Arkiv

Archive for januari, 2025

BUN får skarp kritik från revisorerna (1)

14 januari, 2025 Lämna en kommentar

Igår, en vecka före barn- och utbildningsnämndens (BUN) första sammanträde för år 2025, damp kallelsen ner i den digitala brevlådan. Efter en snabb blick på dagordningen fastnade mina ögon redan på det första ärendet – “Presentation av revisionsrapport: Uppföljande granskning av skolans måluppfyllelse och fördjupad granskning av särskilt stöd”.

Jag lade allt åt sidan och började läsa:

“Den sammanfattande bedömningen är att nämnden inte har säkerställt ett ändamålsenligt arbete med särskilt stöd i grundskolan. Granskningen visar att det finns väsentliga brister i nämndens följsamhet till lag och allmänna råd vad gäller elever i behov av stöd. Elever får inte sitt behov av stöd utrett i tillräcklig utsträckning, åtgärder på individnivå är inte tillräckligt konkreta och kan därmed inte utvärderas. Utvärderingen behöver också utvecklas så att åtgärder omprövas vid behov. Vad gäller de rekommendationer som lämnades år 2021 bedöms nämnden delvis ha åtgärdat dessa.”

Det var ord och inga visor! Det var osedvanligt hårda och kritiska formuleringar från kommunens förtroendevalda revisorer – framförda av ordförande Gunnar Lidell (M) och vice ordförande Magnus Cassel (S). Det skarpa omdömet föranleddes av en rapport som revisionsföretaget EY har utarbetat och presenterat på uppdrag av kommunens revisorer.

Bakgrunden är en ganska omfattande revision 2021. Då skärskådade revisionsföretaget KPMG barn- och utbildningsnämnden för de förtroendevalda revisorernas räkning. KPMG:s rapport hade titeln “Granskning av grundskolans måluppfyllelse” och innehöll även den en tämligen omfattande kritik av nämndens arbete. Det blev fyra blogginlägg från mitt tangentbord om KPMG:s granskning. I tre av inläggen redogjordes för revisorernas synpunkter, “Revisorerna granskar grundskolan” – 1 – 2 – 3. I det fjärde inlägget kommenterade jag BUN:s svar på revisorernas kritik, “Imorgon 21/3: BUN”.

EY:s uppdrag i höstas var att genomföra en:

“fördjupad granskning av särskilt stöd och en uppföljande granskning av 2021 års granskning av måluppfyllelse i skolan.”

Syftet med EY:s granskning var att:

“dels bedöma om barn- och utbildningsnämnden har säkerställt ett ändamålsenligt arbete med särskilt stöd i grundskolan, dels bedöma om barn- och utbildningsnämnden åtgärdat de rekommendationer som lämnades år 2021.”

EY inleder med några siffror från läsåret 2022/2023, dvs efter den första granskningen. Statistiken tydde på att BUN inte hade vidtagit de åtgärder som hade föreslagits. EY konstaterar att det fortfarande fanns:

“både en betydande variation i elevernas resultat och det genomsnittliga resultatet är lägre än det statistiskt sett förväntade resultatet.”

Dessutom bestod:

“skillnader i andelen behöriga lärare mellan kommunens skolor.”

Det här visade på vikten av en ny granskning av BUN och dess förvaltning – görs det rätt nu? Revisorerna och EY frågar sig om BUN har vidtagit några åtgärder sedan den förra granskningen. Och i så fall – vilka åtgärder och med vilka resultat? Dessa frågor ingår i det som EY kallar den “uppföljande delen” av granskningen.

I EY:s fördjupade granskning av det särskilda stödet ställdes följande frågor:

  • “Har barn- och utbildningsnämnden säkerställt att elever som riskerar att inte uppnå betygskriterierna får sitt behov av särskilt stöd utrett?”
  • “Har barn- och utbildningsnämnden säkerställt att utredningar av särskilt stöd och åtgärdsprogram följer skollagens krav och Skolverkets allmänna råd?”
  • “Har barn- och utbildningsnämnden säkerställt att överlämning från grundskolan till gymnasieskolan sker på ett ändamålsenligt sätt?”
  • “Har barn- och utbildningsnämnden säkerställt att åtgärdsprogram utvärderas och att åtgärder omvärderas om de inte har fått effekt?”

Det är avgörande viktiga och centrala frågor. Skollagen är tydlig med att alla elever ska kunna utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar. Och för de elever som kan befaras att inte komma att uppfylla de betygskriterier som minst ska uppfyllas ska olika stödåtgärder sättas in. (Se Skollagen 3 kap.)

Det är bra att de förtroendevalda revisorerna har låtit EY granska hur det särskilda stödet fungerar i Vänersborgs grundskolor. Nämnden har faktiskt diskuterat och efterlyst en redovisning och analys av det särskilda stödet. Förvaltningen började arbeta med uppgiften och meddelade på sammanträdet i november (se ”BUN: Mörka moln på himlen”) bland annat att rektorerna hade beskrivit att det fanns problem med elevernas rätt till särskilt stöd. Slutsatsen var att det var svårt att få en fullständig bild och att det därför behövdes en djupare analys. Det har kan man säga EY nu bidragit med…

EY:s rapport har som brukligt ett metodavsnitt. Där beskrivs hur granskningen genomfördes genom dokumentanalys, intervjuer och stickprov. EY har t ex genomfört stickprov på elevärenden.

Den samlade bedömningen av den uppföljande granskningen, dvs bedömningen om BUN åtgärdat de rekommendationer som lämnades år 2021, visar att tidigare rekommendationer delvis åtgärdats.

EY:s bedömning presenteras i följande tabell:

Tabellen visar att två av tre rekommendationer har avhjälpts, dvs de är gröna. Sedan konstaterar EY att BUN inte delade kommunrevisionens bild av den presenterade statistiken kring legitimerade och behöriga lärare.

Jag vill minnas att det inte var så enkelt som revisorerna menade. Det fanns på flera enheter, särskilt på de mindre, legitimerade lärare som undervisade i ämnen som de inte var behöriga i. Men BUN ansåg att dessa lärare inte kunde räknas till gruppen “ej legitimerade och behöriga lärare”. Statistiken var därför varken riktig eller rättvis menade BUN.

EY instämmer dock i den bedömning som KPMG gjorde och skriver:

“Vi konstaterar också att nämndens bild är att Vänersborgs kommun har högre behörighet än riket trots att alla vedertagna nyckeltal indikerar det motsatta.”

EY bedömer därför att rekommendationen om att “vidta åtgärder för likvärdig tillgång till legitimerade och behöriga lärare” inte är uppfylld.

Den samlade bedömningen av den fördjupade granskningen har varit att bedöma om BUN har säkerställt ett ändamålsenligt arbete med särskilt stöd i grundskolan.

EY:s bedömning ser ut så här:

EY drar slutsatsen att BUN:

“inte har säkerställt ett ändamålsenligt arbete med särskilt stöd i grundskolan.”

 Det är en ytterst allvarlig kritik. De professionella revisorerna på EY fortsätter:

“Vår bedömning grundas på att elever som uppenbart riskerar att inte uppnå betygskriterierna inte fått sitt behov av stöd utrett. Stickprovet visar väsentliga avvikelser där endast tre av 20 elever som har minst två icke godkända betyg fått sitt behov av stöd utrett. Vår bedömning grundas även på att åtgärdsprogram i flera fall saknar konkreta och utvärderingsbara åtgärder. Avslutningsvis grundas vår bedömning på att åtgärdsprogrammen inte har utvärderats och omvärderats i tillräcklig utsträckning.”

I rapporten utvecklar EY beskrivningen av sin granskning. Men till den återkommer jag.

Fortsättning följer ”Revisorerna fördjupar kritiken av BUN (2)”.

===

I denna bloggserie:

Kategorier:BUN 2025, revisor, Skola och utbildning

Medborgarundersökningen 2024 (3/3)

12 januari, 2025 2 kommentarer

I mina förra blogginlägg (se “Medborgarundersökningen 2024 (1/3)” och “Medborgarundersökningen 2024 (2/3)”) redovisade jag alla frågeområden i SCB:s medborgarundersökning för 2024 utom två. Det är två områden som för oss politiker är mycket intressanta – och alarmerande.

Bemötande, information och inflytande

Det första frågeområdet kallas ”Bemötande, information och inflytande”. Andelen invånare i Vänersborgs kommun som svarade “mycket bra” eller “ganska bra” visas i tabellen:

Alla resultat har sjunkit sedan undersökningen 2022 utom på frågan “att få svar på frågor till kommunen fungerar bra”. Jag tycker också att invånarnas betyg till tjänstepersoner och politikerna för bemötandet var helt ok. Det har i och för sig sjunkit tämligen mycket för tjänstepersonerna, 6,2%-enheter, och lite grann för politikerna, 1,6%-enhet, sedan förra undersökningen. Men 81,3% av invånarna som är nöjda med tjänstepersonernas bemötande och 84% som är nöjda med politikernas är bra. (Särskilt när man betraktar resten av undersökningen…) Det är dock en stor skillnad på vad kvinnor och män har svarat om bemötandet. 90,3% av kvinnorna var nöjda med tjänstepersonerna, men bara 74,4% av männen.

Det hade varit intressant att veta vilken förvaltning invånarna har haft kontakt med – och fått ett bra bemötande. Handlade det om förskola, skola, bygglov, VA, hemtjänst…? Och vilka partier kom de politiker ifrån vars bemötande inte uppskattades av invånarna…? Det kommer vi aldrig att få reda på.

Det är svårt att analysera frågorna om påverkan. Det beror ju bland annat på vad invånarna vill påverka – om de nu överhuvudtaget har velat påverka något… Men det var tydligen lättare att påverka de kommunala verksamheterna (31,1%) än de politiska besluten (24,0%). När det gäller påverkan på verksamheterna tillhörde Vänersborg de 25% sämsta kommunerna som ingick i undersökningen. Det var skillnad mellan hur kvinnor och män svarade. Männen var mer negativa när det gällde att kunna påverka verksamheterna, 28,7%, jämfört med kvinnorna, 34,7%. Däremot var kvinnorna mer negativa om politikerna. Endast 19,5% av kvinnorna ansåg att möjligheten att påverka politiska beslut var bra. Bland männen var andelen högre, 27,6%.

Siffrorna är också låga när invånarna svarar på frågan om “möjlighet att delta aktivt i arbetet med att utveckla kommunen fungerar bra”. Det tyckte bara 28,1%, och siffran var betydligt lägre än 2022 (35,2%). Kommunen har tydligen också en del att ta tag i när det gäller informationen till kommuninvånarna. Det kan jag tycka är lite förvånande eftersom jag anser att både kommunens hemsida och Facebook-konto fungerar mycket bra och innehåller mycket information.

Som politiker tycker jag att det är tråkigt att bara 24,0% uppgav att de har möjlighet att påverka politiska beslut. I en demokratiskt styrd kommun som Vänersborg borde invånarna kunna vara med och påverka och bestämma även mellan valen. Jag tror att kommunen måste komma till skott när det gäller t ex invånardialoger och öppna nämndsammanträden. Det är också viktigt att politikerna, och kanske också tjänstepersonerna, visar betydligt större lyhördhet för människors åsikter. Ibland kanske politikerna också skulle ifrågasätta sina egna uppfattningar… Jag kan också tycka att många politiker är alltför lojala med sina partier, de borde lyssna mer på kommuninvånarna. Det kanske är det som några siffror i nästa tabell visar. Det andra frågeområdet handlar om ett närliggande område – invånarnas förtroende…

Förtroende

Medborgarundersökningen ställer många frågor kring invånarnas förtroende för politiker och tjänstepersoner. Svaren på frågorna om invånarnas förtroende är nedslående. Inställningen har försämrats från redan alldeles för låga siffror 2022.

Det var endast 35,2% av de som svarade på enkäten (kvinnor 39,0% och män 31,8%) som ansåg att politikerna i Vänersborg arbetade för kommunens bästa. Ungefär 2/3 av invånarna uttryckte alltså besvikelse över att politikerna inte arbetar tillräckligt bra eller tillräckligt mycket som de förväntar sig. För att uttrycka det snällt… 

Tjänstepersonerna (”kommunens anställda”) hade bättre siffror, men inte särskilt bra. Endast drygt hälften av de svarande, 57,5%, ansåg att tjänstepersonerna arbetade för kommunens bästa.

Jag kan inte riktigt förstå varför folk har den uppfattningen att politiker och tjänstepersoner inte arbetar för kommunens bästa. Men den uppfattningen har tydligen folk över hela landet, Vänersborg ligger faktiskt inte bland de 25% sämsta kommunerna. Kan invånarnas åsikter möjligtvis vara en spegling av ett politiker- och byråkratförakt? Finns det någon särskild anledning till politikerförakt i just Vänersborg? Är det nedskärningarna inom välfärden? I skolan? Kan det vara de höjda partistöden och arvodena? Arenan?

De dåliga siffrorna för politikerna återkom i frågorna om politikerna är ansvarstagande (bara 28,1% av de svarande ansåg det), lyhörda för idéer (17,3% ansåg det), om besluten är genomtänkta och genomarbetade (23,2%) samt om besluten är transparenta (19,9%). Kvinnor och män hade ungefär samma siffror, män var dock mer negativa på samtliga frågor. Det var faktiskt så illa att bara hälften av de svarande ansåg att kommunernas verksamheter är fria från korruption. Hälften ansåg alltså att politiker och tjänstepersoner är mutade eller gynnar vänner och bekanta… Mot bakgrund av de låga siffrorna är det överraskande att 35,7% ändå hade förtroende för kommunens politiker…

Det tycks som om vänersborgarna inte bara var “kritiska” till sina förtroendevalda, de var snarare ordentligt missnöjda… Vänersborgs politiker åtnjöt enligt medborgarundersökningen helt enkelt inte kommuninvånarnas förtroende. Och så har det varit i många år, åtminstone sedan arenanskandalens tid… Vi politiker måste analysera och dra slutsatser om varför kommuninvånarna (fortfarande) tycker som de gör och, inte minst, att visa i praktiken att vi arbetar för att öka förtroendet mellan politiker och invånare.

Kommunens partier och politiker har ett stort arbete framför sig. Invånarna måste få delta i beslutsprocesserna. Politikerna måste lyssna på dem och visa att de fattar beslut som är genomtänkta och ligger i invånarnas intresse. Det är ju inte alltid det händer. Det måste alla politiker vara medvetna om, kommuninvånarna är det.

Det är märkligt att trots det utbredda och långvariga missnöjet med politikerna i Vänersborg röstar ändå vänersborgarna på ungefär samma sätt som de alltid har gjort. Ja, det ledande partiet i kommunen, Socialdemokraterna, gick till och med framåt i det senaste valet. Det gjorde även deras koalitionspartner Centerpartiet. Kanske är Sverigedemokraternas frammarsch bland väljarna de senaste valen ett tecken på missnöje bland kommunens invånare. Det är möjligt att en röst på SD ska uppfattas som en proteströst mot ”etablissemanget”, men SD i Vänersborg har knappast drivit en politik som skulle kunna återställa förtroendet mellan invånare och politiker. SD driver knappast någon politik alls i kommunen…

Och med allt detta sagt. Kan det vara så att enkäten bara var för lång? Och så kom frågorna om politiken sist, när folk var trötta och sura – och så svarade invånarna därefter…

Det är intressant och viktigt med en sådan här medborgarundersökning, även om upplägget och frågorna på den antagligen kan utvecklas. Det är bara att hoppas att svarsfrekvensen blir högre kommande år. Och att invånarna i fortsättningen röstar på de politiker som de har förtroende för.

===

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, Medborgarundersökning, politiker

Medborgarundersökningen 2024 (2/3)

10 januari, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på blogginlägget “Medborgarundersökningen 2024 (1/3)”.

Medborgarundersökningen 2024 ställde en mängd frågor till 1.208 invånare i Vänersborgs kommun. Det var intressanta svar trots att bara 419 personer (35%) svarade.

Idrott, motion och friluftsliv

Det var något varierande svar kring möjligheterna för “idrott, motion och friluftsliv”.

87,5% tyckte att det fanns bra utbud av friluftsområden och 73,9% att öppettiderna på kommunens idrotts- och motionsanläggningar var bra. Det var dock en minskning sedan 2022, då siffran var 81,2%. Däremot var invånarna mindre nöjda med utbudet av belysta motionsspår, bara 57,1% var nöjda, och möjligheterna att nyttja kommunens idrotts- och motionsanläggningar, 70,0% nöjda. De två sistnämnda resultaten placerade Vänersborg bland de 25% sämsta kommunerna (av de som deltog i undersökningen). Jag tror dock att dessa siffror kommer att förbättras nu när Vänersborgs kommun har antagit en friluftsstrategi.

Underhåll av den offentliga miljön

Det ställdes många frågor i enkäten om “underhåll av den offentliga miljön”. Resultaten på de flesta frågorna blev sämre än 2022 – eller betydligt sämre. På frågan om “skötseln av gator och vägar fungerade bra” höll bara 56,3% med (65,3% år 2022) och bara 50,5% tyckte att snöröjningen var bra (61,5% år 2022). Motsvarande siffror när det gällde gång- och cykelvägarna var 66,0% (72,2% år 2022) för skötseln och 55,2% (63,9% år 2022) för snöröjningen.

Skötseln av kommunens idrotts- och motionsanläggningar fungerade bra ansåg 61,2%. Det var i stort sett samma som 2022, men bland de 25% sämsta jämfört med de andra kommunerna. Även skötseln av badplatser fick dåliga “betyg”, Vänersborg var återigen bland de 25% sämsta. Bara 67,2% tyckte att de sköttes bra jämfört med 77,5% år 2022. Efter att ha varit på Sikhall förstår jag den dåliga siffran.

Det var bättre siffror på skötseln av allmänna platser (85,6%), av naturområden (83,1%) och byggnader där kommunen har verksamhet (67,1%).

Trygghet i samhället

Det var väldigt många frågor om “trygghet i samhället”. De handlade dock till stor del om saker som Vänersborgs kommun inte har rådighet över, som t ex oro för att drabbas av inbrott i hemmet, bli utsatt för identitetsstöld eller sexuella trakasserier, nedskräpning och klotter i kommunen, terrorbrott osv. Med detta i åtanke kan man konstatera att tryggheten i Vänersborgs kommun är ganska dålig jämfört med andra kommuner och dessutom verkar otryggheten ha ökat sedan 2022.

Några nedslag. 93,1% av de som svarade uppgav att de är trygga där de bor när det är ljust ute, men andelen trygga sjunker till 75,6% när det är mörkt. Båda siffrorna är “sämre” än 2022. Det är viktigt att notera att 28% av kvinnorna inte kände sig trygga när det var mörkt. Siffran för män var 21,8%.

83,5% av kvinnorna kände ingen större oro för att utsättas för sexuella trakasserier (män 92,3%). Det betyder dock att var 6:e kvinna var orolig för att utsättas. Det är en alldeles för hög siffra. Nästan en fjärdedel av invånarna i Vänersborgs kommun kände oro för att utsättas för våld eller hot om våld – 23% av kvinnorna och 23,7% av männen. Det visar på att otryggheten är tämligen utbredd.

Ungefär en fjärdedel av de som har besvarat enkäten ansåg att det var problem med personer eller gäng som bråkar eller stör i kommunen. Ungefär lika stor andel tyckte att det var problem med folk som är påverkade av alkohol eller narkotika. Fler än hälften uppgav att det är problem med narkotikahandel i kommunen.

Drygt 20% ansåg att bristande eller trasig utomhusbelysning var ett problem i kommunen. Den siffran blir väl inte lägre i nästa undersökning med tanke på fullmäktiges beslut att ta ner lyktstolpar i delar av landsbygden. Hade jag valts ut att delta i medborgarundersökningen hade jag tillhört denna grupp. Belysningen är under all kritik i stora delar av Nordstan…

När jag studerar Vänersborgs siffror får jag intrycket av att människors otrygghet är alldeles för stor och det också i jämförelse med andra kommuner. 

Slutligen tyckte 97% att Räddningstjänsten fungerar bra och 86% att kommunen informerar bra vid samhällsstörningar, men bara 61% att polisens närvaro i kommunen är bra.

Klimat- och miljöarbete

Det tycks som om invånarna tycker att kommunens miljöarbete fungerar ok. Hämtningen av hushållsavfall fungerar bra tycker 91,6%. Det förvånande är att andelen har sjunkit tämligen mycket. 2022 var siffran nämligen hela 97,9%. Jag kan inte förklara nedgången. 84,7% anser att utbudet av återvinningscentraler är bra. Däremot svarar nästan 65% att möjligheten att återvinna avfall utan bil inte är bra i Vänersborgs kommun.

Kommunens arbete för att minska miljö- och klimatpåverkan i egna verksamheter är bra anser 69,3%, men kommunen är sämre på att informera om vad enskilda kan göra för att minska sin miljö- och klimatpåverkan. Det är bara 57,7% som tycker att kommunens information är bra.

Jämlikhet och integration

En stor majoritet, 87,3%, anser att man i Vänersborgs kommun har möjlighet att “vara den man är och leva det liv man vill leva”. Lite drygt var 10:e person tyckte dock inte det. 74% ansåg att kommunens arbete för att förbättra integration och delaktighet i samhället skulle kunna vara bättre. Ungefär 70% tyckte att kommunens arbete för att minska diskrimineringen liksom arbetet att öka toleransen för människors olikheter skulle kunna förbättras.

Jämförelse Vänersborg och riket

Till sist en tabell som ledamöterna fick på kommunstyrelsens sammanträde i december. Den jämför resultaten i Vänersborg med de kommuner som deltog i medborgarundersökningen åren 2022 och 2024.

De siffror som är rödmarkerade är där Vänersborgs resultat försämrades jämfört med 2022, och de grönmarkerade visar således de resultat som blev bättre.

Vänersborgs kommun ligger oftast ganska nära de genomsnittliga resultaten, även om Vänersborgs resultat är något sämre än genomsnittet i riket, utom i tre fall. De största skillnaderna i procentenheter är på området “bibliotek, kulturliv och mötesplatser”, ”idrott, motion och friluftsliv” och “underhåll av den offentliga miljön”.

När det gäller “Trygghet i samhället” finns det fyra rader. Det beror på att det var väldigt många trygghetsfrågor och här delas de upp i hur frågeställningarna var utformade. Det är dock svårt att få grepp om trygghetsfrågorna. På kommunstyrelsen fick vi en särskild tabell om trygghet. Jag återger den här:

Det som är särskilt anmärkningsvärt med denna tabell är att den visar att tilliten till andra människor är väldigt låg. Bara 62,2%, knappt 2/3 alltså, svarar att man kan lita på människor.

Om Vänersborgs kommun ska vara nöjd med andelen positiva invånare eller inte i medborgarundersökningen som helhet är upp till var och en att bedöma. För egen del tycker jag att det finns en tämligen stor ”förbättringspotential” på flera områden… Jag håller framför allt med invånarna om att kommunen borde bli bättre på välfärden. (Se “Medborgarundersökningen 2024 (1/3)”.)

Det återstår två frågeområden att redovisa. De handlar om kommunens tjänstepersoner och framför allt om politikerna. De siffrorna tänkte jag redovisa i nästa blogginlägg.

Fortsättning följer i inlägget ”Medborgarundersökningen 2024 (3/3)”.

===

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, Medborgarundersökning

Medborgarundersökningen 2024 (1/3)

9 januari, 2025 1 kommentar

Varje år gör Statistiska Centralbyrån (SCB) en medborgarundersökning. I denna får kommunens invånare tycka till om sin kommun och dess verksamheter.

Medborgarundersökningen är en attitydundersökning som genomförs på uppdrag av kommuner. Syftet är att kommunerna ska få reda på hur kommuninvånarna bedömer att kommunen sköter sina verksamheter och vilket inflytande de anser sig ha på kommunala beslut. Vänersborgs kommun är en av de 128 kommuner som deltog i medborgarundersökningen 2024. Vänersborg deltog även i undersökningarna år 2021 och 2022, men stod av någon anledning över 2023. (Se “Medborgarundersökningen 2022”.)

Under hösten 2024 fick ett slumpmässigt urval på 1.208 invånare i Vänersborgs kommun över 18 år möjligheten att svara på enkäten. Man skulle kanske kunna tro att många kommuninvånare passade på att tala om vad de verkligen tyckte om kommunen. Men det var bara 419 personer (35%) som svarade. Och det är lite tråkigt att det inte var fler. Bortfallet innebär naturligtvis att undersökningen blir mindre tillförlitlig och det är väl frågan om hur representativ undersökningen är med detta bortfall… Det har dock använts olika typer av kalibreringar och viktningar för att kompensera bortfallet.

Svarsandelen varierar mellan olika grupper. Det tydliga mönstret är att äldre svarar oftare än yngre, kvinnor oftare än män, inrikes födda oftare än utrikes födda, högutbildade oftare än lågutbildade samt höginkomsttagare oftare än låginkomsttagare. Sedan kan det naturligtvis vara ett problem att människor svarar på frågor i ämnen som de har mindre kunskap och kännedom om…

Medborgarundersökningen har tidigare fått stor uppmärksamhet. Det har t ex gått att läsa om resultaten i TTELA, men de senaste åren har jag inte sett något om undersökningarna för Vänersborgs del. På kommunens hemsida finns en kortare sammanfattning av undersökningen – se “Resultat från SCB:s medborgarundersökning”. Undersökningen har redovisats för politikerna i kommunstyrelsen och nästa vecka ska den presenteras för Demokrati- och jämställdhetsberedningen. 

Är någon intresserad av undersökningen i sin helhet kan man studera resultaten av hela SCB:s medborgarundersökning för Vänersborgs kommun här.

Vänersborg som helhet

Det första frågeområdet i undersökningen hette “Vänersborg som helhet”. 93,2% av de vänersborgare som svarade på enkäten ansåg att kommunen är en mycket eller ganska bra plats att bo och leva på. Det är ett bra resultat tycker jag, trots att det är en minskning sedan 2022 med 2%-enheter. År 2022 var det 95,1%. Det är männen som var betydligt mer negativa än tidigare – en minskning med nästan 3,5%-enheter. Nästa fråga handlade om kommunen sköter sina olika verksamheter på ett mycket eller ganska bra sätt. Det ansåg 78,3% av kommuninvånarna, vilket var en minskning sedan föregående undersökning med 2%-enheter. Det var en stor skillnad mellan kvinnor och män. Kvinnorna var betydligt positivare, 86,2% (2022: 83,9%), än männen, 71,7% (2022: 76,5%).

När det gällde frågan “invånarnas möjlighet till insyn och inflytande över kommunens beslut och verksamheter är bra” var svaren mycket nedslående. Endast 16,3% av vänersborgarna tyckte att de hade bra insyn och inflytande. Det var dessutom en minskning från 2022, då var det 18,4%. Det var framför allt kvinnorna som hade blivit mer negativa. Bara 11,4% ansåg att de hade bra insyn och inflytande mot 15,2% för två år sedan. För männen var motsvarande siffror 20,6% mot 21,0% år 2022.

Helhetsbetyget på Vänersborgs kommun sammanfattas på sätt och vis i frågan om man “kan rekommendera andra att flytta till kommunen”. Det kunde 59,5% av de svarande, även det en minskning, med 1,6%-enhet, jämfört med 2022. Både kvinnor och män har blivit mer negativa. Även svaren på denna fråga borde få politikerna att tänka till, 40% skulle alltså inte rekommendera människor att flytta till Vänersborgs kommun…

Skola och omsorg

Nästa frågeområde handlade om skola och omsorg. Invånarna i Vänersborgs kommun svarade så här:

Det är slående att siffrorna för 2024, med ett undantag, sjönk jämfört med 2022. (Siffrorna sjönk även 2022 jämfört med 2021.) Det finns helt klart förbättringspotential på flera områden… Som jag uppfattar svaren vill vänersborgarna se större satsningar på välfärden, dvs på skola, vård och omsorg. Det var för övrigt männen som, med ett undantag, var orsak till de sämre resultaten. Skillnaderna mellan könen syns i följande tabell:

Jag har svårt att hitta någon förklaring till skillnaderna i svar mellan kvinnor och män.

Boende och boendemiljö

Resultaten på frågeområdet “Boende och boendemiljö” var överlag positiva. Det ser ut som om kommuninvånarna trivs med sitt boende. Men kan man verkligen tolka siffrorna på det sättet, tänker jag. Frågorna ställdes på följande sätt:

“Hur viktigt tycker du att följande saker är i din boendemiljö?”

Det handlar om tyst och lugnt, platser för barn att leka på, närhet till natur, livsmedelsaffär, skola och barnomsorg, parkeringsmöjligheter osv. Den genomsnittliga bedömningen var något bättre än riket. Men de som svarade kan ju tycka att detta är viktigt, fast det inte uppfylls där man bor…

Jag noterar också att mindre än hälften (43,4%) tyckte att det var viktigt att det var en “blandning av människor från olika kulturer eller bakgrund” i boendemiljön.

Lokala arbets- och utbildningsmöjligheter

Omkring 80% av kommuninvånarna tyckte att det fanns bra möjligheter att bo kvar i kommunen och genomföra eftergymnasiala studier eller att bo kvar och ha ett arbete inom rimligt avstånd från bostaden.

Samhällsservice

Samhällsservicen fick höga siffror, men det handlade inte om kommunal service utan tillgång till hälso- och sjukvård på rimligt avstånd samt ett bra utbud av livsmedelsaffärer, paketutlämningsställen, internetuppkoppling etc.

Resor och kommunikationer

På området “resor och kommunikationer” var Vänersborgs resultat positiva. På 4 av 8 frågor låg Vänersborg bland de 25% bästa kommunerna som deltog i medborgarundersökningen. Det handlade om utbud (92,8%) och säkerhet (83,9%) på gång- och cykelvägar, möjligheter att enkelt använda kollektivtrafik till fritidsaktiviteter (55,6%) och möjligheterna att enkelt kunna transportera sig med bil (98,0%). Vänersborg hade också förbättrat sig på dessa områden jämfört med den förra undersökningen. Här hade jag nog trots allt velat se en bättre siffra på kollektivtrafik till fritidsaktiviteter och sämre på enkelheten att ta bilen… 

De låga resultaten på möjligheterna “enkelt använda kollektivtrafiken för vardagliga resor” (61,7%) och att enkelt kunna göra längre resor från kommunen utan bil (58,4%) beror antagligen på att järnvägsbron var borta i höstas (och är fortfarande). Den sämsta siffran fick kommunens utbud av laddningsstationer, 18,0%. 2022 var siffran ännu sämre, 16,8%. Det pågår dock arbete i kommunen för att utveckla detta område. 

Bibliotek, kulturliv och mötesplatser

Frågeområdet “Bibliotek, kulturliv och mötesplatser” hade växlande resultat 2022. Sämst “betyg” fick frågorna om bibliotek, men det hade sannolikt att göra med den ombyggnation av huvudbiblioteket som pågick. 

I denna undersökning, 2024, var det bra siffror på biblioteket. Däremot skulle siffrorna ha kunnat bli betydligt bättre när det gällde utbud av caféer och restauranger (vilket jag i och för sig har svårt att förstå), ställen för unga respektive äldre att träffas på och det lokala kultur- och nöjeslivet.  Kommunens arbete för att främja det lokala kulturlivet skulle kunna vara bättre…

Medborgarundersökningen ställde betydligt fler frågor…

Fortsättning följer i inlägget ”Medborgarundersökningen 2024 (2/3)”.

===

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, Medborgarundersökning

BUN (16/12): Elevernas hälsostatus

7 januari, 2025 Lämna en kommentar

Veckan före jul, den 15 december, sammanträdde barn- och utbildningsnämnden (BUN). Det var ett tag sedan, men här kommer sent omsider en rapport om vad som utspelade sig. Nämnden delgavs nämligen en hel del viktig information.

Det var ett ganska kort möte. Det började, som brukligt i kommunala sammanhang, kl 08.30. Redan klockan 12.45 förklarade ordförande Bo Carlsson (C) mötet för avslutat – för år 2024… Och då hann ändå politiker och tjänstepersoner med en landgång i julens anda med skinka, köttbullar, kalvsylta och andra läckerheter.

Det var som vanligt ett möte med många frågor och synpunkter, men utan misshälligheter. Ordförande Carlsson (C) leder nämnden med trygg och säker hand. Hemligheten är att Carlsson vill att nämnden ska hitta de bästa besluten och då är han mån om att lyssna på nämndens ledamöter, även de från oppositionspartierna.

Några av ärendena som t ex månadsuppföljningen, nästa års avgifter inom förskola, fritidshem etc och den nya modellen för att erbjuda plats i förskola, gick jag igenom i blogginlägget “BUN: Nya placeringsregler och höjda avgifter”. Jag ska inte repetera det. Alla förvaltningens beslutsförslag klubbades av nämnden. Vänsterpartiet deltog emellertid inte i beslutet om avgiftshöjningarna. Istället lämnade vi in en protokollsanteckning där vi förklarade vår syn i frågan. (Den publicerade jag i inlägget “Höjda barnomsorgsavgifter 1 jan”.)

I verksamhetsuppföljningen redogjorde rektor och elever från Vänerparkens skola om det mobilförbud som hade införts på skolan. De berättade att det hade varit en del gnissel i åk 9-leden, men förbudet hade accepterats utan diskussion av eleverna i åk 7. De var vana vid mobilfri skola från mellanstadiet. Det kunde hända att några elever “fuskade” ibland och gömde undan sina telefoner, men det upplevdes inte som något större problem. Den mobilfria skolan hade stor acceptans.

Skolans erfarenheter av förbudet under terminen var mycket positiva. Elevernas fysiska aktivitet ökade, de sociala relationerna mellan eleverna stärktes och upplevelsen var att koncentrationen och inlärningen på lektionerna ökade. Eleverna umgicks mer på rasterna och ägnade sig i betydligt större utsträckning åt t ex kort- och brädspel av olika slag. Skolan behövde nu köpa in fler… Denna termin ska Torpaskolan ta efter Vänerparken meddelade Torpaskolans rektorer som också var på plats. (Tillägg kl 20.30: Nu fick jag reda på att även Silvertärnan inför mobilfria skoldagar från och med imorgon den 8 januari.)

Rektorerna på både Vänerparken och Torpaskolan berättade också om hur de jobbade med kartläggningar av elevernas kunskaper. Det var för att kunna utforma och “effektivisera” undervisningen på bästa sätt. Torpaskolan fokuserade på läsning (citat från visad PP-presentation):

“Vi ser att läsförmågan hos våra elever på Torpaskolan har minskat de senaste åren. Eleverna som kommer till oss i årskurs 7 läser mindre, har större svårigheter att förstå vad de läser och har svårare att ta sig igenom längre texter.”

Torpaskolan har genomfört ett läsprojekt. Samtlig personal hade fått grundläggande kunskaper i hur barn/ungdomar lär sig att läsa. Eleverna har sedan fått lästräning och det har gjorts kontinuerliga lästester och kartläggningar. Rektorerna var mycket nöjda över resultaten.

Förvaltningens skolsköterska med ledningsansvar informerade om resultatet av elevhälsoenkäten under förra läsåret, 2023-2024. Enkäten gjordes med elever i åk 4 respektive åk 8.

Den sammanvägda hälsostatusen har varit ganska konstant de senaste 5 åren i både åk 4 och åk 8. Vilket inte är detsamma som att den är bra. 82% av eleverna i åk 4 har en hälsostatus som betecknas som “oproblematisk”, 13% har en “oroande” och 6% en “problematisk” hälsostatus. Det kan noteras att hälsostatusen i stort sett är lika mellan könen – flickor och pojkar i åk 4 mår ungefär lika bra.

Siffrorna i åk 8 är annorlunda, pojkarna har en bättre hälsostatus än flickorna. 80% av pojkarna i åk 8 har en hälsostatus som betecknas som “oproblematisk”. Det är ungefär samma siffra som pojkarna i åk 4. Även siffrorna för den “oroande”, 12% i åk 8, och “problematiska” hälsostatusen, 7% (åk 8), är nästan identiska i de båda årskurserna.

Flickornas hälsostatus skiljer sig däremot markant mellan åk 4 och åk 8. Endast 70% av flickorna i åk 8 har en hälsostatus som betecknas som “oproblematisk”. Siffrorna för den “oroande” hälsostatusen är 17% och för den “problematiska” 12%. Flickornas siffror har legat på ungefär samma nivå de senaste 5 åren.

De områden som pekas ut som “oroande” och “problematiska” efter undersökningen i åk 8 är “datorspel/skärmtid”, “huvudvärk, “frukost”, “magont”, “ledsen/nedstämd”, “sömn” och “lunch”. Andra områden betraktas, i varje fall på gruppnivå”, som ”oproblematiska”. De är “trygghet i skolan”, “vuxen att prata med”, “aktiv i skolidrotten”, “trivsel i skolan”, “oro för annan” och “stress”. (Se diagram.)

Förvaltningens skolsköterska med ledningsansvar gjorde några nedslag i de olika områdena.

Det är färre elever som äter frukost minst 5-6 dagar i veckan än tidigare. I enkäten klassas 52% av flickorna och 72% av pojkarna som ”oproblematiska”, medan 19% av flickorna och 11% av pojkarna betraktas som “oroande”. Det är emellertid stora siffror för den grupp som är “problematisk”, 28% av flickorna och 16% av pojkarna.

Det är också färre elever som äter lunch minst fem dagar i veckan. 35% av flickorna i åk 8 äter inte lunch alla dagar i veckan och en tydlig trend de senaste 5 åren är att allt färre gör det. Trenden pekar nedåt även för pojkarna men inte så brant. 18% av pojkarna äter inte lunch alla dagar i veckan.

44% av flickorna i åk 8 uppgav i enkäten att de kände sig ledsna eller nedstämda. Siffran hos pojkarna var 15%.

Tryggheten i skolan upplevs “oproblematisk” av 94% av flickorna och 97% av pojkarna i åk 8. Det betyder alltså att en stor majoritet av eleverna upplever att tryggheten i skolorna i Vänersborgs kommun är bra. Även trivseln den “senaste veckan” får höga siffror. Den var “oproblematisk” för 84% av flickorna och 90% för pojkarna. Det är också positivt att fler elever än tidigare uppger att de sover bra.

Det är oerhört viktigt att skolan jobbar vidare utifrån de siffror som har framkommit i undersökningen. Självklart måste man också försöka få svar på orsakerna till resultaten, annars är det svårt att vidta rätt åtgärder. Det är viktigt att arbeta med varje elev samtidigt som det är tydligt (på gruppnivå) att det behövs mer insatser för flickorna.

Det ska till sist betonas att skolsköterskorna på de enskilda skolenheterna har god kunskap om elevers hälsostatus. Vi politiker måste dock se till att det finns tillräckliga resurser till elevhälsan men också av lärare och andra vuxna på skolorna. Varje elev måste bli sedd och få den hjälp den behöver.

BUN fick även information om resultatet för barn- och utbildningsförvaltningen i kommunens medarbetarundersökning. Dessutom fick nämnden en sammanställning av svaren på enkäten om “förhållningssätt mellan förtroendevalda och tjänstepersoner”. Det här får jag informera om senare.

Innan politiker och tjänstepersoner skildes åt tillönskade de varandra en god jul. Jag hoppas att alla har haft det, för snart är det dags för ett nytt sammanträde.

Kategorier:BUN 2024, Skola och utbildning

Varför firas Trettondagen?

6 januari, 2025 Lämna en kommentar

trettondagIdag firar vi Trettondagen.

Enligt kyrklig tradition firar vi Trettondagen till minne av de tre vise männens ankomst till Betlehem. Det är dock inte helt lätt att förstå varför de var visa… Vad kunde det betyda att vara vis för 2000 år sedan? Enligt Matteus (Matt 2:1-2) var de vise männen stjärntydare:

”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: »Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.«”

I den västliga kyrkan var de vise männen tre, även om Matteus inte skriver något om antalet. Enligt den kyrkliga legenden hette de dessutom Caspar, Melchior och Balthasar. Det här står inte heller i Matteus. Det hindrar dock inte att just dessa tre namn har namnsdag idag, fast lite försvenskat – Kasper, Melker och Baltsar.

Det är nog också lite märkligt att de vise männen kom från Österlandet, antagligen från Persien, och inte från Israel/Palestina. En artikel i dagens ”Dagens Arena” (se ”Vise män från österns länder”) gör en ganska långtgående tolkning:

”framgår det enligt Matteus grekiska originaltext att de [de tre vise männen; min anm] är magoi, alltså det slags heliga män som företräder zoroastrismen: Zarathustras lära.”

Och historikern Erik Tängerstad fortsätter i sin mycket intressanta artikel i ”Dagens Arena”:

”Stjärnan över Betlehem leder den ena religionen in i den andra. Själva ordet magi är dessutom beteckningen på en företrädare för zoroastrismen: magoi är pluralformen av magi.”

Det är intressanta spekulationer, men vad jag förstår så går Tängerstad lite för långt i sin tolkning – även om det sedan mycket länge har funnits uppfattningar om att den gamla persiska religionen påverkade judendomen redan på Gamla Testamentets tid. Men jag tror faktiskt inte att det går att hitta några andra referenser till zoroastrismen i just Matteus evangelium. Det är också egendomligt att ingen av evangelisterna Markus och Johannes nämner händelsen – och att Lukas (Luk 2:8-9) skriver om andra och betydligt ”enklare” besökare:

”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem”

Det talar ju för att händelsen med de tre vise männen inte var särskilt viktig – om den nu överhuvudtaget har inträffat…

I den ortodoxa kyrkan gäller att Trettondagen handlar om Jesu dop. Men även denna tradition är tveksam – att dopet skulle inträffa så nära inpå Jesus påstådda födelse förefaller osannolikt. Och, med all säkerhet döptes inte Jesus överhuvudtaget. Det förekommer inte dop i judendomen…

Den äldsta traditionen hävdar att Trettondagen firas till minne av Jesu omskärelse. Maria och Josef var ju faktiskt judar och omskärelse av pojkar var en tusenårig religiös och ytterst viktig tradition, instiftad av Abraham (1 Mos 17:11) – judarnas och arabernas gemensamme stamfader. Det var ett tecken på förbundet mellan Gud och judarna (och muslimerna). Och det har ju faktiskt också stöd i Nya Testamentet. Lukas skriver (Luk 2:21):

”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus”

Trettondagen ligger i och för sig inte 8 dagar efter juldagen, men jag tror ändå att denna förklaring till varför vi firar Trettondagen egentligen är den riktiga. Men självklart kunde inte den kristna kyrkan i längden fira Jesus ”judiskhet”. Kyrkan gjorde därför om innebörden av högtiden, och flyttade kanske också tidpunkten…

Förr i tiden, enligt Wikipedia ända fram till 1600-talet, inföll Knutsdagen imorgon, dagen efter Trettondagen. Då var julen definitivt slut, även om jag tror att Knutsdagen snarare betraktades som den första dagen efter julhögtiden. Men när Knutsdagen flyttades fram till den 13 januari, dvs 20 dagar efter jul, om man räknar från juldagen, blev det lite mer komplicerat… När slutar egentligen julhögtiden? Är det på Trettondagen eller på Tjugondedag jul? Därom tvistar de lärde skulle man kanske kunna säga. De flesta håller nog ändå med om att julen slutar idag, på Trettondagen, trots allt – och på Knut kastar vi ”bara” ut julgranen. Varför Knutsdagen flyttades fram är det för övrigt ingen som egentligen vet…

Hur som helst. I de flesta julfirande länder är julhögtiden slut på Trettondagen. Och därmed är det slut på vilan, festerna och ledigheterna.

På tisdag återgår Vänersborg och Sverige till det ”riktigt” normala. Då börjar alla arbeta igen, om de inte redan har gjort det, och alla elever börjar skolan. Nästan… I Vänersborg börjar skolorna den 8 januari. När Erland har namnsdag…

Det kommer att dröja ett tag innan nästa stora traditionella högtid inträffar som jag ska blogga om… Men det kommer sannolikt att långt innan dess finnas andra saker att ta upp i denna blogg, t ex Hallevibadet och Sikhall…

PS. Det här blogginlägget har varit publicerat tidigare.

Kategorier:högtid, helgläsning, Jul

Sponsring 3: Öppenhet och transparens?

5 januari, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Sponsring 2: Evenemang och marknadsföring”.

En läsare kommenterade blogginlägget “Sponsoravtal IFK 2024 (1/2)”:

“Transparens, tydlighet och rättvisa är fortfarande inte ens godtagbar gentemot invånare, näringsliv och föreningsliv.”

Jag säger som alla förstår inte emot. Transparens och öppenhet är avgörande viktigt. Det spelar egentligen ingen roll vad som står i alla dokument om det inte omsätts i praktiken.

Men det kan ändå konstateras att ambitionen från kommunfullmäktige tycks vara att det ska fungera bra. I “Riktlinje för sponsring och donationer” står det bland annat:

“I kommunens verksamhet gäller att allas likhet inför lagen ska beaktas och saklighet och opartiskhet ska iakttas … Ett sponsorförhållande får därför inte vara utformat så att det ger anledning att ifrågasätta kommunen med avseende på kraven på objektivitet och likabehandling.”

Det här kallas objektivitetsprincipen. Den finns i Regeringsformen, en av Sveriges grundlagar. Objektivitetsprincipen återkommer i en annan av kommunen policys, “Policy mot korruption, mutor och jäv”. (Det finns gott om policys, riktlinjer och regler i kommunen. Den här policyn har jag glömt bort när jag bloggat om objektivitetsprincipen, men den är å andra sidan en upprepning av lagen och JO-beslut.) I policyn slås objektivitetsprincipen tydligt fast. Det står:

“I kommunens verksamhet ska vi förhålla oss till gällande regelverk, att objektivitet och opartiskhet genomsyrar utövningen i våra uppdrag. … Annan hänsyn än de som ligger i uppgiften ska inte få påverka utförande, handläggning eller beslut i verksamheten. En anställd eller förtroendevald ska inte ens kunna misstänkas för att låta sig påverkas av ovidkommande önskemål eller hänsyn i sitt arbete.”

Policyn mot ”korruption, mutor och jäv” förpliktigar – “ska inte ens kunna misstänkas”…

 Det är viktigt att det finns “kontrollstationer” som granskar beslut och handlingar så att de överensstämmer med dokumentens fina målsättningar. I Axelssons och min motion (kan laddas ner här) föreslog vi att beslut om marknadsföring, evenemang och sponsring skulle:

“fattas av kommunstyrelsen eller kultur- och fritidsnämnden, och aldrig av en enskild tjänsteman eller förtroendevald.”

Axelsson och jag visste, precis som en stor del av föreningslivet, att det gick “rykten” om att fördelningen av bidragen inte riktigt följde policyn mot ”korruption, mutor och jäv”. Vi ville komma bort från detta, inte minst för dem som drabbades av ryktesspridningen. Det tyckte inte de styrande partierna. Det var nämligen viktigt att beslut kunde fattas snabbt… 

Nu finns det som jag ser det ingen som helst “kontrollstation”. Men å andra sidan, om det bara är kommunstyrelsens ordförande som fattar besluten kring marknadsföring, evenemang och sponsring så bör det vara tämligen lätt att kontrollera om det går rätt till. (I varje fall om det finns invånare som kollar kommunens diarier…) Men så är det antagligen inte. Det verkar även vara t ex tjänstepersoner inblandade som också fattar beslut…

Förra året fick jag, efter många om och men, en lista över alla bidrag som hade delats ut för 2023. (Se “Vilka föreningar sponsrar kommunen?”.) Och det var ju bra, men hur och var skulle en vanlig kommuninvånare eller föreningsmänniska själv kunna ta reda på dessa uppgifter? (Jag har blivit lovad att få en sådan lista för 2024 efter helgerna.)

Den enda “kontrollstation” som finns är allmänheten och då är det viktigt med öppenhet och transparens kring alla beslut om bidrag. I riktlinjen för sponsring uttrycks det på följande vis:

“Ett sponsorförhållande ska präglas av öppenhet och får inte arrangeras så att allmänhetens möjligheter till granskning försvåras.”

Det låter ju bra, men hur ska det kunna granskas och kontrolleras? I både policyn och riktlinjen för sponsring ska det ske på följande sätt:

“Beviljad sponsring och bidrag ska redovisas med tillhörande uppföljning och utvärdering, i ansvarig nämnds verksamhetsberättelse.”

Den öppenhet som ska prägla hela hanteringen av pengar och möjlighet för allmänheten att granska faller som jag ser det platt till marken. Ansåg verkligen fullmäktige att kommunen “präglas av öppenhet” när den hänvisar invånarna till att läsa alla nämnders verksamhetsberättelser för att få information? Uppenbarligen…

Som jag ser det är hänvisningen till nämndernas verksamhetsberättelser snarast ett sätt att dölja t ex ett sponsorförhållande – tillgången till information försvåras. Det är ju faktiskt så att inte ens alla politiker läser alla nämnders verksamhetsberättelser. Om man sedan tar det ett steg vidare. Vad ska en läsare av en verksamhetsberättelse göra om hen upptäcker någon tveksamhet eller felaktighet? Ska personen överklaga till förvaltningsrätten? Antagligen har ett beslut om sponsring eller bidrag vid det tillfället redan vunnit laga kraft… 

I dokumentet “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde” står det inget om uppföljning och utvärdering.

Offentlighet och transparens är nödvändigt för att, som Axelsson och jag uttryckte det i motionen:

“allmänheten upplever att likabehandlingsprincip råder vad gäller behandling av kommunens samtliga klubbar/föreningar/eventarrangörer både på ”grundnivå” och på elitnivå.”

Som sagt, i mina ögon måste alla avtal och beslut om bidrag vara öppna och offentliga och lätta att få tillgång till. Men det tyckte alltså inte de styrande – och Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet brydde sig inte. De lade ner sina röster.

Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) sa på kommunfullmäktige, den 7 februari 2024, när beslutet togs (se “KF: Demokratin fungerar inte i kommunen”):

“Dom avtal som skrivs kring sponsring och dom andra bitarna, dom är tillgängliga som allmänna handlingar. Dom finns tillgängliga för dom som behöver dom.”

När jag påstod att så inte var fallet (vilket jag visade, se länken ovan) påstod Benny Augustsson (S) ordagrant från talarstolen att jag saknade:

”fullständigt tillit och förtroende till vår tjänstemannaorganisation”

Så kan det argumenteras i kommunfullmäktige…

Det är inte bara när det gäller offentlighet och transparens som det finns brister i de styrande dokumenten. I riktlinjerna för sponsring står det att:

“Beviljad sponsring och bidrag ska redovisas med tillhörande uppföljning och utvärdering, i ansvarig nämnds verksamhetsberättelse.”

Det är allt som står om uppföljning och utvärdering. I ”Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag” står det inte något om detta.

Det här är alldeles för vagt och otydligt. Det saknas formella krav på hur uppföljning och utvärdering ska gå till. Det innebär som jag ser det en betydande svaghet och brist vid en analys av effekterna av hur föreningar har använt skattebetalarnas pengar. Hur kan kommunen veta att de olika ekonomiska bidragen har uppnått sitt syfte? I både policyn och riktlinjen slås det fast att:

“sponsringen ska ge Vänersborgs kommun ett mervärde i form av stärkt varumärke”

Hur får man reda på detta om det inte görs någon formell och ordentlig utvärdering?

Sådana här uppföljningar och utvärderingar borde också offentliggöras på kommunens hemsida.

Till sist.

Diskussionerna utifrån Axelssons och Kärvlings motion kring de kommunala bidragen gällande marknadsföring, evenemang och sponsring har lett till att kommunen har publicerat information på hemsidan. Det går att komma till denna information dels via fliken “Uppleva och göra” och dels “Näringsliv och arbete”.

Informationen finns på sidan med titeln “Evenemangsstöd”. Här finns det mesta en förening behöver veta om de olika bidragen för att kunna formulera en ansökan. På sidan “Ansökan om Evenemangs- och marknadsföringsbidrag eller sponsring” får man en sammanfattning om de olika bidragen och på sidan finns det även en stor grön “knapp” för att starta en e-tjänst. Med e-tjänsten kan man direkt på skärmen skriva och skicka in sin ansökan.

Ända sedan Axelsson och jag lämnade in vår motion 2016 har frågan kring sponsrings-, evenemangs- och marknadsföringsbidrag dykt upp med jämna mellanrum. Flera beslut om återremiss har tagits, men de utredande tjänstepersonerna ändrade nästan inga av de ursprungliga skrivningarna. Jag blev aldrig nöjd och lade varje gång ärendet kom upp i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige ner ganska mycket tid på att få en majoritet med mig för bättre, eller om man vill vara snäll, ännu bättre, riktlinjer och regler. Jag misslyckades.

Med detta konstaterande avslutar jag denna bloggserie. Jag återkommer när jag får mer information. Jag väntar ju svar från kommunen om vilka klubbar och föreningar som har fått sponsrings- och andra bidrag under 2024.

Anm. Det kan vara värt att läsa kommentarerna till de olika blogginläggen om sponsring och marknadsföring. Det finns uppenbarligen fortfarande en hel del missnöje kring kommunens sätt att sköta bidragen.

PS. Det finns både en policy och en riktlinje om “Policy mot korruption, mutor och jäv”. Här kan man ladda ner policyn och här riktlinjen.

===

I denna bloggserie:

Kategorier:Juridik, marknadsföring, sponsring

Sponsring 2: Evenemang och marknadsföring

3 januari, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Sponsring – tydliga regler och riktlinjer? (1)”.

I det förra blogginlägget (se “Sponsring – tydliga regler och riktlinjer? (1)”) kunde det konstateras att det finns flera oklarheter kring kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring. Kommunens definitioner av begreppen är inte helt tydliga och de överlappar dessutom varandra. Det får självklart konsekvenser i kommunens hantering av bidragen. Vänersborgs Rugbyklubb (VRK) t ex fick ju både sponsrings- och evenemangspengar för samma arrangemang, U-SM – totalt 30.000 kr per år (2024 och 2025).

Det finns alltså, som säkert flera har förstått, ytterligare ett dokument kring marknadsföring, evenemang och sponsring. Det dokumentet heter “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde”. Det antogs av kommunstyrelsen den 3 maj 2023.

Det finns en mängd olika dokument i Vänersborgs kommun. Det är inte särskilt lätt att få grepp om vad som skiljer policys, riktlinjer och regler och varför det ena dokumentet innehåller en riktlinje och det andra regler. (Vill någon fördjupa sig och försöka förstå så går det att ladda ner “Riktlinje för styrande dokument” här.)

Syftet med evenemangs- och marknadsföringsbidrag är att:

“stärka Vänersborg som varumärke, boendekommun eller som arbetsgivare.”

Även evenemangs- och marknadsföringsbidrag ska stärka Vänersborgs, inte Vänersborgs kommuns (skulle t ex en Brålandabo konstatera), varumärke. Det är ju även syftet med kommunens sponsring. Enligt kommunens policy och riktlinje för sponsring ska den som mottar bidraget:

“som motprestation tillhandahåller exponering av namn, varumärke eller tjänster”

Ideella föreningar och organisationer med verksamhet som har till syfte att främja ett allmännyttigt ändamål kan ansöka om evenemangs- och marknadsföringsbidrag. Ansökan lämnas till kommunstyrelsen som följaktligen är den som också lämnar bidraget:

“Kommunstyrelsen lämnar bidrag i form av evenemangsbidrag och marknadsföringsbidrag.”

Det står inte i reglerna vem som beslutar om att bevilja evenemangs- och marknadsföringsbidrag, men med tanke på ovanstående så kan det, som jag ser det, bara vara kommunstyrelsen. Det finns t ex en undantagsparagraf i reglerna som bekräftar detta:

“Kommunstyrelsen äger rätt att efter prövning i ett enskilt fall besluta om undantag från gällande bidragsbestämmelser.”

Som vanligt kan beslut delegeras. I kommunstyrelsens delegeringsordning är det kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) som beslutar om utgifter angående evenemang och marknadsföring mm (i delegeringsordningen står det “m.m.”) upp till tre prisbasbelopp och kommunstyrelsens ordförande upp till två prisbasbelopp. I rugbyklubbens fall fattade näringslivschefen beslutet. (Se “Sponsring – tydliga regler och riktlinjer? (1)”.) Det står inget i kommunstyrelsens delegeringsordning om att beslut om evenemang och marknadsföring mm kan delegeras till tjänstepersoner.

Kommunala bidrag till marknadsföring, evenemang och sponsring… Vad är vad och vad är skillnaderna?

Det är en viktig fråga. Begreppen definieras därför i “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag”:

“Med evenemangsbidrag avses ett bidrag för att stödja förening eller annan bidragsberättigad association med planering, marknadsföring och genomförande av ett evenemang som riktar sig till en bredare allmänhet.”

Evenemangsbidraget kan alltså användas även till marknadsföring av ett evenemang. Det kan nämligen inte marknadsföringsbidraget användas till på samma sätt:

“Med marknadsföringsbidrag avses ett bidrag där mottagaren inom ramen för ett evenemang eller aktivitet ger kommunen exponering eller annan form av marknadsföring i utbyte.”

Marknadsföringsbidraget ska användas till att marknadsföra Vänersborgs kommun. Det kan tyckas som om detta är ett viktigt syfte även med kommunens sponsringsbidrag. I reglerna förutses denna invändning och det görs följande distinktion:

“En avgörande skillnad mellan sponsring, som sker på affärsmässiga grunder, och marknadsföringsbidrag är att i det senare fallet är prestationerna inte ekonomiskt jämbördiga.”

Det betyder vad jag förstår att när kommunen sponsrar IFK Vänersborg med 150.000 kr per år (se ”Sponsoravtal IFK 2024 (2/2)”) så är den prestation som IFK ger tillbaka till kommunen “ekonomiskt jämbördig”, dvs värd lika mycket. Och om IFK går till kvartsfinal och får ytterligare 20.000 kr i sponsorpengar så ska IFK följaktligen prestera något “ekonomiskt jämbördigt” tillbaka till kommunen. Så är det alltså inte med marknadsföringsbidraget.

Enligt “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag” är alltså evenemangsbidrag och marknadsföringsbidrag två olika saker. Och då kan det konstateras att Vänersborgs Rugbyklubb (VRK) verkar ha fått båda bidragen. Avtalen med kommunen och VRK hade ju titeln “Avtal för Evenemangs- och marknadsföringsbidrag”. Och så fick ju VRK även sponsringsbidrag…

Det är kanske något förvirrande. I varje fall för en utomstående politiker i oppositionsställning. Förhoppningsvis har de som administrerar de olika bidragen, de som beslutar och de som verkställer ordentlig koll på vad som gäller. Eller så har de inte det…

För övrigt undrar jag om några andra av kommunens nämnder också har regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag. Det jag har skrivit om är nämligen bara reglerna “inom kommunstyrelsens verksamhetsområde”. Och tänk om reglerna skiljer sig åt mellan nämnderna… Hur som helst, kultur- och fritidsnämnden har inga evenemangs- och marknadsföringsbidrag och därför inte heller några regler.

Kommunstyrelsen ska enligt reglerna bestämma en årlig budget för evenemangs- och marknadsföringsbidrag. Det finns tydligen en sådan budget på näringslivsavdelningen har jag tagit reda på. Det får mig att undra, har kommunstyrelsen delegerat uppgifter till näringslivsavdelningen, och näringslivschefen? Å andra sidan sa ordförande Benny Augustsson (S) på kommunstyrelsens sammanträde den 24 januari 2024 att kommunen inte kunde ha en särskild delegeringsordning för sponsringsfrågor. (Se “Vad hände på dagens KS?”.)

Tydligt och transparent…? Kanske får jag en större klarhet i vad som gäller efter helgerna.

Fortsättning följer i blogginlägget ”Sponsring 3: Öppenhet och transparens?”.

OBS! Dokumentet “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde” kan laddas ner här.

===

I denna bloggserie:

Kategorier:Juridik, marknadsföring, sponsring

Sponsring – tydliga regler och riktlinjer? (1)

1 januari, 2025 3 kommentarer

Jonathan Axelsson (M) och Stefan Kärvling (V) skrev 2016 en motion om “Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”. (Motionen kan laddas ner här.)

Motionens syfte var att kommunen skulle bringa ordning och tydlighet, transparens och likvärdighet i hur de olika kommunala bidragen till föreningarna, som t ex sponsring och marknadsföring, fördelas och används. Vi menade bland annat att reglerna för kommunens alla typer av bidrag/utbetalningar ska vara tydliga och transparenta, så att allmänheten och föreningarna upplever att en likabehandlingsprincip råder. Vi skrev också att det är viktigt att beslut följs upp och nyttan/effekten utvärderas. Och inte minst, att rutiner tas fram för hur de olika bidragen till föreningarna ska handläggas och beslutas.

Så har det inte blivit.

Motionen var från början inte särskilt populär bland de styrande partierna (S+C) och (delar av) tjänstemannaorganisationen. Jag förstår inte varför, men motionen förhalades medvetet. Resultatet av motionen blev till slut, 7,5 år senare, väldigt urvattnat. De nya reglerna och riktlinjerna blev diffusa och otydliga. Axelsson och jag hade så att säga betydligt större “ambitioner”. (Se “KF: Demokratin fungerar inte i kommunen”.)

Blogginläggen om sponsring (se “Sponsoravtal IFK 2024 (1/2)” och “Sponsoravtal IFK 2024 (2/2)”) har rönt ett förhållandevis stort intresse. De gav även upphov till en del kommentarer (klicka här och här). En av läsarna skrev bland annat:

“Var i delegationsordningen står det att vissa avtal skrivs under av politiker (KS ordförande) och vissa andra av chefer eller till och med enskilda tjänstepersoner?”

Kommunens nya riktlinjer och regler är uppenbarligen inte särskilt tydliga för andra personer heller… Och, vem har egentligen rätt att besluta om bidrag till föreningar?

När det gäller sponsoravtalen med IFK Vänersborg har det alltid varit kommunstyrelsens ordförande som har undertecknat dem, även på den tid de kallades marknadsföringsavtal. Den 7 februari 2024 fick kommunen alltså en ny policy och en ny riktlinje för sponsring utifrån Axelssons och min motion. Blev det någon ändring i vem som ska besluta om sponsring?

I dokumentet “Policy för sponsring och donationer” står det inget om vem eller vilka som ska besluta om sponsring eller om vem som ska underteckna avtal. Det står bara:

“Kommunstyrelsen och nämnderna ansvarar för att riktlinjen efterlevs i respektive organisation.”

I riktlinjen för sponsring, som också antogs av kommunfullmäktige i februari, står det:

“Beslut att sponsra eller godkänna att ta emot sponsring av kommunal verksamhet ska fattas av berörd nämnd eller styrelse.”

Det är intressant att alla kommunens nämnder och styrelser tydligen kan besluta om sponsring. Det innebär kan man väl anta att otydliga regler och riktlinjer kommer att tolkas på olika sätt i olika nämnder. Men det kommer att visa sig. Varför det just är kommunstyrelsen, och kommunstyrelsens ordförande, som ska sponsra idrottsföreningar som IFK och IBK Vänersborg vet jag inte. Det torde egentligen vara mer naturligt att det var en uppgift för kultur- och fritidsnämnden…

Alla sponsringsbeslut kan delegeras av berörd nämnd eller styrelse. Delegering betyder att beslut kan fattas av t ex en enskild person i nämndens ställe. I riktlinjen står det:

“Befogenhet att fatta beslut om sponsring kan delegeras med de begränsningar som följer av kommunallagen. Vid delegation bör beslutanderätten begränsas genom angivande av en uttrycklig beloppsgräns.”

Lite senare i riktlinjen står det också:

“Avtalet ska godkännas av nämnden, styrelsen eller i förekommande fall den som är behörig delegat enligt delegeringsordningen.”

Det är helt klart att beslut om sponsring och undertecknande av avtal kan delegeras, precis som många andra kommunala beslut. Varje nämnd i kommunen har därför en delegeringsordning. Jag har inte läst igenom alla delegeringsordningar, men i de här fallen är det uppenbarligen kommunstyrelsens delegeringsordning som gäller. Det är ju som sagt kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som har undertecknat sponsoravtalen.

Kommunstyrelsens delegeringsordning började gälla så sent som den 6 november 2024. Jag började med att söka på sponsring, det kändes naturligt. Sökningen gav dock inga träffar, vilket förvånade mig. Fullmäktige tog ju både en policy och en riktlinje för just sponsring. Och marknadsföringsavtalet med IFK bytte ju också namn till sponsoravtal. Begrepp är alltså viktiga, de är så viktiga att sponsring definieras i både policyn och riktlinjen:

“Sponsring är en frivillig affärsmässig överenskommelse till ömsesidig nytta mellan två eller flera parter, där ena parten (sponsorn) förbinder sig att lämna ersättning i form av kontanta medel, varor och/eller tjänster och där den andra parten (sponsormottagaren) som motprestation tillhandahåller exponering av namn, varumärke eller tjänster, till nytta för sponsorn i dennes verksamhet.”

Då borde, kan i varje fall jag tycka, det klart framgå av delegeringsordningen vem som ansvarar för sponsringen. Men det finns inget. Istället finns den “gamla” punkten kvar om marknadsföring. Det står:

“Beslut om marknadsföringsåtgärder av kommunen som inte hanteras inom ordinarie verksamhets budget, upp till tio prisbasbelopp. Ordf. ska samråda med 1:e vice ordf. och 2:e vice ordförande (presidiet) innan beslut.”

Formuleringen ändrades inte i november när delegeringsordningen uppdaterades utan har funnits där sedan tidigare – även innan fullmäktiges beslut om de nya dokumenten för sponsring.

Det är som sagt noga med begreppen. Det var bäst att ta Chat GPT till hjälp – marknadsföring, sponsring och marknadsföringsåtgärder…?

Jag frågade Chat GPT om marknadsföring och sponsring är samma sak…

“Nej, marknadsföring och sponsring är inte samma sak, även om de ibland överlappar varandra”

Jag formulerade om frågan. Är sponsring en marknadsföringsåtgärd? 

“Ja, sponsring är en marknadsföringsåtgärd. Det är en strategi där ett företag eller en organisation ger ekonomiskt stöd, produkter, tjänster eller resurser till en individ, grupp, evenemang eller annan entitet i utbyte mot möjligheten att associeras med detta. Sponsring skiljer sig dock från mer traditionella former av marknadsföring, som annonsering, genom att den ofta bygger på en ömsesidig relation snarare än en direkt köp-och-sälj-modell.”

“På skoj” formulerade jag ytterligare en fråga:

“Varför är inte sponsring en marknadsföringsåtgärd?”

Chat GPT hade svar på det också:

“Det finns en diskussion om sponsring egentligen är en marknadsföringsåtgärd eller något annat, beroende på hur den används och definieras. Här är några argument för varför sponsring ibland inte betraktas som en renodlad marknadsföringsåtgärd.”

Och så räknas ett antal argument upp…

Vänersborgs kommun gör det inte direkt lättare för kommuninvånarna att förstå vad som gäller kring sponsring när olika begrepp används. Min slutsats blir dock ändå att sponsring är en marknadsföringsåtgärd. Och att kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) därmed har delegation på att fatta beslut i frågan om sponsring.

Ett av syftena med Axelssons och min motion var att allt kring bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring skulle bli tydligt. Det är det knappast med de nya dokumenten. Det borde åtminstone ha kunnat stå i delegeringsordningen (se det fetstilta):

“Beslut om marknadsföringsåtgärder av kommunen som t ex sponsring och som inte hanteras inom ordinarie verksamhets budget, upp till tio prisbasbelopp.”

I delegeringsordningen står det också att kommunstyrelsens ordförande ska samråda med 1:e vice ordförande och 2:e vice ordförande innan beslut. Sedan tidigare har jag förstått att det inte brukar vara något samråd. Ordförande talar om vad hen har kommit fram till, punkt. Jag antar att det har gått till på samma sätt denna gång också.

Tio prisbasbelopp är för övrigt mycket pengar. Prisbasbeloppet var 57.300 kr 2024 och 2025 är det 58.800 kr. Ska jag vara ärlig så kan jag tycka att det är alldeles för mycket pengar. Ordförande Augustsson skulle alltså helt på egen hand, rent hypotetiskt, kunna besluta om att sponsra damlaget i Vänersborgs RugbyKlubb (VRK) med över en halv miljon kr per år… (58.800kr x 10)

Det var i och för sig ett dåligt exempel. Damlaget får inga sponsorpengar alls trots att laget är det näst bästa laget i Vänersborg. VRK:s damer slutade 4:a i damallsvenskan, den högsta divisionen… (Se “Välkommen till VRK’s Damer”.) Det var bara Onsjö golfklubbs herrlag som var ett strå vassare. Laget vann SM i somras.

Och på tal om rugby. I kommunens diarium så såg jag av en slump att ordförande Benny Augustsson (S) även har undertecknat ett sponsorsavtal med Vänersborgs Rugbyklubb (VRK). Det gjorde Augustsson tillsammans med rugbyklubbens ordförande den 12 september 2024.

Jag undrar vilka fler föreningar som har sponsoravtal. Det verkar inte finnas några uppgifter på kommunens hemsida. När en tjänsteperson hjälper mig att leta i diariet efter sponsoravtal hittades inget avtal med Vänersborg IF (se “Sponsoravtal IFK 2024 (2/2)”). Å andra sidan hittades inget med IBK Vänersborg heller. Och de styrande partierna, och tjänstepersonerna, som hävdade att allt var så tydligt, öppet och transparent kring sponsring…

Sponsorsavtalet mellan kommunen och VRK skiljer sig från de andra avtalen. Det omfattar nämligen sponsring av ett (eller två) evenemang, nämligen U-SM i rugby i Vänersborg 2024 och 2025. Kommunen sponsrar tävlingarna med 20.000 kr per år – mot exponering av Vänersborgs kommun. VRK ska:

“Uppge Vänersborgs kommun som samarbetspart med kommunvapen i information om evenemanget eller aktiviteten.”

Avtalet gäller i upp till två år i taget och kan förlängas efter beslut i behörig ordning.

Avtalet ger upphov till frågan – ska sponsoravtal skrivas för ett specifikt evenemang? I policyns, och riktlinjens, definition får man i varje fall inte den känslan… 

“Sponsring är en frivillig affärsmässig överenskommelse … till nytta för sponsorn i dennes verksamhet.”

Man tänker väl inte på att “i dennes verksamhet” innebär t ex en match eller en enda händelse. Och det finns faktiskt också något i kommunen som heter “Evenemangs- och marknadsföringsbidrag”.

Och hör och häpna…

Vänersborgs kommun och Vänersborgs Rugbyklubb slöt den 6 september 2024 ett “Avtal för Evenemangs- och marknadsföringsbidrag”. Och faktiskt, avtalet gällde även det U-SM i rugby 2024 och 2025… Alltså precis samma evenemang som sponsringsavtalet handlade om, och som undertecknades bara några dagar senare.

VRK får enligt avtalet 10.000 kr per år i evenemangsbidrag och klubben får också låna kommunens ljudanläggning till scen- och eventområde. VRK ska som motprestation:

“Uppge Vänersborgs kommun som samarbetspart till evenemanget eller aktiviteten med kommunvapen i information om evenemanget eller aktiviteten.”

VRK får alltså 20.000 kr i sponsring och 10.000 kr i evenemangsbidrag för samma arrangemang och med samma åtagande – att visa upp kommunvapnet…

Och som om inte detta sätter myror i skallen på en förvirrad motionär, och kanske en och annan föreningsmänniska och invånare, så har “Avtal för Evenemangs- och marknadsföringsbidrag” med VRK undertecknats av – kommunens näringslivschef, en tjänsteperson alltså.

I kommunstyrelsens delegeringsordning står:

“Beslut om mindre engångsutgifter, evenemang och liknande som inte hanteras inom ordinarie verksamhets budget”

… ska beroende på utgiftens storlek beslutas av kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) eller kommunstyrelsens ordförande. Inget om tjänstepersoner alltså. Men det finns kanske andra dokument…

Är kommunens riktlinjer och regler kring marknadsföring, evenemang och sponsring verkligen tydliga och transparenta? Som de styrande partierna med S i spetsen hävdade när beslut fattades om de nya styrdokumenten…

OBS! Dokumentet “Policy för sponsring och donationer” kan laddas ner här och “Riktlinje för sponsring och donationer” här.

Fortsättning följer i blogginlägget ”Sponsring 2: Evenemang och marknadsföring”.

===

I denna bloggserie:

Kategorier:Juridik, marknadsföring, sponsring