Arkiv

Archive for the ‘Magnus Larsson’ Category

Sikhall: Dom har avkunnats!

14 juni, 2024 2 kommentarer

Den 15 december 2023 meddelade Förvaltningsrätten i Göteborg att ett överklagande hade kommit in till domstolen. Det var samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) som överklagade:

“Vänersborgs kommuns beslut fattat av samhällsbyggnadsnämnden 2023-11-16 § 144”

De två ordförandena i samhällsbyggnadsnämnden överklagade alltså ett beslut som hade fattats av deras egen nämnd. Och frågan är om inte detta var unikt. (Se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.)

Bakgrunden är naturligtvis att Jonasson och Andersson var motståndare till det beslut som nämnden fattade den 16 november. Beslutet fattades av oppositionen med 6 röster mot 5. Och det kunde Jonasson och Andersson tydligen inte acceptera utan valde att gå utanför politikens ramar och vände sig i stället till juridiken – till Förvaltningsrätten i Göteborg. (Se “SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande”.)

Beslutet i samhällsbyggnadsnämnden, dvs själva sakfrågan, handlade om de krav som de styrande partierna, och samhällsbyggnadsförvaltningen (naturligtvis), ville ställa på Magnus Larsson i samband med de fastighetsrättsliga lösningarna i Sikhall. De var helt orimliga och inte heller i överensstämmelse med kommunfullmäktiges beslut. (Se “Sikhall (1): Återigen samma förslag i SBN”.)

Samhällsbyggnadsnämndens 2:e vice ordförande Tor Wendel (M) lade därför fram ett alternativt yrkande i samhällsbyggnadsnämnden. Och det visade sig att samtliga oppositionspartier stödde förslaget (se “Sikhall (2): Oppositionen kör över de styrande”):

“Med sex nej-röster mot fem ja-röster, så har samhällsbyggnadsnämnden beslutat i enlighet med Tor Wendels (M) yrkande.”

Förvaltningsrätten anmodade sedan samhällsbyggnadsnämnden att yttra sig över överklagandet. Rätten ville höra båda sidor innan den fattade ett beslut om nämndens beslut var lagligt eller inte.

Den 25 januari 2024 behandlade samhällsbyggnadsnämnden ärendet “Svar på överklagandet av Vänersborgs kommuns beslut fattat av samhällsbyggnadsnämnden 2023-11-16”. De ledamöter som fattade det överklagade beslutet, dvs “oppositionspartierna” (som alltså har majoritet i nämnden), röstade igenom det yttrande till Förvaltningsrätten som Tor Wendel (M) hade författat. (Se “SBN/Sikhall 9: Yttrandet till Förvaltningsrätten”.)

I onsdags, den 12 juni, kom Förvaltningsrättens dom. Idag fanns en notering i kommunens diarium. Jag begärde ut domen från kommunen, men fick till svar att:

“Vi har tagit emot din begäran och kommer göra en sekretessbedömning.”

Ett intressant svar med tanke på att domen är en allmän offentlig handling. (Det fick mig, kanske lite orättvist, att tänka på en sketch om allmänna handlingar på Facebook som en partivän skickade till mig – “Hänvisa bara till semester”.) När jag istället begärde ut domen från Förvaltningsrätten – så fick jag domen direkt. Senare meddelade samhällsbyggnadsförvaltningen att:

“Då handlingen innehåller personuppgifter skickas den inte på e-post. Vi kan skriva ut den och skicka den på post eller om du vill komma till kommunhuset och läsa den.”

Personuppgifterna handlar om de båda ordförandena Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C), och det är ju inte direkt någon hemlighet. Däremot står deras personnummer med, och då kanske GDPR träder in… Det hade dock varit lätt att maska.

Hur dömde då Förvaltningsrätten i Göteborg?

“FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Förvaltningsrätten avslår överklagandet.”

Samhällsbyggnadsnämndens beslut står fast, det var lagligt. Oppositionspartiernas beslut gäller följaktligen. Och det banar nu äntligen vägen för att de fastighetsrättsliga lösningarna i Sikhall mellan Vänersborgs kommun och Magnus Larsson kan slutföras.

Det ska bli intressant att se om de båda ordförandena Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) tänker sitta kvar i nämnden efter Förvaltningsrättens dom…

Förvaltningsrättens motivering till domen, eller bedömning som det heter, är ganska lång, men jag återger den ändå i sin helhet. (Kan laddas ner här som pdf.) Bedömningen kan med fördel läsas tillsammans med själva överklagandet från Jonasson och Andersson – se “SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande”. Överklagandet består nämligen av fyra punkter och Förvaltningsrätten bedömer varje punkt för sig.

==

Förvaltningsrättens bedömning

“Klagandena gör gällande att beslutspunkten 1 strider mot praxis vid avtalsskrivning och kommunens riktlinjer samt att beslutet även strider mot likabehandlingsprincipen i 2 kap. 3 § kommunallagen. Som har anförts är förvaltningsrättens laglighetsprövning av det överklagade beslutet begränsad till en prövning av om det överklagade beslutet är olagligt eller inte har tillkommit på lagligt sätt enligt bestämmelserna i 13 kap. 8 § KL. Om en kommuns beslut skulle strida mot praxis vid avtalsskrivning medför det därmed inte i sig att det av det skälet vid en laglighetsprövning finns grund för att upphäva beslutet. En kommuns interna riktlinjer utgör inte heller lag eller annan författning, vilket innebär att förvaltningsrätten inte kan pröva om kommunens beslut strider mot interna riktlinjer. Om ett kommunalt beslut skulle stå i strid med likställighetsprincipen i 2 kap. 3 § KL kan däremot utgöra grund för upphävande för att det kommunala beslutet i så fall skulle stå i strid med lag. Likställighetsprincipen innebär att medlemmar eller grupper av medlemmar i samma situation ska behandlas lika och att en särbehandling endast får ske på saklig och objektiv grund. För en tillämpning av likställighetsprincipen krävs emellertid att kommunen eller regionen är i kontakt med sina medlemmar just i deras egenskap av medlemmar. Principen gäller alltså inte när en kommun eller en region anställer personal, köper eller säljer fastigheter etc. (jfr. prop. 2016/17:171 s. 300 och 301). Förvaltningsrätten bedömer att samhällsbyggnadsnämndens beslut om fastighetsreglerande åtgärder i Sikhall inte är ett sådant beslut där kommunen träder i kontakt med sina medlemmar i deras roll som kommunmedlemmar. Därtill kan också konstateras att den jämförelsenorm som klagandena hänvisar till om att kommunen kan komma att ställa krav på säkerhet i form av pant, bankgaranti, borgen eller dylikt för att garantera exploatörens åtagande i exploateringsavtalet inte heller är undantagslöst utformad och att samhällsbyggnadsnämnden har haft rätt att göra avsteg från riktlinjerna, bl.a. om det skulle krävas för att på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan. Förvaltningsrätten bedömer därmed att det inte har visats att det överklagade beslutet strider mot 2 kap. 3 § KL.

För beslutspunkten 2 är grunden till överklagandet att beslutet i det avseendet strider mot kommunfullmäktiges inriktningsbeslut gällande ”fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken”. Förvaltningsrätten konstaterar att det åberopade inriktningsbeslutet från kommunfullmäktige avsåg inriktningsbeslut för fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken. Det framgår av handlingarna i målet att en sådan detaljplan inte var klar vid tidpunkten för det överklagade beslutet samt att de frågorna också hanteras av en annan nämnd. Av det åberopade kommunfullmäktige-beslutet framgår inte heller i övrigt att samhällsbyggnadsnämnden inte skulle ha haft rätt att fatta det överklagade beslutet på grund av tidigare fastställda visionsuttalanden från kommunfullmäktige.

Klagandena menar att beslutspunkten 3 strider mot 5 kap 1 § KL och att beslutet är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt med anledning av det strategiska läge som fastigheten har och då exploatören ensam får möjlighet att utveckla ett område som kan anses vara av stort intresse för allmänheten. Enligt 5 kap. 1 § KL ska kommunfullmäktige besluta i de ärenden som är av principiell beskaffenhet eller annars är av större vikt för kommunen, medan nämnderna enligt 6 kap. 3 § KL ska besluta i frågor som rör förvaltningen samt i frågor som de enligt lag eller annan författning ska ha hand om. Fullmäktige ska därmed besluta i frågor av mer grundläggande natur eller av generell räckvidd, där det politiska momentet allmänt sett är dominerande (jfr prop. 2016/17:171 s. 327). Förvaltningsrätten bedömer att utredningen inte utvisar att den aktuella fastighetsregleringen med avtalsservitut är av sådan art eller omfattning att den måste beslutas av kommunfullmäktige. Det har då inte heller visats att det överklagade beslutet ska upphävas för att det strider mot 5 kap. 1 § KL.

Klagandena anser slutligen att beslutspunkten 4 i det överklagade beslutet strider mot kommunfullmäktiges inriktningsbeslut gällande ”fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken” då det i inriktningsbeslutet står skrivet att ”Vid fastighetsförsäljning ska det skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och har fritt segelvatten”. Kommunen anför i den delen att den nämnda beslutskrivskrivningen var nödvändig då Vänersborgs Segelsällskap önskade en sen ändring i det föreslagna servitutet jämfört med det som fullmäktige hade beslutat om. Förvaltningsrätten konstaterar att kommunfullmäktige genom sitt beslut den 17 maj 2023 på ett tydligt sätt har uttryckt att det vid fastighetsförsäljning ska skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och ha fritt segelvatten. Beslutet kan emellertid endast få effekt internt för kommunens ställningstagande och hantering och har i sig ingen bindande verkan mot annan parts inställning till frågan. Om Vänersborgs Segelsällskap därför i tiden därefter framför ändrade önskemål i frågan så måste det enligt förvaltningsrätten ligga på samhällsbyggnadsnämnden att ansvara för hanteringen av sådana fastighetsrättsliga frågor, så länge de ändrade önskemålen inte står i direkt strid med vad kommunfullmäktige tidigare har beslutat för kommunens räkning. Förvaltningsrätten bedömer att samhällsbyggnadsnämndens ändringsskrivning i punkten 4 i det överklagade beslutet från den 16 november 2023 inte står i direkt strid med vad kommunfullmäktige tidigare har beslutat och att kommunfullmäktiges beslut därmed alltjämt också gäller för kommunen vid genomförande av aktuell fastighetsförsäljning, under förutsättning av att också Vänersborgs Segelsällskap som berörd part alltjämt har även det önskemålet. Utredningen utvisar enligt förvaltningsrätten därmed inte att samhällsbyggnadsnämnden den 16 november 2023 inte hade rätt att fatta det överklagade beslutet under punkten 4 för att det skulle strida mot kommunfullmäktiges beslut den 17 maj 2023.

Med ledning av det anförda bedömer förvaltningsrätten att vad klagandena anför inte visar att det finns grund att med stöd av 13 kap. 8 § KL upphäva det överklagade beslutet. Överklagandet ska därför avslås.”

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, förvaltningsrätten, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

Sikhalls Magasin nominerat till pris

9 juni, 2024 2 kommentarer

För drygt 10 år sedan, den 29 januari 2014, lämnade Niklas Claesson (M) in en motion i Vänersborgs kommunfullmäktige. Motionens yrkande var att kommunen skulle inrätta ett:

“årligt byggnadsvårdspris för den bästa insatsen för att bevara eller återställa bebyggelsehistoriska värden i byggnad eller bebyggelsemiljö inom Vänersborgs kommun.”

 Ett av det nya kommunfullmäktiges första beslut den 22 oktober 2014, det var val i september, var att bifalla motionen och ge:

“byggnadsnämnden i uppdrag att ansvara och besluta om stadgar, sammansättning av jury samt former för ett byggnadsvårdspris.”

Verkställandet av kommunfullmäktige beslut gick som vanligt i det lugna vänersborgska tempot – “Slow City” som en tidigare kommunchef betecknande Vänersborg… Nu efter 10 år ska priset äntligen delas ut.

“Lite skämmigt är det ju att det tagit så lång tid”

Sa byggnadsnämndens ordförande Benny Jonasson (S) till TTELA den 20 mars, i år. (Se “Byggnadsvårdspris blir av – efter tio års handläggning”.)

Även Niklas Claesson (M) tycker att 10 år är en anmärkningsvärt lång tid. Priset har dessutom under årens lopp omvandlats till ett byggnadsvårds- och arkitekturpris. Och det var ju faktiskt inte riktigt vad Claesson hade i tankarna när han skrev sin motion. Men Niklas Claesson är, enligt TTELA, ändå nöjd med att förslaget blir verklighet. Han kunde nog inte ana däremot, den dagen för 10 år sedan när han skrev sin motion, att han skulle vara ledamot i den nämnd som skulle utse vinnaren i tävlingen…

Nu är det nämligen äntligen dags. Fram till och med november kan man nominera byggnader till Vänersborgs byggnadsvårds- och arkitekturpris. Men… Det är inte det lättaste. Det är nästan omöjligt att få reda på hur man nominerar och vilka regler som gäller i själva “tävlingen”. Jag har sökt på kommunens hemsida, och misslyckats… Jag tror faktiskt inte att det står något om tävlingen och priset. 

TTELA däremot har på något sätt hittat information om vilka kriterier som gäller för att kunna komma i fråga om att vinna priset (se “Byggnadsvårdspris blir av – efter tio års handläggning”):

“Ska gå till en fysisk åtgärd inom byggnadsvård, husarkitektur eller landskapsarkitektur. Det kan handla om restaurering, renovering, ombyggnad eller nybyggnad som är utförd av privatperson, företag, myndighet eller förening.”

Och med de kriterierna tänker byggnadsnämndens ordförande Jonasson (S) självklart på byggnader som Elisabeths port och domstolsbyggnaden som är på gång. Men är det syftet med ett pris – ett höghus byggt i vinstsyfte eller en ny administrativ byggnad bekostad av staten?

Jag tycker att ett byggnadsvårdspris faktiskt borde ha handlat om det som Niklas Claesson (M) skrev i sin motion 2014:

“bästa insatsen för att bevara eller återställa bebyggelsehistoriska värden”

Och rent personligt kan jag tycka att staten, Vänersborgsbostäder eller andra stora företag inte ska få ett sådant pris. Nä, det borde handla om enskilda personer, vanliga kommuninvånare, som utför en insats med en stor portion idealitet – både ekonomiskt och arbetsmässigt.

Eller kanske skulle det ha varit två pris, ett byggnadsvårds- och ett arkitekturpris?

På Frukostforum, ett månatligt möte mellan företagare, organisationer och föreningar i Vänersborgs kommun samt politiker, informerade kommunens stadsarkitekt om priset. Och berättade också att alla närvarande på Frukostforum kunde nominera en byggnad till tävlingen och priset. Stadsarkitekt Martin Staude meddelade att alla kunde nominera genom att skicka mail till honom. (martin.staude@vanersborg.se).

Så det gjorde jag.

Det finns en byggnad som har förfallit i många år. Den står på kommunens mark och sköttes under lång tid av en stiftelse. Byggnaden som uppfördes för 150 år sedan hade kanske 10 år kvar innan dess saga var all, innan förfallet var oåterkalleligt. Då överlät stiftelsen nyttjanderättsavtalet till Magnus Larsson i Sikhall. Jag talar alltså om Sikhalls Magasin. (Se “Sikhalls magasin 4: Framtiden”.)

Magnus Larsson i Sikhall påbörjade ett omfattande och gediget renoveringsarbete. Arbetet är till största delen klart nu. (Se “Magnus räddar Sikhalls magasin!”.) Och därför nominerade jag Sikhalls Magasin till tävlingen Vänersborgs kommuns byggnadsvårds- och arkitekturpris.

Min motivering löd:

“Jag nominerar Sikhalls Magasin till Vänersborgs kommuns ”Byggnadsvårds- och arkitekturpris”.

Magnus Larsson, Sikhall 540, 464 65 Brålanda, har gjort en enastående insats för att rädda och bevara byggnads- och kulturminnet Sikhalls Magasin. Magasinet byggdes 1874 och förklarades som byggnadsminne den 16 november 1987.

 Magnus Larsson har med eget arbete och egna ekonomiska medel renoverat Sikhalls Magasin både utvändigt och invändigt. Han har bland mycket annat åtgärdat taket, gjort i ordning och kittat 297 fönsterrutor, iordningställt och inrett en festlokal med scen och honnörsbord samt byggt ett mottagningskök.

Det vore fantastiskt om Magnus Larssons arbete resulterar i att Sikhalls Magasin kan få motta Vänersborgs kommuns Byggnadsvårds- och arkitekturpris samma år som magasinet firar 150 årsjubileum.”

Prisutdelningen ska ske i samband med att kommunen firar Vänersborgs födelsedag i januari 2025.

Jag är emellertid inte särskilt optimistisk. Chansen att Magnus Larsson skulle tilldelas ett pris av kommunen är nog inte särskilt stor, antagligen lika liten som att Anders Solvarm skulle få TTELA:s Hållbarhetspris 2022. (Se “Hållbarhetsvecka och TTELA:s pris”.)

Men det skulle ändå inte förringa Magnus Larssons insats. Han har med egen tid, eget arbete och egna pengar rustat upp och renoverat Sikhalls magasin. Han har gjort ett otroligt jobb.

Magnus Larsson har räddat ett kultur- och byggnadsminne.

PS. Den 13 juni publicerades äntligen information om Byggnadsvårds- och arkitekturpriset på kommunens hemsida. (Klicka här: ”Lämna förslag till Byggnadsvårds- och arkitekturpriset!”.) Här kan du läsa om vad som gäller och också nominera en byggnad till priset. 
Du kan också ladda ner stadgarna till priset här.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Magnus Larsson, Sikhalls Magasin

Magnus räddar Sikhalls magasin! (2)

25 maj, 2024 2 kommentarer

Anm. Fortsättning från blogginlägget “Magnus räddar Sikhalls magasin! (1)”.

I torsdags tog jag en tur till Politikerhyllan i Sikhall. Jag var mycket nyfiken på att med egna ögon se vad Magnus Larsson hade åstadkommit med Sikhalls magasin.

Det var en mycket trött och medtagen Magnus Larsson som mötte mig. Han hade slitit tungt i några veckor och kroppen var mörbultad och gjorde uppenbarligen ont. Det syntes, och så utarbetad har jag aldrig sett Magnus Larsson tidigare. Han blir ju inte heller yngre med åren.

Sent på kvällen dagen före mitt besök hade en stor renovering av taket och fönstren på Sikhalls magasin blivit färdig. Alla verktyg och maskiner hade burits ut och det hade städats och ställts i ordning. Det skulle vara bröllop i helgen i den uppfräschade och nyrenoverade byggnaden. (Connys Natalie ska gifta sig.)

Sikhalls magasin har blivit fantastiskt fint. Magnus Larsson har gjort ett enormt arbete med att rusta upp och renovera det gamla kultur- och byggnadsminnet. Han har inte bara gjort några ytliga synbara reparationer, han har åtgärdat allt från grunden.

Det började med en total uppstädning av alla våningar på magasinet. Och det blev “några” containrar med skräp som kördes till tippen. Larsson tog dock tillvara det som var värt att bevara, och det var en hel del. Larsson är mycket intresserad av gamla saker och antikviteter. Sedan satte Magnus Larsson igång med att renovera och göra i ordning Sikhalls magasin. (Naturligtvis har han haft hjälp av snickare och andra skickliga yrkesmänniskor.) 

Larsson har använt virke från egen skog. Han har fällt träd, kvistat och kapat/apterat, han har sågat, barkat, ströat, travat och, när virket blev torrt, hyvlat, betsat osv för att bland annat byta ut stolpar och brädor i undertak. Han har fixat bärlinor och bytt delar av golv i magasinet. Han har tillverkat steg till en ny trappa som ska sättas upp.

Den förändring som märks tydligast när man beskådar magasinet utifrån är taket. Magnus Larsson har lagt om det. Den östra delen, mot sjön, gjorde han klart förra året. (Se “Sikhall Rock 2023. Och magasinet!”.) De senaste veckorna har taket mot landsidan åtgärdats. Det var helt ruttet. Larsson plockade av teglet, tog bort läkten och masoniten. Sedan fortsatte han med att laga undertaket av brädor. Han salade ut, riktade och lade ny råspont. Han fortsatte med att lägga ålderbeständig papp, han tillverkade och lade läkter för att sedan lägga på tegelpannor. Naturligtvis sattes nya takfotsbrädor och vindskivor upp.

Fönster tillsammans med tak är kanske de viktigaste delarna i en renovering för att bevara en byggnad. Det finns 33 fönster på magasinet. Magnus har gjort i ordning dem alla. Drygt hälften renoverades men 15 fönsterbågar byggdes upp av Larssons egen kärnfuru, förstörelsen hade gått för långt. Det sattes dubbla enstiftsplugg i hörnen på alla fönster precis som det ursprungligen hade gjorts. Varje fönster på magasinet har 9 små rutor. Det betyder att 297 fönsterrutor har kittats och gjorts i ordning…

Invändigt har Magnus Larsson gjort i ordning en festlokal med en scen, ett honnörsbord, ställt fram antikviteter och äldre prydnadssaker, renoverat upp elsystem (inte helt färdigt än) och byggt ett mottagningskök. På altanen utanför har Larsson tillverkat bänkar och bord i gammal stil.

Det blir nog ett lyckat bröllop i helgen i en nyrenoverad byggnad som andas historia, kultur och tradition.

Magnus Larsson har självklart haft tillstånd från Länsstyrelsen för renoveringen och de åtgärder som har utförts på magasinsbyggnaden. Länsstyrelsen skrev den 16 maj förra året (se “Nyhet: Länsstyrelsen ger Magnus tillstånd”):

“Länsstyrelsen ger med stöd av 3 kap 14 § lagen (1988:950) kulturmiljölagen er tillstånd att utföra exteriöra och interiöra åtgärder på byggnadsminnet Sikhalls Magasin.”

Sikhalls magasin är kulturhistoriskt intressant och det är K-märkt. Därför stöttar Länsstyrelsen renoveringen ekonomiskt – för fördyrande kostnader som uppstår på grund av K-märkningen. I tisdags den gångna veckan var en antikvarisk kontrollant från Länsstyrelsen på plats och gjorde en slutbesiktning. Kontrollanten var mycket nöjd och resultatet av slutbesiktningen var att renoveringen var utan anmärkning. Och med mina amatörmässiga ögon kan jag inte annat än hålla med…

Magnus Larsson har gjort en makalös insats. Nu kommer Sikhalls magasin att stå kvar i många, många decennier framöver. Jag liksom ett flertal personer i t ex ett antal grupper på Facebook kan inte bli annat än imponerade. Larsson har visat vad han vill och vad han är kapabel att uträtta.

Många personer inklusive jag själv undrar emellertid – vad tycker Vänersborgs kommun om Magnus Larssons insats för Sikhalls magasin? Anser de styrande socialdemokraterna och centerpartisterna att det som Magnus Larsson har utfört i magasinet är positivt? Det tycker jag att de borde svara på. Kan kommunalråden kanske tänka sig att kontakta Magnus Larsson – och ge honom ett erkännande…?

Självklart undrar man också om de styrande partierna kan tänka sig att låta Magnus Larsson fortsätta arbetet med att ytterligare förbättra magasinsområdet – och förverkliga sina visioner och planer för hamnområdet och badet i stort? Kan politiker och tjänstepersoner i Vänersborgs kommun tänka sig att visa förtroende för Magnus Larsson och hans avsikter, och äntligen godkänna de fastighetsrättsliga lösningar som han, och oppositionen i kommunfullmäktige, har förespråkat? (Se “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.)

Det handlar alltså om de fastighetsregleringar som ska möjliggöra en detaljplan, som byggnadsnämnden för övrigt beslutade upprätta 2015 (för 9 år sedan!), och som är en nödvändig förutsättning för att förverkliga Larssons och några andra fastighetsägares vision för Sikhall.

Kommunen har som bekant inte visat något som helst förtroende för Magnus Larsson de senaste 20 åren. Det har däremot Länsstyrelsen. Den 16 maj förra året skrev Länsstyrelsen om Magnus Larsson, i samma brev som ovan:

“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”

Det kanske är läge att kommunens politiker och tjänstepersoner tog en sväng till Sikhall och tittade på vad Magnus Larsson har åstadkommit med magasinet. Samtidigt kan de titta på hur det ser ut på kommunens fastigheter i området… Det virvlar damm så fort man rör sig på parkeringar och vägar och gräsmattorna vid hamnområdet och badstranden har inte klippts sedan förra hösten…

Kanske är inte kommunen något föredöme när det gäller skötsel och utveckling i Sikhall… Vid förköpet/expropriationen 2007 ansåg ju kommunen att den var det, att kommunen var bättre lämpad att utveckla området än Magnus Larsson. Kommunen har emellertid inte lyft många fingrar under årens lopp för att utveckla Sikhall. Det vet alla som har varit där.

Vad sa förresten kommunens vision – “attraktiv och hållbar i alla delar”…? Utom Sikhall…?

Magnus Larsson och några andra fastighetsägare i Sikhall har stora visioner och planer för Sikhall, eller Sikhallsviken som kommunen kallar hela området. Larsson och de andra vill se fler bryggor och båtplatser, camping, åretruntöppen butik, restaurang, längre badstrand, sjöbodar, parkeringar, hustomter osv.

Nu har Magnus Larsson visat vad han vill och vad han kan uträtta. Sikhalls magasin är i de väsentligaste delarna klart. Magnus Larsson har räddat det från förfall och ödeläggelse. Magasinet går att använda och det är bokat för flera bröllop i sommar. Men, det saknas saker som skulle göra magasinet ännu bättre.

Magnus Larsson vill att nya VA-ledningar dras in till magasinet, i första hand vatten. Det måste också bli bättre “kraft” i elledningarna. Tyvärr går propparna i magasinet alltför ofta under tillställningarna. För att kunna lösa dessa problem måste det grävas i kommunens mark. Och gissa vad? Det tillåter, enligt Magnus Larsson, inte kommunen. Han får nej.

Det röda strecket är kommunens mark.

När det gäller elledningarna kräver Vattenfall att Magnus Larssons ledningar till magasinet ska ligga i Larssons egen mark. Mellan Larssons mark, Sikhall 1:6, och magasinets mark (som också är Larssons mark) ligger en tunga av kommunens mark, Sikhall 1:4 – en kommunal “marktunga” som alltså delar av Larssons två markområden. Det handlar om 15-20 meter. Det skulle enkelt lösas med den fastighetsrättsliga lösning som kommunfullmäktige och även samhällsbyggnadsnämnden har antagit. Men som ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) har överklagat…

Återigen ställer sig Socialdemokraterna och Centerpartiet (nu med stöd av Kristdemokraterna och Miljöpartiet) i vägen för en fortsatt utveckling av Sikhall. Jag undrar vad de egentligen vill med Sikhall… Är motarbetandet av Magnus Larsson ett syfte i sig?

Kommunen måste så fort som möjligt hjälpa till så att Sikhalls magasin kan få vatten och kraftigare elledningar indragna. Jag tycker att det kan de kommuninvånare som bor i delarna Sikhall och Gestad kräva av Vänersborgs kommun.

Det är många vänersborgare, framför allt i dalslandsdelen, som är mycket tacksamma för allt Magnus Larsson gör för Sikhall. Det är banne mig dags för kommunens politiker och tjänstepersoner att också visa uppskattning.

==

Anm. Sikhalls Magasin är nominerat till kommunens byggnadsvårds- och arkitekturpris – se ”Sikhalls Magasin nominerat till pris”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Magnus Larsson, Sikhall, Sikhalls Magasin

Magnus räddar Sikhalls magasin! (1)

24 maj, 2024 2 kommentarer

Den 17 oktober 2005 skrev Magnus Larsson på ett köpekontrakt. Han hade köpt fastigheterna Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sikhall 1:23. På Sikhall 1:4 låg Sikhalls magasin.

Länsstyrelsen beskrev 2007 magasinet på följande sätt (se här):

“Magasinet är byggt av tegel på en hög grund murad av natursten direkt på urberget. Fasaderna är putsade, ytan är jämn men med en grov struktur. Putsens ytskikt kan ha kvastats då kalken ytterst är borttvättad så att ballasten sticker fram. Fasaden är ofärgad förutom fönsteromfattningarna som är vita med helt slät puts. Fönstren har nio små rutor och bågar av trä, innanför fönstren finns järngaller.”

Sikhalls Magasin byggdes 1874 för att magasinera spannmål, företrädesvis havre. Det ligger på en klippudde omgivet av Vänerns vatten på tre sidor. Det är ett viktigt historiskt minnesmärke för Gestad- och Sikhallsbygden och för hela Dalsland. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.)

Magasinet förklarades som byggnadsminne den 16 november 1987. Det innebar att byggnaden skulle bevaras för framtiden. Det var och är viktigt att värna och slå vakt om viktiga delar av vårt kulturarv för kommande generationer. (Även om en majoritet i Vänersborgs kommun inte tycks dela denna uppfattning… Se ”Bevara Brätte!”.)

Den 2 november 2005, två veckor efter att Magnus Larsson hade skrivit på köpekontraktet, formulerade ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) en skrivelse till kommunstyrelsen där han föreslog:

“kommunfullmäktige att fatta beslut om förköp.”

Ljunggren ville att kommunen skulle förköpa, dvs expropriera, Larssons nyss förvärvade fastigheter. Fastigheterna var väsentliga för “idrott eller friluftsliv” och magasinet var “värdefullt från kulturhistorisk synpunkt”. (Se “Historien om Magnus Larsson (3)”.) Det var viktigt att kommunen tryggade allmänhetens friluftsliv och säkerställde “allmänhetens tillgänglighet till aktiviteter i området”. Och den dåvarande kommunchefen (se “Historien om Magnus Larsson (5)”) “kompletterade” i en skrivelse den 23 november 2005 med att kommunen skulle utveckla Sikhallsområdet genom att ordna: 

“…större parkeringsplatser vid badet och magasinet. Fler båtbryggor skall anläggas för att anlägga båtturismen. Allmänhetens tillträde till stranden skall garanteras och underlättas.”

Och sedan konstaterade kommunchefen, full av självförtroende och självsäkerhet:

“Kommunen bedömer att den är bäst lämpad för att genomföra dessa åtgärder och att den därför bör äga Sikhall 1:4, Sikhall 1:6 och Sörbo 1:4.”

Efter ett par turbulenta år med stridigheter, överklaganden, hot och jäv beslutade kommunfullmäktige den 21 november 2007 att:

“godkänna upprättade köpeavtal avseende fastigheterna Sikhall 1:4 och 1:6 samt Sörbo 1:4”

Kommunen hade tvingat en hårt arbetande och skattebetalande invånare till att underkasta sig den byråkratiska makten. Tack vare “dolda” personliga och misstänkta själviska intressen. Vänersborgs kommun förköpte/exproprierade stora delar av Magnus Larssons fastigheter. (Se ”Historien om Magnus Larsson (23)”.)

Stiftelsen Sikhalls Magasin bildades en gång i tiden av hembygdsvårdande föreningar i Vänersborgs kommun t ex Gestad hembygdsförening och Lions i Brålanda. Stiftelsen bildades i samband med att de tidigare, privata ägarna inte ville sköta byggnaden längre. Stiftelsen skulle helt enkelt underhålla byggnaden så att den bevarades för framtiden. Det upprättades ett nyttjanderättsavtal den 23 april 1986 mellan jordägarna och Stiftelsen Sikhalls Magasin. Upplåtelsetiden var på 50 år.

Efter kommunens förköp/expropriation 2007 kom magasinet att ligga på kommunens mark. Kommunen hade vid ett flertal tillfällen också argumenterat för att den var en slags garant för att magasinet skulle bevaras och få det underhåll som krävdes. Det trodde i varje fall kommunen länge. Det visade sig många år senare att nyttjanderättsavtalet faktiskt innebar att det var Stiftelsen som ägde marken.

Vi vet hur det gick efter förköpet/expropriationen. Magasinet sköttes inte och underhållet var de senaste åren i stort sett obefintligt. Det gjordes en del ideella insatser men det saknades pengar. Kommunen lade inte heller två strån i kors för att hjälpa Stiftelsen att underhålla och bevara den gamla anrika byggnaden för framtiden. När det kom till kritan, eller snarare till plånboken, visade det sig att det faktum att magasinet var “värdefullt från kulturhistorisk eller miljömässig synpunkt” inte betydde någonting. Det var bara något kommunen påstod för att rättfärdiga exproprieringen av Magnus Larssons mark…

Sikhalls magasin förföll i rask takt. Det var fuktskador, väggen mot sjön såg ut att falla ihop och taket höll på att rasa in. Magasinet slutade användas och det blev inte ens tillåtet att gå in i byggnaden. Ett stycke dalsländskt historia höll på att försvinna.

Magasinet blev en för stor utmaning för Stiftelsen Sikhalls Magasin. Ingen av Stiftelsens föreningar visade sig vara intresserade av att driva magasinet i framtiden. Det var antagligen helt enkelt för stora kostnader inblandade.

Den 26 september 2022 beslutade styrelsen för Stiftelsen Sikhalls Magasin att överlåta nyttjanderättsavtalet till den tidigare fastighetsägaren Magnus Larsson. (Se “Sikhalls magasin 4: Framtiden”.) Styrelsemötet beslutade enhälligt (4 § i styrelseprotokollet):

“att överlåta nyttjanderätten till Sikhalls Magasin till Magnus Larsson.”

Och nu började det hända saker i Sikhall…

Magnus Larsson har, som alla “gamla läsare” av denna blogg vet, stora planer för Sikhall. De styrande partierna, med Socialdemokraterna och Centerpartiet i spetsen, har sedan 2005 gjort allt för att sätta käppar i hjulet för Magnus Larsson. Motarbetandet fortsätter än i dag. De båda ordförandena i samhällsbyggnadsnämnden har till och med överklagat ett viktigt beslut om Sikhall, som oppositionen i nämnden har fattat, till Förvaltningsrätten i Göteborg. (Se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.)

Men att Magnus Larsson började renovera och rusta upp Sikhalls magasin hade de svårt att förhindra, även om det fanns försök från förvaltningshåll…

Sent i onsdags kväll var det viktigaste med magasinet klart. Verktyg och maskiner bars ut ur byggnaden, det städades och ställdes i ordning. Igår morse kom ett antal personer för att förbereda ett bröllop som ska gå av stapeln i helgen.

Och igår eftermiddag var jag på studiebesök hos Magnus Larsson.

Magnus Larsson har med egen tid, med eget arbete och med egna pengar renoverat Sikhalls magasin. Larsson har gjort ett otroligt jobb. Han har räddat ett kultur- och byggnadsminne.

Det ska jag skriva mer om i nästa blogginlägg.

Fortsättning följer i blogginlägget ”Magnus räddar Sikhalls magasin! (2)”.

Kategorier:Magnus Larsson, Sikhall, Sikhalls Magasin

SBN: Sikhall och Hallevi

25 mars, 2024 Lämna en kommentar

I torsdags, 21 mars, hade samhällsbyggnadsnämnden sammanträde igen. Sammanträdet blev inte riktigt så tråkigt som ledamöterna kunde befara. (Se “SBN: Hallevi, arenan, Sikhall & polisen”.)

Nämnden fick reda på att det inte var samhällsbyggnadsförvaltningen som hade polisanmält Jonas Mossberg för förtal, utan tjänstepersonen själv. Det var naturligtvis orsaken till att det inte finns något dokument i diariet. Det är dock lite förvånande att personen själv står för polisanmälan när anmälan handlar om personens roll som tjänsteperson. I skolan, för att ta ett exempel, är det som regel rektor som står för polisanmälan om en lärare eller annan skolpersonal utsätts för ett misstänkt brott. Jag förutsätter emellertid att personen ifråga och förvaltningschefen är överens om “handläggningen”.

På förvaltningens informationspunkt ställde Johan Abrahamsson (M) en fråga om, och i så fall hur, förvaltningen arbetade med att verkställa beslutet om de fastighetsrättsliga lösningarna i Sikhall. (Se “Sikhall (2): Oppositionen kör över de styrande”.) Abrahamsson ville helt enkelt, vad jag förstår, få information om vad som hade gjorts sedan beslutet fattades. Nämnden hade faktiskt inte fått någon information om hur förvaltningen arbetade med frågan sedan nämndens beslut den 16 november 2023.

Det handlade alltså om beslutet som ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) överklagade till Förvaltningsrätten i Göteborg. (Se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.) Jonasson och Andersson hade ju inte begärt att Förvaltningsrätten skulle pröva om beslutet skulle inhiberas i väntan på den slutliga domen. (Inhibition betyder att det ska avvaktas med verkställigheten av ett beslut tills ärendet är avgjort.) Det betyder att nämndens beslut var giltigt och därmed skulle verkställas.

Nämnden beslutade att skjuta på frågan tills senare på dagen. Nämnden ville att en av kommunens jurister skulle närvara när frågan behandlades.

Och så blev det. Diskussionen kring Abrahamssons fråga fortsatte på eftermiddagen i närvaro av en jurist. Det kan sägas att Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) samt förvaltningschef Andreas Knutsson ansåg sig jäviga. De deltog därför inte när Sikhall och överklagandet behandlades.

Det framkom att beslutet inte hade börjat verkställas. Den bedömningen hade förvaltningen gjort efter inrådan av juristen och tydligen också efter samråd med jurister på SKR (Sveriges Kommuner och Regioner). Rådet till samhällsbyggnadsförvaltningen hade varit att inget avtal, mellan kommunen och fastighetsägaren på Sikhall, dvs Magnus Larsson, skulle skrivas på under tiden som överklagandet pågick.

Några politiker i oppositionen reagerade på att förvaltningen hade fattat ett sådant beslut utan att stämma av med politikerna i nämnden. Politikerna hade inte heller informerats. 

Juristen var noga med att förklara att förvaltningen inte kunde verkställa nämndens beslut om det förelåg särskilda skäl. Ett sådant särskilt skäl var att det inte gick att ta tillbaka verkställandet och göra rätt om överklagan skulle bifallas av Förvaltningsrätten. Marken hade ju blivit såld om beslutet hade verkställts.

Oppositionspolitikerna menade att förvaltningen kunde ha fört en förhandlingsprocess med fastighetsägaren under tiden överklagandet låg hos Förvaltningsrätten, utan att teckna ett avtal. Det fanns ju mycket att förbereda och ha dialog om.

James Bucci (V) framförde också att det inte fanns något som hindrade att ett avtal hade en klausul där köparen förband sig att låta köpet gå tillbaka om överklagan skulle bifallas av Förvaltningsrätten. Juristen höll med Bucci om detta, men menade att det skulle kunna vara besvärligt att skriva ett sådant avtal.

Det är inte ovanligt att det finns sådana här “klausuler” i politiken. Det händer inte helt sällan i beslut av kommunstyrelsen. Det kan stå:

“under förutsättning att kommunfullmäktige fattar beslut om att…”

Dessutom så kommer sannolikt Förvaltningsrätten att avvisa Jonassons och Anderssons överklagande… Och i ett sådant läge hade alla parter vunnit tid om processen hade fått fortsätta.

Diskussionen i samhällsbyggnadsnämnden förra veckan tog sin tid. Den visade att förvaltningen hade tagit egna beslut utan att rådgöra med politikerna eller, som det borde vara, låta nämnden fatta besluten. Enligt uppgift tyckte förvaltningen att den nog kunde ha handlat annorlunda. Men kanske har det varit problem med kommunikationen när både ordförande och 1:e vice ordförande samt förvaltningschefen har varit jäviga. Det finns emellertid också en 2:e vice ordförande, Tor Wendel (M), som kunde ha rådfrågats.

Det ska bli intressant att följa hur samhällsbyggnadsförvaltningen, och nämnden, går vidare efter detta senaste sammanträde.

Kategorier:förvaltningsrätten, Hallevi, Juridik, Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 9: Yttrandet till Förvaltningsrätten

28 januari, 2024 2 kommentarer

I torsdags, den 25 januari, behandlade samhällsbyggnadsnämnden ärendet “Svar på överklagandet av Vänersborgs kommuns beslut fattat av samhällsbyggnadsnämnden 2023-11-16”. Bakom den långa rubriken på ärendet döljer sig det beslut som nämnden fattade om processen kring de fastighetsrättsliga lösningarna i Sikhall i november förra året. (Se “Sikhall (2): Oppositionen kör över de styrande”.) Oppositionspartierna (M+L+V+MBP+SD) fattade ett annat beslut än det beslutsförslag som förvaltningen hade lagt fram. Och som stöddes av de styrande partierna (S+C+KD+MP). Voteringen slutade med 6 röster för oppositionens förslag och 5 för de styrandes.

Beslutet får som bekant ett rättsligt efterspel. Ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Anderson (C) överklagade nämligen nämndens beslut till Förvaltningsrätten. De anser att beslutet stred mot lagen på alla punkter och vill att rätten ska upphäva beslutet. Jonasson och Andersson överklagade således ett beslut som deras egen nämnd hade fattat. Frågan är om det inte är unikt. (Se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”.)

Förvaltningsrätten anmodar samhällsbyggnadsnämnden att yttra sig över överklagandet. Rätten vill höra båda sidorna innan den fattar ett beslut om nämndens beslut är lagligt eller inte. Det var detta yttrande som nämnden skulle fatta beslut om i torsdags. I kallelsen till sammanträdet stod det:

”Förvaltningsrätten efterfrågar motpartens svar i målet”

“motpartens svar i målet”. Det läste tydligen inte ledamöterna från de styrande partierna. (Det ska sägas att Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Anderson (C) förklarade sig jäviga och lämnade rummet när ärendet behandlades. Som förvaltningschef Andreas Knutsson också gjorde.) Motparten till de båda ordförandena är naturligtvis de ledamöter i oppositionen som stod bakom beslutet, inte de som röstade mot.

Ledamöterna från de styrande lade trots det ett eget förslag till yttrande:

“Nämnden ställer sig bakom Ann-Marie Jonassons och Johan Anderssons skrivelse/ överklagan till förvaltningsrätten. Olika uppfattningar om hur likabehandlingsprincipen ska tolkas gör en oberoende granskning av beslutet som togs i nämnden 2023-11-16 intressant och viktig, inte minst för framtida beslut i liknande ärenden.”

De som stod bakom förslaget var Leif Höglund (S), Håkan Skött (S), Kristina Östergren (S), Helge Kneese (KD) och Hans-Peter Nielsen (KD).

De har totalt missuppfattat. Torsdagens ärende handlade alltså inte om sakfrågan och vad de tyckte om den. Den är redan avgjord och överklagan inlämnad. Nämnden skulle yttra sig över och motivera det beslut som redan var fattat! Min åsikt är tydlig, de som inte var med och fattade beslutet i november borde inte ha deltagit i diskussionen överhuvudtaget.

Nu spelade de styrande partiernas agerande i torsdags ändå ingen roll. De ledamöter som fattade det överklagade beslutet, dvs “oppositionspartierna” (som har majoritet i nämnden), röstade igenom det yttrande till Förvaltningsrätten som samhällsbyggnadsnämndens 2:e vice ordförande Tor Wendel (M) hade författat.

I blogginlägget “SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande” redogjorde jag mycket utförligt för innehållet i Jonassons (S) och Anderssons (C) överklagande. Därför tänkte jag återge hela yttrandet till Förvaltningsrätten från samhällsbyggnadsnämndens majoritet, dvs de partier som inte är med i styret av kommunen. Det finns tre bilagor med i yttrandet. De är exempel på markförsäljning utan viten. De bifogar jag inte på grund av GDPR-reglerna. (Det går också att ladda ner yttrandet som pdf genom att klicka här.)

===

Svar på överklagande av Vänersborgs kommuns beslut fattat av samhällsbyggnadsnämnden 2023-11-16 § 144 

Samhällsbyggnadsnämnden ser fram emot ett avgörande i denna fråga.

Bakgrund

Ärendet “Fastighetsreglerande åtgärder i Sikhall” handlar om att reglera kommunens fastighet Sikhall 1:4 och exploatörens fastighet Sikhall 1:6. Det är för att möjliggöra att en detaljplan upprättas, en plan som byggnadsnämnden beslutade om den 19 maj 2015, och som man då bedömde  “… kan antas hösten 2016.”

År 2005 förvärvade exploatören båda de aktuella fastigheterna efter en budgivning där exploatören lade det högsta budet. Någon vecka efter att förvärvet var klart meddelade kommunstyrelsens ordförande att kommunen skulle förköpa hela den fastighet som exploatören hade förvärvat. Det slutade med att kommunen 2007 förköpte den del av fastigheten som idag är Sikhall 1:4. 

Kommunfullmäktiges beslut är nu att exploatören ska förvärva delar av kommunens fastighet (bilaga 7). Fastighetsregleringen handlar alltså om att exploatören ska få köpa tillbaka delar av sin tidigare mark.

1. Alla viten tas bort.

Det styrande dokumentet “Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” (bilaga 14) är giltigt från 2016-03-03. Sedan dess har många markförsäljningar skett utan att vite tillämpats. 

Vite nämns inte i regelverket. Texten om “Kommunen kan komma att ställa krav på säkerhet i form av pant, bankgaranti, borgen eller dylikt för att garantera exploatörens åtaganden i exploateringsavtalet” (sid 7) står under kapitlet “Exploateringsavtal”, inte under “försäljning av kommunägda fastigheter” och är därför inte tillämpbart i detta ärende (ärendet handlar om fastighetsreglering. “Att överföra mark mellan fastigheter kallas fastighetsreglering” (lantmateriet.se)).

Vite tillämpades inte före 2021. Även om viten har tillämpats därefter så finns det inga dokumenterade  politiska beslut om att viten, i synnerhet löpande viten, ska vara praxis. 

Vite har också formulerats olika i olika fall, t.ex. “Bolaget förbinder sig, vid vite av 1.000.000 kronor i penningvärde 2021-01-01, att vid överlåtelse av äganderätten till Fastigheten tillse att de nya ägarna övertar samtliga förpliktelser enligt denna överenskommelse…”: (KÖPEKONTRAKT FÖR HÄSSJAN 3, undertecknat maj 2021). Detta var rimligt i detta fall ställt i relation till köpesumman, samt en engångssumma. 

Exempel på markförsäljning utan viten (med samma regelverk): 

  • 2023-01-20, Försäljning av fastigheten Niklasberg 16 (äldreboendet Eken), Dnr: SBN 2022/347 (se bilaga). Kommunfullmäktige fastställde senare beslutet i enlighet med gällande reglemente 1§, 10, se bilaga.
  • 2020-11-26, Försäljning av Fårhagen 1, (SBN 2020/161). Se bilaga.
  • 2021-12-09 KÖPEKONTRAKT FÖR VÄNERSBORG KOHAGEN 2 (SBN 2021/285). Se bilaga.

Då försäljning av fastighet eller del av fastighet till största del är delegerat till förvaltningen (se bilaga delegeringsordning, kap 7) och nämndens ledamöter inte har full tillgång till diariet, så krävs mer tid om fler exempel ska identifieras.

Nämnden har rätt att göra avsteg från regelverket (sid 9): “Samhällsbyggnadsnämnden som vid varje tidpunkt har ansvaret för att fatta beslut om exploateringsavtal, markanvisningsavtal och samverkansavtal får frångå riktlinjerna i enskilda fall när det krävs för att på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan eller andra särskilda skäl föreligger.” 

Fastighetsregleringen sker just för att på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan, ett planarbete som pågått sedan 2015, på direkt uppdrag av Kommunfullmäktige att verkställa. De fastighetsrättsliga lösningarna i kommunfullmäktiges beslut är tydliga och odiskutabla och de är en förutsättning för att arbetet med detaljplanen ska kunna fortsätta.

Samhällsbyggnadsnämnden vill framförallt lyfta och särskilt betona att de särskilda skälen för att göra avsteg från regelverket redovisades och diskuterades i nämnden som grund för beslutet.

Den mark som det gäller är en del av en större fastighet som kom i kommunens ägo genom förköp, enligt då gällande lagstiftning (se ovan). 

Marken köps av en enskild person till skillnad från de exempel av försäljningar till företag som anges (bilagor 15-17). Företagen har accepterat vitesskrivelserna, troligen eftersom de inte tar någon personlig risk, och kriterierna är tydliga och uppfyllandet därför möjligt att bedöma (se även nästa punkt om “vision”).

Kommunens krav på exploatören (i Sikhall) är att den förvärvade marken ska sammanslås med exploatörens fastighet Sikhall 1:6. På denna fastighet är exploatörens bostadshus belägen. Risken är stor att exploatören tvingas sälja sitt bostadshus för att kunna betala eventuella viten som på kort tid kan överstiga köpesumman.

Exploatören har enligt egen uppgift fått nej av samhällsbyggnadsförvaltningen till att stycka av den förvärvade delen av kommunens mark till en egen fastighet som förvärvas i form av ett aktiebolag.

2. Alla hänvisningar till Vision tas bort 

Viten med hänvisning till uppfyllande av en ”vision” är orimligt, särskilt som skriftlig och gemensam överenskommelse med exploatören om hur en eventuell vision ser ut saknas.

Förslaget som röstades ner var ett avtal där “Vitens aktualiserande ska beslutas av samhällsbyggnadsnämnden i de fall exploatören underlåter sig att genomföra de visioner som ligger till grund för inriktningsbeslutet.” Visionen finns inte med i kommunfullmäktiges beslut.

Exploatören kan inte åläggas att förverkliga en vision eftersom det är den kommande detaljplanen som styr exploateringen av området. Detaljplanen är inte klar än och den beslutas av en helt annan nämnd, byggnadsnämnden.

3. I texter om att ”Detta avtal förutsätter för sin giltighet att kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun genom beslut godkänner detta avtal” ersätts kommunfullmäktige med samhällsbyggnadsnämnden 

Kommunfullmäktige fattade beslutet om Sikhall i maj 2023. I kommunfullmäktiges beslutsunderlag stod “Samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för de fastighetsrättsliga frågorna…”, och det var alltså upp till Samhällsbyggnadsnämnden att verkställa fullmäktiges beslut. 

De överklagande skriver att kommunens fastighet i Sikhall har ett strategiskt läge. 

Reglementets formulering att “Fastighetsköp och fastighetsavyttring som är av principiell beskaffenhet, strategiska eller annars av större vikt ska alltid underställas kommunfullmäktige oavsett belopp” är uppfyllt i och med att kommunfullmäktige gav samhällsbyggnadsnämnden direktiv för fortsatt hantering av ärendet. 

Ett annat argument som lyfts är att exploatören “får genom detta förköp ensam möjlighet att utveckla ett område som kan anses vara av stort intresse för allmänheten”. Kommunen har ägt området sedan 2007 utan att utveckla området enligt den motivering som angavs för förköpet. Oavsett om det är juridiskt möjligt eller inte att kommunen förköper mark av en kommuninvånare för att sälja den till någon annan så torde det vara moraliskt omöjligt särskilt när exploatörens avsikt med utvecklingen av området ligger nära kommunens egen.

4. Avtalsservitutet som berör nyttjande av området för tillgång till öppet vatten omarbetas, i samråd med Vänersborgs Segelsällskap samt exploatören, så att syftet uppnås för båda parter. Kontrollera om ”erlägga” ska ersättas med ”anlägga” i §3

Syftet med denna beslutspunkt är att genomföra kommunfullmäktiges beslut 23-05-17 §72 (bilaga 7): ”Vid fastighetsförsäljning ska det skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och har fritt segelvatten”. Under ärendets behandling i Samhällsbyggnadsnämnden framkom att Vänersborgs Segelsällskap (VSS), som äger grannfastigheten Sikhall 1:22, önskade en sen ändring i föreslaget servitut (avtalsbilaga  4, referens 3) jämfört med det fullmäktige beslutade om, för att reglera fritt segelvatten norr om Sikhall 1:22. Denna förändring av tidigare förslag på servitut är därmed nödvändig för att kunna verkställa kommunfullmäktiges beslut, och behöver överenskommas mellan parterna.

Övrigt

Detta ärende kom sent till nämndledamöternas kännedom (material delades 24-01-11). Då dessutom juridiskt stöd har saknats för att formulera detta svar så önskar nämnden möjlighet att komplettera om något är oklart eller saknas i detta svar.

===

De ledamöter som står bakom detta yttrande till Förvaltningsrätten är Tor Wendel (M), Göran Nilsson (SD), Johan Abrahamsson (M), James Bucci (V), Torbjörn Moqvist (SD) och Thomas Larsson (MBP).

Nu är det upp till Förvaltningsrätten att förkunna sin dom – är samhällsbyggnadsnämndens beslut den 16 november 2023 olagligt eller inte? För min del råder det ingen tvekan om att beslutet är helt lagligt.

Tyvärr lär domen dröja ett tag. Mitt tips är att det inte är sannolikt att domen kommer före sommaren… Fram till domen avkunnas ska emellertid nämndens beslut från november börja verkställas. Samhällsbyggnadsförvaltningen måste arbeta fram en ny överenskommelse med Magnus Larsson.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 8: Till nämndens försvar – Framtid

14 januari, 2024 3 kommentarer

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 7: Till nämndens försvar – Servitut” och en avslutning av denna bloggserie.

Det har hänt något unikt i politikens Vänersborg.

Samhällsbyggnadsnämnden fattade i november ett beslut i ett ärende med röstsiffrorna 6-5. Nämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) vände sig då till juridiken i Göteborg. De överklagade sin egen nämnds beslut eftersom de ansåg att beslutet är olagligt.

Det är unikt.

Det är mycket svårt att se att det finns någon som helst juridisk grund för överklagandet. Det har jag försökt visa i mina blogginlägg om överklagandet. (Se länkar nedan.) Det är dock alltid svårt att sia kring juristers slutsatser. Det finns många juridiska finter och finesser som “vanligt folk” inte har en aning om.

 Förvaltningsrättens slutsatser och kommande domslut är naturligtvis beroende på den information de får ta del av. Det är därför av yttersta vikt att samhällsbyggnadsnämnden, dvs de som stod bakom beslutet, lyckas få fram ett yttrande som ger Förvaltningsrätten en mer fullständig och rättvis bild även av bakgrunden till ärendet. För det är tyvärr så att den bild som Jonasson och Andersson ger i överklagandet inte ger juristerna det nödvändiga underlaget.

Händelserna mellan åren 2005-2007 saknas i Jonassons och Anderssons beskrivning. Det är nödvändigt att rätten på något sätt delges de händelser som ledde fram till kommunens förköp/expropriation av Magnus Larssons mark, mot hans vilja. Det måste klargöras för rätten att den mark det handlar om idag, det är Magnus Larssons tidigare mark. Kommunen förköpte den med mycket tvivelaktiga motiv. (Se “Historien om Magnus Larsson”.) Hade t ex en politiker, typ ett kommunalråd, köpt samma fastighet 2005 så hade kommunen aldrig agerat som den gjorde – och exproprierat marken…

Kommunens motarbetande av Magnus Larsson när han senare skulle bygga sin bostad hör naturligtvis inte till detta ärende och det skulle dessutom vara svårt att skildra. Men vi som var med, eller satt oss in i historien i efterhand, kommer ihåg de synpunkter och den kritik som byggnadsnämnden hade på allt som Magnus Larsson ville göra vid uppförandet av bostaden. Magnus Larsson hotades t ex vid ett tillfälle med 300.000 kr i vite (”böter”) och ytterligare 100.000 kr i månaden, om han fortsatte med byggverksamheten. Plus att han skulle få riva skärmtaket på sitt hus… (Se YouTube ”Skandalernas Vänersborg: Sikhall”.) Magnus Larsson tvingades att överklaga byggnadsnämndens beslut ett antal gånger. Han fick rätt samtliga gånger av Länsstyrelsen eller Mark- och miljödomstolen. Magnus Larsson vann till slut striden mot kommunen. Husbygget tog 7,5 år tack vare Vänersborgs kommun…

Det är lätt att se det som händer nu och de senaste åren som en obruten följd av kommunalt “motarbetande” av Magnus Larsson. Det är emellertid svårt att se de rationella motiven bakom detta.

Syftet med de båda ordförandes, Jonassons och Anderssons, överklagande är naturligtvis att Förvaltningsrätten i Göteborg ska förklara beslutet olagligt. Resultatet av ett sådant beslut skulle då bli att det med all säkerhet inte blir någon överenskommelse om de fastighetsrättsliga lösningarna i Sikhall. Magnus Larsson kommer nämligen aldrig att skriva på en överenskommelse som innebär att han riskerar att förlora sitt hus och hem. Och om inte kommunen och Magnus Larsson kommer överens betyder det att förutsättningen för att en detaljplan ska kunna utarbetas och antas blir i det närmaste obefintlig. Och Sikhall kommer inte att kunna utvecklas. Området kommer att fortsätta den stagnation som tog sin början när kommunen förköpte/exproprierade marken 2007.

Jag kan inte se att det i sig skulle vara ett mål för de styrande. Det skulle inte finnas några vinnare i ett sådant scenario, bara förlorare. Eller vill Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) helt enkelt att Sikhall ska förbli som det alltid har varit…? Men, varför säger de inte det i så fall?

 Mitt första blogginlägg i denna “serie” kallade jag ”The bottom is nådd”. Jag kan fortfarande inte karaktärisera Jonassons och Anderssons överklagande på något annat sätt.

Det är många, bland annat en majoritet i samhällsbyggnadsnämnden och, som det ser ut, en majoritet i kommunfullmäktige som hoppas att Magnus Larsson ska få möjlighet att utveckla Sikhall. Då måste Förvaltningsrätten avslå överklagandet… Vi hoppas på det.

==

PS. Missa inte Magnus Larssons två kommentarer till denna blogg – komm 1 och komm 2.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 7: Till nämndens försvar – Servitut

11 januari, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 6: Till nämndens försvar – Vem beslutar?”.

Samhällsbyggnadsnämndens beslut den 16 november 2023 bestod av fyra punkter. Samtliga fyra beslutspunkter har överklagats till Förvaltningsrätten av nämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och nämndens 1:e ordförande Johan Andersson (C). De anser att samtliga är olagliga.

Jag har gått igenom de tre första punkterna. (Se länkar nedan.) Samhällsbyggnadsnämndens fjärde beslutspunkt hade följande lydelse:

“Avtalsservitutet som berör nyttjande av området för tillgång till öppet vatten omarbetas, i samråd med Vänersborgs Segelsällskap samt exploatören, så att syftet uppnås för båda parter. Kontrollera om ”erlägga” ska ersättas med ”anlägga” i §3”

Jonasson och Andersson anser att beslutet är olagligt med följande motivering:

“grunden till överklagandet [är] att man i det avseendet strider mot kommunfullmäktiges inriktningsbeslut gällande ”fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken” (bilaga 7). I inriktningsbeslutet står det skrivet att ”Vid fastighetsförsäljning ska det skrivas ett servitut om att Vänersborgs Segelsällskap kan bygga ut bryggan och har fritt segelvatten”. 

Ja, det gäller att vara “total” och mer eller mindre skoningslös när oppositionspartierna röstar ner ens eget förslag, dvs det förslag som i praktiken för de styrande partierna nästan uteslutande är tjänstepersonernas förslag. Och här hamnar de båda ordförande väldigt fel. Återigen…

Det är möjligt att beslutet skulle ha haft en tydligare formulering, eftersom Jonasson och Andersson uppenbarligen har missuppfattat beslutets innebörd. (Och då kan ju andra också göra det, t ex kristdemokrater och miljöpartister.) Kommunfullmäktiges beslut är nämligen så att säga inkluderat i nämndens beslut. Det som föranleder en annan och ny formulering är att Vänersborgs Segelsällskap önskar ytterligare ett servitut än det fullmäktige beslutade om.

Det blir enklare att förklara om jag utgår från några kartor.

Området markerat med gul skraffering (se kartan nedan) är ett stort område (92.900 kvm) som till största delen består av vatten. Området är för närvarande en del av kommunens fastighet, Sikhall 1:4. Kommunfullmäktige beslutade att området ska förvärvas av Magnus Larsson och i fortsättningen tillhöra hans fastighet, Sikhall 1:6.

Segelsällskapets fastighet, Sikhall 1:22, blir nästan helt omgärdad av Magnus Larssons fastighet, men inte riktigt. Kommunen behåller parkeringen framför Segelsällskapets område (1:4) och också vägen och sjösättningsrampen.

Och så var det då servituten och punkt 4 i samhällsbyggnadsnämndens beslut…

Kartan nedan visar dagens fastighetsgränser, innan eventuella fastighetsregleringar. De skrafferade områdena, A, B och C, och även området D, är alltså tänkta att övergå i Magnus Larssons ägo, Sikhall 1:6.

Vänersborgs kommun ska innan de fastighetsrättsliga lösningarna genomförs skriva ett servitut med Segelsällskapet. Servitutet innebär att Segelsällskapet ska få använda området med grön skraffering på kartan till höger (A) för att bygga ut sin brygga. Området med blå skraffering (B) ska vara öppet vatten. Det ska också skrivas ett servitut på det lila (violetta) skrafferade området (C) mellan Magnus Larsson och Vänersborgs kommun. Området ska kunna nyttjas av kommunen och dess invånare för tillgång till öppet vatten.

Det här är alla parter, dvs kommunen, Segelsällskapet och Magnus Larsson, överens om. Men så har Segelsällskapet framfört önskemål om att det också borde skrivas ett servitut om att klubben ska få tillgång till öppet vatten norr om sin fastighet, dvs i område D.

Moderaterna och Vänsterpartiet ordnade ett möte mellan Segelsällskapet och Magnus Larsson för att diskutera frågan. Segelsällskapet och Magnus Larsson kom överens om att det ska vara öppet vatten och att vattnet ska kunna nyttjas av båda parter.

Det är helt enkelt detta som samhällsbyggnadsnämndens beslut handlar om. Det ska skrivas ett servitut mellan Magnus Larsson och Segelsällskapet om tillgång till öppet vatten i område D.

Det vore intressant, men inte särskilt konstruktivt, om Förvaltningsrätten skulle gå på Jonassons (S) och Anderssons (C) linje och olagligförklara arbetet med att ta fram ett sådant servitut…

Därmed har jag gått igenom både det beslut som oppositionen fattade i samhällsbyggnadsnämnden och det överklagande som nämndens båda ordförande har lämnat till Förvaltningsrätten. Det som är kvar är väl någon typ av sammanfattning och slutsatser…

Fortsättning följer…

==

OBS! Du kan ladda ner hela överklagandet här. Det är ett stort dokument med flera bilagor.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 6: Till nämndens försvar – Vem beslutar?

10 januari, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 5: Till nämndens försvar – Visionen”.

Punkt 3 i oppositionens beslut i samhällsbyggnadsnämnden den 16 november 2023 handlar inte om själva förslaget till överenskommelse mellan Magnus Larsson och kommunen. Beslutspunkten är av det formella slaget.

Nämnden ansåg att en överenskommelse mellan parterna skulle godkännas av samhällsbyggnadsnämnden. Det tyckte inte ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C). De ansåg att kommunfullmäktige ska fatta beslutet om en överenskommelse – och överklagade även detta beslut till Förvaltningsrätten.

Samhällsbyggnadsnämnden eller kommunfullmäktige?

Frågan är för närvarande helt hypotetisk, eftersom Magnus Larsson ändå inte tänker skriva på någon överenskommelse. Inte som den ser ut nu, dvs inte med det innehåll som Jonasson och Andersson vill att den ska ha. Men om parterna blir överens, så anser de båda ordförande att ärendet är av:

“… principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen…”

Och då ska det beslutas av kommunfullmäktige. Det står i kommunens styrdokument ”Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” i samband med avsnittet om att samhällsbyggnadsnämnden får göra avsteg från riktlinjerna och “praxis”. Men det står framför allt i Kommunallagen 5 kap 1 §:

“Fullmäktige beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen”

Och då blir det självklart ett tungt argument. Kan tyckas – om ärendet nu är av “principiell beskaffenhet” eller “större vikt”…

I överklagandet till Förvaltningsrätten ger Jonasson och Andersson två argument för att kommunfullmäktige ska fatta beslutet och att rätten därmed ska förklara nämndens beslut för olagligt.

Det första skälet som Jonasson och Andersson anför till sitt stöd för sin åsikt är:

“med anledning av det strategiska läget fastigheten har”

Ärendet skulle alltså vara av “principiell beskaffenhet eller annars av större vikt” för att kommunens fastighet Sikhall 1:4 har ett strategiskt läge. Jonasson och Andersson motiverar inte på något sätt för Förvaltningsrätten vad det är som gör att Sikhall har ett strategiskt läge. Jag frågade därför en som borde veta – AI-roboten Chat GPT. Min fråga löd:

“Har Sikhall i Dalsland ett strategiskt läge?”

Chat GPT svarade:

“Ett strategiskt läge kan vara en plats som ger betydande fördelar för kontroll eller tillgång till resurser, handelsvägar, viktig infrastruktur eller som möjliggör försvarsmässiga fördelar. Med hänsyn till Sikhall kan det vara mer relaterat till dess natursköna omgivningar, kanske för turism eller rekreation, än för dess strategiska eller militära värde.”

Tja… Det är klart att omgivningarna i Sikhall är natursköna och kan locka till både turism och rekreation. Men det kan en stor del av Dalslandskusten och stränderna runt Vänern också göra. Ja, varenda sjö eller vattendrag skulle väl i så fall kunna betraktas som strategiska…

Sikhalls “strategiska läge” skulle kanske ligga i att det finns en småbåtshamn där. Eller rättare sagt, det skulle kunna bli en. Nu finns det faktiskt bara fyra båtplatser på fastigheten. Det går naturligtvis att bygga/bygga ut småbåtshamnen, men det skulle antagligen kosta några tiotals miljoner kr. Det har kommunen, under de ungefär 17 år som fastigheten har varit i kommunal ägo, inte visat några tecken på att vilja göra. Det kan också nämnas att Vänersborgs Segelsällskap (VSS) har en småbåtshamn på grannfastigheten och att Magnus Larsson har möjlighet att anlägga och bygga ut en småbåtshamn på Sikhall 1:6, norr om VSS fastighet. Det går för övrigt att anlägga småbåtshamnar lite överallt på Dalslandskusten och runt Vänern…

Jag kan inte se något annat “strategiskt” med Sikhalls hamnområde än att det skulle kunna bli en småbåtshamn på kommunens fastighet. Sedan måste man väl tillägga att Sikhall ligger på landsbygden. Det är glest med invånare och ganska långt till tätorter. Vägarna till Sikhall är kurviga och smala, så det är ju inte något centrum ens för båtägare i södra Dalsland.

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) borde förklara för Förvaltningsrätten, och sina väljare och kommuninvånarna, varför nämnden eller de styrande partierna S+C inte har satsat någonting på detta område under de senaste 10 åren – om det nu är så strategiskt…

Det här med “strategiskt läge” känns som ett argument mest för att ha något att kritisera oppositionens beslut med. En plats kan inte med automatik anses vara strategisk bara för att den ligger vid en sjö eller ett vattendrag.

Det andra argumentet som Jonasson och Andersson anför är:

“Exploatören får genom detta förköp ensam möjlighet att utveckla ett område som kan anses vara av stort intresse för allmänheten.”

Jag vet inte vad som skulle vara av så “stort intresse för allmänheten” i området, bortsett från att det skulle kunna bli en småbåtshamn. Jonasson och Andersson utvecklar inte heller argumentet…

Visst kan man bada i Sikhalls “hamnområde”, men det går att göra längs hela sjön, t ex på Sikhalls badplats. Det går att fiska på platsen, men även det går att göra i hela Vänern. Och visst kan området utvecklas. Det är ju det Magnus Larsson har velat göra sedan han köpte fastigheten 2005, inklusive den mark som kommunen exproprierade/förköpte 2007. Men skulle någon annan entreprenör vara villig att satsa på att bygga en småbåtshamn i Sikhall? Knappast, en sådan investering skulle aldrig bli lönsam.

Men här kommer vi till ett avgörande argument mot Ann-Marie Jonassons (S) och Johan Anderssons (C) argumentation. Kommunen kan knappast sälja delar av eller hela den fastighet som kommunen exproprierade av Magnus Larsson till någon annan person. Jag vet inte ens om det är juridiskt möjligt – att kommunen förköper/exproprierar mark av en kommuninvånare för att sälja den till någon annan. Det torde i vilket fall som helst vara totalt moraliskt förkastligt.

Det verkar som Jonasson och Andersson inte känner till detta grundläggande faktum: Vänersborgs kommun tilltvingade sig marken i Sikhall mot ägaren Magnus Larssons vilja!

Och för att slutgiltigt vederlägga överklagandet på denna punkt. Kommunfullmäktige anser inte heller att en överenskommelse mellan kommunen, dvs samhällsbyggnadsnämnden, och Magnus Larsson är av “principiell beskaffenhet” eller “större vikt”…

Den 17 maj 2023 beslutade, som bekant, kommunfullmäktige vilken inriktning som lösningarna på de fastighetsrättsliga frågorna i Sikhall skulle ha, dvs hur äganderätten till olika delområden i Sikhall skulle fastställas. Fullmäktige fick ärendet i sin hand eftersom det fanns olika meningar i samhällsbyggnadsnämnden om hur inriktningen för överenskommelsen skulle se ut. Samhällsbyggnadsnämnden hade därför beslutat, den 16 mars 2023, att:

“Parterna har diskuterat flera olika lösningar men kom överens om att ett inriktningsbeslut är den bästa vägen för att få ett ställningstagande från styrande instans i kommunen.”

Samhällsbyggnadsnämnden ville alltså få “hjälp” med inriktningen för det fortsatta arbetet, och den “styrande instansen” var således kommunfullmäktige. Och fullmäktige beslutade att kommunen skulle följa den inriktning som Magnus Larsson hade lagt fram.

I sammanfattningen till fullmäktiges beslut står det, och det är viktigt:

“Samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för de fastighetsrättsliga frågorna…”

Det är en formulering som även hade passerat kommunstyrelsen. Det slås alltså fast att “samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för de fastighetsrättsliga frågorna”. Det kan inte betyda annat än att fullmäktige inte ville ha tillbaka ärendet. Kommunfullmäktige hade sagt sitt och det var nu upp till samhällsbyggnadsnämnden att verkställa fullmäktiges beslut.

Vi får se vad Förvaltningsrätten kommer fram till, men det är svårt att tro att rätten imponeras över Jonassons och Anderssons sätt att argumentera. Det vore i så fall Förvaltningsrätten ganska ensam om.

PS. I detta strategiska läge, som Jonasson och Andersson anser att kommunens fastighet i Sikhall har, så plockade igår tisdag (9 januari) kommunen bort alla soptunnor i området. Allmänheten har nu ingenstans att lägga sopor. Det finns inte heller några kommunala toaletter (de är låsta), bara de som Magnus Larsson hyr. Kommunen plogar inte snö eller sandar, det gör dock Magnus Larsson – gratis.

Fortsättning följer i inlägget ”SBN/Sikhall 7: Till nämndens försvar – Servitut”.

==

OBS! Du kan ladda ner hela överklagandet här. Det är ett stort dokument med flera bilagor.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall

SBN/Sikhall 5: Till nämndens försvar – Visionen

9 januari, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 4: Till nämndens försvar – Viten”.

Samhällsbyggnadsnämndens beslut den 16 november (se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”) innebar att följande skulle ändras i förvaltningens förslag till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson:

“Alla hänvisningar till Vision tas bort”

I förslaget till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson betonas det på ett flertal ställen att Larsson ska vara tvungen att förverkliga visionen fullt ut, annars ska han betala viten… Det är därför begreppet “vision” är centralt och så viktigt i sammanhanget.

Wikipedia förklarar vad en vision är:

“En vision uttrycks oftast som ett framtida tillstånd som man vill uppnå, och behöver inte uppfylla formella krav på realism, tidsbundenhet eller mätbarhet.”

En vision är alltså en slags önskedröm, något som man ska sträva mot. Visionen ska engagera och inspirera. Precis som Vänersborgs kommuns vision:

“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”

Det är ingen som tror att denna vision ska bli verklighet.

Magnus Larsson har stora visioner för Sikhall – både för hamn- och strandområdet samt magasinet. Han har i samtal försökt förmedla till kommunen vad han vill göra i Sikhall. Men det finns ingen skriftlig “vision” som parterna har enats kring.

Magnus Larsson har emellertid vid ett tillfälle beskrivit sin “vision” skriftligt. Den 27 september 2022 skrev han:

“Ända sedan jag blev ägare till Sikhall har det varit min vision att skapa hamn med magasinet, en fyrstjärnig camping, en åretruntöppen butik och tomter.”

Det är inte en särskilt utvecklad vision. Den förutsatte också att en detaljplan skulle upprättas och vinna laga kraft.

Det finns, som sagt, ingen vision som parterna har enats kring och det skulle knappast inte heller vara möjligt. “Visionen”, drömmen, är en sak, verkligheten en annan. Men i och med att det inte finns någon gemensam överenskommen och skriftlig vision mellan parterna så kan naturligtvis inte viten vara kopplade till en “vision”.

Det tycker inte Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C). De anser att begreppet “vision” ska vara kvar i beslutet. De menar till och med att samhällsbyggnadsnämndens beslut om att ta bort hänvisningen till visionen är olaglig. De motiverar sin uppfattning till Förvaltningsrätten:

“Vad gäller beslutspunkt 2 om att ”Alla hänvisningar till Vision tas bort” är grunden till överklagandet att man i det avseendet strider mot kommunfullmäktiges inriktningsbeslut gällande ”fastighetsrättsliga frågor i samband med detaljplan för Sikhallsviken” (bilaga 7). Det är utifrån visionen och den intentionen som exploatören har angivit som kommunfullmäktige tagit sitt beslut.”

Det är uppseendeväckande att kräva att en vision, som alltså inte är formulerad skriftligt mellan parterna, ska förverkligas. Och det särskilt när det inte ens finns en detaljplan i Sikhall. Det är detaljplaner som bestämmer hur områden ska utvecklas, inte visioner. Boverket skriver (se här):

“Med en detaljplan reglerar kommunen hur mark och vatten ska användas och hur bebyggelsen ska se ut. Detaljplanen talar därför om vad du och andra får och inte får göra för byggåtgärder inom planområdet.”

De exempel på viten, som Jonasson och Andersson gav i samband med att viten var praxis i Vänersborgs kommun (se “SBN/Sikhall 4: Till nämndens försvar – Viten”), var alla troligen kopplade till en detaljplan (på grund av maskningen är det lite osäkert).

Om, jag skriver om, det ska finnas viten inblandade i en överenskommelse så är det självklart att de i så fall ska kopplas till förverkligandet av en detaljplan. Ja, det är till och med så att den föreslagna överenskommelsen mellan kommunen och Magnus Larsson stipulerar att visionen ska genomföras även utan detaljplan:

“I de fall detaljplanen inte antas eller inte får laga kraft – oavsett anledning – ska Fastighetsägaren verka för att bygga ut hamnen och magasinet enligt den vision som legat till grund för kommunfullmäktiges inriktningsbeslut och i förlängningen de fastighetsrättsliga åtgärder detta avtal reglerar.”

Det är i praktiken omöjligt att genomföra en “vision” utan en detaljplan. Hade det varit det, så hade Magnus Larsson aldrig begärt, och bekostat, en detaljplan 2015… Detaljplanen är som bekant fortfarande inte klar efter snart 9 år. Magnus Larsson har inte en aning om vad han får och inte får göra i Sikhall utan en detaljplan.

Och vem vet, en kommande detaljplan kanske inte alls låter Larsson bygga ett servicehus vid magasinet, båtplatser i hamnen, en camping eller en cafeteria i strandområdet. Detaljplanen kanske kommer att hindra ett förverkligande av “visionen”…

Det kan även nämnas att Magnus Larsson har fått avslag på erforderliga lov för diverse byggnationer i Sikhall de senaste åren med hänvisning till att byggnadsnämnden vill invänta detaljplanen…

Det är helt absurt att koppla viten till en “vision”, som dessutom är odefinierad.

Det finns också en annan viktig omständighet som Jonasson och Andersson bortser ifrån. Magnus Larsson är beroende av intäkter för att kunna arbeta sig närmare ett förverkligande av sin “vision”. Det är investeringar på miljontals kronor som krävs. Larsson måste sälja hustomter i området, sjöbodar, båtplatser osv. Och ändå vet alla utifrån de senaste årens pandemi, kriget i Ukraina, inflation och stigande räntor att det är osäkert att vara företagare. Hur ska Magnus Larsson kunna veta, och garantera, att intäkterna fortsätter att komma in i företaget? Och hur skulle han kunna veta om människor vill hyra eller köpa hustomter, sjöbodar och båtplatser? Om Larsson bygger 50 båtplatser och bara får uthyrt 25, då bygger han självklart inte 50 till…

Hur ska en företagare kunna vara säker på att få uthyrt eller sålt allt den bjuder ut? Hur ska Larsson veta att företaget kommer att få tillräckligt med intäkter om 2 år, 5 år, 10 år, 15 år?

Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) skriver i sin motivering till att oppositionens beslut att ta bort alla hänvisningar till “visionen” är olagligt:

“Det är utifrån visionen och den intentionen som exploatören har angivit som kommunfullmäktige tagit sitt beslut.”

Det är inte korrekt. Eftersom det inte finns någon gemensamt överenskommen och skriftlig vision så finns det följaktligen ingen hänvisning till någon vision i kommunfullmäktiges beslut. (Jag har återgett kommunfullmäktiges beslut i sin helhet i blogginlägget “Sikhall 3: Vad beslutade KF?”.)

Det här tål att betonas, och det vederlägger Jonassons och Anderssons överklagan på denna punkt, det står inget i fullmäktiges beslut om någon ”vision”. Ordet “vision” nämns överhuvudtaget inte!

I kommunfullmäktiges beslut står det inte heller något om att fastighetsägaren, dvs Magnus Larsson, ska genomföra någon detaljplan. Det står inte något om viten. Det står ”bara” att de fastighetsrättsliga lösningar som kommunfullmäktige vill se ska ske “i samband med detaljplan för Sikhallsviken”. De fastighetsrättsliga lösningarna i fullmäktiges beslut är tydliga och odiskutabla och de är en förutsättning för att arbetet med detaljplanen ska kunna fortsätta och upprättas.

Det finns alltså ingen ”vision” som har legat till grund för fullmäktiges beslut. Min uppfattning är att samhällsbyggnadsförvaltningen har konstruerat formuleringar, krav och villkor som går utöver fullmäktiges beslut. Det torde vara lätt för juristerna på Förvaltningsrätten att se, även om de båda ordförande i samhällsbyggnadsnämnden inte gör det.

Jag vill avrunda detta inlägg med att nämna att det inte bara finns viten kopplade till “visionen” i förslaget till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson. Det finns mer eller mindre uttalade “hot” om att Larsson ska betala diverse ersättningar om han inte gör si eller så. Om Magnus Larsson t ex inte skriver på att han accepterar en kommande detaljplan, för att han av någon anledning inte är nöjd med den, men kommunen ändå beslutar att anta den, då ska Larsson betala typ ett skadestånd till kommunen. Det finns flera skrivningar i förslaget till överenskommelse som, i varje fall i min värld, ser ut som någon slags utpressning.

Det är svårt att förstå varför Magnus Larsson ska ha “utpressningsklausuler” på sig när han under alla år har gjort mer för Sikhall än kommunen själv. Det borde framgå tydligt vilka avsikter Larsson har med Sikhall – utan ekonomiska hot och utan att koppla viten till genomförandet av en odefinierad “vision”.

Fortsättning följer i inlägget ”SBN/Sikhall 6: Till nämndens försvar – Vem beslutar?”.

==

OBS! Du kan ladda ner hela överklagandet här. Det är ett stort dokument med flera bilagor.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Centerpartiet, Juridik, Magnus Larsson, S, Samhällsbyggnadsnämnden, Sikhall