Arkiv
KF 2 (13/9): Motioner, avsägelser och andra beslut
Det tog kommunfullmäktige (KF) tid att behandla alla medborgarförslag. (Se “KF 1 (13/9): LOV, flexlinje, bro och broddar”.) Sedan skulle KF avgöra ödet för ett antal motioner. Det gick fortare, det var väl bara en som ledde till en ordentlig debatt.
Mathias Olsson (SD) yrkade inte ens bifall till sin egen motion om en temalekplats anpassad för alla. Olsson sa att han hade underskattat risken med tunga rullstolsgungor. Han menade att man:
“måste prioritera säkerheten och minska på valfriheten”
Vänsterpartisterna Lutz Rininsland och Stefan Kärvling hade också en motion som skulle behandlas, nämligen motionen “Andra alternativ för sociala investeringsfonder”.
Rininsland inledde debatten med att yrka bifall till motionen med hänvisning till förvaltningens slutsats och förslag. Han gick igenom motionen och förklarade noggrant och tydligt vad som var avsikten med den. Benny Augustsson (S) gick i svaromål och menade att sociala investeringar var en grundtanke, en högprioriterad verksamhet för honom och socialdemokraterna. Mats Andersson (C) ville inte förstå, utan påpekade att det var en krånglig att-sats i motionen och att vi motionärer lät påskina att det nuvarande styret inte har några sociala ansatser.
Det är inte utan att man blir lite trött på Andersson. Vi hade haft samma diskussion i kommunstyrelsen och där och då hade jag förklarat att att-satsen var olyckligt formulerad, men att det bland annat berodde på att motionen skrevs under förra mandatperioden. Det hade Rininsland dessutom redan påpekat i sitt anförande.
Hur Mats Andersson fick till det att Vänsterpartiet inte ansåg att styret har några sociala ansatser förstod jag inte heller. Till Andersson, och Benny Augustsson, sa jag att Vänsterpartiet alltid hade stött de sociala investeringar som de styrande partierna hade föreslagit, och att tanken på sociala investeringsfonder var en utveckling av sociala investeringar.
Både Rininsland och jag betonade att vi önskade se en utredning, något som kommunstyrelseförvaltningen klart och tydligt hade föreslagit. Omkring hälften av Sveriges regioner och kommuner har infört sociala investeringsfonder och då kunde det väl vara läge att utreda om det var något också för Vänersborgs kommun.
Det var det inte. Det var bättre att använda överskott, alltså t ex det överskott som kommunen hade på sammanlagt över en halv miljard(!) kronor 2020-2022, till att betala tillbaka lån på investeringar i framför allt byggnader – 
nya byggnader och ombyggnader/renoveringar. Det skapade utrymme till sociala investeringar sa Augustsson. Jag menade att det kanske var bättre att prioritera människor före byggnader…
De styrande partierna har nu ett ypperligt läge att visa att det ligger något i vad Benny Augustsson (S) säger. Det kan de göra genom att t ex skjuta till mer pengar till alla barn och elever. Det måste ju ha blivit många miljoner “frigjorda” nu efter att kommunen använt hundratals överskottsmiljoner till att betala tillbaka lån och för att slippa låna till ”traditionella” investeringar… (Se “BUN: Klarar skolan det statliga uppdraget?”.)
För övrigt hänvisar jag till bloggen “KF (13/9): Sociala investeringsfonder” för mer fakta och argument om sociala investeringsfonder.
Anders Strand (SD) yrkade, till skillnad från partikamraten Mathias Olsson, bifall till sin egen motion. Det hjälpte inte, fullmäktige avslog den ändå. Däremot kan man hålla med om att stationsområdet i Vargön är oerhört misskött och att fastighetsägaren Trafikverket borde göra något åt området. (Kanske en rastgård för hundar.)
Moderaternas båda motioner om Frändefors fick kommunfullmäktige på bättre humör. Den första om den fördjupade översiktsplanen förklarade KF besvarad och den andra om att anlägga en motionsrunda blev bifallen.
Från och med nästa sammanträde med kommunfullmäktige har alla som skriver ett medborgarförslag möjlighet att under högst 2 minuter presentera sina förslag.
Ärende 18, “Uppdrag – Omfångsrika ärenden inför beslut”, är ursprungligen ett ärende som är resultatet av tre “demokratimotioner” från Lutz Rininslands (V) tangentbord. Rininsland var nöjd med hur motionerna hade behandlats och ansåg att kommunfullmäktige kunde förklara uppdraget slutfört. I underlaget framkom dessutom att vi kan förvänta oss några ytterligare förbättringar framöver.
Alla politiker får uppdaterade, reviderade, ”Förhållnings- och etiska regler” att förhålla sig till i fortsättningen. Kommunfullmäktige biföll enhälligt reglerna. Det gjordes trots att Lutz Rininsland (V) menade att allt kan ha en gräns. Han tänkte på politikernas förtroende för tjänstepersonerna på förvaltningarna. Det står nämligen i de etiska riktlinjerna att politikerna:
”visar respekt för föredragande och deras sakkunskap”
Rininsland menade att han ibland upplever att förvaltningarna skriver utan att se helheten, det är bara den ena sidan av en sak som beskrivs. Och så citerade han de etiska reglernas definition av “Undanhållande av information”:
“Att ha tillgång till kunskap och information ger förståelse, makt och delaktighet. Undanhållande av information får dig att känna dig utanför.”
Jag håller med Rininsland och det har sannolikt framgått av mina bloggar vid upprepade tillfällen. Kommunens olika förvaltningar har gjort många utredningar under årens lopp där slutsatsen tycks ha bestämts först och sedan har resten av utredningen gått ut på att leda slutsatsen i bevis. Det som har talat mot slutsatsen har utelämnats… (Se t ex “Betraktelse över avslagen motion”.)
I Regeringsformen, en av Sveriges grundlagar, står det i 1 kap 9 §, att:
“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”
Formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson. Tjänstepersoner måste alltså vara opartiska, sakliga och korrekta. Mot alla, i alla sammanhang. Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket. Politiker omfattas för övrigt inte av objektivitetsprincipen. (Se ”Objektivitetsprincipen i grundlagen”.)
I skolkretsar brukade vi alltid säga att respekt får man inte, den förtjänar man.
Det var något förvånande att kommunfullmäktige ansåg att definitionen av en tomt i “Regler för tomtkö i Vänersborgs kommun” var ok:
“Styckebyggt hus inrymmande en bostad och avsett till helårsbostad att användas för eget bruk av ett hushåll.”
Jag undrar hur många utanför möteslokal Bojorten som håller med.
Kommunfullmäktige antog även en “Strategi för full delaktighet för personer med funktionsnedsättning”. Ida Hildingssons (V) tilläggsyrkande om att även utarbeta en lättläst version av strategin bifölls av kommunfullmäktige.
Kommunfullmäktige antog 24 av 30 klimatlöften. Gunilla Cederbom (V) ansåg att det är viktigt att kommunen även försöker flytta fram positionerna på de områden där det inte anses som att löftena går att uppfylla. Cederbom menade bland annat att kommunen borde jobba på att förändra och samla inköpsorganisationen. Hon menade också att kommunen skulle kunna bli bättre på att återanvända arbetskläder.
Vänsterpartiet var som synes aktivt i stort sett i samtliga ärenden. Partiets fyra ledamöter var uppe i talarstolen vid ett flertal tillfällen.
Det var en del val och avsägelser. James Bucci och Gunnel Boman blev valda till Vänsterpartiets nämndemän i tingsrätten. Rasmus Gråberg (V) blev ny ersättare i miljö- och hälsoskyddsnämnden och Daniel Peltola (L) valdes till ersättare i Halle- och Hunneberg AB.
Erik Vessby (SD) ska efterträda Lisbet Henriksson (SD) som ersättare i barn- och utbildningsnämnden. Josefin Wesley (SD) var tänkt att ta Henrikssons plats som förste ersättare i kommunfullmäktige. Wesley avsade sig emellertid också sin plats. Det betyder att Sverigedemokraterna, kommunens näst största parti, inte längre har en enda ersättare kvar i kommunfullmäktige. En avsägelse till i SD och det blir en tom plats i kommunens högsta beslutande församling.
Det står inte riktigt rätt till bland Vänersborgs Sverigedemokrater. Visst kan det vara oenigheter och motsättningar i partier och organisationer, men SD tar nog ändå priset. Huruvida Lisbet Henriksson har rätt eller inte vet jag inte, men hon skrev i sin avsägelse:
“Mitt beslut baseras på samarbetssvårigheter i vår SDGrupp som jag anser olösliga.”
Ingen rök utan eld tänker jag…
Det kom slutligen in nya medborgarförslag till fullmäktige – en om temalekplats vid Mariero eller Lyckhem och två förslag om att anlägga en hundrastgård i Vargön. Moderaterna, som röstade nej till skyddsräcke på Dalbobron, lämnade in en motion om systematiskt arbete för suicidprevention.
Klockan 22.20 slog kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) klubban i bordet och förklarade sammanträdet avslutat. Trötta ledamöter reste sig från stolarna, rafsade ihop iPads och datorer och vandrade sakta iväg hemåt i ett höstmörkt Vänersborg…
===
PS. Det går att se hela fullmäktigedebatten i efterhand på kommunens webb-TV – klicka här.
Anm. Jag har i flera bloggar behandlat ärendena som avhandlades: ”Sommaren är slut – KS på onsdag”, ”KS på onsdag alltså”, ”KS uttalar sig mot “angiverilagen””, ”Om gårdagens KS (30/8)” och ”Kommunfullmäktige 13/9”.
KF (13/9): Sociala investeringsfonder
På kommunfullmäktiges sammanträde imorgon onsdag ska Lutz Rininslands (V) och Stefan Kärvlings (V) motion ”Andra alternativ för sociala investeringsfonder” behandlas. (Motionen kan läsas här – ”Motion: Sociala investeringsfonder”.) Kommunstyrelsens förslag är att fullmäktige ska avslå motionen.
Definitionen av begreppet investering är: En företagare satsar pengar för att köpa in maskiner, verktyg och byggnader för att producera varor och tjänster. Syftet med investeringen är att öka eller effektivisera produktionen för att skapa framtida vinster.
Definitionen har efterhand vidgats och för ett antal år sedan, omkring 2010, blev det mycket populärt att även prata om sociala investeringar. Man menade då att man faktiskt kunde investera även i människor. Satsade man pengar idag så skulle man få avkastning senare. Satsade man på barn och unga nu kunde det medföra att de klarade sig bättre i livet och då skulle satsningen betala sig. Den sociala investeringen hade precis som “vanliga investeringar” ett mer långsiktigt perspektiv. Därför användes begreppet ofta när det gällde barn och unga.
Som Miljöpartiet skrev i den motion om sociala investeringsfonder som partiet lämnade in 2014, och som så småningom blev avslagen:
“investeringar i förebyggande arbete, som kommer barn och unga till nytta”
Fördelen med sociala investeringar, att investera i människor, handlar om att förbättra både för individerna och för samhället genom att investera i program och projekt som t ex kan minska arbetslöshet, förbättra utbildning och minska kriminalitet. 
Det blir fördelar för de enskilda personerna som kan hjälpas till sysselsättning, utbildning osv. Men samhället, kommunen, sparar också pengar genom t ex minskade kostnader för socialtjänsten, rättsväsendet och hälso- och sjukvården.
Miljöpartiet skrev i sin motion (det var en bra motion, det är därför jag citerar):
“tidiga insatser faktiskt kan spara pengar åt kommunen på lång sikt”
Det framgår av de sociala investeringarnas syfte att det är svårt att tänka budgetår. Syftet med sociala investeringar är mer långsiktiga. Projekten är också oftast större och kräver även att man bortser från så kallade stuprör. De sociala investeringarna gör det ofta nödvändigt med, samtidigt som det främjar, samarbete och samverkan mellan flera aktörer. Det kan vara olika kommunala förvaltningar men ibland också tillsammans med privata aktörer och ideella organisationer. Satsningarna är nästan alltid resurskrävande. Det kan t ex hända att nya arbetssätt och metoder behöver utvecklas för att skapa bättre förutsättningar för olika verksamheter.
Tanken på sociala investeringar födde också tanken på sociala investeringsfonder.
Fonder innebär att kommuner och regioner avsätter delar av ett överskott i en fond. De här pengarna satsas på långsiktiga lösningar snarare än att vara kortsiktiga reaktioner på akuta problem. De ekonomiska medlen i de sociala investeringsfonderna ska användas till att skapa mer hållbara förändringar i samhället.
Ett sista citat från Miljöpartiets motion:
“Genom investeringsfonden avsätts särskilda medel för att skapa verktyg för att testa nya vägar och tänka nytt.”
Sociala investeringsfonder används alltså ofta till särskilda satsningar utanför det vanliga sättet att arbeta. Investeringen innebär, som “vanliga” investeringar, också ett visst risktagande, men syftet och förväntningarna är självklart att satsningarna ska ge bra resultat och samtidigt leda till minskade samhällsekonomiska kostnader på sikt – och individuella “vinster”.
Den 4 november 2020 lade Vänsterpartiet förslaget om sociala investeringsfonder på sittande kommunstyrelse. Det var i samband med pandemin då kommunen gjorde extremt stora överskott. Kommunens överskott hamnade på den svindlande summan av över en halv miljard kronor under 3 år, 2020-2022.
En viktig fördel med sociala investeringsfonder är att det är möjligt att överföra pengar i fonden till följande år. Det var en av anledningarna till att Vänsterpartiet återigen väckte tanken. 
Det skulle ha varit bra att ha några tiotals miljoner avsatta i en sådan fond till sämre tider. Så tänkte Vänsterpartiet då, och så tänkte patriarken Jakobs son Josef (1 Mos 41:26-36) när han föreslog farao att bygga upp spannmålsförråden under de goda åren för att ha till de svåra. (Se ”KS (3): Sociala fonder”.)
Kommunstyrelseförvaltningen har tidigare utrett fondtanken. Det var i samband med att Miljöpartiets motion behandlades och avslogs. Förvaltningen skrev:
“Införande av social investeringsfond med återbetalningskrav ska inte genomföras utifrån utredningen. Det finns dock andra alternativ för sociala investeringar som skulle passa Vänersborgs kommun bättre.”
Det var det där med återbetalningskrav, också kallat återföringskrav, som stjälpte förslaget. Investeringar ska ju återbetalas. 
Men flera av de kommuner och regioner som har infört sociala investeringsfonder, och det var för några år sedan omkring hälften av alla kommuner och regioner i Sverige, har gjort den erfarenheten att återbetalning inte fungerar så bra. De har därför helt enkelt tagit bort återbetalningskravet. De menar att det är svårt att räkna på, även om de är övertygade om att de sociala investeringarna betalar sig – och betydligt mer till.
Kommunstyrelseförvaltningens utredning var för övrigt tämligen positiv. Och då skrev Rininsland och jag vår motion om sociala investeringsfonder. Vi tog så att säga bort återbetalningskravet och skrev i motionen:
“Misslyckanden är dyra, och kan i regel kostnadsberäknas för den enskilda och för samhället. Förebyggande arbete är billigare, och även om nyttoeffekten inte kan beräknas borde den vara långt större än insatsen.”
Vi tog istället sikte på att kommunstyrelseförvaltningen skrev att “det finns dock andra alternativ … som skulle passa Vänersborgs kommun bättre”.
Och motionen fick rubriken “Andra alternativ för sociala investeringsfonder”.
Kommunstyrelseförvaltningen tycks fortfarande vara positiv till tanken om sociala investeringsfonder. Den föreslog politikerna i KSAU att besluta att:
“kommunfullmäktige bifaller motionen och beslutar att ge kommunstyrelsen i uppdrag att utreda alternativ och möjligheter till inrättande av social investeringsfond.”
KSAU och sedan kommunstyrelsen instämde dock inte i förvaltningens beslutsförslag. Det är svårt att förstå eftersom det inte handlar om något skarpt beslut just nu, utan en utredning – en utredning som kommunstyrelseförvaltningen dessutom är positiv till. Men de tidigare besluten i KSAU och KS spelar naturligtvis ingen roll, kommunfullmäktige fattar sina egna beslut.
Det handlar alltså om en utredning av ett förslag som hälften av Sveriges kommuner och regioner har infört. Det handlar om att Vänersborgs kommun kan ha tankarna, planerna och besluten klara, så att den dag Vänersborgs kommun återigen gör större överskott så har kommunen regler och villkor för de sociala investeringsfonderna på plats. Men det blir ett senare beslut. Nu handlar det alltså om en utredning.
Motionens att-sats kanske förvillar. Den blev inte bra. Det är inte alltid så lätt att skriva motioner eller medborgarförslag. Det har många fått erfara. Att-satsen borde ha haft följande lydelse:
“Kommunfullmäktige beslutar att ge förvaltningen i uppdrag att återuppta arbetet kring tanken med sociala investeringar.”
Å andra sidan har ju kommunstyrelseförvaltningen föreslagit ett bra beslut till KSAU, alltså:
“Förslag till beslut
Kommunfullmäktige bifaller motionen.
Kommunfullmäktige uppdrar till kommunstyrelsen att utreda alternativ och möjligheter till inrättande av social investeringsfond. Återrapportering av uppdraget görs till kommunstyrelsen.”
På kommunfullmäktiges sammanträde imorgon tänkte jag yrka bifall till Lutz Rininslands (V) och min motion (V) genom att yrka bifall till kommunstyrelseförvaltningens förslag till beslut.
Kommunfullmäktige 13/9
På onsdag, den 13 september, sammanträder kommunens högsta beslutande organ. Det är första gången som kommunfullmäktige samlas efter sommaruppehållet.
Dagordningen är diger – hela 38 ärenden och sammanlagt 808 sidor för ledamöterna att studera.
De flesta av dessa ärenden känner regelbundna läsare av denna blogg till. Ärendena som fullmäktige ska fatta beslut om har samtliga behandlats, eller 
beretts som det riktiga och formella begreppet lyder, av kommunstyrelsen. Jag skrev om flera medborgarförslag i bloggen “Sommaren är slut – KS på onsdag”, motioner i “KS på onsdag alltså” och gjorde en sammanfattning om ärendenas utgång i kommunstyrelsen i bloggen “Om gårdagens KS (30/8)”. (Titta gärna i dessa bloggar för mer fakta om varje ärende.)
Det är utifrån diskussionen i kommunstyrelsen som man får veta hur det ska gå i kommunfullmäktige. I kommunstyrelsen (KS) talar nämligen partierna om vad de har för åsikter i de olika ärendena, lägger fram sina argument och inte sällan visar de sina ställningstaganden i de voteringar som genomförs. Det är sällan det händer några överraskningar när ärendena kommer till kommunfullmäktige (KF).
Men ibland händer det…
Ett sådant ärende skulle kunna vara ärende 3, “Svar på medborgarförslag om införa valfrihetssystem enligt lagen om valfrihet (LOV) inom Vänersborgs kommun”. I KS slutade ärendet med en votering. Med röstsiffrorna 8-7 beslutade KS att föreslå KF (kommunfullmäktige alltså) att avslå medborgarförslaget. 
Kristdemokraterna, som denna mandatperiod är med och styr kommunen, röstade mot att införa valfrihet enligt LOV. Det går emot partiets officiella linje. Kommer KD att fortsätta gå emot partilinjen i fullmäktige? Vi får hoppas det. Det ska bli intressant att se hur KD kommer att agera…
Vänsterpartiet framförde annorlunda uppfattningar i KS om flera medborgarförslag. Vi (Vänsterpartiet alltså) yrkade bifall till medborgarförslagen om införande av “anropstyrd trafik med trafikformen Flexlinjen” och “inköp av broddar”. I det sistnämnda förslaget röstade även MBP för bifall till medborgarförslaget.
Vänsterpartiet yrkade på återremiss på medborgarförslaget “om skyddsräcke på Dalbobron” (återigen tillsammans med Medborgarpartiet). Förslaget är nu uppe i 
KF för tredje(!) gången. Det har blivit återremitterat vid de två tidigare tillfällena. Nu är det nog dags för ett avgörande…
Vänsterpartiet, och jag förmodar MBP, vill sannolikt fortfarande se ett skyddsräcke på Dalbobron. 
Dessutom ser det ut som om de nya konstruktionerna på broräckena är sämre än de gamla… Det har enligt uppgift rapporterats 21 incidenter de senaste 5 åren, varav 4 incidenter sedan 2021. Och tyvärr, ytterligare en allvarlig incident på bron alldeles nyligen. Det lutar åt att Vänsterpartiet röstar på bifall till medborgarförslaget.
Det har kommit in flera nya medborgarförslag. De ska dock inte avgöras på onsdag, utan bara skickas vidare (remitteras) till kommunstyrelsen och/eller någon nämnd för beredning. Den här gången kan inte författarna till förslagen redogöra för dem i fullmäktige. Det kommer däremot de som skickar förslag till KF i oktober att kunna göra. På onsdag ska nämligen KF besluta om just detta. Alla förslagsställare ska få presentera sina förslag under x minuter. (Hur många minuter beslutas på onsdag.) Det ska bli intressant att se vilken kommuninvånare som blir först.
Det har inkommit två medborgarförslag om boule-banan på Sjövallen. Förslagen vill att kommunen ska bygga, eller hjälpa till att bygga, en “carport” som kan fungera som ett sol- och regnskydd. Eftersom jag bor i området och ser hur ofta det spelas boule så kan jag tycka att det handlar om en relativt låg kommunal investeringskostnad som kommer många tillgodo. Vi får se vad kommunen så småningom kommer fram till.
Ett annat förslag från en kommuninvånare handlar om att kommunen ska ordna fler fritidsgårdar – i alla delar av kommunen:
“Det är viktigt att vi inte glömmer bort våra barn och ungdomar i hela kommunen. En trygg plats att gå till och som många barn och ungdomar ser som ett andra hem.”
Vänersborgarna är kreativa.
“Jag har ett förslag på att anlägga en ny badplats vid Skaven. Har hittat en avskild plats som jag tror skulle passa bra.”
Det skriver en annan kommuninvånare, och bifogar en karta och ett foto över den föreslagna badplatsen. 
Här bör det byggas åtminstone två badbryggor, se röda markeringar på fotografiet.
Förslaget kan vara värt att titta på extra noga. Det kommer att bli många bostäder på Skaven/Öxnered vad det lider. En badplats skulle nog göra området än attraktivare och populärare.
Det föreslås av en annan invånare att det ska anläggas en:
“skateramp och en gjuten pool för kommunens barn och ungdomar som är intresserade av skateboard.”
Och varför ska denna anläggning inte ligga i Blåsut? Undrar förslagsställaren. Och det kan man ju fråga sig.
Det är många bra förslag som kommer från Vänersborgs invånare. Och om de genomförs skulle de sannolikt öka trivseln på många sätt bland invånarna. Det är väl bara fråga om hur mycket pengar kommunen kan avsätta till alla dessa “fritidsaktiviteter”, de är ju inte lagstadgade. Men å andra sidan, det är ju inte Arena Vänersborg heller.
Det är flera motioner som kommer att avslås. Det förstår man utifrån behandlingen i KS. Mathias Olssons (SD) motion om “temalekplats anpassad för alla” kommer att avslås. Det kommer också partikollegans Anders Strands motion om “underhåll och utveckling Vargöns stationsområde” att göra. Samma öde går även Lutz Rininslands (V) och min egen motion om “Andra alternativ för sociala investeringsfonder” till mötes. Jag ska dock försöka göra ett sista desperat försök att påverka ledamöter genom att senare, men innan sammanträdet, skriva en blogg om varför det är en bra motion med en utmärkt idé.
Kommunstyrelsen var mer positiv till två motioner från Moderaterna som båda handlade om Frändefors. Det ska, så småningom, bli en fördjupad översiktsplan och en motionsrunda i samhället.
I samtliga de övriga ärendena så kommer kommunfullmäktige att vara överens om de stora dragen. I några ärenden kommer i varje fall Vänsterpartiet att framföra några synpunkter, kanske gör andra partier det också. Det kommer att handla om att, så att säga, förbättra besluten, inte att ändra meningen med dem. Det skulle dock kunna bli fråga om att återremittera några ärenden innan förbättringarna kan beslutas.
När det gäller ärende 25, klimatlöftena, så finns det några löften som kommunen inte anser vara realistiska att uppfylla under en treårsperiod. (Se “Om gårdagens KS (30/8)”.) Det borde framgå av underlaget, kan man tycka, hur kommunen tänker sig att arbeta mot att uppfylla dem. Vad krävs för att det röda (=uppfylls inte) ska bli grönt? Vilka steg kan kommunen ta för att närma sig det gröna? Det vore väl en viktig information och ett viktigt arbete…?
Ärende 22, ”Riktlinjer för att förebygga och hantera hat, hot och våld mot förtroendevalda”, blir allt viktigare. Tyvärr är titeln på riktlinjerna något missvisande, eftersom de föreslagna riktlinjerna inte innehåller något avsnitt om hur hat, hot och våld ska förebyggas. Som jag ser det måste titeln ändras eller också måste riktlinjerna kompletteras med ett avsnitt om förebyggande arbete.
I ärende 23, “Regler för tomtkö i Vänersborgs kommun”, ska kommunen anta nya regler. De regler som finns för närvarande lämnar nämligen:
“stort utrymme för tolkning och de nya reglerna syftar till att åtgärda detta, för en mer rättssäker hantering av kommunens tomtkö. De nya tomtköreglerna tydliggör hur processen ska genomföras och vilka regler som gäller vid köp av tomt.”
Och så läser man de nya reglernas definition av en tomt:
“Med tomt menas i dessa regler: Styckebyggt hus inrymmande en bostad och avsett till helårsbostad att användas för eget bruk av ett hushåll.”
Reglerna vänder sig till personer som står i tomtkö, personer som inte har någon tomt. Men som vill ha – för att bygga ett hus på. Jag tror faktiskt att reglernas definition av tomt är fel. Och jag förstår inte varför inte Plan- och bygglagens (PBL) definition av tomt används (4 §):
“ett område som inte är en allmän plats men som omfattar mark avsedd för en eller flera byggnader och mark som ligger i direkt anslutning till byggnaderna och behövs för att byggnaderna ska kunna användas för avsett ändamål”
I regler som handlar om kö till tomter bör begreppet tomt vara rätt definierat kan man tycka.
Det kan noteras att det blir allt färre Sverigedemokrater kvar i fullmäktigeförsamlingen. Från att ha varit 5 ersättare är det nu bara, efter drygt 8 månader in på mandatperioden, en enda kvar. Lisbet Henriksson avsäger sig nämligen sin plats i KF. Motiveringen visar på att SD i Vänersborg sannolikt har stora problem:
“Mitt beslut baseras på samarbetssvårigheter i vår SDGrupp som jag anser olösliga”
Men till sist – en glad nyhet.
Rasmus Gråberg ska väljas in som ersättare i Miljö- och hälsoskyddsnämnden som ersättare för Vänsterpartiet. (Välkommen i gänget Rasmus!)
Kommunfullmäktige sammanträde kan som vanligt följas på kommunens webb-TV.
Om gårdagens KS (30/8)
Kommunstyrelsen (KS) fattade inte bara beslut om att sända en protestskrivelse till regeringen igår. (Se “KS uttalar sig mot “angiverilagen””.) Tvärtom, det var bara ett av 38 ärenden.
Sammanträdet inleddes som brukligt med några informationspunkter. Först ut var IT-enheten som informerade om “Digitalisering och Digital Mognad”. Det var en intressant presentation som inte minst visade hur komplex digitaliseringsfrågan är. Det handlar inte bara om teknik, utan lika mycket om användarna. Det är inte heller svårt att skönja stora kostnader i framtiden, bland annat till kompetensutveckling. Det blir mer information om digitaliseringen senare i höst.
Ingrid Lindkvist, projektledare på Näringslivsavdelningen, informerade om “Industriell symbios”. Det var också en intressant och lärorik föredragning. Industriell symbios är en:
”process där underutnyttjade resurser från en aktör eller process blir råvara för någon annan. Industriell symbios möjliggör att resurser används mer hållbart och bidrar till den cirkulära ekonomin.”
Kommunstyrelsen fick en rad konkreta exempel på ”symbioser” mellan företag i kommunen.
Miljöstrategerna Boel Carlsson och Hedvig Särg hade en längre genomgång av kommunens klimatlöften 2024–2026. Det var ett av ärendena som kommunstyrelsen senare under mötet skulle fatta beslut om. Det är “Klimat 30”, dvs Länsstyrelsen och Västra Götalandsregionen, som har ställt upp ett antal klimatlöften. Det är 30 löften där kommunen har rådighet. Sedan bjuds kommunerna i Västra Götaland in för att försöka uppfylla så många som möjligt av dem.
Under 2021-22 genomförde kommunerna i länet tillsammans klimatlöften som beräknas ha minskat utsläppen med drygt 75.000 ton koldioxidekvivalenter. Kommande tre år hoppas “Klimat 30” kunna överträffa det. Av de 30 löftena bedöms det som realistiskt att Vänersborgs kommun kan uppfylla 24 medan 6 löften inte bedöms som realistiska att uppfylla.
Kommunstyrelsen föreslog enhälligt att kommunfullmäktige skulle ställa sig bakom förslaget att anta klimatlöftena.
HR Controller Johan Wass var som vanligt mycket intressant att lyssna på. Han pratade om sjukfrånvaron och hur kommunen arbetar med att försöka sänka den. Vi fick återigen höra att sjukfrånvaron är högre i Västra Götaland än för snittet i Sverige. Trestadsområdet har högre sjukfrånvaro än resten av VGR och Vänersborg har högst i Trestad… Och än så länge kan ingen förklara varför.
Kommundirektör Tegenfeldt informerade skriftligt om vad som hade hänt sedan sist. Det var en gedigen rapport. Kommunalråden redovisade också vad de hade gjort sedan sist. Det gör de alltid i punktform, sedan får ledamöterna ställa frågor.
Denna gång fick vi höra om möten med Trafikverket. Vid sådana tillfällen har kommunstyrelsens ordförande Augustsson (S) en tendens att “gå igång”. Och vad han berättar så är det helt förståeligt. Trafikverket verkar inte vara den bästa och mest effektiva av statens myndigheter, långt därifrån. Och tyvärr får en kommun som Vänersborg lida för det, t ex ingen ny järnvägsbro och därmed utebliven GC-bro och total passivitet kring stationsområdet i Vargön.
Det blev ingen diskussion om revideringen av styrdokumentet ”Förhållnings- och etiska regler för förtroendevalda”. Det skickades vidare till kommunfullmäktige. Det var ganska självklara regler, nästan för självklara. Det hade nog egentligen räckt att hänvisa till kristendomens gyllene regel:
“Allt vad ni vill att människor ska göra er, det ska ni också göra mot dem!”
Även riktlinjerna för att “förebygga och hantera hat, hot och våld mot förtroendevalda” skickades till kommunfullmäktige.
Jag skrev om en del medborgarförslag som behandlades av kommunstyrelsen i bloggen “Sommaren är slut – KS på onsdag”, liksom om ett antal motioner i bloggen “KS på onsdag alltså”. Läs gärna dessa bloggar för mer information.
Medborgarförslaget om införande av anropstyrd trafik med trafikformen Flexlinjen avslogs. Det var bara, om jag antecknade rätt, Vänsterpartiet som ville bifalla det. Samma öde, dvs avslag, drabbade förslaget om att införa valfrihetssystem enligt lagen om valfrihet (LOV). Det gick dock ända till votering. De styrande partierna och Vänsterpartiet fick majoritet, 8-7, för ett avslag.
Medborgarförslaget om inköp av broddar till pensionärer avslogs. Vänsterpartiet och Medborgarpartiet ville bifalla förslaget. Vi ansåg att kommunen skulle kunna tolka förslaget mer flexibelt, som att de som har behov skulle kunna få broddar av t ex hemtjänsten. Ordförande Augustsson (S) ansåg att det inte var så medborgarförslaget var formulerat – och såg istället fram mot en motion.
Kommunstyrelsen biföll delvis medborgarförslaget om förändrade menyer i skolmatsalen. Elever och bespisningspersonal ska bli mer delaktiga i skapandet av menyer så att de maträtter som serveras är de rätter som eleverna äter.
Det blev återigen diskussion kring medborgarförslaget om skyddsräcke på Dalbobron. Gunilla Cederbom (V) menade att det var svårt att värdera de olika alternativen i utredningen och efterlyste ett bättre underlag från förvaltningen. Cederbom ansåg inte heller att förvaltningen hade utrett det som kommunfullmäktige begärde i sin återremiss. Vänsterpartiet och Medborgarpartiet yrkade återigen på återremiss på förslaget. Den inställningen hade inte något av de andra 7 partierna.
Alla de beskrivna medborgarförslagen ska vidare till kommunfullmäktige, även förslaget om broddar. Det ska också följande motioner som avslogs av kommunstyrelsen.
Lutz Rininslands (V) och Kärvlings (V) motion om “Andra alternativ för sociala investeringsfonder” föll inte resten av kommunstyrelsen på läpparna. De tyckte inte ens att förslaget var värt en utredning, trots att omkring hälften av landets kommuner och regioner har infört sådana fonder. Det är lite anmärkningsvärt tycker jag, särskilt när kommunstyrelseförvaltningen föreslog bifall till motionen. Jag återkommer kring sociala investeringsfonder när det närmar sig kommunfullmäktige.
Inte ens Sverigedemokraterna själva yrkade bifall till Mathias Olssons (SD) motion om “temalekplats anpassad för alla”. Det är svårt att förstå SD i Vänersborg, det gör bara de som röstade på dem i valet… Motionen blev avslagen.
Anders Strand (SD) yrkade däremot bifall till sin egen motion om “underhåll och utveckling Vargöns stationsområde”. Det hjälpte inte, den blev också avslagen.
Det var som väntat bara moderaternas motioner om en fördjupad översiktsplan över Frändefors och en motionsrunda i samma tätort som inte blev avslagna.
Kommunfullmäktige kommer att få ta ställning till om författarna till medborgarförslag ska få tillfälle att presentera sina förslag i fullmäktige i fortsättningen. Kommunstyrelsen ansåg det.
Samtliga andra ärenden på den långa ärendelistan, dagordningen, bifölls enhälligt av kommunstyrelsen. Det blev knappast ens några diskussioner, på sin höjd några frågor och några åsikter. (Du hittar dagordningen här.)
Sammanträdet började som vanligt kl 08.30 och avslutades kl 16.18.
Händelserikt KF (3): Trygghet, rondell och landsbygd
I två tidigare bloggar har jag beskrivit tre av kommunfullmäktiges ärenden förra onsdagen. (Se “Händelserikt KF (1): Styr och ledning” och “Händelserikt KF (2): Sikhall och sponsring”.) I denna blogg tänkte jag ta upp de ärenden som återstår där det blev oenigheter och voteringar. (En redogörelse för de andra ärendena, de som behandlades av ett enigt fullmäktige, finns i bloggen “Viktiga ärenden på KF”.)
Men först kan konstateras att kommunfullmäktige, i all enighet, beslutade om bolagsordning och ägardirektiv för det nya kommunala aktiebolaget Halle- och Hunneberg AB. Ordförande i det nya aktiebolaget blir Annalena Levin (C), vice ordförande Ann-Helen Selander (M) och som övriga ordinarie ledamöter valdes Helge Kneese (KD), Anders Strand (SD) och James Bucci (V).
Moderaterna hade motionerat om ökad trygghet i Vänersborgs kommun. Ann-Helen Selander (M) argumenterade för motionen. Hon belade med statistik att det är förhållandevis mycket brottslighet i Vänersborg och att en stor andel av invånarna inte känner sig trygga, särskilt inte de äldre.
Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) argumenterade mot motionen. Hans åsikt var att det arbetas mycket med de bitar som motionen behandlar. Arbetet har tagit mer fart de senaste åren, bland annat i det Brottsförebyggande rådet (BRÅ), och det kommer att så småningom synas i statistiken. Motionen, fortsatte Augustsson, slår därför in öppna dörrar samtidigt som några av motionens yrkanden är polisens ansvar. Augustsson poängterade att samarbetet mellan polisen och kommunen var bra.
Ann-Helen Selander (M) menade att det måste göras mer. Hon fick medhåll av Mathias Olsson (SD) och Göran Svensson (MBP).
Kommunfullmäktige beslutade efter votering att motionen skulle anses besvarad. Röstsiffrorna blev 26 mot 24, en socialdemokrat avstod från att rösta. (Vänsterpartiet höll denna gång med de styrande partierna.)
Moderaterna hade även motionerat om att kommunen ska projektera och anlägga en cirkulationsplats vid korsningen norr (väster?) om Dalbobron, vid infarten till Blåsut och Öxnered. Det skrev jag om i bloggen “Viktiga ärenden på KF”.
Motionären Dan Åberg (M) var både besviken och förvånad över den behandling motionen hade fått. Cirkulationsplatsen (rondellen) fanns med i MRP 2015 och skulle byggas 2017 berättade Åberg. Sedan 
sköts investeringen upp till 2020, försvann igen och kom tillbaka 2023. Och nu var den återigen försvunnen.
Ann-Marie Jonasson (S), samhällsbyggnadsnämndens ordförande, menade att rondellen var nödvändig, men att det inte fanns några pengar just nu. Dessutom ligger hälften av ansvaret för korsningen hos Trafikverket. Det sistnämnda omöjliggjorde att kommunen självt anlade rondellen. Jonasson fick medhåll av Benny Augustsson (S), medan Henrik Harlitz (M) stödde sin partikamrat.
Kommunfullmäktige beslutade att avslå motionen efter en votering som slutade 34-16. Både V och SD stödde kommunstyrelsens förslag om avslag. (En SD-ledamot avstod.)
Kärvling hade suttit lugnt i salen ganska länge vid det här laget. Men efter ärendet om cirkulationsplatsen vid Dalbobron var det dags igen. Kommunfullmäktige skulle behandla motionen om att inrätta en tjänst som landsbygdsutvecklare. Den har jag också bloggat om. (Se “Nej till landsbygden?”.)
Jag stod ganska länge i talarstolen och redogjorde för syftet med en landsbygdsutvecklare. (Se bloggen.) Jag betonade också att motiveringen till förslaget om avslag av motionen var väldigt subjektivt. Den utgick från slutsatsen att en landsbygdsutvecklare inte var något bra och sedan argumenterades det för detta med mycket svaga argument.
I motionssvaret stod det att:
“Vänersborgs kommun har valt att inte ha en specifik tjänst för landsbygdsutveckling”
Fast inte hade någon politiker gjort detta val… Ingen gick i svaromål på dessa tämligen kritiska påpekanden, trots att Lutz Rininsland (V) upprepade dem.
Bo Carlsson (C) pratade om en del bra saker som görs i kommunen, t ex om Gröna Klustret på Nuntorp och skolor på landsbygden. Det var inget nytt och hade egentligen inget med motionen att göra. Carlsson erkände dock att det i grunden var en bra motion. Men att det i nu-läget var läge att yrka på avslag på grund av kommunens ekonomi. Bo Carlsson är ibland bra på att sitta på två stolar samtidigt…
Benny Augustsson (S) uttryckte sin förvåning. Han ansåg att det var en förvaltningsfråga att anställa folk och inte politikens. Augustsson har en tendens att gömma sig bakom kommunens förvaltningar… Annars var det nog Mats Anderssons (C) argument som tog priset (inte exakt citat):
“Landsbygdsfrågan är en för viktig fråga för att hänvisas till en person.”
Göran Svensson (MBP) yrkade bifall till motionen. Han tyckte att en tjänst som landsbygdsutvecklare kunde inrättas genom en omfördelning av tjänster eller delar av tjänster. Det fick Dan Nyberg (S) att reagera. En sådan tjänst skulle kosta lika mycket som 2-3 undersköterskor i socialförvaltningen. Och ställde alternativen mot varandra – landsbygdsutvecklare eller undersköterskor. Göran Svensson reagerade kraftigt mot denna jämförelse. Undrar förresten hur många fler tjänster som kostnaderna för arenan skulle räcka till…?
Jag begärde i vanlig ordning votering. Motionen avslogs med 43 röster mot 7. Det var bara Vänsterpartiet och Medborgarpartiet som röstade för motionen. Moderater och Liberaler röstade mot motionen fast de sa inget i ärendet. Det gjorde inte heller Sverigedemokraterna, men de säger å andra sidan nästan aldrig något…
Sammanträdet avslutades med en fråga från Lutz Rininsland (V) till kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S).
Västtrafik ville ha kommunens synpunkter på ett nytt framtida erbjudande av seniorbiljett. Västtrafik ville ha svar på två “dialogfrågor”. Och eftersom det har kommit så många medborgarförslag om Avgiftsfria Seniorkort från 65 år i kollektivtrafiken så undrade Rininsland:
“Är det kommunfullmäktige, kommunstyrelsen eller kommunstyrelsens ordförande som avger svar på dialogfrågorna?”
Benny Augustsson svarade att Västtrafiks frågor skulle upp i KSAU (kommunstyrelsens arbetsutskott) och sedan till kommunstyrelsen.
Sedan var kommunfullmäktige slut. Klockan var då 22.40.
Nej till landsbygden?
För drygt ett år sedan, den 8 april 2022, skrev jag en motion med yrkandet att kommunen ska inrätta en tjänst som landsbygdsutvecklare. Tanken hade väckts efter ett besök i Brålanda.
Landsbygdsutveckling är inget nytt påfund. Det arbetas med landsbygdsutveckling i t ex Västra Götalandsregionen och Fyrbodals kommunalförbund. Länsstyrelsen ger dessutom stöd åt ett sådant arbete. Sedan 2012 finns det även ett nätverk för landsbygdsutvecklare och dessutom har flera kommuner i vår närhet landsbygdsutvecklare
En landsbygdsutvecklare kan fungera som stöd för utvecklingen av kommunens landsbygdsområden. Hen ska arbeta för att främja landsbygdens sociala, miljömässiga och ekonomiska hållbarhet. Landsbygdsutvecklaren kan fungera som projektledare och samordnare. Vidare som en kommunikationslänk mellan företagare, invånare, föreningar och kommunen. Jag har beskrivit det mer i detalj i motionen. (Se “Motion: Landsbygdsutvecklare”.)
Behandlingen och svaret på motionen gör mig besviken. Hade svaret varit att kommunen har det kärvt med pengar just nu, så hade jag kunnat förstå det. Men det är inte motiveringen till förslaget om avslag.
Överlag reagerar jag, återigen, på att beskrivningarna i svar och yttranden från förvaltningen inte låter politikerna göra, så att säga, egna fria val. Slutsatserna tycks vara bestämda redan innan motiveringarna skrivs och sedan letar man bara argument som talar för dessa slutsatser. I det här svaret finns t ex inget positivt med en landsbygdsutvecklare. Istället borde motionssvar, yttranden osv beskriva och förklara för- och nackdelar med olika alternativ. Sedan är det upp till politikerna att prioritera och bestämma sig.
I motionssvaret står det att:
“Vänersborgs kommun har valt att inte ha en specifik tjänst för landsbygdsutveckling”
Det finns vad jag vet inga politiker som har varit med och gjort det valet. De som bor på kommunens landsbygd var nog inte heller med.
Ett av de viktigaste argumenten i underlaget för att avslå motionen verkar vara:
“Kommunens arbete inkluderar naturligt såväl stad som landsbygd eftersom det är så kommunen geografiskt ser ut.”
Det tål att upprepas. Inkluderingen och arbetet sker av sig självt eftersom det är så kommunen ser ut geografiskt…
Med andra ord, allt sker automatiskt. Det finns en landsbygd innanför kommungränsen och då bara det händer. Vilket kan få en att ställa frågan varför andra kommuner i Sverige har landsbygdsutvecklare eller varför det har inrättats ett Landsbygds- och infrastrukturdepartement i regeringen. Jag menar, det finns ju en landsbygd inom Sveriges gränser, och då borde väl landsbygden med samma resonemang inkluderas automatiskt…?
Det andra tunga argumentet är att kommunen gör allt redan. Därför behövs det ingen landsbygdsutvecklare… Fast å andra sidan, skulle man kunna säga att sker det så mycket i Vänersborgs kommun för landsbygden borde det kanske finnas någon som samordnar, leder och prioriterar allt som görs.
Och visst görs det bra saker för landsbygden i kommunen. Jag menar inget annat. Det fattas väl bara, med alla de politiker från landsbygden som sitter i Vänersborgs fullmäktigeförsamling. Och alla kommunalråd vi har haft på 10-talet från bygderna kring Frändefors och Brålanda.
Jag tror dock inte att alla invånare på landsbygden upplever det som att kommunen gör tillräckligt för landsbygden. Har inte alla som sitter i kommunfullmäktige hört från invånare på landsbygden att de undrar vad de får för skattepengarna? I dagarna har det hörts från Vargön, om Hallevibadet, och senast från Vänersnäs, där namnlistor cirkulerar om att få tillhöra Grästorp.
Även om det görs bra saker för landsbygden i kommunen, i underlaget räknas upp flera bra saker, så finns det väl inget som säger att det inte skulle kunna göras ännu bättre.
“Vänersborgs kommun har valt att inte ha en specifik tjänst för landsbygdsutveckling”
Så står det i motionssvaret. Vem har valt…? Hur och när?
Jag gör valet att yrka bifall till en specifik tjänst för landsbygdsutveckling.
PS. Kommunfullmäktige har tidigare avslagit en motion som också handlade om landsbygdsutveckling. Det var min motion om kartläggning av obebodda hus, se “Betraktelse över avslagen motion”. Då gick ingen i fullmäktige upp i talarstolen och argumenterade mot motionen. Fullmäktige avslog motionen utan att muntligt förklara varför. Vi får se om någon politiker säger något denna gång – nu på onsdag.
KF: Sponsring och donationer 2
Anm. Fortsättning på bloggen “KF: Sponsring och donationer 1”.
På det senaste sammanträdet med kommunstyrelsen den 3 maj så behandlades de tre dokumenten “Policy för sponsring och donationer”, “Riktlinje för sponsring och donationer” och “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde”. De två första går vidare till kommunfullmäktige den 17 maj.
De flesta politiker verkar ha tröttnat på hela ärendet eller också bryr de sig inte. Jag vet inte. De röstade i varje fall “nej” till mitt återremissyrkande i kommunstyrelsen och “ja” till dokumenten. Moderaterna stödde emellertid mitt förslag till återremiss. Det framfördes inga argument i sak till varför majoriteten tyckte dokumenten var bra. Det enda som framfördes var att det var viktigt att beslut om bidragspengar kunde gå snabbt…
Dokumenten kring sponsring, donationer, evenemangs- och marknadsföringsbidrag har uppdaterats en del sedan sist. De har blivit bättre. Så 
har det kompletterats med att ansökningar om kommunala bidrag ska vara kopplade till:
“kommunens vision och aktuella inriktningsmål”
Flera viktiga punkter i motionen, som kommunfullmäktige faktiskt beslutade om den 28 mars 2018 (se “KF: Sponsring och donationer 1”) och som jag sedan påpekade skriftligt i KS (=kommunstyrelsen) 2020, är fortfarande inte fullt ut tillgodosedda. Det är något anmärkningsvärt, eftersom KS lade stor tyngd på “kraven” när den beslutade om en återremiss den 2 juni 2021.
Ska man vara snäll så kan man säga att bra dokument kan bli ännu bättre. Vill man spetsa till det så – dokumenten är ofullständiga och inget i sak har hänt med dem sedan januari 2020…
I motiveringen till min återremiss i förra veckans KS (kan laddas ner här), och som jag också tänkte lämna in på onsdagens KF, möjligtvis något omarbetad, uttryckte jag det så här:
“Dokumenten är stringenta och uppdaterar och tydliggör kommunens policy och regler på de berörda områdena. Dokumenten svarar bra mot motionens syfte och yrkanden. Det finns emellertid några avsnitt där det skulle behövas en fördjupad utredning för att dokumenten ska bli ännu bättre.”
Det är framför allt tre saker i dokumenten som borde ha “utvecklats”.
Motionen, liksom både KF och KS, lade stor vikt vid transparens och öppenhet. I “Riktlinje för sponsring och donationer” står det, punkt 3:3:
“ett sponsorförhållande ska präglas av öppenhet och får inte arrangeras så att allmänhetens möjligheter till granskning försvåras”
Det är ett helt riktigt konstaterande och i linje med fullmäktiges uppdrag. Problemet är emellertid att det skulle behöva utvecklas i dokumenten. Hur ska information nå allmänheten kring t ex vad det finns för bidrag att söka och till vilka ändamål, vilka föreningar och evenemang som får och har fått bidrag, hur ansökningarna såg ut, hur mycket pengar som kommunen delade ut och till vem och till vad, samt vilka resultat uppföljning och utvärdering gav?
Det enda som står kring transparens och öppenhet är punkt 11, och den formuleringen är faktiskt ny:
“Beviljad sponsring och bidrag ska redovisas med tillhörande uppföljning och utvärdering, i ansvarig nämnds verksamhetsberättelse.”
Den öppenhet som ska prägla hela hanteringen av pengar och möjlighet för allmänheten att granska faller som jag ser det platt till marken. Anser verkligen fullmäktige att kommunen “präglas av öppenhet” när den hänvisar invånarna till att läsa alla nämnders verksamhetsberättelser för att få information?
Som jag ser det är detta snarast ett sätt att dölja t ex ett sponsorförhållande, tillgången till information försvåras. Det är ju faktiskt så att inte ens alla politiker läser alla nämnders verksamhetsberättelser. Om man sedan tar det ett steg vidare. Vad ska en läsare av en verksamhetsberättelse göra om hen upptäcker någon tveksamhet eller felaktighet? Ska personen överklaga till förvaltningsrätten? Antagligen har ett beslut om sponsring eller bidrag vid det tillfället redan vunnit laga kraft…
Som det är nu och som det sannolikt kommer att fortsätta vara så är det inte helt lätt att få information. Som exempel. Jag ställde den 14 februari i år följande frågor till kommunstyrelseförvaltningen när jag i diariet hade upptäckt att IBK Vänersborg hade fått marknadsföringsbidrag från kommunen:
- IFK resp IBK Vänersborg får marknadsföringsbidrag från kommunen. Jag undrar om det finns några andra föreningar som får detta marknadsföringsbidrag?
- Vilka kriterier måste en förening uppfylla för att få marknadsföringsbidrag?
- Hur vet föreningarna att kommunen delar ut marknadsföringsbidrag och att det går att söka? Hemsidan?
- Hur finansierar kommunen marknadsföringsbidragen och hur mycket finns det i ”potten”?
Jag har inte fått några svar på mina frågor trots tre påminnelser…
De nya reglerna blir i praktiken lika slutna och “gömda” som idag. Den bristande öppenheten och svårigheten att granska kommunens hantering av sponsring och bidragspengar kommer att fortsätta. Och det är synd – och onödigt.
Kommunens hemsida och andra sociala medier, t ex Facebook, är viktiga och idag den naturliga informations- och kommunikationskanalen med föreningar och invånare. Det vore enkelt att nyttja dessa kanaler för öppenhet och transparens. Det sägs emellertid ingenting om hemsida eller sociala medier i de tre dokumenten.
Motionen betonade att det skulle bli tydligt vilka nämnder och politiker/tjänstepersoner som ska kunna fatta beslut om sponsring och bidrag. 
Och i samma punkt, 3:3, i riktlinjerna uppfattades detta rätt. Det står:
“sponsring får inte medföra risk för misstanke om muta eller otillbörlig hänsyn”
Det är oerhört viktigt att allmänheten inte ens ska kunna få anledning att misstänka att det inte har gått rätt till när kommunen delar ut bidrag av olika slag. Som jag vet att invånare har och har haft synpunkter på. Men formuleringen i riktlinjen är till intet förpliktigande. I punkt 3:2 står det nämligen:
“beslut om sponsring kan delegeras”
Och då är vi där igen. Enskilda politiker och tjänstepersoner ska alltså kunna fatta beslut på egen hand. Då uppkommer lika säkert som “amen i kyrkan” en “risk för misstanke om muta eller otillbörlig hänsyn”. Min åsikt är att enskilda politiker eller tjänstepersoner inte ska fatta beslut om sponsringspengar eller andra kommunala bidrag av sådant här slag.
Det var när jag nämnde detta i kommunstyrelsen som argumenten haglade om hur viktigt det var att föreningar och andra skulle kunna få snabba besked från kommunen. Nämndmöten skulle inte hinnas med… Jag skojar inte, flera ledamöter i kommunstyrelsen framförde detta argument. Pengar kunde med andra ord delas ut lite på lösa boliner och lite hipp som happ, bara det gick fort. Det är svårt att låta bli att undra varför vi har en kommunstyrelse eller kommunfullmäktige och inte bara låter kommunstyrelsens ordförande fatta alla beslut… Snabbt och lätt…
Kommunstyrelsens och kommunfullmäktiges ordförande har för övrigt av tradition beviljat pengar till olika föreningar och evenemang. Det var en av orsakerna till att Jonathan Axelsson och jag skrev motionen. Det var nämligen flera invånare som hade synpunkter på detta. Vi tyckte att det var oerhört viktigt att flera personer, att politiker i en nämnd fattade protokollförda beslut.
Det saknas också regler kring uppföljning och utvärdering. Tidigare citerade jag punkt 11 i riktlinjerna:
“Beviljad sponsring och bidrag ska redovisas med tillhörande uppföljning och utvärdering, i ansvarig nämnds verksamhetsberättelse.”
Punkten är alltså helt ny och den täcker inte bara transparensen och öppenheten utan är också ett svar på kommunstyrelsens “krav” på uppföljning och utvärdering. Punkten upprepas för övrigt i policyn medan den saknas helt i reglerna. Det här är alltså allt som står om uppföljning och utvärdering i dokumenten.
Det saknas med andra ord helt formella krav på uppföljning och utvärdering. Det torde innebära en betydande svaghet och brist vid en analys av effekterna av hur föreningar har använt skattebetalarnas pengar, det må handla om sponsring, donationer, marknadsföring eller evenemang. Hur vet kommunen att de olika ekonomiska bidragen har uppnått sitt syfte?
I både policyn och riktlinjerna slås det t ex fast att:
“Sponsringen ska ge Vänersborgs kommun ett mervärde i form av stärkt varumärke.”
Det är ju en tämligen meningslös utsaga om det inte görs någon formell och ordentlig utvärdering.
Det finns ytterligare funderingar på de tre dokumenten.
Varför gäller “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde” bara kommunstyrelsen och inte kommunens alla nämnder? Eller finns det inga evenemangs- och marknadsföringsbidrag hos andra nämnder? Det framgår inte. Däremot står det i riktlinjerna, punkt 3:2, att:
“Beslut att sponsra eller godkänna att ta emot sponsring av kommunal verksamhet ska fattas av berörd nämnd eller styrelse.”
Kommunstyrelsen ska enligt reglerna bestämma en årlig budget för evenemangs- och marknadsföringsbidrag, men andra nämnder? Eller hade de inga sådana pengar?
En annan fråga. Hur kan kommunen undvika risken att det blir “först till kvarn” som gäller vid ansökningarna. I motionen skrev Axelsson och jag att det borde finnas:
“två eller tre fasta ansökningsdatum för evenemangs- och marknadsföringsbidrag per år i syfte att kunna prioritera de ansökningar som bedöms leda till bäst effekt utifrån bestämda kriterier”
Till sist. Jag vet att det finns många synpunkter från bland annat föreningslivet om hur kommunen sköter sina egna evenemang. Punkt 10 i riktlinjerna tar upp detta:
“Vänersborgs kommun har ett flertal egna evenemang som arrangeras till exempel Aqua Blå och Oktobermarknaden. Dessa större kommunala evenemang som ska samfinansieras av flera nämnder ska anges i Mål- och resursplanen.”
Det är allt som står och jag tror knappast att alla föreningarna är helt tillfreds med enbart denna formulering…
Det är många frågor och frågetecken och det ska noteras att ingen politiker svarade på eller kommenterade dessa i kommunstyrelsen. Kanske gör de det nästa vecka i kommunfullmäktige…
Det ser ut som en majoritet i fullmäktige tänker godkänna de aktuella dokumenten kring de olika typerna av kommunala ekonomiska bidrag. Det är synd att dessa viktiga dokument då inte är fullständiga…
Anm. De tre dokumenten kan laddas ner här: “Policy för sponsring och donationer”, “Riktlinje för sponsring och donationer” och “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde”.
KF: Sponsring och donationer 1
På onsdagens kommunfullmäktige ska det fattas beslut om två nya kommunala dokument – “Policy för sponsring och donationer” och “Riktlinje för sponsring och donationer”. Kommunfullmäktige ska också ge:
“kommunstyrelsen i uppdrag att ta fram ett styrande dokument för marknadsföring av externa evenemang och verksamheter, som senare ska antas av kommunfullmäktige”
Kommunstyrelsen behandlade ärendet den 3 maj. Då uttalade sig majoriteten i kommunstyrelsen positivt till dokumenten och beslutade dessutom att anta “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde”. Så stod det i varje fall i protokollet, men kan det stämma? Bör inte kommunfullmäktige ta de andra två dokumenten först?
I kommunstyrelsen argumenterade jag mot hela beslutsförslaget och yrkade istället på en återremiss. Det framfördes bara ett enda argument från majoriteten – det var viktigt att besluten om pengar till t ex sponsring och marknadsföring kunde fattas snabbt…
Innan jag går in på dokumenten mer i detalj och den kommande behandlingen i kommunfullmäktige, så vill jag gärna ge en historisk bakgrund. Den kommer att visa hur de styrande partierna och/eller kommunens förvaltning kan obstruera beslut. För någon annan slutsats kan jag inte dra…
Den 21 september 2016 satte Jonathan Axelsson (M) och Kärvling (V) sina namnteckningar under motionen “Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”. Det var en historisk motion i Vänersborg. Det var första, och hittills enda, gången en moderat och en vänsterpartist skrev en gemensam motion. (Du kan läsa motionen i sin helhet här, “V och M skriver gemensam motion” och du kan ladda ner den här.)
Axelsson och jag skrev motionen för att kommunen skulle bringa ordning och tydlighet, transparens och likvärdighet i hur de olika kommunala bidragen fördelades och användes. Det var egentligen inget 
konstigt, många kommuner hade klara och tydliga regler och riktlinjer. I Vänersborg fanns det knappast några regler överhuvudtaget. Kommunala bidrag handlar exempelvis om marknadsföringsbidrag, evenemangsbidrag och sponsring. Och dessutom vilka pengar som delades ut och av vem och varför. Inget av detta var tydligt, transparent eller känt av den breda allmänheten.
Motionen yrkade att kommunfullmäktige skulle uppdra åt kommunstyrelsen att i samverkan med kultur- och fritidsnämnden:
- “ta fram ett förslag på vilka typer av bidrag gällande evenemang, jubileer, marknadsföring och sponsring som ska finnas tillgängliga att söka i kommunen,”
- “ta fram förslag på rutiner för hur bidragen ska handläggas och beslutas, utifrån transparens och likabehandlingsprincip,”
- “ta fram förslag på årlig budget till respektive bidrag.”
- “utarbeta en tydlig policy för hur kommunen ska hantera föreningar som vill marknadsföra event eller verksamhet på kommunens hemsida och via sociala medier.”
Efter nästan 2 år (2 år!), den 28 mars 2018, biföll kommunfullmäktige motionen och de fyra yrkandena i sin helhet. (Se “Gårdagens KF (1): Marknadsföring och kommunala bidrag”.)
I kommunstyrelsen den 21 januari 2020, efter ytterligare 2 år alltså, så presenterades resultaten av förvaltningarnas arbete. Resultatet bestod av tre dokument: “Riktlinje för sponsring och donationer”, “Policy för sponsring och donationer” och “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde”.
Det fattades inga beslut på kommunstyrelsen vid det tillfället utan hela ärendet skulle tillbaka till kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU). Det sades att tanken var att ledamöterna kunde skicka synpunkter till förvaltningen. Synpunkterna skulle då tas i beaktande i det fortsatta arbetet. Jag vet inte om någon annan skickade synpunkter, det redovisades aldrig. Jag gjorde i varje fall det, en bilaga på 10 sidor.
Den 2 juni 2021, ytterligare 1,5 år senare, skulle kommunstyrelsen ta upp ärendet igen. Tre dokument presenterades återigen – “Policy för sponsring och donationer”, “Riktlinje för sponsring och donationer” och “Regler för evenemangs- och marknadsföringsbidrag inom kommunstyrelsens verksamhetsområde”. Då återstod det, skrev kommunstyrelseförvaltningen i underlaget, att utarbeta ett “styrande dokument för marknadsföring av externa evenemang och verksamhet”.
Det var i princip samma tre dokument som tidigare. (Och det fjärde dokumentet återstod alltså fortfarande att utarbeta, 1,5 år senare.) Det hade endast skett några språkliga ändringar i dokumenten, inget annat. Det var en stor besvikelse och de synpunkter på 10 sidor, som jag hade lämnat, hade inte gett några som helst resultat i förslaget.
Det hade alltså inte hänt något på 1,5 år med förslagen till dokument. Eftersom jag inte ansåg att uppdraget som kommunfullmäktige hade gett var verkställt den 21 januari 2020, när jag skrev mina 10 sidor, så tyckte jag naturligtvis inte att det var det denna gång heller. De synpunkter jag lämnade i januari 2020 gällde således fortfarande.
Jag yrkade därför återremiss på kommunstyrelsen den 2 juni 2021. Motiveringen var helt enkelt att kommunstyrelsen inte hade verkställt det uppdrag som den hade fått av kommunfullmäktige.
Som motivering till min återremiss (man kan ladda ner återremissyrkande här) anförde jag att beslutsunderlaget behövde kompletteras så att det framgick hur:
- “offentligheten och transparensen kan och ska öka”
- “kommunen kan och ska använda marknadsföringsbidrag, evenemangsbidrag och sponsring för att styra mot kommunens vision och inriktningsmål”
- “bedömningskriterier kopplade till kommunens mål och prioriterade områden ska utformas”
- “sponsring och bidrag kan och ska utvärderas”
- “samtliga dokument ska utformas för regler och riktlinjer ska kunna gälla hela kommunen”
- “kommunens egna evenemang, t ex Aqua Blå och Oktobermarknaden, kan och ska drivas och sponsras”
Offentlighet och transparens spelade en oerhört viktig roll i Axelssons och min motion. Vi menade att t ex kriterier, ansökningstider och ansökningshandlingar för de kommunala bidragen skulle finnas samlade på kommunens hemsida. Samtliga ansökningar liksom beslut skulle kommuniceras offentligt och finnas tillgängliga på samma hemsida, där det också skulle framgå vilket belopp som en förening ansökte om och hur mycket som beviljades.
Det fanns inte med i förslagen till dokument.
Det var också intressant att det fjärde dokumentet fortfarande inte var klart, trots att det nu hade gått över 3 år sedan kommunstyrelsen hade fått uppdraget av fullmäktige…
På kommunstyrelsen den 2 juni 2021 yrkade Henrik Harlitz (M) bifall till mitt yrkande om återremiss. Harlitz betonade det fjärde av fullmäktiges uppdrag (i motionen), om marknadsföring på kommunens hemsida och via sociala medier, inte var verkställt. Marie-Louise Bäckman (KD) och Gunnar Henriksson (L) instämde.
Ordförande Augustsson fann att kommunstyrelsen hade röstat för en återremiss.
Nästa onsdag ska kommunfullmäktige fatta beslut i ärendet.
Fortsättning följer i bloggen ”KF: Sponsring och donationer 2”.
KF 2b: VA-motionen och lagen
I förra veckan behandlade kommunfullmäktige en motion från Lena Eckerbom Wendel (M). Den handlade om minskad tvångsanslutning till kommunens vatten- och avloppsnät. Det vet läsare av denna blogg. Jag skrev om ärendet och motionen i bloggen “KF 2: VA – återremiss igen”. I torsdags publicerade TTELA en artikel på sin hemsida om samma VA-ärende. Nästa vecka kanske artikeln blir publicerad i papperstidningen. (Se “Inga lättnader i tvånget att ansluta sig till VA-nätet”.)
Niklas Johansson på TTELA ger som vanligt sina läsare en förståelig och korrekt beskrivning av fullmäktiges behandling av VA-frågan förra veckan. Och artikeln blir ju inte sämre av att jag själv blir citerad… Hela artikeln avslutas faktiskt med ett citat från mina läppar:
“Jag ska säga vad frågan handlar om: Och det är att folk som har godkända enskilda avloppsanläggningar är tvungna att betala 200.000 kronor för att ansluta sig till kommunens VA-nät trots att de bara bor på stället kanske högst tio veckor om året. Det handlar inte om att bråka, det handlar om de som tvingas att betala 200.000 kronor för något de inte behöver. Det ska vi fundera på.”
Det var ingen från de styrande partierna som kommenterade detta inlägg. Det är synd, det är en avgörande viktig aspekt i frågan om tvångsanslutning. En anonym person, som känner till förhållandena på Gardesanna, utvecklade på sätt och vis argumentet i en kommentar till mitt blogginlägg (se här):
“I början på nästa år, har väl alla på Gardesanna fått betala sin tvångsanslutning, på ett eller annat sätt. Många äldre som får krav på sig att betala ca 150.000- 250.000:-. Några kanske är fattigpensionärer. Att tvinga fastighetsägare är inte demokrati. Finns det ett fungerade och godkänd avlopp, skulle det vara frivilligt. Det är lätt att ta beslut om andras pengar.”
Det blir aldrig några svar på sådana här frågor från de styrande partierna. Det vore särskilt intressant om Kristdemokraterna och Centerpartiet, som styr kommunen tillsammans med sossarna, hade gjort det. Partiföreningarna i Vänersborg har ju uppenbarligen en helt annan inställning till tvångsanslutning än den officiella partilinjen.
Jag har efter fullmäktige fått en fråga från Vänersnäs om det inte fanns något i fullmäktiges handlingar som klargjorde vad som gäller kring motionens frågeställningar utifrån lagarna. Jo då, på sätt och vis fanns det lite om det i tjänstemannaskrivelsen. Tjänstepersonerna ska ju som alla vet följa objektivitetsprincipen och ge en allsidig, saklig och objektiv bild av ärendet så att
politikerna sedan kan fatta ett genomtänkt och sakligt grundat beslut… (Se “Objektivitetsprincipen i grundlagen”.)
Det hänvisas både i själva beslutet och i underlaget, som är en slags motivering, till den uppdaterade vattentjänstlagen, LAV. Kommunfullmäktiges beslut hade följande lydelse:
“Kommunfullmäktige beslutar att motion om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp skall anses färdigbehandlad med hänvisning till antagandet av proposition 2021/22:208 Vägar till hållbara vattentjänster.”
Propositionen är det regeringsförslag som låg till grund för riksdagens beslut om en lagändring i juni 2022. Ändringarna i vattentjänstlagen beskrivs på ett korrekt sätt i fullmäktiges underlag. Den konkreta kopplingen, ”hänvisningen”, mellan den “uppdaterade” lagen och motionens yrkanden förklaras dock inte. Det 
är lite underligt eftersom de avsnitt i lagen som handlar om vad som händer när kommunen har inrättat verksamhetsområden, vilket motionen behandlar, inte ändrades. De paragraferna har samma lydelse innan lagändringen som efter. På det sättet blir ju hänvisningen till den nya lagen lite “diffus”, snällt sagt.
Det närmaste en motivering till att motionen skulle kastas i papperskorgen utifrån lagen var följande avsnitt i underlaget till kommunfullmäktige:
“När ett verksamhetsområde väl är inrättat styr Miljöbalken när den faktiska anslutningen ska ske och Lagen om allmänna vattentjänster reglerar när anslutningsavgift ska betalas.”
Begreppet verksamhetsområde nämns inte i Miljöbalken. (Begreppet förekommer en gång i lagtexten, dock i en annan betydelse.) Det står inte heller något om anslutning till kommunalt VA. Det gör att jag inte kan hitta var i Miljöbalken det 
bestäms (styrs) när ”den faktiska anslutningen” ska ske – om det nu står någonstans. Miljöbalken gör som jag ser det överhuvudtaget ingen principiell skillnad mellan enskilda VA-anläggningar och kommunala VA-anslutningar. Lagen är “bara” intresserad av konsekvenserna för miljön:
“Miljöbalken skall tillämpas så att
1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter “
Det finns alltså, vad jag kan se, inga skrivningar som är tillämpliga i ärendet kring motionens yrkanden om “uppskjuten” anslutning till ett kommunalt VA-nät. Inte så länge som de enskilda VA-anläggningarna kan godtas med:
“hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Det står mer om motionens yrkanden i vattentjänstlagen, LAV. Det är i 24 § som anslutning och avgifter tas upp:
“En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.”
Det finns sannolikt flera tolkningar av denna paragraf, men jag noterar att det står ett “och” efter första punkten. Det står inte ett “eller”… Det torde betyda att både punkt 1 och 2 ska vara uppfyllda för att en fastighetsägare inom ett verksamhetsområde ska tvingas att betala avgifter för en allmän VA-anläggning.
Många kommuner tolkar lagen, liksom Vänersborg, som att alla fastighetsägare ska tvingas betala en anslutning när fastigheten har hamnat inom ett av kommunen beslutat verksamhetsområde. Det finns äldre domar som visar att domstolar har haft den tolkningen också. Det håller dock på att ske en förändring av tolkningen i nyare domar.
Hur som helst. Det står ju inget i vattentjänstlagen om när anslutningen måste ske efter att ett verksamhetsområde har beslutats eller när anslutningsavgiften ska erläggas. Här finns det definitivt ett “friutrymme”, eller ”manöverutrymme”, där kommunen kan utforma ett eget regelverk, precis som Lena Eckerbom Wendel (M) avsåg med sin motion.
Det kan också tilläggas att det inte finns några instruktioner eller direktiv i LAV om att de frågor som Eckerbom Wendels motion tar upp ska finnas med och/eller regleras i en vattentjänstplan. Lagen ger istället andra direktiv om vad som ska ingå i en sådan plan. Ett kommunalt regelverk skulle kunna komplettera en sådan vattentjänstplan.
Det ville inte de styrande partierna, S+C+KD+MP. Och eftersom de är i minoritet i kommunfullmäktige utnyttjade de rätten att återremittera ärendet, ett beslut som kan fattas med minst en tredjedel av rösterna.
Mats Andersson (C) motiverade återremissen med följande formulering:
“Återremiss av motionen tills Vänersborgs kommun har arbetat fram en ny vattentjänstplan.”
Det innebär sannolikt att inget beslut fattas om motionen under innevarande år. Det är som Tor Wendel (M) sa, en ”maskerad bordläggning”.
==
Bloggar om kommunfullmäktige den 15 februari 2023:
- “KF 1: Styr och ledning – oväntad utgång” – 18 februari 2023
- “KF 2: VA – återremiss igen” – 19 februari 2023
- “KF 2b: VA-motionen och lagen” – 25 februari 2023
- “KF 3: Hunneberg, Dalbobergen, jämställdhet, KFV och annat” – 26 februari 2023
- “KF 4: Betraktelse över avslagen motion” – 28 februari 2023
- ”Överklagande till Förvaltningsrätten” – 2 mars 2023
KF 2: VA – återremiss igen
Igår skrev jag om ärendet “Riktlinjer för Vänersborgs kommuns styrning och ledning”. (Se “KF 1: Styr och ledning – oväntad utgång”.) Ärendet drog ut på tiden – och slutade i en återremiss. Ett senare ärende, “Svar på motion om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp”, hade stora likheter. Det drog också ut på tiden – och slutade i en återremiss.
Motionen som behandlades var skriven av Lena Eckerbom Wendel (M). Den handlade om att ett regelverk skulle tas fram som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet så länge fastighetsägaren kunde visa att anslutning inte behövdes med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö. (Se “Kommunfullmäktige 15 feb (2/2)”.)
De styrande partierna, S+C+MP och nu också KD, argumenterar som bekant i alla lägen för att alla fastighetsägare alltid ska tvångsanslutas till det kommunala VA-nätet. De hade som väntat inte heller ändrat sig i onsdags. De styrande visste emellertid att en majoritet av kommunfullmäktige är emot tvångsanslutning. Det innebar också att det var givet att Eckerbom Wendels motion skulle få majoritet, särskilt som representanter från M, V, SD och MBP tidigt i debatten deklarerade från talarstolen att M-motionen skulle bifallas.
De styrande partierna ville självklart undvika ett beslut…
Den lag som styr alla frågor kring vatten och avlopp, Lagen om allmänna vattentjänster (LAV), förändrades, “uppdaterades”, förra året. En nyhet var att varje kommun skulle utarbeta en vattentjänstplan. Det arbetet håller på i hela Sverige och även i Vänersborg. Vattentjänstplanen ska nämligen enligt lagen börja gälla redan den 1 januari 2024.
Det kunde de styrande skylla på, tyckte de, för att förhindra och skjuta upp ett beslut i fullmäktige. Ann-Marie Jonasson (S), Mats Andersson (C) och Benny Augustsson (S) argumenterade alla för att det inte var lämpligt att fatta något beslut i onsdags, eller överhuvudtaget under året.
Mats Andersson (C) sa:
“… så pågår det ett arbete med att ta fram, precis enligt lagen om allmänna vattentjänster, en ny vattentjänstplan. … Det är viktigt att lagen gäller även Vänersborgs kommun.”
Andersson befarade tydligen att om kommunfullmäktige sa ja till motionen så skulle kommunen riskera att träda över lagens råmärken.
Benny Augustsson (S) fyllde strax efteråt på:
“Det är lagen som styr det. Vi kan inte skriva ett regelverk som frångår lag.”
Kommunalråden hade tydligen läst både lagen och motionen slarvigt. Det fanns nämligen inget i motionen som gick emot lagen och det fanns inget i lagen som hindrade att kommunen antog ett regelverk enligt motionen. Det fanns, som Lena Eckerbom Wendel (M) framförde, ett “manöverutrymme” för kommunerna att ha egna regelverk. Regelverket skulle så att säga komplettera lagen och framför allt tala om för invånarna hur kommunen tänkte agera.
Och jag tror inte heller att några utanför de styrande partierna förstod varför fullmäktige skulle invänta den kommunala vattentjänstplanen. LAV (Vattentjänstlagen) förklarar:
“En vattentjänstplan ska innehålla kommunens långsiktiga planering av hur behovet av allmänna vattentjänster ska tillgodoses.”
Lagen föreskriver inte att en kommunal vattentjänstplan ska ta upp de frågor som motionen vill. Däremot hade planen möjligtvis kunnat göra det om kommunfullmäktige hade bifallit Eckerbom Wendels motion…
Det kan även vara på sin plats att upplysa vissa personer om att den kommande kommunala vattentjänstplanen inte är bindande.
Det fanns med andra ord inget i motionen eller i det regelverk som motionen efterlyste som kunde bryta varken mot vattentjänstlagen eller en kommande vattentjänstplan. De styrande partiernas argument var sakligt sett helt oförståeliga, och felaktiga.
De styrande ville bara obstruera ett beslut i fullmäktige.
Mats Andersson (C) försäkrade mig dock efter sammanträdet om att det inte var fallet…
Andersson yrkade tidigt på att ärendet skulle bordläggas – till nästa år. Han läste aldrig upp den skriftliga motivering som han lämnade in, men han lämnade några argument från talarstolen.
“bordläggning tills Vänersborgs kommun har arbetat fram en ny vattentjänstplan”
Och:
“mycket av det här innehållet i motionen, det föreskrivs i den här lagen”
Senare under sammanträdet läste ordförande Annalena Levin (C) upp motiveringen. (Se nedan.)
Det räcker med att 1/3 av fullmäktiges ledamöter röstar på bordläggning för att det ska bli bordläggning. Det beror på att bordläggning är eller kan vara ett så kallat minoritetsskydd. I Kommunallagen 5 kap 50 § står det:
“Ett ärende ska bordläggas eller återremitteras, om det begärs av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna.”
Men bordläggning till nästa år? Kommunallagen 5 kap 51 §:
“Ett bordlagt ärende ska behandlas på fullmäktiges nästa sammanträde, om fullmäktige inte beslutar något annat.”
Eftersom det hade gått rykten om Anderssons yrkande hade jag ställt en fråga till en av SKR:s jurister redan tidigare under dagen, och fått ett snabbt svar. Jag citerar hela svaret, eftersom jag tror att det finns ledamöter i fullmäktige som är intresserade av det.
“När jag läser lagtexten i 5 kap. 50 och 51 § § kommunallagen så är det helt klart att en minoritet om minst 1/3 av de närvarande ledamöterna o tjänstgörande 
ersättarna (men mindre än hälften) kan få till stånd ett beslut om bordläggning. När det gäller frågan om när ärendet ska komma upp igen så är huvudregeln att det ska komma upp på nästa sammanträde, det prövas alltså inte i yrkandet om bordläggning, utan är ett särskilt beslut. Fullmäktige kan enligt 5 kap 51 § besluta att det ska tas upp på ett senare sammanträde, om det kommer upp ett sådant yrkande. Jag bedömer att ett sådant yrkande prövas för sig och att beslut i frågan fattas med vanlig enkel majoritet. Helt enkelt för att den frågan inte regleras i 5 kap 50 § KL. Jfr vad som sägs där om minoritetsåterremiss, där minoriteten också ska besluta om motiveringen.”
När Mats Andersson (C) fick höra om dessa tingens ordning, insåg han att en majoritet i kommunfullmäktige naturligtvis skulle rösta mot att ärendet bordlades resten av året. Fullmäktiges majoritet skulle naturligtvis bara bordlägga ärendet till sammanträdet i mars. Andersson ändrade därför sitt yrkande, och yrkade – återremiss.
Mats Andersson (C) försäkrade dock efter sammanträdet att de styrande inte bara ville obstruera ett beslut…
Ordförande Levin (C) läste upp Mats Anderssons bordläggningsmotivering som nu hade ändrats till en motivering för en återremiss:
“Återremiss av motionen tills Vänersborgs kommun har arbetat fram en ny vattentjänstplan”
Ordförande Levin såg mycket undrande ut när hon läste upp den korta motiveringen. Och det förstår jag. Det är, som jag ser det, ingen korrekt motivering.
Tor Wendel (M) förstod inte heller motiveringen till återremissen. Han talade om en ”maskerad bordläggning”. Även Lena Eckerbom Wendel (M) hade synpunkter på återremissen. Hon ville ju i sin motion bara att kommunen skulle ta fram ett regelverk, som sedan kanske täcktes eller inte täcktes av vattentjänstplanen.
En minoritet i kommunfullmäktige beslutade att ärendet “Svar på motion om minskad tvångsanslutning till vatten och avlopp” skulle återremitteras. 
Röstsiffrorna blev 23 för en återremiss och 28 mot. Ärendet ska alltså inte tas upp i fullmäktige förrän nästa år då kommunens vattentjänstplan börjar gälla.
Men som sagt, jag undrar om en sådan här motivering till en återremiss verkligen är ok. Det är uppenbart, tycker jag, att de styrande partierna bara har försökt att hitta sätt att obstruera fullmäktiges rätt att fatta beslut.
Anm. Läs den direkta fortsättningen på denna blogg – ”KF 2b: VA-motionen och lagen”.
PS. Det går att se hela debatten och hela sammanträdet på kommunens hemsida – klicka här.
==
Bloggar om kommunfullmäktige den 15 februari 2023:
- “KF 1: Styr och ledning – oväntad utgång” – 18 februari 2023
- “KF 2: VA – återremiss igen” – 19 februari 2023
- “KF 2b: VA-motionen och lagen” – 25 februari 2023
- “KF 3: Hunneberg, Dalbobergen, jämställdhet, KFV och annat” – 26 februari 2023
- “KF 4: Betraktelse över avslagen motion” – 28 februari 2023
- ”Överklagande till Förvaltningsrätten” – 2 mars 2023
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer