Arkiv
Snart dags för medborgardialog – eller nåt…
Medborgardialogen om den framtida skolsituationen i Vänersborg rullar vidare. Barn- och Ungdomsnämnden har ju beslutat att medborgarnas åsikter ska efterfrågas innan nämnden tar något som helst beslut i skolfrågan. Och det är ju bra. Att det tas hänsyn till vänersborgarnas åsikter är vi ju inte bortskämda med i Vänersborg…
Idag kan vi läsa på kommunens hemsida (här) att en tidning ska delas ut den 8 februari till alla hushåll. Där ska medborgarna kunna läsa om de olika alternativen som det ska hållas medborgardialog kring.
Tänk, jag sitter i Barn- och Ungdomsnämnden och vet inte vilka de olika alternativen är! På måndagens sammanträde ska vi dock få information i nämnden. Tror jag. I de handlingar som har skickats ut inför mötet finns inga alternativ med! Jag förmodar att vi får reda på de olika alternativen på sammanträdet… Men är det inte lite sent…? Kan nämnden ändra i alternativen då?
Det viktigaste är dock – nämnden ska inte besluta något på måndag. Nämnden ska bara få information. Det betyder att politikerna i nämnden inte ska få vara med och utforma eller besluta om alternativen!
Det känns fel. Väldigt fel.
Det känns besynnerligt, särskilt som ryktena säger att alla de olika alternativen innebär nedläggningar av skol- och förskoleenheter. Att frågan bara är vilka.
Och så ska inte politikerna få besluta om alternativen. Tänk om en majoritet i nämnden inte vill lägga ner några skolor? Och tänk om medborgarna inte vill lägga ned några skolor eller förskolor?
Det skulle se ut om alla alternativ innebar nedläggningar. Medborgarna skulle få välja mellan pest och kolera. Ska ”din” skola läggas ned? Ska ”min” skola läggas ned? Ska Mulltorp lägga ned? Eller ska Brålanda skola läggas ned? Skerrud? Rössebo? Dalboskolan?
Demokrati?
Det tycks som om inte bara medborgarna utan också politikerna trängs in i ett hörn, där det inte finns en reell chans att vara med och påverka och utforma framtidens skolsituation. Politiker och medborgare får välja mellan tjänstemännens alternativ… (Vill tjänstemännen ha den här rollen?) Eller? Är det så att politikerna i Barn- och Ungdomsnämndens presidium ”spelar under bordet”? Har den styrande mini-alliansen av moderater, folkpartister och kristdemokrater tillsammans med socialdemokraterna redan har kommit överens – mellan skål och vägg? Kommit överens om att skolenheter ska läggas ned? Vad alla andra än tycker…
Det är värt att notera att ryktena faktiskt berättar att dalslandsdelens enda högstadieskola ska läggas ned, åtminstone i ett av alternativen. Det sägs att det är för få elever på skolan. Tärnan har ett 20-tal fler elever än Dalboskolan, likaså Vänerparken. Det finns inga förslag, sägs det, på att Tärnan och Vänerparken ska läggas ned… Och det trots att Vänerparken är den i särklass dyraste skolan…
Det tycks alltså som om kommuninvånarna i de olika delarna ska ställas mot varandra… Starkast vinner? Ska invånarna i resten av kommunen kunna rösta bort Dalboskolan? Eller Brålanda skola? Eller Skerrud? Eller Mulltorp? Eller Blåsut…?
…därför att de är fler?
Det gäller för föräldrar och elever att vara på sin vakt.
Till sist vill jag betona, igen, att jag alltså inte har sett de olika alternativen – att jag spekulerar. Ryktena kanske inte berättar hela sanningen.
Svaret får alla i tidningen som kommer den 8 februari. Dessutom kommer det att hållas informationsmöten ”för att räta ut eventuella frågetecken”, som det står på kommunens hemsida.
Det är dock märkligt att det första mötet för att räta ut frågetecknen i tidningen hålls dagen innan den delas ut… Och mötet i Dalsland hålls samma dag.
Informationsmötet i dalslandsdelen hålls förresten i Frändefors kyrka(!) kl 18.00. Inget möte hålls i Brålanda…
Samverkan i Vänersborg
För någon månad sedan var jag i egenskap av politiker på en arbetsmiljöutbildning. Det var en bra utbildning. Den hölls av tre av kommunens egna tjänstemän.
När man hör ordet arbetsmiljö så tänker man väl först och främst på onda ryggar, allergier, men också stress och annan psykisk ohälsa. Det handlade utbildningen om. Också. Den tog även upp en annan aspekt av arbetsmiljö – förhållandet mellan chefer och anställda, om samverkan.
Som bas för samverkan i Vänersborgs kommun finns ett kollektivavtal om ”Förnyelse, Arbetsmiljö & Samverkan”. Samverkansavtalet är bra. Det skrevs på av arbetsgivaren och de fackliga organisationerna i augusti 2008. I avtalet kan man under ”Utgångspunkter” läsa:
”Parterna i Lokalt samverkansavtal för Vänersborgs kommun är överens om:
att inflytande, delaktighet och utveckling är en rättighet för alla medarbetare
att utveckla förtroendefulla och smidiga partsrelationer med respekt för arbetsgivarens och de fackliga organisationernas olika roller och arbetsförutsättningar
att skapa ett positivt arbetsklimat och en god hälsa.”
Vidare under ”Grundläggande förutsättningar för samverkan”:
”En hög kvalitet i samverkan förutsätter en förtroendefull dialog mellan arbetsgivaren, medarbetarna och deras fackliga organisationer. Arbetsgivarens beslutsprocess skall vara utformad så att medarbetarna blir delaktiga i processen.”
På utbildningen talade en av tjänstemännen om ”A3:orna”. A3:or? Det hade jag aldrig hört talas om.
Jag tog kontakt med tjänstemannen ifråga. Hon skickade dem till mig. (En ”A3:a” är ett A3-papper vikt, så att det blir en A4-broschyr på 4 sidor…) Jag kan inte förstå varför jag inte i egenskap av kommunanställd har sett dem förut. Det kanske är mitt eget fel.
A3:orna är kanonbra. De beskriver olika aspekter av samverkan och de beskriver precis hur samverkan ska gå till på kommunens arbetsplatser.
Jag tittar i den första A3:an, Samverkan Vänersborg.
”Syftet med samverkansavtalet kan sammanfattas så här:
Integrera verksamhet, medbestämmande, hälsa och arbetsmiljö. Dessa tre skall hanteras gemensamt på samma ställe. Samverkansavtalet är både ett medbestämmande och ett hälso- och arbetsmiljöavtal med verksamheten som utgångspunkt.
För att klara detta behövs mötesplatser i organisationen. Dessa mötesplatser är medarbetarsamtal, verksamhetsmöten, arbetsplatsträffar och samverkansgrupper.
Så många frågor som möjligt skall hanteras av dem som är direkt berörda av dem ute på arbetsplatserna. Ökad delaktighet och inflytande för de anställda för att få en bättre och effektivare verksamhet.
Dialog som metod att fatta beslut.”
På varje nivå i kommunen finns en samverkansgrupp. Samverkan är ett möte mellan arbetsgivaren och facket. Det finns flera nivåer: LSG (=Lokal samverkansgrupp), FSG (=Förvaltningens samverkansgrupp) och CSG (=Central samverkansgrupp).
I A3:orna står det hur mötena ska gå till. Och hela tiden betonas vikten av att föra en verklig och djup dialog mellan chefer och medarbetare. Dialogen ska präglas av öppenhet och att alla kort läggs på bordet, så att alla fakta blir kända.
”…en fri och öppen dialog mellan deltagarna, bygg på tillit och förtroende…”
Det slås fast att en bra dialog kräver tid och tålamod.
I A3:an betonas också hur viktigt det är att det skiljs på dialog och beslut.
”Först skall gruppen föra en dialog och sedan hantera ärenden.”
Först en fas med dialog, sedan beslut. Man ska skilja på dessa faser.
Längst ner i hierarkin, på arbetsplatsnivå, finns arbetsplatsträffen. Den är lika viktig i samverkanssystemet som de mer formella samverkansmötena.
Arbetsplatsträffen är ett direktmöte mellan chefen och medarbetarna. Den ska hantera information, samråd för att skapa delaktighet och beslut.
Även här finns det en A3:a som beskriver hur träffarna ska gå till.
Först betonas hur viktigt det är med en klar och tydlig struktur på mötet. Det ska finnas en dagordning för mötet och helst ska så mycket information som möjligt om dagordningens punkter skickas ut i förväg (för att det ska bli mer tid till samtal under det kommande mötet).
Arbetsplatsträffen ska börja med information och därefter ska det ske organiserade samtal kring punkterna.
I riktlinjerna ges förslag på hur man kan göra för att alla ska komma till tals. Och det är ju själva poängen med dialogen – att alla ska kunna samtala, utbyta erfarenheter och föra dialog.
Under dialogen och erfarenhetsutbytet ska inga beslut tas sägs det i A3:an. Det är först när dialogen är avklarad som beslut ska fattas. Hinner deltagarna inte diskutera allt, kan man avvakta med beslut till ett senare möte.
I A3:an finns det några spelregler för beslutsfattandet som jag tycker är viktiga:
I riktlinjerna trycks det på att arbetsplatsträffen ska försöka nå enighet vid besluten. Majoritetsbeslut riskerar att dela upp gruppen. Naturligtvis är det inte alltid möjligt att nå enighet och då ska chefen fatta beslut och bekräfta oenigheten. Det finns dock ett råd vid oenighet:
”Kan man vänta med beslutet till nästa gång = fortsätt att fundera och prata med varandra.”
Till sist ges ytterligare ett råd vid beslutsfattande:
”Justera minnesanteckningarna direkt på mötet. Läs upp ordagrant hur beslutet är formulerat direkt efter att det är fattat. Mötet bekräftar att skrivningen är OK = justerat.”
Jag måste säga att jag är imponerad över hur väl genomarbetade dessa A3:or är. Riktlinjerna visar, enligt min bedömning, hur en verklig samverkan i Vänersborgs kommun kan och bör se ut.
Ser det ut så i kommunen då? Tja…
Min erfarenhet är väl att samverkan inte alltid fungerar i praktiken. Håller de anställda med chefen är ju allt frid och fröjd… Men ser inte personalen att arbetsgivaren har rätt (so to speak), händer det inte alltför sällan att både fack och medarbetare körs över.
Och då hjälper ju inga ”fina dokument”…
Kanske har andra samma erfarenhet som jag. Efter den senaste personalenkäten, som kommunen genomförde, så skrev kommunen på sin hemsida:
”Däremot trivs personal sämre med kommunen som arbetsgivare.”
Jag vet inte hur de fackliga organisationerna eller de anställda ska göra om chefer inte följer samverkansavtalet och dess anda. Klagar någon så tycks det mig som om chefer ”håller ihop” – och inget händer.
…och de anställda får gå från möten, sammanträden och sitt jobb i frustration och besvikelse…
…och samverkansavtalet, och alla A3:or, och alla andra dokument blir bara ord – fina ord.
Så ska det naturligtvis inte vara.
Men vem vänder man sig till om det inte fungerar? PFU?
Medborgarundersökning i Vänersborg
Får några veckor sedan fick vänersborgarna reda på resultatet av den medborgarundersökning som Statistiska Centralbyrån (SCB) genomförde mellan den 13 september och den 7 november i år.
Vänersborg deltog i undersökningen för tredje gången. 1.000 kommuninvånare mellan 18-84 år fick svara på ett antal frågor. Tyvärr var det bara 51 procent av dem som valde att svara.
De som valde att inte svara var oftast de yngre. Endast 26% av de mellan 18-24 år och 34% av de mellan 25-34 år svarade på enkäten. De äldre var bättre på att svara, 68% av de mellan 65-74 år svarade. Dessutom var kvinnor något bättre på att svara än män.
I stort ligger Vänersborg i ”mitten” på det mesta jämfört med de andra undersökta kommunerna. Några saker är vänersborgarna mer nöjda med än genomsnittet, med några saker mindre nöjda. Vänersborgarna är dock mindre nöjda än de var i den tidigare undersökningen, våren 2008.
Det som står ut, det är att 23% av vänersborgarna inte skulle rekommendera vänner och bekanta att flytta till kommunen. Det är ganska häpnadsväckande, i synnerhet som det har varit val alldeles nyss och kommunen har fått ett nytt styre.
Den tredje delen av undersökningen handlar om vad medborgarna i Vänersborgs
kommun tycker om inflytandet i kommunen. Här skiljer sig Vänersborg markant från andra kommuner…
Som TTELA skriver:
”Vänersborgarna upplever inte att man har något större inflytande i kommunen. Inom områdena kontakt, information, påverkan och förtroende får man lägre betyg än snittet för de deltagande kommunerna och hamnar i botten på mätningen.”
Siffrorna är särskilt låga när det gäller förtroendet för politikerna.
”Det här är inte roligt för någon politiker.”
Säger kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Johan Ekström (FP), och passar (omedvetet?) på att ge sin styrande kollega Gunnar Lidell (M) en känga:
”Jag tror att det är arenan och Toppfrys (anm; min fetstil) som har påverkat.”
Johan Ekström menar att kommunen ska arbeta hårt med medborgardialog framöver.
”Ett exempel är strukturutredningen för förskola och grundskola. Den kommer alla i kommunen att få tycka till om.”
Vi får väl se vad det blir av den saken. I debattartikeln i TTELA den 27 dec, så skriver ju kommunens tre starka moderater, inklusive Lidell:
”Vi vill göra oss av med dåligt utnyttjade skollokaler och lägga mer på undervisningen. Den frågan blir nu föremål för dialog med elever och föräldrar.”
Det tycks som om medborgarna enligt moderaterna endast ska få bestämma vilka skollokaler som ska läggas mer… I bästa fall… Medborgardialogen är bara rådgivande, beslutet tas av politikerna.
I undersökningen fick de utvalda kommuninvånarna också tillfälle att ge fria kommentarer. Av 510 som har svarat på enkäten, så har 96 personer använt denna möjlighet. Det är ungefär var 5:e person.
Jag har ”roat mig” med att läsa dessa.
Av de 96 personer som har skrivit ”fritext”, så är 70 personer (73%) negativa på något sätt. Endast 3 personer är renodlat positiva till Vänersborg. De andra är varken eller, de ger i flera fall råd eller ställer frågor.
Det är väl inte svårt att gissa vad som dominerar ”frisvaren”?
Just det!
32 personer tar upp Arena Vänersborg! Och många är inte nådiga i sin kritik.
”Det känns som vår Arena har förstört hela kommunen.”
”Den starke man som ansvarat för skandalbygget återvänder till Skåne. Jag antar att Svinarp blir postadressen!”
”Den jävla arenan. Den ser för jävlig ut. Varför ska folk som gillar innebandy få förfula södra Vbg för resten av oss?”
”Hade detta skett inom ett företag hade personen som drev projektet fått sparken och åtalats för trolöshet, men inom politik blir projektledarens inkompetens belönad med nytt jobb inom förvaltning.”
”Turerna kring arenan har skadat förtroendet för politikers kompetens.”
”Jag kommer aldrig att få något förtroende för kommunens styrande om inte ansvariga för arenaskandalen ställs till svars och straffas.”
”Efter Arena-bygget har jag helt tappat förtroendet för Vbg:s politiker och tjänstemän. Byggdes trots folkets protester och allt mörkades. Total ovilja att utreda vad som skett. Detta drabbar nu skola och omsorg.”
”Hur kan man bygga en arena som inte folket i kommunen vill ha?”
Ingen uttrycker något positivt med arenan.
Förtroendet för politikerna hör intimt samman med arenafrågan. Flera av de svarande tar som synes upp båda sakerna. Andra nämner bara politiker.
”Önskar att någon (instans eller jurist el dyl) hade majoritet/möjlighet att stoppa Vänersborgs galna politiker.”
”Avsatta politiker får utvärdera sitt eget arbete.”
”Som invånare och skattebetalare känner jag mig helt nonchalerad då de berörda politikerna inte bara kört sitt eget race utan också försökt undanhålla såväl andra politiker som allmänhet sanningen om hur de misslyckade projekten har hanterats.”
Ingen nämner något positivt om Vänersborgs politiker. Med ett undantag… (Kommer i slutet…)
Demokratifrågan hör naturligtvis till politiken. 7 personer tar upp den, eller rättare sagt, bristen på demokrati. Det handlar om brist på öppenhet, brist på information och att politikerna inte lyssnar. En person nämner svågerpolitik vid chefstillsättningar.
Det är flera som nämner skolan, förskolan och fritids. 21 personer tar upp olika aspekter kring dessa ämnen. Det handlar ofta om att barngrupperna är för stora på förskola och fritids, men också att det inte satsas tillräckligt på skolan. Några av kommentarerna:
”Helt tokigt hur stora barngrupperna/elevgrupperna är inom förskola/skola!”
”Har man inte förstått kritiken av skolväsendet i kommunen?”
”Barnen är mer än statistik på ett papper och personalen mår dåligt över sin otillräcklighet och brist på yrkesstolthet!”
”Politikernas förtroende för skolan innebär ’stämpelklocka’.”
”Höj kommunalskatten för att öka insatserna i barnomsorg, skola o äldrevård.”
17 personer har synpunkter på frågor kring kommunikation. Ingen av dessa är positiv… De skriver om allt från att kommunikationerna är allmänt dåliga till att de vill ha fler cykelvägar. 4 st skriver att de vill ha en cykelväg mellan Brätte och Överby. (De vill kunna cykla till Trollhättan alltså!). 5 st klagar på snöröjningen, medan några önskar gratis kollektivtrafik.
7 personer skriver om landsbygdsproblematiken. 4 av dem klagar på kollektivtrafiken, en tycker inte att de på landsbygden får något för sina skattepengar.
När det gäller byggnation mm, så har 7 personer kritik mot kommunen. 3-4 stycken har synpunkter på bygglov etc och några få pratar om grönområden.
För övrigt finns det enstaka (negativa) åsikter kring det mesta. Det är ”snorkiga tjänstemän”, det är dålig rensning av sly, 3 personer nämner Toppfrysaffären, någon skriver att de gamla får inte komma ut mer än 1-2 ggr per år, det är för lite personal på äldreboende, dricksvattnet smakar och luktar illa, två vill ha bättre tider på återvinningscentralen, omklädningsrummen på Hallevi är dåliga, osv.
Det skrivs alltså i stort sett bara negativt. För att inte verka partisk, så redogör jag för vad de tre personerna som var positiva skrev:
”Tillgängligheten är bra för mig som är synskadad. Händer mycket kulturellt.”
”Vet ej har aldrig kontakt med Vbg kommun. Arbetat här i 38 år. Det jag sett hittills verkar ju fungera bra.”
”Positivt att äldrevårdens bostäder är under ombyggnad.”
Några som var negativa hade också en och annan positiv kommentar (fast inte många).
”Kommunen är bra tack vare natur och sjö.”
”Jättebra att det satsats på att göra i ordning nere vid Hamngatan!”
Vänersborgs politiker har definitivt något att fundera över. För visst är det tråkigt när människor skriver så här, som ett helhetsomdöme om kommunen:
”Hade jag inte haft barn, barnbarn och vänner hade jag omedelbart flyttat.”
”Vill undvika att tala om att man bor i Vänersborgs kommun.”
”Hejdå din lilla småborgerliga Vänersborgs kommun!”
Tre personer tycker till och med att Vänersborg och Trollhättan ska slås ihop. Och då är väl botten definitivt nådd…
Men kommunalrådet Gunnar Lidell (M) verkar ta hela medborgarundersökningen med ro:
”Vi gör dessa undersökningar för att se både styrkor och svagheter. Positivt är att många medborgare uppskattar en stor del av våra verksamheter.”
Till sist får man väl vara lite självgod och återge följande:
”Jag fick sympati för vänsterns framträdande som opposition. Berömligt! Framför allt ifrågasättande av kostnader och behov av arenan. Modigt då det var starka soc. Ledare+ c-ledare som agerade självsvåldigt. Jag vill nämna Bucci o Stefan Kärvling för deras klargörande i frågan.”
Det kanske finns hopp för Vänersborg trots allt…
Demokratiska spelregler
Det finns regler om hur det ska gå till i en kommun, t ex när det gäller sammanträden, möten och sånt. Sådana regler är viktiga. Faktiskt. Jag menar, hur skulle det gå i t ex en bandymatch om det inte fanns regler? Hur skulle det gå om domaren blundade för en hands?
Alla som deltar ska veta vad som gäller. Spelreglerna ska vara klara på förhand, alla ska känna till dem och sedan får man följa dom. Svårare är det inte.
Det finns följaktligen regler för hur det ska gå till i en kommun. Reglerna är egentligen väldigt viktiga, viktigare än i bandy, därför att det handlar om hur vårt land ska styras,
hur beslut ska tas osv – det handlar om demokrati.
De här reglerna finns i Kommunallagen.
Det finns mängder med regler i Kommunallagen. Det finns regler kring beslutförhet, initiativrätt, omröstning och beslut, bordläggning, återremiss, reservationer, närvarorätt osv. Med dessa regler som ram kan spelet spelas.
I en bandymatch är det naturligtvis viktigt att alla spelare känner till reglerna, vad man får och inte får göra. Men allra viktigast är det naturligtvis att domaren känner till dem. Händer det något som kan tyckas tveksamt, så är det naturligtvis domaren som avgör vad som gäller. Domaren bestämmer. Utifrån regelboken.
I en kommun, vid sammanträden, intar ordföranden på sätt och vis domarens roll. Självklart är det viktigt att deltagarna känner till vad som gäller, men det är ordföranden som ska sitta inne med den fulla kunskapen.
Det har vid två tillfällen inom loppet av en ganska kort tid hänt att ordföranden i två av kommunens församlingar inte har kunnat dessa regler. I det ena fallet fick en ledamot inte reservera sig, därför att ordförande menade att det inte går att reservera sig om man inte har haft ett eget yrkande. I det andra fallet, i en annan nämnd, så tillrättavisades en ledamot med beskedet att det inte gick att reservera sig, därför att beslutet redan var klubbat.
I båda fallen var beskeden fel. I båda fallen har det handlat om ledamöter från något av ”småpartierna”, Miljöpartiet och Vänsterpartiet…
Eftersom det är viktigt att en ordförande, som i de här fallen båda tillhör den styrande mini-alliansen, har kunskap om Kommunallagen, så ställde Lutz Rininsland (V) en fråga till ”överdomaren” Gunnar Lidell (M), kommunstyrelsens ordförande, i onsdagens fullmäktige. Lutz ville veta hur sådana här saker ska förhindras i framtiden, han ville veta hur kommunen ska se till att Kommunallagen följs.
Rininslands fråga till Lidell löd:
”Kommer kommunstyrelsens ordförande att vidta steg för att försäkra sig om att kännedom om kommunallagens bestämmelser är tillfredsställande hos dem som leder och administrerar nämndernas arbete?”
Jag kanske har fel, men nog tyckte jag att Gunnar Lidell slingrade sig och försökte undvika frågan – och sitt ansvar som kommunstyrelsens ordförande.
Gunnar Lidell svarade ungefärså här:
”Jag förutsätter att presidierna håller sig uppdaterade. Jag vill inte kommentera de enskilda fallen. Alla har ett ansvar att det fungerar.”
Visst smiter Lidell undan sitt ansvar? Han vet ju att ordförandena handlade fel. Det är väl bara att erkänna. Alla kan faktiskt göra fel. Men då får man erkänna det, och rätta till det.
Hur svårt kan det vara? (Som Lennart Niklasson sa i en helt annan fråga i onsdagens fullmäktige.)
Det ska väl inte vara så att ledamöter ska behöva överklaga felaktiga beslut i våra kommunala församlingar? Det ska vi väl kunna lösa inom kommunen?
Men den brist på handlingskraft som präglar Vänersborgs politiska styre, den återfinns i varenda fråga tycks det, till och med när det gäller enkla demokratiska spelregler.
Tiggeri och gatumusik
Sverigedemokraten Kurt Karlsson har lagt en motion. Kurt Karlsson vill:
”förhindra tiggeri inom kommunens gränser.”
Sverigedemokraterna vill ändra den lokala ordningsstadgan.
Det här har inte Kurt Karlsson kommit på själv. Den här frågan driver Sverigedemokraterna också på andra håll. Motioner med det här budskapet har SD lagt fram också i Uppsala, Partille och Sundsvall.
I motionen menar Kurt Karlsson att tiggeri oftast sker
”i form av att en person spelar eller trakterar ett musikinstrument.”
Tiggeri är alltså enligt Karlsson när en musiker, som naturligtvis kan vara mer eller mindre skicklig, spelar ett instrument och har typ en hatt framför sig, där förbipasserande kan skänka en slant. Som bevis anför Karlsson följande:
”Tiggeriet förstärks oftast av en vädjande blick, ett hej, eller att personen placerar sig i en förnedrande kroppsställning.”
Nä, jag skojar inte. Det står så i motionen. (Du kan läsa hela motionen på SD:s hemsida, klicka här.) Det är Sverige 2011…
Sedan gör också Kurt Karlsson en musikalisk analys. Han tycker att gatumusiken oftast är
”enformig och i ständigt återkommande enkla harmonier.”
Kurt Karlsson har tydligen hört på mycket gatumusik. Nu är nog inte det här som Karlsson värnar allra mest om, den musikaliska kvaliteten, nej det är något annat.
”Det finns anledning att misstänka att det nu aktuella tiggeriet ingår i en organiserad form och möjligen anknytning till övrig internationell kriminell verksamhet.”
Där kom det. Det är alltså inte tiggeriet i sig som Karlson bävar inför. Tiggeri utförd av svenskar är nog ok, men här handlar det om utlänningar, om internationella ligor.
”…övrig internationell kriminell…” skriver Kurt Karlsson. Låt oss konstatera:
Tiggeri är inte förbjudet i svensk lag.
Om nu gatumusik är tiggeri. Vilket det naturligtvis inte är.
För att riktigt leda sina misstankar i bevis, så kommer Kurt Karlssons slutgiltiga argument:
”Det finns vittnesuppgifter om att personer som efter några timmars tiggeri, plockar upp en mobiltelefon och efter några minuter hämtas upp av en person i en större tysk bilmodell.”
Vilket skulle bevisas, som man säger i matematiken. Tänk att en folkvald politiker nedlåter sig till att sprida sådana här rykten.
Det är alltså inte gatumusik framförd av svenska ungdomar från musikskolan som Karlsson och Sverigedemokraterna vill förbjuda. Det är de internationella ligorna som lurar oss omusikaliska och okunniga svenskar att skänka en krona eller fem till internationella ligor och som använder våra surt förvärvade slantar till att inhandla en ”större tysk bilmodell”. Något annat kan det väl inte handla om? Det är ju ingen som tvingar oss svenskar att skänka pengar? Kurt Karlsson måste tycka att vi svenskar är ett dumt folk. Det är väl tur att svenskarna i Vänersborg har fått en klok representant i Kurt Karlsson.
Men jag förstår ändå inte riktigt, är det här ett stort problem i Vänersborg? Är det så stort att kommunfullmäktige måste ta ett sådant här beslut? Jag kan inte se det. Och visst kommer musikskolans elever också att drabbas av ett sådant här förbud?
I sin motion hänvisar Kurt Karlsson till Sala kommun som har tagit ett beslut i den här frågan. I Sala var samtliga partier eniga. Vilket är beklämmande.
Nu har emellertid Länsstyrelsen i Västmanland granskat Salas beslut, jag citerar från Sveriges Radio (källa):
”Det blir inget förbud mot tiggeri i Sala kommun. Länsstyrelsen i Västmanland har efter en granskning beslutat att ett sådant förbud i en kommuns lokala ordningsstadga inte är förenligt med ordningslagen.
Som Ekot rapporterade i förra veckan införde Sala kommun tiggeriförbud med syftet att göra det lättare för polisen att agera mot brottslighet som kan ha anknytning till tiggeri, så som människohandel.
Men enligt länsstyrelsen skulle ett tiggeriförbud vara en för stor inskränkning i den enskildes frihet. Det är heller inte nödvändigt för att upprätthålla säkerheten på offentlig plats och det vore svårt för polisen att dra gränsen för vad som är tiggeri och omfattas av förbudet, det skriver länsstyrelsen i Västmanland i ett pressmeddelande.”
När Länsstyrelsen yttrar sig i frågan anser Länsstyrelsen att det är en fråga om frihet och demokrati. Det anser jag också. Det går inte att förbjuda saker som man inte gillar.
Vart går gränsen? Vem ska bestämma? Du? Jag? Kurt Karlsson? Samhällsbyggnadsnämnden?
Samhällsbyggnadsnämnden behandlade Sverigedemokraternas motion i veckan som gick. På mötet sas det:
”Jag tycker det är jobbigt höra dom spela.”
Flera ledamöter höll med. Jag kan inte låta bli att undra – vilka är ”dom”? Inte musikskolans elever väl…?
Sven Andersson (FP) sa:
”Det här är väl inget bekymmer!”
Sven gillade inte motionen. Det gjorde dock Samhällsbyggnadsnämnden. Det var bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som sa NEJ till motionen.
Så här lyder Samhällsbyggnadsnämndens beslut:
”att föreslå kommunfullmäktige besluta om att texten ändras i Allmänna lokala
ordningsföreskrifter för Vänersborgs kommun under insamling av pengar § 12 till polismyndighetens tillstånd krävs för insamling av pengar i bössor eller liknade, om
insamlingen inte utgör led i en tillståndspliktig allmän sammankomst eller offentlig tillställning. Så också när insamlingen skall ske i samband med framförande av gatumusik.”
Beslutet följer inte ordagrant Sverigedemokraternas förslag. Men andan är precis densamma.
Som sagt, endast Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade mot. (Sven Andersson är ersättare och kunde inte rösta.)
Socialdemokraterna då? De sa i stort sett ingenting, de bara röstade ja… Visst är det beklämmande. På fullmäktiges senaste sammanträde antydde Lennart Niklasson (S) att det var främlingsfientligt att äta svenskt kött (se här). Niklasson hamnade lite fel där. Nu har sossarna hamnat ännu mer fel!
Tänk om man skulle börja förbjuda sådant som man inte gillade, vart skulle det leda? Idag gatumusik, imorgon politiska torgmöten?
Den tyske teologen Martin Niemöller sa i 30-talets Tyskland:
”I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.”
Med det här citatet menar jag naturligtvis inte att varken socialdemokrater eller Sverigedemokrater har något att göra med det som hände då, jag menar bara att börjar man rucka i de demokratiska principerna, så har man tagit det första steget åt fel håll. Ingenting mer.
Och. Tänk att Vänersborgs kommun, som har ambitionen att bli Sveriges bästa musikkommun, skall försvåra för spontana möten med kringresande gatumusikanter! Tänk att gatumusikanter ska behöva betala 700 kr (enligt en uppgift i Samhällsbyggnadsnämnden) för ett tillstånd!
I Göteborg har man förbjudit gatumusik vid vissa tider och vid vissa områden i centrum. Dock inte med Kurt Karlssons argument. Göteborgs beslut gav upphov till starka reaktioner, bland annat hos Håkan Hellström och Lasse Kronér. Kronér säger:
”Det påminner om tyskt 30-tal och är helt uppåt väggarna.” (Källa)
Jag slutar med ett långt citat från Expressen (källa). Jag tycker att det säger det mesta när det gäller själva gatumusiken:
”Musikern och programledaren Lasse Kronér har själv varit gatumusiker. Han tycker att gatumusik är ett kulturellt och pittoreskt inslag i stadsmiljön och förstår inte förbudet.
– Varför förbjuda när det går att lösa med dialog. När jag spelade på gatan pratade jag med butikspersonalen. Ofta handlade det bara om att spela nya låtar. Men visst kan jag förstå att det är enerverande om man spelar ‘El condor pasa’ på panflöjt hela tiden.
Lasse Kronér tror att förbudet kan leda till att duktiga musiker går miste om ett bra tillfälle att spela offentligt. Gatan är en bra skola, anser han.
– Jag spelade allt. Det lade grunden till min breda repertoar och musikkunskap.
Enligt artisterna har Företagarföreningen Avenyn och ‘andra lobbyister’ fått politikerna att rösta igenom en lag ‘som är helt uppåt väggarna’. Och de anser att det också rimmar illa med tanke på att Göteborg vill profilera sig som evenemang- och musikstad. ‘Bra eller dåligt är upp till publiken att bedöma’, dundrar artisterna i GP-artikeln.”
Det hemlighetsfulla PFU ska ha möte
Personal- och förhandlingsutskottet (=PFU) är ett hemlighetsfullt utskott. Protokollen är svåra att få tag på och dagordning och mötestider ligger inte på kommunens hemsida.
Och det tycks nästan som om det är lika hemlighetsfullt för PFU:s egna ledamöter. Nu ska PFU snart ha sammanträde och inför mötet skickas bara dagordningen ut – inga handlingar eller något annat.
Det är klart att PFU:s ordförande Anders Forsström (M) och dess vice ordförande Bengt Larson (S) vet. Det är ju de som bestämmer…
Naturligtvis är det anmärkningsvärt att PFU:s ledamöter inte får ut några handlingar innan sammanträdet. En ledamot måste få tid och möjlighet att förbereda sig inför ett möte. Det kan gälla att t ex få tag i fakta- och sakuppgifter, det kan gälla att hinna kontakta tjänstemän och experter etc. Att inte få ut handlingar är dessutom mycket odemokratiskt på ett annat sätt. Ledamöterna sitter ju inte i PFU som enskilda personer. De representerar ju både sina partier och, också, alla vänersborgare. Ledamöterna måste kunna få tid att prata med andra, medlemmar i det egna partiet, andra partier samt sist och inte minst – väljarna.
Det är en mycket underlig och odemokratisk ordning i Personal- och förhandlingsutskottet (=PFU). Och jag kan inte förstå varför. Är det så att herrar Forsström och Larson vill ha så lite insyn som möjligt i sitt arbete? Och i så fall, varför då?
Så här ser PFU:s dagordning ut för det kommande sammanträdet:
- Bordlagt ärende – Motion om fasta praktikplatser i Vänersborg i Vänersborgs kommun.
- Återremitterat ärende – Motion om friskvårdstimma för anställda i Vänersborgs kommun.
- Arvodesfrågor
- Titlar
- Skrivelse om att få ut semester i pengar
- Rapportering från Arbetsdomstolen.
- Rapportering avslutad tvisteförhandling
- Skrivelse från Vision
- Heromafrågor
- Arbetsordning för PFU
- Övriga frågor
Det är svårt att veta vad denna dagordning står för. Inga andra handlingar skickas alltså ut till utskottets ledamöter. Men det går väl att gissa…
”Arvodesfrågor” – ja det måste väl handla om att man vill höja politikernas arvoden. Fast det kan bli svårt, moderaterna talade ju innan valet att de ville spara i den politiska organisationen. Å andra sidan gjorde de ju inte det när det visade sig att de och deras kompisar i Folkpartiet och Kristdemokraterna fick tillsätta (genom ett hemligt samarbete med sossarna) både ordförande och 2:e vice ordförandeposterna i en hel rad nämnder och styrelser…
”Titlar” – det betyder väl att någon tycker att den egna titeln inte låter fin nog, och vill ha en liten mer klatschig och statusfylld titel. (För vissa är det viktigare än högre lön…) Kommunchefen har ju blivit kommundirektör. Det kanske är dags att kalla Byggnads- och Gymnasieförvaltningarnas chefer för Byggdirektör respektive Gymnasiedirektör? Kanske vill folkpartiets Lars G Blomgren få titeln rondelltitulatör? Eller vill kanske Forsström själv…? …kanske VD…?
”Rapportering från Arbetsdomstolen” – kommunen har som arbetsgivare, dvs PFU, just nu en tvist med Lärarförbundet angående två fritidspedagoger. Tvisten avhandlades under förra veckan i Arbetsdomstolen. Paragrafen handlar med all sannolikhet om detta.
”Heromafrågor” – stämpelklockan… Den stämpelklocka som PFU i sin outsinliga visdom tänker införa för alla pedagoger direkt efter årsskiftet. Lärarfacken har som bekant sagt ett rungande nej till stämpelklockan. De förstår inte det, som PFU förstår, nämligen att
”…tidsredovisningen utgör ett stöd även för läraren…” (Källa.)
Jag saknar emellertid en punkt på dagordningen, en mycket viktig punkt. På det förra PFU-mötet gavs nämligen ett uppdrag till två av chefstjänstemännen. Så här stod det i protokollet:
”Personal- och förhandlingsutskottet uppdrar åt förhandlingschefen och Kent Javette att genomföra en dialog med rektorerna för att undersöka hur förtroendetid enligt bilaga M hanteras. Personal- och förhandlingsutskottet önskar en första återrapportering vid sammanträdet i december.” (Källa.)
Det handlar om lärares arbetstider som regleras i något som kallas bilaga M i avtalet. PFU verkar nämligen ha infört stämpelklockan utan att känna till lärarnas arbetstider. Det verkar inte heller som om PFU får denna kunskap innan årsskiftet, då stämpelklockan införs…
Visst är det viktiga och intressanta frågor som allas vårt Personal- och förhandlingsutskott ska behandla och visst skulle vi vilja veta mer om hur PFU tänker kring frågorna? Men se, det får vi alltså inte. Och det får inte PFU:s ledamöter heller. Marika Isetorp (MP), som är oppositionens representant, kan inte informera oss andra vilka förslag som ska presenteras. Det är bara Forsström och Larson som vet… Och kanske också deras partikollegor i PFU…?
Ska vi hoppas att punkten ”Arbetsordning för PFU” på dagordningen innebär att PFU tänker diskutera förändringar av förhållandena i PFU, så att vi andra ska få veta mer om detta hemlighetsfulla utskott och vad det sysslar med?
Affären med stadsvapnet – politiker eller tjänstemän?
Vänersborgs stadsvapen är fint. Det har dessutom anor från 1600-talet. Från drottning Kristinas tid! Och stadsvapnet ska se ut som det gör i fortsättningen också. Det har, som alla vet vid det här laget, Gunnar Lidell (M) i samråd med sina kommunalrådskollegor bestämt. De har på något sätt känt av stämningen på stan och kommit fram till att inte ändra i logotypen, där stadsvapnet ingår. Det har jag skrivit om tidigare. (”Det gamla stadsvapnet ska vara kvar!”)
På kommunens hemsida säger det handlingskraftiga kommunalrådet Gunnar Lidell:
”När vi har ett vapen som så många gillar och känner stolthet över känns det onödigt att lägga ner tid och kraft på att byta ut det.”
Fast visst har det redan lagts ner tid och kraft på stadsvapnet. Och pengar.
Och på tal om stolthet. Tydligen känner inte politiker och tjänstemän stolthet. Varför skulle de annars ha gått ut i en omröstning, där inte ens det gamla, traditionella stadsvapnet fanns med som alternativ?
Så här i efterhand kan man väl undra hur processen har gått till. Hur kunde förslagen tas fram, utan att t ex ha klart för sig vad reglerna kring heraldik säger, hur kunde en omröstning startas, varför togs bara i det närmaste identiska alternativ fram osv?
Politiker eller tjänstemän?
Gunnar Lidell har sagt att det inte fanns några politiska initiativ eller beslut för att ändra vapenloggan eller att en omröstning skulle hållas. Och det har han nog rätt i. Vad jag ser i protokollen så finns det inga sådana politiska beslut. Men… Hur har det då gått till?
Politiker eller tjänstemän?
I kommundirektör Ove Thörnkvists blogg i Vänersborgaren den 9 sept, som enligt uppgift kostar runt 2.000 kr per vecka (vilket nog är väldigt billigt), skriver han:
”Därför har vi under en tid arbetat med att ta fram ett förslag till ny grafisk profil. I den ingår bland annat hur en ny logotyp skulle kunna se ut. Jag tycker att resultatet har blivit bra och jag är nyfiken på hur du reagerar. Tyck gärna till. Förslagen finns på kommunens hemsida och i den här tidningen.”
Har förvaltningsorganisationen med Ove Thörnkvist i ledningen arbetat helt på eget initiativ? Det tycks så, men samtidigt har jag svårt att tro det. Jag har svårt att tro att inte den politiska ledningen har varit informerad och gett sitt, i varje fall tysta, godkännande.
Politiker eller tjänstemän?
Marika Isetorp (MP) skrev på sin blogg den 9 november om ett möte i kommunstyrelsen:
”På det senaste kommunstyrelsemötet fick vi reda på att man ville förändra Vänersborgs stadsvapen. … Anledningen till bytet förklarades vara att stärka varumärket och tränga igenom mediebruset.”
Politikerna visste om vad som var på gång. En vecka senare skriver Isetorp på sin blogg (17 nov):
”Gunnar Lidell fick däremot med några meningar i TV (Västnytt 17/11-2011). Jag har uppfattat det så här: ‘Jag förutsätter ju att våra tjänstemän, när man la ut den här web-enkäten, efter att ha kollat att det var okej med oss. Och vi har inte sagt: Ja, det ska ni göra, utan: Ja, det är okej, testa på det.'”
Precis som Isetorp gör i sin blogg, så undrar jag vad Gunnar Lidell egentligen säger – är det politikerna eller tjänstemännen som har drivit frågan?
Eller driver bara frågan, som båten på stadsvapnet? Eller driver någon med oss?
Politiker eller tjänstemän?
Jag tycker att det är viktigt att det är politikerna som bestämmer i Vänersborg.
Är det politikerna som bestämmer i Vänersborg?
Eller har Gunnar Lidell lämnat tjänstemännen i sticket?
.
PS. Sedan undrar jag fortfarande om inte MID Marketing måste få underkänt och betala tillbaka pengarna. Det ingår väl i deras arbete att ta reda på vilka regler som gäller innan man gör klart jobbet?
Det gamla stadsvapnet ska vara kvar!
För två veckor sedan skrev jag en blogg om Vänersborgs nya stadsvapen – ”Krona eller klave – ett demokratiskt genombrott i Vänersborg?”. Vänersborgarna skulle få förtroendet att rösta om detta – om kommunens nya ”varumärke”. Fast bara på låtsas, omröstningen skulle vara rådgivande.
Idag meddelar Gunnar Lidell (M), enligt P4 Väst, att man har känt av stämningen på stan. Det räckte tydligen med några insändare och debattartiklar, några mail, lite samtal på stan – och vem vet, kanske en och annan blogg, för att omröstningen skulle vara avgjord.
Det bidde ingenting! Det bidde inte ens en tumme! 
Det gamla stadsvapnet ska vara kvar!
Det var ett bra beslut Gunnar Lidell. Tycker i varje fall jag. I sakfrågan.
Men visst är det intressant att fundera på vad medborgardialog och medborgarinflytande i Vänersborg kommer att innebära under det nya styret. Tidigare fanns det ju överhuvudtaget ingen demokrati – nu räcker det med att Gunnar Lidell (M) med fler ”känner av stämningen”… (Jag kan inte låta bli att göra reflektionen, tänk om betongpolitikerna hade ”känt av stämningen” på samma sätt när arenan skulle byggas… Då hade vi sparat 286 miljoner.)
Men vem ska bestämma vilken ”stämning” som råder i Vänersborg? Gunnar Lidell? Och hur känns den av? Samtal på stan?
Mid Marketing fakturerade 75.400 kr för utarbetandet av det nya stadsvapnet – och då räknas inte den arbetstid som kommunens egna tjänstemän har lagt ner. 75.400 kr – pengar som tillsammans med de nya förslagen slängs i sjön. Hur kan sådant ske? Vem bär ansvaret? Och hur kan Mid Marketing lämna förslag på ett nytt stadsvapen som inte följer de regler som finns?
Statsheraldiker Henrik Klackenberg på Riksarkivet har nämligen skrivit ett mail till kommunen där han påpekar att:
”Annorlunda förhåller det sig med den gula bård som tillfogats vapenskölden i de två 
förslagen. Denna bård förekommer inte i den registrerade blasoneringen (vapenbeskrivningen; min anm) och innebär därför en förändring av vapnet, som om det ska genomföras kräver ett yttrande från Heraldiska nämnden innan det registreras av PRV.”
(Läs mer på www.riksarkivet.se/heraldik.)
Är det läge att Mid Marketing betalar tillbaka pengarna?
Förslaget till ett nytt stadsvapen är bara en liten del av Mid Marketings uppgifter. Mid Marketing har till uppgift att fräscha upp kommunens grafiska profil och ge Vänersborg ett nytt formspråk som:
”… ska kunna användas på många olika plan och ge hög igenkänningsfaktor. Våra annonser ska sticka ut i mängden, loggan kanske behöver putsas på och roll uper ska ge positiva signaler på mässor. För att nämna något. Vi vill också att ni tar fram ett regelverk kring särprofilering. … I ert uppdrag ingår även att ta fram en design, baserat på vårt nya formspråk, till den förnyade hemsidan.”
Att ta fram de nya förslagen till stadsvapen kostade 75.400 kr. Vad kommer resten att kosta?
När upphandlingen gjordes om att ”fräscha upp kommunens grafiska profil” så skrev kommunen:
”Dessutom är självbilden tilltufsad efter ett antal så kallade affärer.”
Jag vet inte om hanteringen av stadsvapnet har ändrat självbilden på ett positivt sätt. Fast… 
På kommunens Facebook-sida läser jag:
”Tack alla som har engagerat sig och visat stolthet!”
Men Gunnar Lidell:
Hur går det med tröjorna som skulle lottas ut till de som röstade?
Sjöling (S) vill att arenans kostnader göms och glöms
Det här inlägget har jag skickat till TTELA som svar på Joakim Sjölings (S) senaste debattartikel (”Politiken i Vänersborg är mer än arenan”). Såvida inte Sjöling svarar med något väldigt speciellt, så avslutar jag härmed diskussionen.
Joakim Sjöling (S) vill fortsätta att diskutera yttrandefriheten. Han tycks inte förstå att rätten att skriva och säga vad man vill är grundlagsskyddad. Yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen gäller, oavsett vad han och andra makthavare tycker. Jag, liksom Sjöling, får skriva här i TTELA och på min blogg vad jag vill. Det är demokrati!
Sjöling vill få vänersborgarna att glömma arenabygget. Han vill att vi ska glömma att kostnaderna ökade från 140 till 286 milj kr (för övrigt i underkant). Han vill få oss att glömma den inkompetens och de hemliga beslut som låg bakom. Några, sannolikt personer med samma partibok som Sjöling, tog mellan skål och vägg t ex ett beslut om att bygga en restaurang och ett entréplan på andra våningen. Och detta efter att kommunfullmäktige hade beslutat om arenan utifrån helt andra ritningar.
Sjöling anser att jag ”gräver ner mig” och att vi ska glömma och gå vidare. Jag vill ”gräva upp” problemet Arenan, och försöka lösa det, inte gömma det så att det inte syns – för det finns där ändå!
Problemet är att arenan kostar pengar – hela tiden. Detta går inte att nonchalera och likt strutsen stoppa huvudet i sanden, även om ordet ”arena” egentligen betyder ”en sandig plats”(!). 2010 kostade arenan 31 milj och nu i år ca 30 miljoner. Arenapengarna tas och kommer att tas från kommunens andra verksamheter – från barnen och ungdomarna, från de gamla och sjuka. 30 år framåt. Det blir 900 miljoner om inget görs. Nästan en miljard…
Dessutom är inte arenan färdigbyggd än. Gökungen vill ha mer pengar, taket har inte åtgärdats, problemet med kylan är inte löst, det läcker både här och där osv. Sjöling pratar om olika mässor i arenan. Han har glömt att det är så kallt att det inte kommer att ordnas några sådana i vinter!
Visst, arenan står där den står. Vi i Vänsterpartiet vill utreda arenans användning och ägandestruktur. Vi vill att kommunens kostnader för arenan ska minimeras. Det är inte acceptabelt att arenan ska sluka dessa pengar. Sjöling vill att alla ska låtsas som om arenan inte tar pengar från annat.
Som vänersborgare kan man inte glömma alla miljoner som går till arenan, istället för till alla de som behöver pengarna mycket bättre.
.
PS. Följande är inte med i debattartikeln till TTELA.
Landshövding Lars Bäckström sa i sitt tal när arenan invigdes:
”Arena. Det betyder egentligen en sandig plats, en plats fylld med sand – och vad är det? Jo, det är en lekplats, en sandlåda, där vi kan bygga drömmar och förverkliga vår längtan. Det är den sanna arenan.”
Krona eller klave – ett demokratiskt genombrott i Vänersborg?
Demokratin håller på att slå till i Vänersborg! Ordentligt. Lika plötsligt som oväntat.
Efter år av politiskt mygel med socialdemokraterna Ljunggren och S Anders Larsson samt centerpartisten Bosse Carlsson i spetsen, är nu, under Gunnar Lidells och mini-alliansens bestämda och rakryggade ledning, demokratin äntligen redo för sitt genombrott i Vänersborg. Alla de som jublade åt den moderata valsegern förra hösten kan skörda frukterna av sina röster! Nu blir det förändring.
Demokratin är på väg till Vänersborg!
Men. Eftersom du kan vara ovan att utöva demokrati och inflytande i Vänersborg, så skyndar Lidell och mini-alliansen långsamt. Vänersborgarna måste skolas in, successivt, sakta och säkert. Därför blir rösterna bara rådgivande.
Och mer kan man väl inte begära? Frågan som ska avgöras är ju också oerhört viktig.
Vänersborg ska nämligen byta ”fasad”. Vänersborg ska bli modernt. Vänersborg ska byta varumärke. Och detta skall du som medborgare i Vänersborg få vara med och påverka!
Du ska som invånare i Vänersborg kunna rösta, hör och häpna, om Vänersborgs nya logotyp!
Det är viktigt. De nya förslagen kostade 75.400 kr att utarbeta och utveckla.
Det är Håkan Lind och hans kompisar i Mid Marketing, som antagligen under stor vånda med svett och tårar, kommit fram till en moderniserad variant av Vänersborgs gamla stadsvapen. (Jo visst, Mid Marketing är samma företag som hade uppdraget att jobba med arenan… Men det är antagligen bara ett sammanträffande…)
Vänersborgs gamla stadsvapen ser ut så här:
På kommunens hemsida kan man läsa:
”Vänersborgs sköld upprättades på drottning Kristinas tid i mitten av 1600-talet. Det är ett heraldiskt vapen som är definierat med ord. Sköldens form har varierat med omgivning, tid och konstnär. Grunddragen är dock väl bevarade.”
Nu är detta stadsvapen, denna logga, ålderdomlig och förbrukad. Mid Marketings nya förslag till stadsvapen och logga ska visa att Vänersborg är en kommun i tiden. Och loggan kommer bättre till sin rätt i digitala och tryckta media. Sägs det…
Vad tycker du? Här är alternativen! Som du får tycka om! Som du ska rösta om.
Vilket alternativ är bäst? Det är frågan. Det ska du få vara med och avgöra. Ja, inte riktigt alltså – din röst är bara rådgivande.
Vad då? Skillnad mellan bilderna? Är den inte tydlig? Ser du den inte? Det ena vapnet har en krona, det andra inte.
Krona eller klave!
Vilket av förslagen tycker du bäst symboliserar en modern och framåt kommun? Krona eller klave?
Och tycker du att det inte är mycket att rösta om, så tänk på att det lottas ut T-tröjor med Vänersborgstryck till de som röstar! Vilket trycket är, det vet jag inte. Kanske är det, det vinnande alternativet? Om tröjan redan är tryckt? Inte vet jag. Kanske ser tröjan ut så här:
Ska Vänersborgs nya stadsvapen ha en krona eller inte? Krona eller klave? Du kan rösta här: Till omröstningen.
Kanske vore det mer logiskt, om det nu bara handlar om krona eller klave (och det gör det ju), att avgöra frågan med, ja just det: krona eller klave!
För övrigt är planen tydligen att kommunfullmäktige skall fatta beslut om den grafiska profilen någon gång nästa år. Politiker är ju viktiga varumärkesbyggare. Och – krona eller klave, det tål att tänka på…
Håhå jaja…
PS. Vill du veta mer, så läs Marika Isetorps (MP) blogg om den nya logotypen – klicka här. Hon berättar hur det gick till i kommunstyrelsen när frågan var uppe. Det tycks inte som om demokrati är betongpartiernas främsta styrka… Om nu någon trodde det.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer