar på att tomten ska komma med fina julklappar. Helst klappar som stämmer överens med våra omsorgsfullt ihopknåpade önskelistor. Så att julen blir riktigt god.
För Andersson på Nordkroken blir julen dock inte riktigt så god. Han har redan fått sin julklapp – från Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen. Den var inget vidare. Och den stod definitivt inte på Anderssons önskelista.
I protokollet för det senaste sammanträdet, 10 december, så kan man läsa:
”Redovisning av överklagade beslut som byggnadsnämnden har behandlat.
Kronofogdemyndighetens utslag avseende begäran om särskild handräckning för rättelse av olovligt byggande på fastigheten XXXX, Vänersborgs kommun.
1) Svarandena förpliktigas att återställa uppförd nybyggnad till utformning enligt beviljat bygglov (dnr XXX/XX) innebärande att väggliv ska sänkas och inredd vindsvåning undanröjas.
2) Svarandenas yrkande om ersättning för kostnader i målet avslås.”
Byggnadsnämnden tycker antagligen inte att Andersson har varit tillräckligt snäll. I varje fall inte lika snäll som sina grannar…
Jag har skrivit om Andersson i Nordkroken tidigare. (Se ”Nordkroken och kommunen” och ”Bygg Vänersborg!”.) Andersson har byggt ett hus på Nordkroken – med bygglov. Men eftersom grannar hade byggt ett och ett halvplanshus, så tänkte Andersson att det gör han också. Så Andersson höjde vägglivet från 3,4 meter till 4,0 meter. Och inredde vindsvåningen. Utan bygglov.
Det fick inte Andersson. Fast grannar fick. De fick bygglov i efterhand. Eller också blundade Byggnadsförvaltningen för vad de hade gjort. Det gjorde den inte för Andersson. Så nu ska Andersson alltså sänka bygglivet. Det innebär att Anderssons hus måste rivas.
God Jul Andersson…
Det är klart att vänersborgarna borde följa sin Byggnadsnämnd. För de vill ju bara vänersborgarnas och Vänersborgs bästa…
Eller?
Självklart ska Byggnadsnämnden se till att kommuninvånarna följer lagar och regler. Det är det inget snack om! Precis som Socialnämnden måste följa Socialtjänstlagen och Barn- och Ungdomsnämnden Skollagen. …öhhh… Det där sista exemplet kanske var lite förhastat…
Men.
Andersson i Nordkroken har inte brutit mot någon lag! Andersson har bara inte gjort som Byggnadsnämnden vill.
Och?
Byggnadsnämnden består av vanliga människor. Precis som du och jag. Och Andersson. De finns där för att de både representerar vänersborgarna och ska serva vänersborgarna. Även Andersson.
Men?
Frågan är vilka de representerar och vilka de servar när de tvingar en enskild människa att riva sitt hus. Bara för att de tycker det. Bara för att de råkar ha en viss åsikt om Andersson och hans hus. Men inte när det gäller grannarnas hus…
Jag får inte ihop det. Det känns som om någon har missuppfattat sin roll. Varför tycker en majoritet av politikerna i Byggnadsnämnden och tjänstemän i Byggnadsförvaltningen att det är tvunget att Andersson ska riva sitt hus?
Bara för att Andersson inte är snäll?
Vad är då den officiella anledningen till att majoriteten i Byggnadsnämnden fattar ett beslut som får sådana enorma konsekvenser för en enskild människa? Förutom då att Andersson inte har följt bygglovet. Byggnadsförvaltningen anger i sin skrivelse till Kronofogden den 28 augusti 2013, endast ett skäl.
”Aktuell fastighet ligger inom området, som i programmet kallas ”Utredningsområde under marknivå +47,61″. Stor del av utredningsområdet ligger så lågt att stor risk för översvämning föreligger enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen.”
Det är alltså risk för framtida översvämningar som gör att Andersson inte får bygglov, i efterhand, för sitt hus.
Men vänta nu!
Andersson har ju faktiskt fått bygglov! För ett hus med ett väggliv på 3,4 meter och en oinredd vindsvåning.
Var är logiken? Vad spelar det för roll för Anderssons hus om det vid en översvämning finns ett väggliv som är 0,6 m (=6 dm) högre än byggnadslovet? Och om vindsvåningen är inredd? Det blir ju översvämmat ändå. Det är väl snarare bättre att Andersson kan ta sin tillflykt till den inredda vindsvåningen om vattnet stiger?
Och sedan är det också det här med ”+47,61” som Byggnadsförvaltningen uppger till Kronofogden… (Följande faktauppgifter kommer från Andersson själv. Jag räknar dock med att någon i Byggnadsnämnden på något sätt reagerar om Andersson har lämnat felaktiga uppgifter.)
Enligt den lasermätning som kommunen gjorde (satellit) så ligger Anderssons hus inom spannet 47,16 till 47,61. När kommunen mätte på gräsmattenivå så kom den till ett resultat på 47,25 m. Eftersom marken sedan lutar från huset, så ger det ett tillägg på några centimeter. Andersson har sedan byggt en betongplatta som är 40 cm hög. Det innebär en höjd på 47,65 till 47,70. Det betyder att huset klarar den gräns som kommunen kräver med marginal.
Anderssons hus ligger inte under +47,61…
Anderssons hus ligger en bit bort från stranden och sjön. Alla som har varit på Nordkroken vet att det mellan stranden och bebyggelsen finns en hög strandbrink. Denna strandbrink har en höjd på 51 m. Strandbrinken har Andersson dessutom förstärkt ordentligt. Han vill ju inte att den ska ”ätas upp” av vattnet om det blir höga vattennivåer.
Andersson själv vill naturligtvis inte att hans hus ska bli översvämmat. Oavsett om det finns en inredd vindsvåning eller ej… Andersson anser att det inte finns någon risk för översvämning. Och det gör nog egentligen inte Byggnadsnämnden heller. När bygglovet beviljades, utan en inredd vindsvåning, så beviljades bygglovet med en höjd på 46,80 m…
Men Anderssons hus ska rivas. Argument spelar ingen roll.
För det handlar nog till syvende og sidst om att Byggnadsnämnden inte anser att Andersson har varit tillräckligt snäll… Inte så snäll som sina grannar i varje fall, som både har byggt inredda vindsvåningar och källare. Så därför får Andersson denna julklapp – att riva sitt hus.
Jag tycker att Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen agerar mycket fyrkantigt. Snällt sagt. De borde ha som princip att underlätta och hjälpa för människor som vill bygga… De måste bli mer av ett serviceorgan för kommuninvånarna.
Och behandla alla lika… Oavsett hur snälla de tycker att folk är. Och oavsett vad de heter… Och oavsett om det är dyra kommunala anläggningar…
Kanske borde Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen ägna mer tid för kontroller av Ursand? Eller arenan? Anläggningar som verkligen har betydelse för vänersborgarna och skattebetalarna.
Byggnadsnämnden: Revisorer, JO, Bert och Magnus
Den 10 december har Byggnadsnämnden sitt sista sammanträde för i år. På tisdag alltså. Som vanligt är det många ärenden på dagordningen. Jag saknar dock två stycken. Två tunga ärenden. Fortfarande finns det ingen punkt där JO:s rapport (se ”Byggnadsnämnden och JO”) diskuteras. Det finns inte heller någon punkt där revisorernas granskningsrapport av Byggnadsnämndens ”servicenivå och effektivitet” behandlas. Revisorsrapporten inkom dock till nämnden den 29 nov, så då kanske redan kallelsen till sammanträdet hade skickats ut.
PwC har granskat Byggnadsnämndens servicenivå och effektivitet på uppdrag av kommunens revisorer. Det skrev TTELA om igår. Granskningen gäller 2013 och bara handläggningen av detaljplaner och bygglovsärenden.
Revisorerna granskar det mesta i kommunen. Det är inget konstigt. Det är deras uppgift. Och jag tror att revisionen på Byggnadsnämnden är en rutinmässig granskning. Det har nog inget att göra med typ JO:s kritik.
Hur som helst. Revisorerna börjar sin granskning med att beskriva Byggnadsförvaltningens struktur. Sedan beskrivs handläggningsprocessen för en bygglovansökan ganska detaljerat, innan revisionen kommer fram till själva kärnan i revisionen; servicenivå och effektivitet.
Avsnittet inleds med en kort förklaring till varför handläggningen av plan- och bygglovärenden är viktigt:
”En förutsättning för tillväxt och befolkningsökning är att handläggningen av plan- och bygglovärenden bedrivs ändamålsenligt. För såväl företags som för privatpersoners byggande av bostäder och lokaler är såväl planprocessen som tillståndsprocessen enligt plan- och bygglagen en av de viktiga faktorer som helt eller delvis kan avgöra såväl kommunens strävan efter tillväxt som de sökandes möjligheter att genomföra sina projekt på ett framgångsrikt sätt.”
Avsnittet fortsätter med en redogörelse för Svenskt Näringslivs årliga rankning av kommuner. PwC noterar att Vänersborg hamnade mycket långt ner på rankingen 2012 (plats 269 av 290 kommuner) och att resultatet var särskilt dåligt när det gällde ”tillämpning av lagar och regler”. Resultaten gällde kommunen som helhet, inte Byggnadsnämnden. Kanske antyder PwC att de tror att Byggnadsnämnden hade något särskilt att göra med detta…
PwC har också intervjuat ett antal personer som har sökt eller söker bygglov, tittat på SKL:s stora undersökning, ”Öppna jämförelser, Företagsklimat 2013” och intervjuat personer inom byggnadsförvaltningen.
Det kan väl också nämnas att revisorerna har läst JO:s rapport och hänvisar till denna…
Revisorerna sammanfattar resultatet av sin granskning:
- ”Den genomsnittliga handläggningstiden för ansökta bygglov understiger 10 veckor dvs den tidsgräns som plan- och bygglagen föreskriver, vilket tyder på att handläggningsresurserna för bygglov är tillräckliga för att uppfylla lagkraven.
- Det är viktigt att nämnden är drivande och samordnar krav på kompletteringar och att dessa meddelas den sökande vid ett och samma tillfälle i syfte att förhindra längre handläggningstider än de 10 veckor som lagen anger.
- Byggnadsnämndens information till sökanden kan göras mer lättförståelig och översiktlig för mindre erfarna bygglovsökare, särskilt i fråga om enklare åtgärder.
- Vi bedömer det som ytterst angeläget att tillgängligheten till verksamhetens handläggare förbättras.
- Vi anser inte att byggnadsnämnden gör en riktig bedömning i årsredovisning 2012 där det rapporteras att målet ”Goda kundrelationer” har uppnåtts. Såväl vår undersökning som intervjuer med förvaltningschef och stadsarkitekt visar att frågan om tillgänglighet upplevs som ett problem.”
Det är ömsom vin och ömsom vatten, men nog mest vin trots allt.
Sedan är det ju också så att även om de flesta som t ex söker bygglov får vin, dvs är nöjda, så finns det också personer som får hålla tillgodo med vatten, dvs är mindre nöjda eller missnöjda. Så är det väl i och för sig alltid. Men jag kan inte låta bli att tycka att här är själva kärnan i mångas kritik av Byggnadsnämnden.
Andersson på Nordkroken t ex har råkat ut för en annorlunda bedömning av Byggnadsnämnden än sina grannar (se ”Nordkroken och kommunen”), för att inte tala om Magnus Larsson i Sikhall (se ”Sikhall”, ”Rörvik 1” och ”Rörvik 2”). Det är enligt min mening det här som revisorerna borde ha tittat på. Varför gynnas vissa av Byggnadsnämnden? Och varför missgynnas andra?
Jag tror dock inte att revisorerna har denna befogenhet. Tyvärr. Det handlar ju om myndighetsutövning.
Sedan reagerar jag lite på att revisorerna skriver:
”En inkommen bygglovansökan registreras och diarieförs vid bygglovenheten.
En handläggare bedömer om ansökan är komplett, det vill säga innehåller alla handlingar som behövs. Om något saknas eller behöver förtydligas skickas information om vad den sökande måste komplettera ansökningen med. När ärendet inkommer igen och bedöms vara komplett registreras detta.
Ett mottagningsbevis skickas därefter till den sökande och i samband med detta börjar ”tjänstegarantin gälla”. Det innebär att byggnadsnämnden skall handlägga ärendet inom tio veckor från det datum de kompletta handlingarna registrerades.”
När jag läser vad revisorerna skriver och jämför det med JO:s kritik, så känns det inte som om revisorerna har rätt. JO skriver ju:
”I flera av de nyss återgivna ärendena verkar handläggningen ha avstannat i avvaktan på att den enskilde ska återkomma till nämnden. När ett ärende har inletts hos en myndighet ankommer det emellertid på myndigheten att driva fram ärendet till ett avgörande. Det är inte godtagbart att myndigheten lägger ansvaret för ärendets fortsatta handläggning på den enskilde. … Det är också viktigt för respekten för myndigheterna att de ärenden som sätts igång verkligen följs upp. Det är i detta fall byggnadsnämnden som har det ansvaret.”
JO menar uppenbarligen, tvärt emot revisorerna, att det är Byggnadsnämndens ansvar att driva ärenden framåt, även om inte kompletteringar inkommer. Det är i varje fall min tolkning.
Byggnadsnämnden har i övrigt två intressanta ärenden på sin dagordning:
- ”5 Yttrande – Program för Ursands Camping
- 14 Ansökan om förhandsbesked för nybyggnad av tre enbostadshus, Lövås 1:24″
Ursand handlar om Bert Karlsson, en person som har behandlats mycket välvilligt av Byggnadsnämnden. Och just i fallet Ursand sa nämndens ordförande Peter Göthblad (FP) på det senaste fullmäktigesammanträdet, efter fråga från Lutz Rininsland (V):
”Byggnadsnämnden har inte de ekonomiska eller personella möjligheterna att kontrollera varje arrendator. Vi förutsätter att lagarna följs.”
Jag är inte riktigt säker på vad som ska tas upp i detta ärende denna gång. Byggnadsnämnden lägger aldrig ut de kompletta möteshandlingarna på nätet, som t ex Barn- och Ungdomsnämnden. Däremot vet jag att Miljö- och Hälsoskyddsnämnden på sitt förra sammanträde den 11 november skyndsamt (det var omedelbar justering på ärendet) behandlade en förfrågan från Byggnadsnämnden om Ursand.
Ur Miljö- och hälsoskyddsnämndens protokoll:
”Byggnadsnämnden har begärt Miljö- och hälsoskyddsnämndens yttrande över en av Ursands Resort och Camping AB inlämnad ansökan om strandskyddsdispens på fastigheten Kleverud 1:8. Ansökan gäller uppförande av en bassäng, ett tält, husvagnsplatser samt ett kapell.”
Jag kan inte riktigt se att det är det här som Byggnadsnämnden ska behandla på tisdag under punkten ”Program för Ursands Camping”. Men jag har säkert fel, varför var det annars så bråttom med beslutet från Miljö- och hälsoskyddsnämnden…?
Vad Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslutade om dispenserna?
- ”Bassäng för vattenlek
Under förutsättning att närbelägna ekar och tallar inte skadas, att anläggningen hålls öppen för allmänheten och att inga avhållande skyltar, stängsel eller liknande uppförs, tillstyrker Miljö- och hälsoskyddsnämnden ansökan om nybyggnation av bassäng för vattenlek. Dispens bör dock tydligt villkoras på ovan angivet sätt. - Kapell
Nämnden avstyrker dispens för uppförande av kapellet på angiven plats eftersom särskilda skäl för placeringen saknas. - Tält
Ansökan avstyrks då särskilda skäl saknas och den planerade åtgärden ianspråktar mark som idag är allemansrättsligt tillgängligt utanför det etablerade campingområdet. - Husvagnscamping
Ansökan avstyrks då särskilda skäl saknas och den planerade åtgärden ianspråktar mark som idag är allemansrättsligt tillgängligt utanför det etablerade campingområdet.”
Miljö- och hälsoskyddsnämnden avstyrker alltså dispenser för kapell, tält och husvagnscamping. Och ger ett lite motvilligt tillstyrkande till en bassäng…
Byggnadsnämnden behöver inte följa Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Det ska bli intressant att se om Byggnadsnämnden gör det. Eller inte. Om Byggnadsnämnden nu tar upp detta ärende för behandling på tisdag…
Ärendet Lövås 1:24, till sist, handlar om Magnus Larsson. Magnus Larsson har som de flesta vet vid det här laget inte behandlats lika välvilligt av Byggnadsnämnden som Bert Karlsson. När det gäller Magnus Larsson, så har nämnden till skillnad från Ursand dessutom haft mycket tid för kontroller… Hemma hos Magnus Larsson ligger fortfarande ett brev från Byggnadsnämndens ordförande Göthblad, där Magnus Larsson krävs på en ”tillsynsavgift” på 7.200 kr…
För en tillsyn på ett skärmtak som det inte krävdes bygglov för…
Det ska bli spännande att se hur nämnden beslutar i ärendena Bert Karlsson och Magnus Larsson denna gång…
Byggnadsnämnden och JO
På sistone har jag skrivit några bloggar om Vänersborgs Byggnadsnämnd. Jag har tagit upp några fall från verkligheten, fall som kanske inte ger en alltigenom positiv bild av nämndens hantering av vissa byggärenden i kommunen. Snällt sagt. I de ärenden som jag har refererat, så har 
Byggnadsnämnden också lagt ner en avsevärd tid, för att på olika sätt ”tillrättavisa” enskilda kommuninvånare. Det står i kontrast till nämndens arbete uppe på Ursand, där Bert Karlsson enligt ryktena bygger ”lite som han vill”.
I onsdags, på kommunfullmäktige, sa nämndens ordförande Peter Göthblad på en direkt fråga om Ursand från Lutz Rininsland (V):
”Byggnadsnämnden har inte de ekonomiska eller personella möjligheterna att kontrollera varje arrendator. Vi förutsätter att lagarna följs.”
Det är inte utan att byggnadsnämndens agerande för tankarna till en av Jesus predikningar (Matt 23:24):
”Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!”
I den senaste ”byggbloggen” för några veckor sedan fick jag en kommentar till ”försvar” för nämnden:
”…nämnden granskades av JO (Justitieombudsmannen) i början av året. Nämnden fick en kort rapport att JO inte hade något speciellt av vikt att anmärka på.”
JO (=Justitieombudsmannen) inspekterade nämligen Byggnadsnämnden tidigare i år. Det var inte av någon speciell anledning, utan ett led i de regelbundna inspektioner som JO gör runt om i landet.
Och det låter ju bra – att JO var så positiv över Vänersborgs Byggnadsnämnd. I varje fall om man ser det från nämndens och kommunens sida…
Jag frågade några ledamöter i Byggnadsnämnden vad JO egentligen skrev i sin rapport. Döm av min förvåning när de sa att de varken hade fått tillgång till eller läst JO-rapporten…
Va’? Är inte det anmärkningsvärt? Jag menar, om Skolinspektionen har kommit med en rapport, eller kritik av något slag, så är det klart att detta behandlas i Barn- och Ungdomsnämnden. Under en särskilt punkt på dagordningen.
Borde inte samma förhållande råda i Byggnadsnämnden? Uppenbarligen inte. När jag tittar på Byggnadsnämndens sammanträdesprotokoll, så finns det inget särskilt ärende där JO:s rapport behandlas i nämnden. Istället har ledamöterna i Byggnadsnämnden fått en muntlig redovisning av en av chefstjänstemännen under punkten ”Uppföljning av:” – en standardpunkt som i stort sett alltid finns med på Byggnadsnämndens dagordning.
”Redovisning av JO:s bedömning efter utförd inspektion av byggnadsnämndens verksamhet, Vänersborgs kommun.
XX redogör för huvuddragen av det som framkommit i samband med genomförd inspektion.”
Och nämnden fick budskapet att JO inte hade hittat några allvarligare brister och att den kritik som fanns skulle åtgärdas.
Om det sedan är kutym att en av de som är ansvariga för verksamheten på förvaltningen redogör för den kritik som förvaltningen får av JO, utan att politikerna får tillgång till själva rapporten, vet jag inte. Men så var det.
Den 29 maj hade TTELA en kort artikel, ”JO hittade brister hos byggnadsnämnden”. I ingressen står det:
”JO hittade en del saker att peka på när det gäller byggnadsnämnden i Vänersborg. Vissa ärenden tar för lång tid, registreringen av handlingar kunde bli bättre och rutiner för mottagning av e-post behöver ses över.”
Det låter ju onekligen som om JO:s kritik kanske kunde vara av lite ”allvarligare” karaktär. Fast TTELA skrev också:
”Och några ovanligt stora fel hittades inte i Vänersborg.”
Det fanns bara en sak att göra – och det var att läsa rapporten själv. Vad stod det egentligen i JO:s rapport?
JO:s rapport finns inte i Byggnadsnämndens diarium. Rapporten är i och för sig diarieförd (28 maj), men rapporten är inte inscannad. Den går alltså inte att ladda ner. Det tycker jag är lite märkligt. Minst sagt. Det förenklar ju inte direkt för någon, t ex nämndens ledamöter, att ta del av den. Vid en direkt förfrågan till nämnden fick jag en adress där det gick att ladda ner JO:s rapport. Adressen gick till JO:s egen hemsida.
Äntligen!
Vid sin inspektionen granskade JO följande:
- utdrag ur diariet över byggnadsnämndens oavslutade ärenden
- delegationsordning
- rutiner för e-posthantering
- byggnadsnämndens protokoll samt delegationsbeslut från de senaste två åren
- ett antal av byggnadsnämndens äldsta ärenden om bygglov enligt plan- och bygglagen (1987:10, ÄPBL) respektive plan- och bygglagen (2010:900, PBL), i vilka beslut i lovfrågan inte meddelats
- de, enligt byggnadsnämnden, tio äldsta pågående ärendena om förhandsbesked om bygglov
- de, enligt byggnadsnämnden, tio äldsta oavslutade ärendena angående begäran om ingripande enligt 10 kap. ÄPBL
- oavslutade ärenden om strandskyddsdispens
- ett antal därutöver slumpvis utvalda ärenden.”
Och JO har i sin granskning hittat brister på varenda punkt. Och följaktligen har Byggnadsnämnden också fått kritik på varje enskild punkt.
Några exempel på vad JO skriver.
Under punkten ”Registrering av handlingar m.m.” skriver JO:
”Det kan alltså inte godtas att allmänna handlingar av ett visst slag ibland registreras och ibland ”bara” hålls förvarade i viss ordning. Om inte alla handlingar i ett ärende registreras enligt samma system försvåras allmänhetens insyn. Nämnden bör därför se över sina rutiner för registrering av handlingar i enlighet med det nu sagda.”
Under ”Oavslutade ärenden i diariet”:
”Av vad som redovisats framgår att diariet inte ger en korrekt bild av byggnadsnämndens ärendebalanser. Nämnden har ansvaret för att ärenden avslutas inom rimlig tid. För att kunna fullgöra detta ansvar krävs ett tillförlitligt diarium.”
Punkten ”Särskilt om bevakning av tjänstemäns e-postbrevlådor”:
Ett e-postmeddelande som inkommit till en tjänstemans e-postbrevlåda och som rör myndighetens verksamhet är att anse som inkommen till myndigheten. … Det är således inte tillräckligt att använda funktionen ”autosvar” i e-postsystemet vid frånvaro. … Byggnadsnämnden bör se över hanteringen av e-post i det nu aktuella hänseendet.”
När det gäller ”Dokumentation” så är JO särskilt tuff:
”Den muntliga information och de kontakter och övriga åtgärder som förekommer under ett ärendes handläggning måste dokumenteras fortlöpande. Dokumentationen ska vara utförd på ett sådant sätt att den inte lätt kan utplånas samt vara daterad och signerad. För vissa fall framgår dokumentationsskyldigheten direkt av lag. I 15 § förvaltningslagen (1986:223) föreskrivs att uppgifter som en myndighet får på annat sätt än genom en handling och som kan ha betydelse för utgången i ärendet ska antecknas av myndigheten, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. … Det är från rättssäkerhetssynpunkt viktigt att alla uppgifter som behövs för ärendets bedömning redovisas i akten. Även uppgifter som bara rör ärendets yttre gång och som inte direkt tillför ärendet sakuppgifter bör i stor utsträckning dokumenteras.”
Under punkten ”Långsam handläggning” redovisar JO en mängd exempel, som tar närmare 4 sidor i anspråk i rapporten. JO skriver:
”Varje ärende där någon enskild är part ska enligt 7 § förvaltningslagen handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Det innebär bl.a. att ärendet inom rimlig tid ska avslutas genom någon form av beslut. I flera av de nyss återgivna ärendena verkar handläggningen ha avstannat i avvaktan på att den enskilde ska återkomma till nämnden. När ett ärende har inletts hos en myndighet ankommer det emellertid på myndigheten att driva fram ärendet till ett avgörande. Det är inte godtagbart att myndigheten lägger ansvaret för ärendets fortsatta handläggning på den enskilde. … Det är också viktigt för respekten för myndigheterna att de ärenden som sätts igång verkligen följs upp. Det är i detta fall byggnadsnämnden som har det ansvaret.”
