Ingen människa är illegal
Invandrare, ensamkommande barn, flyktingar, migranter, EU-migranter, asylsökande, anhörighetsinvandrare, skyddsbehövande, samvetsflyktingar, arbetsinvandrare, tiggare… Begreppen är många. Det handlar alltid om människor som flyr tortyr, förföljelse, krig, fattigdom eller annat elände. Oftast är det människor utan ansikten…
Utom ibland. Då den lilla drunknade pojken flöt upp på den grekiska kusten…
Det finns en grupp till, en stor grupp som inte syns i medierna eller hörs i diskussionen – de papperslösa.
Ordet papperslös används för att beteckna människor som befinner sig i Sverige utan tillstånd. Barn till papperslösa föräldrar räknas också till gruppen papperslösa. Ibland, kanske något felaktigt, räknas också gruppen gömda flyktingar, dvs personer som sökt asyl och fått avslag men inte lämnat landet, med i gruppen papperslösa.
Det beräknas att det finns 40-60.000 papperslösa personer i Sverige. 45 av dessa papperslösa familjer lever i området Trollhättan/Vänersborg.
I tisdags träffade jag en papperslös flicka på ungefär 18 år. Låt oss kalla henne A. Hon hade ett ansikte. Hon var en människa. Fast hon inte hade fyra siffror i slutet på personnumret…
A berättade om sitt öde. Hon berättade om hur familjen levde i sitt hemland. De hade det ganska bra, fadern var egen företagare och familjen hade framtidsdrömmar. Men minnena från kriget levde vidare, fiendskapen och motsättningarna fanns kvar – och fader och modern kom från olika sidor…
Familjen ville inte flytta, de ville i det längsta bo kvar. Men en dag blev A misshandlad av fienden. Familjen tog genast beslutet att fly. Det var inte längre säkert.
Familjen kom till Sverige. Här blev de intervjuade av någon representant från Migrationsverket. A ville inte berätta allt som hade hänt henne, hon ville inte lägga ytterligare last på sin fars och mors redan tunga börda. Vad hon inte visste, det var att denna enda intervju avgjorde allt… A var 16 år.
Familjen fick avslag på sin asylansökan.
Nya omständigheter lämnades in och beslutet överklagades. Men i och med att dessa omständigheter inte hade redovisats i intervjuerna, så hölls de emot familjen. De hade haft sin chans.
Familjemedlemmarna blev inte trodda.
Fadern dog snart i cancer, modern blev psykiskt sjuk och försökte begå självmord. A fick ta hand om sina tre småsyskon bäst hon kunde. På dagarna under terminerna kunde livet vara något drägligare. Barnen fick gå i skola, träffa kompisar och andra snälla människor.
På lov och helger samlade de tomflaskor och tomburkar för att få pengar till en bit bröd. Deras tilltro till myndigheterna var låg, de var rädda för att bli utvisade. De vågade inte söka hjälp.
De som är kvar i familjen lever i nuet. A ville bli tandläkare i sitt hemland. Nu tänker hon inte på framtiden. Det finns ingen. Hennes framtidsdrömmar är krossade.
Familjen har fått kontakt med Nätverket ”Ingen människa är illegal”. Det har gett ett visst hopp för familjen. Nu har de träffat människor som de kan lita på.
Nätverket ”Ingen människa är illegal” arbetar utifrån FN:s barnkonvention:
”Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras.”
Nätverket anser att alla människor som befinner sig inom en stats gränser ska ha samma sociala, politiska och ekonomiska rättigheter samt skyldigheter. Organisationen tror på en värld utan nationsgränser och arbetar alltid ur ett barnperspektiv.
Det är inte olagligt att arbeta med papperslösa eller gömda människor. Organisationen gör en fantastisk insats som i många fall är skillnaden mellan liv och död – för dessa våra medmänniskor, som saknar de sista fyra siffrorna…
Nätverket är helt beroende av insamlade medel. De använder pengarna uteslutande till de papperslösa. Alla i organisationen arbetar helt ideellt.
Jag har fått ett ansikte. På en papperslös. A, 18 år. Det glömmer jag aldrig.
:
PS. Du hittar nätverket här:
Trollhättan/Vänersborg: http://ingenillegal.org/imai-trollhattan
Vill du bidra ekonomiskt?
- Pg 54969-4
- Bg 683-3875
- Swish: 12 33-88 17 52
TACK!