Stefan Kärvlings blogg

Det var inte bara Nattugglans nedläggning och flytt till Vänerparken eller de juridiska spetsfundigheterna kring kommunallagen eller i vilken grad nämnden skulle öppna sina sammanträden för allmänheten som ventilerades på det senaste sammanträdet med Barn- och Utbildningsnämnden. Nämnden fick också en så kallad verksamhetsuppföljning.

Nämnden informerades om kunskapsresultaten för de som slutade åk 9 i våras. Niornas slutbetyg är ju typ ett slutbetyg också för nämndens verksamhet.

Det var ganska positiva siffror som presenterades. Medelmeritvärdet hade ökat en del i kommunen som helhet. Och faktiskt mest på den skola där resultaten har varit mindre bra de senaste åren. Jag tänker på Dalboskolan. Och det är ju roligt, även om man kanske ska hålla i minnet att det är förhållandevis få elever på Dalbo och små förändringar kan få ett stort genomslag på siffrorna. Men det tycks onekligen gå åt rätt håll.

Medelmeritvärdet ökar inte bara i Vänersborgs skolor, det ökar i hela landet. Detta samtidigt som Sveriges resultat i internationell jämförelse blir allt sämre. En motsägelse som Skolverket måste få ett ordentligt svar på.

Det var också en ökning av andelen elever i Vänersborg som fick betyg i alla ämnen. Och det är också glädjande. Även om Vänersborg fortfarande ligger under hela rikets resultat.

Men nämnden fick också reda på att den står inför en del utmaningar. Så tycks kommunens skolor inte kunna fullgöra sitt kompensatoriska uppdrag fullt ut. Siffrorna visar att det finns en mycket stor skillnad i kunskapsresultat mellan elever som har föräldrar med hög utbildningsbakgrund och de elever som inte har det. Ju längre utbildning föräldrarna har, ju bättre resultat får barnen. Utbildningsbakgrunden slår igenom på alla håll och är en betydligt viktigare faktor för elevers framgångar i skolan än om elevernas föräldrar t ex är födda utomlands. Det tycks för övrigt vara så i hela riket.

Det är en central fråga, egentligen för hela landet, hur skolorna ska kunna kompensera för föräldrars utbildningsbakgrund. En annan utmaning är hur man ska kunna lyfta pojkarna. Pojkarna har nämligen generellt betydligt sämre resultat än flickorna.

Förvaltningschef Javette avrundade diskussionen med att ställa frågan:

”Hur tänker huvudmannen för att lyfta utvecklingen?”

Och den frågan bör nog vi ledamöter fundera över både en och två gånger.

Grundskolan i all ära, men den stora förändringen kommer att äga rum i nämndens verksamhetsområde ”skolbarnsomsorgen för elever i årskurs 4-6”.

Det handlar om fritids.

Dock beslutades inget i måndags. Ordförande Mats Andersson (C) hade klokt nog skjutit upp beslutet en månad till nästa BUN-sammanträde. Så i måndags fick nämnden i lugn och ro information, tillfälle att ställa frågor och diskutera. Dessutom ville ordförande Andersson hinna med ett dialogmöte mellan ordförandena i föräldraföreningarna och förvaltningen om förslaget. Jag frågade om inte politikerna i nämnden fick delta, men det hade inte ordförande tänkt sig… Vilket var tråkigt. Det tyckte Anderssons partikamrat Marianne Karlsson också, fast på Facebook. Efter mötet. Inte på sammanträdet.

Tanken är att Vänersborg ska införa ”öppna fritids” för barn i åldrarna 10-13 år. Det är för övrigt helt i överensstämmelse med Skollagen (14 kap 7 §). Naturligtvis.

”Från och med höstterminen det år då eleven fyller 10 år får öppen fritidsverksamhet erbjudas i stället för fritidshem.”

Fritids som vi har lärt känna det genom åren kommer alltså att försvinna. Det ska istället bli en öppen fritidsverksamhet. Barn i de aktuella åldrarna kan komma till fritids om de vill och när de vill och i den utsträckning de vill. Dock inte på mornarna, då kommer inte fritids att vara öppet. Det finns dock tankar på att servera ”öppen frukost”. För övrigt kommer mellanmål att serveras efter skoltid.

Märk väl att den traditionella fritidsverksamheten kommer att finnas kvar för elever i behov av olika former av särskilt stöd.

På fritids kommer personal att jobba som tidigare var på de ”vanliga” fritidshemmen.

Kommunen (=huvudmannen) har inget ansvar för transporten till fritids, vilket för övrigt huvudmannen inte har idag heller. Utbudspunkterna, dvs lokalerna där den öppna fritidsverksamheten ska inrymmas, ska ligga centralt så att de lätt kan nås. Vilka ställen det blir är i nu-läget inte bestämt, men förvaltningen tittar på t ex Ungdomshuset och Sportcentrum, Fyrkanten i Vargön, Frändefors IF:s lokaler och idrottshallen eller Sörgården i Brålanda, men även på andra lokaler. Här kan kanske fler ställen bli aktuella, kanske har också föräldrarna förslag.

Jag hörde redan en mor som undrade varför inte Mariedalsskolan skulle kunna vara en utbudspunkt, eftersom skolan är kommunens största skola. Och då tänkte jag att det var ingen dum idé – ur integrationssynpunkt…

När det gäller ansvarsfrågan, för barnen på ett öppet fritids, är jag inte riktigt säker på hur det kommer att se ut. Jag antar emellertid att ansvaret kommer att ligga på föräldrarna, eftersom verksamheten är helt frivillig. Vissa kommuner tar ut en avgift (typ 100 kr per termin) för den öppna verksamheten och då kan närvarokontroll ingå. Men det är ännu inte bestämt hur Vänersborg ska göra.

Kommunen har redan börjat höra sig för hos olika föreningar efter intresse att bedriva verksamhet i anslutning till utbudspunkterna. Och det tycks som om många föreningar, t ex idrottsklubbar, är intresserade av att medverka. Kanske även kultur- och fritidsnämnden kan delta på ett hörn.

Barn- och utbildningsnämnden är fortfarande huvudman för verksamheten, vilket betyder att de öppna fritidshemmen ska jobba enligt LGR11, dvs läroplanen. Det betyder också att nämnden måste utöva tillsyn över den verksamhet som de olika föreningarna, som vill delta i verksamheten, bedriver.

Bakgrunden till den föreslagna förändringen av fritidshemmen är ekonomisk. Nämnden ”behöver” spara, och det är inget att hymla med. BUN beräknas göra en årlig besparing på 4 milj kr. (Från en kostnad på 10,3 milj till ca 6,3 milj.) En del av besparingen blir från den enskilda pedagogiska omsorgen, som inte kan bedriva sin verksamhet på samma sätt som tidigare – med de stora utgifter detta har inneburit för kommunen. Och faktiskt, minskade möjligheter till integration.

Det finns också andra faktorer som talar för att införa öppna fritids.

Som det är nu är väldigt många barn inskrivna på fritids. Dock så är det förhållandevis många som inte utnyttjar sina platser, eller kommer väldigt sporadiskt. Det blir både dyrt och svårplanerat för kommunen. Kommunens föreningar har också uttryckt att det är svårt att rekrytera nya ungdomar till sina verksamheter på grund av fritidshemmens ”konstruktion”. Barnen deltar helt enkelt i mindre omfattning i föreningarnas fritidsaktiviteter. Öppna fritids skulle kunna ändra på det.

Och till sist, öppna fritids skulle hjälpa de arbetslösa. Som det är nu har inte dessa föräldrar rätt till fritidsplatser.

Vi får se vad föräldrar, barn och inte minst de andra partierna säger om förslaget att införa öppna fritids. Själv måste jag säga att jag känner mig ”försiktigt positiv”.