Arkiv

Archive for the ‘Sikhall’ Category

Sikhall (1): Återigen samma förslag i SBN

2 december, 2023 Lämna en kommentar

Det här blogginlägget ska inte handla om Sund Sampo. Men det händer att jag fortfarande funderar på vad Vänersborgs kommun sa när företaget först tog kontakt och redogjorde för sina planer.

Sund Sampo ville ju ha ett markanvisningsavtal för att sedan kunna köpa marken kring Vargöns hamn- och industriområde. Sedan skulle en jätteanläggning uppföras i området som skulle ge arbete till hundratals personer. Företagets förmedlade vision var storslagen, minst sagt. (Se “Sund Sampo: Ny etablering i Wargön?”.)

Jag undrar om Vänersborgs kommun redogjorde för sin policy och sina riktlinjer rörande exploateringsavtal för Sund Sampo vid de första kontakterna… Fick Sund Sampo reda på att aktiebolag inte får köpa mark av Vänersborgs kommun, att köparen är tvungen att vara en privatperson? Fick Leif Engelthon på Sund Sampo veta att han var tvungen att “pantsätta” hus och hem för att få köpa marken? Berättade kommunen att Sund Sampo skulle få betala höga viten i all evighet om inte företagets vision uppfylldes? Eller att Engelthons arvtagare skulle få överta eventuella skulder och viten?

Antagligen inte. Med sådana policies, riktlinjer och krav skulle säkerligen de flesta företag undvika Vänersborgs kommun. Företagen skulle nog istället slå en signal till Trollhättan. Vilket många företag för övrigt gör…

Magnus Larsson kan inte utveckla hamnen i Sikhall, renovera Sikhalls magasin och bygga en restaurang med båtplatser – i Trollhättan. Det är i Sikhall han bor, det är Sikhall han vill utveckla och Sikhall ligger där det ligger – i Vänersborgs kommun.

Magnus Larsson har fått besked från kommunen, vilka nu kommunen egentligen är (tjänstepersoner eller politiker?), att han inte får bilda ett aktiebolag för att köpa (delar av) kommunens mark i Sikhall. Han måste göra det som privatperson och den förvärvade marken ska ingå i Larssons fastighet Sikhall 1:6. På Sikhall 1:6 bor Magnus Larsson. Där ligger hans bostadshus. I samhällsbyggnadsförvaltningens och de styrande partiernas (S+C+KD+MP) förslag till överenskommelse kan Magnus Larsson tvingas betala viten på 30.000 kr i månaden. Det är 360.000 kr per år. Och då finns det inte heller något slutdatum. Och vitena ska fortsätta betalas av den nye ägaren om Magnus Larsson säljer sin fastighet… (Vem som nu skulle vilja köpa fastigheten…)

Magnus Larsson och Vänersborgs kommun har haft med varandra att göra ända sedan 2005 när kommunen med kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) i spetsen ville förköpa/expropriera Larssons nyförvärvade mark, vilket kommunen också gjorde två år senare. Motiveringen var att kommunen kunde, och skulle, utveckla Sikhall för allmänheten på ett betydligt bättre sätt än Magnus Larsson. (Se “Sikhall 2: Livslånga viten”.) Magnus Larsson ville nämligen bara, menade många onda tungor i kommunen, privatisera marken och utestänga allmänheten. Magnus Larsson skulle bygga staket runt sin fastighet, hindra passagen längs stränderna och uppföra privata grillhus på strandskyddat område.

Det har inte hänt någonting vid Sikhalls hamn sedan 2007 när kommunen tvingade till sig delar av Larssons fastighet. Det är väl egentligen bara toaletterna i hamnområdet som har byggts om, vilket snarare var för Segelsällskapets skull än för allmänhetens. Toaletterna är för övrigt låsta och obrukbara halva året.

Magnus Larsson vill att Sikhall ska utvecklas. Han har en vision för området. För att ha en chans och möjlighet att förverkliga visionen eller delar av den, så behöver han äga marken. Han kan inte bygga på kommunens fastighet. Magnus Larsson vill därför få till stånd fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall. Det i sin tur är en förutsättning för att kommunen ska upprätta en detaljplan. Utan en detaljplan får i varje fall inte Magnus Larsson göra någonting i området. Magnus Larsson initierade en detaljplan 2015 och byggnadsnämnden beslöt att upprätta en detaljplan samma år. Planen är alltså fortfarande inte klar.

Kommunfullmäktige fattade ett inriktningsbeslut den 17 maj i år (se “Sikhall 3: Vad beslutade KF?”):

“Kommunfullmäktige beslutar att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna i samband med detaljplan för Sikhallsviken, utifrån samhällsbyggnadsförvaltningens redogörelse 2023-02-20, ska utgå från nedan beslutsalternativ 2 med följande beslutstillägg för hamnen;
Vid fastighetsförsäljning ska det skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och har fritt segelvatten.”

Fullmäktiges beslut handlade helt enkelt om att Magnus Larsson skulle få köpa delar av kommunens fastighet, Sikhall 1:4, dvs delar av den mark som Magnus Larsson ägde innan kommunens förköp/expropriation. Det var viktigt att gränserna mellan kommunens och Larssons fastigheter följde fullmäktiges beslut. Det blev samhällsbyggnadsförvaltningens ansvar att verkställa beslutet.

Samhällsbyggnadsförvaltningen arbetade fram en överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson. I överenskommelsen är parterna (kommunen och Larsson) överens om de gränser som fullmäktige beslutade och de är också överens om köpesummorna.

Samhällsbyggnadsförvaltningen arbetade emellertid in krav och villkor som gick utöver fullmäktiges beslut. Förvaltningen ansåg att Magnus Larsson skulle tvingas genomföra hela sin vision (vilken inte finns formulerad någonstans) och tvingas betala viten om så inte skedde. Det stod inte i kommunfullmäktiges beslut.

Magnus Larsson vägrade att skriva på ett sådant avtal. Han ville t ex inte gå från hus och hem om något oförutsett som t ex en olyckshändelse inträffade om 5 år och han inte kunde arbeta mer. Det kan nog var och en, i varje fall utanför kommunhuset, förstå…

När jag tittar på ett ordförandebeslut gällande Sund Sampo från den 2 november så fanns det inga sådana tankar på krav som ställs på Magnus Larsson. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) beslutade “bara” att:

“förvaltningen ska fortsätta arbeta med det inkomna direktanbudet och verka för att ett markanvisningsavtal ska upprättas och tas till kommunstyrelsen för beslut.”

Det är klart att förvaltningen kanske hade arbetat in sådana krav och villkor, som Magnus Larsson ställdes inför, i sitt fortsatta arbete med Sund Sampo-projektet. Något säger mig emellertid att det inte tänktes i de banorna…

De styrande partierna och förvaltningen ansåg att kraven på livslånga stora viten, krav på genomförande av en vision som inte var formulerad på “papper” osv på Magnus Larsson var helt rimliga krav i en överenskommelse. Ärendet hamnade därför, återigen, för andra gången, på samhällsbyggnadsnämndens bord. Trots att Magnus Larsson inte var överens med kommunen.

Den första gången ärendet var uppe på nämndens bord var den 19 oktober. Då återremitterades förvaltningens förslag av en enad opposition. (Jag utvecklade argument kring detta förslag i ett tidigare blogginlägg. De argumenten gäller till nästan hundra procent även detta andra förslag – se “Sikhall 1: SBN behandlar ärendet”.)

Samhällsbyggnadsnämnden sammanträdde återigen den 16 november. Det “nya” förslaget till beslut om Sikhall hade följande lydelse:

“1. om hur försäljning ska följa föreslaget avtalsutkast rörande genomförandet.

2. om ärendet ska tillbaka till samhällsbyggnadsnämnden för beslut om överenskommelsen eller om det skickas direkt till kommunfullmäktige för beslut.”

Förslaget innebar i realiteten att samhällsbyggnadsnämnden, och -förvaltningen, menade att det inte gick att verkställa kommunfullmäktiges beslut. Det var omöjligt att kommunen och Magnus Larsson skulle, och kunde, bli överens. Det kan noteras att förslaget till överenskommelse i november var till förväxling lika med det förslag som förvaltningen hade utarbetat en månad tidigare, och som nämnden alltså hade återremitterat. 

I beskrivningen av ärendet inför sammanträdet konstaterades att förvaltningen är överens med Magnus Larsson när det gällde regleringen av:

“de områden som ska regleras till exploatören och de områden som ska regleras till kommunen.”

Man var även överens om de områden som ska omfattas av servitut och köpeskillingen för de olika markområdena. Men parterna var alltså inte överens om en del annat…

Protokollet från samhällsbyggnadsnämndens sammanträde var inte klart förrän i tisdags, den 28 november. Det visade sig att en enad opposition hade strulat till det för de styrande och för förvaltningen…

Spännande fortsättning följer i ”Sikhall (2): Oppositionen kör över de styrande”.

==

Några av de senaste bloggarna kring fastighetsrättsliga lösningar:

Kategorier:Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

Sikhall 4: Skrivelse till kommunen

9 november, 2023 Lämna en kommentar

I tisdags, den 7 november, skickade Jan G Andersson in en skrivelse till kommunen. Den adresserades till flera politiker och till berörda förvaltningar.

Jan G Andersson är ett känt namn i bygderna i Sikhall och Gestad. Han är bland annat ordförande i Gestads Hembygdsförening. Och faktiskt, Andersson har varit med i diskussionerna kring Sikhall sedan 20 år tillbaka. Han var t ex med på mötet i oktober 2005 i Vänersborgs Segelsällskaps lokaler på Sanden. (Läs mer på “Historien om Magnus Larsson (11)”.) Vid det tillfället kände han inte Magnus Larsson, men det har han hunnit göra senare.

Anderssons skrivelse är rak och tydlig. Han sammanfattar frågeställningarna på ett koncist och förståeligt sätt. Skrivelsen skickades alltså till några som är ”hemma” i kommunhuset och några andra som mer sällan är där – men den borde läsas av betydligt fler… 

===

Kommunens villkor för markbyte

Jag har varit med i processen kring Sikhall med Magnus och kommunen sedan mötena på Sanden kring förköp av det som nu Magnus till delar kan återfå. Kan fortfarande känna den panikkänsla som skapades om inte kommunen förköpte, om möjligt hela fastigheten inkl sommarstugan på fri tomt. De drivande inom kommunpolitiken och Segelsällskapet beskrev hur avstängt Sikhall skulle bli. Många har dusterna varit i Magnus vision för Sikhall för att ge allmänheten tillgång till ett vackrare Sikhall.

Det som drivit Magnus under alla dessa 18 år, är intresset för jord, skog, bilar, båtar och att få utveckla Sikhall.

Politikerna har nu visat att de sett detta och är redo för ett markbyte och försäljning av delar.

I det affärsavtal som nu förhandlas vill tjänstemännen villkora affären med att visionen där mark som berörs, inom 15 år skall vara verkställd till nästan färdigt. I förhandlingarna har de menat att håller inte din affärsplan för det, ska du inte genomföra den.

De har inte lyssnat till Magnus affärsplan som bygger på att genomföra hamnbygget utan att sätta sig i stora skulder, utan bygga efter hand som tomter och sjöbodar säljs.

Ej verkställda villkor ger ett vite på idag 30 000:-/månad tills villkoren är uppfyllda, vid ev. försäljning eller överlåtelse övergår det till nästa ägare. Villkoren gäller även om detaljplanen inte äger laga kraft, med den osäkerhet om hur många tomter kommunen då tillåter avstyckas.

Magnus är inte beredd att sätta hus och hem i ett sådant spel.

Tjänstemännens ställda villkor tolkar jag som ett motdrag till att han fick politikernas förtroende att bli vid marken. Trodde de att Magnus i sin iver att utveckla, skulle skriva på och ge tjänstemännen och kommunen, en hamn för tiotals miljoner alldeles gratis inom 15 år oavsett hur marknaden ser ut.

De måste ge sig så planarbetet kan fortsätta, alternativet är stopp på det mesta, vem vinner på det?

Den förre ägaren till Sikhall Gusten Nilsson hade inga visioner och Sikhalls gård föll i förfall. Havreperiodens ägare Magnus Larsson med sönerna Lille Lars och Store Lars utvecklade Sikhall genom att sätta sig i skuld, det blev konkurs 1886 för tiderna förändrades.

Dagens fritidsverksamheter med läget i Sverige och omvärlden är också osäker. 

Vad skulle hända om Magnus drabbas av sjukdom eller ett sviktande intresse för båtplatser och tomter i Sikhall?

Att lägga en så ond besvärjelse över Sikhalls öde visar på ……………. !

Det borde framgå tydligt vilka avsikter Magnus har med Sikhall efter alla dessa år, utan Tid- och Viteshot.

Med vänlig hälsning

Jan G Andersson

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

Sikhall 3: Vad beslutade KF?

8 november, 2023 3 kommentarer

Anm. Fortsättning från bloggen ”Sikhall 2: Livslånga viten”.

Det talas en hel del om “visionen” i förslaget till överenskommelse mellan Vänersborgs kommun och Magnus Larsson. “Visionen” är central för krav och viten…

Vilken är då “visionen”?

Magnus Larsson har vid ett tillfälle beskrivit sin “vision” skriftligt. Den 27 september förra året, 2022, skrev han:

“Ända sedan jag blev ägare till Sikhall har det varit min vision att skapa hamn med magasinet, en fyrstjärnig camping, en åretruntöppen butik och tomter.”

Det är inte en särskilt utvecklad vision. Den var också knuten till att en detaljplan skulle upprättas och vinna laga kraft.

I förslaget till överenskommelse beskriver samhällsbyggnadsförvaltningen ”visionen” på följande vis:

“Fastighetsägarens vision för Sikhalls magasin och anslutande areal omfattar utbyggnad av magasinet samt anläggande av en småbåtshamn för bortåt 150 båtplatser och de anläggningar som krävs för småbåtshamnens funktion. Magasinet ska kunna fungera som restaurangverksamhet med bryggor för att kunna ta emot båtburna gäster.”

Det här har kommunens “handläggare” uppfattat i samtal med Magnus Larsson som hans “vision”. De förutsättningar som krävs för “visionens” uppfyllande, och som Magnus Larsson är tydlig med, återges inte. Istället hänvisas det i förslaget till överenskommelse till kommunfullmäktige:

“Genomförande som sker på den areal som ägts av kommunen förenas med vite för att säkerställa ett genomförande av den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges beslut 2023-05-17 § 72.”

Det finns också med en slags “gardering” i förslaget till överenskommelse:

“Utöver praktiskt genomförande av kommunfullmäktigesbeslut 2023-05-17 § 72 regleras fastighetsrättsliga åtgärder som behöver göras i effekter av de åtgärder som Kommunfullmäktigesbeslut medför samt de åtgärder som tidigare uttryckts vilja för i dialogen mellan fastighetsägaren och kommunen.”

Jag citerar hela avsnittet eftersom det är mycket “luddigt” formulerat rent språkligt. Jag kan i varje fall konstatera att Magnus Larsson har uttryckt och beskrivit “visionen” i den dialog han och kommunen har haft. Men det finns ingen skriftlig “vision” som parterna skulle ha enats kring. Och det skulle som sagt knappast vara möjligt. “Visionen”, drömmen, är en sak, verkligheten en annan. Förverkligandet av Larssons “vision” förutsätter att han får sålt eller uthyrt båtplatser, sjöbodar, villatomter osv och att han får tillstånd från t ex byggnadsnämnden och Länsstyrelsen för alla åtgärder som camping, lanthandel, servicebyggnad vid magasinet osv. Det är omständigheter som Larsson varken har rådighet över eller som han i nuläget vet om han får.

Men. Återigen. Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver alltså:

“…säkerställa ett genomförande av den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges beslut…”

Vad beslutade kommunfullmäktige i inriktningsbeslutet den 17 maj tidigare i år? Vilken vision låg till grund för fullmäktiges beslut?

Kommunfullmäktige inriktningsbeslut den 17 maj hade följande lydelse:

“Kommunfullmäktige beslutar att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna i samband med detaljplan för Sikhallsviken, utifrån samhällsbyggnadsförvaltningens redogörelse 2023-02-20, ska utgå från nedan beslutsalternativ 2 med följande beslutstillägg för hamnen;
Vid fastighetsförsäljning ska det skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och har fritt segelvatten.”

I beslutet står det också att fullmäktige har beslutat om följande fastighetsrättsliga lösningar:

  • “…alternativ 2 när det gäller hamnen, det vill säga att kommunen säljer större delen av Sikhall 1:4 men behåller parkeringsplats och iläggningsramp
  • …alternativ 2 när det gäller magasinet, det vill säga att kommunen säljer arrendetomten och vattenområdet runt omkring
  • …alternativ 2 när det gäller viken, det vill säga att kommunen säljer större delen av Hopperud 1:12 väster om badplatsen.”

Det här är hela kommunfullmäktiges beslut.

 Det står inget i fullmäktiges beslut om någon ”vision”. Det står inte heller något om att fastighetsägaren, dvs Magnus Larsson, ska genomföra någon detaljplan. Det står inte något om viten. Det står ”bara” att de fastighetsrättsliga lösningar som kommunfullmäktige vill se ska ske “i samband med detaljplan för Sikhallsviken”. De fastighetsrättsliga lösningarna i fullmäktiges beslut är tydliga och odiskutabla och är en förutsättning för att arbetet med detaljplanen ska kunna fortsätta och slutföras.

Det finns alltså ingen ”vision” som har legat till grund för fullmäktiges beslut. Min uppfattning är att samhällsbyggnadsförvaltningen har konstruerat formuleringar, krav och villkor som går utöver fullmäktiges beslut.

Eller? Det står i fullmäktiges beslut:

“utifrån samhällsbyggnadsförvaltningens redogörelse 2023-02-20”

Det står en hel del, i nuläget tämligen inaktuella saker, i denna redogörelse. (Den här redogörelsen har jag skrivit 4 bloggar om, här är länken till del 1 – “Sikhalls framtid avgörs”.) Redogörelsen är inte skriven som om allt som står där ska gälla i ett kommande fullmäktigebeslut. Den “löpande” och beskrivande texten var mer av ett resonemang som skulle ligga till grund för det förslag till överenskommelse som samhällsbyggnadsförvaltningen utarbetade. Det innebär dock inte att Magnus Larsson accepterade skrivningarna i varken redogörelsen eller överenskommelsen.

Det som är tydligt i redogörelsen är de tänkta fastighetsgränserna. Och de har ju också kommunfullmäktige fattat beslut om.

“Kommunfullmäktige beslutar att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna i samband med detaljplan för Sikhallsviken, utifrån samhällsbyggnadsförvaltningens redogörelse…”

I kommunfullmäktiges beslut hänvisas det alltså bara till redogörelsen från den 20 februari när det gäller de fastighetsrättsliga frågorna. Kommunfullmäktige har med andra ord ingen “vision” som grund för sitt beslut. (Det hindrar naturligtvis inte att enskilda fullmäktigeledamöter kan ha det.)

Det finns alltså ingen gemensam nedskriven och överenskommen “vision” mellan parterna. Och det är anmärkningsvärt om två parter förväntas skriva under en överenskommelse som för den ena parten, Magnus Larsson, är förenad med betydande vitesbelopp om just denna “vision” inte är uppfylld. (Se ”Sikhall 2: Livslånga viten”.)

Det är totalt orealistiskt och verklighetsfrånvänt att ha en “vision” som utgångspunkt och krav i en kommande överenskommelse. Ordet “vision” måste strykas. Om nu samhällsbyggnadsförvaltningen, eller någon annan förvaltning som får ärendet på sitt bord, vill ha en överenskommelse för utveckling av Sikhall vill säga… Det vill i varje fall kommunfullmäktige.

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Kommunfullmäktige 2023, Magnus Larsson, Sikhall

Sikhall 2: Livslånga viten

6 november, 2023 2 kommentarer

I samhällsbyggnadsnämndens förslag till överenskommelse mellan Vänersborgs kommun och Magnus Larsson om de fastighetsrättsliga lösningarna i Sikhall finns en rad villkor knutna till Larssons “vision”. Villkoren är också kopplade till att Magnus Larsson ska beläggas med vite (=”böter”) om kraven inte uppfylls under en viss tid. Tiden är för övrigt ändrad från det tidigare förslaget på 10 år till 15 år.

I förslaget till överenskommelse står det:

“Fastighetsägaren ska när planen fått laga kraft bygga ut hamnen och magasinet enligt detaljplanens bestämmelser och den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges inriktningsbeslut och i förlängningen de fastighetsrättsliga åtgärder detta avtal reglerar. Visionen ska vara genomförd inom planens genomförandetid.”

Jag har skrivit om detta i det förra blogginlägget om Sikhall. Magnus Larsson får alltså i förslaget till överenskommelse krav på sig att genomföra “visionen”. Om han inte gör det så väntar viten. (Se “Sikhall 1: SBN behandlar ärendet”.) 

I det här inlägget vill jag göra några viktiga kompletteringar kring viteskraven. Det måste dock först upprepas att kravet på att “visionen” ska genomföras gäller även om detaljplanen inte antas eller inte får laga kraft:

“Visionen ska vara genomförd inom 15 år från det att beslut fattats om att planen inte ska antas eller vinna laga kraft.”

Det är tämligen absurt. Hade Magnus Larsson kunnat förverkliga sin “vision” utan detaljplan hade han aldrig begärt, och bekostat, en detaljplan. Kravet från kommunen är helt orimligt och orealistiskt. Det är också vitet som innebär att Magnus Larsson ska betala 30.000 kr i månaden tills “visionen” är genomförd. Det är 360.000 kr per år… 720.000 kr på två år… Det skulle inte ens Serneke eller Vattenfall acceptera.

Det ställs alltså en massa krav på Magnus Larsson i förslaget till överenskommelse, och de är alla förenade med viten om de inte uppfylls. Det finns inte ens någon bortre tidsgräns för vitena i förslaget. Det innebär att Larsson ska betala viten ända tills “visionen” är slutförd. (“Slutförd” är det begrepp som överenskommelsen använder i just detta sammanhang.) Förvaltningen tänker sig alltså att Larsson ska betala vite så länge han lever. Det är till och med tveksamt om sjukdom eller olyckshändelse kan hindra kraven på viten. Jag undrar om en sådan här avtalskonstruktion ens är laglig… Den är hur som helst helt orimlig.

Och ska en eventuellt ny ägare till fastigheten, eller dödsboet, fortsätta betala vite? Frågan är faktiskt helt rimlig eftersom en fastighetsrättslig lösning enligt kommunfullmäktiges inriktningsbeslut innebär att de markområden som Magnus Larsson förvärvar från kommunen ska fastighetsregleras. Det betyder att marken ska ingå i Sikhall 1:6, dvs Larssons fastighet där han också har sitt bostadshus. Ska vitet skrivas in i fastighetsregistret? Vem skulle under sådana omständigheter vilja köpa Sikhall 1:6 t ex om Magnus Larsson råkar ut för en olyckshändelse?

Är det förvånande att många företag inte vill ha med Vänersborgs kommun att göra?

Det står också i förslaget till överenskommelse:

“I de fall fastighetsägaren inte verkar för att planen ska antas ska han ersätta Samhällsbyggnadsförvaltningen för de kostnader förvaltningen lagt ner i plan- och utredningskostnader samt ersätta kommunen för utgifter i samband med detta avtals upprättande, värdering etc.”

Skriver inte Magnus Larsson på för att han av någon anledning inte är nöjd med detaljplanen och kommunen ändå beslutar att anta den, så ska han alltså betala typ ett skadestånd till kommunen. I min värld är det en slags utpressning. Larsson har inte heller någon aning om hur mycket pengar det skulle röra sig om eller om en faktura från kommunen verkligen skulle vara korrekt. Kommunen har ju arbetat med detaljplanen över Sikhallsviken sedan 2015…

Det är nästan så man undrar vad syftet med den föreslagna överenskommelsen egentligen är… Tror kommunen att Magnus Larsson tänker riskera att bli av med hus och hem för att chansa på att han får tillräckligt med intäkter 15 år framåt i tiden så att han kan slutföra visionen?

Magnus Larsson har därför ställt frågan om han får köpa kommunens mark i ett aktiebolags namn. Enligt Larsson har kommunen svarat blankt nej. Det var kanske inte någon överraskning, trots att kommunen, och samhällsbyggnadsnämnden, ofta säljer mark till aktiebolag, typ Vattenfall och Serneke. Eller Bert Karlsson på Ursand. Bert fick teckna ett tomträttsavtal med kommunen i aktiebolagets namn. Bert och aktiebolaget behöver inte heller slutföra några visioner, betala viten eller “pantsätta” sina privata hus om inte detaljplanen på Ursand slutförs.

Det är svårt att förstå varför Magnus Larsson ska ha “utpressningsklausuler” på sig när han under alla år har gjort mer för Sikhall än kommunen själv. Det borde framgå tydligt vilka avsikter Larsson har med Sikhall – utan tids- och viteshot. Men tydligen är tjänstepersoner, och “mäktiga” politiker?, i kommunen rädda för att Larsson ska… – ja vaddå? Förvaltningen skrev till Larsson att vitet var:

“kommunens enda verktyg för att kunna försäkra oss om att marken vi säljer nyttjas för det är ämnad för i försäljningen.”

Jag vet nog inte hur man skulle kunna använda småbåtshamnen i Sikhall till något annat än hamn…

Men tydligen är samhällsbyggnadsförvaltningen av någon anledning orolig för att Magnus Larsson ska överta kommunal mark. Det kan vara värt att påminna om att den kommunala mark som det handlar om är mark som Magnus Larsson köpte 2005. Han vann en budgivning där politikern Bo Carlsson (C) var en av de budgivare som förlorade. (Se “Historien om Magnus Larsson (2)”.)

Två år senare, 2007, förköpte/exproprierade kommunen marken från Magnus Larsson. Det fanns förvånansvärt nog inga förklarande motiveringar till förköpet/expropriationen i kommunfullmäktiges beslut. Samhällsbyggnadsnämnden hade under processen däremot motiverat expropriationen/förköpet:

“det är viktigt för allmänheten att kommunen äger mark för att tillgodose allmänhetens tillträde till strandområdet samt kommunens möjlighet att utveckla området för båtlivet och det rörliga friluftslivet.”

Den dåvarande kommunchefen höll med nämnden om att Sikhall skulle utvecklas och skrev i ett uttalande:

“Kommunen bedömer att den är bäst lämpad för att genomföra dessa åtgärder och att den därför bör äga Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4.”

Det nämndes till och med att ett kommunalt ägande var en förutsättning för bevarandet av kulturminnet Sikhalls magasin…

Det har inte hänt mycket i Sikhall sedan kommunen tvingade till sig delar av Larssons mark 2007. Så det finns ju anledning att fråga sig vad förvaltningen tror kan bli sämre i Sikhall om Magnus Larsson får köpa tillbaka sin egen mark…

Det finns i och för sig en logik i att den som förvärvar mark från kommunen verkligen utför det som den avsåg vid köpet av fastigheten/marken. Kommunen skulle därför t ex kunna kräva av Magnus Larsson att han sätter igång med sina planer så fort som möjligt. Larsson skulle kunna åläggas att snarast söka alla tillstånd, t ex bygglov, strandskyddsdispens, tillstånd för vattenverksamhet etc, för att bygga om, förlänga och bredda stenpiren inklusive sanering av kreosotstolparna i bryggan och infästning till nya bryggor samt anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för kök, personalutrymmen och toaletter mm.

Det här skulle jag se som rimligt i en förhandling om en överenskommelse mellan Magnus Larsson och kommunen. Jag är dock inte säker på att samhällsbyggnadsförvaltningen vill att det ska bli någon överenskommelse. Och det ser ut som om de styrande partierna, dvs S+C+KD+MP, i samhällsbyggnadsnämnden håller med. Det verkar nämligen som om ett i stort sett identiskt förslag till överenskommelse läggs fram som förslag till nämnden i november, dvs samma förslag som återremitterades av oppositionspartierna på oktobersammanträdet. (Se “Sikhall 1: SBN behandlar ärendet”.)

Eller också är det så att samhällsbyggnadsnämnden och -förvaltningen helt enkelt inte vill hantera frågan utan tänker skicka den vidare till kommunstyrelsen…

Fortsättning i bloggen ”Sikhall 3: Vad beslutade KF?”.

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:detaljplan, Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

Sikhall 1: SBN behandlar ärendet

31 oktober, 2023 3 kommentarer

Samhällsbyggnadsförvaltningen har utarbetat ett förslag till fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall mellan kommunen och Magnus Larsson. Det skrev jag om i tre bloggar, varav den sista kanske var den viktigaste. (Se “Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (3)”.)

Tanken med förslaget var att det skulle ligga till grund för en överenskommelse mellan Vänersborgs kommun och Magnus Larsson. Det var också syftet med kommunfullmäktiges beslut den 17 maj tidigare i år. (Se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.)

De fastighetsrättsliga lösningarna var i stort sett bra. De föreslagna nya gränserna mellan kommunens och Magnus Larssons fastigheter var i linje med parternas önskemål och intentioner. Förslaget till överenskommelse gick emellertid ibland in på detaljplanens domäner och det var mindre bra. Det finns ingen detaljplan för Sikhall än. Den blir en senare fråga och hanteras dessutom av byggnadsnämnden.

Sikhalls hamnområde. Förslag till fastighetsrättslig lösning – från kommunen till Magnus Larsson.

Det ändrades också något i överenskommelsen sedan jag skrev bloggarna. Ett exempel är skrivningen i den tidigare versionen om att ett område vid badplatsen:

“ska fortsätta utgöra natur/skogsmark.”

Skrivningen ändrades i den senaste versionen till att enbart konstatera att:

“Området är idag natur-/skogsmark.”

Formuleringen ändrades på grund av Larssons önskemål.

Men det som verkligen stod i vägen för en överenskommelse ändrades inte. Kommunen ville att Magnus Larsson skulle skriva på överenskommelsen med denna skrivning:

“Genomförande som sker på den areal som ägts av kommunen förenas med vite för att säkerställa ett genomförande av den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges beslut 2023-05-17 § 72.”

Magnus Larsson skulle fortfarande bli tvingad att betala vite (“böter”) om han inte genomförde “den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges beslut”… Jag vet inte ens om en “vision” kan genomföras fullt ut. Är det en vision om den kan det? Det är inte heller formulerat i överenskommelsen hur visionen ser ut. Och det är allvarligt om en överenskommelse ska skrivas under.

Kommunens förslag till formulering av villkoren för Magnus Larsson konkretiseras dock några rader längre ner i överenskommelsen:

“Fastighetsägaren ska när planen fått laga kraft bygga ut hamnen och magasinet enligt detaljplanens bestämmelser och den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges inriktningsbeslut och i förlängningen de fastighetsrättsliga åtgärder detta avtal reglerar. Visionen ska vara genomförd inom planens genomförandetid.”

Skrivningen gör dock inte överenskommelsen tydligare. Avsnittet överensstämmer som synes inte heller med det tidigare. Här pratas det om en detaljplan som inte finns. Och vad ska gälla, visionen eller detaljplanen? Det finns uppenbara risker att tolkningarna i framtiden kommer att skilja sig åt.

Kommunens förslag till krav/villkor på Magnus Larssons åtaganden i överenskommelsen är alltså förenade med viten, dvs “böter”. Det har inte ändrats sedan det första förslaget, trots Magnus Larssons protester.

“Fastighetsägaren ska utöver direkta kostnader ersätta Samhällsbyggnadsförvaltningen med 10% av kontraktsvärdet per påbörjad månad som slutförandet dröjer.”

Det betyder att kommunen fortfarande anser att Magnus Larsson ska betala 30.000 kr i månaden i vite om han inte genomför:

“detaljplanens bestämmelser och den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges inriktningsbeslut”

Med andra ord: Magnus Larsson förväntas skriva på en överenskommelse utan att veta hur en kommande detaljplan ser ut. Han ska också förbinda sig att betala stora viten om detaljplanen inte verkställs fullt ut. Eller om det är visionen som gäller…?

Magnus Larsson är beroende av intäkter för att kunna genomföra sina visioner och en framtida detaljplan, som förhoppningsvis låter honom genomföra visionerna. Han måste sälja hustomter i området, sjöbodar, båtplatser osv. Och ändå vet alla utifrån de senaste årens pandemi, kriget i Ukraina, inflationen och stigande räntor att det är osäkert att vara företagare. Hur ska Magnus Larsson kunna veta, och garantera, att intäkterna fortsätter att komma in i företaget? Och hur skulle han kunna veta om människor vill hyra eller köpa hustomter, sjöbodar och båtplatser? Om Larsson bygger 50 båtplatser och bara får uthyrt 25, då bygger han självklart inte 50 till… Hur ska en företagare kunna vara säker på att få uthyrt eller sålt allt den bjuder ut? Hur ska Larsson veta att företaget kommer att få tillräckligt med intäkter om 2 år, 5 år, 10 år, 15 år? 

Magnus Larsson har gjort sin inställning tydlig, han skriver inte på en överenskommelse som innehåller viten. Men det tog förvaltningen ingen hänsyn till. Samhällsbyggnadsförvaltningen och samhällsbyggnadsnämndens ordförande, som bestämmer dagordningen, lyfte upp ärendet till nämnden för beslut. 

Det var tänkt att samhällsbyggnadsnämnden den 19 oktober skulle fatta följande beslut:

”Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att godkänna upprättade avtalshandlingar och därmed anse ett verkställande av kommunfullmäktiges beslut § 72 2023-05-17 genomfört.”

Syftet var att samhällsbyggnadsnämnden skulle besluta om att gå vidare med överenskommelsen till kommunstyrelse och kommunfullmäktige.

Jag vet inte hur nämndens ordförande och förvaltningen tänkte. Magnus Larsson hade ju inte skrivit på överenskommelsen, och tänkte inte heller göra det. Vad skulle kommunfullmäktige göra? Skulle fullmäktige godkänna en överenskommelse som var totalt meningslös eftersom parterna inte var överens?

Kommunfullmäktige ville ju att parterna skulle bli överens.

På samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 19 oktober yrkade Tor Wendel (M) att:

“Samhällsbyggnadsnämnden återremitterar ärendet och ger förvaltningen i uppdrag att se över förslag om Överenskommelse om fastighetsreglering, i syfte att åstadkomma ett förslag som är överenskommet av båda parter.”

Det här blev också samhällsbyggnadsnämndens beslut. Det fattades utan votering och ingen reserverade sig heller. Det innebär att nämndens beslut var enhälligt.

“Gör om, gör rätt.” Återremissen är tydlig med att förvaltningen måste komma till en överenskommelse med Magnus Larsson. Och för att parterna ska kunna nå en överenskommelse måste kommunen göra eftergifter i frågan om vite. Det står helt klart. Det måste kommunens ”förhandlare” inse…

Det hänvisas ofta till kommunfullmäktiges beslut den 17 maj i överenskommelsen och även i det föreslagna, men nedröstade, beslutsförslaget. Vad sa egentligen detta beslut? Det tänkte jag titta närmare på i en kommande blogg.

Anm. Läs gärna fortsättningen: ”Sikhall 2: Livslånga viten”.

===

Blogginlägg i denna serie:

Kategorier:Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

Sikhall – låsta toaletter

10 oktober, 2023 2 kommentarer

Det var inte särskilt länge sedan som jag redogjorde för det förslag till överenskommelse som kommunen ville teckna med Magnus Larsson i Sikhall. (Se “Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (3)”.) De fastighetsrättsliga lösningar som kommunen föreslog var förenade med vissa tämligen långtgående krav på Larsson. I förslaget fanns det även skrivningar om att kommunen kunde kräva vite (“böter”) på upp till 30.000 kr i månaden av Magnus Larsson om inte:

“visionen [är] genomförd inom planens genomförandetid.”

Det är orimliga krav som ställs på Magnus Larsson. Han är entreprenör och företagare och som sådan beroende av intäkter från sin verksamhet om han ska kunna utveckla Sikhall utifrån en framtida detaljplan, som förhoppningsvis avspeglar hans visioner. Det finns väl ingen företagare som kan garantera att intäkter ska strömma in oavbrutet i företaget 10 år framåt. Det är väl bara att studera dagens Sverige och se hur det har gått med många företag i tider med hög inflation, höjda räntor och minskad efterfrågan.

Magnus Larsson har ägnat mycket tid och kraft, och pengar, åt att renovera Sikhalls magasin. Det är sedan en tid tillbaka i ett sådant skick att Larsson vågar, inte bara släppa in folk i byggnaden, utan också ordna olika typer av arrangemang. Han hyr ut magasinet till bröllop, fester, minnesstunder, studentfirande, årsmöten osv. Det visar sig att inte bara boende i området vill hyra magasinet utan även folk från hela kommunen.

Sikhalls Magasin förklarades som byggnadsminne den 16 november 1987. (Se ”Sikhalls magasin”.) Det innebar att byggnaden ska bevaras för framtiden. Länsstyrelsen skrev i byggnadsminnesförklaringen bland annat:

“Byggnaden får inte rivas, flyttas eller till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras.”

Syftet med byggnadsminnesförklaringar är nämligen att värna och slå vakt om viktiga delar av vårt kulturarv för kommande generationer. Det finns därför inget vatten och avlopp indraget i magasinet, och det är inte heller tillåtet att installera det. Det skulle innebära alltför stora ingrepp i kulturarvet.

Uthyrningen av magasinet under sommaren har fungerat även utan toalett i byggnaden. Det finns nämligen en offentlig, kommunal toalett på parkeringen/grusplanen alldeles bredvid magasinet. Den har magasinets gäster, och bland annat snickare och takläggare, kunnat använda tillsammans med allmänheten.

Vänersborgs kommun byggde sannolikt den offentliga toaletten året eller något år efter att Magnus Larssons fastighet hade förköpts/exproprierats 2007. Kommunen rev då den gamla toaletten och byggde en ny. Det fanns alltså en toalett på platsen redan tidigare, se fotot. Den var byggd för Sikhalls magasin och användes enbart av gäster och andra som besökte magasinet. Toaletten var öppen året runt, men den var inte öppen för allmänheten eller det rörliga friluftslivet.

Den nya toaletten som kommunen uppförde var däremot till för det rörliga friluftslivet. Det rör sig nämligen mycket folk i Sikhalls hamnområde under somrarna. Det är båtgäster, människor som utnyttjar bryggorna till bad, vattenskidåkare, folk som promenerar i området, fikar och studerar de vackra omgivningarna.

Den offentliga toaletten var och är en viktig förutsättning för det rörliga friluftslivet i Sikhalls hamnområde. Och just detta var ju också kommunens viktigaste argument för förköpet/expropriationen av Magnus Larssons mark – “det rörliga friluftslivet”. 

Tyvärr är kommunens toalett bara öppen på sommarhalvåret. Från och med oktober till och med april är den stängd och igenbommad. Kommunen tycker tydligen inte att det ska vara något rörligt friluftsliv utanför “sommarmånaderna”. Representanter för samhällsbyggnadsförvaltningen säger i allmänna ordalag om diverse toaletter där det rör sig mycket folk på somrarna t ex Sikhall och Nordkroken:

“Dessa är i nuläget inte driftsatta under den kalla delen av året, då behovet inte bedömts finnas…”

Jag tror att kommunen har missat att det rör sig många invånare i Sikhall även på vintrarna, kanske också på Nordkroken. När isen lägger sig är t ex Sikhallsviken populär bland skridskoåkare. Familjer kommer dit och passar på att grilla korv och umgås.

Men på vinterhalvåret är toaletten låst och igenbommad. De människor som besöker området tvingas göra sina behov i naturen… Om de nu överhuvudtaget fortsätter att åka till Sikhall. Det är flera invånare som genom åren har påtalat en önskan om att kommunen borde ha toaletten öppen året runt. Även Magnus Larsson har gjort det. Men kommunen har bestämt att det rörliga friluftslivet bara ska gälla under sommarhalvåret…

Kommunens nedstängning av toaletten har gett Magnus Larsson ett problem. Magasinet hyrs ut och är just nu bokat de flesta helger fram till december. Men utan toaletter…? Det finns ju inga toaletter för besökare och gäster i magasinet. I helgen som gick fick en bokning ställas in på grund av avsaknaden av toalett.

Och kommunen som vill kräva vite av Larsson om han inte får tillräckligt med intäkter för att fortsätta förverkliga sin vision… Borde inte kommunen istället underlätta för Magnus Larsson? (Det kan väl också nämnas att Magnus Larsson planerar för ett antal ställplatser för husbilar i området. Även dessa gynnas av offentliga toaletter.)

Ibland, inte helt sällan faktiskt, undrar jag om kommunen egentligen vill att Sikhall ska utvecklas. Den 17 maj sa i varje fall politikerna i kommunfullmäktige ja till de fastighetsrättsliga lösningar som var en förutsättning för utveckling av Sikhall. Det kanske är dags att politikerna fattar beslut också i frågor som rör själva verkställandet?

Men det känns inte som om det skulle vara särskilt svårt att komma till en lösning i toalettfrågan. Det är nämligen tekniskt möjligt att göra toaletten funktionsduglig igen. Det är klart att värme och städning kostar några kronor, men det tror jag inte är några oöverkomliga summor. Frågan för kommunen är väl om toaletten ska vara öppen för allmänheten eller bara när magasinet är uthyrt. Det sistnämnda alternativet torde innebära att Magnus Larsson får betala för städning mm. Kanske skulle kommunen kunna arrendera ut toaletten.

Det måste till en lösning i toalettfrågan snabbt – magasinet är uthyrt var och varannan helg. Tyvärr verkar det dock inte bli någon lösning. Magnus Larsson, och kommuninvånare, har ju som sagt påpekat toalettsituationen länge nu utan någon positiv respons.

Om jag känner Magnus Larsson rätt så ordnar han en egen lösning för Sikhalls magasin – och för det rörliga friluftslivet… Men varför ska det behöva vara så?

Kategorier:Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall, Sikhalls Magasin

Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (3)

1 oktober, 2023 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (2)”.

Magnus Larsson och de andra fastighetsägarna har stora visioner för Sikhall – både för “Hamnen” och “Viken” samt magasinet. Kommunen har uppfattat visionen på följande vis och beskriver den i överenskommelsen:

“Fastighetsägaren har beskrivit en vision för Sikhall vilken han vill genomföra när han förvärvat markområden som berörs i denna överenskommelse. En småbåtshamn för ca 150 båtar med faciliteter som anses tillhöra en småbåtshamn. Fastighetsägaren vill utveckla Sikhalls magasin med utbyggnader som medger en restaurangverksamhet och gästbryggor för att restaurangen ska kunna motta båtburna gäster.”

Det stämmer bra med Magnus Larssons visioner – för “Hamnen” och magasinet. Men Larsson och fastighetsägarna har även visioner för “Viken”. Och här innebär förslaget till överenskommelse att visionen inte kan fullföljas.

Larsson vill utveckla campingen och ser på sikt även en lanthandel och/eller en cafeteria i området. Mellan detta område och stranden vill han ha en park. Människor ska kunna sitta med en kopp kaffe på en servering och se ut över sjön. Larsson vill inte att området ska fortsätta att vara “natur/skogsmark”, som det står i överenskommelsen. (Se “Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (2)”.)

Magnus Larssons vision är vidare att utöka och förlänga badstranden. Han vill även anlägga en parkering nedanför vägen som övergår till grönyta och släntas ut till sandstranden. Det vill han göra på den del av Sikhall 1:6 som han redan äger. Det är också en viktig del av visionen att Larsson och fastighetsägarna får bygga betydligt fler bostäder i Sikhall.

Visionerna är viktiga att ha i minnet när vi fortsätter att studera förslaget till “ÖVERENSKOMMELSE OM FASTIGHETSREGLERING i Sikhall”. Överenskommelsen innehåller nämligen inte bara själva fastighetsregleringarna utan kommunen ställer också upp en rad villkor och – viten (”böter”). Och de andas tyvärr ett visst misstroende…

Under punkt 9, “Genomförande av exploateringsplaner”, skriver kommunen:

“I och med detta avtals signerande förbinder sig fastighetsägaren till Sikhall 1:6 att utan dröjsmål från sin sida medverka till att planprocessen bedrivs framåt.”

Det tänker sannolikt Magnus Larsson och fastighetsägarna göra, det är ju de som har satt igång hela detaljplaneprocessen…

Det är dock lite oklart vad “utan dröjsmål” innebär. Kommunen har ju själv hållit på i över 8 år med planarbetet… Betyder det att ett ifrågasättande eller en önskan om dialog är ett “dröjsmål”? Kravet från kommunen kan dock uppfattas som ok, men sedan kommer ett stycke med rubriken “vite”…

“I de fall fastighetsägaren inte verkar för att planen ska antas ska han ersätta Samhällsbyggnadsförvaltningen för de kostnader förvaltningen lagt ner i plan- och utredningskostnader samt ersätta kommunen för utgifter i samband med detta avtals upprättande, värdering etc.”

Och då tänker sannolikt många, i varje fall jag – det beror väl på hur detaljplanen ser ut? Magnus Larsson kan väl inte tvingas acceptera en detaljplan som t ex går emot hans vision?

Det var Magnus Larsson och fastighetsägarna som den 4 mars 2015 ansökte om planbesked för att få lov att stycka av tomter för småhusbebyggelse. Fastighetsägarna äger nämligen tillsammans det mesta av marken inom det tänkta planområdet. Det ledde till att byggnadsnämnden var tvungen att upprätta en detaljplan. Det beslutade nämnden den 19 maj 2015 och det innebar att de som ansökte om planbesked fick stå för kostnaderna. Efter 8 års arbete och förhalande av planen så kan man undra om inte kommunen bör ersätta fastighetsägarna för deras kostnader…

Under rubriken “Genomförande av planen” står det:

“Fastighetsägaren ska när planen fått laga kraft bygga ut hamnen och magasinet enligt detaljplanens bestämmelser och den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges inriktningsbeslut och i förlängningen de fastighetsrättsliga åtgärder detta avtal reglerar. Visionen ska vara genomförd inom planens genomförandetid.”

Ja, det hoppas väl Magnus Larsson också på. Det är naturligtvis hans plan och målsättning. Men återigen blandas två saker ihop. Visionen är en sak, den framtida detaljplanens utseende en annan. Det är inte visionen som ska vara genomförd, det är detaljplanen. Om sedan detaljplanen återspeglar visionen fullt ut återstår att se.

Magnus Larsson är beroende av intäkter för att kunna genomföra sina visioner, som förhoppningsvis då återspeglas i en detaljplan… Han måste sälja hustomter i området, sjöbodar, båtplatser osv. Och då är Larsson beroende av hur detaljplanen är utformad och att kommunen sedan beviljar bygglov till bostadshus och sjöbodar som människor vill köpa, godkänner utbyggnader av magasinet som medger restaurangverksamhet och gästbryggor osv.

Och ändå vet alla utifrån de senaste årens pandemi, kriget i Ukraina, inflationen och stigande räntor att det är osäkert att vara företagare. Hur ska Magnus Larsson kunna veta om han i framtiden kan producera allt han vill? Och hur skulle han kunna veta om människor vill hyra eller köpa hustomter, sjöbodar och båtplatser? Om Larsson bygger 50 båtplatser och bara får uthyrt 25, då bygger han självklart inte 50 till… Hur ska en företagare kunna vara säker på att få uthyrt eller sålt allt den producerar? Hur ska Larsson veta att företaget kommer att få tillräckligt med intäkter om 2 år, 5 år, 10 år? 

Det är omöjligt att ställa sådana krav som kommunen gör på en entreprenör som är beroende av att verksamheten genererar intäkter. Det måste till någon annan formulering, kanske något i stil med att förverkligandet av detaljplanen måste påbörjas… För det är väl ingen som tvivlar på Magnus Larssons intentioner? Det har väl om inte annat renoveringen av magasinet visat…?

Kommunen ställer krav på Magnus Larsson. Det vore intressant om han kunde ställa krav på att kommunen uppfyller sin del av åtagandena, t ex bygger en GC-stig. Eller sköter om parkeringen och sjösättningsrampen.

Kommunen skriver i överenskommelsen att om Magnus Larsson inte genomför visionen (det står “visionen”, inte detaljplanen) så ska han inte bara ersätta kommunen för plan- och utredningskostnader mm utan också:

“Fastighetsägaren ska utöver direkta kostnader ersätta Samhällsbyggnadsförvaltningen med 10% av kontraktsvärdet per påbörjad månad som slutförandet dröjer. Kontraktsvärdet utgörs av totalbeloppet av ersättningen för mark som regleras som fastighetsägaren betalar till kommunen.”

Magnus Larsson ska betala nästan 300.000 kr till kommunen för den mark han förvärvar från kommunen. Det betyder att kommunen anser att han ska betala 30.000 kr i månaden i vite. Det är knappast rimligt. Larsson kan inte beläggas med viten för att han eventuellt inte får in de intäkter som krävs för att förverkliga hela detaljplanen.

Det finns ett förslag om en slags “force majeure” i överenskommelsen:

“I de fall visionen inte kan genomföras på grund av faktorer som ligger utanför fastighetsägarens kontroll ska ett vite inte utkrävas.”

Den företagsekonomiska situationen ingår inte. Kommunen förklarar:

“Faktorer som kan ligga utanför fastighetsägarens kontroll, men inte begränsas till, kan vara exempelvis förändrad lagstiftning som förhindrar att hamnverksamhet byggs ut enligt gällande lagstiftning eller att förutsättningar för att erhålla tillstånd för hamnutbyggnad (vattendom etc) förändras.”

Det finns även en “klausul” som reglerar vad som händer om en detaljplan inte antas eller inte får laga kraft, då:

“ska Fastighetsägaren verka för att bygga ut hamnen och magasinet enligt den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges inriktningsbeslut och i förlängningen de fastighetsrättsliga åtgärder detta avtal reglerar. Visionen ska vara genomförd inom 10 år från det att beslut fattats om att planen inte ska antas eller vinna laga kraft.”

Den här sistnämnda “paragrafen” bör sannolikt utgå helt. Detaljplanearbetet påbörjades en gång i tiden för att möjliggöra förverkligandet av visionen. Utan detaljplan är det sannolikt inte möjligt. Larsson har redan frågat om han kan söka erforderliga lov och börja bygga i hamnen. Han har fått beskedet att han måste vänta på detaljplanen. För övrigt kan samma resonemang som tidigare tillämpas.

Jag kan inte säga varifrån tanken på dessa villkor och viten kommer i överenskommelsen. De ingick inte i kommunfullmäktiges beslut. Det beslutet handlade enbart om de fastighetsrättsliga frågorna (och ett servitut för Segelsällskapet). Det finns i och för sig en logik i att den som förvärvar mark från kommunen verkligen utför det som den avsåg vid köpet av fastigheten/marken. Det får ju inte vara så att t ex ett företag förvärvar mark för att bygga bostäder, och sedan låter marken vara obebyggd – och förfalla. Som på fastigheterna där Östra respektive Södra skolan en gång fanns. Det föreligger dock inte någon sådan risk i Sikhall.

Kommunfullmäktige antog 2016 “Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”. (Kan laddas ner här.) Det är väl det styrande dokument som kommer närmast det som gäller den fastighetsreglering som är på gång i Sikhall.

I dessa riktlinjer står det under avsnittet “Markanvisning”:

“I köpeavtalet fastställs tidplan för den kommande byggnationen, uppställs villkor för utformning samt säkerställs att planen blir genomförd på sådant sätt att kravet på ett tidsenligt väl fungerande bebyggelseområde blir tillgodosedda.”

Villkor kan alltså uppställas av kommunen. Men om dessa villkor inte fullföljs? Ur riktlinjerna:

“En markanvisning, som inte kan fullföljas, till exempel på grund av att detaljplanen inte kan antas eller att området visar sig vara olämpligt att exploatera av andra orsaker eller att det är uppenbart att exploatören inte har förmåga att genomföra projektet, ger inte rätt till ersättning eller ny markanvisning.”

I dessa riktlinjer nämns inte ordet “vite”. Och det trots att projektet kanske inte kan genomföras på grund av att “exploatören inte har förmåga”… 

Jag kan alltså inte säga varifrån tanken på vite kommer i förslaget till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson. (Att t ex byggnadsnämnden utdömer viten förekommer tämligen ofta, men då handlar det inte om sådana här frågor.)

Förslaget till överenskommelse är inte acceptabelt i sin nuvarande form, men det är en bra grund att utgå ifrån i den dialog som måste följa. De fastighetsrättsliga lösningarna är i stort sett bra men inte att överenskommelsen går in på detaljplanens domäner. Detaljplanen blir en senare fråga. Avsnittet om villkor och viten måste, som jag ser det, arbetas om i grunden.

Förslaget till överenskommelse är ett steg framåt. Det är bara att hoppas att resan fortsätter och når sitt mål så fort som möjligt.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:fastigheter, Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall, Sikhalls Magasin

Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (2)

28 september, 2023 1 kommentar

Anm. Denna blogg är en direkt fortsättning på bloggen “Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (1)”.

Magnus Larsson har fått ett förslag till överenskommelse om fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall. Förvaltningen förklarar:

“Detta avtal utgör underlag till ett ärende som bereds för politiskt beslut om faktisk försäljning för att sedan ligga till grund för en förrättning hos lantmäteriet om fastighetsreglering.”

Det är onekligen en “viss” väg kvar att vandra innan kommunen och fastighetsägarna kommer fram. Hur lång vägen är vet ingen i nuläget, men som ett kinesiskt ordspråk lyder:

“Även den längsta resan börjar med ett litet steg.”

Och nu går man äntligen framåt, och inte bakåt som man har gjort i Sikhall sedan 2007… Det här förslaget till överenskommelse bör ses, anser jag, som en utgångspunkt för ytterligare dialog – för att ta ännu några steg framåt. Förslaget innehåller nämligen en del som bör diskuteras, och ändras.

Det finns förslag på fastighetsrättsliga lösningar på tre olika delområden i Sikhall – Hamnen, Magasinet och Viken. (Ja, egentligen också på ett 4:e område.) På varje delområde lade tjänstepersonerna på samhällsbyggnadsförvaltningen fram två alternativ, kommunens alternativ till lösningar och fastighetsägarnas. Kommunfullmäktige beslutade enligt förslagen från fastighetsägarna och Magnus Larsson.

I Sikhalls hamn innebär förslaget att området markerat med gul skraffering på kommunens fastighet, Sikhall 1:4, ska förvärvas av Magnus Larsson. Området ska i fortsättningen alltså tillhöra Larssons fastighet, Sikhall 1:6.

Det kan vara värt att notera att stenpiren hamnar på fastigheten Sikhall 1:6 (Magnus Larssons fastighet), medan parkeringen och sjösättningsrampen fortfarande blir kvar i kommunens ägo (Sikhall 1:4).

Det betyder att hyresavtalen för kommunens båtplatser längs stenpiren kommer att övertas av Magnus Larsson. 

Förvaltningen skriver att det gula markerade området ska utgöras av:

“Centrumändamålsliknande verksamhet och hamnanläggning med tillhörande verksamheter.”

Jag är inte riktigt säker på vad “centrumändamålsliknande verksamhet” innebär just i Sikhall. Boverket definierar “Användningen Centrum” på följande sätt:

“kombinationer av olika verksamheter som handel, service, tillfällig vistelse, samlingslokaler, kontor och andra jämförliga verksamheter som behöver ligga centralt eller vara lätta att nå.”

Det är byggnadsnämnden och kommunfullmäktige, som i en detaljplan bestämmer hur ett område får användas och vad som t ex får byggas och inte, osv. Antagligen vill också Länsstyrelsen ha ett ord med i laget eftersom området omfattas av strandskydd. Det tycks därför som om formuleringen i den föreslagna överenskommelsen är något “förhastad”… Men naturligtvis hoppas Magnus Larsson att byggnadsnämnden ska göra hans “centrumändamålsliknande” vision möjlig genom att t ex “rita in” en restaurang eller café i detaljplanen,

Det lilla röda området på ca 95 kvm på kartan (längst upp till vänster) är en del av Sikhall 1:6 (Magnus Larssons fastighet). Den ska regleras och flyttas över till kommunens fastighet Sikhall 1:4. Regleringen är för att vägen in till parkeringen ska ligga i samma ägares hand, dvs kommunens.

Magnus Larsson föreslås få betala 195.000 kr i ersättning till kommunen för den fastighetsrättsliga lösningen i “hamnen”, dvs för den areal som överförs till fastigheten Sikhall 1:6. För det lilla röda området betalar kommunen 1.250 kr till Larsson.

Den 26 september 2022 beslutade styrelsen för Stiftelsen Sikhalls Magasin att överlåta nyttjanderättsavtalet för Sikhalls magasin till Magnus Larsson. Styrelsen beslutade enhälligt (se “Nyhet om Sikhalls magasin”):

“att överlåta nyttjanderätten till Sikhalls Magasin till Magnus Larsson.”

Marken runt magasinet kvarstod dock i kommunens ägo. I förslaget till överenskommelse står det:

“Magasinsbyggnaden har utgjort en lös egendom såsom nyttjanderätten var formulerad, i och med fastighetsregleringen kommer marken vilken magasinet vilar på tillföras till ägaren av byggnaden. Magasinsbyggnaden efter regleringen utgöra fast egendom till Sikhall 1:6.”

Magasinet, liksom marken kring byggnaden, vattnet utanför och runt om, och även stenpiren, kommer att ingå i Sikhall 1:6.

I området vid badet, “Viken”, ska det också göras en del fastighetsrättsliga lösningar.

Delar av kommunens fastighet Hopperud 1:12 ska föras över till Magnus Larssons fastighet Sikhall 1:6:

“Blått markerade områden om totalt ca 12.000 kvm ska regleras till fastighetsägarens fastighet Sikhall 1:6. Området är och ska fortsätta utgöra natur/skogsmark.”

Kommunens förslag till överenskommelse stämmer inte överens med fastighetsägarnas vision – om det med natur/skogsmark menas att den misskötta sly- och skogsdungen ska behållas. Fastighetsägarna vill se en park i området. Och får de inte skapa en park, utan att området ska se ut som det gör nu – ja, vad ska de då med marken till?

Jag skrev tidigare i bloggen att ett förslag var “förhastat” därför att det är byggnadsnämnden/kommunfullmäktige som i en detaljplan bestämmer hur ett område får användas och vad som t ex får byggas och inte osv. Det gäller samma sak här. Det är byggnadsnämnden/fullmäktige som bestämmer hur detaljplanen ska se ut, inte samhällsbyggnadsförvaltningen. Av den orsaken kan jag inte se att en skrivning om vad området ska användas till hör hemma i den här överenskommelsen. Dessutom skulle det troligtvis innebära att Magnus Larsson enbart av denna orsak avvisar förslaget.

Jag är lite fundersam över “spetsen” i det blå området. Det är blått, men med en annan nyans. Området utgörs av strand och Svartebäcks utlopp i sjön. Det står att området ska övergå till Larsson, Sikhall 1:6, men i det förslag som låg på fullmäktiges bord vid beslutet ingick inte detta område i fastighetsregleringen, dvs kommunen skulle behålla detta strandområde. (Magnus Larsson kan genomföra sin vision med utökad strand och parkering på den mark han redan äger.)

Magnus Larsson ska betala 96.000 kr i ersättning till kommunen för marken i “Viken”. Vilket han sannolikt ser som bortkastade pengar om han inte får anlägga en park… Larsson får dock “tillbaka” 1.250 kr, som kommunen betalar för marken markerad med orange.

Området som är markerat med orange ska regleras från Magnus Larssons fastighet Sörbo S:1 till kommunens fastighet Hopperud 1:12. Området på ca 400 kvm utgör ut-/infart till parkeringen för badplatsen. Kommunen vill försäkra sig om att området ska fortsätta vara det, trots att det idag finns ett servitut…

Det område som markeras med ett kort rött streck på kartan ovan, 50 kvm, ska föras från Sikhall 1:6 till kommunens fastighet Sikhall 1:4. Området ska utgöra stig, som det står i förslaget, för gång- och cykeltrafikanter. Kommunen håller tydligen “dörrarna öppna” för en “GC-stig” längs hela Sikhallsviken.

En eventuell “GC-stig” ska ha följande sträckning längs väg 2149 (se röd linje):

Det betyder att:

“Del av Sikhall 1:6 och Gestads-Berg 1:87 ska regleras till kommunens fastighet Sikhall 1:4 enligt röd markering.”

Kommunen avser inte att ersätta Magnus Larsson, som också äger fastigheten Gestads-Berg 1:87, för marken till “GC-stigen”. Kommunen skriver i förslaget att marken belastas med ledningsrätt för kommunalt VA och att Larsson redan har ersatts i ledningsrättsförrättningen. Kommunen bedömer därför att:

“stigens tillkommande är av den vikt att den mark som överförs för det ändamål inte ska ersättas ekonomiskt.”

Det var samtliga fastighetsrättsliga lösningar som förslaget till överenskommelse innehåller. Och vad jag kan se så är de helt i överensstämmelse med kommunfullmäktiges beslut den 17 maj – med ett undantag då vid “Viken”. Man får dock inte glömma att den mark som Magnus Larsson förvärvar av kommunen är delar av den mark som han köpte 2005 och som kommunen förköpte/exproprierade 2007.

Förslaget innehåller även flera andra paragrafer om t ex villkor och viten. Och här blir överenskommelsen något mer “komplicerad”.

Det tänkte jag återkomma till i en tredje och sista blogg.

Fortsättning följer i bloggen ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (3)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:fastigheter, Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall, Sikhalls Magasin

Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (1)

27 september, 2023 Lämna en kommentar

År 2005 förvärvade Magnus Larsson stora delar av Sikhall. Det var en dröm som Larsson hade närt i många år och som nu gick i uppfyllelse. Han hade nämligen stora planer och visioner för Sikhallsviken. Han fick dock aldrig chansen att förverkliga dem…

År 2007 förköpte/exproprierade Vänersborgs kommun stora delar av Larssons fastighet och omöjliggjorde att drömmarna kunde infrias. (Se “Historien om Magnus Larsson”.)

Det har inte hänt särskilt mycket i Sikhall under kommunens ägarskap. Många säger att det tvärtom på flera sätt har blivit sämre. Magnus Larsson och några fastighetsägare tröttnade på bristen på ”kommunala initiativ” och den allmänna stagnationen. De försökte hela tiden få igång en utveckling, men de motarbetades av kommunen. Fastighetsägarna fick emellertid byggnadsnämnden att 2015 besluta om att upprätta en detaljplan. De fick själva stå för den största delen av kostnaden… (Se “DP Sikhall (1): Ny detaljplan”).

Detaljplanen drog ut på tiden, förhalades säger många. Fastighetsägarna hävdade från början att det krävdes fastighetsrättsliga lösningar innan detaljplanen kunde bli verklighet och visionerna för Sikhall kunde ta form. Kommunens förköp/expropriation av delar av fastigheterna i Sikhall låg nämligen som en blöt filt över området. Kommunen hade styckat av fastigheterna på ett sätt som omöjliggjorde utveckling. Tjänstepersonerna ville inte heller gå fastighetsägarna till mötes. De hänvisade till kommunens syfte med förköpet/expropriationen 2007. Detaljplanen är efter drygt 8 år fortfarande inte klar.

I år, 2023, blev ärendet Sikhall äntligen en politisk fråga. Sikhall behandlades i kommunstyrelsen den 3 maj. (Se “KS: Irriterat mellan S och M”.) Den 17 maj 2023 var ärendet uppe för ett inriktningsbeslut i kommunfullmäktige. (Se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.) Ur protokollet från fullmäktiges sammanträde:

“Kommunfullmäktige beslutar att inriktningen för de fastighetsrättsliga frågorna i samband med detaljplan för Sikhallsviken, utifrån samhällsbyggnadsförvaltningens redogörelse 2023-02-20, ska utgå från nedan beslutsalternativ 2 med följande beslutstillägg för hamnen;
Vid fastighetsförsäljning ska det skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och har fritt segelvatten.”

Beslutsalternativ 2 var Magnus Larssons och fastighetsägarnas förslag. Det var det alternativ som den samlade oppositionen argumenterade och röstade för. Det kan väl också noteras att de styrande partierna vid tidpunkten för fullmäktiges behandling tycktes ha “gett upp”. De yrkade inte på förvaltningens förslag, alternativ 1. Men kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) yrkade däremot på följande tillägg till beslutet:

”Markförsäljning kan ske under förutsättning att detaljplanen ska vara antagen och ha vunnit laga kraft.”

Kommunen har arbetat med detaljplanen i över 8 år, så det var inget bra förslag. Vem vet, kanske skulle kommunens arbete med detaljplanen ta 8 år till… Fullmäktige avslog Augustssons tilläggsyrkande.

I och med kommunfullmäktiges beslut fick samhällsbyggnadsförvaltningen, som är den förvaltning som handhar och sköter fastighetsrättsliga frågor, veta vad som gäller. Det var inte några gamla beslut från 2005-2007 som skulle upprätthållas, utan beslutet den 17 maj 2023 som skulle verkställas….

Och sagt och gjort. Kommunen började arbeta med att verkställa fullmäktiges beslut. Den 18 augusti fick Magnus Larsson ett brev från kommunen:

“Under sommaren har förvaltningen arbetat med att ta fram avtalet för fastighetsreglering enligt kommunfullmäktiges beslut. Avtalet ska gå igenom några redaktionella ändringar samt kompletteras med uppgifter kring befintliga rättigheter i de områden som överförs. När dessa kompletteringar och ändringar är klara kommer utkastet skickas till dig Magnus för påsyn.”

Kommunen bokade samtidigt tid för ett besök hos Larsson på Sikhall. Kommunen skulle ta med sig en värderare som skulle värdera markerna på de olika inblandade fastigheterna.

Och besöket blev av den 22 augusti. En tjänsteperson från kommunen, värderaren, Magnus Larsson och en fastighetsägare till träffades och gick igenom fastigheterna.

I fredags fick Magnus Larsson ett förslag till:

“ÖVERENSKOMMELSE OM FASTIGHETSREGLERING i Sikhall”

I mailet bifogades förutom ett avtalsutkast på fastighetsregleringarna samt kartbilaga som hör till avtalet också en värdering samt de servitutsavtal som behöver upprättas.

Avtalsutkastet på fastighetsregleringarna är det viktigaste dokumentet. På kartan nedan ser man förslaget för fastighetsrättslig lösning i Sikhalls hamnområde.

Området markerat med gul skraffering är ett stort område (92.900 kvm), men består mestadels av vatten. Området är en del av kommunens fastighet, Sikhall 1:4. Förslaget innebär att det ska förvärvas av Magnus Larsson och i fortsättningen tillhöra hans fastighet, Sikhall 1:6.

Det här tänkte jag beskriva mer i detalj i nästa blogg. I denna blogg tänker jag kort redogöra för de två servitutsavtalen som tillhör förslaget till överenskommelse. Det ena är särskilt viktig skulle man kunna säga, eftersom det involverar ytterligare en fastighetsägare, nämligen Vänersborgs Segelsällskap (VSS). VSS äger fastigheten Sikhall 1:22. Kommunfullmäktige fattade också ett särskilt beslut om just ett servitut för Segelsällskapet:

“Vid fastighetsförsäljning ska det skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och har fritt segelvatten.”

Vänersborgs kommun, ägare av Sikhall 1:4, ska skriva ett servitut med VSS, Sikhall 1:22. Servitutet innebär att Segelsällskapet ska få använda området med grön skraffering på kartan ovan för att bygga ut sin brygga. Området med blå skraffering ska vara öppet vatten.

Som man kan se på kartan ovan, från avtalsutkastet, är hela de skrafferade områdena tänkta att övergå i Magnus Larssons ägo, Sikhall 1:6. Jag är lite osäker på varför kommunen ska ingå servitutavtalet med VSS. Varför ska inte avtalet skrivas mellan Larsson och VSS? Å andra sidan gäller servitutet som kommunen skriver med VSS också när Larsson förvärvar denna del av kommunens fastighet. Servitut är knutna till fastigheter, inte personer.

En annan fråga är utformningen av den brygga som VSS ska få anlägga. (Fotot ovan visar den brygga VSS har idag på sin fastighet.) Det har framkommit tidigare, för ett antal år sedan, att en brygga riskerar att viken innanför kan slamma igen. Inne i viken finns det redan nu bryggor och båtplatser (se foto till vänster), och Magnus Larsson vill använda och utveckla detta område också. (Viken tillhör Sikhall 1:6.) Det är möjligt att det krävs speciella bryggor i det gröna området som inte riskerar att viken innanför slammar igen. (Ingen brygga ska få anläggas i det blå området.) Det här kanske måste utredas och avtalas innan fastighetsregleringen och servituten bestäms.

Det andra servitutet gäller det lila (violetta) skrafferade området på kartan. Detta servitut ska skrivas mellan Magnus Larsson (Sikhall 1:6) och Vänersborgs kommun (Sikhall 1:4). Det lila området ska kunna nyttjas av kommunen och dess invånare för tillgång till öppet vatten. Och det är inget att säga om, det finns en båtramp och en iläggningsplats på Sikhall 1:4 som allmänheten har tillgång till. Det är självklart att de ska kunna sjösätta en båt där och sedan åka ut på sjön. Jag förstår egentligen inte att det ens ska behövas ett servitut. Trodde att strandskydd och allemansrätt gällde…

Jag noterar att det inte ska skrivas något servitut på stenpiren i överenskommelsen. Nu tillhör stenpiren Vänersborgs kommun, dvs fastigheten Sikhall 1:4. Magnus Larsson, dvs Sikhall 1:6, har servitut, dvs fri åtkomst till piren. Efter fastighetsregleringen ska stenpiren övergå till Larsson och Sikhall 1:6. Men inget servitut? Visst torde väl stenpiren ingå i strandskyddet och allmänhetens fria tillgång, men det gäller väl det öppna vattnet också?

Fortsättning följer i bloggen ”Sikhall: Fastighetsrättsliga lösningar? (2)”.

==

Bloggar i denna serie:

Kategorier:fastigheter, Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

Länsstyrelsens beslut om Sikhall

18 september, 2023 Lämna en kommentar

Magnus Larsson håller på att renovera Sikhalls magasin. Det är antagligen inte många som har missat det, i varje fall inte om man bor i dalslandsdelen av kommunen. I Sikhall är det flera som följer utvecklingen och som är mycket spända på slutresultatet. De ser ett Sikhall som är på väg att blomma upp, precis som i fornstora dagar.

Larsson har redan gjort underverk med renoveringen invändigt, men han håller också på utvändigt. Det är i första hand tak och fönster det gäller. Taket mot sjön i öster är klart, men för att kunna åtgärda taket mot landsidan så behöver Magnus Larsson en liten kort och smal serviceväg på drygt 10 meter.

Magnus Larsson ansökte om strandskyddsdispens för att kunna anlägga servicevägen. Byggnadsförvaltningen ville först, av någon outgrundlig anledning, avslå Larssons ansökan om strandskyddsdispens (se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”), men så åkte förvaltningschef Sandin upp till Sikhall på ett platsbesök. 

Förvaltningschefen kom till en annan, och mycket insiktsfullare, uppfattning än sin förvaltning… (Se “Sikhall: Förvaltningen kovänder”.) Han ändrade förvaltningens beslutsförslag och föreslog istället byggnadsnämnden att bevilja strandskyddsdispens till Magnus Larsson. Och det var både överraskande och – ja, helt enkelt, “alldeles alldeles underbart”.

Byggnadsnämndens motivering till beslutet att ge Magnus Larsson strandskyddsdispens hade följande lydelse:

“Dispensen för serviceväg bedöms inte motverka strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och livsvillkor för djur- och växtlivet påverkas inte på ett oacceptabelt sätt.

Särskilt skäl till grund för dispensen är att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området. Anläggning måste, för sin funktion, ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området.

Underhåll av magasinet, som är ett byggnadsminne, och har höga kulturhistoriska värden, bedöms som ett angeläget intresse och väger upp för den negativa påverkan som åtgärden kan ha för djur och växtlivet. Åtgärden bedöms även öka tillgängligheten i området.

Fri passage längs stranden kan säkerställas.”

Kommunens beslut om strandskyddsdispens sändes, som vanligt och enligt lagen, till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen skulle undersöka om beslutet skulle överprövas.

Den 31 augusti kom beslutet. Det var lite spännande, vi vet ju hur det gick för Bengt Davidsson på Juta när Länsstyrelsen fick tag i byggnadsnämndens strandskyddsdispens… (Se ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.)

Men, med stora bokstäver skriver Länsstyrelsen direkt i rubriken:

“Länsstyrelsens godkänner kommunalt beslut om strandskyddsdispens”

Wow!

Länsstyrelsen ansåg inte att det fanns någon grund för att pröva kommunens beslut. Det torde innebära att Länsstyrelsen faktiskt har ”prövat” ärendet och landat i ett godkännande. Hur som helst, byggnadsnämndens beslut gäller alltså. Magnus Larsson har fått strandskyddsdispens för servicevägen!

Det är ganska fantastiskt. Magnus Larsson kan nu fortsätta renoveringen av magasinet. Vi får se vad han hinner göra innan höststormarna och kylan kommer till Sikhall.

Men det är klart, mitt i glädjen så börjar man undra… Varför? Varför skrev Miljö- och hälsoskyddsnämnden, på delegation visserligen, att Magnus Larssons ansökan om strandskyddsdispens inte skulle beviljas? En sträng Länsstyrelse tycker att strandskyddsdispensen är ok, men inte Miljö och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommun…

Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev den 8 juli:

“Strandzoner i anslutning till grunda bottnar har generellt ett högt värde för växt- och djurlivet som uppväxtområden för fisk och som biotoper för fåglar och vattenlevande organismer.
Servicevägens utformning med utfyllnad över hällar och en släntfot ända ner till vattnet bedöms påverka växt- och djurlivet negativt.” 

Jag vet inte om Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade varit på plats i Sikhall. Det pratas ju om ett “generellt högt värde”, inte om värdet just där den korta och smala servicevägen ska anläggas. Min känsla är att bedömningen, ja det var en bedömning, kanske inte var helt välgrundad, trots att strandskyddsdispensen kunde avgöra framtiden för kulturminnet Sikhalls Magasin. Det är kanske så att invånarna i Vänersborgs kommun har rätt att förvänta sig mer välgrundade beslut i fortsättningen…

Länsstyrelsen avslutar sitt beslut:

“Länsstyrelsens beslut får inte överklagas.”

För några dagar sedan fick ett antal fastighetsägare i Gardesanna ett glädjebesked. (se “VA Gardesanna: Kohagen vann!”.) Nu kan människor på andra sidan sjön också skrika ut sin glädje. Skriker de tillräckligt högt kanske det finns personer i kommunhuset som hör dem…

Kategorier:Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Sikhall, Sikhalls Magasin