Det känns tungt.. Och JO avslutar:
”I ett par av de granskade ärendena enligt 10 kap. ÄPBL hade, som redogjorts för, inkommit ansökningar om bygglov vilka uppenbarligen inte noterats av handläggaren. Dessa iakttagelser ger anledning att framhålla vikten av noggrannhet.”
JO går vidare med ”Handläggningen av lovärenden enligt PBL”:
”I PBL finns uttryckliga tidsfrister för handläggningen av ärenden om lov och förhandsbesked som inletts sedan den 2 maj 2011. Av 9 kap. 27 § PBL framgår att byggnadsnämnden ska handlägga sådana ärenden skyndsamt och meddela sitt beslut om lov eller förhandsbesked inom tio veckor från det att den fullständiga ansökningen kom in till nämnden. Om det är nödvändigt på grund av utredningen i ärendet, får tiden förlängas en gång med högst tio veckor utöver de ursprungliga tio veckorna. Sökanden ska informeras om förlängningen och skälen för den innan den ursprungliga tiden har gått ut. … Det finns dock även här anledning att betona att det är nämnden som har ansvar för att ett ärende drivs framåt på ett aktivt sätt. … Jag har i tidigare beslut (se t.ex. JO:s beslut den 22 oktober 2012, dnr 4086-2011) uttalat att, även om nämndens skyldighet att skicka mottagningsbevis formellt sett bara gäller vissa av lovärendena, det är lämpligt att nämnderna tillämpar regeln om mottagningsbevis i 9 kap. 27 § andra stycket PBL generellt.”
JO tog också upp ”Hanteringen av en jävsfråga”:
”Någon gång kan det hända att den som utpekas som jävig inte anser sig jävig. I så fall måste nämnden avgöra jävsfrågan genom ett formellt beslut. De skrivelser som inkom från fastighetsägarna beträffande den aktuelle tjänstemannen bör enligt min mening uppfattas som invändningar om jäv. Eftersom tjänstemannen inte självmant avstod från att delta i handläggningen av ärendet borde nämnden alltså ha fattat ett formellt beslut i jävsfrågan.”
Och till sist, ”Kommunicering i ärenden om lov”:
”Både ÄPBL och PBL innehåller flera avvikelser från förvaltningslagen. I 8 kap. 22 § ÄPBL respektive 9 kap. 26 § PBL regleras byggnadsnämndens skyldighet att bl.a. kommunicera material med sökanden inför beslut i ett ärende om lov. Det är alltså dessa bestämmelser som då ska tillämpas i stället för 17 § förvaltningslagen.”
Det är möjligt att några kan uppfatta JO:s kritik som att det inte finns ”några ovanligt stora fel”. Eller som kommentaren jag fick på min tidigare blogg:
”… JO inte hade något speciellt av vikt att anmärka på.”
Kanske är det så. Kanske är det en definitionsfråga… Det känns dock inte så… För en utomstående tycks kritiken vara både tuff och omfattande. JO hade ju faktiskt kritik på samtliga de områden som granskades…
Det är också möjligt att den kritik som JO har levererat har åtgärdats av Byggnadsnämnden. Det får man väl hoppas.
Men visst borde JO:s granskningsrapport ha delats ut till nämndens ledamöter och, åtminstone, resulterat i en särskild punkt på dagordningen? Och visst borde rapporten gå att hämta i diariet? Jag kan inte hjälpa att jag får en liten, liten känsla av att JO:s rapport har ”gömts undan”. I varje fall lite, lite grann…
Bygg Vänersborg!
Människor i Vänersborg reagerar med både förvåning och bestörtning på kommunens policy kring byggnadslov. Eller kanske snarare brist på policy. Folk upplever att det inte tycks finnas någon konsekvens i Byggnadsnämndens tolkning av lagar och förordningar. Beskeden som ges är som ett lotteri. Vissa människor drar en vinstlott, men de allra flesta drar nitlotter. Ibland (nästan alltid skulle många säga) är Byggnadsnämnden oerhört hård i sin bedömning, ibland är den det inte.
När det gäller byggnadsloven på Nordkroken, så drog det ena huset en vinstlott och fick byggnadslov. Det andra huset drog en nitlott. Och då var ändå de båda husen i stort sett identiska, och dessutom ligger de väldigt nära varandra. (Se min förra blogg om Nordkroken.)
Oftast tycks det som om enskilda personer drar nitlotter. De kan få avslag på små förändringar på sitt hus, på en uteplats eller en balkong. Och samtidigt kan de få betala ett antal tusenlappar för detta nej.
Det finns också några av dessa personer, som har dragit nitlotter, som har ifrågasatt Byggnadsnämndens beslut. Och som har både orkat och haft råd att gå vidare och överklaga. Då har det ibland visat sig att Byggnadsnämnden ”i sin hårdhet” har tolkat lagarna fel – och så har t ex Länsstyrelsen gjort en annan bedömning och underkänt Byggnadsnämndens beslut. (Se ”Sikhall 1:6” och ”Magnus Larsson och Byggnadsnämnden”.)
”Sila mygg och svälja kameler”.
Det skulle kunna vara ett uttryck som passar in på Byggnadsnämnden. Många tycker i varje fall det.
Byggnadsnämnden har varit oerhört välvilligt inställd till den kanske största byggnaden i Vänersborg, Arena Vänersborg. Det har varit krångel med handlingar och byggnadslov (se ”Är arenan ett svartbygge eller inte?”), datum har gått ut (se ”Några turer kring Arena Vänersborg”), byggnaden har inte stämt överens med bygglovet, buden på hur stor publiken får vara vid bandymatcher har växlat (se ”Vad innebär en fullsatt arena?”) osv. Det mesta som kan gå fel har gått fel med arenan – även när det gäller så att säga det formella. Också. Det är nog så att åtskilliga ”bygglagar” har brutits under resans gång. I varje fall har de ”tänjts på”…
Men inte bara det. Än idag stämmer inte Arena Vänersborg överens med bygglovet! Och fortfarande är inte Arena Vänersborg färdigbyggd! (Se ”Lidell gör Arena Vänersborg till en valfråga!”.)
Men allt det här gör tydligen inte så mycket. Allt har bara fått rulla på. Byggnadsnämnden har sett mellan fingrarna. Med arenan är det bara en sak som har gällt:
”The Show must go on.”
Och på tal om show… Bert Karlsson och hans Ursand…
På Ursand har både politiker och tjänstemän tummat på både regler och lagar. Överträdelser av strandskyddet har inte polisanmälts, byggnadsnämnden har inte inväntat svar från Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i strandskyddsfrågan, byggen har satts igång innan byggnadsloven varit klara etc. (Se ”Bert och Ursand: Några funderingar”.) Vid ett tillfälle ”löstes” ett problem med att en nämndsordförande ringde en annan nämndsordförande, och så togs ett beslut utan att andra behövde blandas in…
Och Bert vilar tydligen inte på lagrarna. Inte nu heller. Någon viskade i mitt öra att ”arrendatorn” tar sig friheter. Det sades t ex att Bert har avverkat skog för en ny husvagnsparkering, trots att han inte har bygglov…
Och Byggnadsnämnden har inte reagerat…
Så visst är Byggnadsnämnden flexibel ibland. Det kanske är så att är den flexibel och ser mellan fingrarna för de stora aktörerna, för kommunens arena och för Berts Ursand – ja, då kanske Byggnadsnämnden måste ta igen det på ”de små”. På privatpersoner till exempel. Då jämnar det liksom ut sig typ. Så att det åtminstone genomsnittligt blir bra…
Jag är övertygad om att vänersborgarna efterlyser principer och konsekvens. De vill att samma regler ska gälla för alla – fattig som rik, privatperson som företagare , invånare som kommun.
Själv tycker jag också att Byggnadsnämnden ska ha som princip att underlätta och hjälpa de människor i vår kommun, som vill bygga… De allra flesta som söker byggnadslov vill faktiskt göra rätt för sig, vill ha ordning och reda och vill hålla sig inom lagtexten och regelverket. Byggnadsnämnden måste bli mer av ett serviceorgan för kommuninvånarna och ge sökande hjälp med att formulera frågorna rätt och ge dem handledning till optimala lösningar.
Nordkroken och kommunen
Flera personer har känt igen sig i Magnus Larssons situation och ”problem” med Byggnadsnämnden. (Se mina bloggar om Magnus Larsson, ”Sikhall”, ”Rörvik 1” och ”Rörvik 2”.) De har hört av sig och berättat hur de har bemötts och hur deras ärenden har hanterats av kommunen.
Jag bestämde mig för att åka ut till Nordkroken och hälsa på en av dem som har hört av sig. För övrigt nästan så långt bort man kan komma i kommunen från Magnus Larssons Rörvik.
Andersson bor på Nordkroken, ett stenkast från stranden. Huset med tillhörande tomt har funnits i släkten i många herrans år. Tomten är ganska stor, så stor att han ville bygga ytterligare ett hus några hundra meter in mot land. Där sönerna skulle kunna tillbringa några helger och sommarveckor.
Andersson sökte bygglov och fick det. Så långt inga problem.
När Andersson och hans söner skulle bygga huset, så samtalade de med en granne på Nordkroken. Denne granne hade nyligen också byggt ett hus, närmare stranden än Anderssons hus skulle ligga. Grannen hade fått bygglov för ett enplanshus, men byggde till en “andra våning” trots att han inte hade bygglov för detta. Grannen fick dock bygglov för detta i efterhand. Av Byggnadsnämnden i Vänersborg.
Andersson tänkte, det gör jag också, dvs bygger ett ett och ett halvplanshus. Och det gjorde Andersson. Vägglivet fick vara högst 3,4 meter. Men han höjde det till 4,0 meter. Och Andersson inredde vindsvåningen.
Det var ett i stort sett identiskt hus som grannen vid stranden hade byggt. Grannen hade dock höjt vägglivet ännu lite mer än Andersson, till 4,2 meter. Grannen byggde också en källare, vilket inte fanns i bygglovet. Det sistnämnda gjorde dock inte Andersson… Anderssons hus stod klart 2008.
Andersson tänkte att det blir inga problem – fick grannen bygglov för en “övervåning” (och en källare) i efterhand, så får jag det också. Dessutom fanns det även andra grannar som hade gjort precis detsamma. Några hade byggt till en våning, andra hade byggt en källare och några hade gjort båda delarna. Inga problem. Husen står kvar, kommunen har inga synpunkter.
Någon anmälde Anderssons hus till Byggnadsnämnden…
Då började det…
Varför just Andersson blev anmäld vet ingen. Varför de andra i området inte anmäldes vet ingen heller. Men Anderssons hus blev det.
Byggnadsnämnden godkände inte Anderssons hus.
”väggliv ska sänkas till nivå enligt bygglovet och inredd vindsvåning ska undanröjas.”
Och visst, Andersson byggde inte enligt bygglovet. Han visste att han hade gjort fel. Det fanns ingen “inredd vindsvåning” i bygglovet. Men han kunde inte förstå varför just hans hus inte blev godkänt. När de andra blev det. När de andra fick byggnadslov i efterhand.
Så vad gjorde Andersson nu?
Andersson skrev brev. Han ringde och han hade möten med kommunens representanter. Han överklagade.
Kunde han ändra huset på något sätt, så att alla parter blev nöjda? Kanske kunde han ta bort balkongen?
Andersson är antagligen, tror jag, lite desperat i det här läget. Det går nämligen inte att sänka vägglivet och ta bort “andravåningen”. Då måste Andersson riva huset och bygga ett nytt. Utan “inredd vindsvåning”. Andersson vill naturligtvis undvika detta till varje pris.
Men ingen lyssnar. Tvärtom. Kommunen vill inte diskutera med Andersson. Kommunen vill inte kompromissa.
Andersson tycker också att han bemöts på ett sätt som inte är professionellt. Han menar att kommunen inte alltid håller sig till sanningen när den förklarar varför de andra husen hade fått byggnadslov. Och varför inte han får byggnadslov för en “inredd vindsvåning”.
Kommunen hävdar bland annat att olika grannars hus, som Andersson pekar på och som inte är byggda enligt bygglov, är byggda enligt bygglov. Kommunen resonerar som barn menar Andersson. Kniper man ögonen tillräckligt hårt, så finns inte verkligheten. Då finns det inga hus som inte stämmer med byggloven.
Eller.
Kommunen kan också förklara skillnaderna i behandling av olika människor och olika hus på ett annat sätt:
”Ett och eventuellt fler tidigare felaktiga beslut rättfärdiggör inte ett nytt.”
Läs den meningen en gång till och fundera på vad den egentligen innebär.
Vidare.
Kommunen hävdar i en inlaga till Kronofogdemyndigheten (28 aug i år) att Anderssons hus ligger i ett område med stor risk för översvämning. Då kan man ju undra varför Andersson har fått byggnadslov överhuvudtaget… Och är det så att det finns risk för översvämning, då är det väl bara bra att det finns en övervåning dit de boende kan flytta när vattnet stiger…
Nu ligger inte huset i ett område med stor risk för översvämning…
Och.
När kommunen argumenterar mot Andersson tycker i varje fall Andersson att kommunen uttrycker sig kränkande. Kommunen anser att Andersson istället för att riva huset:
”väljer att av tredska behandla frågan i samtliga rättsinstanser.”
Förutom att kommunen visar att den helt saknar empati för vad en rivning av ett hus innebär för en enskild, så säger kommunen att det enbart beror på ”tredska”.
”Tredska” är väl ett inte alltför vanligt ord nu för tiden. Det betyder enligt NE:
”envis ovillighet att göra som man blivit tillsagd”
Andersson finner detta språkbruk både olämpligt och kränkande.
Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen är orubblig. “Övervåningen” ska bort! Huset ska rivas. Och Andersson vet fortfarande att han har gjort fel, att han bara hade byggnadslov för ett hus utan “övervåning”. Men han kan inte förstå att det inte går att kompromissa på något sätt. Andersson vill inte riva huset.
Och det kan man väl förstå. Även om det antagligen finns många, som likt kommunen, anser att Andersson får “stå sitt kast”.
Varför skriver jag då denna blogg? Vad vill jag ha sagt?
Jag slås av att kommuninvånarna inte behandlas lika. Vissa får byggnadslov, andra inte. Och för mig känns detta väldigt fel. Jag tror inte ens att det får vara så. Det som gäller för den ene borde (måste?) väl gälla för den andre.
Kommunallagen säger:
”Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”
I det här fallet är det nog tveksamt om kommunen följer intentionerna i lagen. Som jag ser det kan kommunen inte heller försvara sig med:
”Ett och eventuellt fler tidigare felaktiga beslut rättfärdiggör inte ett nytt.”
Ett sådant resonemang innebär ju ren godtycklighet. Det innebär att kommunen kan typ fatta ”felaktiga” beslut när den ”känner” för det.
Jag tycker också att kommunen uttrycker sig på ett sätt som kan upplevas, och i det här fallet faktiskt upplevs, som kränkande. Ovidkommande personliga värdeomdömen får inte förekomma i officiella kommunala handlingar, särskilt inte om de skickas till en annan myndighet.
Med andra ord, så finns det nog en hel del för kommunen att “arbeta med” i behandlingen av kommuninvånarna.
I sakfrågan då?
Andersson har alltså ett byggnadslov. Dock inte på en “inredd vindsvåning”. I området där huset ifråga står, så rör det sig inte särskilt många människor. Tomterna i området är privata och det är den lilla grusvägen också. Råkar någon komma förbi, så tänker man inte på att det finns en “övervåning”. Varför skulle man det? Nästan alla hus i området har ju det. “Andravåningen” på Anderssons hus stör inte heller någon. Den skymmer t ex ingen utsikt.
Så ingen tjänar i praktiken något på att huset rivs. Kommunen tjänar inget. För det kan väl inte ligga någon vinst i att en kommuninvånare ska behöva riva ett hus?
Naturligtvis vill kommunen att lagar och regler ska följas. Genom att fullfölja sanktionerna mot Andersson, så vill kommunen upprätthålla respekten för de regler som gäller. Fallet Andersson ska statuera exempel gentemot andra kommuninvånare.
Jag önskar emellertid att kommunen skulle lösa konflikter genom respektfulla samtal och sunt förnuft. Kommunen är ju till för invånarna och inte tvärtom. Och Andersson är villig att kompromissa, han vet att han har gjort fel. Och huset är ju faktiskt byggt – och har stått där i 5 år.
Jag vet inte vad folk tycker i en sådan här fråga. Är den allmänna meningen att Andersson ska riva huset?
Vad tycker du?
Magnus Larsson och Byggnadsnämnden (2/2)
Entreprenören och företagaren Bo Håkan Magnus Larsson i Sikhall fick alltså, efter 19 månader och via ett överklagande till Länsstyrelsen, strandskyddsdispens för sin mark Lövås 1:24. (Se här.)
Nu kunde Magnus Larsson, allt enligt kommunens kommande vision, börja exploatera marken och börja processen med att bygga hus på sin mark…
Magnus Larsson följer naturligtvis regelverket och vänder sig till kommunen, som man ska, och begär ett förhandsbesked för att få stycka av och bebygga tomten. Det var nu i september 2013.
Då kontaktas Magnus Larsson av en chefstjänsteman på Byggnadsförvaltningen och ombeds att dra tillbaka sin ansökan! Magnus Larsson skulle ändå få ett avslag…
Magnus Larsson tror inte att det är sant… Avslag? Varför då?
Jo. Skälet denna gång var, enligt chefstjänstemannen, att det råder byggstopp i två år i området, på grund av att det kommunala VA-nätet inte är framme i Rörvik.
Det här hade det inte sagts något om tidigare. Då handlade det bara om strandskydd.
Byggstopp?
Magnus Larsson är inte den som ställer sig med mössan i hand och bugar och bockar för Byggnadsnämnden i Vänersborg. Det har han lärt sig vid det här laget. Han har ju fått rätt i allt varenda gång. Till slut.
Magnus Larsson meddelar därför att han inte drar tillbaka sin ansökan om förhandsbesked. Då fick han, den 23 oktober 2013, följande svar av chefstjänstemannen:
”Tack för hjälpen! Det var i alla fall värt ett försök. Jag måste nu skriva förslag till avslag.”
En uppmuntrande kommentar, är det inte…?
Det är inte frågan om att hitta lösningar eller att kompromissa, att gå varandra till mötes, att ha en öppen dialog, att skapa ”attraktiva boenden i hela kommunen”. Det är nej, nej, nej!
NEJ! ”Här ska inget byggas!” Typ.
En nollvision…
Vad handlar det om?
Kommunen bygger just nu och sedan några år tillbaka ut VA-nätet på Vänerkusten. Det är för övrigt en stor satsning från kommunens sida. Ett av skälen är att detta ska leda till ökat bostadsbyggande och inflyttning till Dalslandsdelen av vår kommun. Sägs det. Skrivs det. På det berömda papperet.
VA-nätet beräknas vara framme vid Lövås i Rörvik nästa år, 2014. Vid en mailkontakt i veckan med berörd chefstjänsteman på Byggnadsförvaltningen, om detta datum fortfarande gällde, fick jag beskedet att han inte visste. (Fast ett avslag på Magnus Larssons ansökan redan var bestämt?) Mitt mail vidarebefordrades till Samhällsbyggnadsförvaltningen. Där fick jag följande besked:
”arbetet med va-ledningar till Rörvik [kommer] att påbörjas 2014 och det kommer att vara i drift 2015”
VA-utbyggnaden till Rörvik är alltså försenad.
Och?
Bakgrunden till VA-utbyggnad och byggstopp är ett beslut som Miljö- och Hälsoskyddsnämnden tog den 14 november 2011. Då beslutade Miljö- och Hälsoskyddsnämnden om ”Rutiner för handläggning av avloppsärenden längs Dalslandskusten under tiden för utbyggnad av kommunalt VA”.
I dessa riktlinjer står det:
”Om ett verksamhetsområde planeras att inrättas inom 2 år skall en anmälan/ansökan avslås. Tydliga skäl skall anges exempelvis tidsaspekten, att kommunalt VA är en bättre lösning inom området, hälso/miljörisker med enskilt avlopp.”
Det är denna ”paragraf” som enligt Byggnadsförvaltningen är tillämplig i det här fallet. Och som, återigen, sätter käppar i hjulet för Magnus Larsson.
Det tycks som om kommunens kvarnar inte bara mal långsamt – de är både många och komplicerade.
OK, om det nu är byggstopp – skulle inte kommunen kunna komma överens med Magnus Larsson om någon bra lösning, något som båda parter kan vara nöjda med? Jag menar, vi vill väl alla att det ska byggas bostäder i Vänersborg och att det ska flytta in människor. ”I alla delar.”
Eller?
Nu är det inte så enkelt som Byggnadsförvaltningen vill få det till. Studera och fundera på Magnus Larssons resonemang. Han resonerar som så här:
Den ansökan om förhandsbesked som Magnus Larsson har lämnat in tar någon månad att behandla. Det kan ta upp till 8 månader för själva avstyckningen och sedan kommer byggnadslovet för kommande bebyggelse att ta kanske 3-6 månader, inklusive tid för nya tomtägare att göra sina ställningstaganden. Till sist är byggtiden på kanske 6 månader.
Magnus Larssons tre hus skulle alltså stå klara efter att VA-nätet är framme i Rörvik. Och då kan Magnus Larsson koppla husen till det kommunala avloppet!
För det viktiga, menar Magnus Larsson, måste ju vara att avloppet är besiktigat och godkänt när husen tas i anspråk. När folk flyttar in i husen.
Jag har svårt att inte se logiken i Magnus Larssons resonemang.
Har jag missat något?
Ja, kanske en sak. Vad händer om det kommunala avloppet inte skulle vara klart innan husen blev klara?
En sak är obestridlig. Magnus Larsson skulle inte bygga hus utan avlopp…
Skulle VA-utbyggnaden bli ytterligare försenad, den är ju redan försenad, så skulle det vara fullt möjligt att ha en sluten tank kopplad till husen. Tills kommunens VA-utbyggnad blev klar.
Tillfälligt.
För det är faktiskt inget förbud mot avloppslösningar med tank. Ur Miljö- och Hälsoskyddsnämndens riktlinjer:
”Normalt är miljö- och hälsoskyddsnämnden restriktiv med tillstånd för sluten tank för ett wc-avlopp, men i detta fallet (OBS. Det handlar inte om ”Magnus Larsson-fallet”. Min anm.) kan en sluten tank ses som en rimlig lösning för några år.”
Nämnden är bara restriktiv. Det finns inget förbud. Det går att diskutera.
Ja, men gör det då!
Och en sak till. Notera att Miljö- och Hälsoskyddsnämnden riktlinjer handlar om att någon vill bygga ett enskilt avlopp! Och det vill inte Magnus. Hans hus ska kopplas in på det kommunala VA-nätet. Byggstoppsparagrafen gäller inte i Magnus Larssons fall!
Magnus Larsson väntar just nu på ett avslag på sin ansökan om förhandsbesked. Döm då av hans förvåning när Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad (FP) ringde upp Magnus Larsson i veckan – och bad honom om att dra tillbaka sin ansökan. Igen.
Om Magnus Larsson drar tillbaka sin ansökan så ska Göthblad se till att en detaljplan upprättas över området.
Ytterligare ett argument alltså. Det tredje i ordningen. Allt för att Magnus Larsson inte ska komma igång med sitt byggande. (Det här med detaljplan nämndes faktiskt, närmast i förbigående och nästan som ett ”hot”, redan vid ”strandskyddsbeslutet” den 19 juni 2012.)
Och hur lång tid tar en detaljplan?
Och varför skulle inte en sådan detaljplan kunna göras efter att Magnus Larsson har fått sina tomter styckade och sina hus uppförda?
Det är svårt att förstå varför Byggnadsnämnden gör allt för att försvåra för Magnus Larsson, varför allt görs för att försena för Magnus Larsson, varför allt görs för att förhindra för Magnus Larsson…
Argument efter argument…
Och antagligen har Byggnadsnämnden och -förvaltningen ytterligare ett ”ess i rockärmen” för att försöka få stopp på Magnus Larssons planer. Att begära att Magnus Larsson gör en geoteknisk undersökning à X antal tiotusen kronor…
Det finns många möjligheter att fördröja och sabotera för en framåt företagare och entreprenör…
Förresten… När vi ändå pratar geotekniska undersökningar… För fullständighetens skull.
Det har faktiskt utförts två geotekniska undersökningar på Lövås. På hus framför Magnus Larssons tilltänkta byggen. På hus vid stranden alltså. Där ansågs marken vara stabil och väl byggbar. Magnus Larsson har dessutom grävt några provgropar på sina tomter. Och det visade sig att marken innehöll hårt packad sand, grus och sten…
Hur som helst. Här är vi nu. Dagen som idag är.
Tiden går. Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen kommer på allt fler skäl till att försena och förhindra att husbyggena kommer igång. Och snart har det väl gått 2 år sedan Magnus Larssons strandskyddsdispens… Och en strandskyddsdispens gäller bara i 2 år… Och vips – då får Magnus Larsson söka igen… Och plötsligt är Magnus Larsson på ruta noll…
Och till vilken nytta? Jag menar, vinner kommunen mot Magnus Larsson så vinner den inget. De vinner bara 0 (=noll) utveckling.
”Nollvisionen” uppfylls…
Det här var alltså berättelsen om entreprenören, företagaren och ”husbyggaren” Bo Håkan Magnus Larsson i Sikhall. Och berättelsen är alltså inte slut än. Den pågår fortfarande.
Hur ska det gå? Hur ska det sluta?
Jag tror att det finns stora chanser att Byggnadsnämnden ”vinner” över Magnus Larsson. Och att hans planer på att bygga bostäder går i stöpet. Det betyder i så fall att kommunen har lyckats stoppa ytterligare en entreprenör och företagare från att utveckla och bygga i Vänersborg. Och precis som så många andra företagare, så tar kanske Magnus Larsson sitt pick och pack och beger sig till någon annan, mer positiv kommun.
Och så odlar han helt enkelt skog på sina tomter i Vänersborg…
Så här får det naturligtvis inte gå till. Någon måste slå näven i bordet och säga till Byggnadsnämnden att underlätta för vänersborgare, både de som vill göra enklare ändringar och justeringar på sina bostäder, de som vill bygga verandor, uteplatser, förråd och garage, de som vill bygga nytt och de som vill bygga åt andra.
Det tycks som om Byggnadsnämnden har en nollvision om utveckling och bostadsbyggande. Utom på ett ställe i hela kommunen – skogen vid Kindblomsvägen…
Till sist. Som jag började.
Alla i Vänersborg tycks vara överens om att Vänersborg ska präglas av öppenhet och förtroendefull dialog mellan politiker och tjänstemän och vänersborgarna. Alla är också överens om att Vänersborg behöver fler företagare och att det ska byggas fler bostäder i kommunen.
Det tycker alla. Även politiker och alla tjänstemän.
I Vänersborg kan det vara stor skillnad mellan teori och praktik, mellan ord och handling, mellan papper och verklighet.
Och så får det inte vara.
.
Detta var del 3 och den avslutande delen (för denna gång) i historien om Magnus Larsson. De två tidigare delarna hittar du här:
Magnus Larsson och Byggnadsnämnden (1/2)
Bo Håkan Magnus Larsson i Sikhall äger en bit skogsmark i Rörvik – Lövås 1:24.
Som den driftige entreprenör Magnus Larsson är och på grund av den känsla han har för bygden, han bor i området, så vill han stycka av 3 tomter på sin mark och bygga hus på tomterna.
Marken det är fråga om, Lövås 1:24 i Rörvik, ligger bara några stenkast från Vänern och också några stenkast från den i södra Dalsland så berömda SMU-gården.
Så här ser kartan över Rörvik ut.
Magnus Larssons tomt, som han vill stycka av, är markerad på kartan (Lövås 1:24 – se pil). Längst ner på kartan har vi Vänern. Alla fyrkanter är hus. Husen ligger tätt längs hela strandremsan, endast vid de tre pilarna till höger kommer allmänheten ner till stranden. I praktiken faktiskt endast på ett ställe, vid pilen allra längst till höger.
Magnus Larsson vill alltså stycka av sin tomt och bygga tre hus. Han erbjuder sig dessutom att anlägga två parkeringsplatser för allmänheten. Dessa är också utsatta på kartan. Idag är det mycket svårt eller nästan omöjligt för allmänheten att parkera i området.
Det framgår tydligt av kartan att det ligger flera hus mellan Magnus Larssons mark och stranden. Det går också en mindre väg mellan marken och de andra husen och stranden.
Magnus Larsson sökte strandskyddsdispens den 31 januari 2012. Med tanke på hur det ser ut i området, så kunde man kanske tro att det mest var en formalitet. Kommunen vill ju dessutom att det ska byggas fler bostäder i kommunen. I hela kommunen.
Men i Vänersborg är det skillnad mellan teori och praktik, mellan ord och handling, mellan vision och verklighet.
Miljö- och Hälsoskyddsnämnden yttrade sig i ärendet den 2 april 2012. I protokollet står det bland annat:
”De befintliga fritidsfastigheter som ligger på östra sidan om vägen ner till stranden bedöms idag inte ha någon avhållande effekt för besökare till Vänerstranden så länge skogsområdet förblir oexploaterat. Vägen förbi husen leder fram till en öppning i strandvallen ner mot Vänern där allmänheten kan komma ner till sandstranden. En byggnation av tre hus på den aktuella platsen bedöms ge en avhållande effekt vilket därmed motverkar tillgängligheten till stranden och därmed strandskyddets syften. För att bibehålla tillgängligheten till stranden anser nämnden att skäl till att bevilja dispens saknas.”
Titta på kartan igen. Jämför med vad Miljö- och Hälsoskyddsnämnden skriver. Håller ni med? Själv blir jag mycket fundersam. Hur skulle tre hus på det nuvarande skogsområdet få en ”avhållande effekt för besökare till Vänerstranden”? Jag kan inte se det.
Istället ser jag det som så, att Magnus Larssons planer tvärtom skulle underlätta ”tillgängligheten till stranden”. För som det är nu, så kan allmänheten knappt komma till stranden. För var ska de parkera? I förslaget vill Magnus Larsson anlägga två parkeringsplatser.
Men Miljö- och Hälsoskyddsnämnden hade alltså en annan åsikt.
Magnus Larssons ansökan, tillsammans med yttrandet från Miljö- och Hälsoskyddsnämnden, gick vidare till Byggnadsnämnden. Byggnadsnämnden behandlade ärendet den 19 juni 2012.
När Magnus Larssons ärende behandlades i Byggnadsnämnden blev det tydligen en hel del oenighet, diskussioner och ajourneringar. Alla var inte överens med det förslag till beslut som Byggnadsförvaltningen föreslagit utifrån Miljö- och Hälsoskyddsnämndens yttrande. Ärendet avslutades till slut med en votering. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade enligt tjänstemännens och Miljö- och Hälsoskyddsnämndens förslag, dvs avslag på Magnus Larssons ansökan om strandskyddsdispens. Representanterna från Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna ville ge Magnus Larsson dispens. De reserverade sig också mot beslutet.
Byggnadsnämndens beslut betydde alltså att Magnus Larsson inte fick någon strandskyddsdispens. Han skulle alltså inte kunna stycka tomten och bebygga den. Nämnden såg inga som helst möjligheter att gå Magnus Larsson till mötes på något sätt. Det var inte frågan om att hitta lösningar eller att kompromissa. Det var ett nej. ”Här ska inget byggas!” Typ.
Magnus Larsson tyckte ändå att han hade rätt och Byggnadsnämnden fel. Vilket kanske inte är helt svårt att förstå.
Magnus Larsson överklagade följaktligen Byggnadsnämndens beslut till Länsstyrelsen. Magnus Larsson vet ju hur man gör. Han fick stor erfarenhet av det i sina tidigare kontakter med Byggnadsnämnden när det gällde Sikhall 1:6…
Den 30 maj 2013 kommer beslutet/domen från Länsstyrelsen…
Och håll i er nu.
Länsstyrelsen upphäver Byggnadsnämndens beslut!
Magnus Larsson fick återigen rätt mot Vänersborgs kommun. För vilken gång i ordningen kommer väl Magnus Larsson knappast ihåg själv…
När jag som amatör betraktar kartan ovan, så måste jag säga att det var ett helt riktigt beslut. Visst räcker det med att titta på kartan? Det tyckte i varje fall Länsstyrelsen…
”Länsstyrelsen anser att ett platsbesök inte är nödvändigt för att kunna avgöra ärendet.”
Så skrev Länsstyrelsen i sitt beslut.
I sitt beslut skriver Länsstyrelsen vidare lite om riksintresse, biologiska värden etc, vilket det inte finns på platsen ifråga, och så sammanfattas Länsstyrelsens utlåtande kort och gott:
”Länsstyrelsen anser att husen som är belägna mellan den aktuella platsen och vattnet avskärmar mot vattnet. Även om fastigheten bebyggs anser Länsstyrelsen att det dessutom fortfarande kommer att finnas möjlighet för allmänheten att passera.”
Därmed upphävde Länsstyrelsen Byggnadsnämndens beslut. Och som brukligt återförvisades ärendet till Byggnadsnämnden för meddelande av strandskyddsdispens.
Den 20 augusti 2013 var ärendet åter uppe i Byggnadsnämnden. Denna gång hade Byggnadsnämnden inget val, den var tvungen att göra som Länsstyrelsen sa. Magnus Larsson fick strandskyddsdispens.
Byggnadsnämnden skriver som skäl för beslutet:
- ”Dispensen motverkar inte strandskyddets syften att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.
- Särskilt skäl till grund för dispensen är att området genom bebyggelse är väl avskilt från området närmast strandlinjen (7 kap 18c § pkt 2 miljöbalken).
- Fri passage längs stranden kan säkerställas.
- Området ingår i riksintresse enligt 4 kap 1 – 2 §§ miljöbalken s k Geografiskt läge Vänern med öar och strandområden. En dispens för tre bostadshus och två allmänna parkeringsplatser bedöms inte skada riksintresset.
- En dispens påverkas inte direkt av rekommendationer i gällande Fördjupad översiktsplan för Dalslandskusten.”
En total och villkorslös reträtt. Under piskan från Länsstyrelsen då förstås…
Magnus Larsson ansökte alltså om strandskyddsdispens den 31 januari 2012. Omkring 19 månader senare får han den beviljad. Ett solklart ärende tar 19 månader! 19 månader utan att något händer. Jag tror att många företagare och entreprenörer skakar sina huvuden åt situationen. De förstår vad 19 månader betyder för en företagare…
Men trots allt… Efter 19 månader, så kanske man ändå kan säga: Slutet gott, allting gott?
Nä, det kan man inte. Det är inte slut än.
.
Detta var del 2 i historien om Magnus Larsson. Den första delen hittar du här:
Vision och verklighet. Och Magnus Larsson.
Det var visionskväll i Sessionssalen på Kommunhuset den 23 oktober. Politiker och allmänhet skulle tillsammans diskutera utformningen av en ny vision för Vänersborg. Och det gjorde vi.
På onsdagens fullmäktige fick sedan vi politiker det förslag till vision och inriktningsmål, som är en sammanställning och ett resultat av alla visionskvällar, dialoger, diskussioner och inskickade förslag.
I förslaget står det bland annat att kommunens inriktningsmål ska vara:
- ”Fler ska vara nöjda med kommunens service och hur behov och förväntningar tillgodoses.
- Fler anser att kommunen har en öppen dialog med invånare, företag och föreningar.
- Kommunens attraktionskraft ska öka inom näringsliv …
- Fler attraktiva boenden i hela kommunen.
- Det ska vara lättare och smidigare för företag att etablera sig och verka i kommunen.”
Alla i Vänersborg tycks vara överens om att Vänersborg ska präglas av öppenhet och förtroendefull dialog mellan politiker och tjänstemän och vänersborgarna. Alla är också överens om att Vänersborg behöver fler företagare och att det ska byggas fler bostäder i kommunen.
Det tycker alla. Även politiker och tjänstemän.
Alla. Alltid.
I Vänersborg kan det dock vara stor skillnad mellan teori och praktik, mellan ord och handling, mellan papper och verklighet.
I den senaste medborgarundersökningen, hösten 2011, visade det sig nämligen att vänersborgarna var mycket besvikna på de styrande. (Läs mer här: ”Medborgarundersökning i Vänersborg”.)
TTELA kommenterade undersökningen:
”Vänersborgarna upplever inte att man har något större inflytande i kommunen. Inom områdena kontakt, information, påverkan och förtroende får man lägre betyg än snittet för de deltagande kommunerna och hamnar i botten på mätningen.”
Den här undersökningen och de här åsikterna hos vänersborgarna är en stor anledning till att kommunen har bestämt att nu ska det bli ändring, och bättring. Chefer och anställda har skickats på charmkurser, vikten av öppenhet i kontakter mellan kommunen och vänersborgarna har stötts och blötts.
Och det har arbetats intensivt med visioner och inriktningsmål.
Men fortfarande nås, både jag och många andra politiker, av allmänhetens missnöje över hur de hanteras och bemöts i kommunen. I fokus står ofta Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen.
På det nyligen hållna visionsmötet till exempel, framfördes kritik mot hur byggfrågor hanteras i kommunen. Det var i stort sett det första som de två inbjudna gästerna lyfte. Det verkar som om många, som söker bygglov av olika slag, också kan vittna om tråkiga erfarenheter av Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen. Det tycks faktiskt vara ett allmänt problem.
Jag tänkte berätta en historia om en person som har haft åtskilliga kontakter och som har ”tampats” åtskilliga gånger, och år inte minst, med ”byggnadsmyndigheterna” i Vänersborgs kommun. Historien kanske också visar hur det kan gå, om man inte håller med, utan har andra åsikter än Vänersborgs kommun.
Historien är en slags fallstudie. Och samtidigt en avskräckande, men sann, historia. Jag berättar den för att den tyvärr känns representativ, om än i något större omfattning än ”normalt”.
Historien handlar om entreprenören, företagaren och ”husbyggaren” Bo Håkan Magnus Larsson i Sikhall.
Historien började för ungefär 8 år sedan. Det var när Sikhall 1:6 bjöds ut till försäljning. (Jag har tidigare berättat hela historien, i varje fall en stor del av den, i bloggen ”Sikhall 1:6”.)
Det fanns flera intressenter till fastigheten i Sikhall. Bland annat en ledande centerpartistisk politiker, den inte helt okände Bosse Carlsson. Carlsson var 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen vid den här tiden.
Det blev som det brukar i sådana här sammanhang, den som lägger det högsta budet får köpa fastigheten. Ingen konstigt med det. Och det högsta budet lade Magnus Larsson. Magnus Larsson blev således ägare till fastigheten.
Och redan där kunde historien ha slutat. Men det var istället här den började…
Nu började svårigheterna för Magnus Larsson. Han fick nej av kommunen till allt han gjorde och ville göra med huset. Det gick till och med så långt att kommunstyrelsens ordförande, och vän till Bosse Carlsson, socialdemokraten Lars Göran Ljunggren (S), föreslog att kommunen skulle utnyttja sin förköpsrätt! Förköpsrätt? Till en ”vanlig” fastighet på Sikhall?
Av någon anledning, så var Magnus Larssons köp av Sikhall 1:6 inte särskilt populärt i kommunhuset. Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen gjorde allt för att livet skulle bli så surt som möjligt för Magnus Larsson. Och åren gick…
Efter över 7 års tvistande, efter 7 års kamp, med blod, svett och tårar (i varje fall svett, tid och pengar), så fick Magnus Larsson rätt. Inte av Vänersborgs kommun. Men mot. Det var Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen som dömde i Magnus Larssons favör. Alla klagomål, synpunkter, tillrättavisningar, kritik, förslag etc, som kommunen och Byggnadsnämnden hade framfört till Magnus Larsson underkändes av de rättsvårdande myndigheterna.
Magnus Larsson fick rätt på alla punkter. På alla punkter!
Efter nästan 8 år…
Slutet gott, allting gott. Eller…?
Så hade det kanske varit om inte Magnus Larsson hade varit den han är – driftig och full av idéer. Magnus Larsson är företagare och en typisk entreprenör. Han vill utveckla områdena bortåt Sikhall och vill att det ska byggas attraktiva bostäder, så att människor flyttar dit. Till hans egen hembygd. Om han sedan tjänar en slant, tja, och…? Det hör väl till företagsamheten?
Att sedan de idéer Magnus Larsson har, också råkar stämma väl överens med förslagen till ny vision för Vänersborgs kommun, är väl närmast att betrakta som ett fantastiskt sammanträffande. Och det borde ju bana vägen för ett bra samarbete mellan Magnus Larsson och kommunen…
Slutet gott, allting gott?
Så har det inte blivit.
Det talas om nollvisioner i trafiken, det pratas om nollvisioner inom den drogförebyggande verksamheten, det talas om nollvisioner lite överallt. I Vänersborg tycks det ibland som att det råder en nollvision när det handlar om utveckling och bostadsbyggande…
Trots visioner och alla fina ord.
Imorgon ska jag berätta om Magnus Larssons (fortsatta) förehavanden med Miljö- och Hälsoskyddsnämnden och Byggnadsnämnden.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer