Arkiv
Varumärke och yttrandefrihet
Modeorden bland betongpolitikerna i Vänersborgs kommunhus är just nu:
varumärke och medborgardialog.
Det är inget fel på medborgardialog. Tvärtom. Det handlar om att medborgarna ska få mer inflytande på politiken. Barn- och Ungdomsnämnden ska t ex pröva medborgardialog, så att nämnden kan ta ett så bra beslut som möjligt om framtidens skolor och förskolor i Vänersborg.
Men för att bedriva medborgardialog krävs yttrandefrihet. Och när det gäller yttrandefrihet tycks flera betongpolitiker ha sina egna uppfattningar. (Se också mitt förra inlägg, här.)
För någon vecka sedan samlades 
gruppledarna (=de som är ”ledare” för respektive partier i kommunfullmäktige) till ett möte för att diskutera. Det var nog tänkt att mötet skulle handla om varumärket Vänersborg, men det kom att handla mer om yttrandefrihetsfrågor. Och det diskuterades bloggar…
Nu har jag fått minnesanteckningarna från mötet.
Det är mycket intressant som yttras under mötet. Det mest intressanta är väl egentligen, precis som jag har skrivit tidigare, att flera personer faktiskt sitter och ifrågasätter yttrandefriheten och tryckfriheten, eller åtminstone följderna av den. Och det är enligt min mening – precis samma sak!
Vilka bloggar som deltagarna hade i tankarna, det sades inte. (Kanske tänkte någon på den här bloggen, vad vet jag?) Men i och med att inga exempel gavs blir det som om man menar alla och ingen. Och det är ett ”illmarigt” sätt att ta upp frågan.
Enligt minnesanteckningarna så sa politiker (dessa anteckningar har de närvarande haft möjlighet att komma in med synpunkter på) på mötet:
”Egentligen ska man inte behöva säga till utan var och en ska tänka till innan man uttalar sig – kan detta missgynna Vänersborg.”
”Vi har en skyldighet att tänka på kommunens rykte kan inte uppföra mig hur som helst. … Om jag inte kan hålla mig inom rimliga gränser får jag kanske ta mitt uppdrag under omprövning. … Arenan — man får väl någon gång lägga saker och ting bakom sig.”
”Bra om vi inte grälar for mycket på fullmäktige eftersom det sänds i etern.”
”Lägg ner barnsliga attityden. Den är inte bra for Vänersborg.”
”Ingen … ska behöva stå ut med att bli illa behandlad vid vare sig ett sammanträde eller i blogginlägg dagen efter. … Den som skriver på en blogg har än större ansvar för det där skrivna ordet.”
”Förekommer raljanta uttalanden på sociala medier med redovisning från olika sammankomster.”
Betongpolitikerna menar uppenbarligen att Vänersborgs makthavare inte ska kritiseras. Det kan ju svärta ner varumärket Vänersborg (vilket det nu är, läs här).
Självklart finns det olika åsikter om hur Vänersborg ska styras. Det är väl bland annat därför som det finns olika partier, eller? Att t ex dra ner 35-40 miljoner kr på personalen i grundskolan de senaste 3 åren och förtäta barngrupperna på förskolan – det är ingen lek. Det drabbar oerhört många, inte bara barn och ungdomar utan också familjer. Skulle t ex Vänsterpartiet inte ha rätt att basunera ut sina åsikter om denna orättvisa?
Eller skulle Vänsterpartiet hålla tyst om de skandaler som har omgärdat denna kommun, t ex arenabygget och Toppfrysaffären – som kommer att kosta vänersborgarna åtskilliga miljoner under en lång tid framåt?
Sällan betongpolitiker! Sällan vi ska glömma hur ni satt Vänersborg på Sveriges, och EU:s, karta genom era fatala och landsberömda felsatsningar!
Att kalla till ett möte för att ta upp yttrandefriheten måste tolkas som påtryckning för att stoppa yttrandefriheten!
Tankar inför BUN-sammanträdet 17 okt
På måndag är det dags för Barn- och Ungdomsnämndens oktobersammanträde.
Det ser ut att bli ett ovanligt lugnt sammanträde. Vänsterpartiet har inte planerat en enda reservation… Det blir i så fall det andra mötet i rad. Börjar Vänsterpartiet tappa greppet…? ;-)
Barn- och Ungdomsnämnden ska yttra sig om området/byggnaderna kring förslaget ”kulturaxeln”. Det gäller Huvudnässkolans gamla byggnader. Förslaget är att nämnden ska tillstyrka samhällsbyggnadsnämndens förslag att A-huset rivs, att B-huset byggs om till ateljéer (enligt det vinnande arkitektförslaget) och att C-huset saknar användningsområde och därmed intresse för BUN. I förslaget till beslut är man också noga med att påpeka att nämnden inte är intresserad av att vara med och betala någonting.
Det gäller också aulan som enligt förslaget bör vara kvar, men renoveras för att bli fullt funktionsduglig för konserter och andra evenemang.
Hela frågan om Huvudnässkolan stör mig fortfarande. Tänk att Vänersborgs kommunfullmäktige den 21 juni 2005 beslutade, med röstsiffrorna 48-0 (en avstod och S Anders Larsson var inte närvarande), att Huvudnässkolan skulle renoveras. Och att 
kommunstyrelsens dåvarande ordförande, Lars-Göran Ljunggren (S), dagen efter fullmäktiges beslut, uttalade sig i Radio Väst:
”Det innebär att vi har givit ett mycket klart och tydligt besked för 20-30 år framöver. Aulan och A-huset kommer att vara utbildningslokaler.”
Sedan kom valet 2006. Huvudnässkolan var ingen valfråga, ingen trodde annat än att fullmäktiges beslut skulle gälla. Efter valet ändrade sig emellertid socialdemokraterna och centerpartisterna. De ville helt plötsligt lägga ner Huvudnässkolan. 
…och trots över 2 000 namnunderskrifter för en folkomröstning i frågan.
…och trots en demonstration för att bevara Huvudnässkolan, som var den största i Vänersborg på mannaminne,
…beslutades den 19 mars 2008 att Huvudnässkolan skulle läggas ner som skola.
Det var drygt tre år sedan… Nu ska kommunen ta tag i frågan om de fd skolbyggnadernas öde. Det smärtar, men det känns som om loppet är kört för gamla Huvudnässkolan. Det är nog bara att tillstyrka förslaget som ligger…
På måndagens sammanträde ska nämnden också diskutera ”medborgardialog”. Som av en händelse. Medborgardialog har blivit något av ett modeord i kommunen (precis som ordet ”varumärke”). Det handlar om att medborgarna ska få mer inflytande på politiken. Och med tanke på behandlingen av kommuninvånarna när det gällde Huvudnässkolan har ju politikerna en del att lära…
Sedan kan man väl undra om betongpartiernas nyvaknade intresse för medborgardialog är ärligt och äkta… BUN:s presidium imponerade ju inte häromveckan, när det inte ville möta föräldrarna på Mulltopskolan. Dessutom har Lärarförbundet, som ombud för 13 av sina medlemmar, stämt Vänersborgs kommun i Arbetsdomstolen, på miljontals kronor för brott mot lagen om anställningsskydd (LAS), medbestämmandelagen (MBL) och för brott mot kollektivavtalet…
Medborgarinflytande? Det tycks inte ens, som om de anställda har något att säga till om… Lägg därtill att kommunen kör över facken och tänker införa stämpelklocka…
I förslaget ”Projektdirektiv för medborgardialog” som ska behandlas i nämnden på måndag står det som inriktningsmål:
”Medborgardialogen ska medverka till bästa möjliga beslut inför framtidens skolor och förskolor i Vänersborg.”
Barn- och Ungdomsnämnden ska alltså diskutera hur en medborgardialog ska utformas kring den framtida lokaliseringen av skolbyggnader i kommunen. Frågan om vad som ska kunna påverkas (och inte) och hur, är frågor nämnden ska diskutera.
Jag tror att ledamöterna från samtliga partier vill åstadkomma något, trots allt. Det är viktigt att alla håller i minnet att en medborgardialog måste innebära att människor i kommunen får en chans att vara med och påverka på riktigt.
Samtidigt är Torpaskolan aktuell på sammanträdet. Inte det att skolan invigdes igår, fredag, utan att BUN-mötet är förlagt till den nybyggda skolan. Nämnden ska få en visning av sin största investering sedan arenan.
Torpaskolan är naturligtvis fin. Det bör en nybyggd skola vara. Men är det pedagogiken och det pedagogiska tänket man hade framför ögonen när den byggdes? (Mitt svar hittar du i en tidigare blogg, Röster från Torpaskolan.)
En motion från Dan Nyberg (S) om yt- och kostnadseffektiva skollokaler ska också behandlas på nämndmötet. Undrar om Dan fick inspiration till motionen när han såg elevutrymmena på Torpaskolan?
Betongpolitiker diskuterar yttrande- och tryckfriheten!
Det pågår något i Vänersborgs kommun som inte är riktigt friskt. Höga politiker, och tydligen en och annan hög tjänsteman, diskuterar två av våra grundlagsfästa, demokratiska friheter:
YTTRANDEFRIHETEN OCH TRYCKFRIHETEN
Det här blir en längre blogg, och en av de viktigare som jag har skrivit. Först tänkte jag att dela upp den i två eller tre eller fyra, men eftersom alltihop hör samman, så får det bli en, en lång… (Du behöver ju inte läsa allt på en gång.)
Del 1
Marika Isetorp (MP) skrev i fredags ett blogginlägg om bloggar (till Isetorps blogg). Hon skriver:
”Det lyckades inte att lägga munkavel på mig så som försöktes (av politiker) efter förra nämndmötet som jag berättat om tidigare. Istället försöker man nu få oss bloggare att dämpa skrivandet om politiken i Vänersborg genom ett stilla vädjande. (Men man är noga med att tillägga att man inte läser våra bloggar.)”
Ni ser vad Isetorp skriver va’?
”…försöker man nu få oss bloggare att dämpa skrivandet om politiken i Vänersborg…”
Lutz Rininsland (V) skrev också en blogg (till Lutz blogg) senare under dagen:
”Återigen samlades gruppledarna för alla partier – om jag tolkar det hela rätt så är man ute efter att hyfsa tonen, har synpunkter på vad som får lov att sägas och inte sägas, underförstådda uppmaningar att inse att negativa yttringar från talarstolar och på bloggen skadar kommunen.”
Vad är det som händer i Vänersborg?
Bakgrunden till de inlägg som Isetorp och Rininsland har skrivit är att bloggar har diskuterats av styrande betongpolitiker och höga tjänstemän i kommunhuset, vad jag förstår under ganska lång tid. I veckan som har gått har de ”interna” betongdiskussionerna gått in i ett nytt skede – diskussionerna har förts upp på dagordningen på flera möten.
Det började med att kommundirektör Ove Thörnkvist tog upp frågan på CSG. (CSG står för Central samverkansgrupp och är den kommunövergripande samverkan mellan de fackliga organisationerna och arbetsgivaren.) Han tog upp frågan om privata bloggar på eget initiativ.
Thörnkvist menade att det finns bloggar som raljerar över anställdas uppträdande och att bloggarna är ett arbetsmiljöproblem.
Kommundirektören gav inga exempel på vilka bloggar han menade eller exempel på vad han menar med ”raljerande”.
Frågan lyftes alltså inte av någon av de fackliga organisationerna, som faktiskt företräder de anställda! Det tycks mig som att de fackliga organisationerna skulle vara de första som fick höra om någon anställd tyckte att bloggar var ett arbetsmiljöproblem.
När det rent allmänt gäller kritik av tjänstemän, så måste man tänka på att bakom varje politiskt beslut så finns det en utredning – en utredning som arbetats fram av minst en tjänsteman.
När tjänstemän utreder en fråga, så uppfattar de ofta att utredningen måste gå i en viss riktning eller komma till ett på förhand givet resultat – nämligen det som den politiska majoriteten uppfattar som den riktiga slutsatsen.
Det i sin tur betyder att har man som minoritet andra åsikter, och det ska gudarna veta att Vänsterpartiet har haft i den här kommunen (det är antagligen därför som vi gick från 4 till 8 mandat i fullmäktige), så kommer man oundvikligen att kritisera de slutsatser som har dragits i utredningen. Det går helt enkelt inte att låta bli att komma med andra tankar och synpunkter än de som har framförts i utredningen, om man har en annan åsikt! Kritik av ett förslag från den politiska majoriteten blir då med nödvändighet en kritik av den utredning som förslaget bygger på. Och på sätt och vis då, kritik av det arbete som den utredande tjänstemannen har gjort.
Om kommundirektören uppfattar kritik av utredningar som ett arbetsmiljöproblem, så blir mina frågor: Har man för avsikt att stänga ute den politiska oppositionen? Har man för avsikt att på något sätt inskränka den politiska oppositionens möjligheter till just opposition?
Det har under den gångna veckan också varit ett möte med gruppledarna från varje parti som är representerat i kommunfullmäktige. Mötet skulle, vad jag förstår, handla om ”varumärket Vänersborg”. (Denna fråga är värd en egen blogg.) Istället kom frågan om bloggar upp ganska snabbt på mötet. ”Bloggfrågan” diskuterades tydligen utifrån perspektivet (jag var inte med på mötet) att kritik svärtar ner ”varumärket” Vänersborg… (Jag skrev ju att den var värd en egen blogg…)
Onekligen en intressant vinkling. Kritik mot de beslut som Vänersborgs makthavare fattar svärtar ner Vänersborg…? Kritik mot makthavarna innebär kritik mot staden Vänersborg…? Kritik mot makthavare får inte förekomma…?
Snacka om att betongpolitikerna blandar samman sina roller.
”Staten, det är jag”
sade en gång Ludvig XIV.
”Vänersborg, det är vi”
menar tydligen betongpolitikerna i Vänersborg.
Vilka tror de styrande i Vänersborg att de är egentligen? Tror de att, eftersom de är valda av vänersborgarna, de är vänersborgarna! Alla vänersborgare?
De personliga politiska bloggarna lär också ha diskuterats på ett möte med PFU, Personal-. och förhandlingsutskottet. Vad som har diskuterats där har jag dock ingen aning om.
Jag har bloggat i snart två år. Ytterligare fyra vänsterpartister bloggar (i högerspalten hittar du vilka). Marika Isetorp (MP) bloggar och faktiskt en socialdemokrat, Leif Höglund. Även Rune Lanestrand har en blogg. (Kanske har jag missat någon, men de här är de politiska vänersborgsbloggar som jag känner till.)
Jag läser regelbundet bloggarna. De är samtliga intressanta att läsa och för det mesta mycket informativa och lärorika. Och de fyller en funktion!
Jag citerar Lutz Rininsland (V):
”Miljöpartiet och Vänsterpartiet jobbar som bäst med att öppna sig för medborgarna. Vår hemsida och fyra, fem partimedlemmar som regelbundet skriver sin blogg informerar om aktuella frågor. Vi tar ställning och vill att man kan följa vårt arbete. Vi vill förverkliga vårt vallöfte att ‘insyn, delaktighet och inflytande’ skall gälla i Vänersborg på riktigt.”
Del 2
I den högsta ledningen i Vänersborgs kommun diskuteras alltså vad som skrivs i personliga bloggar. Innan jag går vidare, så vill jag gärna återge den första paragrafen i två av våra grundlagar: Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen.
Yttrandefrihetsgrundlagen:
”1 § Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att … offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.
Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.”
Tryckfrihetsförordningen:
”1 § Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.”
Med dessa citat vill jag säga någon oerhört väsentligt:
Det går inte att, i Vänersborgs kommun, överhuvudtaget diskutera, oavsett vad diskussionen leder till, dessa grundlagar eller dess konsekvenser. Lagarna gäller! För genom att bara lyfta frågan om de bloggar som skrivs, på CSG, PFU eller på möten med politiska gruppledare, så ifrågasätts automatiskt två av de svenska grundlagarna – två av de fyra grundpelare som konstituerar den svenska demokratin!
På riksdagens hemsida står det om våra grundlagars funktion:
”Grundlagarna skyddar vår demokrati.”
Varför diskuterar betongpolitikerna i Vänersborg följderna av de svenska grundlagarna?
Vänersborgare, vi är med om något unikt, om något unikt och skrämmande. Vänersborgs makthavare diskuterar yttrande- och tryckfrihet i syfte att begränsa dem! Jag kan inte tolka det på annat sätt.
Kan du?
Del 3
Får man då skriva vad man vill?
Ja, i Sverige får man i stort sett skriva och säga vad man vill. Det är liksom det som är demokrati!
Jag tror att de flesta skulle höja på ögonbrynen om Gaddafi, Kim Jong Il, Saddam Hussein eller någon annan levande eller död ökänd diktator skulle motivera bristen på yttrande- och tryckfrihet i sina respektive länder med att de personligen skulle må dåligt av kritiken, att yttrande- och tryckfrihet skulle vara ett arbetsmiljöproblem… Eller att kritiken skulle svärta ner varumärket på deras respektive land?
Finns det då inga gränser för yttrande- och tryckfriheten? Jo, det finns några gränser. Det finns lagar kring förtal, diskriminering, olaga hot etc. Det fungerar så att tycker man att någon går över gränsen för vad yttrande- och tryckfriheten tillåter, så får man polisanmäla det specifika fallet, dvs, i det här fallet, det specifika blogginlägget! Så får åklagare avgöra om han/hon vill driva fallet och slutligen är det en domstol som avgör. Inte några höga politiker eller tjänstemän i Vänersborgs kommun!
Har några bloggar gått över gränsen? Kanske har några av både mina och de andra bloggarnas inlägg legat nära gränsen, någon enstaka gång. Min bestämda uppfattning är dock att ingen blogg någon gång har gått över gränsen för vad yttrande- och tryckfriheten tillåter!
För att ta ett exempel. Är detta över gränsen?
”Vad var det jag sa om Lidell (M), han kan konsten att spä på min olustkänsla inför vissa mörkblåa män och kvinnor.”
Det är naturligtvis inte över någon gräns. Är man en offentlig person, så får man tåla en del. Till och med en anonym vanlig person ska tåla en sådan skrivning. Det är faktiskt så, att det spelar ingen roll enligt lagen om någon mår dåligt eller ej, lagen har andra kriterier. Exemplet är förresten taget från den vänersborgske socialdemokraten Leif Höglunds blogg.
Det finns bara två saker för de makthavande att göra om de ”ogillar” bloggar:
- Ta kontakt med den bloggare som de anser har tangerat någon gräns eller skrivit något olämpligt.
De skulle kunna ge sina synpunkter på innehållet i en sådan blogg. Personligen skulle jag respektera ett sådant samtal – och inte blogga om det(!). Jag är övertygad att de andra bloggarna skulle göra detsamma. - Polisanmäla blogginlägget!
Det första alternativet har naturligtvis inget att göra med någon lag. Det handlar om att utbyta synpunkter. Ingen bloggare behöver rätta sig efter det, utom av egen fri vilja.
I Sverige råder det demokrati, i Sverige har vi yttrande- och tryckfrihet.
Punkt!
Del 4
Är det inte ett underligt sammanträffande, att dessa diskussioner om de politiska bloggarna, initierade av våra styrande betongpolitiker, sammanfaller med att samma politiker, just nu, påstår sig vilja sätta igång en utökad medborgardialog i Vänersborg?
Samtidigt som betongpolitikerna påstår sig vilja inbjuda invånarna i Vänersborg till utökad demokrati, till medborgardialog, så diskuteras det hur man ska få bloggarna att sluta skriva vad de tycker! Otroligt.
Den enda slutsats man kan dra är väl att makthavarna i Vänersborg bara vill lyssna på 
Vänersborgs invånare, om dessa invånare tycker som makthavarna själva. Med andra ord, inte någon som helst skillnad på det vi var med om den förra mandatperioden, när samtliga betongpartier, dvs alla partier utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som en kulmen på medborgarföraktet sade NEJ till folkomröstningarna om Arena Vänersborg och om Huvudnässkolan.
Del 5
TTELA skriver bland annat om politiken i Vänersborg. På sin hemsida finns det möjlighet att kommentera artiklarna. TTELA förhandsgranskar dessa kommentarer och släpper inte igenom alla.
I torsdags fanns det en artikel om Lärarförbundets ranking. Den gav upphov till en mängd kommentarer. TTELA släppte igenom en hel del kritik av politiker och tjänstemän. Jag återger några exempel nedan:
”Nu får det vara nog! Avskeda odugliga förvaltningschefer och rektorer. Städa ordentligt i skolhierarkin och börja från toppen.”
”Dåliga rektorer anställer lärare som inte är riktiga lärare, dålig skolchef anställer dåliga rektorer. Politikerna i KUN har mycket på sitt samvete som anställer dålig skolchef.”
”Jag vet också hur bra förvaltningschefen i min kommun är på att gömma sig bakom sekreterare och på möten. Sådana chefer byts ut i vanliga aktiebolag…”
Ska kommunledningen i Vänersborg ha möten om TTELA?
"Tombolafullmäktige"?
Måndagens rubriksättare på TTELA njöt nog när rubriken på dagens förstasida skulle sättas. Rubriken är ganska svårslagen:
”Tombolafullmäktige”
Det är socialdemokraten Dan Nyberg som myntat ett nytt uttryck. Vi får se om det blir lika bevingat som hans förra litterära skapelse, ”mini-alliansen”. (”Mini-alliansen” står som bekant för den styrande gruppen i Vänersborg, bestående av moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna.) ”Mini-alliansen” är ett bra uttryck.
”Tombolafullmäktige” är inte det.
Det är orättvist att kalla Vänersborgs kommunfullmäktige för en tombola, ett lotteri!
Visst är det så att den styrande mini-alliansen inte för någon egen politik, kanske inte ens en politik överhuvudtaget. Det kan vi nog alla vara överens om. Mini-alliansen med Gunnar Lidell i spetsen har till exempel fortfarande inte uttalat någon viljeinriktning för de kommande årens politik. Det har jag skrivit om tidigare. (”Att inte föra en politik är också att föra en politik”)
Men ”tombolafullmäktige”? Dan Nyberg menar att Gunnar Lidell ibland varit väldigt snabb att gå upp i talarstolen, när det i vissa frågor har skiljt något lite grann mellan mini-alliansens och socialdemokraternas förslag, och ”putsat” till sitt förslag lite, gjort en ibland kanske oväntad kompromiss.
Och blivit överens med socialdemokraterna…
”Tombolapolitik”? Socialdemokraterna drar ju vinstlotten varenda gång!
För visst är det så Dan Nyberg, att i varje större fråga så har mini-alliansen och socialdemokraterna kommit överens. Att försöka ge TTELA:s läsare intrycket att socialdemokraterna skulle bedriva någon form av opposition är ju inte fallet. Definitivt inte. Socialdemokraternas opposition handlar ju bara om att Dan Nyberg någon enstaka gång gått upp i talarstolen och gett Gunnar Lidell några verbala rallarsvingar. För att han har gått med på sossarnas förslag! Vad är det för opposition? Skälla på Lidell för att han övertar sossarnas förslag… Jag skulle bli jätteglad om mini-alliansen hade gått med på Vänsterpartiets förslag…
Så det är precis som förr. Betongpartierna är överens. Och den enda opposition som förs i fullmäktige är den som Vänsterpartiet, och nu även Miljöpartiet och Välfärdspartiet, står för. (Att TTELA lyfter fram Sverigedemokraterna i en artikel förstår jag inte. Sverigedemokraternas Kurt Karlsson har mer än en gång lagt förslag från talarstolen, som han sedan inte ens själv har röstat på! Ett exempel. På det senaste sammanträdet talade Kurt mot byggplanerna på Blåsut, i omröstningen röstade han för återremiss.)
De här ”justeringarna” från mini-alliansen, de här kompromisserna, är onekligen en skillnad jämfört med den förra mandatperioden. Det håller jag fullständigt med om. Men visst ligger det något positivt i att ibland ändra åsikt. Kompromisserna gör ju faktiskt, trots allt, att kommunfullmäktige får lite större makt. Kommunfullmäktige är ju faktiskt kommunens högsta beslutande organ!
Då kan man väl tycka att det är något positivt att allt inte är avgjort innan sammanträdena. Nu kan ju faktiskt diskussionerna leda till åtminstone vissa förändringar. (Även om den riktiga oppositionen sällan eller aldrig blir lyssnad till.)
Men som sagt, det gör Dan Nyberg narr av. Och inte bara Nyberg. Hans partikollega, kommunalrådet Marie Dahlin, gör också narr av kompromisserna:
”Det känns att det är en minoritet som styr, lite hawaiipolitik skulle jag säga, man vet inte åt vilket håll det lutar förrän i fullmäktige.”
”Tombolafullmäktige”. ”Hawaiipolitik.”
Under den förra mandatperioden var allt bestämt innan kommunfullmäktiges sammanträden. Då fattades besluten, allt från arenan till Topp, bakom skål och vägg. Då klampade Ljunggren upp i talarstolen och yrkade bifall på sitt förslag – och då kunde några flitiga vänsterpartister äntra talarstolen hur många gånger som helst. Det struntade väl betongpartierna i! Inte lyssnade någon på dem. Betongpartierna suckade bara över att sammanträdena blev så långa så långa… Själv bidrog naturligtvis inte betongpartierna till längre möten, de bemödade sig överhuvudtaget inte ens om att gå i svaromål…
Det längtar inte jag tillbaka till. Tydligen gör socialdemokraterna det.
”Klart jag är besviken att inte jag styr kommunen.”
Säger Marie Dahlin.
Säger väl allt.
.
PS. Häromdagen citerade jag ur Marika Isetorps (MP) blogg. Isetorp menade att vissa ville belägga henne med munkavle. En tjänsteman vid barn- och ungdomsförvaltningen utpekades på ett felaktigt sätt. Läs själva på Marika Isetorps blogg.
Kommunfullmäktige och skogsområdet i Blåsut
Det är klart att Gunnar Lidell och moderaterna drog tillbaka sitt förslag om att sälja marken på Blåsut till byggföretaget Modulbyggen Normstahl. (För mer information i sakfrågan, klicka här och här!) Gunnar Lidell (M) äntrade genast talarstolen i dagens fullmäktige och begärde – återremiss!
Någon som är förvånad?
Nu är det ju inte så, om någon nu skulle tro det, att Lidell och moderaterna har ändrat uppfattning i sakfrågan. Det är ju inga nya fakta som har tillkommit sedan ärendet behandlades för någon vecka sedan i kommunstyrelsen. Men den gången var det ju bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som var mot förslaget. Och Vänsterpartiet och Miljöpartiet räknas inte. Och så några grannar då förstås som var mot. Men vad då? Några grannar behöver man väl inte bry sig om?
Nej, Lidell & Co tycker naturligtvis precis som förut.
Men se, grannarna i området gav sig inte. De skrev till kommunen, de skrev till massmedia, de skrev till partierna. De inte bara skrev, de formligen skrek ut sina åsikter. De ordnade studiebesök och guidade visningar. Och folk började lyssna. Politiker från andra partier började lyssna. Journalister och debattörer började lyssna.
Andra än grannarna själva började skriva. Det blev bloggar, det blev debattartiklar, det blev reportage. Helt plötsligt tycktes det som väldigt många invånare var motståndare till kommunens byggplaner.
Gunnar Lidell och moderaterna blev nervösa! Och det var det vi såg i dagens fullmäktige.
Gunnar Lidell och moderaterna vill ju så gärna se ut som att de lyssnar på folket. I varje fall utåt… Det var nog trots allt så att de fick många röster på att folket i Vänersborg var trötta på Ljunggrens och Carlssons enväldiga styre… Ljunggren och Carlsson var ju sig själva nog. Tyckte inte folket som dom, så var det folket det var fel på! Och så gick det ju som det gick i valet då…
Lidell har lärt sig av sina föregångare Ljunggren och Carlsson.
Även de andra betongpartierna krävde förresten återremiss. Socialdemokraterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern gick alla upp i talarstolen och stödde Lidell. Ja, Centern föreslog till och med ett litet tillägg till motiveringen för återremissen. Den köpte Lidell direkt!
Jag vet inte vad som är mest beklämmande egentligen – att ha en alltför hård och totalt oböjligt ryggrad, som Ljunggren och Carlsson hade den förra mandatperioden, eller att inte ha någon ryggrad alls? Att betonghårt hålla fast vid sina åsikter fast allt och alla talar mot eller att inte våga stå för dem överhuvudtaget?
…fast, vid närmare eftertanke – moderaterna kanske ändå ska få en ros, i varje fall en liten, för att de till slut ändå lyssnade på människorna i Blåsut. Även om det skedde under galgen… Hade sossarna, centern, folkpartiet och kristdemokraterna gjort detsamma i t ex arenafrågan hade vi ju sluppit mycket av dagens elände i kommunen.
Men. Varför inte säga nej till förslaget att bebygga skogsområdet i Blåsut? Varför inte ändra i detaljplanen och rita in att området helt enkelt inte får bebyggas? Varför en återremiss? För det kan väl inte vara så att Gunnar Lidell och moderaterna tänker återkomma med ett förslag om försäljning och bebyggelse när opinionen har lagt sig?
Vi i Vänsterpartiet röstade som enda parti på ett avslag på förslaget. Varför återremittera? Vi har ju alla fakta redan nu.
För övrigt hoppas jag att betongpartierna drar lärdom av det som hänt. Kanske de börjar lyssna på folk och ta reda på fakta, innan de bestämmer sig för något.
Är det att hoppas på för mycket?
Marken åt urinvånarna!
Imorgon onsdag ska Vänersborgs kommunfullmäktige behandla frågan om att sälja marken i området kring Kindblomsvägen i Blåsut till företaget Modulbyggen Normstahl. Normstahl tänker som bekant bygga fyra stycken parhus i grönområdet. (Du kan läsa om det mesta i frågan genom att klicka här.)
I det aktuella lilla skogsområdet har det enligt de boende återfunnits fridlysta djurarter. För att få ett definitivt svar på frågan om det är på detta viset, så anlitade kommunen företaget Gallinago Natur för att, enligt den rapport som företaget nu har lämnat till kommunen:
”På uppdrag av fastighetsenheten, Vänersborgs kommun … undersöka eventuell förekomst av större vattensalamander.”
Och visst, området inventerades. Och visst, under inventeringen hittades både större och mindre vattensalamander!
I rapporten skriver Gallinago Natur:
”Större vattensalamandern har ett starkt skydd i och med fridlysningsbestämmelser, biotopskydd och EU:s art- och habitatdirektiv. Större vattensalamandern är fridlyst enligt Artskyddsförordningen (2007:845) vilket innebär att det är förbjudet att avsiktligt fånga eller döda djur, skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser, avsiktligt störa djur, särskilt under djurens parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder. Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren.”
Jag tror inte att Modulbyggen Normstahl vill köpa området längre. Verkar svårt att få till hus som inte skulle sabotera för djuren … fast luftslott vore ju en idé…
… särskilt med tanke på att Vänersborgs kommun sedan tidigare är väl kända för sina dåligt förankrade byggnadsverk…
Affären Kindblomsvägen
I dagarna har kocklaget ”De nya vänersborgsmoderaterna”, med chefskocken Gunnar Lidell i spetsen, bestämt i den vänersborgska restaurangen i ett år. Trots många gäster har förgrundsgestalten Lidell fortfarande inte presenterat någon meny för gästerna. I stället har kockarna i sina blå förkläden serverat smaklösa och intetsägande rätter som ingen egentligen vet vad de har bestått av.
Nu börjar det dock klarna alltmer. Det visar sig att det moderata köksteamet helt enkelt har övertagit samma meny som den tidigare kocken utarbetat, vinnaren i Masterchef, Lars-Göran Ljunggren, med sin kökshandräckare Bosse Carlsson.
Den rätt som ska serveras på nästa veckas kommunfullmäktige är ett hopkok på klassiska vänersborgska ingredienser och kryddor. Rätten har det föga exotiska namnet ”Godkännande av markanvisningsavtal avseende exploatering vid Kindblomsvägen – Fiolen 3 och del av Blåsut 2:2”. Det är en föga tilltalande och ganska smaklös soppa.
Det handlar om att chefskockarna i både det blå och röda laget hastigt och lustigt har bestämt sig för att sälja marken i området kring Kindblomsvägen i Blåsut till företaget Modulbyggen Normstahl. (Här kan du se en karta över området.) Normstahl tänker bygga fyra stycken parhus i grönområdet. Marken säljs för 1,5 miljoner kr.
De flesta husen i Blåsut ligger mellan järnvägen och Djupedalsvägen. Här finns det bara två lite större grönområden – ett vid Blåsut kyrka, där för övrigt kommunen enligt en ny detaljplan tänker bygga bostäder för äldre, och det aktuella området vid Kindblomsvägen.
Grannarna till skogsområdet vid Kindblomsvägen med omnejd protesterar. Det har de gjort förr. 2009 var området också aktuellt för exploatering. Den gången drogs förslaget dock tillbaka. Det viktigaste skälet till det var trafiksituationen.
Affären Kindblomsvägen har många dimensioner. Vi hittar de flesta av de klassiska vänersborgska, numera riksbekanta, ingredienserna och kryddorna:
- Tveksamma tolkningar av dokument och regler
- Överkörning av medborgare
- Bristande och/eller felaktig diarieföring
- Negligering av barnens intressen
- Ekonomiska förlustaffärer
Och tro det eller ej, kommunen driver hela frågan med stöd av en detaljplan från 1933. Och med denna plan i bakfickan, så anser sig kommunen inte behöva lyssna på de omkringboende, kommunen behöver inte ta några som helst hänsyn, kommunen behöver inte göra någonting – bara sälja marken och låta företaget bygga!
Fast säker kan ju inte kommunen vara, det är ju inget i köpeavtalet som tvingar Normstahl att bygga. Kanske spekulerar de bara med marken…
Det tål att upprepas – detaljplanen som ligger till grund för planerna beslutades 1933! Det har hänt en del i stan sedan dess, och då tänker jag inte bara på arenan.
Grannarna till skogsområdet har tagit fram en mängd fakta. Det finns t ex tre versioner av detaljplanen, från 1933, och det är inte helt solklart vilken som gäller. Detaljplanerna har dessutom inte följts under åren, utan det har uppförts mindre byggnader i strid mot planerna, med kommunens vetskap, men utan att kommunen har anmält eller klassat det som svartbygge. Däremot har inte det nu aktuella området bebyggts under de 78 år som det varit planlagt. De närboende anser också att kommunens och företagets planer faktiskt strider mot den gamla detaljplanen på ett antal punkter.
Det är inte helt enkelt. Det naturliga i sådana här fall vore väl att kommunen lyssnade på de berörda och försökte att tillsammans komma på en bra lösning. Det tycks dock inte de ansvariga på kommunen vara intresserade av. Tvärtom. Efter att ärendet föll 2009 gavs ett muntligt löfte att grannarna skulle informeras om kommunen tänkte ändra sina planer. Så har inte skett. Av en slump så fick grannarna reda på att de gamla planerna på bostadsbyggande i grönområdet hade tagits upp igen. Och att planerna dessutom var långt framskridna. Kommunen anser sig inte ha någon informationsplikt om de tänkta planerna. Berörda hushåll har därför aldrig fått en chans att yttra sig!
I ett utskick till fullmäktigeledamöterna skriver några av de boende:
”Kommunen har konsekvent undvikit att föra en dialog med oss och all kontakt har uteslutande skett på oss närboendes initiativ.”
Vad vore Vänersborgs kommun utan tveksam diarieföring?
Så här skriver de boende:
”Markanvisningsavtalet för Kindblomsvägen är baserat på ett optionsavtal, godkänt 2010-09-30. Detta avtal är enligt dokumentet giltigt 4 månader. Markanvisningsavtal ingicks 2011-05-19 , alltså dryga 8 månader senare. Det finns inget dokumenterat i något avstämningsmöte (som avtalet kräver), som ändrar eller förlänger avtalets giltighet. Detta ogiltigförklarar optionsavtalet.”
Efter detta skrevs har det dykt upp ett optionsavtal som täpper igen tidsglappet. Samtidigt skriver den ansvarige tjänstemannen:
”Inga handlingar diariefördes vid avstämningsmötet.”
Jaha, hur ska vi då veta att ett möte överhuvudtaget hölls?
Vänersborgs kommun har många dokument som stadgar att besluten ska ha ett barnperspektiv. Det bör väl betyda att kommunen åtminstone tittar på t ex hur barnen påverkas av beslutet att det sista grönområdet i Blåsut bebyggs.
Ur Vänersborgs kommuns Översiktsplan, Skola och omsorg, kan vi läsa:
”Närhet till grönområden och naturmiljöer blir också viktiga faktorer, då vikten av miljöperspektivet understryks i skolan uppdrag. … Vid planering av nya bostadsområden skall det ske så att stora toppar i elevantal undviks. Skolmiljön skall tillgodose barnens behov av grönområden och bra naturmiljöer.”
Kommunen har inte alls brytt sig om barnperspektivet.
Kommunen tänker sälja marken till Modulbyggen Normstahl. Så vitt jag vet så har det inte funnits några andra intressenter. Och att det beror på att ingen annan har tillfrågats… Det är anmärkningsvärt. Hur ett litet företag i småländska Ljungby helt plötsligt vill köpa en bit mark i Vänersborg, som företaget inte har någon som helst anknytning till, och som inte ens varit utbjudet till försäljning, är en gåta.
Grannarna vill lägga ett bud på området. Det är inte kommunen intresserad av. Det trots att det ekonomiskt skulle vara fördelaktigare, då slapp nämligen kommunen att förlänga Kindblomsvägen, lägga vägbeläggning och dra VA till området – för nästan 2 miljoner kr. (Marken ska säljas för 1,5 milj.)
Det finns egentligen några punkter till som belyser vilken hänsynslöshet Vänersborgs kommun visar för att driva igenom försäljningen vid nästa veckas kommunfullmäktige.
Vänersborg har en så kallad Grönplan. Den beskriver gröna områden i tätorterna och deras naturvärden, kulturvärden och sociala värden. Grönplanen ska utgöra underlag vid förtätning och nybyggnad i tätorterna samt vid skötsel och bevarande av grönstrukturen. I avsnitt 5.2 står följande:
”Barnperspektiv ska alltid finnas vid analys av planering.
Gemensamma mål för bra samarbete mellan berörda.
Spara små ytor med natur för att skapa luft i bostadsområdena.
Bevaka möjligheter att skapa miniparker framförallt i centrala stan.”
Grönplanen, precis som så många andra dokument i Vänersborg t ex visionen, låter fin men när det gäller, när den krassa verkligheten hinner ikapp, då är det just bara – tomma ord på ett papper. Till intet förpliktigande.
Och nästan till sist.
När planerna på att bebygga skogsområdet vid Kindblomsvägen lades ner 2009, så var det just trafiksituationen som fällde avgörandet. Den här gången, bara två år senare, struntar kommunen helt enkelt att ta upp trafikfrågan. Varför skulle vi göra det, tycks kommunen resonera – det finns ju en fastslagen detaljplan från 1933. Att trafiksituationen möjligtvis kan ha förändrats sedan dess, det kan kommunen inte ta någon hänsyn till. Eller tycker kommunen att det var tillräckligt att göra det förra gången…?
Är det att undra på att de boende i området får att intryck av att det finns en dold agenda?
Och som grädde på moset.
I det aktuella området har det återfunnits fridlysta djurarter, varav en rödlistad! Det springer omkring bland annat kopparödlor, mindre och större vattensalamandrar i skogen. Det bryr sig inte kommunen om. Fast efter att ärendet varit i kommunstyrelsen börjar tydligen någon i kommunhuset inse vad detta betyder… Dessa små obetydliga djur har ju helt enkelt en betydligt starkare ställning inför de svenska lagarna än några hundra människor i Blåsut…. Människor kan man köra över, men inte reptiler och groddjur!
Denna insikt ledde till att några från kommunen komiskt nog begav sig till området. I början av september. För att leta efter dessa kryp. De sov. Ja, inte kommunrepresentanterna alltså, i varje fall inte precis då, utan krypen. De gillar inte höstkylan. (Reptilerna och groddjuren alltså.)
Kommer ni ihåg vad det står i Vänersborgs vision, ni vet det där papperet med de där orden?
”Vänersborg är den framgångsrika kommunen vid Vänerns sydspets. En kommun känd för nytänkande, effektivitet och god service, en kommun där medborgarna känner sig trygga, delaktiga och har inflytande. Närheten till vattnet utnyttjas som en viktig resurs för boende, näringsliv och turism.”
Ni som röstade på moderaterna och folkpartiet, och faktiskt trodde att de skulle uppfylla visionen (till skillnad från Ljunggren och Carlsson), visste ni att Gunnar Lidell (M) alldeles i dagarna har gett kommundirektör Ove Thörnkvist ett nytt uppdrag?
”Att ‘Vision Vänersborg’ ses över och revideras.”
Kanske ska det där med delaktighet och inflytande strykas? Bättre att ändra visionen än verkligheten?
Annars inleder Gunnar Lidell uppdraget till kommundirektören med orden:
”Sedan Vision Vänersborg antogs har omvärlden förändrats.”
Kanske menar Gunnar Lidell att planerna från 1933 ska ligga till grund för de nya moderaternas nya politik och det nya Vänersborg?
Förresten, sa jag det – att Vänsterpartiet är motståndare till kommunens planer att bebygga skogsområdet vid Kindblomsvägen? Inte, då gör jag det nu.
Vänsterpartiet är motståndare till kommunens planer att bebygga skogsområdet vid Kindblomsvägen.
BUN (3): Medborgardialog, demokrati och Mulltorp
Vänersborgs kommundirektör Ove Thörnkvist skrev så här i sin blogg förra veckan:
”Vi behöver stärka vårt varumärke som kommun. Vi behöver förbättra vårat rykte.
Vi behöver bli bättre i bemötandefrågor. Mellan våra politiker, mellan tjänstemän och inte minst mot våra gäster/besökare och invånare.”
Kommundirektören har naturligtvis helt rätt. Visst behöver Vänersborg förbättra sitt rykte, visst behöver Vänersborg bli bättre i bemötandefrågor…
På BUN hade vi i måndags besök av Ronny Irekvist. Ronny är utvecklingsledare i kommunen. Han berättade mycket engagerat och inspirerande om medborgardialog och demokrati. Han visade exempel från hela världen, men även från Sverige, hur kommuner och städer genom framför allt webbaserade lösningar för ut frågorna till medborgarna.
Anledningen till det här nyvaknade demokratiintresset beror naturligtvis på att medborgarinflytandet och demokratin under Lars-Göran Ljunggrens (S) och Bosse Carlssons (C) ledning under den senaste mandatperioden har varit lika med noll. Botten slogs när kommunfullmäktige röstade nej till folkomröstning om arenan och dito om Huvudnässkolans framtid. Då slöt sig dessutom betongpartierna samman och det var bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som stod upp för demokratin.
Under S+C-tiden undersökte också Statistiska centralbyrån, SCB, vid två tillfällen vänersborgarnas syn på kommunen i en så kallad Medborgarundersökning. Den 16 dec 2009 skrev ovan nämnde Ronny Irekvist i en tjänsteskrivelse så här om denna undersökning:
”I Vänersborg lämnar 65 % av invånarna ett lågt värde över hur nöjda de är med möjligheten att påverka kommunala beslut. Värdena är inte bara låga – de har också sjunkit. I Vänersborg är det framför allt faktorerna förtroende och påverkan som bör uppmärksammas. De faktorerna har fått lågt betygsindex och har stor påverkan på helhetsbetyget Nöjd-Inflytande-Index.
Kommunalpolitiskt nöjdhetsindex rankar Vänersborg på plats 49 av 53 studerade kommuner (medborgarna nöjda med demokratin, servicen och kommunstyrelsen).”
Efter denna undersökning bestämde betongpartierna att hoppa av sådana här undersökningar i framtiden…
Istället visade vänersborgarna i valet 2010, på ett mycket kraftfullt sätt, vad de tyckte om det politiska styret! De röstade bort S och C! (Det fanns säkert en och annan sosse som tyckte att man skulle hoppa över sådana här val i framtiden…)
Så nu är allt upplagt för en ny era av medborgarinflytande och demokrati i Vänersborg? Alla verkar ju dra åt samma håll. Det tycks också så när vi läser dagens TTELA.
Eller?
Tja, det är väl en sak att vara för demokrati inför ett val och en helt annan efter… Det är också en sak att vara för demokrati i teorin och en annan i praktiken…
Den borgerliga mini-alliansen tillsammans med de gamla makthavarna i S och C började ju som bekant med att utmanövrera ”uppstickarna” från V, MP och VfP från alla betalda ordförandeposter (1:a och 2:a vice ordförande). Det var ingen bra början. Det var dålig respekt för väljarna!
Demokratin och medborgarinflytande sattes direkt åt sidan!
Kanske var det detta som kommundirektören tänkte på när han bloggade om att Vänersborg behöver förbättra sitt rykte, behöver bli bättre i bemötandefrågor…?
Det har fortsatt. Och det pågår just nu.
Kommunen tänker köra över de boende i Blåsut och bygga i områdets sista skogsdunge. (Läs mer här.) Det är inte tal om att lyssna eller ta hänsyn till de boende. Här pratar vi överkörning.
Lärarna blir överkörda och blir tvingade att använda stämpelklocka (”Stämpelklockan” och ”Det luktar medeltid i Vänersborg”). Här är det inte fråga om att föra dialog eller diskussioner – här handlar det om att bestämma. Och visa sin makt.
I Väne Ryr har fortfarande inte besvikelsen lagt sig över hanteringen av nedläggningen av skolan… (Har den lagt sig i centrum över hanteringen av Huvudnässkolan?)
BUN:s politiker fick nyligen en inbjudan från föräldraföreningen i Mulltorp. Föräldraföreningen tänkte arrangera ett möte om Mulltorps skolas framtid. Föräldrar och elever undrar nämligen vad som ska hända med skolan i framtiden. Föräldrarnas farhågor är att Mulltorp ska gå samma öde till mötes som i Väne Ryr.
När BUN i måndags bestämde sig för att arbeta vidare med medborgardialog och demokratifrågor (och faktiskt blev Vänsterpartiet och Miljöpartiet inbjudna att delta i en särskild ”demokratigrupp”!) tycktes svaret på inbjudan från Mulltorp vara givet.
Men se, det var det inte.
Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna, dvs betongpartierna, tackade gemensamt nej till inbjudan! Ja, ni läste rätt. Det är skillnad på teori och praktik.
När betongpartierna skulle förklara sitt nej på nämnden, så hörde vi argument som:
”Vi vill inte föra en dialog med enbart Mulltorp.”
”I en dialog är det viktigt att man vill lyssna på varandra.”
”Vi vill inte hamna i en gisslansituation.”
”Barn- och Ungdomsnämnden äger frågan.”
”Det får inte vara så att de som skriker högst blir lyssnade på.”
”De vill inte ha dialog, de vill bara säga att deras skola är viktig.”
Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Välfärdspartiet och Centerpartiet åkte till Mulltorp!
Mötet var igår kväll (tisdag). Det var ett bra och givande möte, och då tror jag att jag pratar för alla politiker som var närvarande, dvs V, MP, VfP och faktiskt C. Och jag tror, i varje fall hoppas jag det, att de omkring 70 i ”publiken” också tyckte detsamma. (När det gäller sakfrågan om Mulltorps skolas framtid återkommer jag vid ett senare tillfälle.)
Men inte nog med det. Vi är några politiker i Barn- och Ungdomsnämnden som bloggar. Det är ett led i att föra ut aktuella frågor till invånarna. Igår skrev Marika Isetorp i sin blogg:
”Nu har vi äntligen haft ett första möte i Barn- och ungdomsnämnden efter det långa sommaruppehållet. Efter mötet blev jag tillsagd att jag inte får skriva om mötet på min blogg förrän protokollet är justerat. Och då måste jag först läsa i protokollet vad jag får berätta! Jag fick också veta att om media tar kontakt med mig och frågar vad som beslutats på mötet får jag inte svara utan måste hänvisa till ordförande, som är den enda som får uttala sig innan protokollet är justerat och vi andra vet vad vi får säga! (Det kunde till exempel bli felskrivet i protokollet och när det blivit justerat är det den nya sanningen och jag skulle farit med osanning om jag hunnit säga sanningen.) Jag krävde att få se en skriven lag min tystnadsplikt men då tog personerna i fråga tillbaka sina ord.
Det här var något som sades till Marika Isetorp, det sades inte högt eller till mig och Magnus Bäckström (Magnus blogg). Om det var så, och det finns väl ingen anledning att tro att Marika Isetorp inte pratar sanning, så är det allvarligt. Det är, som jag ser det, ett sätt att försöka sätta munkavle på en politiker. Det är ett försök att begränsa yttrandefriheten och demokratin.
Det är skillnad på teori och praktik. Fortfarande.
Kan inte låta bli en sista fundering.
När jag läser ovanstående argument (citaten alltså, läs dem gärna en gång till) mot att inte åka till Mulltorp, så tänker jag: hur kan presidiet, dvs ordförande Lena (M), 1:e vice Joacim (S) och 2:e vice Orvar (KD), då ha ett enskilt möte med IFK Vänersborg? Som de faktiskt hade härom veckan.
Här förde presidiet diskussioner med endast en av kommunens föreningar. Inget protokoll fördes, inga minnesanteckningar diariefördes, ingen utomstående vet överhuvudtaget vad som sades.
Det är svårt att se logiken i betongpartiernas inställning till medborgardialog och demokrati.
Ser ni den? Finns den?
.
PS. Om ni undrar så säger rapporterna från mötet med IFK att det hölls i god anda. Det verkar dock inte som Stig Bertilsson fick reda på att, som ett led i en besparingsåtgärd, isen i arenan kanske ska spolas senare nästa höst…
PPS. Centerpartiet går ut med att under deras tid i styret, dvs förra mandatperioden när de styrde med S, inte lade ner några skolor. De glömde Sundals Ryr och Huvudnässkolan…
"…en kommun där medborgarna känner sig trygga, delaktiga och har inflytande."
För drygt två veckor sedan skrev jag ett inlägg som hette ”Det luktar medeltid i Vänersborg”. Den handlade om hur Vänersborgs kommun struntar i sina anställda och deras önskemål. Kommunen tänker ju införa en stämpelklocka för sin pedagogiska personal trots personalens protester.
Vänersborg har inte gått mot nyare, modernare tider sedan inlägget.
Det här inlägget ska handla om att de styrande politikerna, de så kallade betongpolitikerna, alltid anser sig veta bäst. Oavsett vad alla andra anser.
Betongpolitikernas uppfattning är denna:
”Vi betongpolitiker vet bäst och har alltid rätt. Om du inte tycker att vi vet bäst och alltid har rätt, beror det på att du inte har tillräcklig med information. Du har helt enkelt inte tillräckligt med kunskap. Och då behöver inte vi bry oss. Det är ju inte vårt problem om du är okunnig.
Bestämmer vi betongpolitiker oss, i vår outsägliga storhet och ödmjukhet, att någon gång dela med oss av vårt outsinliga kunnande – och du fortfarande inte inser ditt felaktiga tänk, dvs du fortfarande inte tycker som oss, ja då är du helt enkelt mer eller mindre dum. (Eller också är du vänsterpartist, vilket egentligen är samma sak.) Och då behöver vi definitivt inte lyssna på dig.”
Skolpersonalen tillhör kategorin ”de dumma”. Det bevisas av att de trots information fortfarande är mot stämpelklockan. De vet inte vad som är bäst för dem. (Undrar förresten vad betongpolitikerna anser om vänsterpartistiska lärare?)
När det gäller stämpelklockan för skolpersonal har förresten Marika Isetorp (MP) vaknat. Hon sitter ju i PFU (=Personal- och förhandlingsutskottet). Det är PFU som har beslutat om stämpelklockan. Typ. Eller vad man nu ska kalla det. Det var ju inget riktigt beslut egentligen (klicka här).
PFU hade möte härförleden. Marika Isetorp ville lyfta frågan om stämpelklockan. Isetorp vill inte ha någon stämpelklocka.
Isetorp skriver på sin blogg:
”Vad vinner man på att införa något som får människor att må dåligt och känna sig kontrollerade?”
Men den frågan är lätt att svara på Marika. Lärarna mår dåligt bara därför att de har så dålig kunskap och inte inser betongpolitikernas allomfattande visdom.
Isetorp fick inte lyfta frågan för PFU:s ordförande Anders Forsström (M). Hon skriver:
”Jag försökte yrka för att stämpelklockesystemet inte ska införas för lärare. Men jag fick inte lov att yrka. Då ville jag få med en protokollsanteckning. Inte heller detta fick jag lov till. Allt jag fick göra var att mottaga information.”
Frågan om stämpelklockan har ju redan beslutats, menade säkert Forsström. Den här gången var det bara en informationspunkt på sammanträdet. Och rent formellt har säkerligen ordförande Forsström rätt. Rent formellt alltså. Det är också typiskt betongpolitiker. Det formella är viktigare än innehållet.
I varje fall när det passar. Fast… Det kan vara tvärtom också… Ibland passar motsatsen.
Vänersborgs kommun har ju kantats av en oändlig mängd skandaler. Ingen har väl glömt arenabygget, Toppfrysaffären, Huvudnässkolan, JO-kritiken (flera gånger) osv osv. Då struntade betongpolitikerna titt som tätt i det formella. Då drevs besluten igenom, oftast mellan skål och vägg, på ibland, om inte olagliga (fast det hände!), så åtminstone omoraliska grunder.
Det här med att styra, ställa och bestämma utan att lyssna på invånarna i Vänersborg var inte bara ett stående inslag i den vänersborgska politiken under den förra mandatperioden, det blev ju faktiskt lite av en tradition. Upphovsmännen bakom var framförallt Lars-Göran Ljunggren (S), Bo Carlsson (C) och, inte att förglömma, S Anders Larsson (S).
”Höjdpunkten” på föraktet mot kommunens invånare var när betongpolitikerna vägrade invånarna i Vänersborg att få säga sin mening i folkomröstningar. (Ni minns kanske att över 2.000 vänersborgare krävde folkomröstning både om Huvudnässkolan respektive arenan.)
Betongpolitikerna var naturligtvis, antagligen inte utan skäl, rädda att folk inte skulle inse maktens godhet och klokhet…
Vill minnas att någon vid något tillfälle sa:
”Ändamålet helgar medlen”.
Kan det ha varit en socialdemokratisk vänersborgare?
Under den förra mandatperioden höll sig M och FP hela tiden i bakgrunden. De hade samma åsikt som S och C (de röstade t ex mot att hålla folkomröstningar!), men det lyckades de ofta dölja för vänersborgarna. Det innebar att i förra årets val fick S och C känna på folkets dom, medan moderater och folkpartister kom undan. I stället satte många vänersborgare i stället sina förhoppningar till dessa två partier.
Oj va´ fel det blev…
Förhoppningarna kom på skam.
Och det snabbt.
Det började med det odemokratiska myglet vid fördelningen av alla betalda politiska poster. De ”nya” betongpolitikerna lyckades med de gamla makthavarnas hjälp, att mygla till sig allihop. Till och med Bosse Carlsson fick bli 2:e vice ordförande i Samhällsbyggnadsnämnden. Som tack för mygelhjälpen. Och det fast centern bara har tre mandat i kommunfullmäktige. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet har tillsammans 14 mandat…. Och inga betalda poster…
Den kommunala besserwisser-attityden gentemot invånarna fortsätter. Då tänker jag inte bara på det som hände i byggnadsnämnden när en ledamot hindrades att väcka en fråga. Jag tänker inte heller på att arenan fortsätter att hela tiden få mer pengar. Eller att skattebetalarnas pengar rinner iväg till jurister i Malmö. Eller att det skärs ner på resurser till våra barn och ungdomar. Eller att upp mot en halv miljard ska satsa på en ny hamn i Vargön. Eller att en massa papper kring skandalerna fortsätter att hemligstämplas…
Eller att stämpelklockan ska införas på skolorna.
Nä, jag tänker på det som står i dagens ttela.
Betongpolitikerna har bestämt sig för att sälja marken i området kring Kindblomsvägen i Blåsut (här kan du se en karta över området) till företaget Modulbyggen Normstahl. I TTELA läser vi att tanken är att företaget ska bygga fyra stycken parhus i grönområdet. Marken säljs för 1,5 miljoner kr.
Grannarna protesterar. Det har de gjort förr.
De boende i området har skickat en skrivelse till kommunen. De har många argument. Jag citerar:
- ”.. området (har) ej bebyggts under de 78 år det varit planlagt.”
- ”…drygt 50 hushåll i närområdet, har skrivit under namninsamling mot exploatering.”
- ”Det finns 3 djurarter i området, som är fridlysta enligt lag varav en är rödlistad.”
- ”Om kommunen trots detta vill exploatera området, har de boende som gränsar till området tidigare anmält sitt intresse att köpa marken och bebygga, utan motprestation från kommunen.”
- ”Kommunen har ignorerat de närboendes intresse av att förvärva marken och har istället upprättat ett markanvisningsavtal med ett litet och finansiellt tveksamt företag i Ljungby kommun.
I markanvisningsavtalet, förbinder sig kommunen dessutom, att bygga väg samt VA-anslutningar. Vägkostnaden och VA-kostnader skall räknas av mot försäljningspriset 1.500.000 kr, vilket i slutänden resulterar i att kommunen med största sannolikhet gör en mycket dålig affär.”
Det finns ännu fler argument i skrivelsen. Argumenten är tunga. Men det jag tycker är allra viktigast, det är att betongpolitikerna kör över grannarna. De lyssnar inte. De bryr sig inte.
Marie Dahlin (S), förste vice ordförande i kommunstyrelsen, säger bara:
”Men vi har full förståelse för att grannarna känner sig oroliga.”
De vet antagligen inte sitt eget bästa. Och så röstar hon mot ”grannarna”. Betong.
Den styrande mini-alliansen, med idogt stöd från S och C, fortsätter alltså den tradition som skapades under den förra mandatperioden. Och det i en kommun som i vartenda brev, utskick eller mail skriver:
”Vänersborg är den framgångsrika kommunen vid Vänerns sydspets. En kommun känd för nytänkande, effektivitet och god service, en kommun där medborgarna känner sig trygga, delaktiga och har inflytande.”
Är det fler än jag som känner en bismak av hyckleri när de tar dessa ord i sin mun?
Är det inte dags att visa kommuninvånarna respekt?
Kommunfullmäktige: Lidell och demokratin (3)
Det hände ju en hel del i Byggnadsnämnden på senvåren. Allt hade sin upprinnelse i frågan om Bergahästen behövde bygglov/detaljplan för den nya anläggningen i Sandgärdet i Vargön. Frågan utvecklade sig till något helt annat. Det kom att handla om demokrati. Också.
(Jag har skrivit ett stort antal bloggar om denna fråga [den senaste först]: 1. Bergahästen: Byggnadsnämndens beslut överklagas, 2. Byggnadsnämnden – Fortsätter myglet i Vänersborg?, 3. Det blir allt hetare i Byggnadsnämnden, 4. Kampen i Byggnadsnämnden: Billock svarar Nyberg!, 5. Kampen i Byggnadsnämnden hårdnar!, 6. Kampen i Byggnadsnämnden, 7. Gunnar Lidell ger sig in i demokratidebatten! och 8. Det nya styret och demokratin (eller Göthblad och hästarna).)
Den minnesgode kommer ihåg att det hela började när Dan Nyberg (S) ville ta upp frågan om Bergahästen i Byggnadsnämnden. Ordförande Peter Göthblad (FP) tillät inte Nyberg att göra det. I TTELA sa Göthblad:
”Det kan jag göra eftersom ordföranden styr över dagordningen.”
Det här hände på Byggnadsnämndens sammanträde den 10 maj.
Nio dagar efter Byggnadsnämndens sammanträde, den 19 maj, skrev jag en blogg i frågan. Då utbröt en ganska het diskussion i ärendet på Facebook. Flera politiker deltog, framför allt Gunnar Lidell, Annalena Levin (C) och jag.
Annalena Levin ställde efter en ganska lång diskussion tre raka frågor:
”1. Är vi överens om att information alltid är bra?
2. Var det rätt eller fel att inte tillåta Dan Nyberg att ställa en fråga i byggnadsnämnden?”
3. Är det skönt med helg?
Gunnar Lidell svarade:
”Ja, rätt samt ja!”
Gunnar Lidell försvarade alltså Göthblads agerande.
Naturligtvis handlade ordförande Göthblad fel. Han försvarade sig med att han hade fått felaktiga besked från kommunjuristen. Sen det här hände har både Göthblad och kommunjuristen konstaterat och ”erkänt” att de hade fel.
För er som är nyfikna så står det så här i Kommunallagens kap 4, 17 §:
”Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
I svallvågorna av dessa händelser lämnade Dan Nyberg in en interpellation till Gunnar Lidell (M), kommunstyrelsens ordförande. Gunnar Lidell har till skillnad från Göthblad och kommunjuristen, inte offentligt kommenterat eller erkänt att han hade fel.
Är det viktigt? Jag anser det i allra högsta grad. Det handlar om att kommunens ”högste man” har försvarat att munkavle har lagts på en nämndledamot. Gunnar Lidell har försvarat att yttrandefriheten och demokratin har ställts åt sidan (i det här specifika fallet).
Ett sådant grundläggande fel i en principiellt viktig fråga kan inte ett kommunalråd gömma undan! Han måste offentligt tala om vilka demokratiska regler som gäller i Vänersborg!
Så tyckte också Dan Nyberg. Och skrev en interpellation.
Interpellationen besvarades och diskuterades under den sena timmen av fullmäktiges sammanträde i onsdags.
Nyberg ställde fem frågor, bland annat frågade han:
”Har kommunalrådet samma uppfattning fortfarande och här i fullmäktige att det var rätt av en ordförande att vägra ledamöter ställa frågor på sammanträdet?”
I sitt skriftliga svar går Lidell som en katt runt het gröt. Han svarar faktiskt inte på frågan om han anser sig ha haft rätt eller fel.
Lidell skriver i sitt svar på interpellationen:
”Ett kort svar på en konkret fråga kan, om man lyfter den ur sitt sammanhang, upplevas oerhört tydlig. Att ställa eller väcka en fråga kan också tolkas på olika sätt, och det kan nog också leda till för missförstånd emellanåt. Det på ”Facebook” aktuella ärendet var då troligen ej justerat, undertecknad var heller inte närvarande vid sammanträdet, och mitt svar avgavs utifrån detta.”
Mycket märkligt svar på en viktig fråga om demokratins grundläggande principer.
- Vad då lyfta frågan ”ur sitt sammanhang”? Frågan från Annalena Levin på Facebook var rak och kunde inte missförstås! Gunnar vet det.
- ”Väcka en fråga kan tolkas på olika sätt”. Jag citerade Kommunallagen kap 4, 17 § ovan. Paragrafen kan bara tolkas på ett sätt. Dessutom är yttrandefriheten en grundlag i Sverige. Det vet Gunnar. (Eller som Nyberg sa i debatten: ”Bondförnuftet säger att ledamöter ska få yttra sig.”)
- ”Det aktuella ärendet var då troligen ej justerat.” En undanflykt av den högre skolan. Facebookdiskussionen var 9 dagar efter Byggnadsnämndens sammanträde. Då var protokollet troligen justerat! (Tyvärr har jag inte kunnat få det 100%-igt bekräftat.**) Protokoll brukar nämligen justeras senast veckan efteråt. MEN. Det spelar ingen större roll. Händelsen var allmänt känd. Den hade refererats i TTELA och där hade både Göthblad och Nyberg uttalat sig! Lidell visste mycket väl vad som hade hänt i Byggnadsnämnden.
- Det finns ytterligare en händelse kring den här frågan som borde ha spridit ljus över vad som gäller i en nämnd – och som Gunnar Lidell med all sannolikhet kände till. När Marie Dahlin (S) tog över ordförandeposten efter S Anders Larsson i Barn- och Ungdomsnämnden den förra mandatperioden, så avskaffade Dahlin punkten ”Övriga frågor”. Dahlin påstod att alla ärenden som nämndledamöterna ville ta upp skulle anmälas skriftligt i förväg. En tydlig parallell till det som har skett i Byggnadsnämnden. Då var vi tre personer som reagerade på Dahlins påbud. Det var förutom jag, de båda moderaterna i BUN, Lena Eckerbom Wendel och Christer Tobiasson. Genom att hänvisa till ovanstående paragraf i Kommunallagen (och jag tror dessutom att kommunjuristen var inblandad och bekräftade det hela) var Marie Dahlin tvungen att ta tillbaka sitt beslut. Nämnas kan att Lena nu är ordförande i BUN och Christer ordförande i Samhällsbyggnadsnämnden! Och båda moderater. Som Lidell…
Jag kan inte förstå varför Gunnar Lidell ska töja så på sanningen och snärja in sig i ett sådan här nät av bortförklaringar. Min erfarenhet av Lidell är att han är en ärlig och rak människa, men något tycks ha hänt med honom sedan han fick väljarnas förtroende att hålla i den stora sleven i maktens gryta. Eller också har han personer vid sin sida som utövar ett starkt tryck på att han ska följa vissa recept…
På onsdagens sammanträde hade Gunnar Lidell möjlighet att muntligt ställa alla saker till rätta. Lidell tog inte chansen. Inte direkt, kanske i ”kringelikrokar”? Eller?
Gunnar Lidell på fullmäktigemötet:
”Jag svarar efter bästa förmåga. … Folk kan göra stora eller små klavertramp. … Förlåtande medmänniskor… Visste inte bättre då…”
Dan Nyberg var inte nöjd:
”Inte särskilt mycket till svar. … Ett allvarligt ämne, en ordförande i en nämnd hindrar andra ledamöters rätt att yttra sig. … Bondförnuftet säger att ledamöter ska få yttra sig. …Sen förhindrar en ordförande att en skrivelse tas upp. … Jag hade önskat att du varit tydligare.”
Det hade varit uppfriskande om kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell på ett tydligt och entydigt sätt hade klargjort sin ståndpunkt i denna viktiga demokratifråga och tagit klart avstånd från de demokratiska inskränkningar som skedde under Byggnadsnämndens sammanträde!
Till sist. Det blev också en liten sidodiskussion om Facebook i interpellationsdebatten. Hur privat och hur offentlig är man på Facebook?
Gunnar Lidell skrev i sitt svar till Nyberg:
”‘Facebook’ är ett trevligt sätt att upprätthålla kontakt med vänner och bekanta, och skall enligt undertecknads uppfattning hanteras därefter.”
I ett helt annat sammanhang har Lidell diskuterat personlig integritet och offentlighet på Facebook. Lidell betonade då, och varnade för, den offentliga sidan av Facebook. Nu har han svängt. När det gäller honom själv, då är allt som skrivs privat…
För övrigt tillhör jag, som ni vet, inte längre Gunnar Lidells krets av vänner och bekanta. Efter att jag i ett försök att vara lite humoristisk påpekade att Gunnar Lidell var jägare, vilket han är, så gjorde han ”slut” med mig på Facebook.
Vilket i och med att jag har skrivit om det i min blogg numera är offentligt…
.
** Dagen efter att detta blogginlägg skrevs bekräftades att justeringen av protokollet skedde den 17 maj, dvs två dagar före diskussionen på Facebook.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer