Arkiv

Archive for the ‘Juridik’ Category

Två lagstridigheter: 1 Återremiss

19 december, 2025 1 kommentar

I torsdags skrev jag om att ärendet kring nya riktlinjer om markanvisningar, exploateringsavtal etc slutade med att ärendet återremitterades. (Se “Kaotiskt KF och riktlinjer om markanvisningar”.) Det kändes “befriande” att skriva om fakta och att försöka resonera klokt och logiskt. Till skillnad… Jag hade inte smält och bearbetat Dan Nybergs (S) fabulösa uppträdande under sammanträdet. (Se TTELA “Ilskna ordbråket i Vänersborgs kommunfullmäktige”.) Och jag måste nog erkänna att jag fortfarande inte riktigt har gjort det. Det behövs lite mer tid innan jag kan ta upp beteendet av Dan Nyberg (S) från Sundals Ryr.

Men kommunfullmäktiges sammanträde innehöll även andra ”skandaler”, eller åtminstone juridiska sådana.

Idag ska jag skriva om ytterligare en återremiss under sammanträdet. Men först några inledande förklaringar.

Återremiss betyder att ett ärende skickas tillbaka för ytterligare behandling, utredning eller komplettering. Syftet är att kommunfullmäktige ska få mer information och fakta så att ett korrekt och välgrundat beslut kan fattas vid ett senare tillfälle. 

Det finns också något som heter minoritetsåterremiss. Ärendet ovan, om markanvisningar etc, var ett sådant, eftersom det var fler ledamöter i fullmäktige som ville avgöra ärendet direkt under sammanträdet än som ville skicka tillbaka ärendet för ytterligare utredning. Kommunallagen säger att om minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna i kommunfullmäktige kräver en återremiss så gäller det beslutet. Det är tänkt som ett minoritetsskydd och syftet är att ge minoriteten mer tid och inflytande genom att säkerställa att beslutsunderlag är tillräckliga och att ärenden bereds noggrant innan slutgiltiga beslut fattas.

Ganska sent på kvällen i onsdags var det dags för ärende 25, “Tilläggsanslag till socialnämnden i budget 2025”. Förslaget till beslut var:

“Kommunfullmäktige beslutar ge socialnämnden ett tillfälligt budgettillskott på 24,5 mnkr under 2025.“

Samtliga partier i opposition, M+SD+V+MBP+L, hade med röstsiffrorna 8-7 beslutat att kommunstyrelsen skulle skicka detta förslag till kommunfullmäktige. Anledningen var att en enig socialnämnd, dvs inklusive ordförande Dan Nyberg (S) och de andra ledamöterna i de styrande partierna, den 25 september hade begärt ett tilläggsanslag på 24,5 milj kr i budget 2025. Det var det första socialdemokratiska ställningstagandet.

Det ska noteras att de styrande partierna, S+C+KD+MP, inte har majoritet i kommunstyrelsen. Det har de emellertid i kommunfullmäktige, med fullmäktigeordförandes utslagsröst. Det är på grund av alla avhopp från SD.

De styrande partierna lade ett annorlunda förslag i fullmäktige än i kommunstyrelsen. Och det är faktiskt intressant. De styrande partierna beslutade nämligen på ett sätt i socialnämnden (se ovan). Sedan lade kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) ett annorlunda förslag i KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott), det var det andra förslaget från S. Det blev återigen ett nytt tredje förslag från S i kommunstyrelsen. Och hör och häpna, ett nytt fjärde förslag lades fram av de styrande i kommunfullmäktige. Det tycks vara svårt att veta vad man vill i de styrande partierna… Hur kan man styra Vänersborgs kommun på ett sådant sätt?

Augustssons (S) slutliga förslag till beslut, i kommunfullmäktige, var:

“Socialnämnden har inte visat förmåga att hantera det stora underskott man har för 2025. Socialnämnden har också med rösterna 7 mot 6 avvisat åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslagit i syfte att nå balans mot budget.

Kommunfullmäktige beslutar därför att tilldela Socialnämnden 8,7 Mkr i ett tillfälligt tilläggsanslag mot de begärda 24,5 Mkr. Kommunfullmäktige beslutar vidare att samtliga 13 åtgärdsförslag som socialförvaltningen föreslog socialnämnden den 30 oktober 2025 snarast ska verkställas.”

De styrande med Benny Augustsson (S) i spetsen agerade mycket underligt. Ärendet handlade om att socialnämnden begärde ett tilläggsanslag på 24,5 milj och då sänker de styrande det till 8,7 milj utan att motivera varför. Men framför allt, de blandar in något helt annat i beslutet. Jag återkommer till det i nästa blogginlägg.

Robin Skenhede (M), numera 2:e vice ordförande i socialnämnden, yrkade på återremiss. Ida Hildingsson (V) yrkade strax efter bifall till återremissyrkandet. Det blev en del diskussion kring Skenhedes motivering, och han drog faktiskt till och med tillbaka det. Till slut blev det Ida Hildingssons återremissyrkande som gällde, och även hennes motivering till yrkandet som det skulle beslutas om:

“Kommunfullmäktige återremitterar ärendet till kommunstyrelsen för att komplettera med fullständig underlag kring de föreslagna punkterna i åtgärdsförslaget som hänvisades till.”

Och så var det detta med minoritetsåterremiss… Det insåg naturligtvis även Benny Augustsson (S) och de styrande. Yrkandet om återremiss skulle bli fullmäktiges beslut, det räckte ju med en tredjedel av rösterna…

Då kom Augustsson och de styrande på en “briljant” idé. De yrkade på återremiss i andra hand, dvs om kommunfullmäktige inte sa ja till deras ursprungliga beslutsförslag om 8,7 milj mm (se ovan) så yrkade de på återremiss. Och varför det, det skulle ju ändå bli återremiss? Jo, då kunde de styrande lägga ett eget förslag till motivering till återremissen.

Kommunfullmäktige beslutade om återremiss. De styrande röstade nej till återremiss och krävde att fullmäktige avgjorde ärendet direkt. Det var alltså bara M+SD+V+MBP+L som röstade för återremiss – voteringssiffrorna blev 23-22. (En SD-ledamot hade lämnat sammanträdet.)

Trots att de styrande inte röstade för återremiss hävdade de att de hade yrkat på återremiss i andra hand och därför skulle deras förslag till motivering ställas mot oppositionens motivering till återremiss. De styrandes motivering löd:

“Kommunfullmäktige återremitterar ärendet till kommunstyrelsen som snarast åläggs att inhämta socialförvaltningens motiv till de föreslagna 13 punkterna i åtgärdsförlaget som behandlades den 30 oktober 2025 i Socialnämnden. Ärendet ska hanteras skyndsamt så att det kan behandlas på kommunfullmäktiges sammanträde den 18 februari 2026.”

Det var nog mest en strid om påvens skägg. Det skiljde väl i egentligen inte så mycket i sak mellan motiveringarna, och dessutom var det ju bara två veckor kvar på året…

Men flera i oppositionen protesterade. Orsaken var att det här förfarande inte var lagligt. Förvånansvärt nog tolkade kommunjuristen Kommunallagen på samma sätt som de styrande. Det betydde att i den andra voteringen fick de styrande partiernas motivering majoritet med 23-22.

Men var ett lagligt förfarande?

I Kommunallagen står det i 5 Kap 50 § följande om återremiss (fetstilen är min):

“Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering. Vid flera motiveringar får ordföranden pröva vilken motivering som biträds av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna.”

Och då är frågan, har de styrande partierna “begärt återremittering”. Det enkla svaret måste vara nej. Vid omröstningen om ärendet skulle avgöras på sittande möte eller återremitteras, så röstade de för att ärendet skulle avgöras på sammanträdet och mot en återremiss. De har med andra ord i handling visat att de inte “begärt återremittering”.

I andra hand? Kan man äta en smörgås och ändå ha den kvar? Kan man rösta nej till en återremiss och ändå ja? Kan man rösta både ja och nej samtidigt? Retoriska frågor…

Hur som helst, Förvaltningsrätten i Göteborg kommer att få svara på dessa frågor – och berätta för Vänersborgs kommunfullmäktige vad som gäller. Men min, och många andras uppfattning i oppositionen t ex Henrik Harlitz (M), har helt klart för oss att ledamöter som motsätter sig återremiss (och vill avgöra ärendet direkt) inte har någon rättslig roll i motiveringen.

I en promemoria från Regeringskansliet (“Minoritetsåterremiss i kommuner och landsting”) som föregick ändringen av just denna paragraf i Kommunallagen från 1991 stod det:

“Mot bakgrund av att nuvarande lagtext och förarbeten inte ger någon klar ledning för hur bestämmelsen ska tolkas föreslås att bestämmelsen förtydligas så att det uttryckligen framgår att motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering. På detta sätt garanteras att institutets syfte inte missbrukas genom att majoriteten beslutar om motivering av yrkandet.”

Och följaktligen stod det i den proposition (Prop. 2008/09:21) som beskrev ändringen i Kommunallagens 5 Kap 50 §, se ovan (min fetstil):

”Förslaget innebär att det uttryckligen framgår att motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering. På detta sätt garanteras att institutets syfte inte missbrukas genom att majoriteten beslutar om motivering av yrkandet.”

Kan det bli tydligare?

Kommunfullmäktiges beslut i onsdags kommer att överklagas till Förvaltningsrätten i Göteborg när protokollet blir klart.

Fick inte socialnämnden något tilläggsanslag? Nej, men i praktiken spelar det ingen roll. Vad skulle kunna hända när det är 2 veckor kvar på året? Istället för att täcka socialnämndens underskott före årsskiftet kommer underskottet att regleras i kommunens bokslut. 

Men det är inte nog med att förfarandet av återremissen med all sannolikhet var lagstridig. Själva det yrkande som de styrande partierna lade i ärendet, och som röstades bort, är troligtvis också det. Det ska jag skriva om senare.

Kategorier:Juridik, Kommunfullmäktige 2025, S, socialnämnden

Dom avkunnad: Varför blir jag inte förvånad…?

12 december, 2025 1 kommentar

Idag kom domen från Kammarrätten i Göteborg.

“Kammarrätten avslår överklagandet.”

Vänersborgs kommun har börjat sekretessbelägga allt fler handlingar. De senaste åren tycks kommunen ha ändrat policy i syfte att göra det allt svårare för kommuninvånare, och revisorer, att ta del av vad som händer i kommunhuset. Det verkar som om det finns en vilja bland tjänstepersoner i kommunens förvaltningar och politiker i de styrande partierna att hemlighålla fattade beslut, och ibland också dölja varför inte nödvändiga beslut fattas… (Se “Håller offentlighetsprincipen på att avskaffas?”.) 

Handlingar sekretessbeläggs ofta i sin helhet, men ibland “maskas” handlingarna, dvs de lämnas ut med strykningar över mer eller mindre stora delar av dokumentens innehåll. James Bucci (V) visar med sina blogginlägg om Dalbobron många aktuella och tydliga exempel på detta.

Strax efter sommaren i år upphandlade kommunen ”Hyra av entreprenadmaskiner med förare”. Den 11 augusti fattade kommunen beslut om tilldelning, dvs vilket företag som “vann upphandlingen”. Självklart var de andra anbudsgivarna intresserade av anledningen till att de inte “vann”. Vilket pris hade det “vinnande” företaget begärt för att hyra ut “entreprenadmaskiner med förare”? Det visade sig att kommunen sekretessbelade prisuppgifterna i det vinnande anbudet.

Jag har redogjort för upphandlingen, kommunens motivering till sekretessen och argumenten för att jag överklagade sekretessen till Kammarrätten. Jag upprepar inte “historien” igen utan hänvisar till blogginläggen “Är offentliga upphandlingar offentliga? (1/3)” och “Är offentliga upphandlingar offentliga? (2/3)”.

Min slutsats av sekretessen för politikens del var att det handlade om demokrati. Invånarna och skattebetalarna måste kunna kontrollera hur skattepengarna används. Det handlade också om rättssäkerhet. Sekretessbeläggande skulle kunna öppna dörrarna för godtycke och därmed öka risken för korruption.

Jag formulerade en överklagan utifrån det svar jag fick av kommunen när beslutet om sekretess motiverades. Min överklagan finns att läsa i blogginlägget “Är offentliga upphandlingar offentliga? (3/3)”.

Idag, den 12 december 2025, kom alltså domen. Kammarrätten motiverade i vanlig ordning, men ovanligt kort, sin dom att avslå min överklagan:

“När ett tilldelningsbeslut i en upphandling har fattats upphör den absoluta sekretess som anges i 19 kap. 3 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Allmänna handlingar i upphandlingsförfarandet kan dock fortfarande omfattas av sekretess enligt andra bestämmelser (prop. 2001/02:142 s. 63 f. och RÅ 2004 not. 149).

De begärda handlingarna innehåller uppgifter om fabrikat och årsmodell på vissa maskiner, samt priser för utnyttjande av dessa maskiner och förekommer i en upphandling. Bestämmelsen i 19 kap. 3 § första stycket OSL är därför tillämplig. Mot bakgrund av vad kommunen har anfört om att kommande upphandlingar kan påverkas negativt om uppgifterna lämnas ut, anser kammarrätten att det finns skäl att anta att kommunen skulle lida ekonomisk skada om de lämnas ut. Överklagandet ska därför avslås.”

Offentlighets- och sekretesslagens (OSL) 9 kap. 3 § första stycke lyder:

“Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myndigheter eller enskilda erbjuder sig att utföra.”

Kommunen motiverade sitt beslut om sekretess just med att hänvisa till 19 kap. 3 § första stycket OSL. I mitt överklagande argumenterade jag mot att denna paragraf tillämpades av kommunen på det här sättet i det här fallet. Men Kammarrätten bryr sig inte, domstolen bortser helt från mina argument. De är tydligen så ointressanta att Kammarrätten låtsas att de inte finns överhuvudtaget. Mitt överklagande finns nämligen inte med i domslutet – bara kommunens beslut med kommunens argument…

Kammarrätten upprepar bara, utan någon som helst analys, kommunens motivering:

“det finns skäl att anta att kommunen skulle lida ekonomisk skada om de lämnas ut.”

Det är alltså en mycket låg nivå på bevisningen. Kammarrätten prövar inte skadan självständigt utan hänvisar bara till kommunen. Och Vänersborgs kommun redovisade inte någon konkret utredning som visade att utlämnande av timpriser faktiskt skulle orsaka skada. Det hänvisades enbart till generella antaganden och anbudsgivarnas egna påståenden. Enligt praxis (t.ex. HFD 2016 ref. 17) ska alltid en noggrann skadebedömning göras och en avvägning ske mot intresset av insyn. Detta har alltså inte skett. Och jag måste säga att jag har mycket svårt att se hur ett offentliggörande av prisuppgifterna skulle kunna skada Vänersborgs kommuns ekonomiska intressen… Men tydligen har Kammarrätten sett detta, även om domstolen anser att det inte behöver förklaras eller motiveras.

Dessutom måste väl formuleringen ”kan påverkas negativt” vara alltför hypotetiskt, spekulativt och allmänt för att vara ett viktigt argument i ett domslut vid ett överklagande?

Det är klart att jag blir besviken, inte i första hand för domen faktiskt, utan för Kammarrättens kortfattade och närmast arroganta motivering till den. Men ändå blir jag inte förvånad. Varför vet jag inte, kanske bara en känsla av att makthavare alltid, och instinktivt, håller varandra om ryggen… 

==

Anm. Se även ”Håller offentlighetsprincipen på att avskaffas?” – 14 oktober 2025.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Juridik, kommunhus, Upphandling

Håller offentlighetsprincipen på att avskaffas?

14 oktober, 2025 2 kommentarer

Det tycks som om allt fler handlingar och beslut i kommunen beläggs med sekretess. Samhällsbyggnadsnämnden (SBN) och samhällsbyggnadsförvaltningen (SBF) verkar leda förändringen från offentlighet till hemlighållande i kommunen.

En av upphandlingarna i SBN har handlat om “Hyra entreprenadmaskiner inklusive förare”. (Se “Är offentliga upphandlingar offentliga? (1/3)”.) Jag begärde ut alla handlingar i ärendet inklusive prisuppgifter på förmiddagen den 19 augusti 2025. Åtta timmar senare samma dag återkallades tilldelningsbeslutet i upphandlingsärendet, som hade fattats redan den 11 augusti, av SBN:s ordförande Ann-Marie Jonasson (S). Det framgick av att ordförande Jonasson undertecknade sitt beslut digitalt, med Bank-ID. Och då visades inte bara datumet (19 augusti) utan också klockslaget “in i minsta detalj” – kl 18:33.40… (Beslutet kan laddas ner här.) Det var formellt sett ett korrekt beslut (med datum, själva beslutet, underskrift osv) trots att jag inte kunde låta bli att tänka på agent Leroy Gibbs, i TV-serien NCIS, och hans regel 39:

“There is no such thing as a coincidence.”

Alla handlingar lämnades inte ut – anbudsgivarnas prisuppgifter sekretessbelades av kommunen. Jag överklagade därför sekretessbeslutet till Kammarrätten den 3 september. Det har fortfarande inte förkunnats någon dom. (Se “Är offentliga upphandlingar offentliga (3/3?”.)

Alldeles i dagarna så påträffades nya handlingar, av en slump, i ärendet. Det visade sig att nästan en och en halv månad senare, den 30 september, fattade ordförande Jonasson (S) ett nytt beslut i samma ärende:

“Upphandlingen av Hyra entreprenadmaskiner inklusive förare avbryts.”

Det första beslutet handlade om att återkalla ett tidigare tilldelningsbeslut och det senare alltså att avbryta upphandlingen. I det senare beslutet, som alltså fattades mer än en månad efter tilldelningsbeslutet, fanns en förklaring till varför upphandlingen avbröts – fast det i praktiken redan hade avbrutits när tilldelningsbeslutet återkallades den 19 augusti.

I förklaringen stod det bland annat:

”Maskinklasserna som upptas i upphandlingsdokumenten speglar inte verksamhetens behov till fullo. Flera av maskinklasserna är felaktiga då verksamheten i första hand är i behov av maskiner med reducerad svängradie.”

Beslutet kan laddas ner här.

Det är många märkliga turer i SBN… Och än märkligare blir det när ärendet var uppe i samhällsbyggnadsutskottet den 9 oktober:

“Samhällsbyggnadsutskottet beslutar att avbryta upphandling avseende ”Hyra entreprenadmaskiner inklusive förare” enligt bilaga.”

Jag väntar fortfarande på en bekräftelse av att beslutet verkligen fattades. Protokollet är nämligen inte justerat än. Ovanstående var beslutsförslaget.

Under samma möte med samhällsbyggnadsutskottet fattades också ett beslut om att uthyrningen av Hallevibadet äntligen skulle gå ut på anbud. Nyfiken som jag är begärde jag ut:

“alla handlingar som finns kring uthyrningen – beslut, hyresavtal etc.”

Fastighetschefen beklagade att han hade missat:

“ditt intresse som leverantör av bad i Vargön”

Hmm… Och så fick jag en kopia på det mail som de två intressenterna, Jonas Mossberg och Patrick Lejon, hade fått:

“Upphandlingen är nu annonserad och det råder absolut sekretess.
Alla frågor som rör upphandlingen ska gå via Frågor-och-svar-funktionen i Tendsign.
Angående frågor kring upphandlingen så hanteras de av Charlotta Fröier.”

Jaha… Inga länkar, ingen förklaring. Det var nog tur att jag inte var intresserad av att hyra Hallevibadet. Jag hade inte haft en aning om hur jag skulle komma vidare. Charlotta Fröier är för övrigt anställd i ett privat konsultföretag, SOCAB.

Fastighetschefens svar var i varje fall en bekräftelse på att upphandlingen var påbörjad. Trots att protokollet då beslutet fattades fortfarande inte är justerat…

Men det var ett överraskande svar och inte riktigt något svar på min begäran. Och så frågade jag:

“…varför kommunen “begär absolut sekretess”. Är det inte anbudsgivarna som brukar begära det? Vad är motiveringen till sekretessen?”

Det kom sedermera en förklaring till sekretessen – från det privata konsultbolaget!

“Under pågående upphandling gäller absolut sekretess enligt 19 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Detta innebär ett fullständigt utlämnandeförbud av samtliga uppgifter som hänför sig till anbud eller anbudsansökningar, oavsett mottagare eller syfte, och utan möjlighet till skadeprövning. Sekretessen beslutas inte av kommunen utan följer direkt av lag och gäller obligatoriskt från annonseringstidpunkten till dess att tilldelningsbeslut meddelats samtliga anbudsgivare.”

Det här tvivlade jag på och “kopplade in” kommunjuristen… Jag känner, sedan min överklagan på ärendet ”Hyra entreprenadmaskiner inklusive förare”, till att det i OSL 19 kap 3 § bland annat står:

“om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs.”

Det finns emellertid en möjlighet att konsultbolaget/förvaltningen och jag pratar förbi varandra. Det är möjligt att de missuppfattar vilka handlingar jag vill ta del av. Det är inte anbudsgivarnas handlingar jag är intresserad av, det är handlingarna i kommunen.

Men just nu väntar jag på svar från de juridiskt kunniga, vilket inte hindrade att mejldiskussionen fortgick… Jag hoppas att senare få upplysningar om förfrågningsunderlaget kan vara sekretessbelagt, vem som har fattat beslut om sekretess, om ett privat konsultbolag kan fatta beslut om att sekretessbelägga kommunala handlingar, vad lagen säger osv. Och framför allt, få ett överklagningsbart beslut.

Det finns fler exempel på sekretess. De som har begärt ut dokument från samhällsbyggnadsförvaltningen om Dalbobron har stött på att uppgifter maskas i dokumenten, dvs viktiga delar av dokumenten censureras/sekretessbeläggs, eller att dokumenten i sin helhet sekretessbeläggs. Idag skrev TTELA på sin webbplats (se ”Beslutet om förbud för cyklar och fotgängare förbryllar invånare och expert”):

”Kommunen har lagt sekretess på nästan alla handlingar som rör Dalbobron…”

Och när jag sitter vid min dator och skriver om samhällsbyggnads så kommer ett svar på min begäran till socialnämnden om att få ut:

“socialförvaltningens/-nämndens hyresavtal på Sörbygården Brålanda, både med Hemsö och ev samhällsbyggnadsförvaltningen.”

Och svaret var:

“Vi kommer nu att göra en sekretessprövning enligt offentlighets- och sekretesslagen för att bedöma om hela eller delar av handlingen kan lämnas ut.”

Vart är Vänersborgs kommun på väg? Håller offentlighetsprincipen på att avskaffas i Vänersborg?

Anm. Avsnittet om Dalbobron uppdaterades kl 22.40.

==

Se också:

Kategorier:Juridik, Samhällsbyggnadsnämnden, ttela, Upphandling

Är offentliga upphandlingar offentliga? (3/3)

10 september, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning från blogginlägget “Är offentliga upphandlingar offentliga? (2/3)”.

Del 3 Överklagan till Kammarrätten

Vänersborgs kommun har nyligen genomfört en upphandling, ”Hyra av entreprenadmaskiner med förare”. Den 11 augusti 2025 fattade kommunen beslut om tilldelning, dvs vilka företag som “vann upphandlingen”. Några företagare som var med i upphandlingen tog kontakt med kommunens upphandlingsenhet efter att tilldelningsbeslutet hade fattats. De ville ta del av underlaget för beslutet. De fick svaret att prisuppgifterna i anbuden var sekretesstämplade.

Några företagare nöjde sig inte med svaret utan tog kontakt med mig. Den 19 augusti 2025 begärde jag (skriftligt) om att få ta del av handlingarna kring upphandlingen. Det fick jag, men inte det viktigaste – prisuppgifterna. Det visade sig senare att samma dag, den 19 augusti, återkallade samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) tilldelningsbeslutet. Återkallandet användes sedan av kommunen som ett av skälen till att den 28 augusti besluta att belägga prisuppgifterna i anbuden med sekretess. Detta beslut överklagades av undertecknad bloggare den 3 september till Kammarrätten. 

Det handlar, som jag ser det, inte bara om en upphandling av “Hyra av entreprenadmaskiner med förare”. Det handlar om demokrati – invånarnas och skattebetalarnas insyn i hur skattepengarna används. Det handlar om rättssäkerhet – överklagande och överprövning blir i praktiken omöjlig om prisuppgifter hemlighålls. Om kommunen skulle få rätt och beslutet bli “prejudicerande” så kommer det att kunna få stora konsekvenser. Det skulle kunna öppna dörrarna för godtycke och därmed öka risken för korruption. Det vill i varje fall inte jag vara med om i Vänersborg.

I författandet av överklagandet förenades “naturlig” och artificiell intelligens. Nu i efterhand, efter ytterligare juridiska studier, inser jag att det finns ytterligare argument som kunde ha varit med i överklagandet. Det är som så ofta, efteråt kommer man på saker som man borde ha sagt eller skrivit. Argumenten finns dock med i de föregående blogginläggen och kanske kan jag få användning av dem vid något senare tillfälle. (Kanske vid ett överklagade…) 

Överklagandet återges i sin helhet nedan. Det kan också laddas ner som pdf.

===

ÖVERKLAGANDE

Ärende

Överklagande av beslut den 28 augusti 2025 om avslag på utlämnande av allmän handling (prisuppgifter i anbud vid upphandling av ”Hyra av entreprenadmaskiner med förare”).

Yrkande

Jag yrkar att Kammarrätten ändrar kommunens beslut och förordnar att de begärda prisuppgifterna i anbuden ska lämnas ut i omaskerad form.

Grunder för överklagandet

1. Offentlighetsprincipen och handlingarnas status
Handlingarna är allmänna enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Absolut sekretess enligt 31 kap. 16 § OSL gäller endast fram till dess att tilldelningsbeslut fattats. Ett sådant beslut fattades den 11 augusti 2025. Att kommunen därefter återkallat beslutet ändrar inte att sekretessen upphörde när tilldelning först skedde (jfr. RÅ 2004 not. 149). Återkallelsen skedde dessutom efter att handlingarna begärdes ut.

2. Otillräckliga skäl för fortsatt sekretess
Kommunen har åberopat 19 kap. 3 § OSL och 31 kap. 16 § OSL. För sekretess krävs att det finns ”särskild anledning” att anta att skada uppkommer. Kommunen har inte redovisat någon konkret utredning som visar att utlämnande av timpriser faktiskt skulle orsaka skada, utan hänvisar till generella antaganden och anbudsgivarnas egna påståenden. Enligt praxis (t.ex. HFD 2016 ref. 17) ska alltid en noggrann skadebedömning göras och en avvägning ske mot intresset av insyn. Detta har inte skett.

3. Offentlighetsintresset väger tungt
Syftet med offentlighetsprincipen är att möjliggöra insyn i myndigheternas verksamhet, inte minst i upphandlingar där stora belopp av offentliga medel används. Möjligheten att granska att tilldelningsbeslut har fattats på sakliga och korrekta grunder förutsätter att även prisuppgifter kan kontrolleras. Det är därför av stor vikt för allmänhetens insyn och förtroendet för kommunen att dessa uppgifter lämnas ut.

4. Proportionalitetsprincipen
Kommunens resonemang om framtida upphandlingar är spekulativt. En eventuell risk för att anbudsgivare anpassar priser i framtiden kan inte väga tyngre än allmänhetens rätt till insyn i redan genomförda upphandlingar.

Sammanfattning

Kommunen har inte visat att de konkreta prisuppgifterna omfattas av sekretess enligt OSL efter att tilldelningsbeslut fattats. Offentlighetsintresset är starkt och överväger. Jag begär därför att Kammarrätten upphäver beslutet och förordnar att prisuppgifterna lämnas ut i sin helhet.

Vänersborg 2025-09-03

Stefan Kärvling

==

Anm. Se även ”Håller offentlighetsprincipen på att avskaffas?” – 14 oktober 2025.

Kategorier:Juridik, Samhällsbyggnadsnämnden, Upphandling

Är offentliga upphandlingar offentliga? (2/3)

9 september, 2025 2 kommentarer

Anm. Fortsättning från blogginlägget “Är offentliga upphandlingar offentliga? (1/3)”.

Del 2 Sekretessen som utmanar insynen

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) fattade beslut om att återkalla tilldelningsbeslutet i upphandlingen “Hyra entreprenadmaskiner inklusive förare”. Det gjorde Jonasson senare samma dag som jag begärde ut handlingarna kring upphandlingen. Jag är dock inte säker på att Jonasson var medveten om min begäran.

Skulle prisuppgifterna i anbuden offentliggöras? Bollen låg hos kommunjuristen. Hon skulle avgöra om prisuppgifterna i anbuden skulle beläggas med sekretess eller inte.

Jag var ganska säker på att sekretessen (“maskeringen”) skulle hävas. Det var så uppenbart tyckte jag att prisuppgifterna skulle vara offentliga. Hur skulle allmänheten och de företag som lämnat anbud annars veta att upphandlingen och tilldelningen hade skötts sakligt och korrekt? Och, som Upphandlingsmyndigheten skrev på sin webbplats:

“på affärsmässiga grunder och inte personliga.”

Medan jag väntade på kommunjuristens svar började jag “studera”… På Upphandlingsmyndighetens webbplats stod det:

“Vid offentlig upphandling råder som huvudregel absolut sekretess för uppgift som rör anbud fram till dess att den upphandlande myndigheten beslutat att tilldela kontraktet till en viss leverantör eller till att anbuden offentliggjorts.”

Det var inget nytt, men viktigt att slå fast. Det finns dock möjligheter att sekretessbelägga uppgifter även efter att tilldelningsbeslutet hade fattats. Upphandlingsmyndigheten fortsatte:

“Efter att den absoluta sekretessen upphört genom tilldelningsbeslutet gäller istället bestämmelsen om sekretess för uppgift om enskilds affärs- eller driftförhållanden. Sekretessprövningen ska göras av den upphandlande myndigheten ifråga, och ska alltid ske vid begäran om allmän handling.”

De här förhållandena regleras i OSL, “Offentlighets- och sekretesslagen”. Det blev till att hitta relevanta paragrafer i OSL.

Det var tydligt att en anbudsgivare inte kunde sekretessbelägga information i ett anbud. Det är kommunen som bestämmer om sekretess. Men det fanns möjligheter, och då började jag ana oråd…

Den 28 augusti kom beslutet från kommunjuristen. Det var som vanligt genomarbetat med många hänvisningar. (Beslutet kan laddas ner här.) Själva beslutet var överraskande, men inte helt oväntat…

“Begäran om att få ta del av handlingarna i omaskerad form avslås.”

Prisuppgifterna i anbuden ska alltså inte lämnas ut. De är belagda med sekretess.

Det visade sig i motiveringarna till kommunens beslut att ordförande Jonassons (S) återkallande av tilldelningsbeslutet spelade en avgörande roll:

“Ett tilldelningsbeslut är preliminärt och kan komma att ändras, till exempel vid en överprövning. Kommunen har i detta fall fattat ett beslutat om en tilldelning men en tid därefter återkallat beslutet. Ett nytt tilldelningsbeslut kan komma att fattas men det kan inte uteslutas att upphandlingen istället behöver göras om. Mot bakgrund av att ett tilldelningsbeslut har fattats i ärendet – där bland annat anbudsgivarna tillkännagivits – gör kommunen bedömningen att absolut sekretess inte längre råder i ärendet – oaktat att tilldelningsbeslutet sedermera har återkallats (jfr. RÅ 2004 not. 149).”

Det kanske är förståeligt ur kommunens perspektiv att inte nämna att återkallandet skedde samma dag som jag begärde ut handlingarna… Och påståendet att tilldelningsbeslutet kan överprövas är i och för sig riktigt, men helt beroende av att det överklagas. Och då hamnar alla de anbudsgivare som förlorade upphandlingen i ett dilemma, i ett moment 22 – hur ska de kunna överklaga ett beslut när de inte känner till det vinnande anbudets prisuppgifter? Det finns ju inga sakliga grunder för överklagan.

Det råder inte absolut sekretess längre i ärendet, skrev kommunjuristen. Det är självklart, men det fanns ju en annan sekretess. Juristen skrev:

“Tilldelningsbeslutet är återkallat och det kan i nuläget inte uteslutas att upphandlingen behöver göras om. Det finns även omständigheter som talar för att den genomförda upphandlingen annars kan behöva kompletteras på grund av ytterligare identifierade behov inom kommunen. Sannolikheten är stor för att samma anbudsgivare återkommer för att lämna nya anbud vid kommande upphandlingar. Ett offentliggörande av prisuppgifterna skulle leda till att anbudsgivarna kan få kunskaper som gör det möjligt för dem att anpassa sin prissättning på ett sätt som blir till nackdel för kommunen.”

Juristen drar fram ett trumfkort ur rockärmen, ett offentliggörande av prisuppgifterna kan bli negativt för kommunen… Även om det är svårt att förstå hur det kan vara negativt för kommunen om anbudsgivarna “anpassar sin prissättning” – och sänker sina priser…

Och så till pudelns kärna, OSL 31 kap. 16 §:

“Sekretess gäller för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden när denne i annat fall än som avses i 1 § första stycket, 2-4 och 12 §§ har trätt i affärsförbindelse med en myndighet, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.”

Jag kan inte se att kommunen och någon anbudsgivare “har trätt i affärsförbindelse” med varandra i detta läge. Och jag noterar även att paragrafen handlar om att den enskilde, dvs anbudsgivaren, eventuellt lider skada – inte kommunen…

Kommunen har jobbat hårt med motiveringen till beslutet om att sekretessbelägga prisuppgifterna i anbuden. Lagparagraferna som det hänvisas till är inte helt solklara och det tycks finnas ett mått av tolkningsutrymme. Kommunen hänvisar också till några rättsfall från 1993 till 2008. Och det finns faktiskt flera domar som slår fast att det under vissa omständigheter är ok att prisuppgifter är fortsatt sekretessbelagda. Men då kräver domstolarna i regel en tydlig bevisning av faktisk skada för att godkänna sekretess.

Och det är viktigt (se Inköpsrådet “Sekretess på priserna i ett anbud?”) att återigen understryka att det alltid är den upphandlande myndigheten, i det här fallet kommunen, som måste:

“göra en självständig prövning av om skäl för sekretess föreligger.”

Det är inte företagen, anbudsgivarna, som bestämmer om sekretess – och därför:

“Som anbudsgivare i en offentlig upphandling måste man därför vara medveten om att samtliga uppgifter som lämnats i anbudet kan komma att offentliggöras.”

Det finns ytterligare en omständighet som kan tala emot kommunens resonemang och argumentation. Visst är det så att ingen får reda på priserna om de är sekretessbelagda. Men den dagen som de vinnande anbudsgivarna börjar utföra arbeten för kommunen, vilket kan ske ganska snabbt efter avslutad upphandling och tilldelningsbeslut, skickar företagen ifråga fakturor till kommunen på utfört arbete. Och de fakturorna är också offentliga handlingar… Det finns emellertid även i detta fall möjligheter till överklaganden och fortsatta ”juridiska stridigheter”. I sådana fall är det också OSL 31 kap. 16 § som gäller och som ska tolkas. Enligt mycket säker källa känner ingen på ekonomiavdelningen i Vänersborgs kommun till att sekretess någonsin har begärts specifikt för prisuppgifter i enskilda fakturor. I praktiken betyder det sannolikt att sekretessbeläggandet av prisuppgifter i ett tilldelningsbeslut egentligen bara fyller en funktion, sekretessen gör det omöjligt att överklaga beslutet. Men som sagt, nu återkallades tilldelningsbeslutet… 

Jag har överklagat kommunens beslut om sekretess till Kammarrätten. Det är oerhört viktigt att få veta vad som gäller. Det handlar inte bara om en upphandling i Vänersborgs kommun, det handlar om demokrati – invånarnas och skattebetalarnas insyn i hur skattepengarna används. Det handlar också om rättssäkerhet – överklagande och överprövning blir i praktiken omöjlig om prisuppgifter hemlighålls.

Om kommunen skulle få rätt och beslutet bli ”prejudicerande” så kommer det, som jag ser det, att kunna få stora konsekvenser. Det skulle kunna öppna dörrarna för godtycke och därmed öka risken för korruption. Upphandlingsmyndigheten ord (se “Om offentlig upphandling”) skulle riskera att sättas helt ur spel:

“Offentlig upphandling ska säkerställa att organisationer inom offentlig sektor öppnar upp sina inköp för konkurrens. Detta så att skattemedel används så effektivt som möjligt och företag inom EU kan göra affärer med offentlig sektor på lika villkor.”

Nästa, och sista, blogginlägg ska handla om min överklagan till Kammarrätten.

Fortsättning följer – se ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (3/3): Del 3 Överklagan till Kammarrätten”.

==

Kategorier:Juridik, Samhällsbyggnadsnämnden, Upphandling

Är offentliga upphandlingar offentliga? (1/3)

7 september, 2025 Lämna en kommentar

Del 1: Prisuppgifterna som försvann

“Offentlig upphandling är den process som offentliga organisationer använder för att göra inköp.”

Så börjar den statliga “Upphandlingsmyndigheten” sin information om offentlig upphandling. (Se “Om offentlig upphandling”.) Myndigheten fortsätter:

“Offentlig upphandling ska säkerställa att organisationer inom offentlig sektor öppnar upp sina inköp för konkurrens. Detta så att skattemedel används så effektivt som möjligt och företag inom EU kan göra affärer med offentlig sektor på lika villkor.”

Ytterligare en viktig aspekt i offentlig upphandling är att allmänheten får insyn i vad som sker och hur skattemedlen används. Det blir med andra ord, skriver Upphandlingsmyndigheten:

“lättare att kontrollera att inköpen sker på affärsmässiga grunder och inte personliga.”

Med andra ord, offentlighet i offentliga upphandlingar. Det här är en mycket viktig aspekt och princip – både för skattebetalare och de företag som lämnar anbud i en upphandling. Det ska finnas möjlighet att kontrollera varför ett visst företag “vann” upphandlingen. Allmänheten och företagen ska kunna granska att tilldelningsbeslut har fattats på sakliga och korrekta grunder. Det förutsätter naturligtvis även att prisuppgifterna kan kontrolleras och granskas.

Är det någon läsare som inte håller med så här långt…?

I Vänersborgs kommun, liksom i de flesta andra kommuner, antar jag, brukar det gå rykten kring otillbörliga upphandlingar och tilldelningsbeslut. I Vänersborg var ryktena särskilt intensiva under arenabygget. Och lika förödande som rena felaktigheter kan vara för en kommun, lika förödande kan rykten om felaktigheter vara. Därför är det av oerhörd betydelse att tilldelningsbeslut kan kontrolleras i efterhand. Och då är anbudens prisuppgifter antagligen det allra mest väsentliga, även om det kan finnas andra kriterier.

Vänersborgs kommun har nyligen genomfört en upphandling, ”Hyra av entreprenadmaskiner med förare”. Det kom in anbud från 10 olika företag. I prövningen och utvärderingen av anbud tillämpas, skrev kommunen:

“omvänd utvärdering, vilket innebär att den upphandlande myndigheten först kommer att utvärdera inkomna anbud mot angiven tilldelningsgrund samt kontrollera att kraven i kravspecifikationen är uppfyllda och att avtalsvillkoren är accepterade. De leverantör som den upphandlande myndigheten avser tilldela kontrakt kontrolleras därefter mot kvalificeringskraven i kvalificering av leverantör.”

Det får väl förmodas att de flesta företagen (anbudsgivarna) uppfyllde kraven i utvärderingen. Det som avgjorde vilken anbudsgivare som skulle “vinna” var:

“Kontrakt tilldelas den anbudsgivare som erbjuder det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet med avseende på lägsta pris.”

Den 11 augusti 2025 fattade kommunen beslut om tilldelning, dvs vilket företag som “vann upphandlingen”.

Beslutet innebar att kommunen rangordnade de olika anbuden för varje maskintyp. Det innebar att ett företag kunde bli nr 1 på en maskintyp, nr 2 på en annan osv. På varje maskintyp fanns det tre olika maskiner från 1-3 anbudsgivare. (En anbudsgivare kunde ha flera maskiner av en viss typ.)

Det blev en ganska omfattande tabell. 

Självklart var de andra anbudsgivarna intresserade av anledningen till att de inte “vann”. Vilket pris hade det “vinnande” företaget begärt för att hyra ut “entreprenadmaskiner med förare”?

Anbudsgivare hörde av sig till kommunen. Det visade sig emellertid att Vänersborgs kommun inte lämnade ut de vinnande företagens prisuppgifter. Och det förvånade flera företagare. Så brukade det inte gå till i andra kommuner och så hade det inte heller gått till i Vänersborg tidigare. Förvåningen övergick till misstänksamhet. Dolde Vänersborgs kommun något?

Det diskuterades mellan företagare och några undrade om det var politiker som låg bakom hemlighetsmakeriet. Två av företagarna kontaktade därför undertecknad vänsterpartistisk(!) bloggare.

Det här var ingen fråga för politiker tänkte jag. Men samtidigt tvivlade jag på att det fick gå till på det här sättet – utan att ha någon större kunskap i ämnet.

Den 19 augusti 2025 kl 10:27 begärde jag (skriftligt) hos kommunstyrelseförvaltningen om att få ta del av handlingarna kring upphandlingen av ”Hyra av entreprenadmaskiner med förare”.

Den 20 augusti 2025 fick jag svar av Upphandlingsenheten på kommunstyrelseförvaltningen:

“Bifogat finner du dokumentation rörande upphandlingen av hyra entreprenadmaskiner.”

Jag läste inte handlingarna utan skickade dem helt enkelt vidare till företagarna ifråga. Och tänkte att det här var ju inga problem – kommunen lämnade som vanligt ut de begärda handlingarna och nu fick företagarna den information som de efterlyste.

Trodde jag…

Några dagar senare blev jag kontaktad av en av företagarna. Prisuppgifterna saknades… Va??? Jag mailade direkt till Upphandlingsenheten. Det var den 25 augusti.

“Jag tackar för svaret, och handlingarna. Men jag saknar prisuppgifterna i anbuden från de olika entreprenörerna. De skulle jag gärna vilja ta del av.”

 Svaret kom redan efter 20 minuter:

“Prisuppgifter är uppgifter som flertalet leverantörer i denna upphandling begärt affärssekretess på enligt OSL med hänvisning att de kan komma att lida skada om dessa uppgifter lämnas ut. Av denna anledning var dessa uppgifter inte med i tilldelningsbeslutet.”

De handlingar jag fick ut var alltså “maskerade”, dvs prisuppgifterna lämnades inte ut. Det var ett oväntat svar, en överraskning… Upphandlingsenheten hänvisade alltså till att flera leverantörer hade begärt sekretess med hänvisning till OSL, dvs “Offentlighets- och sekretesslagen”. Det var svårt att acceptera svaret, jag skrev tillbaka på direkten:

“Ok, men vad företagen vill är ju inget som kommunen kan ta hänsyn till. Offentlighetsprincipen gäller och den måste kommunen följa. Invånare ska ju kunna kontrollera på vilka grunder ett företag ”vinner en upphandling”.
Jag står fast vid att jag vill ta del av prisuppgifterna i anbuden.”

Jag vet inte om mina påståendena var helt korrekta, antagligen inte, men min omedelbara tanke var att kommunen måste utveckla och motivera svaret. Det var helt enkelt inte ok – och dessutom måste information om hur ett beslut ska överklagas skickas med.

Det tog 3-4 minuter och så fick jag återigen ett svar, denna gång från självaste upphandlingschefen:

“Jag förstår, en formel prövning görs av våra jurister. Så vi överlämnar din begäran till dem.”

Det blev helt plötsligt allvar av en enkel begäran. Det var en överraskning…

Det skulle komma fler…

Dagen efter, den 26 augusti, fick jag en bekräftelse från kommunjuristen att min begäran var mottagen. Det var juristen som skulle behandla ärendet och fatta beslutet om sekretess.

Jag berättade för mina företagskontakter om mina förehavanden med kommunen. Då fick jag ytterligare en överraskning. Eller snarare, en smärre chock…

De berättade att upphandlingen var avbruten. Va??? (Igen.)

Samma dag som jag först begärde ut handlingarna, dvs den 19 augusti 2025 kl 10:27 (se ovan), återkallade samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) tilldelningsbeslutet:

“Vänersborgs kommun har beslutat att återkalla tidigare tilldelningsbeslut i upphandling Hyra entreprenadmaskiner inklusive förare med diarienummer KSINK 2025/6 då det har framkommit brister i utvärderingen.
Med hänvisning till ovanstående beslutar undertecknad med stöd av delegation att återkalla tidigare tilldelningsbeslut”

“det har framkommit brister i utvärderingen”… Jo, jag tackar jag… Det var en oerhört intressant motivering. “brister i utvärderingen” Vilka var bristerna som gjorde att tilldelningsbeslutet drogs tillbaka? (Det kanske är en grund för en interpellation i fullmäktige…?)

Ordförande Jonasson (S) undertecknade sitt beslut digitalt, med Bank-ID. Det hände kl 18:33 – 8 timmar efter min begäran om att få ut handlingarna…

En slump? Antagligen, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på agent Leroy Jethro Gibbs i TV-serien NCIS och hans regel 39:

“There is no such thing as a coincidence.”

Det var hur som helst inte slut på överraskningarna…

Anm. Fortsättning följer, se ”Är offentliga upphandlingar offentliga? (2/3)”.

==

Kategorier:Juridik, Samhällsbyggnadsnämnden, Upphandling

Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (2/2)

15 juli, 2025 1 kommentar

Anm. Detta inlägg är en direkt fortsättning på ”Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (1/2)”.

Den 19 mars 2024 överklagade Jan Andersson, ordförande för Gestad Hembygdsförening, MMD:s dom till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i Stockholm.

Den 29 maj 2024 kom beslutet från MÖD (Mark- och miljööverdomstolen). Domstolen beslutade att lämna över:

“Gestads hembygdsförenings överklagande av länsstyrelsens två beslut den 13 februari 2024 med diarienummer 323-2024 och 340-2024 till mark- och miljödomstolen för erforderlig behandling.”

MÖD ansåg att Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg hade gjort en miss, ett gravt fel… I MMD:s dom hade endast privatpersonen Jan Andersson varit upptagen som part och inte Gestad Hembygdsförening. MÖD skrev i sitt beslut:

“I mark- och miljödomstolens dom har endast Jan G Andersson varit upptagen som part. … Mark- och miljööverdomstolen bedömer … att … Gestad hembygdsförening överklagat länsstyrelsens båda beslut. Vid sådant förhållande ska hembygdsföreningens överklagande lämnas över till mark- och miljödomstolen för erforderlig behandling.”

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) bedömde alltså, helt riktigt och självklart, att Gestad hembygdsförening hade överklagat Länsstyrelsens beslut.

Jag är inte riktigt säker på hur MÖD:s beslut skulle tolkas. Var det MÖD:s mening att MMD bara skulle fatta ett nytt beslut om Gestad Hembygdsförening skulle få överklaga eller inte? Eller var det tänkt att Gestad hembygdsförening hade rätt att överklaga själva sakfrågan? Jag lutar åt det sistnämnda, dvs att MÖD ansåg att Gestad Hembygdsföreningen hade rätt att överklaga. Det innebar i så fall att MMD var tvunget att pröva byggnadsnämndens beslut, i sak.

Jag skrev vid tre tillfällen till Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg sedan domstolen fick ärendet tillbaka av MÖD och ställde frågan om något beslut hade fattats. Svaren var vid samtliga tillfällen att domstolen hade mycket att göra och att det jobbades med ärendet. Det talade som jag ser det för att MMD arbetade med överklagandet i sak. Hade det bara gällt om hembygdsföreningen hade rätt att överklaga hade säkerligen målet avgjorts snabbt.

Men strax före sommarvilan kom, efter en ny fråga, ett “protokoll” från MMD i Vänersborg. Protokollet var från den 14 maj 2025, dvs nästan ett helt år efter MÖD:s dom…

Protokollet konstaterade att Gestad hembygdsförening hade överklagat:

“Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut den 13 februari 2024”

MMD uppfattade det som om MÖD:s dom innebar att MMD bara skulle fatta ett nytt beslut om Gestad Hembygdsförening skulle få överklaga eller inte. MMD tänkte inte pröva ärendet i sak.

Och under rubriken “SAKEN” stod:

“Avvisning av överklagande”

Det var ingen överraskning, men naturligtvis nedslående. Hade det tagit MMD ett år att komma fram till det? I protokollet beskrevs hur det gick till när MMD fattade beslutet.

Gestad hembygdsförening hade fått en kallelse med ett slags ultimatum. I MMD:s protokoll stod det nämligen:

“Målet ropas på, varvid konstateras att Gestad hembygdsförening, som delgetts kallelse till sammanträdet vid äventyr av att målet kan komma att skrivas av vid utevaro, inte inställer sig.”

MMD kallade alltså till sammanträde med Gestad Hembygdsförening. Och kom inte hembygdsföreningen till mötet så skulle målet kunna skrivas av, dvs läggas ner.

Jag förstår inte varför MMD överhuvudtaget skulle ha ett möte med Gestad Hembygdsförening. MMD skulle ju enligt MÖD avgöra om hembygdsföreningen hade rätt att överklaga. Eller pröva ärendet “i sak”. Det kunde väl MMD göra på egen hand genom att läsa Miljöbalken och eventuellt åka ut till Sikhall, studera förhållandena på platsen, ta in eventuella vittnesmål, jämföra med lagtexten och förkunna en dom? Varför gjorde inte MMD det?

Men som sagt, MMD ville antagligen slippa att avgöra ärendet i sak. En sådan prövning hade kunnat få stora konsekvenser för Segelsällskapet…

När det var dags för sammanträde så visade det sig att Jan Andersson, ordförande i Gestad hembygdsförening, inte infann sig till sammanträdet. Chat GPT förklarar:

“Eftersom Gestad hembygdsförening inte kom till förhandlingen, trots att de blivit kallade och varnade för att det kunde leda till att målet avskrivs, så valde domstolen att avsluta ärendet utan att pröva det vidare.”

I protokollet framgick, eftersom det inte finns någon anteckning om detta, att MMD inte hade brytt sig om att ta reda på varför ordförande Jan Andersson hade uteblivit från sammanträdet – eller helt enkelt blivit försenad. Domstolen var ointresserad av om Andersson hade krockat på vägen till domstolen eller om han blivit akut sjuk etc. Och sanningen är att Jan Andersson var på väg till MMD men av olika orsaker blivit försenad…

Men efter 25 minuter, det framgår av protokollet att “sammanträdet” bara varade mellan 13.00-13.25, bestämde MMD:

“Mark- och miljödomstolen avskriver målet.”

Beslutet var naturligtvis helt enligt någon ”bortglömd” paragraf, men inte desto mindre ett enkelt och bekvämt sätt att avsluta målet.

Microsofts AI-motor, Copilot fick en fråga om rättssäkerheten i fallet. Svaret blev mycket tänkvärt: 

“beslutet framstår inte som rättssäkert i materiell mening, även om det formellt sett kan stödjas i lag. En avskrivning efter 25 minuter, utan att ens pröva om parten kunde inställa sig kort därefter, är i strid med principen om rätt till domstolsprövning (6 kap. EKMR, Århuskonventionen, RF 2:11) och kan ifrågasättas för att vara oproportionerlig och rigid.”

Det hade varit intressant om Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) hade fått pröva om Mark- och miljödomstolens (MMD) avskrivning av målet var ok. Hela ärendet hade dock tagit en väldigt lång tid med många diskussioner, mycket dokumentation och korrespondens och Jan Andersson orkade inte överklaga MMD:s beslut en gång till…

För mig är hanteringen av detta ärende en stor skandal, ända från anmälan 2021 om misstänkt brott mot strandskyddsreglerna (se ”Update: Tillsynen av Sikhall 1:22” och ”Byggnadsnämnden och strandskydd”) till MMD:s beslut 4 år senare. Vanliga människor och en ”vanlig” ideell förening har behandlats på ett styvmoderligt och partiskt sätt av Vänersborgs byggnadsnämnd och -förvaltning, Länsstyrelsen i Vänersborg och Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Invånarnas rättigheter har på flera sätt satts åt sidan av myndigheterna genom att ärendet systematiskt har förhalats, komplicerats och ”byråkratiserats”. Det egentliga strandskyddsärendet har kvävts av detaljer och begravts under en hög av petitesser och formalia…

Jag tror att myndigheternas hantering strider mot de flesta kommuninvånares rättsuppfattning. Och det kan naturligtvis få konsekvenser. Bristande tillit till myndigheter, som ska vara ”samhällets stöttepelare”, kan i förlängningen leda till att tilltron till demokratin och rättsväsendet undergrävs…

Och byggnadsnämndens beslut om att avskriva det ursprungliga tillsynsärendet och lämna strandskyddsdispens i efterhand har alltså inte ens blivit prövat av högre instans. Och tänk, jag kan inte släppa tanken på att det har varit myndigheternas agenda hela tiden…

===

Tidigare blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (1/2)

13 juli, 2025 2 kommentarer

En överklagan om strandskyddsdispens på Sikhall 1:22 fick den 14 maj ett mycket tvivelaktigt avslut. Och det handlar inte om Magnus Larsson…

Bakgrunden till detta blogginlägg är att en kommuninvånare år 2021 misstänkte att Vänersborgs Segelsällskap (VSS) hade brutit mot strandskyddsreglerna på sin fastighet i Sikhall. Personen anmälde därför VSS till miljö- och byggnadsförvaltningen där ett tillsynsärende upprättades. (Se “Brott mot strandskyddet i Sikhall”.) Efter många turer med förelägganden (byggnadsförvaltningen höll helt med anmälaren), mailkorrespondens och ränksmideri bakom kulisserna (vilket fick byggnadsförvaltningen att totalt ändra uppfattning) beslutade byggnadsnämnden den 5 december 2023 att dels avskriva tillsynsärendet och dels ge strandskyddsdispens i efterhand… (Se “Byggnadsnämnden och strandskydd”.)

Det var ett bra beslut för Vänersborgs Segelsällskap och jag ska inte lägga några synpunkter eller värderingar på denna utgång. Dock med ett undantag, behandlingen av Segelsällskapets fastighet, Sikhall 1:22, skilde sig helt från hur byggnadsnämnden behandlade andra fastigheter i kommunen i motsvarande situation, t ex Juta. Byggnadsnämnden satte likställighetsprincipen helt åt sidan.

Länsstyrelsen ska som bekant alltid granska strandskyddsdispenser beslutade av en kommun. Redan samma dag(!) som Sikhallsärendet hamnade på Länsstyrelsens bord, den 15 december 2023, bestämde sig Länsstyrelsen. Den beslutade att godkänna Vänersborgs kommuns beslut om strandskyddsdispens – med följande motivering:

“Länsstyrelsen anser inte att det finns någon grund för att pröva kommunens beslut.“

Det var ett närmast provocerande beslut med tanke på hur Länsstyrelsen behandlade ett mycket likartat ärende på Juta. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.)

Byggnadsnämndens beslut, och Länsstyrelsens godkännande, uppmärksammades av SVT:s Lokala Nyheter Väst som den 30 januari 2024 sände ett längre avsnitt, ca 3.30 min, om Sikhall. (Se “SVT och strandskyddsdispensen på Sikhall 1:22”.) Byggnadsnämndens beslut upprörde flera i området och i programmet intervjuades Jan Andersson, ordförande i Gestad Hembygdsförening. Andersson ansåg att besluten bröt mot strandskyddsreglerna. (Se “Strandskyddsdispensen på Sikhall överklagad”.) I programmet intervjuades även Segelsällskapets ordförande Henrik Stålheim. Stålheim var av motsatt uppfattning, men utlovade en del förändringar på fastigheten. Området skulle göras mer öppet för allmänheten. Stålheim sa till SVT:s reporter att Segelsällskapet skulle:

“bredda den gången [vid grillhuset; min anm] och även en liten ramp upp mot bryggan och även flytta … en bänk som upplevs stå i vägen…”

Jan Andersson, som var ordförande i Gestad Hembygdsförening, överklagade byggnadsnämndens beslut till Länsstyrelsen. (Det gjorde också två privatpersoner.) Länsstyrelsen skulle alltså pröva ett beslut om strandskyddsdispens som den redan hade tagit ställning till. Så är det, men Länsstyrelsen prövade faktiskt inte ens ärendet i sak. Den 13 februari 2024 kom beslutet:

“Länsstyrelsen i Västra Götalands län beslutar att avvisa överklagandena.”

Länsstyrelsen menade att de två privatpersonerna och hembygdsföreningen inte hade rätt att överklaga.

En person måste vara mer konkret berörd av ett beslut för att ha rätt att klaga skrev Länsstyrelsen. Och om det handlade om, fortsatte Länsstyrelsen, “vissa allmänna intressen” som t ex strandskyddsärenden, så tillvaratogs de av myndigheterna. Med andra ord, ett moment 22. Det var myndigheter som byggnadsnämnden och Länsstyrelsen som bevakade de allmänna intressena…

Länsstyrelsen ansåg inte heller att Gestad Hembygdsförening uppfyllde Miljöbalkens kriterier (16 kap. 13–14 §§) eftersom föreningen bara hade 80 medlemmar den 8 januari 2024. (Hembygdsföreningen redovisade 186 personer i sitt medlemsregister. Antagligen hade inte alla medlemmar betalat in sin medlemsavgift den 8 januari…) Se “Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (2)”.)

Länsstyrelsen var alltså inte intresserad om själva beslutet i sak skulle vara riktigt och lagenligt. Den ville inte pröva de nya fakta som hade lagts fram. Istället gled Länsstyrelsen enkelt och behändigt bort från sakfrågan, bort från beslutet om strandskyddsdispensen.

Ordförande i hembygdsföreningen Jan Andersson gav sig inte, han överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen (MMD). MMD.s dom kom snabbt, redan den 1 mars 2024. Inte helt överraskande gick MMD i Vänersborg på Länsstyrelsens linje:

“Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet, dvs. ändrar inte länsstyrelsens beslut.“

Århuskonventionen är en FN-konvention som trädde i kraft 2001 och ratificerades av Sverige 2005. Syftet med Århuskonventionen är (citerat från Naturvårdsverket):

“Konventionen grundas på princip 10 i Riodeklarationen från 1992 vilken knyter samman frågor om miljö och mänskliga rättigheter. Konventionen handlar i grunden om förhållandet mellan medborgarna och deras regeringar och är därför också ett avtal om myndigheternas skyldigheter, om krav på öppenhet, deltagande och möjlighet att få myndigheters beslut, handlingar och underlåtenheter inom miljöområdet överprövade.”

Det är oerhört förvånande att MMD inte berörde Århuskonventionen i domen…

MMD höll således med Länsstyrelsen. 

En vanlig människa skulle antagligen ge upp i detta läge, men Andersson hade krafter kvar. Den 19 mars 2024 överklagade han MMD:s dom till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i Stockholm. Hur han nu kunde komma på en sådan idé… Trodde verkligen Andersson att Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen hade fel? Och byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden?

Fortsättning följer i inlägget ”Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (2/2)”.

===

Tidigare blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Varför får inte revisorerna tillgång till Netpublicator? (5)

6 juli, 2025 2 kommentarer

Anm. Direkt fortsättning från inlägget “Varför får inte revisorerna tillgång till Netpublicator? (4)”.

Kommunens chef för juridik och säkerhet ger ett tredje skäl till varför det är olämpligt att ge revisorerna tillgång till Netpublicator. Det sker under rubriken “Om Netpublicator och olämpligheten i förhandsåtkomst”:

“Skapande av allmän handling”

Förklaringen till att detta, enligt kommunen, är ett av de avgörande skälen förklaras i direkt anslutning:

“Om revisorer hämtar dokument från t.ex. Netpublicator för intern granskning, kan detta skapa nya allmänna handlingar hos revisionsmyndigheten, vilket innebär krav på hantering av begäran om utlämnande enligt offentlighetsprincipen.”

Jag har skrivit det några gånger, det gäller för kommunen att hitta argument för det som den redan har bestämt sig för. Det här tycks vara ytterligare ett sådant argument.

Argumentet är i sak helt korrekt. Det är bara det att detta är inget skäl för att neka revisorerna insyn i kommunens handlingar eller att neka dem tillgång till Netpublicator. Revisorerna är en myndighet som bedriver sin verksamhet under allmänhetens insyn. (Se “Varför får inte revisorerna tillgång till Netpublicator? (4)”.) Revisorerna ansvarar redan idag för sina handlingar – och är därför skyldiga att hantera handlingar enligt offentlighetsprincipen och andra lagar. Det är inget konstigt med det. Tvärtom, det vore konstigt om Vänersborgs revisorer inte hanterade handlingar på detta sätt.

Och att en handling blir diarieförd innebär inte att den per automatik blir offentlig. Sekretessprövning sker vid begäran om utlämnande. Som alltid. Prövningen måste naturligtvis ske på korrekt sätt, men det är en rutin som jag tror att alla myndigheter är vana vid. Om handlingarna innehåller sekretessbelagda uppgifter, kommer de att fortsätta vara sekretessbelagda även hos revisionsmyndigheten och kan därmed nekas allmänheten med stöd av sekretesslagen.

Jag kan inte se att detta skulle vara något som helst problem.

Hanteringen av handlingar är med andra ord ett administrativt ansvar, inte ett argument för att begränsa rätten till information. Kommunen kan alltså inte undanhålla en handling med hänvisning till att den sedan blir allmän hos revisorerna.

Svaret från kommunen på min fråga om varför Gunnar Lidell och de andra revisorerna förvägrades tillgång till Netpublicator avslutas med ett avsnitt med rubriken “Personuppgiftsansvar och krav på myndighetsutövning”.

Det räknas upp fem saker som revisorerna måste tänka på som myndighet. De är ju, påpekas det, personuppgiftsansvariga enligt dataskyddsförordningen (GDPR) för de personuppgifter som behandlas inom revisionsverksamheten. Eftersom revisorerna är en myndighet sedan flera år tillbaka förstår jag inte riktigt vad dessa påpekanden har med Netpublicator och tillgången till handlingar att göra. (Se “Varför får inte revisorerna tillgång till Netpublicator? (4)”.)

Efter uppräkningen avslutar kommunen hela dokumentet med följande avsnitt:

“Att få tillgång till Netpublicator – där obearbetat material, utkast och individärenden kan förekomma – innebär därför ett utökat ansvar och ökad risk för felhantering av personuppgifter. Det kräver avancerad och dokumenterad hantering, vilket inte är förenligt med revisionens uppdrag och roll. Även om man tekniskt kan styra tillgång i systemet Netpublicator så ska man beakta uppdrag, ansvar och lämplighet i sitt uppdrag utifrån det som ovan sammanställts.”

Texten tycks vara ett skri från kommunhuset – “Vi vill inte! Vi vill inte! VI VILL INTE!!”.

Kommunen skriver att det inte är “förenligt med revisionens uppdrag och roll”. Inte heller denna gång hänvisas till någon lag eller annan källa… För det kan väl ändå inte vara ett personligt tyckande från Vänersborgs kommun…? Jag vill fortfarande påstå att en “avancerad och dokumenterad hantering” fortfarande är ett administrativt ansvar och inte ett argument för att begränsa revisorernas rätt till information.

Hela avsnittet verkar vara ett sätt att försöka flytta fokus från den lagstadgade rätten till handlingar till en mer subjektiv bedömning av ”lämplighet”. Problemet är att den ”lämplighet” som kommunen hänvisar till inte utgör någon rättslig grund för att neka revisionen insyn. Den leder dessutom till en inskränkning av den lagstadgade insynsrätten… 

Men visst har revisorerna ett stort ansvar. Det är ett lagstadgat ansvar som revisorerna har redan nu och som de måste hantera. Det är en del av den professionella revisionsverksamheten. Och det är självklart “förenligt med revisionens uppdrag och roll” att hantera känslig information och sekretessregler. Fattas bara! En revision som inte kan hantera sådana uppgifter skulle helt enkelt inte kunna fullgöra sitt uppdrag. 

Att argumentera för att revisorer inte ska få tillgång till information på grund av risken för felhantering av personuppgifter är att ifrågasätta själva grunden för revisorernas lagstadgade uppdrag och deras förmåga att utföra det. De eventuella svårigheter som finns är det kommunens skyldighet och ansvar att ordna.

Sedan kan man notera att kommunen gör ett litet, eller kanske stort, självmål när den faktiskt skriver att “även om man tekniskt kan styra tillgång i systemet Netpublicator”… Ja, men gör det då – om det nu skulle finnas några lagliga möjligheter att begränsa revisorernas tillgång till information vill säga…

Gunnar Lidell har alltså avgått som förtroendevald revisor i Vänersborgs kommun. Lidell var inte bara ledamot i revisionen, han var dess ordförande. En av orsakerna till hans avgång var att revisorerna inte fick tillgång till verktyget Netpublicator – Netpublicator som är en digital, molnbaserad plattform för digital möteshantering och säker dokumentdistribution. Lidells uppfattning är att kommunen genom detta:

“visar sänkt förtroende och respekt för sina förtroendevalda revisorer”

Det svar och den motivering som kommunen har gett till att revisorerna inte får tillgång till Netpublicator har jag redogjort för i dessa fem blogginlägg. För mig råder ingen tvekan…

Kommunen har genom att neka revisorerna tillgång till Netpublicator, där många centrala handlingar lagras, i praktiken begränsat revisorernas möjligheter att utöva sitt uppdrag på ett självständigt, effektivt och rättssäkert sätt. Det kan inte bara påverka allmänhetens förtroende för den kommunala revisionens oberoende. Det står i strid med kommunallagen och lagens anda och intention.

Det är allvarligt och måste ändras. Jag hoppas att det kan ske utan att rättsväsendet behöver kopplas in.

Till sist, här kan du ladda ner hela svaret från Vänersborgs kommun om varför inte revisorerna får tillgång till Netpublicator.

===

Blogginlägg i denna serie:

==

Se också ”Nyhet: Revisorn avgår!” – 25 juli 2025.

==

Jag har i tre blogginlägg skildrat turbulensen kring Gunnar Lidell och revisionen:

Här kan du läsa en kommentar av Gunnar Lidell (25 maj 2025). Det går även att ladda ner Gunnar Lidells begäran om entledigande från revisorsuppdrag här.

Kategorier:Juridik, revisor

MMD avslår Rostvägens överklagande

3 juli, 2025 Lämna en kommentar

Den 19 juni 2024 ansökte Babak Salahi Tabrizi från Partille om bygglov på fastigheten Blåsut 2:18 – mellan Rostvägen 1 och 9. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.) Det handlar om det område som Tabrizi, och mäklare, kallar “Blåsut Höjd”. Här vill Tabrizi och hans företag Nova Nord AB bygga 24 lägenheter i fem fristående flerbostadshus med tillhörande komplementbyggnader.

Den 7 april 2025 beviljade byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun bygglov för Tabrizis byggplaner. (Se “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.) De boende runt skogsområdet tyckte att det var ett felaktigt och mycket ogenomtänkt beslut av nämnden och överklagade det till Länsstyrelsen den 15 maj. (Se “Grannarna på Blåsut överklagar (2)”.)

Grannarna yrkade att:

  • ”Länsstyrelsen ska upphäva det av nämnden beslutade bygglovet i sin helhet.”
  • “Klagandena yrkar också att nämndens beslut om bygglov ska inhiberas.”

Inhibera betyder att Länsstyrelsen skulle fatta ett snabbt beslut om att kommunens beslut om bygglov inte fick verkställas innan Länsstyrelsen hade fattat beslut om bygglovet i sin helhet.

Beslutet kom den 28 maj och det löd (se “Tråkig nyhet från Blåsut”):

“Länsstyrelsen avslår yrkandet om inhibition.”

Länsstyrelsens avslagsbeslut betyder att det är fritt fram för Babak Salahi Tabrizi att börja hugga ner skogen och spränga bort berget på fastigheten Blåsut 2:18. Det ska dock i ärlighetens namn sägas att det vore både dumdristigt och oklokt om Tabrizi faktiskt skulle borra ner dynamiten i berget och sätta skopan i jorden och börja bygga innan hela ärendet är avslutat. Enligt Plan- och bygglagen (se PBL 11 kap. 20 §) kan nämligen kommunen kräva både skadestånd och att “Blåsut Höjd” ska återställas om Länsstyrelsen eller MMD (Mark- och miljödomstolen), eller MÖD (Mark- och miljööverdomstolen), i ett senare skede skulle upphäva hela bygglovet. Det skulle i sådant fall kunna bli mycket kostsamt för Tabrizi och Nova Nord AB. Därför avvaktar de antagligen med exploateringen tills alla överklaganden är färdigbehandlade.

För två veckor sedan, den 18 juni, överklagade grannarna på Rostvägen Länsstyrelsens beslut om att avslå inhiberingsyrkandet. Det gjorde de boende till MMD (Mark- och miljödomstolen).

“Vi överklagar härmed Länsstyrelsens beslut att inte bevilja inhibition av det bygglov som beviljats för nybyggnad på fastigheten Blåsut 2:18 i Vänersborgs kommun.”

Grannarna motiverade överklagandet:

“Inhibition yrkas eftersom ianspråktagande av bygglovet kommer att kräva sprängning vilket innebär en irreversibel skada på naturmiljön. Om byggstart tillåts innan ett slutligt rättsligt avgörande har fattats, finns en betydande risk för att naturvärden, kulturmiljö och befintlig bebyggelse påverkas oåterkalleligt.”

Det är svårt att förstå att Länsstyrelsen avslog yrkandet om inhibering. Även om tjänstepersonerna på Länsstyrelsen vid ett första påseende anser att byggnadsnämndens beslut om bygglov är helt i sin ordning, så skulle ju faktiskt MMD eller MÖD senare kunna avslå bygglovet i sin helhet. Och då skulle naturmiljön på det lilla skogs- och bergsområdet onekligen vara oåterkalleligt skadat. Den skulle inte ens Babak Salahi Tabrizi kunna återställa…

De boende i området hänvisade i sin överklagan av inhiberingsbeslutet till den överklagan de lämnade av bygglovet i sin helhet. De åberopade samma skäl (se bland annat “Grannarna på Blåsut överklagar (2)”):

  • “Att bygglovet strider mot gällande detaljplan beträffande byggnaders typ, antal och fristående karaktär.”
  • “Att den tilltänkta exploateringen innebär betydande olägenheter för omgivande fastigheter avseende insyn, buller, skuggning och trafik.”
  • “Att området har dokumenterade naturvärden och förekomst av skyddade arter, där sprängning och avverkning riskerar att medföra skador i strid med artskyddsförordningen och miljöbalkens försiktighetsprincip.”
  • “Att byggnationens omfattning är oproportionerlig i förhållande till områdets karaktär och planens intentioner.”

Det är viktigt att notera att överklagandet till Mark- och miljödomstolen endast gällde inhibitionen. Grannarnas överklagan av byggnadsnämndens beviljade bygglov, “i sin helhet”, har Länsstyrelsen ännu inte fattat något beslut om.

Idag, den 3 juli, kom domen från Mark- och miljödomstolen (MMD):

”Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.”

Domen kan knappast förvåna någon som följer denna blogg… Jag vet inte om det beror på att MMD och Länsstyrelsen huserar i samma fastighet, men de verkar alltid vara överens i sina bedömningar. Vilket också brukar sammanfalla med byggnadsförvaltningens uppfattning… Det kan gälla det svarta taket i Vargön, strandskyddet i Sikhall respektive Juta osv.

MMD har alltså prövat riktigheten av Länsstyrelsens beslut att avslå klagandenas yrkande om inhibition. MMD skriver i domen:

”Mark- och miljödomstolen har gått igenom handlingarna i målet samt övervägt vad de klagande anfört i mark- och miljödomstolen. Domstolen delar länsstyrelsens bedömning att det inte har funnits skäl att inhibera nämndens beslut att bevilja bygglov. Vad de klagandena har anfört vid domstolen medför ingen annan bedömning.”

Det här är faktiskt hela motiveringen. Mark- och miljödomstolen har som synes gjort det enkelt för sig. Den har inte gått igenom de klagandes synpunkter och domstolen har inte heller varit på plats och sett hur det ser ut i området. Jag har en känsla av att grannarna är både uppgivna och besvikna på rättsväsendet.

Det finns möjlighet för grannarna till Blåsut 2:18 att överklaga till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Jag tvivlar dock på att MÖD skulle pröva detta ärende, men vi får se vad grannarna bestämmer sig för. Det är ju en viktig fråga och det kostar inget att försöka.

Det stora avgörandet kommer hur som helst att vara när byggnadsnämndens bygglov prövas i sin helhet. Det är ett avgörande som faller på Länsstyrelsens lott och som sedan kan överklagas till både MMD och MÖD.

Anm. Se vidare: ”Länsstyrelsen avslår överklagandet på Rostvägen”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, Juridik, Rostvägen Blåsut