Arkiv

Archive for april, 2021

Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?

5 april, 2021 2 kommentarer

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggarna ”Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?”, “Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund” och “Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på”. Jag rekommenderar att du läser de här bloggarna innan du fortsätter med denna. 

Miljö- och byggnadsförvaltningen med miljö- och hälsoskyddschefen David Tengberg i spetsen skrev den 20 november till Solvarm:

“Till följd av att en avloppsanläggning inrättats och är i drift utan tillstånd, är avsikten att ett beslut miljösanktionsavgift ska upprättas.”

Det tidsbegränsade tillståndet för “Ecocycle system Two” hade löpt ut den 30 juni 2020 och Solvarm hade missat att ansöka om ett förlängt tillstånd.

Det var en miss, helt klart. Men familjen försökte förklara situationen. Solvarm redovisade de skäl som jag angav i min förra blogg. (Se “Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på”.) Men Solvarm tog också juridiken till hjälp. Utgångspunkten var frågeställningen om vilken miljönytta som miljö- och byggnadsförvaltningen ville uppnå med att driva ärendet om en miljösanktionsavgift.

Solvarm citerade Miljöbalken, och han började naturligtvis med 1 kap 1 §:

“Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.”

Lagen syftar alltså till “att främja en hållbar utveckling”. Det är överordnat allt annat. Redan här ser vi att miljö- och byggnadsförvaltningens prioriteringar inte stämmer med Miljöbalkens… I paragrafen räknas det sedan upp några tillämpningar av lagen. Jag noterar särskilt:

“återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås.”

Och är det något som Solvarm brinner och jobbar för så är det kretsloppstänket. Till skillnad från Vänersborgs kommuns VA-lösningar…

Solvarm menade också att han saknade uppsåt och inte hade utövat oaktsamhet som orsakat någon miljöfara – Miljöbalken 29 kap § 1:

“För miljöbrott döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. orsakar att det i mark, vatten eller luft släpps ut ett ämne som typiskt sett eller i det enskilda fallet medför eller kan medföra
a) en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse,
eller
b) någon annan betydande olägenhet i miljön,
2. förvarar ett ämne eller hanterar avfall på ett sätt som kan medföra en förorening som är skadlig för människors hälsa, djur eller växter i en omfattning som inte har ringa betydelse eller som kan medföra någon annan betydande olägenhet i miljön”

Jag citerar ett så långt avsnitt också därför att den miljöintresserade kan jämföra avsnittet i Miljöbalken med kommunens eget VA-system… Och fundera på var miljö- och byggnadsförvaltningen borde lägga sin kraft… (Se t ex “VA och utsläppen 2018”.)

Solvarm hänvisade slutligen till kap 30 § 2 som beskriver att sanktionsavgift inte behöver tas ut om det finns skäl. Och Solvarm menade att han hade visat att en miljösanktionsavgift var oskälig.

Miljö- och byggnadsförvaltningen stod fast vid sitt beslut, tidsgränsen hade överskridits. Allt annat var ovidkommande. Och därför skulle Solvarm betala en sanktionsavgift. Och visst, lagen ger kommunen möjlighet att ta ut en sanktionsavgift, även om det inte är det egentliga syftet med Miljöbalken.

Solvarm såg lagen i ett större perspektiv. Han tittade på tanken och syftet med miljölagstiftningen. Och det gav lagens paragrafer stöd för. Ja, lagen förordade faktiskt ett sådant perspektiv. (Läs gärna Miljöbalkens 1 kap 1 § ovan en gång till om syftet med lagen – om du tvivlar…)

Vems tolkning av lagen som är den riktiga, Solvarms eller miljö- och byggnadsförvaltningens, ska Mark- och miljödomstolen så småningom ta ställning till. Solvarm har betalat 5.000 kr, vilket familjen varit tvungen till, men samtidigt överklagat miljö- och byggnadsförvaltningens beslut om sanktionsavgiften.

Det återstår att se vem som har rätt, men en sak vet jag dock helt säkert. Miljö- och byggnadsförvaltningen har gjort allt för “sätta dit” familjen Solvarm. Den har letat paragrafer och möjligheter enbart för detta syfte. Förvaltningen har bara velat försvåra för familjen Solvarm och förhindra den tekniska utveckling som Anders Solvarm har arbetat med för sin VA-anläggning.

Solvarm tyckte också att kommunen borde ha skickat ut en påminnelse innan den satte igång ärendet och krävde sanktionsavgift. I Förvaltningslagen står det:

“6 §  En myndighet ska se till att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla. Myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen.”

Det är en paragraf i Förvaltningslagen som jag tror att kommundirektören och politikerna som styr i Vänersborg ska studera, både en och två gånger, och sedan skicka vidare till flera av de anställda i de “tekniska förvaltningarna”.

I slutet av sitt 9 sidor långa brev ger Anders Solvarm sin version av ett besök, som har ett visst intresse, från politiker och tjänstemän den 30 november:

“Utöver miljösanktion anser handläggare XX på MoH (=miljö och hälsoskydd: min anm) sig nödgad att inleda en ny tillståndprövning för system Two helt från start. Jag trodde det skulle räcka med en enkel förnyelse (stämpling av nya papper) men XX kräver förutom ny ansökan också nytt platsbesök. 2020-11-30 kom hela MoH, alla handläggare på enskilt avlopp, inklusive XX och MoH chef DT på tillsyn. I slutet på tillsynsbesöket passade jag på att fråga om MoH hade någon egen vilja/avsikt med tillståndsärendet och sanktionsärendet. Jag fick till svar att avsikten bara var att följa lagen.”

”Följa lagen”…

Och Anders Solvarm avslutade sitt brev till Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen med en personlig kommentar. Jag tycker att den passar bra att återge i sin helhet.

“Jag (=Anders Solvarm; min anm) jobbar målmedvetet och samarbetar med ledande experter och forskare för att uppnå högst möjliga grad av bioteknisk prestanda. Flera projekt jag är involverad i röner uppmärksamhet både nationellt och internationellt i de allra största mediekanalerna. Det börjar bli belastande att återkommande få frågor om hur samarbetet med min egen kommun fungerar. Jag vet snart inte vad jag ska svara media när de undrar varför min egen kommun upprepade gånger aktivt försöker försvåra och motarbeta mina strävanden mot högt ställda miljömål. Därför försöker jag i detta brev ge en lite större bild av händelseförlopp och ärendets omfång. Jag har inget emot att MoH är noggranna i sitt viktiga arbete. Tvärtom. Jag har absolut inget att vinna på segdragna konflikter med kommunen eftersom jag tror att vi egentligen har samma mål om att följa miljöbalkens avsikter rörande fungerande kretslopp. Resursförnyelse via fungerande kretslopp är den enda möjligheten mänskligheten har att nå en hållbar framtid på vår planet.”

Den 12 december 2020 kom beslutet:

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden beslutar att Solvarm … ska betala en miljösanktionsavgift på totalt 5.000 kronor för att ha inrättat en avloppsanordning utan tillstånd trots att ett sådant tillstånd krävs.”

Beslutet fattades dock inte av politikerna i nämnden “personligen”, utan det var tjänstemännen som fattade det på delegation.

Tjänstemännen motiverade beslutet:

“Miljö- och hälsoskyddsnämndens bedömning utgår ifrån att en avloppsanläggning alltid måste ha ett giltigt tillstånd för att avloppsanläggningen ska tillåtas vara i drift. Om ett tillstånd löper ut, måste ett nytt tillstånd vara upprättat innan dess, för fortsatt drift av avloppsanläggningen som berörs. I annat fall måste avloppsanläggningen tas ur drift.”

Och tjänstemännen var tvärsäkra i sin bedömning:

“Ingen annan bedömning kan göras i ärendet”

Det enda som gällde för Vänersborg kommun var alltså att tidsgränsen hade passerats. Det är intressant att miljö- och byggnadsförvaltningen också uttrycker det som att Solvarm har “inrättat en avloppsanordning utan tillstånd”. ”Avloppsanordningen” inrättades ju inte 2020, utan 2 år tidigare – och hade tillstånd. Det här skriver också Solvarm den 31 december i sitt överklagande av beslutet till Mark- och miljödomstolen:

“Det saknas laglig grund att påföra makarna Solvarm miljösanktionsavgift då bestämmelsen i 3 kap. 1 § 1 p förordningen om miljösanktionsavgift omfattar inrättande utan att tillstånd har sökts. Så är dock inte fallet i förevarande mål, som gäller ett nytt tillstånd som ska ersätta ett tidsbegränsat tillstånd som löpt ut, och utan att något nytt inrättade har gjorts.”

För fullständighetens skull. I sin överklagan anförde dessutom, förutom citatet ovan, ytterligare två grunder för sin överklagan;

“2. Den tekniska del som beslutet avser (System Two) utgör endast en integrerad del av en redan tillståndsgiven avloppsanordning (System One), och omfattas därför inte av bestämmelsen.”

“3. På grund av sjukdom våren och sommaren 2020 vore det, jämlikt 30 kap. 2 § 2 1 p MB, oskäligt att ta ut en miljösanktionsavgift.”

Som sagt, vi får se vad Mark- och miljödomstolen så småningom kommer fram till.

Hanteringen av Solvarms miss att ansöka om förnyat och förlängt tillstånd för “System Two” illustrerar, anser jag, den frenesi och tråkiga attityd som miljö- och byggnadsförvaltningen har visat gentemot Solvarm och hans arbete med att utveckla sina VA-system. Den har gjort allt för att försvåra livet för familjen genom att tolka lagen på sämsta tänkbara vis för familjen.

Men 5.000 kr i sanktionsavgift är en sak, en annan är att miljö- och byggnadsförvaltningen inledde en ny tillståndsprövning för “System Two” – helt från start. Fundera gärna fram till nästa blogg vad ni tror att förvaltningen kom fram till…

==

Bloggar i denna serie:
Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?” – 2 april 2021
Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund” – 3 april 2021
Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på” – 4 april 2021
“Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?” – 5 april 2021
Solvarm 5: Stoppa System Two!” – 6 april 2021
Solvarm 6: Godkänn System Two! (1/2)” – 7 april
Nyhet: Inget beslut om Solvarm” – 7 april 2021″
Solvarm 7: Godkänn System Two! (2/2)” – 8 april 2021
Solvarm 8: Politikerna körde över förvaltningen” – 9 april 2021
Solvarm 9: Förvaltningens nya krav” – 22 april 2021
Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden” – 2 maj 2021
Solvarm 11: Stenmans förslag” – 4 maj 2021

Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på

4 april, 2021 1 kommentar

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggarna ”Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?” och “Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund”. Jag rekommenderar att du läser de här bloggarna innan du fortsätter med denna. 

Den 11 juni 2018 godkände Miljö- och hälsoskyddsnämnden Solvarms VA-system, ”System One”. “System Two” däremot fick bara ett tidsbegränsat tillstånd på 2 år. Under denna tid skulle Solvarm också upprätta ett kontrollprogram för provtagning.

Det tidsbegränsade tillståndet för “Ecocycle system Two” löpte ut 30 juni 2020. Familjen Solvarm missade det. Miljö- och byggnadsförvaltningen såg då sin chans.

Och tog den.

Den 23 september (2020) fick Solvarm ett brev från miljö- och byggnadsförvaltningen. Brevet kom utan någon påminnelse om att ansökningstiden för ett förnyat tillstånd höll på att löpa ut. Förvaltningen påpekade i brevet att Solvarm saknade tillstånd för “System Two”. 

Det var inte bra. Familjen Solvarm hade slarvat, de hade inte ansökt om förlängt tillstånd. Anders Solvarm erkänner, det var ett misstag. Men familjen försökte förklara situationen, systemet och historiken. Det fanns skäl till att misstaget hade kunnat ske.

Solvarm förklarade för tjänstemännen, som var nya på sina poster, i varje fall i “ärendet Solvarm”, att naturhuset sannolikt hade Sveriges mest undersökta, testade och bevisat välfungerande enskilda avloppsanläggning. Det var ju bara ett år sedan Mark- om miljödomstolens dom, där domstolen slog fast att naturhusets VA-system var minst lika bra eller bättre än kommunens. Solvarm förklarade vidare att provtagningsprogrammet var fullföljt och att det inte fanns några miljörisker med “System Two”. Tjänstemännen fick också ta del av alla mätresultat från kontrollprogrammet och dessutom en sammanställning av dem.

VA-systemen i naturhuset är “seriekopplade” – “System Two” ligger före “System One”. Det betyder att även om “System Two” skulle sluta fungera så finns “System One” hela tiden kvar som reservsystem. “System One” är fullt fungerande och permanent godkänt för att ta hand om avloppsvattnet. Reningsstegens växtbäddar är desamma för både “One” och “Two”. “System Two” är en utveckling av “System One”.

“Eftersom jag hela tiden har kontroller och får ackrediterade provsvar varje månad så vet jag – hela tiden – att system Two fungerar som avsett vilket innebär att Ecocycle system Twos prestanda är mycket bra. Bättre än alla andra typer av system inkluderat kommunens reningsverk. Unikt bra.”

Det fanns inte heller något uppsåt att försöka undgå att ha eller söka förnyat tillstånd. Självklart. Solvarm beskriver ett möte den 23 oktober 2019 med den dåvarande miljö- och hälsoskyddschefen:

“Vi gick igenom domen (…), min fastighet och mina kretsloppssystem, alla mätvärden och miljö och hälsas hantering av ärendet. X gratulerade till mitt ”fantastiskt välfungerande” kretsloppssystem, accepterade mark- och miljödomstolens dom och bad om ursäkt för miljö- och hälsoskyddsnämdens hantering av ärendet. X sa att min anläggning är bevisat godkänd i domstol och jag bara skulle fortsätta med beslutat kontrollprogram. Inget nytt tillstånd behövde sökas.”

Nu vet jag inte om Anders Solvarm minns helt rätt. Antagligen sa den tidigare chefen något i stil med att ett nytt tillstånd var mer som ett formellt administrativt ärende.

Som sagt, det har funnits en del tjänstemän, till och med chefer, genom åren som har varit positiva till Solvarm och det arbete som Anders lägger ner. Det var synd för Solvarm att denne miljö- och hälsoskyddschef slutade på kommunen.

Solvarm berättade även om sin personliga situation för miljö- och byggnadsförvaltningen. Anders Solvarm och hans fru insjuknade i corona i mars förra året. Trötthetssymptomen kvarstod sedan hela sommaren skriver Anders till förvaltningen, vilket ledde till att familjen hade svårt att klara sin vardag. Anders menade att han bara hade en arbetsförmåga på 30-40% – med ständig sömnbrist.

Det var ingen bortförklaring, men en förklaring. Det var dock tämligen meningslöst… Det trodde inte miljö- och byggnadsförvaltningen på (brev den 20 november):

“För att kunna göra en bedömning och bifalla sådana skäl, måste fastighetsägaren visa upp sådana omständigheter genom dokumentation. Exempelvis kan sådan dokumentation bestå av läkarintyg eller dylikt. Fastighetsägarna behöver även redogöra för varför den andra fastighetsägaren (<<fru Solvarm>>) inte haft möjlighet att lämna in en ansökan för ny prövning…”

Det är inte lätt att ha att göra med personer i kommunen som inte tror på ens ord… (Det kan tilläggas att det inte var helt lätt att bli testad förra våren. Rådet var att inte besöka läkare utan att vara i “hemkarantän” tills symptomen var borta.)

Solvarm ansökte naturligtvis om ett nytt eller snarare förlängt tillstånd. Den förnyade tillståndsansökan för “System Two” lämnades efter brevväxlingen in den 12 oktober – 3 månader och 13 dagar för sent…

Det var för sent, tidsgränsen för ”System Two” hade överskridits. Det var det enda som räknades för miljö- och byggnadsförvaltningen. Det fanns inga som helst miljöhänsyn, det handlade bara om att tidsgränsen hade överskridits. Det kan vara värt att komma ihåg vad som prioriteras i Vänersborgs kommun av miljöinspektörer och miljöchefer. Det tycks i varje fall inte vara miljön…

Det innebar att tillstånd för ”System Two” därmed formellt saknades för de 3 månaderna och 13 dagarna. Därför skulle ett förslag om sanktionsavgift upprättas. Ansåg miljö- och byggnadsförvaltningen.

Miljö- och byggnadsförvaltningen, med miljö- och hälsoskyddschefen David Tengberg i spetsen, skrev den 20 november till Solvarm:

“Under år 2020 uppmärksammade Miljö- och byggnadsförvaltningen att en avloppsanordning är i drift utan giltigt tillstånd på fastigheten Sikhall … (även kallat “Naturhuset”). … Avloppsanläggningen System Two är i drift utan att ha ett giltigt avloppstillstånd.”

Och de fortsatte:

“Till följd av att en avloppsanläggning inrättats och är i drift utan tillstånd, är avsikten att ett beslut miljösanktionsavgift ska upprättas.”

Och inte nog med det. Den befintliga avloppsanläggningen, “System Two”, skulle dessutom prövas igen. En ny tillståndsprövning skulle inledas om ett nytt avloppstillstånd kunde upprättas för “System Two”.

Solvarm fick möjlighet att komma med synpunkter. Det gjorde Solvarm den 8 december – i en inlaga på 9 tättskrivna sidor.

Fortsättning följer ”Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?

==
Bloggar i denna serie:
Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?” – 2 april 2021
Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund” – 3 april 2021
”Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på” – 4 april 2021
Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?” – 5 april 2021
Solvarm 5: Stoppa System Two!” – 6 april 2021
Solvarm 6: Godkänn System Two! (1/2)” – 7 april
Nyhet: Inget beslut om Solvarm” – 7 april 2021″
Solvarm 7: Godkänn System Two! (2/2)” – 8 april 2021
Solvarm 8: Politikerna körde över förvaltningen” – 9 april 2021
Solvarm 9: Förvaltningens nya krav” – 22 april 2021
Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden” – 2 maj 2021
Solvarm 11: Stenmans förslag” – 4 maj 2021

Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund

3 april, 2021 1 kommentar

Anm. Det här är en fortsättning på bloggen ”Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?”. Jag rekommenderar att du läser den bloggen innan du fortsätter med denna. 

Den 11 juni 2018 gick en majoritet av politikerna i miljö- och hälsoskyddsnämnden mot sina tjänstemän i miljö- och byggnadsförvaltningen. (Även om det av någon anledning inte framgår av det protokoll som ligger utlagt på kommunens hemsida….) Politikerna beslutade att familjen Solvarm skulle få tillstånd för sin enskilda VA-anläggning. Eller rättare sagt, sina två VA-anläggningar. Både för det äldre ”System One” och det av Anders Solvarm nyutvecklade ”System Two”.

Majoriteten av politikerna gick alltså emot sin förvaltning. Det är viktigt. Tjänstemännens förslag till nämnden var nämligen:

”Sammantaget så bedömer miljö- och hälsoskyddsnämnden att ansökan om den enskilda avloppsanläggningen ska avslås. Avloppsanläggningen bedöms inte vara tillräckligt robust för att uppfylla kraven på en hög skyddsnivå avseende hälsoskydd.”

Tjänstemännen ville alltså stoppa Solvarms cirkulära VA-system, både ”System One” och det nyare ”System Two”.

Den majoritet, som röstade för Solvarm och VA-lösningarna i naturhuset, bestod av miljöpartiet, socialdemokraterna och vänsterpartiet. De ledamöter som röstade nej representerade sverigedemokraterna och – moderaterna. Nämndens två moderater röstade mot Solvarm. Den ene var det nuvarande kommunalrådet Henrik Harlitz – Harlitz som under sin politiska historia har visat föga intresse för dalslandsdelen av kommunen.

Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut innebar konkret att ”System One” helt enkelt godkändes, om Solvarm inkom med ett kontrollprogram. Vilket han naturligtvis gjorde. “System One” fick alltså ett permanent tillstånd.

“System Two” villkorades däremot. Det innebar att ”System Two” fick ett tidsbegränsat tillstånd på 2 år. Under denna tid skulle Solvarm upprätta ett kontrollprogram för provtagning. Det var ett ganska avancerat kontrollprogram med omfattande provtagningar varje månad.

Innan jag går vidare så är det läge att kort repetera tekniken kring Solvarms avloppssystem.

“Ecocycle system One”, som är det namn som Anders Solvarm gett sin första tekniska VA-lösning, är ett slamavskiljande system.

Solvarm sammanfattar “System One” i en inlaga till kommunen:

“Slammet avskiljs i tankar och sedan pumpas näringsvattnet (80% av näringen) ut under jord till rening i växtbäddar i flera steg – skyddade av växthuset. Sommartid åtgår allt vatten till odlingarna vilket innebär noll utsläpp. Vintertid lämnar endast en liten mängd mycket väl renat vatten systemet. Slammet (20% av näringen) töms en gång per år av slambilen.”

Vill du veta mer om “System One” kan du läsa vidare här – se “Solvarms naturhus i Sikhall”. I denna blogg försökte jag “gå till botten” i beskrivningen av “System One”.

I samma inlaga beskriver Solvarm också det nya systemet, “System Two”:

“Ecocycle system Two är ett slamintegrerat system. Slammet följer med näringsvattnet (slammet 20% + näringsvattnet 80% = 100% av all näring) ut under jordytan i specialdesignade växtbäddar där det bryts ner av makro och mikrobiota. Systemet är mycket robust och bygger helt på naturens egna processer (biomimik). Det innebär att ingen slamtömning behövs. 100% av avloppsvattnet används för det lokala kretsloppet. Växternas rötter i växtbäddarna omvandlar näring och vatten till biomassa (frukt och grönt) över jord som kan skördas = naturens kretslopp.”

I denna blogg, “Solvarms avslag (2/2): System Two”, beskrev jag systemet mycket noggrannare.

“Ecocycle system Two” är en vidareutveckling av “System One”. Det kan vara bra att veta. Anders Solvarm arbetar nämligen hela tiden med att utveckla den cirkulära avloppstekniken. Såvida han inte är upptagen av att skriva försvarsinlagor till Vänersborgs kommun…

Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut den 11 juni 2018 är en viktig milstolpe i kampen mellan Miljö- och byggnadsförvaltningen och familjen Solvarm. Den andra är domen i Mark- och miljödomstolen den 2 september 2019.

Vänersborgs kommun i form av Kretslopp och vatten, som ligger under samhällsbyggnadsnämnden, ville tvångsansluta familjen Solvarms naturhus till kommunens VA-nät. Ja, det är ytterligare en förvaltning i Vänersborgs kommun som är och har varit aktiv och engagerad i kampen mot Solvarm.

Striden om tvångsanslutningen hade pågått i flera år, och de ansvariga tjänstemännen på Kretslopp och vatten brydde sig inte det minsta om att politikerna i Miljö- och hälsoskyddsnämnden faktiskt hade godkänt Solvarms “System One” och gett det ett permanent tillstånd. Det struntade de i, naturhuset skulle in i kommunens VA-nät. Och det skulle dessutom kosta familjen Solvarm 194.935 kr i anslutningsavgift. (Jag beskriver händelseförloppet tämligen utförligt i bland annat bloggen “Solvarms tre strider med kommunen”.)

Politikerna i samhällsbyggnadsnämnden höll med sina tjänstemän. Nämndens ordförande, nuvarande kommunalrådet Benny Augustsson (S), stod helt på tjänstemännens sida – Solvarm skulle in i VA-nätet till varje pris. Inte heller miljöpartisterna hade några andra uppfattningar. Vad då “cirkulärt” VA-system? Det var bara nämndens två vänsterpartister som stod på Solvarms sida.

Familjen Solvarm överklagade alltså kommunens beslut om tvångsanslutning till kommunens VA-nät till Mark- och miljödomstolen. Solvarm ville inte tvångsanslutas och inte heller betala nästan 200.000 kr för en tjänst som familjen inte ville ha eller behövde.

Mark- och miljödomstolens dom blev en total seger för Solvarm. Domstolen slog fast att Solvarms kretsloppsystem var likvärdigt eller bättre än kommunens system på alla bedömningsgrunder. Och inte nog med det. Domstolen menade att Vänersborgs kommun hade tolkat vattentjänstlagen fel. Den som kunde visa att den hade ett system som var likvärdigt eller bättre än det kommunala avloppet kunde inte, menade domstolen, tvingas att anslutas till ett sämre system.

Mark- och miljödomstolen tog upp, punkt för punkt, vad parterna var oense om och hur domstolen resonerade. Domstolen avslutade med en sammanfattning:

“Domstolen har funnit att de enskilda avloppsanläggningarna är likvärdiga med det allmänna systemet vad avser hälso- och miljöskydd. När det gäller god hushållning med naturresurser har domstolen konstaterat att den enskilda avloppsanläggningen är bättre än det kommunala alternativet. Beträffande den hänsyn som ska tas till möjliga framtida förändringar i fråga om fastighetens användning och ägarförhållanden har makarna Solvarm visat att den enskilda avloppsanläggningen håller måttet i jämförelse med det allmänna alternativet samt att det ekonomiskt utfallet är positivt i detta fall. Vid en samlad bedömning finner domstolen mot bakgrund av vad som anförts att makarna Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen. Detta förutsätter dock att den enskilda avloppsanläggningen System Two är i drift samt att riktlinjerna för avloppsanläggningens hygien, skötsel och underhåll upprätthålls. Makarna Solvarms talan ska därför bifallas.”

Med andra ord, naturhusets VA-system var minst lika bra eller bättre än kommunens. (Se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”.)

Istället ruvade tjänstemännen, och kanske också några politiker, på hämnd. Tror jag. Och de fick sin chans förra året.

Fortsättning följer i bloggen ”Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på”.

==
Bloggar i denna serie:
Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm? – 2 april 2021
”Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund” – 3 april 2021
Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på” – 4 april 2021
Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?” – 5 april 2021
Solvarm 5: Stoppa System Two!” – 6 april 2021
Solvarm 6: Godkänn System Two! (1/2)” – 7 april
Nyhet: Inget beslut om Solvarm” – 7 april 2021″
Solvarm 7: Godkänn System Two! (2/2)” – 8 april 2021
Solvarm 8: Politikerna körde över förvaltningen” – 9 april 2021
Solvarm 9: Förvaltningens nya krav” – 22 april 2021
Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden” – 2 maj 2021
Solvarm 11: Stenmans förslag” – 4 maj 2021

Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?

“Vid Vänerns strand ett par mil norr om kommunhuset i Vänersborg ligger den fridfulla lilla byn Sikhall.”

Så började jag min första blogg någonsin om familjen Solvarm och familjens naturhus i Sikhall. Det var den 25 augusti 2015.

Det har blivit en del bloggar om Solvarm sedan dess. Den senaste bloggen skrev jag den 2 mars i år. Det var dagen innan miljö- och hälsoskyddsnämndens senaste sammanträde. Politikerna hade fått ett förslag på bordet av tjänstemännen i miljö- och byggnadsförvaltningen om att stänga ett av Solvarms VA-system.

Kommunen har bråkat en hel del om Solvarms VA-system genom åren, det har väl knappast undgått någon. Och de kommunala byråkraternas kamp mot familjen är naturligtvis orsaken till alla mina bloggar.

Vi var väl några som trodde, och hoppades, att kommunens förföljelse, ja jag skulle faktiskt vilja kalla det så, av Solvarm skulle ta slut i september 2019 när Mark- och miljödomstolen i en dom slog fast att VA-lösningen i Solvarms naturhus var bättre än kommunens. Därför ansåg också domstolen att Solvarm inte behövde ansluta sig eller betala anslutningsavgift till det kommunala VA-nätet. Domen var på 47 sidor och var oerhört välskriven, omfattande och utförlig.

Men det visade sig att kommunens byråkrater i miljö- och byggnadsförvaltningen bara slickade sina sår. De bidade tiden, de accepterade aldrig varken domen eller Solvarms VA-lösning. Och, förmodar jag, ivrigt påhejade av tjänstemän och politiker i samhällsbyggnads återupptog miljö- och byggnadsförvaltningen jakten på familjen, så fort tillfälle gavs.

Det visade sig att tillfälle gavs – och kommunen fortsätter följaktligen att än idag göra livet jobbigt för familjen Solvarm.

Jag måste dock vara rättvis och säga att det under åren har funnits enstaka kommunala tjänstemän som har varit positiva till Solvarm och den tekniska utveckling som Anders Solvarm har bedrivit, och bedriver, i sin naturhus. Men av någon anledning verkar alla dessa ha slutat sina anställningar i miljö- och byggnadsförvaltningen.

Under alla år som striderna har pågått så har Solvarm fått ägna mycket tid åt att fylla i dokument och blanketter, utföra mätningar, söka tillstånd, försvara sig mot obefogade kommunala krav osv osv. Ändå har Solvarm hunnit med att informera om, utveckla och sprida den cirkulära VA-tekniken. Och intresset från internationell och nationell media har varit stort. Otaliga är de besök av TV-bolag, internationella och nationella massmedier som studerat och fortfarande studerar familjen Solvarms naturhus i Sikhall. I veckan som gick var t ex en fransk journalist och dokumentärfilmare på plats. Det går att se filmer om Solvarms naturhus både på Netflix och Apple-TV. Även svensk TV har har gjort inspelningar och reportage. Förutom då naturligtvis alla intresserade och alla experter som har varit i Sikhall för att studera och lära av VA-lösningen i naturhuset. Men vad ska Solvarm svara när folk frågar om Vänersborgs kommun…?

Solvarm skrev i ett av sina mail till kommunen:

“Det börjar bli belastande att återkommande få frågor om hur samarbetet med min egen kommun fungerar. Jag vet snart inte vad jag ska svara media när de undrar varför min egen kommun upprepade gånger aktivt försöker försvåra och motarbeta mina strävanden mot högt ställda miljömål.”

Den stora frågan som familjen Solvarm, och även andra, ställer sig är – hur kan kommunen under alla dessa år bråka och ta kamp mot Solvarm när de vet att VA-lösningen i naturhuset är överlägset kommunens VA-system? När Solvarm ser och använder avloppsvattnet som en resurs, där näringsämnen återförs till jorden – ett kretslopp för en hållbar miljö och en hållbar framtid. Samtidigt som kommunens eget VA-system årligen släpper ut orenat avloppsvatten i både Vänern och Frändeforsån, när inte all kväve och fosfor återvinns till jordbruksmarken, när mikroorganismer, läkemedelsrester och mikroplaster släpps ut i åar och sjöar…

Vad är det som driver kommunens politiker och framför allt tjänstemän att göra livet surt för familjen Solvarm? Varför vill de stoppa Solvarms unika VA-lösning? Den frågan funderar Solvarm ofta på – men den är fortfarande obesvarad.

Kommunens strider tar tid, kraft, energi, glädje och pengar från familjen Solvarm. Det är inget som de önskar.

Jag planerar att i några bloggar skildra det senaste “slaget” i kommunens strid mot Solvarm. Det som startade förra året då miljö- och byggnadsförvaltningen ganska oväntat återigen började göra livet surt för familjen. Förvaltningen såg nämligen en chans att stoppa Solvarms VA-system.

Striden avgjordes tillfälligt med en slags vapenvila den 3 mars nu i år. Det har vi kunnat läsa om i TTELA nyligen. (Se “Ärendet om Solvarms avlopp skickades tillbaka”.) Det röktes ingen fredspipa men miljö- och byggnadsförvaltningens tjänstemän fick backa något. Det var vänsterpartiets Göran Stenman, ledamot i Miljö- och hälsoskyddsnämnden, som fick politikerna i nämnden att avvisa tjänstemännens orimliga krav på familjen, i varje fall tills nämndens sammanträde den 7 april.

Tack vare att TTELA har skrivit om Solvarm (se också TTELA “Solvarm och kommunen i ny avloppsstrid” och GP, som hade denna artikel före TTELA, “De odlar i medelhavsklimat – i Vänersborg”) verkar också intresset bland allmänheten ha tagit fart. Det har varit åtminstone två insändare i tidningen. (Se “Mitt råd till kommunen – läs in fakta”och “Vänersborg en miljökommun?”.)

Det skulle ta alltför lång tid att ge en historisk tillbakablick av alla kommunens strider mot Solvarm. Om du klickar på denna länk – bloggar om Solvarm – så kan du bläddra ett tag bland alla bloggar, de senaste bloggarna kommer först. Den från augusti 2015 kommer sist.

Den förmodade sista striden år 2019, som inte blev den sista, redogjorde jag för i två bloggar i september 2019, “Solvarm och SHB (1/2): En tillbakablick” och “Solvarm och SHB (2/2): Buccis motion”. Någon vecka innan denna batalj hade domen från Mark- och miljödomstolen förkunnats. Den beskrev jag i bloggen “Solvarm fick rätt mot kommunen!!”. Den är värd att läsa och där kan man också ladda ner domslutet. Den här domen kommer att spela en stor roll i de följande bloggarna, både för Solvarms försvar och Stenmans agerande i nämnden. Domen gav ju Solvarm rätt mot kommunen, och domstolen slog fast:

“Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”

Det kan vara läge att repetera lite av historien kring Solvarms naturhus innan denna bloggserie om de senaste bataljerna kör igång på allvar med nästa blogg. Så att man liksom kommer i “rätt stämning”. Själv måste jag erkänna att hjärtat pumpade ännu fortare än vanligt när jag läste de gamla bloggarna. Naturligtvis kommer jag att repetera de händelser som är viktiga för att förstå det senaste dryga halvårets händelser.

Fortsättning följer i bloggen ”Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund”.

==
Bloggar i denna serie:
”Solvarm 1: Varför jagar kommunen Solvarm?” – 2 april 2021
Solvarm 2: En historisk och teknisk bakgrund” – 3 april 2021
Solvarm 3: Misstaget kommunen väntat på” – 4 april 2021
Solvarm 4: Har kommunen lagen på sin sida?” – 5 april 2021
Solvarm 5: Stoppa System Two!” – 6 april 2021
Solvarm 6: Godkänn System Two! (1/2)” – 7 april
Nyhet: Inget beslut om Solvarm” – 7 april 2021″
Solvarm 7: Godkänn System Two! (2/2)” – 8 april 2021
Solvarm 8: Politikerna körde över förvaltningen” – 9 april 2021
Solvarm 9: Förvaltningens nya krav” – 22 april 2021
Solvarm 10: Solvarms brev till nämnden” – 2 maj 2021
Solvarm 11: Stenmans förslag” – 4 maj 2021

Glad Påsk!

1 april, 2021 2 kommentarer

Idag är det skärtorsdag, den dag som inleder påskhögtiden.

Det var denna kväll för några tusen år sedan som Jesus samlade sina lärjungar för en sista måltid. Och denna kvällsvard lever kvar i den kristna kyrkan än idag. Den har gett upphov till kyrkans allra viktigaste heliga handling – nattvarden. 

Det är under nattvarden som en människa visar att hon är kristen. Under denna “måltid” ingår eller förnyar den kristne förbundet med gud. Förbund på grekiska heter testamente och nattvarden har gett namnet “Nya Testamentet” till den del av bibeln som handlar om Jesus.

Påsken är kristendomens absolut viktigaste högtid. En högtid som egentligen borde firas samtidigt som judarna firar sin påsk. Vilket naturligtvis var det som Jesus gjorde för drygt 2000 år sedan när han tog med sig lärjungarna till templet i landets huvudstad Jerusalem. De skulle högtidlighålla minnet av Moses och sitt folks uttåg ur Egypten.

Den unge snickarens åsikter var tämligen radikala, kanske till och med revolutionära. Och det visste han. Han var mycket medveten om att han betraktades som ett hot av de makthavande. Men han var förberedd… Efter en härva av politiska ränkor, misstänkliggöranden och lögner från etablissemangets sida (utan att dra några paralleller till dagens Vänersborg) under en mycket hektisk fredagsnatt fick den oppositionella systemkritikern sin dom. Han fick senare under dagen sona med sitt liv i en mycket plågsam kvävningsdöd uppspikad på ett kors. Det var så romarna avrättade upprorsmän.

Jesus lidande på långfredagen är kyrkoårets största händelse. I varje fall för dem som bekänner sig till den lutherska tolkningen av den kristna läran. Som vi av tradition gör i Sverige. Otaliga är de generationer som under denna dag har hört sina andliga ledare vältaligt och målande beskriva Jesus plågsamma död på korset och den skrämmande, eviga vistelsen i helvetet som väntade alla de syndare som inte trodde på den kommande uppståndelsen. Den mer ”positiva” ortodoxa kyrkan lade istället tonvikten på påskdagen – dagen då Jesus sägs ha uppstått. (Katolska kyrkans viktigaste högtid är juldagen, dagen då Jesus skulle ha fötts.)

Det var förr. Nu för tiden är det en allt mindre del av befolkningen i landet som funderar på vad som hände i Palestina för tvåtusen år sedan. Traditioner och tro har förändrats. Idag finns inte mycket kvar av den kristna påsken. Nu är påskhelgen den helg då gemene kvinna och man slår rekord i godisätning. Och barnen klär ut sig till påskgummor och påskgubbar. Och kycklingar pryder hus och hem. Och kanske äts det ett och annat ägg också.

Säkerligen är det dock så att folk tänker mer på liv och död denna påsk än någonsin tidigare. Ja, frånsett förra året då. De kanske inte tänker direkt på kristendomen eller på Jesus, men på små osynliga virus – virus vid namn Covid-19… Virus som kan slå till på ett ögonblick och där man minst anar det. Och blint och mot vem som helst… Ett virus som snabbt kan förvandla livet till sin motsats. Och de nya varianterna kommer inte från Palestina/Israel, men väl från England, Sydafrika och Brasilien – alla så kallade kristna länder.

Även ett annat virus har intagit Nordstan, ett flygande och förorenande virus. Jag tänker naturligtvis på fiskmåsarna. Invasionen kom alltså inte heller i år från öster, från Ryssland, utan från norr, från Vänern. Fiskmåsarna intog hustaken i Nordstan fredagen den 26 mars. Det var ganska tidigt.

Just nu håller måsarna som bäst på att bygga och förstärka sina befästningar. Och från dessa försvars- och anfallsställningar högt över marknivån önskas alla i Nordstan godmorgon, godmiddag, godkväll och godnatt. Hundratals fiskmåsar vill med sina omisskännliga vansinnesskrik att vi alla som råkar bo i deras naturliga habitat ska känna oss välkomna till den nya häckningssäsongen.

Fiskmåsar tillhör inte mina favoriter i den svenska faunan. Och nu ska de bo på taken här i Nordstan i 4 månader framåt. Under denna tid utgör de ett stort miljöproblem. De för väsen under dygnets alla 24 timmar, de skitar ner bilar, fönster, trädgårdsmöbler, barn, människor, trottoarer osv. Det vet och det tänker alla boende i Nordstan på med ångest.

De utanför Nordstan som händelsevis hyser tvivel på att de vrålande gråvita varelserna utgör en sanitär olägenhet är välkomna. Gärna med bil, som naturligtvis parkeras på en av Nordstans alla smågator… För att sedan åka direkt till biltvätten. Och gärna naturligtvis också för att tillbringa en natt i området… För att sedan åka till bostaden eller hotellet långt från sjön för att sova ut. Och då har fiskmåsarna ännu inte skaffat sig ungar. När äggen kläcks blir fågellivet ännu mer exotiskt… Och påträngande. (Man kanske ska börja äta fiskmåsägg på påsk…?

Och med dessa rader önskas alla en så Glad Påsk som möjligt…

Kategorier:helgläsning