Stefan Kärvlings blogg

Så kom då alla de resterande handlingarna igår eftermiddag/kväll inför måndagens sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. (Se min tidigare blogg om sammanträdet, klicka här.)

Månadsuppföljningen visar att nämnden kommer att gå med ett underskott på ungefär 8,3 milj kr år 2014. Det gör nu inte så mycket, om man betänker att Vänersborgs kommun i sin helhet ändå kommer att göra ett överskott för år 2014 på 24 milj kr. För övrigt ett överskott som hade räckt till att behålla äldreboendet Gläntan, som moderater, folkpartister, kristdemokrater, miljöpartister och välfärdspartister lade ner i sin sparsamhetsiver. För övrigt mandatperiodens sämsta beslut! Även om Marika Isetorp (se här) tycker att de som kritiserar henne för detta beslut gör det enbart för att hon är kvinna. Morgan Larsson (VFP) är inte kvinna, men han vägrar också att ta åt sig av kritiken. Han vägrar nämligen, fortfarande, att inse att Gläntan inte finns längre. De andra borgerliga partierna beklagar helt enkelt att nedläggningen var nödvändig av ekonomiska skäl. Vilket det nu alltså visar sig att det inte var.

De 24 miljonerna hade också räckt till att förstärka Barn- och Ungdomsnämndens budget…

Av Barn- och Ungdomsnämndens underskott på drygt 8 milj kr, så härrör drygt 6 milj kr från Arena-Fritid. Detta underskott har ökat på grund av att Samhällsbyggnad har höjt hyran… Det är så det fungerar i interndebiteringarnas sköna kommunala värld… Fast det kanske kostar när fastigheter och lokaler hamnar i proffsens händer…

Arena Vänersborg fortsätter, naturligtvis, att gå med förlust. Årets intäkter beräknas hamnar på 567.000 kr mindre än förväntat. Kostnaderna för tjänster och kapitalkostnader blir 1,3 milj kr dyrare än beräknat, vilket alltså sammanlagt gör ett underskott på omkring 2 milj mer än budgeterat. Vi får se när bokslutet kommer i början av 2015 om arenan blir ”billigare” eller dyrare än 2013, då arenans totala kostnad hamnade på omkring 27 milj kr.

I prognosen för året 2014 beräknas också förskolan gå med ett underskott på nästan 1,8 milj kr och grundskolan, inklusive fritidshem och pedagogisk omsorg, med lite drygt 8 milj kr. Musikskolan gör ett underskott på 600.000 kr, medan Grundsärskolan gör ett överskott på nästan 2,5 milj.

På sammanträdet kommer nämnden med all säkerhet få fördjupad ekonomisk information.

Förvaltningens svar på kritiken från Arbetsmiljöverket (AV) har också kommit. Det var som jag hade befarat, ordrikt och innehållslöst. Man går förbi de verkliga problemen med rektorernas arbetssituation. Problemet är ju helt enkelt att rektorerna har för mycket att göra. Och det enda man kan göra för att råda bot på situationen, och kritiken från AV, är att helt enkelt avlasta rektorerna arbetsuppgifter. Men istället för att föreslå att intendenter anställs som tar hand om fastighetsfrågor etc eller att särskild personal med personalansvar tar hand om personalfrågor, så föreslås typ utökat stöd till rektorerna vid behov.

Förvaltningen menar i princip att rektorerna ska ”hojta” att nu behöver jag mer hjälp, nu har jag för mycket att göra. Då ska någon komma och göra en brandkårsutryckning. Det håller inte, det löser inte de grundläggande problemen.

I förvaltningens svar till AV, så beskrivs ”Rutiner för uppföljning av arbetstid och arbetsbelastning”, på ett mycket noggrant sätt. Det vill säga, hur det förhåller sig idag. Det är en beskrivning av hur flextiden, tidssaldot, inarbetad tid, övertid, avstämningsperioder etc fungerar. Det står t ex att rektorer har en timmes lunchrast varje dag. Under mina 33 år som lärare har jag nog fortfarande aldrig sett en rektor som har lunchrast en timme ens en enda dag under veckan.

Sedan har ju rektorerna de uppgifter de har och de uppgifterna ska utföras vad än cheferna säger om maxtak på arbetstiden. Jag tror till och med att det finns rektorer som har slutat stämpla in sin övertid, för att slippa tjat och kritik från bl a AV… Kanske, fast det är helt min spekulation, igen, spelar den individuella lönesättningen in också…

Denna beskrivning i förvaltningens svar följs av en beskrivning av vilka stödresurser det finns för rektorer, dvs det som uppenbarligen inte har fungerat. De stödresurser som räknas upp är kompetensutvecklingsinsatser, att rektorerna kan få hjälp av verksamhetsmöte, biträdande rektorer, lokala samverkansgrupper, elevhälsoteam med medicinsk, social, psykolo­gisk och specialpedagogisk kompetens, chefsdagar, kommundirek­törsdagar, dialogdagar med huvudmannen, förstelärare, utvecklingspedagoger, administratörer, skolassistenter, ekonomer, personalspecialister, skoljurist, förvaltningsledning, utvecklingsledare med flera. (Tänk – allt det som de här yrkeskategorierna gör, det gör och ansvarar rektorerna för… Alltihop!)

Jag undrar om förvaltningen förstår att all kommunikation med andra, det spelar ingen roll vilka det är, tar arbetstid! Likaså alla möten och all kompetensutveckling. Det tar tid från de arbetsuppgifter som ska utföras, antagligen mer arbetstid än vad rektorn får tillbaka. Dessutom måste en rektor finnas på skolan. Det är på skolan rektorns arbetsuppgifter finns.

Den här attityden från förvaltningen gentemot rektorerna återspeglas också i det avsnitt, ”Dialog och planering av ytterligare resurs- och stödinsatser för rektorer”, där ”förbättringsåtgärderna” beskrivs:

• ”En känd (??; min anm) vikarie­rande rektor som resurs vid ordinarie rektors planerade frånvaro och som förstärkning vid behov.
• En ytterligare administrativ resurs knyts till rektorerna som stöd vid schemaläggning, tjänstefördelning, uppföljning av närvaro med mera.”

Lite mer av samma med andra ord. Och det kommer fortfarande inte att lösa de grundläggande problemen.

Det är i och för sig intressant att rektorerna nu ska få hjälp med det löpande arbetet när de är frånvarande… Det förutsätter väl i och för sig också att inte flera är frånvarande samtidigt… Hur lång tid tar det inte att sätta in en person utifrån i arbetsuppgifter, om det nu ens är möjligt. Och varifrån ska rektorn ta denna tid?

Ytterligare två åtgärder ska genomföras:

”Säkerställande att returnering av arbetsmiljöuppgifter sker när rektor inte har tillräckliga resurser för att åtgärda risker i ar­betsmiljön.”

Det är samma här, rektorerna lyfts inte av några arbetsuppgifter. De ska få ”hjälp” när de själva ska behöva ”erkänna” att de inte klarar av sina uppgifter. Med allt vad det innebär.

Till sist.

”En översyn av och omstrukturering av mötesformer ska genomföras.”

Varje torsdag, vinter, vår som höst, samlas rektorerna varje torsdag på typ kommunhuset. Det är en hel arbetsdag i veckan, 20% av den totala arbetstiden. Förvaltningen drar då samman rektorerna för diskussioner, kompetensutveckling, kommundirek­törsdagar etc. De är alltså inte på sina skolor denna tid och kan därför inte heller utföra sina ”ordinarie” arbetsuppgifter. Jag säger inte att tiden på något sätt är bortkastad, men styrs träffarna verkligen utifrån rektorernas behov? Och är det meningsfullt att så mycket av rektorernas arbetstid används till detta – tid som styrs av någon annans agenda?

Ordet ”omstrukturering” gör mig också lite misstänksam. Det blir som om problemen har med själva organisationen att göra. Det känns som ett typiskt byråkratiskt sätt att angripa problemet. Det handlar ju helt enkelt om att rektorerna arbetar ”häcken av sig” för att hinna med sina arbetsuppgifter.

Förvaltningen skickar också med 30 bilagor till Arbetsmiljöverket! 30 bilagor! Det är allt från Vänersborgs Mål- och resursplan 2014-16 till Vänersborgs anvisningar för uppgiftsfördelning av arbetsmiljöarbetet och skärmdumpar från kommunens intranät.

Bilagorna innehåller hur många blanketter som helst. Som typ ska underlätta rektorernas arbete. I stället ser man hur mycket arbete som krävs för att fylla i dem… Under blod, svett och tårar… Ska verkligen en rektor syssla med t ex riskbedömningar, checklistor kring arbetsmiljön på 14-15 sidor, personalronder, arbetsskador och tillbud mm?

Att bara läsa igenom allt detta som finns i alla bilagor och sätta sig in dem tar säkert flera dagar för rektorerna…

Summa summarum. Jag tror inte på att de åtgärder som förvaltningen planerar på något sätt kommer att lösa problemen med rektorernas arbetssituation.  Och i förlängningen drabbar rektorernas alltför höga arbetsbelastning inte bara rektorerna själva utan också personal och elever. Och det statliga uppdraget att vara pedagogisk ledare…

Jag tror att hela rektorsorganisationen måste ses över. Snarast.