Arkiv

Archive for the ‘politiker’ Category

Politiker och tjänstemän 10: Enkät (2/2)

10 mars, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning från blogginlägget “Politiker och tjänstemän 9: Enkät (1/2)”.

I mitt förra blogginlägg syntes ett visst missnöje med politikerna från tjänstepersonernas sida. Det fanns emellertid viktiga frågor i enkäten där förhållandet visade på motsatsen.

Fråga 12 var en mycket viktig fråga. Den hade följande lydelse:

“Jag upplever att ärenden är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv/Jag bereder ärenden professionellt med belysning av olika perspektiv”

Första delen av frågan riktade sig till politikerna och den andra till tjänstepersonerna. Det handlade alltså om precis samma sak men från politikernas respektive tjänstepersonernas perspektiv. Resultatet blev:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Det som förvånar, och som är tämligen anmärkningsvärt, är att tjänstepersonerna inte ger sig själva betyget 5. Det kan ju inte betyda annat än att de anser att deras egna ärenden inte fullt ut är professionellt beredda och belysta från olika perspektiv. Det är något som definitivt bör ventileras och diskuteras i förvaltningsorganisationen. Det borde vara självklart att de beslutande politikerna får alla för- och nackdelar med olika förslag på bordet.

När politiker sedan ger bättre betyg på frågan än tjänstepersonerna, som i socialnämnden och kultur- och fritidsnämnden, torde det kunna innebära att politikerna inte märker bristerna i underlagen de ska besluta utifrån… Och det kan ju i sig också vara ett problem. Men det är faktiskt tvärtom i flertalet nämnder, dvs politikerna uppfattar att ärendena inte är professionellt beredda fast tjänstepersonerna gör det. De största skillnaderna återfinns i samhällsbyggnads-, byggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnderna samt i kommunstyrelsen. Det här är, som jag ser det, ett stort problem som det skulle behöva resoneras och diskuteras om ordentligt, särskilt om man dessutom jämför med fråga 14.

Fråga 14 löd som följer:

“Jag upplever att tjänsteorganisationens underlag är byggda på fakta och objektivitet/Mina underlag är byggda på fakta och objektivitet”

Den här frågan inser de flesta är en oerhört central och viktig fråga, tillsammans med den förra frågan, i förhållandet mellan politiker och tjänstepersoner…

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Det kan noteras att tjänstepersonernas bedömning av sig själva skiljer sig åt på frågorna 12 och 14. Det är intressant, för kan man säga att underlag bygger på fakta och objektivitet om de inte belyser olika perspektiv?

Politikerna är överlag mer kritiska till om underlagen är byggda på fakta och objektivitet. Det är naturligtvis inte bra och här måste det till en analys och genomgripande diskussion. Det resultat som verkligen står ut är resultatet för samhällsbyggnadsnämnden. Om man antar att de styrande partierna ger betygen 4 eller 5 så innebär det att ledamöterna från de olika oppositionspartierna ger betygen 1 eller 2. Jag tror också att resultatet i samhällsbyggnadsnämnden kan vara en stor del av förklaringen till resultaten på den ursprungliga enkäten med kommunstyrelsen. (Se ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.)

Skillnaden mellan politiker och tjänstepersoner är också förhållandevis stor i kommunstyrelsen, miljö- och hälsoskyddsnämnden samt barn- och utbildningsnämnden. Resultatet i barn- och utbildningsnämnden förvånar mig. Jag upplever nämligen att underlagen är byggda på fakta och objektivitet.

Resultaten på de redovisade två frågorna borde följas upp av diskussioner och åtgärder och förvaltningens chefer måste ta sig en ordentlig funderare på hur de ska hantera och förändra denna brist på förtroende från politikernas sida. Och framför allt, bristerna i underlagen… Det är som jag ser det ett synnerligen allvarligt problem i kommunorganisationen.

Den sista frågan som jag tänker redovisa är fråga 15:

“Jag upplever att tjänsteorganisationens verkställer i enlighet med våra beslut/Jag verkställer i enlighet med politiska beslut”

Frågan tycks kanske inte lika viktig som de två föregående men är ändå en fråga om förtroende mellan politiker och tjänstepersoner.

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Tjänstepersonerna är överlag övertygade om att de verkställer de politiska besluten på ett korrekt sätt. Politikerna är inte lika övertygade, alla nämnder har lägre betyg. Skillnaderna är emellertid störst på samma nämnder som tidigare, dvs kommunstyrelsen samt miljö- och hälsoskyddsnämnden – med, återigen, samhällsbyggnadsnämnden “i topp”. Det är ytterligare en bekräftelse på att det finns en utmaning, eller snarare problem, i denna nämnd. Även i barn- och utbildningsnämnden är det en stor skillnad, kan det vara hanteringen av Norra skolan som spökar?

Skillnaderna på svaren i denna fråga mellan politikerna respektive tjänstepersonerna visar liksom de föregående frågorna på brister i förtroende från politikernas sida.

Det var en sammanfattning och analys av enkätsvaren. Analysen är naturligtvis subjektiv, men den visar att arbetet med gränsdragningsfrågor och förhållningssätt mellan förtroendevalda och tjänstepersoner bör fortsätta. Det tycks emellertid som om hela “genomlysningen”, eller vad man ska kalla den, betraktas som slutförd i och med denna enkät. Den kan tydligen läggas till handlingarna… Eventuellt överlåter kommunstyrelsen, eller kommunstyrelseförvaltningen, ett fortsatt arbete till respektive nämnd, fast det tycks inte vara fallet. Jag har inte heller fått några signaler att någon nämnd tänker fortsätta arbetet med att förbättra förtroendet mellan politiker och tjänstepersoner.

Svaren på den ursprungliga enkäten visade en klar förtroendekris mellan kommunstyrelsens politiker och ledande tjänstepersoner när det gällde framför allt två avgörande och grundläggande uppgifter för tjänstepersoner – att ärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv och att underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet. Samma förhållande visas av denna nämndsenkät. Sådana här förtroendekriser borde bearbetas – och åtgärder vidtas. Vad är annars enkäter värda om de problem som upptäcks inte åtgärdas? Det är som jag ser det ett ansvar för kommunledningen.

Det finns en hel del att ta tag i.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, politiker, styrning, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 9: Enkät (1/2)

9 mars, 2025 Lämna en kommentar

I slutet av 2023 påbörjades en utbildning för kommunstyrelsens ledamöter om:

“gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän och vad detta innebär i de olika rollerna”

Efter utbildningen genomfördes en undersökning (enkät) bland de politiker och tjänstepersoner som hade deltagit. Enkäten ställde frågor kring förhållningssättet mellan förtroendevalda och tjänstepersoner. Resultatet överraskade, det visade på en förtroendekris mellan politiker och tjänstepersoner. Det gällde framför allt två avgörande och grundläggande uppgifter för tjänstepersoner – att ärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv och att underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet.(Se “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.)

Kommunstyrelsen beslutade sedan att varje nämnd och förvaltning skulle göra samma enkät. Enkäten hade ju bara besvarats av politikerna i kommunstyrelsen och nämndernas presidier (ordförandena) samt av tjänstepersonerna i förvaltningsledningarna. Nu skulle alltså samtliga politiker i nämnderna och de tjänstepersoner som i sitt arbete kom i kontakt med politikerna göra enkäten, dvs de tjänstepersoner som föredrog ärenden på nämndsammanträden. Det var ett sätt att lyfta upp var i organisationen förtroendekrisen mer exakt fanns.

Enkäten bestod av 16 frågor. Svaren skulle lämnas genom att ett kryss sattes ut på en 5-gradig skala, där 5 var det högsta/bästa betyget.

Resultaten av dessa enkäter har nu redovisats.

De flesta nämnderna gjorde enkäten på något nämndsammanträde, någon enstaka nämnd lät personerna svara på enkäten på annan tid. Det förekommer säkerligen felkällor som i de flesta andra undersökningar. Det skulle t ex kunna förekomma att beteendet från en enda politiker drar ner betyget för hela nämnden när tjänstepersonerna bedömer nämnden i sin helhet. Och tvärtom. Dessutom kan det ju vara så att en tjänsteperson som svarar på enkäten ganska sällan närvarar på sammanträdena eller närvarar bara kortare stunder. I motsats till politikerna som möter alla tjänstepersoner hela tiden. Och – en politiker i barn- och utbildningsnämnden missuppfattade antagligen betygsskalan. Politikern satte betyget 1 (=det lägsta betyget) på samtliga frågor, även de som handlade om politikerna själva. 

Rent generellt gavs det ganska bra betyg på enkäten. Betyget 4 eller mer gavs av både politiker och tjänstepersoner i samtliga nämnder på frågorna om samtalsklimatet var bra och konstruktivt, om man själv deltog aktivt och uppträdde respektfullt samt om man stöttade och skickliggjorde andra. Och det var naturligtvis mycket positivt.

Men det fanns frågor där uppfattningarna skilde sig åt… Och så var det ju också med den ursprungliga enkäten, vars resultat, som sagt, ledde till att denna enkät genomfördes i nämnderna.

Fråga 6 i enkäten hade följande lydelse:

“Jag är påläst och ställer konstruktiva frågor för förståelse/Jag upplever att våra förtroendevalda är pålästa och ställer konstruktiva frågor för förståelse”

Första delen av frågan riktade sig till politikerna och den andra till tjänstepersonerna. Det handlade alltså om precis samma sak men med politikernas respektive tjänstepersonernas perspektiv. Resultatet blev:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Politikerna är övertygade om att de är mycket pålästa och ställer bra frågor. Det är inte riktigt tjänstepersonernas uppfattning… De menar att politikerna överskattar sig själva. Tjänstepersonerna kan ju också notera att enskilda politiker sällan begär ordet, av vilken anledning det nu må vara.

Naturligtvis är små skillnader i betygen kanske inom felmarginalen, men i kultur- och fritidsnämnden, socialnämnden och samhällsbyggnadsnämnden avviker uppfattningarna påtagligt mellan politikerna och tjänstepersonerna. Det torde vara ett problem, framför allt naturligtvis för politikerna. De upplevs inte tillräckligt insatta i frågorna av tjänstepersonerna.

Barn- och utbildningsnämnden är ett undantag. Här tycks tjänstepersonerna uppleva att politikerna är mer insatta i ärendena än vad politikerna själva tror. Å andra sidan kanske det är så att de politiker som är insatta är de som “hörs” mest på sammanträdena.

Resultaten blev följande på frågan:

“Jag upplever att det i våra politiska forum finns utrymme för dialog och debatt”

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Det kan antas att det är ordförandes agerande i nämnderna som spelar stor roll för svaren på denna fråga. Kommunstyrelsen utmärker sig med relativt låga betyg både bland politiker och tjänstepersoner. I socialnämnden är det en ganska låg siffra bland politikerna. Det är naturligtvis inte bra att de närvarande upplever att de inte får yttra sig och diskutera i tillräcklig omfattning. Diskussioner är ju en av grundpelarna i demokratin. Det här är kanske något för de båda socialdemokratiska ordförandena att fundera ett extra varv på. Kanske prata med den centerpartistiske ordföranden i barn- och utbildningsnämnden. I denna nämnd är betyget väldigt högt.

Enkätfråga 8 löd:

“Jag upplever att de politiska besluten är tydliga”

Enkäten gav följande resultat:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Även på denna fråga visar tjänstepersonerna ett visst, dock inte markant missnöje med politikerna, besluten är tydligen inte tillräckligt tydliga. Samtidigt är det ju mycket sällan som tjänstepersonernas beslutsförslag ändras av politikerna… Jag vet inte varför, men speciellt kritiska verkar tjänstepersonerna vara i samhällsbyggnads-, kultur- och fritids-, kommunstyrelse- och byggnadsförvaltningarna vara.

Fråga 9 förvånar mig något. Frågan var:

“Jag tar ansvar för att kommunicera politiska beslut/Jag upplever att våra förtroendevalda tar ansvar för att kommunicera politiska beslut”

Svaren gav följande resultat:

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Skillnaderna mellan politikers och tjänstepersoners uppfattning är slående. Det verkar helt klart som om tjänstepersonerna inte anser att politikerna tar tillräckligt ansvar för att stå för och kommunicera sina beslut. Återigen verkar samhällsbyggnads- och kommunstyrelseförvaltningarna utmärka sig. Men minst nöjda med politikerna på detta område är kultur- och fritidsförvaltningen. Betyget 2,33 från tjänstepersonerna signalerar ett problem som politikerna i nämnden måste ta tag i på något sätt.

Den sista frågan som jag ska redovisa i detta inlägg är:

“Jag agerar i de politiska forumen och blandar mig inte i operativa verksamhet/Jag upplever att våra förtroendevalda inte blandar sig i den operativa verksamheten”

Det går en skiljelinje mellan politikers och tjänstepersoners uppgifter i kommunorganisationen. De har helt enkelt olika roller. Politikerna ska besluta “vad” som ska göras, medan tjänstepersonerna är ansvariga för “hur” besluten ska genomföras. En stor del av den ursprungliga utbildningens syfte var att politiker och tjänstepersoner skulle bli medvetna om var denna skiljelinje gick.

Anm. Siffrorna längst till höger anger skillnaden mellan politikernas och tjänstepersonernas svar.

Politikerna tycks vara säkra på var gränsen går. Det håller dock inte tjänstepersonerna i alla förvaltningar med om. De sätter betydligt lägre betyg och skillnaderna i uppfattning mellan grupperna är ofta stor. Det tycks vara samma nämnder som tidigare som utmärker sig, dvs samhällsbyggnads-, kultur- och fritids- och kommunstyrelseförvaltningarna. Här tycks det också finnas något att arbeta vidare med i socialnämnden…

De frågor som jag har redovisat i detta blogginlägg visar att tjänstepersonerna i förvaltningarna inte är helt nöjda med politikerna i sina respektive nämnder. Med några undantag, och det glädjer mig att barn- och utbildningsnämnden tycks vara en av dem.

I nästa inlägg ska jag redovisa svaren på de tre viktigaste frågorna. De visar på motsatsen – ett missnöje från politikerna med tjänstepersonerna.

Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 10: Enkät (2/2)”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, politiker, styrning, tjänsteperson

Medborgarundersökningen 2024 (3/3)

12 januari, 2025 2 kommentarer

I mina förra blogginlägg (se “Medborgarundersökningen 2024 (1/3)” och “Medborgarundersökningen 2024 (2/3)”) redovisade jag alla frågeområden i SCB:s medborgarundersökning för 2024 utom två. Det är två områden som för oss politiker är mycket intressanta – och alarmerande.

Bemötande, information och inflytande

Det första frågeområdet kallas ”Bemötande, information och inflytande”. Andelen invånare i Vänersborgs kommun som svarade “mycket bra” eller “ganska bra” visas i tabellen:

Alla resultat har sjunkit sedan undersökningen 2022 utom på frågan “att få svar på frågor till kommunen fungerar bra”. Jag tycker också att invånarnas betyg till tjänstepersoner och politikerna för bemötandet var helt ok. Det har i och för sig sjunkit tämligen mycket för tjänstepersonerna, 6,2%-enheter, och lite grann för politikerna, 1,6%-enhet, sedan förra undersökningen. Men 81,3% av invånarna som är nöjda med tjänstepersonernas bemötande och 84% som är nöjda med politikernas är bra. (Särskilt när man betraktar resten av undersökningen…) Det är dock en stor skillnad på vad kvinnor och män har svarat om bemötandet. 90,3% av kvinnorna var nöjda med tjänstepersonerna, men bara 74,4% av männen.

Det hade varit intressant att veta vilken förvaltning invånarna har haft kontakt med – och fått ett bra bemötande. Handlade det om förskola, skola, bygglov, VA, hemtjänst…? Och vilka partier kom de politiker ifrån vars bemötande inte uppskattades av invånarna…? Det kommer vi aldrig att få reda på.

Det är svårt att analysera frågorna om påverkan. Det beror ju bland annat på vad invånarna vill påverka – om de nu överhuvudtaget har velat påverka något… Men det var tydligen lättare att påverka de kommunala verksamheterna (31,1%) än de politiska besluten (24,0%). När det gäller påverkan på verksamheterna tillhörde Vänersborg de 25% sämsta kommunerna som ingick i undersökningen. Det var skillnad mellan hur kvinnor och män svarade. Männen var mer negativa när det gällde att kunna påverka verksamheterna, 28,7%, jämfört med kvinnorna, 34,7%. Däremot var kvinnorna mer negativa om politikerna. Endast 19,5% av kvinnorna ansåg att möjligheten att påverka politiska beslut var bra. Bland männen var andelen högre, 27,6%.

Siffrorna är också låga när invånarna svarar på frågan om “möjlighet att delta aktivt i arbetet med att utveckla kommunen fungerar bra”. Det tyckte bara 28,1%, och siffran var betydligt lägre än 2022 (35,2%). Kommunen har tydligen också en del att ta tag i när det gäller informationen till kommuninvånarna. Det kan jag tycka är lite förvånande eftersom jag anser att både kommunens hemsida och Facebook-konto fungerar mycket bra och innehåller mycket information.

Som politiker tycker jag att det är tråkigt att bara 24,0% uppgav att de har möjlighet att påverka politiska beslut. I en demokratiskt styrd kommun som Vänersborg borde invånarna kunna vara med och påverka och bestämma även mellan valen. Jag tror att kommunen måste komma till skott när det gäller t ex invånardialoger och öppna nämndsammanträden. Det är också viktigt att politikerna, och kanske också tjänstepersonerna, visar betydligt större lyhördhet för människors åsikter. Ibland kanske politikerna också skulle ifrågasätta sina egna uppfattningar… Jag kan också tycka att många politiker är alltför lojala med sina partier, de borde lyssna mer på kommuninvånarna. Det kanske är det som några siffror i nästa tabell visar. Det andra frågeområdet handlar om ett närliggande område – invånarnas förtroende…

Förtroende

Medborgarundersökningen ställer många frågor kring invånarnas förtroende för politiker och tjänstepersoner. Svaren på frågorna om invånarnas förtroende är nedslående. Inställningen har försämrats från redan alldeles för låga siffror 2022.

Det var endast 35,2% av de som svarade på enkäten (kvinnor 39,0% och män 31,8%) som ansåg att politikerna i Vänersborg arbetade för kommunens bästa. Ungefär 2/3 av invånarna uttryckte alltså besvikelse över att politikerna inte arbetar tillräckligt bra eller tillräckligt mycket som de förväntar sig. För att uttrycka det snällt… 

Tjänstepersonerna (”kommunens anställda”) hade bättre siffror, men inte särskilt bra. Endast drygt hälften av de svarande, 57,5%, ansåg att tjänstepersonerna arbetade för kommunens bästa.

Jag kan inte riktigt förstå varför folk har den uppfattningen att politiker och tjänstepersoner inte arbetar för kommunens bästa. Men den uppfattningen har tydligen folk över hela landet, Vänersborg ligger faktiskt inte bland de 25% sämsta kommunerna. Kan invånarnas åsikter möjligtvis vara en spegling av ett politiker- och byråkratförakt? Finns det någon särskild anledning till politikerförakt i just Vänersborg? Är det nedskärningarna inom välfärden? I skolan? Kan det vara de höjda partistöden och arvodena? Arenan?

De dåliga siffrorna för politikerna återkom i frågorna om politikerna är ansvarstagande (bara 28,1% av de svarande ansåg det), lyhörda för idéer (17,3% ansåg det), om besluten är genomtänkta och genomarbetade (23,2%) samt om besluten är transparenta (19,9%). Kvinnor och män hade ungefär samma siffror, män var dock mer negativa på samtliga frågor. Det var faktiskt så illa att bara hälften av de svarande ansåg att kommunernas verksamheter är fria från korruption. Hälften ansåg alltså att politiker och tjänstepersoner är mutade eller gynnar vänner och bekanta… Mot bakgrund av de låga siffrorna är det överraskande att 35,7% ändå hade förtroende för kommunens politiker…

Det tycks som om vänersborgarna inte bara var “kritiska” till sina förtroendevalda, de var snarare ordentligt missnöjda… Vänersborgs politiker åtnjöt enligt medborgarundersökningen helt enkelt inte kommuninvånarnas förtroende. Och så har det varit i många år, åtminstone sedan arenanskandalens tid… Vi politiker måste analysera och dra slutsatser om varför kommuninvånarna (fortfarande) tycker som de gör och, inte minst, att visa i praktiken att vi arbetar för att öka förtroendet mellan politiker och invånare.

Kommunens partier och politiker har ett stort arbete framför sig. Invånarna måste få delta i beslutsprocesserna. Politikerna måste lyssna på dem och visa att de fattar beslut som är genomtänkta och ligger i invånarnas intresse. Det är ju inte alltid det händer. Det måste alla politiker vara medvetna om, kommuninvånarna är det.

Det är märkligt att trots det utbredda och långvariga missnöjet med politikerna i Vänersborg röstar ändå vänersborgarna på ungefär samma sätt som de alltid har gjort. Ja, det ledande partiet i kommunen, Socialdemokraterna, gick till och med framåt i det senaste valet. Det gjorde även deras koalitionspartner Centerpartiet. Kanske är Sverigedemokraternas frammarsch bland väljarna de senaste valen ett tecken på missnöje bland kommunens invånare. Det är möjligt att en röst på SD ska uppfattas som en proteströst mot ”etablissemanget”, men SD i Vänersborg har knappast drivit en politik som skulle kunna återställa förtroendet mellan invånare och politiker. SD driver knappast någon politik alls i kommunen…

Och med allt detta sagt. Kan det vara så att enkäten bara var för lång? Och så kom frågorna om politiken sist, när folk var trötta och sura – och så svarade invånarna därefter…

Det är intressant och viktigt med en sådan här medborgarundersökning, även om upplägget och frågorna på den antagligen kan utvecklas. Det är bara att hoppas att svarsfrekvensen blir högre kommande år. Och att invånarna i fortsättningen röstar på de politiker som de har förtroende för.

===

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, Medborgarundersökning, politiker

Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?

15 december, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer”.

Kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun har enhälligt antagit etiska riktlinjer för förtroendevalda. Frågan är om alla förtroendevalda politiker följer dem…

Det är naturligtvis en känslig fråga. I de allra flesta fall i kommunfullmäktige och nämnderna följs de. Överlag skulle jag vilja säga att själva beteendet, uppförandet, politiker emellan, och politiker-tjänstepersoner, följer riktlinjerna. Det är snarare nästan för “snällt”. Men visst förekommer det övertramp. Om någon politiker anklagar en annan för t ex lögn är det kanske att gå över gränsen. Särskilt om det inte är sant. Och det har ju hänt (se “KF-beslutet om budget 2025”):

“Ja, nu är det andra året som jag får säga till YY att jag tycker det är tragiskt att komma med en ren lögn inför våra anställda inom kommunen…”

Visst kan någon ljuga även i kommunfullmäktige, men i det här fallet var det alltså inte så. YY replikerade och visade att hen hade rätt. Då borde hen åtminstone fått en ursäkt kan man tycka. Eller kanske i efterhand när personen ifråga hade haft tid för eftertanke…

Härskartekniker som de är definierade i kommunens etiska riktlinjer (se “Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer”) används även de i de politiska diskussionerna i Vänersborg. “Undanhållande av information” är till exempel inte helt ovanligt. (Se “Politiker och tjänstemän 6: Motargument”.)

Här skulle man kanske kunna påpeka hur den svenska vittneseden lyder:

”Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete att jag ska säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra”.

Det innebär att om ett vittne inte säger “hela sanningen”, om hen är tyst om och undanhåller något som har med målet att göra, dvs förtiger, då säger man inte sanningen. Och då, ja, då ljuger man…

“Osynliggörande” förekommer ibland och “förlöjligande” kan ske ganska så obemärkt och försåtligt att nästan bara den drabbade noterar det.

Den som ska upprätthålla de etiska riktlinjerna och mötesordningen i praktiken är ordförande. Naturligtvis bör mötesdeltagarna vara införstådda med reglerna, respektera och följa dem, men det är ordförande som har det yttersta ansvaret för att mötesdeltagarna håller sig till reglerna, de etiska riktlinjerna och lagarna. Och det är inte alltid en enkel uppgift, även om min uppfattning är att det generellt fungerar bra i Vänersborgs kommun.

Det kan däremot finnas en annat problem. Det händer ibland att ordförande i flera sammanhang missförstår sin ordföranderoll.

Jag frågade Chat GPT hur en ordförande bör uppträda i sin roll som ordförande:

“Ordföranden för ett möte har viss rätt att ta ordet när som helst, men det bör ske med hänsyn till mötesordningen och de regler som gäller för att upprätthålla en rättvis och effektiv diskussion.

Vanligtvis har ordföranden ansvar för att:

  • Hålla mötet strukturerat och effektivt – Ordföranden kan ingripa för att påminna om dagordningen, stoppa ovidkommande diskussioner eller föra samtalet tillbaka till det aktuella ämnet.
  • Klara upp oklarheter – Om en fråga är otydlig eller om mötesdeltagarna behöver hjälp med att hålla sig till ämnet, kan ordföranden ta ordet för att ge vägledning.
  • Förklara regler eller beslutsprocesser – Vid behov kan ordföranden ta ordet för att förklara procedurfrågor, exempelvis hur en omröstning går till.

Dock förväntas ordföranden inte använda sin position för att dominera diskussionen. Det är i regel viktigt att ge övriga deltagare en chans att uttrycka sina åsikter och att endast använda sin rätt att tala när det behövs för att leda mötet framåt.”

Ordförandena missförstår ibland sina roller, även i kommunala nämnder och styrelser. De använder “sin position för att dominera diskussionen”. Ordförande tar t ex ordet helt när hen vill utan att respektera talarordningen. Det är som jag ser det att missbruka sin roll. Ofta sker det, särskilt i vissa nämnder, till och med när någon annan ledamot har ordet. Ledamöter avbryts helt enkelt, och till och med ifrågasätts innan de får tala till punkt.

Det är helt enkelt så att de etiska riktlinjer som har antagits i kommunen (se “Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer”) också gäller alla ordförande i nämnder och styrelser:

  • “inte avbryter utan väntar på din tur i talarordningen”
  • ”avstår från att kommentera när du inte har ordet”

Min erfarenhet är att detta är ett ganska vanligt beteende av ordförande i möten i väldigt många sammanhang, även i t ex ideella föreningar. Men det är inte desto mindre viktigt att påpeka att detta är ett felaktigt sätt att använda sin roll som ordförande.

Det finns även ordförande som ibland behandlar sina politiska motståndare annorlunda än partivännerna. Det händer till och med att vissa ordförande låtsas om att de inte ser att en politisk motståndare begär ordet. Det kan också förekomma att en ordförande har längre inledningar i ett ärende för att påverka ledamöterna att rösta på ett visst sätt. Då kan även ovidkommande och osaklig information delges nämnden i samma syfte. Det ska dock sägas att det här är väldigt sällsynt i Vänersborgs kommun.

Med detta påpekande tänker jag avsluta denna långa bloggserie. Jag har skrivit den på grund av min besvikelse över hur de styrande partierna, särskilt socialdemokrater och (vissa) centerpartister, beter sig i kommunala politiska sammanhang.

Förhoppningsvis kan en förbättring ske. Vägen dit tror jag går genom att de styrande partierna diskuterar förhållandena mellan politiker och politiker, men även relationen politiker och tjänstepersoner. 

Anm. Kanske skulle blogginlägget ”Medborgarundersökningen 2024 (3/3)” tillhöra denna bloggserie. Inlägget redovisar vad invånarna i Vänersborgs kommun ansåg om sina politiker och tjänstepersoner.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, politiker

Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer

4 december, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 6: Motargument?”.

I politikens Vänersborg är det inte bara problem med relationen politiker-tjänstepersoner utan också mellan politiker-politiker.

I ett av blogginläggen, “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”, redovisade jag en tabell utifrån en undersökning av Demokrati- och jämställdhetsberedningen. Jag drog slutsatsen att politikerna är ganska nöjda med samtalsklimatet i kommunfullmäktige.

Skala mellan 1-5, 1 betyder att man inte alls håller med påståendet, siffran 5 innebar att man håller med till 100 procent.

Vid närmare eftertanke drog jag nog inte rätt slutsats av siffrorna i tabellen. Resultatet kanske inte var så bra. Om flera ledamöter satte betyget 5 på påståendena och på det sättet drog upp medlet, så torde det ha funnits många som svarade 1 eller 2. Och det är ju knappast godkända betyg. Man kan ju också undra varför inte samtliga politiker sätter betygen 4 eller 5… 

Kommunfullmäktige är ett mycket formellt mötesforum med strikta regler. Det ska tryckas på knappar när ordet begärs, det ska vara tyst i bänkarna, språket ska vara vårdat osv. Sammanträdet sänds dessutom på kommunens webb-TV och spelas samtidigt in. Ska man tro att detta får konsekvensen att politikerna sköter sig bättre än de annars skulle ha gjort…?

Den 13 september förra året (2023) antog kommunfullmäktige “Etiska riktlinjer för förtroendevalda i Vänersborgs kommun”. (De etiska riktlinjerna kan laddas ner här.) Den första stycket lyder:

“I denna riktlinje beskrivs normer för förhållningssätt för förtroendevalda. Riktlinjen ger de förtroendevalda ett stöd i hur de ska uppträda på ett bra sätt mot varandra, mot tjänstemän och kommuninvånarna. Riktlinjen omfattar alla förtroendevalda inom Vänersborgs kommun.”

Riktlinjerna kan sammanfattas med – “visa respekt för andra”. Sedan räknas ett antal exempel upp (jag gör ett urval):

  • “inte avbryter utan väntar på din tur i talarordningen”
  • “inte använder dig av härskartekniker”
  • “vara uppmärksam på om någon annan använder sig av härskartekniker”
  • ”respekterar att förtroendevalda och anställda har olika roller och uppdrag”
  • “respekterar andras och deras närståendes privatliv”

En förtroendevald ska också (ett urval):

  • “avstår från att kommentera när du inte har ordet”
  • “använder ett vårdat språk och undviker svordomar”
  • “håller dig till sakfrågor och ämnet”

De etiska riktlinjerna innehåller till viss del också “regler” och förhållningssätt för de förtroendevaldas relation till tjänstepersonerna. De innehåller även en beskrivning av de vanligaste “härskarteknikerna”:

  • “Osynliggörande
    Går ut på att förmedla att du inte finns – att det du gör och säger inte är viktigt eller värdefullt.”
  • “Förlöjligande
    Sådant som får dig att känna dig betydelselös, löjlig och pinsam, till exempel när någon himlar med ögonen.”
  • “Undanhållande av information
    Att ha tillgång till kunskap och information ger förståelse, makt och delaktighet. Undanhållande av information får dig att känna dig utanför.”
  • “Dubbelbestraffning
    Dubbel bestraffning är en teknik som får dig att känna att vad du än gör så gör du ändå fel.”
  • “Påförande av skuld och skam
    Ett sätt att få dig att känna skam och skuld för en handling, egenskap, händelse eller situation, trots att det inte är du som är orsaken.”
  • “Våld och hot om våld
    Att utöva våld mot någon vare sig våldet är fysiskt, psykiskt eller sexuellt.”
  • “Objektifiering
    Att kommentera eller diskutera någons utseende i irrelevanta sammanhang.”

De etiska riktlinjerna är på många sätt självklara. De beskriver helt enkelt ett respektfullt och önskat förhållningssätt till varandra. I Vänersborgs kommun är sammanträdena förhållandevis stillsamma och lugna. De flesta följer reglerna, även om det finns “förbättringspotential” i vissa församlingar.

I andra kommuner är det desto fler konflikter i bemötandet av varandra. I t ex i Borgholms kommunfullmäktige beskrevs stämningen som hatisk 2019. (Se “Efter hätsk stämning – nu inför politiker uppförandekod”.) Det ledde till att kommunen införde en uppförandekod. Den som pekades ut som problemet skrev dock inte på…

I Håbo kommun gick också debattens vågor höga. Så höga att Håbos kommunfullmäktige antog en uppförandekod förra året. (Se ”Folkvalda ska inte ha rätten att fritt kränka och sprida desinformation”.) Men då hände något – ett lokalt partis, Bålstapartiet, partiledare Owe Fröjd överklagade beslutet. Han menade att uppförandekoden stred mot yttrandefriheten.

TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam har kommenterat och reflekterat kring överklagandet. (Se “Vissa strider för rätten att inte behöva hålla god ton”.) af Geijerstam skrev om händelserna i Håbo kommun:

“Det är förvånande att lokala politiker tar juridisk strid för rätten att inte hålla god ton vare sig i fullmäktige eller på webben.”

Det visade sig emellertid att Bålstapartiets partiledare fick rätt av Förvaltningsrätten. Karl af Geijerstam skrev:

“Domstolen gav Owe Fröjd rätt och menade att kommunen gick över sina gränser då koden bland annat syftade till att ”styra våra beteenden efter en gemensam värdegrund och därmed också sätta gränser för vårt handlande”. Även om det inte finns några repressalier för de som bryter mot koden ansåg domstolen att yttrandefriheten blev begränsad.”

De andra partierna blev besvikna på domen. Kommunstyrelsens ordförande Catherine Öhrqvist (M) sa (se Håbo kommuns hemsida):

 “Uppförandekoden har inte till syfte att begränsa yttrandefriheten … Vi måste kunna genomföra möten, samtal och diskussioner utan att vara rädda för kränkande ord, nedvärderande kommentarer och personliga påhopp. Vi önskar ha ett samtalsklimat som genomsyras av respekt, lyhördhet och saklighet.”

Håbo kommun överklagade Förvaltningsrättens dom. Kammarrätten beslutade att inte pröva överklagandet. Förvaltningsrättens dom står därför fast – uppförandekoden begränsar yttrandefriheten på ett felaktigt sätt.

Det torde betyda att även Vänersborgs “Etiska riktlinjer för förtroendevalda” är olagliga… Om någon överklagar vill säga. Och det tror jag inte att någon i fullmäktige gör. Men att riktlinjerna, reglerna, inte är desamma som lag kan vara bra att komma ihåg, även i Vänersborg. Den svenska lagen står självklart över alla regler som beslutas i kommunerna. Och det ska vi vara glada för, vi ska vara oerhört rädda om vår yttrandefrihet.

Sedan kan man fråga sig – följer alla förtroendevalda politiker i Vänersborgs kommun de etiska riktlinjer som kommunfullmäktige enhälligt har kommit överens om?

Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, politiker, S, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 6: Motargument?

1 december, 2024 2 kommentarer

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker”.

I mitt förra blogginlägg beskrev jag den åsikts- och intressegemenskap som råder i Vänersborgs kommun mellan de styrande partierna och tjänstepersonerna i förvaltningarna. De styrande partierna i kommunen är S+C+KD+MP, men egentligen är det de socialdemokratiska politikerna som styr skutan.

Socialdemokraterna är och har alltid varit kommunens största parti och har suttit i kommunens ledning sedan 2014 och även innan 2010. Centerpartiet har under en längre tid varit med i styret, men partiets inflytande på besluten har som jag uppfattar det minskat betydligt på senare år. Miljöpartiet och nu senast Kristdemokraterna har varit och är med i styret, kanske för att få del av några poster som är förenade med viss status, och ersättning. Jag tror att S i stort sett alltid får igenom sin vilja, med andra ord är det S som i praktiken styr kommunen.

Det finns rätt så många exempel på felaktiga underlag från vissa av kommunens förvaltningar. Det är underlag som ofta är tämligen ensidiga och tendentiösa. Det är uppenbart för alla som sätter sig in i beslutsunderlagen. Oppositionen, eller delar av den, visar med exempel, fakta, ibland också med hänvisning till lagar och domar att det finns andra fakta och perspektiv än de som redovisas i beslutsförslagen. De styrande partierna, och särskilt S, vidhåller emellertid att underlagen är tillfyllest och korrekta utgångspunkter för beslut. Till sitt försvar av de undermåliga underlagen anförs flera argument, dock ofta inga i sak. Här följer ett urval av motargument när underlagen och beslutsförslagen kritiseras av något av oppositionspartierna.

  • Tjänstepersonerna är experter

Om någon i oppositionspartierna kritiserar underlag och beslutsförslag blir motargumentet ofta att kommunens tjänstepersoner är experter, dvs de vet mer än alla politiker och får därför inte ifrågasättas. Det gör inte heller de styrande partierna.

Några exempel.

I fullmäktigedebatten den 16 mars 2022 om VA på Vänersnäs sa en ledande socialdemokrat (se “VA-debatten i KF (3): Objektivt underlag?”):

“Jag tycker att det utredningsmaterial som ligger bakom det här beslutet, det är gediget och det är bra och det är professionella tjänstemän som har hanterat detta.”

Tor Wendel (M) yrkade i en motion förra året på att det skulle utredas om det vore lämpligare att nya verksamhetsområden för VA bereddes av Miljö- och hälsoskyddsnämnden istället för Samhällsbyggnadsnämnden. I debatten i kommunfullmäktige sa en socialdemokratisk politiker (se “KF (18 okt): Ska inte politikerna styra kommunen?”):

“XX säger så här att det spelar väl ingen roll egentligen vad förvaltningarna tycker och vad dom anser utifrån sin profession … Smaka på orden, vi kan strunta i vad vår profession säger.”

XX blev för övrigt felciterad. Men i fullmäktiges VA-debatt om Vänersnäs fick XX också höra av en ledande socialdemokrat (se “VA-debatten i KF (7): Övriga trådar”):

“… tycker jag, även om XX säger att han begriper detta bättre än vad våra tjänstemän gör, så litar jag mer på våra tjänstemän och deras bedömningar…”

Det tjänstepersonerna säger och skriver är sanningen. Och då blir naturligtvis slutsatsen att de i oppositionen har fel.

I KF den 7 februari i år sa Benny Augustsson (S) under ärendet ”Policy och riktlinje för sponsring och donationer”:

“Så som XX har lagt upp det här med motionen och det som ska göras och allting däremellan, det saknar fullständigt tillit och förtroende till vår tjänstemannaorganisation, till våra delegationsordningar och det som finns.”

Jag förstår fortfarande inte vad Augustsson menade. ”saknar fullständigt tillit och förtroende till vår tjänstemannaorganisation”? De styrande partierna och tjänstemannaorganisationen hade vägrat att följa ett beslut av kommunfullmäktige om att göra ytterligare utredningar i ärendet. (Se ”KF: Demokratin fungerar inte i kommunen”.)

  • Tjänstepersonerna har mycket att göra

I debatten om Tor Wendels motion (se ovan) framfördes att underlagen bara argumenterade mot ett avslag av Wendels motion och inget som talade för den. 

Då sa en socialdemokrat:

“Hur mycket ska vi belasta våran förvaltning?”

Det här argumentet hörs rätt som det är i nämnder och styrelser. Det är säkert så att tjänstepersonerna har mycket att stå i, men det är knappast en framkomlig och riktig väg att minska deras arbetsbörda genom att acceptera ofullständiga och vinklade underlag. Det är att göra avkall på den demokratiska processen.

  • Motförslag är olagliga

Det händer att de styrande politikerna beskyller oppositionspartierna för att framföra argument vars konsekvenser inte är lagliga. Även det var ett argument mot Tor Wendels (M) motion (se ovan). I behandlingen i kommunfullmäktige ifrågasatte en socialdemokratisk politiker om yrkandet var lagligt. (Se “KF (18 okt): Ska inte politikerna styra kommunen?”.)

Oppositionspartier har drivit frågor som förlorat i voteringar, oftast i nämnderna. Det har gällt beslut mot enskilda personer. De styrandes beslut har då överklagats av de enskilda som drabbats av besluten. Påfallande ofta har dessa personer fått rätt av Länsstyrelsen eller av domstolar. Ett fall som fick stor uppmärksamhet var när Solvarm fick rätt i Mark- och miljödomstolen mot Vänersborgs kommun, Solvarms VA-lösning var bättre än kommunens och därför helt laglig. (Se ”Kommunens kamp mot Solvarm”, “Solvarm fick rätt mot kommunen!!” och “Nyhet: Kommunen förlorade mot Solvarm igen!”.)

Länsstyrelsen gav Ingvar i Österäng (se “Ingvars kamp mot byggnadsnämnden”) och Arne på Nordkroken rätt mot kommunen (se “Arne får rätt av Länsstyrelsen!”). Nu senast inhibiterade Länsstyrelsen byggnadsnämndens beslut om exploatering av Blåsut 2:18. (Se “Länsstyrelsens beslut om Blåsut” – ärendet är dock inte avslutat.) Och vi ska inte glömma Magnus Larssons kamp mot byggnadsnämnden när han överklagade 4-5 beslut och fick rätt samtliga gånger. Det handlade om hans bostadshus i Sikhall.

Det visade sig alltså att det var tvärtom. Det var de styrande partiernas beslut som inte var lagliga.

Sedan har vi två tämligen aktuella fall. Den 13 april 2023 biföll samhällsbyggnadsnämnden James Buccis (V) yrkanden att kommunen skulle ta fram ett regelverk som skulle göra det möjligt att skjuta upp anslutning till det kommunala VA-nätet. Två månader senare, den 15 juni, låg det ett förslag på nämndens bord att upphäva beslutet. Förvaltningen ansåg, tillsammans med de styrande partierna, att nämnden hade fattat ett olagligt beslut. (Se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (2/4)”.) De olika oppositionspartierna stod dock fortsatt enade. Beslutet överklagades inte och blev därmed lagligt. Och det var väl tur det – för de styrande.

De styrande partierna överklagade nämligen ett annat beslut i nämnden. Den 16 november 2023 fattade oppositionspartierna i nämnden ett beslut om en överenskommelse om fastighetsreglering i Sikhall. Nämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice Johan Andersson (C) överklagade beslutet till Förvaltningsrätten. De menade att deras egen nämnd hade fattat ett olagligt beslut… Det hade inte nämnden – Förvaltningsrätten avslog överklagandet. (Se “Sikhall: Dom har avkunnats!”.)

  • Beslut verkställs inte

Det har till och med gått så långt att beslut från kommunfullmäktige inte har verkställts eftersom samtliga partier i opposition har fått majoritet i kommunfullmäktige mot de styrandes vilja. Det har, som flera läsare av denna blogg känner igen, lett till Dan Åbergs (M) doktrin:

“Det säkraste sättet för att inte få nåt genomfört, det är att fullmäktige bifaller en motion.”

Bakgrunden är att Dan Åberg (M) och Henrik Josten (M) lämnade in en motion den 7 oktober 2016, som yrkade att kommunfullmäktige skulle besluta att utreda uppförandet av en kombinerad sessionssal, bibliotek och kultur-/konserthus på Huvudnässkolans tomt. Den 28 mars 2018, 1,5 år senare, biföll kommunfullmäktige motionen. De styrande partierna ville avslå den. Motionen gömdes sedan undan av de styrande partierna… 

Även en motion från februari 2015 av Jonathan Axelsson (M) och Tor Wendel om att ta fram en långsiktig strategi för kommunens simhallar i enlighet med motionens intentioner antogs av kommunfullmäktige. Beslutet har aldrig verkställts.

  • Beslut fördröjs

De styrande politikerna tillsammans med tjänstepersonerna har ibland medvetet fördröjt utredningar och beslut, nu senast om t ex Hallevibadet.

Jonathan Axelsson (M) och Kärvling (V) lämnade in en motion den 23 september 2016. Den hade titeln ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring”. Den 7 februari 2024 avgjordes motionen i KF, 7,5 år senare… Förvaltningens och de styrande partiernas medvetna förhalning resulterade i att innehållet i motionen helt urvattnades. (Se ”KF: Demokratin fungerar inte i kommunen”.)

Det mest obstruerade och misskötta ärendet är emellertid arbetet med detaljplanen i Sikhall. Byggnadsnämnden fattade beslut 2015 om att utarbeta en sådan. Efter snart 10 år är den fortfarande inte färdig.

  • Underlaget spelar ingen roll

De styrande partierna bryr sig sällan om den bristande objektiviteten i beslutsunderlagen. I några fall är det dock så uppenbart att fakta förtigs eller är felaktig att inte ens de styrande kan bortse från det.

Det mest flagranta exemplet är tämligen nytt, från den 11 september i år. Det handlade om att kommunen skulle montera ner stolpar med gatubelysning. När det visade sig att stolparna med belysning vid Floget ägdes av Trollhättan Energi AB och inte Vänersborgs kommun, så spelade det enligt de styrande ingen roll för beslutet. Det hade ingen betydelse att underlaget var helt sakligt fel. (Se “KF-beslut mot bättre vetande”.) En ledande socialdemokrat sa i fullmäktige:

“Så att jag anser inte att det här vänder upp och ner på någonting…”

En annan ledande socialdemokrat sa:

“Men är det nånting och återremittera ett ärende för?”

Det är mycket anmärkningsvärt och visar också på en slags politisering av information och fakta.

  • Undanhållande av fakta

Undanhållande av fakta är inte helt ovanligt i Vänersborgs kommun. Det har jag skrivit om flera gånger. För att ta ett exempel.

I underlagen för att VA-dragningarna på Vänersnäs undanhölls konsekvent domar från Mark- och miljööverdomstolen från senare år. Istället hänvisades till gamla domar sedan 20 år tillbaka. Det påpekades vid ett flertal tillfällen att praxis hade ändrats. De styrande hade inga problem med de gamla domarna, de gav ju de styrande rätt. (Se “Fattar politikerna i SBN olagliga VA-beslut? (4/4)”.)

I samband med lyktstolparna på Floget (se ovan) visade det sig senare att de styrande partierna kände till att stolparna ägdes av Trollhättan Energi. Det erkände de efter att ett oppositionsparti avslöjade detta faktum.

Tyvärr finns det flera exempel på att när vissa oppositionspartier inte är pålästa, vilket inte sällan är fallet, så röstar de med de styrande för att de inte tycker att en fråga är viktig eller att de vill “bli av med den”.

Att undanhålla fakta räknas i kommunen som en härskarteknik. Mer om det i nästa inlägg – ”Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, politiker, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker

21 november, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?”.

I slutet av förra året påbörjades en utbildning för kommunstyrelsens ledamöter om:

“gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän och vad detta innebär i de olika rollerna”

Utbildningen ledde till en slags “överenskommelse”, även om jag faktiskt inte vet hur den formellt antogs eller beslutades. (Överenskommelsen kan laddas ner här.) Det genomfördes sedan en undersökning (enkät) efter utbildningen bland de politiker och tjänstepersoner som hade deltagit. Enkäten ställde frågor kring förhållningssättet mellan förtroendevalda och tjänstepersoner. Resultatet visade på en förtroendekris mellan politiker och tjänstepersoner. Det här har jag redogjort ganska utförligt för och jag beskrev även de lagar som gäller för tjänstepersoner respektive politiker i utövandet av sina roller. (Se de fyra inläggen “Politiker och tjänstemän”.)

Det sista blogginlägget i “serien” avslutade jag med:

“Och då måste också politiker i de styrande partierna inse att allt inte är bra bara därför att tjänstepersonerna arbetar fram beslutsförslag som går i linje med de styrandes egen uppfattning…”

Det här är, som jag ser det, en viktig del av problemet, kanske den viktigaste. Tjänstepersonerna fick som bekant dåliga betyg av politikerna när det gällde frågorna om beslutsärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv och om underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet. (Se “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.) Jag är tämligen övertygad om att det var de förtroendevalda från oppositionspartierna som satte låga betyg på de här områdena, medan politikerna i de styrande partierna satte höga betyg.

Den slutsatsen drar nog de flesta som har läst underlag och motiveringar till beslutsförslag som tjänstepersonerna i förvaltningarna presenterar för de beslutande församlingarna. Förvaltningarna tycks alltid utgå från de förslag som är de styrande partiernas uppfattning. Det betyder antagligen att beslutsförslagen formuleras först, i enlighet med de styrandes uppfattning, och därefter motiveras de. Argument som talar för beslutsförslagen redovisas och framhålls tydligt. De argument som skulle kunna tala mot förslagen negligeras. Å andra sidan, argument som talar för andra beslutsförslag redovisas inte eller också framförs bara argument som talar mot dessa förslag och inga argument som skulle tala för dem.

Det här gör att underlagen inte alltid bygger på all tillgänglig fakta och att de därför också brister i objektivitet. De partier som har samma uppfattning som tjänstepersonerna tenderar att bli nöjda med underlagen, medan oppositionspartiernas politiker blir kritiska och missnöjda.

Vi är många som är förvånade att politiker bland de styrande partierna inte ser underlagens och beslutsförslagens bristande objektivitet utan istället försvarar dem med alla möjliga argument… (Jag återkommer till detta vid senare tillfälle.)

I Vänersborgs kommun stödjer och röstar politikerna från de styrande partierna alltid på tjänstepersonernas förslag. Och tjänstepersonerna lägger alltid fram förslag som de styrande politikerna vill ha. Vem som styr, politikerna eller tjänstepersonerna, är därför inte alltid så lätt att bedöma.

Det sker självklart en kommunikation mellan styrande politiker och tjänstepersoner under ärendenas beredning men hur den går till kan jag bara spekulera kring. Men det torde inte vara några konstigheter. De tongivande politikerna i styret, några socialdemokrater och enstaka centerpartister, finns ju ofta i kommunhuset och där stöter de naturligtvis titt som tätt på varandra.

Jag förutsätter, och tror, att politikerna är den “starka parten” i diskussionerna och i “samarbetet” och att det är politiken som styr Vänersborgs kommun. Men ofta misstänker jag att politikerna anpassar sig till tjänstepersonernas uppfattningar – i förvaltningarna finns ju experterna. Kanske är det så enkelt att de styrande politikerna och tjänstepersonerna pratar ihop sig under de informella samtalen i kommunhuset. Utan inblandning av politiker från oppositionspartierna.

Det finns många exempel på beslutsunderlag som inte belyser olika perspektiv eller bygger på all tillgänglig fakta. Underlag som alltså inte är objektiva. Vänsterpartiet och jag själv har genom årens lopp råkat ut för detta mer än en gång. 

Det kan gälla förslag om landsbygdsutvecklare, obebodda hus, regler kring sponsring och marknadsföring, utredning om var Brättelänken ska placeras och fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall. Eller om Solvarm som tvingades till domstol för att få rätt mot de styrande i kommunen, både politiker och inte minst tjänstepersoner. Det handlar om behandlingen av fastighetsägare på Vänersnäs och Gardesanna i samband med VA-dragningar. Bengt Davidsson på Juta har varit med om tjänstepersoner och styrande politiker som inte har varit objektiva, precis som Blåbärsodlaren vid Hästefjorden. Det handlar om Hallevibadet… Och nu senast, ärendet kring lyktstolpar och vägbelysning på kommunens landsbygd.

Det framförs i olika sammanhang kritik mot underlag i de politiska församlingarna, t ex i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige. Det tycks dock inte vara möjligt att få de styrande politikerna att förstå att förvaltningarna ska vara objektiva. De styrande politikerna verkar knappast ens vara medvetna om problemet. Det blir därför sällan någon dialog mellan partierna, istället polariseras debatterna eftersom de styrande försvarar de bristande och tendentiösa underlagen.

Det ska slutligen sägas att problemen med bristande objektivitet mm i de olika förvaltningarna är mycket olika. I vissa förvaltningar förekommer det knappast överhuvudtaget, medan i andra är problemet tämligen omfattande. Det görs för närvarande undersökningar bland politiker och tjänstepersoner i varje nämnd och förvaltning kring förhållandet. Vi får så småningom ta del av resultaten av dessa undersökningar. Då kommer vi att få veta mer.

Fortsättning i inlägget ”Politiker och tjänstemän 6: Motargument?”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, politiker, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?

7 oktober, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 3: Lagar”.

Politiker och tjänstepersoner genomförde en enkät efter avslutad utbildning. Den är tänkt att bli en utgångspunkt för vidare diskussioner och utbildning senare i höst. Resultaten av enkäten visade på en förtroendekris. Flera politiker ansåg att det finns tjänstepersoner som inte är objektiva.

Det skulle naturligtvis ha varit mycket intressant om det av enkätsvaren hade gått att utläsa vilka som hade tyckt vad. Kan det vara så, som de flesta antagligen misstänker, att partier från den styrande minoriteten (S+C+KD+MP) har annorlunda uppfattningar om tjänstepersonerna än företrädare för oppositionspartierna (M+SD+V+MBP+L)?

Det gäller också tjänstepersonernas svar, även om det egentligen är politikernas svar som står i fokus. Finns det skillnader i tjänstepersonernas svar beroende på i vilken förvaltning de arbetar? Och ytterligare en aspekt som skulle kunna vara intressant att få reda på. Har de politiker som är ledamöter eller ersättare i en nämnd annorlunda uppfattningar om tjänstepersonerna i denna nämnds förvaltning än vad de har om tjänstepersoner i andra förvaltningar. Och vice versa naturligtvis.

Det får vi antagligen aldrig reda på. Men om… Det skulle underlätta en analys, då skulle man kunna komma fram till säkrare slutsatser, t ex att förtroende och tillit från politiker mot tjänstepersoner är beroende av personlig kontakt och kännedom. Och då kanske förtroendekrisen skulle kunna lösas med samarbets- och “lära-känna-varandra”-övningar…

Fast den lösningen tror jag inte på, även om den skulle ha underlättat för arbetsgruppen i planeringen och utformningen av den fortsatta “utbildningen”. Jag tror att det är betydligt mycket svårare och känsligare än så. Sedan måste man betona och framhålla, vilket jag förutsätter att de flesta politiker håller med om, att det finns massor av oerhört professionella och kompetenta medarbetare/tjänstepersoner överallt i förvaltningarna. Det är oerhört viktigt att komma ihåg.

Men, rent generellt… Jag tror att många tjänstepersoner och framför allt de högre/högsta cheferna måste bli betydligt mer självkritiska. De måste, som jag ser det, seriöst ställa sig frågan varför politiker anser att det finns tjänstepersoner som inte är objektiva och att underlagen inte belyser olika perspektiv och inte heller bygger på fakta.

För så kan det vara, det vet jag av egna erfarenheter. Jag skulle kunna ge många exempel på beslutsunderlag som inte belyser olika perspektiv eller bygger på all tillgänglig fakta. Det har jag upplevt i flera av mina motioner och det ser jag i en rad beslutsunderlag som presenteras i nämnder och styrelser. Det kan handla om utredningen av var Brättelänken ska placeras, det handlar om Magnus Larsson på Sikhall, som snart har väntat  i 10 år på sin detaljplan. Det handlar om Magnus Larssons granne i Sikhall Anders Solvarm som tvingades till domstol för att få rätt. Det handlar om fastighetsägare på Vänersnäs och Gardesanna i samband med kommunens VA-dragningar. Bengt Davidsson på Juta kan ge flera argument där tjänstepersoner inte har varit objektiva, precis som Blåbärsodlaren vid Hästefjorden. Det handlar om Hallevibadet… Och nu senast, ärendet kring “nedmontering och utbyte av viss kommunal vägbelysning utmed allmänna vägar med statligt väghållaransvar”…

Politiker och tjänstepersoner kan naturligtvis fortsätta diskutera uppföranderegler och etik och moral. Det kan behövas så länge som personer inte behandlar varandra med tillit och respekt eller när personer inte kan skilja på sak och person. Men inte ens om detta kan alla bli överens – i praktiska situationer. Och ytterst blir det då, återigen, lagar som gäller och styr. Nä, arbetsgruppen måste klura ut ett sätt att ta tag i, bearbeta och på något sätt åtgärda de grundläggande problem som har framkommit i enkäten.

Hur det ska gå till vet jag inte, men jag tror att den viktigaste nyckeln till förändring ligger hos de högsta cheferna, dvs kommundirektören och förvaltningscheferna. Jag tror att det ytterst hänger på dem om förtroendet ska kunna återupprättas. De måste t ex bli betydligt noggrannare och mer kritiska gällande de underlag som ska släppas fram till politikerna i kommunstyrelsen respektive nämnderna.

Sammanfattningsvis anser jag att politiker-politiker och politiker-tjänstepersoner i de allra flesta fall bemöter och behandlar varandra med respekt och tillit. Det behövs emellertid arbetas med objektiviteten i underlag och beslutsförslag. Och då måste också politiker i de styrande partierna inse att allt inte är bra bara därför att tjänstepersonerna arbetar fram beslutsförslag som går i linje med de styrandes egen uppfattning…

Oj, där kom ett perspektiv som jag inte har behandlat tidigare. Vi får se om det kommer ytterligare ett inlägg så småningom som gör det. Fram till dess kan man sätta sig in i den aspekten av ämnet genom att läsa bloggserien “KF-beslut mot bättre vetande”.

Fortsättning följer – se ”Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, objektivitetsprincipen, politiker, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 3: Lagar

6 oktober, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.

Resultatet av den enkät som genomfördes av politiker och tjänstepersoner efter utbildningen visade på en tämligen allvarlig förtroendekris. Flera politiker anser helt enkelt att det finns tjänstepersoner som inte är objektiva, som har en egen agenda.

Det är allvarligt och, om politikerna har rätt (vilket flera säkerligen tvivlar starkt på), betyder att tjänstepersonerna begår både tjänstefel och lagbrott.

Innan jag går vidare vill jag i detta inlägg stanna upp och göra en genomgång av vilka lagar som gäller för kommunens tjänstepersoner och politiker. Det är för de flesta självklarheter, men inte för alla. Tyvärr. Min förhoppning är att denna redogörelse kommer att kasta ljus över de juridiska förutsättningar som ligger till grund för politikernas och tjänstepersonernas “verksamhet” och “agerande”. Det ska också nämnas att lagar inte alls diskuterades på utbildningen.

Jag börjar med lagar som beskriver tjänstepersonernas verksamhet.

Möjligheten att tjänstepersoner kan brista i sin professionalism och yrkesroll är ett känt problem i Sverige sedan lång tid tillbaka. Fram till slutet av 1800-talet fick t ex statliga tjänstepersoner lova dyrt och heligt att de skulle uppträda med “nit, redlighet, oväld och oegennytta”. De kunde dömas till avsättning eller suspension från arbetet och även straffas och bli skadeståndsskyldiga för olika slags fel och underlåtelsesynder. (Se “Det omtvistade tjänsteansvaret”.) 1976 ändrades regler och lagar, dock blev brottet “tjänstefel” kvar (Brottsbalken 20 kap 1 §):

“Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år.”

Tjänstepersoner får, precis som alla andra, tycka och säga vad de vill, även på sin arbetsplats. Men det får inte påverka tjänsteutövningen eller rollen som tjänsteperson. Tjänstepersonsrollen ska inte blandas ihop med yttrandefrihet. 

Kravet på tjänstepersonernas professionalism är så fundamentalt viktigt att det faktiskt slås fast i en av Sveriges grundlagar, Regeringsformen 1 kap 9 §:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson.

Tjänstepersonerna och förvaltningarna i Vänersborgs kommun, liksom alla kommuner i hela landet, måste vara opartiska, sakliga och korrekta – mot alla, alltid, i alla sammanhang. Och det är naturligtvis särskilt viktigt i myndighetsutövning.

Statskontoret har utgett en broschyr för statligt anställda som heter “Den statliga värdegrunden”. (Den kan laddas ner här.) Broschyren gäller statsanställda men jag förmodar att dessa grunder och principer gäller även för tjänstepersoner i den kommunala förvaltningen… I broschyren utvecklas vad objektivitetsprincipen faktiskt innebär. På sidan 16 står det:

”Det får till exempel inte spela in att den som söker tillståndet varit otrevlig eller inte velat samarbeta. Det innebär att du som handläggare inte kan låta dina personliga uppfattningar eller intressen ligga till grund för bedömningen.”

Min erfarenhet är att det är viktigt att denna formulering kommuniceras till i första hand alla högre chefer i kommunen. Vidare på samma sida står det:

”Att vara saklig innebär också en plikt för myndigheten att vara konsekvent i beslutsfattandet och behandla likvärdiga fall lika. Det är till exempel inte sakligt att ge en sökande extra service och förmåner i ett fall och samtidigt neka andra samma typ av förmån i ett annat fall.”

I en dom från den 3 maj 2022 (se “JO-beslut: Objektivitet gäller!”) gick JO faktiskt ett steg längre i tolkningen av objektivitetsprincipen:

“Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat handlande från en myndighet. Även hur myndighetens agerande kan uppfattas är av betydelse.”

Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket:

“I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.”

Det är viktigt att politiker i nämnder och styrelser känner till objektivitetsprincipen när det gäller bedömning av underlag och förslag från förvaltningarna. Ett särskilt ansvar har naturligtvis ordförandena i nämnderna.

Och för fullständighetens skull. Politiker, liksom journalister eller andra invånare, behöver enligt lag inte vara objektiva. De lyder inte under Regeringsformen 1 kap 9 §. (Däremot får inte de politiska besluten stå i strid med paragraferna i Kommunallagen.) I tal och skrift gäller nämligen för politikerna yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen…

Yttrandefrihetsgrundlagen inleds så här, 1 §:

“Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i … offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.
Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande.”

Det finns lagar som begränsar och inskränker yttrandefrihetsgrundlagen. Det kan vara t ex Brottsbalken och Offentlighets- och sekretesslagen. Det finns lagparagrafer mot hets mot folkgrupp, förtal och olaga hot. Vidare lagar om skydd för företagshemligheter, brott mot rikets säkerhet och spridandet av sekretessbelagd information.

I nästa blogginlägg ska jag avrunda den här bloggserien med ytterligare några funderingar.

Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, Juridik, objektivitetsprincipen, politiker, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK

3 oktober, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 1: Allt OK”.

Det finns de som ställer sig frågan varför kommunledningen ansåg att det var viktigt och nödvändigt att politiker och tjänstepersoner skulle genomgå en ganska dyrbar utbildning om “gränsdragningsfrågor mellan politik och tjänstemän och vad detta innebär i de olika rollerna”.

Jag har inget svar på den frågan. Kanske var det politiker som kände ett behov och efterfrågade en sådan här utbildning. Det låter emellertid inte helt troligt. I enkäter från Demokrati- och jämställdhetsberedningen har politikerna i kommunfullmäktige nämligen svarat att de är ganska nöjda med samtalsklimatet, i varje fall politiker emellan – se tabell nedan. (Skala mellan 1-5, 1 betyder att man inte alls håller med påståendet, siffran 5 innebar att man håller med till 100 procent.)

Naturligtvis kan samtalsklimatet bli än bättre, men undersökningen visade ju inte direkt på några alarmerande siffror som skulle kräva utbildningsinsatser.

Eller är det så att politiker har framfört kritik och klagomål mot tjänstepersoner? Och så har kommunens tjänstepersoner i de olika förvaltningarna i sin tur blivit missnöjda med politikerna. Ja, det är inte omöjligt. Det finns ju onekligen några förvaltningar som har dragit på sig kritik de senaste åren. Tjänstepersonerna anser möjligen att kritiken har varit orättvis och att den så att säga “har gått över gränsen”. Det kanske till och med har blivit en mer eller mindre ”dålig stämning” på vissa håll mellan politiker och förvaltningsorganisationen. Men det är spekulationer från min sida.

Arbetsgruppen, bestående av bland annat kommunalråden och kommundirektören, skickade ut en enkät som alla deltagare, politiker och tjänstepersoner som genomgått utbildningen, skulle besvara.

Här följer frågorna och svaren. Politiker (förtroendevalda) och tjänstepersoner (förvaltningsorganisation) fick kryssa på en skala mellan 1-5, siffran 5 innebar att man höll med till 100 procent. Notera att frågorna ställdes lite olika till politiker respektive tjänstepersoner på grund av deras olika roller men att respektive fråga handlade om precis samma sak.

Det finns många slutsatser man kan dra utifrån de här siffrorna, och det är kanske det som arbetsgruppen håller på att arbeta med inför fortsättningen av utbildningen.

Man kan väl börja med att slå fast att politiker och tjänstepersoner är överens om åtminstone några frågor. De sätter dessutom väldigt höga betyg på frågorna om samtalsklimat (fråga 1) och respekt (2) och även kring ett aktivt deltagande (3) samt att grupperna stöttar varandra (5). Det är ju glädjande. De är också överens om de politiska beslutens tydlighet (8) men då blir betyget inte så högt. Politiker och tjänstepersoner är också överens om att de förtroendevalda efterfrågar uppföljning och resultat av beslut och betygen är också höga (10). Samtidigt skiljer sig uppfattningen om tjänstepersonerna följer upp och återrapporterar i enlighet med politiska beslut (16)… 

Det skiljer sig en del åt på frågan om gränserna för “vad” och “hur” (4) diskuteras, men betygen är dock ändå ganska höga. På frågan om det finns utrymme för dialog och debatt (7) är betygen hyfsat höga, men det slår en att politikerna sätter ett betydligt lägre betyg än tjänstepersonerna. Det är möjligt att politikerna vill ha ännu mer av dialoger på kommunstyrelse- och nämndmöten än vad som är fallet. Politikerna kanske vill ha mer diskussioner mellan olika partier.

Politikerna (de förtroendevalda) och tjänstepersonerna är tämligen nöjda med sina egna insatser medan de inte har samma positiva uppfattning om varandra… 

Politikerna sätter höga betyg på sig själva när det gäller att de är pålästa och vill förstå (6) och att de tar ansvar för att kommunicera beslut (9). Tjänstepersonerna håller inte med, även om de inte dissar politikerna helt. Tjänstepersonerna har ändå “godkända” betyg på politikerna får man väl säga, även om de verkar ha uppfattningen att politikerna överskattar sina kunskaper…. Tjänstepersoner verkar också anse att politikerna blandar sig i den operativa verksamheten i alltför hög grad (11). Det tycker inte politikerna själva. De tycker att de lämnar detta till förvaltningarna, som sig bör.

I flera andra frågor skiljer sig tjänstepersonernas och politikernas betydligt. Och det är nog synnerligen oroande för arbetsgruppen som arbetar vidare med utbildningen.

Politikerna sätter väl i och för sig ganska hyfsade betyg på tjänstepersonernas arbete, men skillnaderna mellan tjänstepersonernas uppfattning om den egna insatsen och politikernas omdöme om den skiljer sig åt ganska betydligt. 

Det gäller framför allt två avgörande och grundläggande uppgifter för tjänstepersoner – att ärendena är professionellt beredda med belysning av olika perspektiv (12) och att underlagen till politikerna är byggda på fakta och objektivitet (14). Tjänstepersonerna ger sig själva betygen 4,55 respektive 5,00. Politiker ligger betydligt lägre, 3,55 på båda frågorna.

Det här visar inget annat än, jag hittar inget annat ord, en förtroendekris – från politikernas sida gentemot tjänstepersonerna. Det blir ju inte heller bättre när politikerna ger tjänstepersonerna betyget 3,80 på frågorna om de får information och möjlighet till dialog med tjänsteorganisationen i våra politiska forum (13) samt om de upplever att tjänsteorganisationen verkställer de politiska besluten enlighet med intentionerna (15). Tjänstepersonerna ger sig själva betyget 4,64 på dialogfrågan och 4,91 på verkställan.

Jag måste säga att siffrorna gör mig lite småchockad även om jag i mitt (anonyma) svar bidrog till betygen på frågorna (12) och (14). (Det har säkert inte undgått de som läser mina blogginlägg.) En stor del av politikerna anser alltså att flera tjänstepersoner inte är objektiva i den meningen att underlagen belyser olika perspektiv eller bygger på fakta. Dessutom upplever de att tjänstepersoner inte verkställer politikernas beslut på ett korrekt sätt.

Det här måste det arbetas vidare med, på något sätt. Den kommunala organisationen kan svårligen fungera om politikernas förtroende för tjänstepersonernas arbete och underlag brister på detta sätt.

Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 3: Lagar”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, politiker, tjänsteperson