Arkiv
Studiebesök i Trollhättans fullmäktige
I måndags blev det äntligen av, det efterlängtade studiebesöket i Vänersborgs grannkommun Trollhättan och stadens kommunfullmäktige.
Trollhättan kallar sig stad och inte kommun. Typ. Så det kanske borde heta stadsfullmäktige, men det gör det inte. Alltihop är i förstone lite förvirrande, men på Trollhättans hemsida ges en mycket pedagogisk och klockren förklaring:
”I Trollhättan har vi valt att dela upp kommunen i två delar. Dels den geografiska delen som heter Trollhättans kommun, samt dessutom organisationen som förvaltar den geografiska delen, Trollhättans Stad.”
Varför ska det vara enkelt? Jag tror i varje fall att jag börjar förstå Trollhättan lite mer… Redan innan jag kom till kommunhuset… Öhhh… Stadshuset?
Väl inne i ”huset” möttes jag upp av en av Trollhättans mest okända politiker, vänsterpartisten Mattias Foldemark – tillika bloggare (se här) och gammal elev på Dalboskolan i Frändefors. Mattias blev min ciceron under kvällen och han satte mig snabbt in i ärendena – och politikerna.
Till min stora besvikelse var inte Dan Möllengård på plats denna kväll, men andra storheter som Paul Åkerlund (S), Peter Eriksson (M), Fahimeh Nordborg (V), Rita Paulsson Svensson (L), Mats Häggner (C) och självklart Trollhättans alldeles egen nestor Gert-Inge Andersson (S), som var där som åskådare, mötte upp. De vägde till viss del upp Möllengårds frånvaro. Och självklart, ej att förglömma, var också NÄRF:s vice ordförande Monica Hanson (S) där. Jag fick faktiskt tillfälle att hälsa på henne, eller tvärtom, under en ajournering. Monica Hanson såg glad ut när vi hälsade, faktiskt, trots att hon har förekommit flitigt i mina bloggar (om NÄRF) under senare tid – i kanske inte alltför positiva sammanhang… (Jo då, Monica hade läst vad jag skrivit.)
Mitt första intryck av Trollhättans sessionssal var – prov!
Sessionssalen såg faktiskt ut som en provsal. Och när ledamöterna intog sina platser så blev det för ett ögonblick en provsal. På riktigt. Jag kände ångesten krypa fram och jag förflyttades 45 år tillbaka i tiden – till Birger Sjöbergs stora aula och centralproven i svenska på 4-5 timmar… Svetten trängde fram och pärlade sig i pannan när jag blickade ut över salen. Fast det var nog mest på grund av den dåliga ventilationen…
Foldemark visade mig åskådarplatserna längst bak. Där skulle jag sitta. Det fanns ingen särskild plats för journalister, och bloggare… Men det var till att sätta sig på av Foldemark anvisad plats, på en enklare stol utan eluttag i närheten till plattan och den bärbara datorn. Det kändes som om den digitala eran fortfarande inte riktigt hade nått fram till sessionssalen i Trollhättan. Mitt intryck förstärktes av att ganska många ledamöter tycktes klara sig utan modern digital utrustning. Pappershandlingarna låg tunga på de flesta ledamöters bord. På det här 
området har staden nog lite att ta tag i. Fast å andra sidan fanns det en stor TV utanför sessionssalen, där publik kunde titta på förhandlingarna. Och det var ju bra, om inte alla åskådare får plats på publikplatserna tänker jag. Hur ofta detta händer vet jag dock inte. Det var långt ifrån fullsatt i måndags. Ändå var vi ett inte oävet antal människor som lyssnade.
Partierna satt partivis i salen. Här har Vänersborg något att lära. Vänsterpartiet i Vänersborg har i och för sig motionerat om att man skulle sitta så även i Vänersborg, men hittills har inget hänt. Betongpartierna i Vänersborg är tämligen konservativa när det gäller nymodigheter som skulle kunna rucka på och förändra de uråldriga mötestraditionerna. I Vänersborg använder vi oss t ex inte av den moderna elektroniska utrustning som faktiskt står till buds i sessionssalen. (Och som inte ens finns i Trollhättans 
sessionssal.) Ja, Lars-Göran Ljunggren (S) har till och med förbjudit ledamöterna att använda overheadapparaten… Vilket ibland kan få uppstudsiga ledamöter att istället skriva på papperslappar som sätts upp på talarstolen, med lättborttagen häftmassa naturligtvis… (Fast i rättvisans namn, det är tänkt att alla ledamöter så småningom ska få lära sig alla knappar i den installerade utrustningen.)
Sammanträdet öppnades kl 17.33, således några minuter efter utsatt tid, av ordförande Olov Säfström (S).
Ordförande Säfström hade en tämligen tung uppgift att leda sammanträdet. Han fick själv sköta uppropet av ledamöterna, hålla reda på vilka som kom och gick under sammanträdet och även ropa upp alla namn vid voteringarna. Vilka för övrigt blev många under kvällen. I Vänersborg sköts ju sådana här uppgifter av sekreteraren och det vore väl något för Trollhättan att tänka på. Vid ett tillfälle glömde ordförande i hastigheten bort att rösta själv.
Ordförande skötte dock uppgifterna med både bravur och en god portion humor – på sin fantastiska, breda och genuina trollhättedialekt. En fröjd att höra. Det är nästan bara på läktarna under bandyderbyna mellan IFK och Gripen som en vänersborgare kan höra denna exotiska och vackra dialekt nu för tiden…
Jag saknade dock att ordförande inte använde partibeteckningarna. När olika talare gick fram under sammanträdet, och de var många, så sa ordförande Säfström inte vilket parti de representerade. Det gjorde att det då blev lite svårare för en utomstående bloggande vänersborgare att hänga med i turerna. Även om jag snabbt lärde mig av min ciceron att de ledamöter som satt till vänster (från publikens sida räknat) tillhörde den styrande majoriteten och de till höger gjorde det inte. Jag förstod dock inte varför det var några till höger som alltid röstade som de till vänster. Men det visade sig vara några miljöpartister som inte fick plats på den vänstra sidan av salen. Majoriteten är nämligen tämligen massiv i Trollhättan för styrande socialdemokrater, vänster- och miljöpartister, 35 av 61 mandat. (I Vänersborg har S+C+MP 22 mandat av 51…)
Det var många ärenden som avhandlades under kvällen. Mest var det motioner i olika former som behandlades. Jag fick vara med om diskussioner om bland annat gratis skolfrukost till alla skolbarn, bostadsbyggande i Norra Björke, utsmyckning av Fagerstrandsmuren, stadsnära odling och äldreombudsman. (I onsdagens och torsdagens TTELA, papperstidningen, står det mycket om sammanträdet och på TTELA:s hemsida finns en artikel om skolmatsdiskussionen – klicka här.)
Diskussionerna var mycket livliga. Men trots att många hårda ord utdelades mellan ledamöterna så slogs jag av hur kunniga och välartikulerade de flesta ledamöter var. Ledamöterna diskuterade sakfrågor och lade fram fakta till stöd för sina argument. Något som jag allt som oftast saknar i Vänersborg. Fakta alltså. Dessutom var det väldigt många olika personer framme i talarstolarna. Något som jag också saknar i Vänersborg.
För att ta ett exempel, socialdemokraterna. I Vänersborg är det ju i stort sett alltid kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin som talar för socialdemokraterna, oavsett vilken fråga det gäller. Det är sällan någon annan. Och hon argumenterar inte särskilt ofta i sak, Dahlin bara talar om hur hon anser att fullmäktige ska rösta typ.
På sammanträdet i Trollhättan var kommunstyrelsen ordförande Paul Åkerlund (S) bara uppe en enda gång i talarstolen, och det kort. Åkerlund verkade lita på sina partikamrater. Och det var flera olika socialdemokrater som var uppe i talarstolen och talade för partiets förslag i de olika ärendena.
För det gjorde socialdemokraterna. De argumenterade för sina åsikter och förslag. Trots att de visste att de ändå skulle gå igenom och antas av fullmäktige. Det räckte faktiskt till och med att någon i oppositionen ställde en fråga för att den som var mest insatt i ämnet skulle gå upp i talarstolen och svara, och förklara. Så önskar man att det skulle fungera också i Vänersborg. Här talar oppositionen ofta för döva öron och ingen från socialdemokraterna bryr sig om att svara eller argumentera.
Ur den synpunkten kan oppositionen i Trollhättan faktiskt vara tacksamma. Det blir i varje fall debatter i fullmäktige, och som jag kunde se i måndags, sakliga sådana. Att oppositionen i Trollhättan sedan känner sig frustrerad därför att den inte kan påverka några beslut, det förstår jag. (Vem kan förresten påverka beslut…?)
Det blev många voteringar under måndagskvällen. Det kändes som att sverigedemokraten Lasse Henriksen hade som princip att ropa ”votering” i vartenda ärende. Precis som att det också verkade som en princip att ständigt gå upp i talarstolen och tala emot majoritetens förslag. Henriksen var dock ganska underhållande, på sitt sätt. Och särskilt om jag jämför med Kurt Karlsson i Vänersborg.
Vad jag anser om Vänsterpartiets insats? Tja, partiets ledamöter var tämligen tysta, inte alls som i Vänersborg… Med ett undantag, i en fråga. Det var i ärendet om gratis skolfrukost till alla skolbarn. Då skötte Fahimeh Nordborg i huvudsak majoritetens talan, även om andra också var uppe och argumenterade. Förslaget var för övrigt hennes eget. Det blev kvällens längsta debatt, och den tuffaste. Många ganska hårda ord uttalades, dock utan att gränsen överskreds. I varje fall inte enligt ordförande Säfström, som inte ingrep någon gång.
Fahimeh Nordborg skötte sig med den äran, även om hon hade fel i att barn och ungdomar behöver kolhydrater…
Det var mycket intressant att besöka Trollhättans kommunfullmäktige. Särskilt som det visade sig att några av ledamöterna faktiskt hade hört talas om och/eller läst min blogg. Vilket kändes som en merit, jag skriver ju inte om Trollhättan särskilt ofta… I normala fall. Bara nu.
Slutbetyg?
Tja, som sagt, jag blev mycket imponerad över mångfalden och djupet i själva den politiska debatten. Den skulle jag vilja ta med mig till Vänersborg.
Frågade Paul Åkerlund när han gick förbi mig på min åskådarplats.
Jäpp, jag tror att det blev några rader…
Kommunfullmäktige och Agnes Carlsson
Det finns mycket att blogga om just nu… En medborgarundersökning visar att vänersborgarnas förtroende för politikerna är lägre än någonsin, Vänersborg har blivit utsedd till Sveriges kandidat för att arrangera bandy-VM och Bert Karlsson ska arrendera Ursand. Jag får återkomma till alltihop detta – det finns mycket att kommentera.
För idag måste ju bara en politisk blogg handla om kommunfullmäktige – och Agnes.
Agnes Carlsson!
Agnes var i sessionssalen på kommunhuset ikväll – på kommunfullmäktigesammanträdet. Hon var där för att ta emot Vänersborgs kulturpris! Jag satt på första parkett, plats nummer 16.
Och tog kort…
Agnes fick kulturpriset på grund av sin verksamhet för speciellt värdefulla insatser på det kulturella området. Lars G Blomgren, Kulturnämndens ordförande, sa att Agnes inte bara ”har blivit Agnes med hela svenska folket” – hon är också ”på väg att erövra hela världen”.
Och det stämmer ju.
Agnes höll ett litet tacktal, men det blev ingen sång. Hon lovade dock att komma tillbaka till hemstaden för att framföra en låt som hon håller på att skriva och som ska heta:
Lilla Paris.
Innan Agnes gick var jag ju bara tvungen att få ett kort taget…
Agnes har varit hemma i min källare en gång i tiden – inte för att besöka mig dock, utan min son och hans kompisar. Så jag känner också Agnes, i varje fall lite grann – precis som alla andra tycktes göra idag…
Ett kulturstipendium delades också ut – till basisten Mats Dimming. Mats spelade två jazzlåtar med ”sin” trio – och det lät bra!
Efter utdelningen av utmärkelserna bjöds fullmäktiges ledamöter på en mindre förtäring.
Men sedan var det dags för kommunfullmäktige att fullfölja årets sista sammanträde.
Det blev lite diskussioner, yrkanden, omröstningar och reservationer ikväll också, trots att det såg ut att bli ett kort och odramatiskt möte.
Tja, någon större dramatik var det väl i och för sig inte. Det var mest Morgan Larsson från Välfärdspartiet som var uppe i talarstolen. Han menade att det inte var bra att oppositionen, dvs de andra partierna än betongpartierna, inte fick vara med i den politiska styrgruppen när det gällde den samlade fastighetsförvaltningen. Morgan menade också att det blivande kommunalförbundet med Trollhättan med ansvar för de frivilliga skolformerna inte var bra. Han ville istället se ett samverkansavtal.
Morgan Larsson läser på. Det är dock svårt att ta ställning när förslagen presenteras på sittande möte och man inte har en aning om dem innan. Vid omröstningen om kommunalförbundet avstod jag från att rösta, eftersom det enligt min åsikt låg en hel del i vad han sade. Det gjorde det i kommunstyrelsens förslag också. Jag avstod helt enkelt för att jag inte visste…
Sverigedemokraterna är också uppe i talarstolen ofta. Så också ikväll. Kurt Karlsson yrkade bifall till kommunstyrelsens förslag när det gällde kommunalförbundet med Trollhättan, men vid voteringen avstod han från att rösta… Kurt Karlsson avslöjade också att han tror att en sammanslagning av Vänersborg och Trollhättan på sikt är oundviklig. Undrar om Sverigedemokraterna får några röster i nästa val om vänersborgarna får reda på detta…
Min partivän Lutz Rininsland frågade till sist kommunfullmäktiges ordförande om PFU-protokollen och varför de inte finns tillgängliga på kommunens hemsida eller i diarierna. Forsström är också, som bekant, ordförande i PFU.
Forsström svarade att PFU inte har någon anledning att ändra på den ordning som råder idag! Med andra ord, hemlighetsmakeriet med PFU ska fortsätta.
För övrigt noterar jag att Alexander Mayborn gjorde 3 mål när hans Sirius ikväll slog IFK Vänersborg med 6-4. Inte kul för IFK, men antagligen väldigt skönt för Mayborn… Gratulerar Alex.
Agnes till kommunfullmäktige!
År 2011 går mot sitt slut, och därmed det första året av det nya, borgerliga styret i form av mini-alliansen. Det är endast några sammanträden kvar. Barn- och Ungdomsnämnden har t ex sammanträde på måndag, och så har också kommunfullmäktige, fast på onsdag.
Moderater, folkpartister och kristdemokrater har under sitt första år inte tagit några större beslut, de har inte ens avslöjat vad de vill med sin makt. De har förvaltat. Årets sista fullmäktige är därvidlag inget undantag.
På onsdag ska årets sista fullmäktige anta en ny arbetsordning för demokratiberedningen, ändra tidsramen avseende organisationsförändring för en samlad fastighetsförvaltning, förlänga tiden avseende bildande av kommunalförbund (gymnasieskolan) och till sist ska en folkpartistisk motion om att göra Vänersborg till en eurokommun behandlas. Motionen föreslår att det ska gå att handla med euro i Vänersborg. I en tid då de flesta använder sig av betalkort lär väl förslaget vara överspelat.
Med andra ord, inga frågor som är varken kontroversiella eller upphetsande.
Men om de frågor som ska behandlas i fullmäktige är något ”slätstrukna”, så gäller inte det resten av sammanträdet. Fullmäktige kommer att få vara med om något unikt. Agnes, ja just det, den Agnes, Agnes Carlsson, ska komma till hemstaden och ta emot ett kulturpris. Och det sägs att Agnes också ska sjunga för fullmäktige! Ganska fantastisk! Det blir nog första gången som någon sjunger ut i kommunhusets sessionssal. Även om det är många som, åtminstone försöker, ta sig ton…
Det är nog tur att vi politiker har numrerade platser i salen, annars kanske vi inte skulle få plats…
Kommunfullmäktige ska också bjudas på en enklare måltid i kommunhusets cafeteria… Det är synd att man inte är med i Kulturnämnden också, då hade det blivit en tre-rätters på Ronnums Herrgård…
.
PS. Kanske skulle kommunen också kunna döpa en rondell till Agnes ära?
Kommunfullmäktige: Lidell och demokratin (3)
Det hände ju en hel del i Byggnadsnämnden på senvåren. Allt hade sin upprinnelse i frågan om Bergahästen behövde bygglov/detaljplan för den nya anläggningen i Sandgärdet i Vargön. Frågan utvecklade sig till något helt annat. Det kom att handla om demokrati. Också.
(Jag har skrivit ett stort antal bloggar om denna fråga [den senaste först]: 1. Bergahästen: Byggnadsnämndens beslut överklagas, 2. Byggnadsnämnden – Fortsätter myglet i Vänersborg?, 3. Det blir allt hetare i Byggnadsnämnden, 4. Kampen i Byggnadsnämnden: Billock svarar Nyberg!, 5. Kampen i Byggnadsnämnden hårdnar!, 6. Kampen i Byggnadsnämnden, 7. Gunnar Lidell ger sig in i demokratidebatten! och 8. Det nya styret och demokratin (eller Göthblad och hästarna).)
Den minnesgode kommer ihåg att det hela började när Dan Nyberg (S) ville ta upp frågan om Bergahästen i Byggnadsnämnden. Ordförande Peter Göthblad (FP) tillät inte Nyberg att göra det. I TTELA sa Göthblad:
”Det kan jag göra eftersom ordföranden styr över dagordningen.”
Det här hände på Byggnadsnämndens sammanträde den 10 maj.
Nio dagar efter Byggnadsnämndens sammanträde, den 19 maj, skrev jag en blogg i frågan. Då utbröt en ganska het diskussion i ärendet på Facebook. Flera politiker deltog, framför allt Gunnar Lidell, Annalena Levin (C) och jag.
Annalena Levin ställde efter en ganska lång diskussion tre raka frågor:
”1. Är vi överens om att information alltid är bra?
2. Var det rätt eller fel att inte tillåta Dan Nyberg att ställa en fråga i byggnadsnämnden?”
3. Är det skönt med helg?
Gunnar Lidell svarade:
”Ja, rätt samt ja!”
Gunnar Lidell försvarade alltså Göthblads agerande.
Naturligtvis handlade ordförande Göthblad fel. Han försvarade sig med att han hade fått felaktiga besked från kommunjuristen. Sen det här hände har både Göthblad och kommunjuristen konstaterat och ”erkänt” att de hade fel.
För er som är nyfikna så står det så här i Kommunallagens kap 4, 17 §:
”Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
I svallvågorna av dessa händelser lämnade Dan Nyberg in en interpellation till Gunnar Lidell (M), kommunstyrelsens ordförande. Gunnar Lidell har till skillnad från Göthblad och kommunjuristen, inte offentligt kommenterat eller erkänt att han hade fel.
Är det viktigt? Jag anser det i allra högsta grad. Det handlar om att kommunens ”högste man” har försvarat att munkavle har lagts på en nämndledamot. Gunnar Lidell har försvarat att yttrandefriheten och demokratin har ställts åt sidan (i det här specifika fallet).
Ett sådant grundläggande fel i en principiellt viktig fråga kan inte ett kommunalråd gömma undan! Han måste offentligt tala om vilka demokratiska regler som gäller i Vänersborg!
Så tyckte också Dan Nyberg. Och skrev en interpellation.
Interpellationen besvarades och diskuterades under den sena timmen av fullmäktiges sammanträde i onsdags.
Nyberg ställde fem frågor, bland annat frågade han:
”Har kommunalrådet samma uppfattning fortfarande och här i fullmäktige att det var rätt av en ordförande att vägra ledamöter ställa frågor på sammanträdet?”
I sitt skriftliga svar går Lidell som en katt runt het gröt. Han svarar faktiskt inte på frågan om han anser sig ha haft rätt eller fel.
Lidell skriver i sitt svar på interpellationen:
”Ett kort svar på en konkret fråga kan, om man lyfter den ur sitt sammanhang, upplevas oerhört tydlig. Att ställa eller väcka en fråga kan också tolkas på olika sätt, och det kan nog också leda till för missförstånd emellanåt. Det på ”Facebook” aktuella ärendet var då troligen ej justerat, undertecknad var heller inte närvarande vid sammanträdet, och mitt svar avgavs utifrån detta.”
Mycket märkligt svar på en viktig fråga om demokratins grundläggande principer.
- Vad då lyfta frågan ”ur sitt sammanhang”? Frågan från Annalena Levin på Facebook var rak och kunde inte missförstås! Gunnar vet det.
- ”Väcka en fråga kan tolkas på olika sätt”. Jag citerade Kommunallagen kap 4, 17 § ovan. Paragrafen kan bara tolkas på ett sätt. Dessutom är yttrandefriheten en grundlag i Sverige. Det vet Gunnar. (Eller som Nyberg sa i debatten: ”Bondförnuftet säger att ledamöter ska få yttra sig.”)
- ”Det aktuella ärendet var då troligen ej justerat.” En undanflykt av den högre skolan. Facebookdiskussionen var 9 dagar efter Byggnadsnämndens sammanträde. Då var protokollet troligen justerat! (Tyvärr har jag inte kunnat få det 100%-igt bekräftat.**) Protokoll brukar nämligen justeras senast veckan efteråt. MEN. Det spelar ingen större roll. Händelsen var allmänt känd. Den hade refererats i TTELA och där hade både Göthblad och Nyberg uttalat sig! Lidell visste mycket väl vad som hade hänt i Byggnadsnämnden.
- Det finns ytterligare en händelse kring den här frågan som borde ha spridit ljus över vad som gäller i en nämnd – och som Gunnar Lidell med all sannolikhet kände till. När Marie Dahlin (S) tog över ordförandeposten efter S Anders Larsson i Barn- och Ungdomsnämnden den förra mandatperioden, så avskaffade Dahlin punkten ”Övriga frågor”. Dahlin påstod att alla ärenden som nämndledamöterna ville ta upp skulle anmälas skriftligt i förväg. En tydlig parallell till det som har skett i Byggnadsnämnden. Då var vi tre personer som reagerade på Dahlins påbud. Det var förutom jag, de båda moderaterna i BUN, Lena Eckerbom Wendel och Christer Tobiasson. Genom att hänvisa till ovanstående paragraf i Kommunallagen (och jag tror dessutom att kommunjuristen var inblandad och bekräftade det hela) var Marie Dahlin tvungen att ta tillbaka sitt beslut. Nämnas kan att Lena nu är ordförande i BUN och Christer ordförande i Samhällsbyggnadsnämnden! Och båda moderater. Som Lidell…
Jag kan inte förstå varför Gunnar Lidell ska töja så på sanningen och snärja in sig i ett sådan här nät av bortförklaringar. Min erfarenhet av Lidell är att han är en ärlig och rak människa, men något tycks ha hänt med honom sedan han fick väljarnas förtroende att hålla i den stora sleven i maktens gryta. Eller också har han personer vid sin sida som utövar ett starkt tryck på att han ska följa vissa recept…
På onsdagens sammanträde hade Gunnar Lidell möjlighet att muntligt ställa alla saker till rätta. Lidell tog inte chansen. Inte direkt, kanske i ”kringelikrokar”? Eller?
Gunnar Lidell på fullmäktigemötet:
”Jag svarar efter bästa förmåga. … Folk kan göra stora eller små klavertramp. … Förlåtande medmänniskor… Visste inte bättre då…”
Dan Nyberg var inte nöjd:
”Inte särskilt mycket till svar. … Ett allvarligt ämne, en ordförande i en nämnd hindrar andra ledamöters rätt att yttra sig. … Bondförnuftet säger att ledamöter ska få yttra sig. …Sen förhindrar en ordförande att en skrivelse tas upp. … Jag hade önskat att du varit tydligare.”
Det hade varit uppfriskande om kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell på ett tydligt och entydigt sätt hade klargjort sin ståndpunkt i denna viktiga demokratifråga och tagit klart avstånd från de demokratiska inskränkningar som skedde under Byggnadsnämndens sammanträde!
Till sist. Det blev också en liten sidodiskussion om Facebook i interpellationsdebatten. Hur privat och hur offentlig är man på Facebook?
Gunnar Lidell skrev i sitt svar till Nyberg:
”‘Facebook’ är ett trevligt sätt att upprätthålla kontakt med vänner och bekanta, och skall enligt undertecknads uppfattning hanteras därefter.”
I ett helt annat sammanhang har Lidell diskuterat personlig integritet och offentlighet på Facebook. Lidell betonade då, och varnade för, den offentliga sidan av Facebook. Nu har han svängt. När det gäller honom själv, då är allt som skrivs privat…
För övrigt tillhör jag, som ni vet, inte längre Gunnar Lidells krets av vänner och bekanta. Efter att jag i ett försök att vara lite humoristisk påpekade att Gunnar Lidell var jägare, vilket han är, så gjorde han ”slut” med mig på Facebook.
Vilket i och med att jag har skrivit om det i min blogg numera är offentligt…
.
** Dagen efter att detta blogginlägg skrevs bekräftades att justeringen av protokollet skedde den 17 maj, dvs två dagar före diskussionen på Facebook.
KF 22 juni 2011: De "nya" socialdemokraterna
Klockan 23.42 slog ordförande Forsström klubban i bordet och förklarade kommunfullmäktiges sammanträde avslutat. Han tackade ledamöterna för att dagens sammanträde, som började kl 15.00, hade genomförts ”på ett trevligt och angenämt sätt”. Det var väl en sanning med modifikation.
Så här dagen efter har jag inte hunnit smälta allt som sades. Det jag går och funderar på, det är framför allt socialdemokraternas uppträdande.
Naturligtvis ska jag bli först (ser på ttela:s och Västnytts hemsidor att inget är publicerat) med att presentera årets viktigaste beslut i fullmäktige! Efter SJU voteringar antog fullmäktige budgetförslaget, som lagts fram av M, FP och KD.
Det ser ut på följande sätt jämfört med budgetberedningens förslag:
- Byggnadsnämnden +0,5 milj kr (ytterligare tjänst vid bygglovsenheten)
- Socialnämnden +5 milj kr (varav 1 milj tillfälligt för fortbildning)
- Kulturnämnden +0,5 milj kr (föreningsstöd)
- Barn- och ungdomsnämnden +4 milj kr (till personal)
- Samhällsbyggnadsnämnden +2,5 milj kr (underhåll)
(Det skedde också några smärre förändringar i investeringsbudgeten.)
Förslaget var i det närmaste identiskt med socialdemokraternas. Det gjorde socialdemokraterna en stor affär av. Inte så att de blev glada och tacksamma för att moderaterna hade övertagit deras förslag – nej, precis tvärtom.
”Lidell tar socialdemokraternas förslag som sitt eget. Vad står du för egentligen Gunnar? Du (=Lidell) säger en sak ena veckan, något annat den andra. Du kompromissar utan krav. Du tar ju bara vårt förslag. Var är din ideologi?”
Dundrade den socialdemokratiska arbetarkommunens nye ordförande Lennart Niklasson.
Dan Nyberg, som bara fick två röster mindre än Niklasson i valet till ordförande i den socialdemokratiska arbetarkommunen, var inte var sämre.
”Den borgerliga mini-alliansen styr inte. Det vi ser nu är ett Hawaii-fullmäktige! Ingen vet vilka beslut som ska fattas. Hur stabilt och bra är detta för Vänersborgs kommun? Gunnar ‘Smygaren’, du (=Lidell) håller korten för dig själv, du fortsätter att smyga. Du bara anpassar dig till omgivningen och tar socialdemokraternas budget. Styr ni? Eller sitter ni i socialdemokraternas knä? Det här är olyckligt för kommunen, både för utvecklingen och ekonomin i kommunen.”
Jag förstår inte riktigt. Hade moderaterna knyckt vårt budgetförslag, så hade hela Vänsterpartiet jublat…
Sedan är det ju så att de borgerliga och socialdemokraterna har varit överens om de flesta budgetar under i stort sett hela den förra mandatperioden. Men nu plötsligt passar det inte socialdemokraterna.
Varför?
Jag tror att socialdemokraternas nya uppträdande har två förklaringar. En intern och en extern.
Den externa förklaringen är naturligtvis det katastrofala valresultatet för S. Sossarna har dragit slutsatsen att de måste profilera sig och visa väljarna att de är ett riktigt oppositionsparti. Men faktum är ju att de inte är det. Moderaterna hade ju ett i det närmaste identiskt budgetförslag! Hur ska sossarna kunna vara opposition då? Jo, de tvingas använda andra medel, t ex ett tufft tonläge och ett ”tufft” språk.
Den andra orsaken till sossarnas nya framtoning är intern. Partiet har flera personer som vill ta över ledarskapet från Marie Dahlin, den socialdemokratiska arbetarkommunens gamle ordförande. Jag tror att Marie blev kommunalråd som en kompromiss mellan de stridande falangerna. De som vill leda socialdemokraterna är Lennart Niklasson resp Dan Nyberg. Det gäller att visa vem som är bäst på att framföra det socialdemokratiska budskapet. Det är nog den viktigaste förklaringen till att de försökte överglänsa varandra i nedsättande invektiv om Gunnar Lidell. (Den ”matchen” vann för övrigt Dan Nyberg.) Och i vassen lurar fortfarande Lars-Göran Ljunggren…
Nu ska jag avslöja något som gör det hela mer komplicerat.
Kvällen innan kommunstyrelsen hade sitt slutgiltiga möte om budgeten, så träffades de borgerliga partierna och socialdemokraterna. I all hemlighet. De kom överens om ett gemensamt budgetförslag!
Dagen efter på kommunstyrelsen frångick sossarna av någon anledning detta förslag och gjorde ändringar i det helt på eget bevåg. Utan att meddela moderaterna. Orsaken till det kan man väl spekulera i. Det är väl inga höga odds, att det berodde på interna motsättningar inom S. Hur skulle det se ut, om väljarna såg att sossar och moderater var överens? Hur som helst blev moderaterna något förvånande över den brutna överenskommelsen… Men eftersom mini-alliansen (M+FP+KD) inte har någon egen majoritet, så såg de inga andra råd än att gå med på sossarna nya förslag.
Tyvärr blev socialdemokraternas förhandlare på det där hemliga mötet den där kvällen, Marie Dahlin, plötsligt sjuk igår kväll och var tvungen att lämna fullmäktiges sammanträde – precis när budgeten skulle diskuteras…
Det jag tycker mig se hos dagens socialdemokrater i Vänersborg – det är, jag skulle vilja kalla det, en brist på ”socialt patos”. De gamla klassiska socialdemokratiska värderingarna om jämlikhet, rättvisa, solidaritet och broderskap saknas. När vi diskuterade budgeten igår var det ingen socialdemokrat som pratade om att socialnämnden behövde mer pengar för att ta hand om de sjuka, gamla, missbrukare osv. Eller att Barn- och Ungdomsnämnden behövde mer pengar för att öka personaltätheten, så att elever med sämre studieförutsättningar och svagt stöd hemifrån fick bättre förutsättningar i livet. Eller att elever som mår dåligt, har ångest, har dålig självbild mm får tillgång till fler kuratorer, studie- och yrkesvägledare, fritidsledare, fritidspedagoger etc. Eller att elever som är i behov av särskilt stöd får tillgång till fler speciallärare och resurspedagoger. Socialdemokraterna var faktiskt det parti av samtliga, som ville ge minst pengar till Barn- och Ungdomsnämnden!
Nä, det som sossarna i Vänersborg ”går igång på” – det är försäljning av fastigheter, bygglovsfrågor, underhåll av gator och vägar, plusresultat i budgetar, bra resultat i bokslut osv.
Jag menar, om moderaterna kan överta socialdemokraternas budgetförslag, så undrar jag, Lennart Niklasson, var är socialdemokraternas ideologi? (Niklasson undrade ju i debatten var Lidells ideologi fanns.) När sedan Dan Nyberg sa, om den styrande mini-alliansen, att den sitter i socialdemokraternas knä, så bekräftas farhågorna. Det är ingen skillnad i de grundläggande ideologiska frågorna mellan de borgerliga och socialdemokraterna i Vänersborg.
Så länge det är på det här viset med de socialdemokratiska prioriteringarna och värderingarna i kommunen, så har jag väldigt svårt att se något framtida samarbete mellan t ex Vänsterpartiet och socialdemokraterna. (Jag skriver så för att vissa sossar faktiskt flirtar en del med oss…)
Och till slut, i dessa mina funderingar om socialdemokraterna (för den här gången), varför denna extrema partipiska? Varför kan ingen socialdemokratisk ledamot i fullmäktige (eller nämnder), någon gång ha en avvikande mening från resten av partiet? Varför kan ingen av dem t ex rösta för 8 miljoner kr mer till kommunens elever när det sker en votering om enbart denna fråga?
Jag kan inte låta bli att tänka på några påståenden som dök upp i det socialdemokratiska partiet vid eftervalsanalysen:
”Ingen skall vara rädd för att säga sin mening.”
”Medlemmarna tycker att det saknas solidaritet inom partiet och att man ‘straffas’ om man tycker för olika. ‘Vi måste få säga vad vi vill – utan att bli straffade – borde vara bra med kritik – förändringar behövs!’”
”Fokusera på att modernisera och bättre framföra vårt ideologiska budskap, speciellt solidaritetstanken.”
Socialdemokraterna måste gå tillbaka till sina rötter och hitta sina grundläggande ideologiska värderingar, de måste demokratisera sitt parti och, framför allt, de måste göra upp med all gammal bråte sedan den förra mandatperioden, t ex arenan, Topp-affären, hemlighetsmakeriet och en del annat.
Sen kanske vi kan skaka om det nuvarande styret i Vänersborg…
PS. På varenda fullmäktigesammanträde jag har varit med på i 10 års tid, så har ordförande haft en juridisk expert vid sin sida. Det kan ju uppstå tveksamheter, tolkningar där särskild sakkunskap om t ex Kommunallagen är nödvändig. Kanslichefen, som är jurist, har alltid varit med. Så dock inte igår. Varför det? Kommunens tillfällige kanslichef är Andreas Billock. Betyder det något?
Revision och ekonomi
I TTELA kunde vi läsa om kommunfullmäktiges behandling av frågan om mer pengar till arenan. Det bloggade jag också om i torsdags. (Inga mer pengar till Arena Vänersborg!) Men under det 255 minuter långa sammanträdet hann fullmäktige med att ta upp fler saker.
Sammanträdet i onsdags började med revisionsberättelsen för 2010. Revision har för mig alltid varit lite tråkigt. Ända tills förra året. Det var då som revisorerna föreslog att Barn- och Ungdomsnämnden inte skulle få ansvarsfrihet för hanteringen av arenabygget. Inte ens de som röstade nej till arenan skulle få ansvarsfrihet. Eller inte röstade alls, typ ersättare. Då fattade jag! Revisorer är viktiga personer och revision en viktig händelse!
Därför såg jag denna gång fram mot revisionen med lite extra spänning.
En av de revisorer, som ansåg att man kan vara ansvarig för andras beslut fast man själv är mot, socialdemokraten Benny Jonasson, besökte onsdagens fullmäktige och besvarade några frågor.
Socialdemokraten Benny Jonasson fick frågan om inte revisorerna, liksom kommunens egen ekonomistab, är bekymrade över den ytterst höga investeringsnivån i kommunen. Revisorerna har ju inte uttalat sig i frågan.
Socialdemokraten Benny Jonasson ansåg att det inte var revisorernas uppgift att granska kommunfullmäktige. Fullmäktige var ju revisorernas uppdragsgivare. Lutz Rininsland (V), som ställde frågan, undrade då:
”Kommunfullmäktige beviljar ju t ex anslagen till nämnderna – och de reviderar ni ju.”
Det kommenterade inte revisorn och socialdemokraten Benny Jonasson.
Lutz ställde en fråga till. Han undrade över revisorernas sätt att uttrycka sig. När det gäller socialnämndens underskott 2010, så skriver revisorerna att de ser detta underskott med ”oro”. När de senare skriver om arenans stora underskott, så skriver de att anslaget till arenan är ”underbudgeterat”. Varför ser inte revisorerna ”med oro” på arenans kostnader och på socialnämndens att anslaget är ”underbudgeterat”?
Svaret från revisorn och socialdemokraten Benny Jonasson gjorde mig konfunderad. Inte bara för den nu gällande revisonen för 2010, utan hur det egentligen gick till förra året.
Benny Jonasson svarade att det har varit två revisorer – en har skrivit om socialnämnden, en annan har skrivit om arenan.
”Men”, sa Lutz:
”Det är ju 7 namnteckningar. Innebär inte detta att alla 7 ska ta ansvar?”
(Det är alltså 7 revisorer som har reviderat och samtliga skriver under.)
Revisorn och socialdemokraten Benny Jonasson svarade:
”Det är ett sätt att arbeta. Sen får man tolka det som man vill.”
???
Nästa punkt på dagordningen var årsredovisningen för 2010. Den bloggade jag om innan sammanträdet. (Kommunfullmäktige: Årsredovisning 2010.)
Det var som jag trodde, ekonomin är viktigare än verksamheten. Tycker de som har, och hade, makten.
Lars-Göran Ljunggren inledde, och sammanfattade. Han var ju kommunstyrelsens ordförande 2010.
Han nämnde t ex inte att personalkostnaderna inom grundskolan minskade med 20 Mkr – och att det ledde till att Vänersborg rasade 55 placeringar på rankingen av Sveriges skolkommuner (till plats 213). Nä, ekonomin hade ju gått bra. Vänersborg gjorde ju plus. Precis som under alla andra år han varit ordförande. (Utom ett, men då var det de borgerligas fel.) Han var stolt över detta. För Lars-Göran Ljunggren är ekonomin det viktigaste.
Ja, det finns annat som också är viktigt. Utseendet på själva rapporten till exempel.
”Layouten är ytterligare ett steg framåt.”
Sa Lars-Göran Ljunggren. Socialdemokraterna.
Ljunggren tackade också uttryckligen moderater, folkpartister och kristdemokrater för att budgeten 2010 gav ett överskott.
Elever och föräldrar vet vilka som är ansvariga för nerdragningarna inom grundskolan – och de konsekvenser som dessa lett till…
Inga mer pengar till Arena Vänersborg!
Den 19 september var det val. I Vänersborg gick de partier, som var mot arenaprojektet, kraftigt framåt. Även moderaterna, som mest på grund av sin tystnad framstod som kritiker till projektet, gick framåt. Ja, det skvalpade till och med över röster till Folkpartiet, tack vare att Johan Ekström strax före valet vände kappan efter vinden och skrev några kritiska arenainlägg. (Egentligen är Johan och Folkpartiet oerhört positiva till arenan.) Arenans tillskyndare, socialdemokrater, centerpartister och kristdemokrater, gick bakåt. Mycket bakåt.
Vänersborgarnas budskap var solklart.
Igår beslutade kommunfullmäktige att ge arenan ytterligare 6 miljoner kronor.
Att centerpartister, kristdemokrater och socialdemokrater röstade för mer pengar till arenan är inget att förundras över. De har ju hela tiden ansett att först ska arenan få sina pengar – sen får vi se vad som blir över till annat. Något mer förvånande är att moderaterna, nu när de tagit bladet från munnen och brutit sin tystnad, helt enkelt fortsätter den politik som företrädarna förde. (Det tycks för övrigt gälla de flesta frågor.)
Mest förvånande är emellertid att Miljöpartiet och Välfärdspartiet nu sviker sina väljare. Inför valet kritiserade de arenaprojektet vitt och brett, nu har de på ett ganska ynkligt sätt fallit till föga. De har glömt sina vallöften – de röstade för mer pengar till arenan. (Med ett undantag, Anna-Karin Sandberg i MP.)
Så här resonerade de som ville ge mer pengar till arenan:
Arenan står ju där den står. Och det behövs 6 miljoner mer just nu till kapitaltjänstkostnaderna, dvs till räntor och amorteringar.
Skulle inte arenan få de nödvändiga 6 miljonerna – usch hemska tanke – så skulle alla världens hemskheter drabba vänersborgarna. Först hotade Barn- och ungdomsnämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel med att pengar skulle få tas från förskola och skola. När Vänsterpartiets James Bucci lugnt konstaterade att detta inte var sant (olika anslagsbindningsnivåer), ändrade sig Lena och sa att det skulle drabba andra verksamheter inom Arena-Fritid. Kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell målade då upp skräckscenariot, att då skulle det bli slut på gräsklippning, rengöring av kommunens badstränder osv. Då kunde ju inte socialdemokraternas Dan Nyberg vara sämre – han klämde i med att det skulle bli ännu värre. Det skulle inte bli några pengar till tjejidrotterna, t ex gymnastiken och ridningen, heller! Och som om det inte var nog, fotbollen i stan var i fara!
Det fanns bara ett parti som argumenterade och röstade mot 6 miljoner kr mer till Arena Vänersborg– det var Vänsterpartiet.
Vad sa Vänsterpartiet då? Jo, betongpartierna, och deras för dagen allierade, gjorde ett stort tankefel. De utgick från att arenan skulle vara kvar i ”orört bo”. De utgick från att allt skulle vara som vanligt med arenan. Arenan skulle drivas utifrån samma koncept som tidigare – arenan ska fortsätta att fungera som en bandyhall.
Varför det? Undrade jag.
”Om inte arenan har pengar till kapitaltjänstkostnaderna får man väl ta från driften, strunta i att spola isen.”
Sa jag. Från talarstolen. (Det står också i dagens TTELA.)
Det är ju det som är grejen. Kommunen kan inte fortsätta att driva arenan enligt det nuvarande konceptet. Det nuvarande konceptet innebär att kommunen får betala upp mot 30 miljoner varje år i 30 år framåt. (Och dessutom måste ännu fler investeringar göras.) De pengar som arenan slukar gröper ur kommunens gemensamma kassa. Det gör att utrymmet för Socialnämnden, för Barn- och ungdomsnämnden, för Gymnasienämnden, för all annan verksamhet i kommunen minskar. Det är oacceptabelt. Det måste bli ett stopp.
Kommunen måste sätta ner foten!
Nej till mer pengar till arenan! Först måste det utredas vad vi ska ha arenan till (kanske konstgräs i stället för is, för att ta ett exempel), vi måste titta på hur ägandestrukturen ska se ut (kanske kan kommunen sälja arenan) – allt med syftet att minimera de ekonomiska skadeverkningarna!
Innan kommunen har utrett dessa frågor måste det vara stopp med mer pengar till arenan. Ska kapitaltjänstkostnaderna betalas, och det ska de ju, så måste driftspengarna minska! Svårare än så är det inte. Gräsmattorna ska fortsättas att klippas, badplatserna ska städas som vanligt, tjejerna ska få fortsätta med sin gymnastik osv.
Och. De här 6 miljoner är bara början. Snart kommer frågan upp igen i fullmäktige – arenan måste ha ännu mer pengar…
Om den ska fortsätta drivas enligt nuvarande koncept…
Det tror inte Vänsterpartiet är någon bra idé.
En sak till. En viktig sak till.
Vänsterpartiet anser också att innan det fattas beslut om mer pengar till arenan så måste vänersborgarna få svar på vad det egentligen är som alla pengar har gått till. Så länge ett antal utredningar och handlingar är belagda med sekretess så har vi inte hela arenabilden klar för oss. Att i det läget ge arenan ytterligare ett antal miljoner kronor är något som vi bestämt avvisar.
Igår visades det i kommunfullmäktige, med all önskvärd tydlighet, att det bara finns ett verkligt oppositionsparti i Vänersborg – Vänsterpartiet.
Jag tror att många vänersborgare, som inte röstade på Vänsterpartiet i valet, blev besvikna igår.
Investeringar – att vara eller att inte vara?
Sitter och bläddrar i kommunens Mål- och resursplan 2011-2013. (Så kul är jag!) Det är ju kommunfullmäktige på onsdag.
Jag är ingen hejare på ekonomi, men jag blir lite häpen när jag kommer till slutet och tittar på siffrorna i avsnittet som kallas ”Investerings- och exploateringsplan”.
Fasen va’ pengar!
Med våra stora investeringar på 300 miljoner kr i arenan och 70 miljoner i ”nya Torpaskolan” i färskt minne så undrar jag, finns det pengar kvar?
Vänersborgs planerade investeringar för de kommande tre åren är hisnande:
- 2011: 130,3 miljoner
- 2012: 160,8 miljoner
- 2013: 210,6 miljoner
Vad döljer sig bakom siffrorna? De stora posterna finns under Samhällsbyggnadsnämnden.
- tre rondeller på Gropbrovägen och en på Edsvägen: 12,4 milj (2013)
- anläggningsarbeten på gator och vägar: 3 milj (2011-2013)
- gång- och cykelväg Öxnered-Trollhättan: 2,4 milj (2013)
- smärre åtgärder i centrum, t ex nya cykelställ, anslagstavlor: 3 milj (2011-2013)
- allaktivitetsplats (Frändefors och Vargön?): 7 milj (2012-2013)
- nytt kök: 30 milj (2013)
- förskolor: 20,5 milj
- VA inkl reningsverk (exkl Vänerkusten): 38 milj (2011-2013)
- VA Vänerkusten: 100 milj (totalinvestering 210 milj) (2011-2013)
- återvinningscentral Holmängen: 15 milj (2012)
- fordon och maskiner gatuenheten: 10,5 milj (2011-2013)
Det finns en hel mängd mindre investeringar också. I kommunstyrelsens anvisningar för budget står det:
”Kommunstyrelsens budgetberedning konstaterar att det ekonomiska utrymmet för att finansiera driftkostnader av nämndernas nyinvesteringar är obefintliga. Nämnderna uppmanas därför till att i anslutning till arbetet med mål- och resursplan ifrågasätta och om möjligt minska redan planerade investeringsnivåer, samt visa stor återhållsamhet vad gäller att föra fram nya investeringsprojekt.”
Det ser inte ut som om samhällsbyggnadsnämnden har hörsammat budgetberedningen.
När det gäller de andra nämnderna ska Socialnämnden under perioden investera i
- inventarier särskilda boenden vård och omsorg: 11,5 milj
- IT-investeringar: 3 milj
- hjälpmedel, möbler etc: 3 milj
Barn- och ungdomsnämnden planerar att investera i:
- inventarier: 9 milj (2011-2013)
- datorer: 6 milj (2011-2013)
- fastigheter och inventarier: 9 milj (2011-2013)
- spontanidrottsplatser: 6 milj (2013)
- Frendevi och Sörbyvallen: 4 milj (2013)
Gymnasienämnden planerar att bara investera i inventarier och datorer med 5,1 milj under perioden.
Nu är det väl så, att bara för att investeringarna finns i Mål- och resursplanen, så innebär det inte att de blir av. Det ska, vad jag förstår, fattas separata beslut om varje investering.
Det är inte svårt att räkna ut att Vänersborg måste prioritera sina investeringar. Arenan står ju där, ”nya” Torpa likaså. De ska betalas. Vad ska vi investera i mer?
Det som diskuteras mest är några investeringar som faktiskt ligger utanför Mål och resursplanen!
I juni förra året togs ett beslut om att köpa in fastigheten Vargön 2:2, gamla Holmens område. Hamnen i Vänersborg skulle bland annat flytta dit. Vad jag förstår så kommer det att kosta 113 miljoner kronor plus ytterligare omkring 165 miljoner för bland annat muddring för att flytta hamnen! (Eftersom Holmen har varit ett bruk i åtskilliga år, så är mängden skrot och avfall antagligen stor.)
Detta verkar väl inte vara någon prioriterad investering…?
I mitten av februari beslöt samhällsbyggnadsnämnden att Skräcklestugan inte ska rivas utan förbli en kaffestuga. Den får renoveras upp till 5 miljoner. Det låter som väldigt mycket pengar. Man kan bygga ett ganska stort hus för 5 miljoner…
Och så läste jag i TTELA häromdagen att samhällsbyggnadsnämnden tänker begära 25 miljoner för att förverkliga en del av planerna för den så kallade kulturaxeln:
- 2012: 5 miljoner
- 2013: 15 miljoner
- 2014: 5 miljoner 2014
- samt att ytterligare 2,5 miljoner ska avsättas från driftsbudgeten för att riva en del av Huvudnässkolan
Låter det som prioriterade investeringar? Det gör inte det va’? Flera partier vill fullfölja dessa investeringar. Vi i Vänsterpartiet är mycket tveksamma.
Det kan bli fler investeringar…
Inom en snar framtid måste Barn- och ungdomsnämnden bestämma sig för hur den vill att den framtida förskole- och skolsituationen ska se ut i kommunen. Det kan bli dyrt. Rösebo skulle behöva renoveras för 14 miljoner, enligt förvaltningen kan en ny skola behöva byggas i Öxnered för 35 miljoner…
Och sen är ju inte arenan färdigbyggd. Den kräver tydligen ett antal fler miljoner för att fungera. Rimligt…? Det frågan var enkel. Nä.
Vad ska Vänersborg investera i då? Självklart i sådant som måste fungera, t ex gator och vägar, VA (det innebär inte att alla planerade VA-investeringar är nödvändiga). Barn och ungdomar måste naturligtvis ha lokaler, men vilka ska vara kvar och vilka inte? Om det finns investeringar som genererar inkomster i motsvarande grad är det väl inte heller så mycket att diskutera. Men vilka investeringar gör det? En del VA kanske går ihop med anslutningsavgifter etc?
Sen då? Det är svårt.
I början frågade jag: finns det pengar kvar?
I ”Årsredovisning 2010” kan man läsa:
”Under de senaste åren har kommunens investeringsplaner legat på mycket höga nivåer. I 2011 års budget uppgår investeringarna till 130 Mkr, men om samtliga oförbrukade investeringsanslag från 2010 överförs till 2011, så uppgår den totala investeringsbudgeten till 260 Mkr. Som jämförelse investerar en kommun av Vänersborgs storlek i genomsnitt ca 100 Mkr per år. Den höga investeringsnivån leder till successivt ökade kostnader för avskrivningar och ränta, som i sin tur leder till ett minskat ekonomiskt utrymme i framtiden.”
Det finns inte så mycket pengar kvar med andra ord. Det måste skäras i investeringsplanerna.
Det var ingen bra idé att bygga en bandyhall för 300 miljoner kronor. De pengarna skulle ha behövts till mycket viktigare saker.
PS. Vänsterpartiet kommer att ställa en fråga på onsdag om investeringsnivån.
Kommunfullmäktige: Årsredovisning 2010
På onsdag sammanträder kommunfullmäktige. Då tas årsredovisningen för 2010 upp. En årsredovisning beskriver kommunens ekonomiska ställning och verksamhet vid räkenskapsårets slut. I redovisningen dras slutsatser om ekonomi, investeringar och hur man lyckats följa den uppsatta budgeten och de gemensamma målen för året.
Det kan tyckas vara ett tråkigt ämne, men som Simone Weil en gång skrev:
”Om man inte känner till det förflutna, förstår man inte nutiden och är inte lämpad att forma framtiden.”
Årsredovisningen handlar till stor del om ekonomi. Det finns många som glömmer att ekonomi inte är någonting i sig. Det är alltid verksamheten som är det viktiga. Det är nog det som kommundirektör Ove Thörnkvist menar när han i sin senaste blogg skriver:
”I grunden är vi en serviceorganisation. Vi skall vara behjälpliga för dem som bor och verkar i vår kommun.”
Det är annars inte bara ekonomer som emellanåt har svårt att se att de finns till för verksamheten. I Vänersborgs kommun gäller detta snarare vissa politiker.
I ”förordet” till årsredovisningen skriver kommunstyrelsens ordförande under 2010, Lars-Göran Ljunggren (S):
”Planeringsarbetet inför 2010 präglades av diskussioner om prioriteringar och besparingar och ledde fram till svåra men nödvändiga beslut om budgetneddragningar i nämnderna.”
De ”nödvändiga besluten” 2010 fick följande konsekvenser för Barn- och ungdomsnämnden/Barn- och ungdomsutskottet (nämnden fick ju inte ansvarsfrihet utan ersattes med ett utskott):
”Inom Barn- och ungdomsutskottet minskade personalkostnaderna med 20 Mkr, motsvarande ca 5 %.”
Det innebär en minskning av personalen med 40 personer. (I BUN:s bokslut för 2010 är siffran 49 personer.) Lars-Göran Ljunggren är förtjust. I sitt ”förord” skriver han:
”Ett storartat arbete av vår personal på alla nivåer har gjort att vi kunnat vända det besvärliga ekonomiska läget till ett överskott i 2010 års bokslut.”
Det är skillnad på personal och personal. En del av personalen tackar man för deras storartade arbete, den personal som blivit friställd nämns inte.
Besparingarna 2010 ledde till att fler barn togs emot i förskolan utan att personalen utökades.
”Personalkostnaden per barn har minskat med 3 %.”
Det är viktigt att komma ihåg att besparingarna 2010 inte var något undantag för förskola och grundskola.
Under 2008 och 2009 minskade elevpengen i Vänersborg med 2 568 kr per elev för elever i F-5 och med 2 753 kr per elev för elever i 6-9. Antalet utbetalda löner minskade under samma period för nämnden från 1459 till 1230, dvs en minskning med 223 personer. Antalet lärare per 100 elever var år 2008 8,2 st – år 2009 sjönk siffran till 7,8. (För att år 2010 vara nere i 7,2 lärare per 100 elever!) Inom förskolan skedde en förtätning i grupperna till 18,5 barn per 2,85 personal. Förskolan tog emot 124 nya barn utan nyanställning.
Neddragningarna 2010 ledde enligt årsredovisningen till:
”I jämförelse med föregående läsår försämrades resultaten.”
Årsredovisningen nöjer sig i stort sett med detta lakoniska konstaterande. Bakom konstaterandet döljer sig hemska fakta om skolsituationen i Vänersborg:
- 56 elever (=12%) är inte behöriga till gymnasiet. Det placerar Vänersborg på plats 147 i landet. (Det finns 290 kommuner i Sverige.)
- 129 elever (=27%) gick ur grundskolan utan att vara godkända i alla ämnen. Det placerar Vänersborg på plats 212 i landet.
- Om man tar hänsyn till socioekonomiska faktorer, t ex föräldrars utbildningsbakgrund, antal utlandsfödda etc, så hamnar Vänersborg på plats 257.
- Av elever med utländsk bakgrund var det 43 procent som inte fick godkänt i alla ämnen.
- Det genomsnittliga meritvärdet minskade (från 202 till 200). Vänersborg låg därmed på plats 196. (Tar man hänsyn till socioekonomiska faktorer – på plats 257.)
- Förändringen i resultat på de Nationella proven ledde till att Vänersborg på 2 år har sjunkit från plats 40 till plats 218 i matte, i engelska från 54 till 162 och svenska från 52 till plats 190.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) rankar årligen Sveriges kommuner när det gäller skola och utbildning. Sammanvägs resultaten rankas Vänersborg som den 213:e ”bästa” kommunen i landet. Det innebär att Vänersborg trillade ner från plats 158. Om man tar hänsyn till socioekonomiska faktorer, så hamnar Vänersborg på plats 257. (Plats 203 år 2009.)
Det finns de som säger att Vänersborg satsar lika mycket som andra kommuner på skolan, men att en större andel går till typ fastigheter. Det är inte sant. De svenska kommunerna satsar enligt SKL i genomsnitt 77.427 kr per elev (medianvärdet är 78.234 kr). Vänersborg satsar 74.694 kr. Det lägger Vänersborg på plats 92 i Sverige. (Det finns kommuner som satsar mer än 100.000 kr per elev.)
Dessutom. Neddragningarna som Vänersborg har gjort i grundskolan ger inte full effekt förrän 2011… Och inför hösten måste 9:orna ha godkänt i minst 8 ämnen för att vara behöriga till gymnasiet…
”Ett storartat arbete av vår personal på alla nivåer har gjort att vi kunnat vända det besvärliga ekonomiska läget till ett överskott i 2010 års bokslut.”
Så skriver alltså socialdemokraten Lars-Göran Ljunggren. För honom tycks det viktigaste vara ekonomin, inte verksamheten.
Vänersborgs kommun sviker sina barn och ungdomar.
De flesta vänersborgarna såg detta i höstens val. De fick, vad jag vet, samtliga politiska partier att lova att de skulle satsa mer pengar på förskola och skola. Vänersborg Just Nu skrev (26 aug) efter skoldebatten i kommunhuset:
”Samtliga partier var vid debattens slut överens om att höja kommunens låga ranking och öka lärartätheten, majoriteten vill också återgå till heltidsanställningar efter att ha gjort nerskärningar under lågkonjunkturen.”
Enskilda företrädare uttalade sig:
- Lars G Blomgren, folkpartiets starke man, sa i Vänersborg Just Nu den 19 aug: ”Vi satsar som skolparti på förskola, grundskola och gymnasium, med färre antal barn i förskolegrupperna och fler lärare i grundskolan.”
- Dan Nyberg (S) skrev i en insändare (Just Nu 16 sept): ”Med socialdemokraterna blir det mer satsningar i skola, sjukvård, barn- och äldreomsorg. Det blir ökad lärartäthet i skolan, ökad personaltäthet och mindre grupper i barnomsorgen.”
- I en moderat valannons kunde vi läsa: ”Satsa på kvalité i skolan! Större fokus på kommunens kärnverksamheter!”
Nu är vallöftena glömda. Den politik som socialdemokraterna och centerpartiet förde under den förra mandatperioden, ivrigt stödda av de borgerliga partierna med moderaterna i spetsen, fortsätter. De har i kommunstyrelsens föreslagit att inga mer pengar ska gå till våra barn och ungdomar jämfört med 2011.
Ibland går mina tanka till George Bernard Shaw. Han skrev en gång:
”Gamla män är farliga. Framtiden är likgiltig för dem.”
PS. (Med LCHF-kost kan dock gamla män bli som unga… Eller är det medlemskapet i Vänsterpartiet…?)
Så är det. Sa Kammarrätten.
I dag damp det ner ett brev på posten. I den gamla vanliga, hederliga brevlådan. Det är inte så vanligt. Det var ett brev från Kammarrätten i Göteborg. Det är inte heller så vanligt. Det har bara hänt en gång förut. Det var inget roligt brev.
Som den minnesgode kanske kommer ihåg så blev inte jag, och min partikollega Eva, beviljade ansvarsfrihet förra året. Vänersborgs kommunfullmäktige förklarade oss precis lika ansvariga som S Anders Larsson och de andra två i projektstyrelsen (Andreas Vänerlöv och Marianne Karlsson) till den ekonomiska skandalen kring arenabygget. Även resten av den dåvarande Barn- och Ungdomsnämnden förklarades ansvariga. Skillnaden mellan de andra i nämnden och mig var att jag röstade NEJ både i nämnden och kommunfullmäktige till hela arenaprojektet. Jag reserverade mig också skriftligt. Det gjorde ingen annan.
Första gången bygget kom på tal var i Barn- och Ungdomsnämnden den 25 maj 2007. Då skrev jag i min reservation:
”I den bästa av världar kan alla få efter behov. Och visst, det är en vision att sträva mot och att arbeta för. Men att tro att Vänersborg är där nu och kan satsa 140 miljoner på en inomhushall för bandy, det är en stor missuppfattning. Projektet har redan nu blivit 50 miljoner dyrare än beräknat och siffrorna är fortfarande preliminära. Pengarna behövs bättre inom vård, skola och omsorg.
Jag yrkar på att hela projektet begravs.”
Det hjälpte inte. Det hjälpte inte att jag röstade nej. Jag var ändå ansvarig för hela fördyringen. Jag och S Anders. Jag var lika ansvarig som S Anders… ”Det är ett politiskt spel” sa Marie Dahlin. Jag tyckte att det var för viktigt för att vara ett politiskt spel.
Jag överklagade kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja mig ansvarsfrihet till Förvaltningsrätten. (Kärvling vill frias från ansvar) Förvaltningsrätten tog inte ställning i sakfrågan. De konstaterade bara att kommunfullmäktige hade rätt att fatta ett beslut i frågan. Om sedan fullmäktiges beslut var korrekt eller inte var inte rättens sak att pröva. (Moment 22) Menade Förvaltningsrätten.
Konsekvensen av domen blir att en förtroendevald politiker måste avgå för att slippa ansvar för andras beslut – fast man själv är mot.
Det tyckte jag var helt absurt. Det tycker jag fortfarande.
Jag begärde prövningstillstånd i Kammarrätten. (Det är klart att jag ska överklaga! och Överklagan av Förvaltningsrättens dom.) Man måste nämligen ansöka om prövningstillstånd innan man kan gå vidare och få domen prövad.
Idag kom svaret. På posten.
Kammarrättslagmannen Leif Nyström på Kammarrätten anser inte att det i ”mitt fall”:
- ”är av vikt för ledning av rättstillämpningen (prejudikatdispens) att överklagandet prövas
- förekommer anledning till ändring av förvaltningsrättens avgörande (ändringsdispens)
- finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens).”
Med andra ord. Kammarrätten har kommit fram till att det inte finns skäl att meddela prövningstillstånd.
Förutom att jag har lärt mig en del nya juridiska termer, så har jag också lärt mig att det inte finns någon som kan ta upp innehållet i min överklagan, dvs sakskälen till att jag anser att fullmäktige gjorde fel som inte beviljade mig ansvarsfrihet. Det finns alltså ingen instans i Sverige som kan pröva sakargumenten. Enligt Kammarrätten.
Slutsats 1. Kommunfullmäktige får besluta hur som helst, på vilka grunder, eller brist på grunder, som helst. Allt är lagligt.
Slutsats 2. En förtroendevald politiker måste avgå för att slippa ansvar för andras beslut – fast man själv är mot.
Det anser Sveriges rättsväsende i form av Förvaltningsrätten och Kammarrätten i Göteborg.
Är du som förtroendevald politiker mot ett beslut som majoriteten fattar – så måste du avgå. Är inte detta av ”vikt för ledning av rättstillämpningen”?
Usch. Kammarrättens utslag stör mitt rättsmedvetande. Och detta precis nu när jag sitter och rättar proven i ”Lag och rätt” som mina 8:or hade i fredags… Usch. I höstas läste de förresten om demokrati… (Tur att avsnitten är ”teoretiska”…)
En fruktansvärd tanke har slagit mig. Tänk om jag en natt år 2009 hade sprängt arenan. Då hade jag åkt i fängelse – men jag hade (antagligen) fått ansvarsfrihet av fullmäktige.
Är det så här det fungerar i Sverige?
Usch.
Till sist en liten ”anekdot” över hur det verkligen var på den tiden arenan byggdes.
Eftersom vi inte fick någon information om arenabygget så ställde Vänsterpartiet några frågor till S Anders Larsson i fullmäktige (19 dec 2007). En fråga löd:
”Är det sant att arenabygget inte stannar vid 140 miljoner?”
S Anders svarade kort och gott – NEJ.
När vi i Vänsterpartiet försökte få reda på information så ljög de ansvariga för oss.
”Det är ok att ljuga och mörka.” Sa chefsåklagare Sune Johansson och lade ner förundersökningen mot S Anders.
”Det är ok att de ansvariga ljuger och mörkar för dig Kärvling – du är ändå ansvarig för arenaskandalen.” Sa kommunfullmäktige.
”Så är det.” Sa Förvaltningsrätten.
”Så är det.” Sa Kammarrätten.
Är det någon idé att överklaga till Högsta Förvaltningsdomstolen?
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer