Arkiv

Archive for the ‘Rostvägen Blåsut’ Category

Länsstyrelsen avslår överklagandet på Rostvägen

5 oktober, 2025 1 kommentar

Den 19 juni 2024 ansökte Babak Salahi Tabrizi från Partille om bygglov på fastigheten Blåsut 2:18 – mellan Rostvägen 1 och 9. Det är det sista bergs- och skogsområdet som finns kvar i det “gamla” Blåsut. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.) Nästan ett år senare, den 7 april 2025, beviljade byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun bygglov för Tabrizis byggplaner. (Se “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.)

De boende runt skogsområdet tyckte att det var ett felaktigt och mycket ogenomtänkt beslut av nämnden och överklagade det till Länsstyrelsen den 15 maj. Grannarna begärde också inhibition av beslutet. (Se “Grannarna på Blåsut överklagar (2)”.) Det avslog Länsstyrelsen den 28 maj. (Se “Tråkig nyhet från Blåsut”.) Beslutet överklagades till Mark- och miljödomstolen (MMD). Det visade sig vara meningslöst, redan den 3 juli, avslog (MMD) överklagandet.

Den 16 september, för snart 3 veckor sedan alltså, avkunnade Länsstyrelsen sitt beslut om grannarnas överklagan av själva det beslut om bygglov som byggnadsnämnden beviljade Babak Salahi Tabrizi:

“Länsstyrelsen avslår överklagandet.”

Det var självklart en stor besvikelse för de boende runt bergs- och skogsområdet vid Rostvägen i Blåsut… Länsstyrelsen menade att det var helt på sin plats att det uppförs fem (5) flerbostadshus med 24 lägenheter i området.

Länsstyrelsen motiverade sitt beslut – under rubriken “Länsstyrelsens bedömning”. Och visst är det bedömningar… Jag återger Länsstyrelsens argument i punktform och kommenterar dem sedan.

  • Länsstyrelsen anser i sin prövning att detaljplanen från 1933 gäller som modern detaljplan. Detaljplanen tillåter fristående bostadshus menar Länsstyrelsen vidare och tycker att fem flerbostadshus inte strider mot planen, eftersom den inte begränsar antalet bostadshus på fastigheten.

“Länsstyrelsen anser inte att planens illustration av två mindre byggnader på fastigheten utesluter att flerbostadshus får uppföras på den.”

Det kan nog de flesta tycka vara en mycket tveksam och alltför generös tolkning. Detaljplanen från 1933 måste tolkas utifrån den lagstiftning som gällde då. Det är ett huvudargument i en prejudicerande dom från 2022 (NJA 2022 s. 922). Domen föreskriver att äldre planer måste tolkas utifrån syftet, inte bara texten. Och det mesta talar för att planens syfte var att skapa ett villaområde med lummig karaktär, precis som området i övrigt. Det är faktiskt bara två mindre byggnader som har ritats in i plankartan från 1933. Att uppföra fem flerbostadshus med totalt 24 lägenheter torde innebära en väsentlig avvikelse från planens syfte.

Länsstyrelsen bedömer dessutom att det handlar om 5 flerbostadshus och inte 6:

“Länsstyrelsen delar vidare nämndens bedömning att hus 5 utgör ett fristående flerbostadshus och inte består av två sammanbyggda tvåbostadshus.”

Länsstyrelsen bedömer alltså att husen 5 och 6 (kartan till höger) utgör ett enda fristående flerbostadshus. Grannarna gör inte samma bedömning. Gör du?

Länsstyrelsen delar även byggnadsnämndens bedömning att begreppet ”tomtplats” i detaljplanen syftar till att en fastighet inte får vara mindre än 1000 m², och inte till hur stor tomten för ett bostadshus ska vara. Det är ytterst tveksamt – i en detaljplan från 1933… Och vi noterar återigen att Länsstyrelsen, och byggnadsförvaltningen, gör en bedömning, dvs en egen tolkning… Och denna gång höll även byggnadsnämnden med.

Grannarna gick i sin överklagan in på djupet i frågor kring detaljplanen och den planerade byggnationen. De hänvisade också till flera prejudicerande domar. (Se “Grannarna på Blåsut överklagar (3)”.) Länsstyrelsen undviker att argumentera mot flera av de argument som de boende framförde i sin överklagan, Länsstyrelsen ignorerar dem helt enkelt. 

  • Länsstyrelsen anser att den planerade byggnationen bara marginellt överskrider den tillåtna byggytan och därför bedöms avvikelsen som obetydlig och planenlig.

Länsstyrelsens resonemang på den här punkten är än en gång mycket tvivelaktig. I gamla stadsplaner var bestämmelser om byggrätt uttryckta i absoluta gränser som inte fick överskridas. Länsstyrelsen skriver också att eftersom det finns ”viss osäkerhet” i mätningarna så kan man bortse från överytan. Men om det finns osäkerhet ska den normalt tolkas restriktivt till fördel för allmänintresset, inte till exploatörens fördel. Och även små avvikelser ska inte godtas om de rör detaljplanens huvuddrag, och här är planens huvuddrag låg exploatering.

  • Länsstyrelsen konstaterar att antalet parkeringsplatser uppfyller kommunens norm och att trafikpåverkan bedöms hanterbar.

“Av handlingarna i ärendet framgår att det ska anläggas 24 parkeringsplatser, inklusive 2 för rörelsehindrade, vilket är 2 fler än det minsta antal som krävs enligt kommunens parkeringspolicy.”

Parkeringsbehovet skulle alltså vara tillgodosett. Det förutsätter att det inte finns något hushåll som har mer än en bil. Eller att de 24 hushållen aldrig får besök… 

Det går inte heller att parkera på Rostvägen. Vägen är så smal att två bilar inte kan mötas och det finns ingen gång- eller cykelväg. Det är knappast säkert att passera med barnvagn. Det blir en osäker trafikmiljö för barn, äldre och personer med funktionshinder.

Länsstyrelsen skriver att:

“möjligheterna att ordna trafik har prövats och avgjorts i detaljplanen.”

Menar Länsstyrelsen att detaljplanen prövade trafiksituationen 1933 och att det avgörandet gäller än idag?

  • Länsstyrelsen anser att marken är lämplig att bebygga med bostadshus även med hänsyn till naturvärdena på platsen.

“Försiktighetsprincipen som kommer till uttryck i 2 kap. 3 § miljöbalken är inte tillämplig vid prövningen om bygglov kan ges för ansökta åtgärder.”

Det är märkligt eftersom miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborg bedömde exploateringen av skogs- och bergsområdet som olämplig ur naturvårdssynpunkt. Ja, nämnden avstyrkte faktiskt byggnationen. Området är nämligen klassat som naturvärdesklass 4 i kommunens naturvårdsstrategi. Och sådana områden ska skyddas – undantag får bara göras om det föreligger ett ”starkt samhällsintresse”. Här är det ett privat kommersiellt intresse… Länsstyrelsen har med andra ord knappast gjort en tillräcklig intresseavvägning enligt miljöbalkens försiktighetsprincip.

Länsstyrelsen bedömde vidare att frågor om skyddade arter var tillräckligt hanterade i detta skede.

  • Länsstyrelsen anser att byggnationen inte innebär några ”betydande olägenheter”.

“Enligt praxis så ligger nivån för betydande olägenhet högt – det ska alltså vara fråga om olägenheter som är väsentliga för att dessa ska anses utgöra betydande olägenheter i PBL:s mening och av praxis framgår det att regeln ska tillämpas restriktivt.”

Vad som är en hög nivå är alltså en fråga om bedömning. Länsstyrelsen motiverar bedömningen för Rostvägen med att:

“Det aktuella området är tättbebyggt och i ett sådant område har man att tåla en ganska omfattande påverkan från grannfastigheter.”

Det är väl lite så man undrar om Länsstyrelsen överhuvudtaget är bekant med området vid Rostvägen…

Grannarna menade i sin överklagan att uppförandet av 5 flerbostadshus med 24 lägenheter skulle innebära en betydande inskränkning av deras boendekvalitet. Det handlade om insyn, skuggning, buller, störningar, ljus och förlorad naturmiljö.

Länsstyrelsen skriver kort att:

“Sammantaget bedömer Länsstyrelsen att den föreslagna byggnationen är förenlig med anpassningskraven i 2 kap. 6 § första stycket 1 PBL.”

Länsstyrelsen anför också att detaljplanen tillåter att fastigheten bebyggs enligt den aktuella bygglovsansökan. Det är dock ett tvivelaktigt argument eftersom grannarna i sin överklagan faktiskt bestrider att detaljplanen tillåter det.

Det finns flera argument i grannarnas överklagan. Länsstyrelsen viftar bort flera aspekter och argument ganska lättvindigt. Några tas överhuvudtaget inte upp.

“Sammanfattningsvis har det inte framkommit något hinder för att ge bygglov. Vad klagandena anfört om förväntningar, barnperspektiv och intresseavvägning medför ingen annan bedömning.”

Länsstyrelsen håller inte med de boende vid Rostvägen på någon endaste punkt. Det är anmärkningsvärt. “Grannarnas” överklagan var oerhört genomtänkt med mängder av hänvisningar till lagparagrafer och prejudicerande domar. (Se tre blogginlägg om överklagandet med början “Grannarna på Blåsut överklagar“.)

Länsstyrelsens beslut innehåller en otroligt massa tyckande och bedömningar. Ibland är det också svårt att förstå vad Länsstyrelsen lutar sig mot, mer än att juristen/tjänstepersonen har en egen subjektiv uppfattning. De argument som finns i överklagan bemöts sällan, Länsstyrelsen låtsas inte om dem. Och hela tiden får man känslan av att Länsstyrelsen har bestämt sig först – och sedan har letat argument för sin förutbestämda mening. Och som vanligt sammanfaller Länsstyrelsens bedömning med byggnadsförvaltningens i Vänersborgs kommun…

Vi får se om grannarna finner det mödan värt att överklaga Länsstyrelsens beslut. Jag hoppas det. För då kanske vi också får en bättre uppfattning om en 90 år gammal detaljplan verkligen kan tolkas så fritt att nästan vilken exploatering som helst blir möjlig…

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Rostvägen Blåsut

MMD avslår Rostvägens överklagande

3 juli, 2025 Lämna en kommentar

Den 19 juni 2024 ansökte Babak Salahi Tabrizi från Partille om bygglov på fastigheten Blåsut 2:18 – mellan Rostvägen 1 och 9. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.) Det handlar om det område som Tabrizi, och mäklare, kallar “Blåsut Höjd”. Här vill Tabrizi och hans företag Nova Nord AB bygga 24 lägenheter i fem fristående flerbostadshus med tillhörande komplementbyggnader.

Den 7 april 2025 beviljade byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun bygglov för Tabrizis byggplaner. (Se “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.) De boende runt skogsområdet tyckte att det var ett felaktigt och mycket ogenomtänkt beslut av nämnden och överklagade det till Länsstyrelsen den 15 maj. (Se “Grannarna på Blåsut överklagar (2)”.)

Grannarna yrkade att:

  • ”Länsstyrelsen ska upphäva det av nämnden beslutade bygglovet i sin helhet.”
  • “Klagandena yrkar också att nämndens beslut om bygglov ska inhiberas.”

Inhibera betyder att Länsstyrelsen skulle fatta ett snabbt beslut om att kommunens beslut om bygglov inte fick verkställas innan Länsstyrelsen hade fattat beslut om bygglovet i sin helhet.

Beslutet kom den 28 maj och det löd (se “Tråkig nyhet från Blåsut”):

“Länsstyrelsen avslår yrkandet om inhibition.”

Länsstyrelsens avslagsbeslut betyder att det är fritt fram för Babak Salahi Tabrizi att börja hugga ner skogen och spränga bort berget på fastigheten Blåsut 2:18. Det ska dock i ärlighetens namn sägas att det vore både dumdristigt och oklokt om Tabrizi faktiskt skulle borra ner dynamiten i berget och sätta skopan i jorden och börja bygga innan hela ärendet är avslutat. Enligt Plan- och bygglagen (se PBL 11 kap. 20 §) kan nämligen kommunen kräva både skadestånd och att “Blåsut Höjd” ska återställas om Länsstyrelsen eller MMD (Mark- och miljödomstolen), eller MÖD (Mark- och miljööverdomstolen), i ett senare skede skulle upphäva hela bygglovet. Det skulle i sådant fall kunna bli mycket kostsamt för Tabrizi och Nova Nord AB. Därför avvaktar de antagligen med exploateringen tills alla överklaganden är färdigbehandlade.

För två veckor sedan, den 18 juni, överklagade grannarna på Rostvägen Länsstyrelsens beslut om att avslå inhiberingsyrkandet. Det gjorde de boende till MMD (Mark- och miljödomstolen).

“Vi överklagar härmed Länsstyrelsens beslut att inte bevilja inhibition av det bygglov som beviljats för nybyggnad på fastigheten Blåsut 2:18 i Vänersborgs kommun.”

Grannarna motiverade överklagandet:

“Inhibition yrkas eftersom ianspråktagande av bygglovet kommer att kräva sprängning vilket innebär en irreversibel skada på naturmiljön. Om byggstart tillåts innan ett slutligt rättsligt avgörande har fattats, finns en betydande risk för att naturvärden, kulturmiljö och befintlig bebyggelse påverkas oåterkalleligt.”

Det är svårt att förstå att Länsstyrelsen avslog yrkandet om inhibering. Även om tjänstepersonerna på Länsstyrelsen vid ett första påseende anser att byggnadsnämndens beslut om bygglov är helt i sin ordning, så skulle ju faktiskt MMD eller MÖD senare kunna avslå bygglovet i sin helhet. Och då skulle naturmiljön på det lilla skogs- och bergsområdet onekligen vara oåterkalleligt skadat. Den skulle inte ens Babak Salahi Tabrizi kunna återställa…

De boende i området hänvisade i sin överklagan av inhiberingsbeslutet till den överklagan de lämnade av bygglovet i sin helhet. De åberopade samma skäl (se bland annat “Grannarna på Blåsut överklagar (2)”):

  • “Att bygglovet strider mot gällande detaljplan beträffande byggnaders typ, antal och fristående karaktär.”
  • “Att den tilltänkta exploateringen innebär betydande olägenheter för omgivande fastigheter avseende insyn, buller, skuggning och trafik.”
  • “Att området har dokumenterade naturvärden och förekomst av skyddade arter, där sprängning och avverkning riskerar att medföra skador i strid med artskyddsförordningen och miljöbalkens försiktighetsprincip.”
  • “Att byggnationens omfattning är oproportionerlig i förhållande till områdets karaktär och planens intentioner.”

Det är viktigt att notera att överklagandet till Mark- och miljödomstolen endast gällde inhibitionen. Grannarnas överklagan av byggnadsnämndens beviljade bygglov, “i sin helhet”, har Länsstyrelsen ännu inte fattat något beslut om.

Idag, den 3 juli, kom domen från Mark- och miljödomstolen (MMD):

”Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.”

Domen kan knappast förvåna någon som följer denna blogg… Jag vet inte om det beror på att MMD och Länsstyrelsen huserar i samma fastighet, men de verkar alltid vara överens i sina bedömningar. Vilket också brukar sammanfalla med byggnadsförvaltningens uppfattning… Det kan gälla det svarta taket i Vargön, strandskyddet i Sikhall respektive Juta osv.

MMD har alltså prövat riktigheten av Länsstyrelsens beslut att avslå klagandenas yrkande om inhibition. MMD skriver i domen:

”Mark- och miljödomstolen har gått igenom handlingarna i målet samt övervägt vad de klagande anfört i mark- och miljödomstolen. Domstolen delar länsstyrelsens bedömning att det inte har funnits skäl att inhibera nämndens beslut att bevilja bygglov. Vad de klagandena har anfört vid domstolen medför ingen annan bedömning.”

Det här är faktiskt hela motiveringen. Mark- och miljödomstolen har som synes gjort det enkelt för sig. Den har inte gått igenom de klagandes synpunkter och domstolen har inte heller varit på plats och sett hur det ser ut i området. Jag har en känsla av att grannarna är både uppgivna och besvikna på rättsväsendet.

Det finns möjlighet för grannarna till Blåsut 2:18 att överklaga till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Jag tvivlar dock på att MÖD skulle pröva detta ärende, men vi får se vad grannarna bestämmer sig för. Det är ju en viktig fråga och det kostar inget att försöka.

Det stora avgörandet kommer hur som helst att vara när byggnadsnämndens bygglov prövas i sin helhet. Det är ett avgörande som faller på Länsstyrelsens lott och som sedan kan överklagas till både MMD och MÖD.

Anm. Se vidare: ”Länsstyrelsen avslår överklagandet på Rostvägen”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, Juridik, Rostvägen Blåsut

Tråkig nyhet från Blåsut

8 juni, 2025 1 kommentar

Den uppgift som jag fick för drygt en vecka sedan och som jag återgav i ett tidigare blogginlägg var fel. Det var en missuppfattning. (Se “Grannarna på Blåsut överklagar (2) + Nyhet”.)

Tyvärr…

Länsstyrelsen hade i och för sig fattat beslut om den inhibering som grannarna runt “Blåsut Höjd” hade yrkat i sitt överklagande. Men beslutet var inte positivt för de boende, tvärtom. Beslutet den 28 maj löd:

“Länsstyrelsen avslår yrkandet om inhibition.”

Det handlar alltså om det bygglov vid Rostvägen i Blåsut, på fastigheten Blåsut 2:18, som beviljades av byggnadsnämnden den 7 april 2025. (Se “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.) Länsstyrelsens avslagsbeslut betyder, när det vinner laga kraft efter tre veckor, att det är fritt fram att börja hugga ner skogen och spränga bort berget.

Grannarna har dock möjlighet att överklaga Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen innan det vinner laga kraft. Gör de det så måste Babak Salahi, VD för bostadsföretaget Nova Nord AB, avvakta med att påbörja exploateringen för de planerade fem (5) flerbostadshusen med 24 lägenheter.

I Länsstyrelsens avslagsbeslut beskrivs ärendet genom att byggnadsnämndens beskrivning av hela ärendet återges liksom grannarnas överklagan. Länsstyrelsen har i stort sett kopierat och klistrat, dock utan några bilder eller fotografier. Beskrivningen är på 26 sidor. Sedan följer Länsstyrelsens motivering till sitt beslut.

Länsstyrelsen skriver:

“Inhibitionsfrågor bör bedömas med ledning av hur sannolikt det är att överklagandet kommer att bifallas, vilken betydelse det kan ha för klaganden att ikraftträdandet skjuts upp i väntan på den slutliga prövningen, och om det finns några motstående intressen som talar för ett omedelbart ikraftträdande. För att klarlägga hur sannolikt det är att överklagandet kommer att bifallas måste man göra en preliminär bedömning av sakfrågan.”

 Och visst, det är så det går till och det är helt ok. Men så kommer det tråkiga och tragiska beskedet från Länsstyrelsen:

“På i ärendet föreliggande utredning bedömer Länsstyrelsen att det inte har framkommit skäl att inhibera nämndens beslut. Mot bakgrund av detta avslår Länsstyrelsen yrkandet om inhibition.”

Det betyder alltså att Länsstyrelsens “preliminära bedömning av sakfrågan” är att hela överklagandet kommer att avslås. Det ska dock noteras att det trots allt är en “preliminär bedömning” och att det senare ska ske en slutlig prövning av det överklagade beslutet.

Men hoppet om att överklagan ska bifallas och att Länsstyrelsen ska upphäva byggnadsnämndens beslut har blivit betydligt mindre…

Det finns alltså möjligheter för grannarna att överklaga, både beslutet att inte bifalla yrkandet om inhibering och sedan det slutliga beslutet om bygglovet i sin helhet. Besluten kan alltså överklagas till först Mark- och miljödomstolen (MMD) och senare även till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD).

Om Länsstyrelsens avslag av grannarnas överklagan om inhibering vinner laga kraft kan således Babak Salahi, VD för bostadsföretaget Nova Nord AB, starta exploateringen. Men det blir i så fall på egen risk. Enligt Plan- och bygglagen kan kommunen kräva både skadestånd och att “Blåsut Höjd” ska återställas (se PBL 11 kap. 20 §) om Länsstyrelsen eller MMD, eller MÖD, senare upphäver hela bygglovet. Det skulle i så fall kunna bli mycket kostsamt för Nova Nord AB om de börjar exploateringen innan eventuella överklaganden är färdigbehandlade.

Det finns alltså betydande risker med att starta exploateringen innan det slutliga beslutet och det gäller kanske i lika hög grad de som eventuellt tänker köpa en bostadsrätt på det framtida “Blåsut Höjd”. Vad händer om de köper en lägenhet för mellan 1,8 milj kr och 2,6 milj? Får de då tillbaka pengarna om bygglovet avslås? Tänk om byggföretaget går i konkurs?

Det är inte säkert att köparna får några pengar tillbaka. Naturligtvis kan det skrivas avtal och kontrakt mellan köpare och säljare, och självklart kan det vara endast en handpenning som erlagts i förväg, men… Det kan likväl uppstå komplexa rättsliga och ekonomiska problem som skulle kunna sluta med att bostadsköpare inte får tillbaka de pengar de lagt ut. Konsumentskyddet för köpare har fått kritik för att vara ganska bristfälligt i Sverige.

Lägenheterna på det framtida bostadsområdet ligger ute på Hemnet (se “Blåsut Höjd”) och LF Fastighetsförmedling (se “Blåsut Höjd – Dina bostadsdrömmar börjar på höjden!”). Lägenheterna har legat ute för försäljning ett bra tag nu, enligt uppgift i nästan ett år, men ännu har ingen köpt någon. Alla lägenheter är fortfarande till salu. Att lägenheterna har varit ute på bostadsmarknaden en längre tid tyder på, tänker jag, att Babak Salahi har fått någon typ av förhandsbesked från någon i kommunen att visst kommer han att få bygga i Blåsut… Men inte skulle väl någon politiker kunna ge ett sådant besked…?

Slutligen undrar jag hur det kommer sig att Länsstyrelsen alltid tycks ha samma åsikter i “byggärenden” som Vänersborgs byggnadsförvaltning? Är det för att det sitter experter på båda ställena? Kanske, men ibland undrar jag om det är så. Det har även andra frågat sig som har haft att göra med Länsstyrelsen i Vänersborg. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv?”.)

Det är tydligen också saker på gång när det gäller länsstyrelsernas roll som instans i sådana här frågor. Regeringen har vad jag förstår lagt förslag om att ge kommunerna ökat ansvar för bygglovs- och strandskyddsfrågor, vilket skulle innebära att länsstyrelserna får en mindre roll i överprövningen av sådana beslut.

Till sist.

Det verkar som om grannarna på Rostvägen tänker överklaga Länsstyrelsens beslut om att avslå yrkandet om inhibition. I så fall får vi se vad MMD (Mark- och miljödomstolen) i Vänersborg kommer fram till. MMD håller för övrigt till i samma byggnad som Länsstyrelsen… Det gör dock inte MÖD (Mark- och miljööverdomstolen).

PS. Väldigt snabbt efter publiceringen fick jag ett mejl från en bloggläsare. Hen skrev bland annat:

”Ungt bolag och ekonomin är svag. Det kräver sålda lägenheter innan de ens kan skriva kontrakt med utförare, och köpa material, företaget har helt enkelt inga pengar att bygga för. Enstaka sålda räcker inte till byggstart, och en förening måste bildas, och den kan inte ta alla kostnader för osålda lägenheter, eftersom det hamnar på månadsavgiften för enskilda boende. Byggföretaget har inte ekonomi att stå för osålda tills de säljs. De som inte köpt lägenhet än, har nog gjort ett klokt val, de kanske redan har gjort den ekonomiska analysen.”

PPS. Läs mer om Rostvägen – ”MMD avslår Rostvägens överklagande”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, miljö, Nyheter och politik, Rostvägen Blåsut

Grannarna på Blåsut överklagar (4)

1 juni, 2025 3 kommentarer

Anm. Fortsättning på inlägget “Grannarna på Blåsut överklagar (3)”.

Grannarna till de planerade husen på “Blåsut Höjd” anför även naturvärden som skäl till att Länsstyrelsen ska upphäva byggnadsnämndens bygglov. 

Fastigheten Blåsut 2:18, dvs “Blåsut Höjd”, bedöms av Vänersborgs kommun ha naturvärdesklass 4. (Enligt Miljö- och hälsoskyddsnämnden gränsar bedömningen till klass 3 – “påtagligt naturvärde”.) Enligt kommunens Naturvårdsstrategi, skriver grannarna, ska områden med denna klassning, klass 4:

“skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön med vissa särskilda undantag.”

Sakägarna (grannarna) kan i detta avsnitt till stora delar luta sig mot Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Nämnden avgav nämligen ett yttrande över bygglovsansökan, innan byggnadsnämndens beslut, där Miljö och hälsa inte tillstyrkte bygglovet:

“Kommunens antagna naturvårdsstrategi bör tillämpas avseende befintliga naturvärden. Detta innebär att exploatering och markplanering bör ske med hänsyn till konstaterade naturvärden på platsen. Detta saknas idag.”

Det finns till och med ett avsnitt i byggnadsnämndens bygglovsbeslut där Miljö- och hälsoskyddsnämndens synpunkter återges:

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att exploateringen är olämplig ur naturvårdssynpunkt, då den skulle orsaka betydande skada på naturmiljön genom att ta i anspråk en stor del av den naturvärdesklassade miljön. Detta skulle även leda till att en av de få kvarvarande naturmiljöerna i området försvinner.”

Sakägarkretsen anser att yttrandet från Miljö- och hälsoskyddsnämnden går i linje med den gällande detaljplanen och dess syfte. Sakägarna tycker vidare att det beviljade bygglovet brister i värdering mellan olika kritiska intressen när nämnden väljer att godkänna en bygglovsansökan som:

“visar på omfattande ingrepp i terrängen, inklusive uppfyllnad och sprängning, vilket ytterligare förstärker det bristande hänsynstagandet till platsens fysiska förutsättningar – i strid med anpassningskravet”

Anpassningskravet återfinns i PBL 2 kap 6 §:

“Vid planläggning, i ärenden om bygglov … ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till
   1. stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan”

På fastigheten finns det också konstaterade miljöer som är lämpliga för övervintring av större vattensalamander. Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev:

“Större vattensalamander är strikt skyddad enligt artskyddsförordningen 4§a. Detta innebär att såväl individer som deras livsmiljöer är skyddade och det är förbjudet att avsiktligt fånga, döda eller störa djur eller skada deras fortplantningsområden eller viloplatser.”

Och nämnden skrädde inte på orden när den konstaterade:

“Det framgår inte att sökanden har tagit hänsyn till detta i markplanering eller placering av byggnader. Inte heller framgår eventuella skyddsåtgärder eller kompensationer.”

Grannarna håller naturligtvis med. De hävdar också att det i underlagen för bygglovet inte finns några planer eller handlingar i hur de rekommenderade skyddsåtgärderna ska uppfyllas. Det finns bara en kortfattad not om att rekommendationerna ska uppfyllas:

“Snarare påvisar byggplanerna en hög grad av asfaltering av arealen och andra hårda ytor på de ytor inga byggnader står vilket ej kan uppfattas som annat än kontraproduktivt med avseende på tillräckliga kompensationsåtgärder för de skyddade arterna ifråga.”

De menar att den omfattande planerade bebyggelsen och maximala exploateringen riskerar att förstöra viktiga livsmiljöer för både fridlysta växter (grannarna hävdar att det finns sådana) och djurarter. De anser också att byggplanen:

”svårligen [kan] ses som hållbar eller vara förenlig med den stipulerade försiktighetsprincipen enligt miljöbalken.”

Och Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev innan byggnadsnämndens beslut:

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden tillstyrker inte bygglov med hänvisning till att det inte är säkerställt att artskyddslagstiftningen avseende större vattensalamander uppfylls. Därmed är det inte utrett att lokaliseringen för den sökta åtgärden är lämplig.”

Sakägarna tycker dessutom att det borde ske en noggrannare dokumentation av övriga fridlysta djurarter och växter som faktiskt också återfinns på platsen.

Grannarna avslutar avsnittet om naturvärden:

“Avvikelserna från de uppställda riktlinjerna i Miljöbalken samt uppenbar risk att decimera eller till och med utrota faktiska bestånd av fridlysta och rödlistade arter, som är strikt skyddade av EU’s art- och habitatdirektiv inklusive skyddade fridlysta arter i artskyddsförordningen, ska ses som betydande avvikelser och därför bör bygglovsansökan avslås.”

I en artikel i TTELA, som skrevs efter att byggnadsnämnden hade beviljat bygglovet, står det, och man får uppfattningen att uppgiften kommer från plan- och byggchef Annika Karlsson (se TTELA “Klartecken för omstridda flerbostadshus på Blåsut”):

“Från det att bygglovsansökan först kom in i juni i fjol har anpassningar till platsen och terrängen gjorts av den sökande efter rekommendationer från förvaltningen.”

Babak Salahi är VD för bostadsföretaget Nova Nord AB som ska exploatera “Blåsut Höjd”. Företaget hade för övrigt, år 2024, enligt Allabolag, inga anställda, inte registrerat för F-skatt (måste inte ett företag vara det?), 163.000 kr i omsättning och ett resultat på -643.000 kr.

VD Babak Salahi citeras i TTELA:

“Vi har därför lagt stor vikt vid att lyssna på grannarnas synpunkter och har anpassat projektets utformning för att hitta en bra balans mellan våra mål och närboendes synpunkter.”

Enligt uppgift från en av berörda i sakägarkretsen stämmer inte detta:

“Det är snarare ett tillrättaläggande från deras sida. De har faktiskt justerat till det sämre under tiden som gått.”

Det finns ytterligare argument i grannarnas överklagan. De är t ex oroliga för de kommande sprängningarna eftersom de kan orsaka stora skador på deras hus. Kenny Sandhöj (SD), som reserverade sig mot beslutet i byggnadsnämnden, hade antagligen inte helt fel när ha sa till TTELA (se TTELA “Klartecken för omstridda flerbostadshus på Blåsut”):

“de kommer att spränga ned hela berget i princip”

Nämndens ordförande Benny Jonasson (S), som sa ja till flerbostadshusen, verkade hålla med:

“Det är klart att det kommer bli jättestörningar”

Berget, sprängstenen, ska ju köras bort också…

Grannarna befarar även att alla borrhål kan få en negativ påverkan på bergvärme och vattenflöden.

Enskilda fastighetsägare i området kompletterar överklagan med specifika negativa effekter på just deras respektive fastighet. Det handlar t ex om att strålkastarljusen från bilar kommer att lysa rätt in i vardagsrum, att det blir direkt intrång i hemfridszonen och att balkonger och terrasser ger full insyn i vardagslivet.

Politikerna (inte alla) och tjänstepersonerna har alltså en helt annan syn än grannarna kring det blivande ”Blåsut Höjd”. De verkar ha tagit lätt på grannarnas yttranden före beslutet, argumenten viftades bort med typ “det ordnar sig”. (Se “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.) Det som efter bygglovsbeslutet tycks vara det absolut viktigaste argumentet, i varje fall enligt uttalandena i TTELA:s artikel var – byggrätten.

“Byggrätten väger tungt”

Sa plan- och byggchef Annika Karlsson till TTELA. Ordförande Jonasson sa:

“Det är en privat exploatör som köpt tomten för miljoner. Han vill förstås inte bara ha en bergsknalle på Blåsut utan använda den byggrätt som faktiskt finns.”

Men… Inte har väl byggnadsnämnden gett bygglov för att Babak Salahi har köpt fastigheten dyrt? (Enligt uppgift köptes fastigheten för 5 milj kr.) Det tycks i varje fall som om Jonasson faktiskt bekräftade grannarnas påstående att byggnadsnämnden gav i stort sett allt utrymme till förmån för exploatörens starka kommersiella intresse. Som naturligtvis är att tjäna pengar på den inköpta tomten. 

Babak Salahi skrev till TTELA:

“Vår ambition är att slutresultatet ska upplevas som en förbättring för hela området.”

Det är knappast några Blåsutbor som tror det…

Det dyker då och då upp en tanke i mitt huvud, rätt eller fel… Hade Babak Salahi Tabrizi fått någon form av grönt ljus för exploatering redan innan fastighetsköpet? Tabrizi fick ju marklov av byggnadsnämnden mycket snabbt. Dessutom ordnade Kretslopp och Vatten en servis i området trots att Länsstyrelsen hade beslutat om inhibering, eftersom grannarna hade överklagat marklovet. Kommunen bedömde att:

“inhibitionsbeslutet inte i sig hindrade en fortsatt utbyggnad av den allmänna va-anläggningen fram till förbindelsepunkten.”

Det var alltså en “bedömning”… (Se “Kommunen spränger på Blåsut”.)

 Ärendet kring byggnadsnämndens beviljande av bygglov är alltså överklagat till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen har snabbt beslutat om inhibering vilket betyder att inget kommer att hända på “Blåsut Höjd” den närmaste tiden, inte förrän beslutet är fattat om “helheten”. Och det lär ta tid innan Länsstyrelsen kommer med sitt slutliga beslut om bygglovets vara eller inte vara. Innan ett sådant beslut fattas kommer också både byggnadsnämnden och exploatören, dvs Babak Salahi, att få yttra sig. Det kommande beslutet kommer antagligen också att överklagas till Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg, endera av exploatören eller grannarna. Och även MMD:s dom kan sedan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i Stockholm.

Det är svårt att se att ledamöterna i byggnadsnämnden skulle ha beviljat bygglovet om de hade sett grannarnas överklagan före beslutet. Fast å andra sidan slås man av de tendensiösa bedömningar som byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen gjorde innan beslutet. Nämnden och förvaltningen verkade nämligen ha vridit och vänt på alla fakta för att få dem att passa deras förutbestämda åsikt om att bevilja bygglov. Och det trots att detaljplanen är ganska tydlig som jag ser det. För att inte tala om att de bortsåg från Miljö- och hälsoskyddsnämndens bedömningar.

Det är svårt att bli klok på byggnadsnämndens bedömningar. Vad prioriterar egentligen byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen? Vad är viktigt för dem?

I Vargön för att ta ett exempel, på Snickaregårdsvägen, stod det inget i detaljplanen om vilken färg taken och fasaderna skulle ha på husen. Men byggnadsnämnden och förvaltningen ansåg att fasaderna kunde ha vilken färg som helst, men taken på just vissa speciella hus skulle absolut vara röda, även om grannhusen några meter ifrån hade en annan takfärg. (Se ”Det svarta taket i Vargön (1)”.) Bedömningarna bland politiker och tjänstepersoner tycks skifta, och det är väldigt svårt, om inte omöjligt, att se vad de värderar högt, och inte.

Till sist undrar jag om det ändå inte var bra att byggnadsnämnden sa ja till bygglovet. Hade det blivit ett nej så hade Babak Salahi, som ansökte om bygglov, troligtvis överklagat och då kanske inte Länsstyrelsen skulle ha fått tillgång till alla de argument, analyser och domar som finns med i grannarnas överklagan… Eller också hade grannarna haft det tidskrävande och mödosamma arbetet framför sig.

Men visst är det något fel att vanliga kommuninvånare ska tvingas lägga ner så mycket tid och kraft för att hävda sin uppenbara rätt. Det borde kommunen kunna bespara dem.

Det lär finnas anledning att återkomma till “Blåsut Höjd”…

Anm. Se ”Länsstyrelsen avslår överklagandet på Rostvägen”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, miljö, Rostvägen Blåsut, ttela

Grannarna på Blåsut överklagar (3)

30 maj, 2025 1 kommentar

Anm. Fortsättning på inlägget “Grannarna på Blåsut överklagar (2) + Nyhet”.

Grannarna till de planerade husen på “Blåsut Höjd” anför flera skäl till att Länsstyrelsen ska upphäva byggnadsnämndens bygglov. Grannarna ägnar stort utrymme till den kanske allra viktigaste frågan – vad säger detaljplanen?

I blogginlägget “Bygglov beviljat på Blåsut (1)” diskuterades detaljplanen, men då utifrån byggnadsnämndens perspektiv. Nämnden ansåg ju att detaljplanen från 1931, justerad 1933 och 1936, medgav att det uppfördes fem flerbostadshus med tillhörande komplementbyggnader, totalt 24 lägenheter. Jag skrev också att byggnadsnämnden enligt mitt sätt att se gjorde en mycket “välvillig” tolkning av detaljplanen, dvs en mycket subjektiv bedömning. Och det anser även sakägarna (grannarna)… De har, inte helt överraskande, en annan bedömning.

Stadsplanen för fastigheten Blåsut 2:18 är alltså från 1931. Den justerades senare (två gånger) och enligt bestämmelserna gäller den idag som detaljplan.

Det finns även text i den gamla stadsplanen som kompletterar kartan, eller om det är tvärtom. I överklagan finns det ett längre “klipp” från stadsplanen. Jag har kortat ner det lite:

Texten på bilden ovan är från justeringarna av stadsplanen 1933 (punkt 15 och 16) och punkt 21 från 1936. Texten lyder:

“15. Å med BÖ betecknat område får högst en femtedel (1/5) av tomts yta bebyggas.
16. Huvudbyggnad skall, därest den icke kopplas med byggnad å grannes tomt, förläggas, om dess höjd överstiger fem (5) meter på minst sex (6) meters avstånd från grannes tomtgräns, och om byggnader är lägre på minst fyra och en halv (4,5) meters avstånd.

1/5 1936 21. För den med BÖ2 betecknade kvartersmarken skall dessutom gälla följande:
a. Tomtplats må ej utan synnerliga skäl givas mindre areal än 1000 kvadratmeter.”

På fastigheten får det enbart byggas för bostadsändamål (eller sådant handels- och hantverksändamål, som ej inverkar på byggnadens karaktär av bostadshus) och det ska vara fristående hus (vid tomtgräns kan sammanbyggnad ske).

De klagande anser alltså att det beviljade bygglovet inte är förenligt med detaljplanen. De menar att det i sammanhanget bör noteras att vid tolkning av en detaljplan ska den lagstiftning och praxis som gällde vid tiden för detaljplanens antagande beaktas. De hänvisar till rättsfallet RÅ 1990 ref 30:

“Alla planbestämmelser, inklusive de som handlade om byggnadshöjd och våningsantal, skulle alltså tolkas utifrån den lagstiftning och praxis som gällde när planen antogs.”

Grannarna hänvisar också till domar av MÖD, Mark- och miljööverdomstolen som har slagit fast detta. (Se mål nr P 8223-14 och P 6512-17.)

Ett problem i sammanhanget är att det inte finns någon definition av ”fristående hus” i 1931-års stadsplanelag (Stadsplanelag 1931:142). Inte heller är begreppet en- och tvåbostadshus definierade.

Det är alltså inte lätt att tolka och tillämpa gamla detaljplaner i dagens situation, men i överklagan går grannarna in på djupet. De menar att eftersom fastigheten, Blåsut 2:18, är betecknad med bokstaven Ö, öppet byggnadssätt, utesluter det flerfamiljshus. Grannarna hänvisar till rättsfallen MÖD 2016:18, MÖD P 6512-17 och MÖD P 3431-18.

De planerade husen kan inte heller definieras som ”fristående hus” menar de. I så fall skulle det handla om ett bostadshus som innehåller högst två bostadslägenheter och att det är självständigt, både visuellt och funktionellt. Och inte heller det handlar det om i det här fallet.

“Det innebär också att ingen av oss grannar överhuvudtaget ens kunnat drömma om att bo granne med fem stora huskroppar med totalt 24 lägenheter eftersom detaljplanen anger två enbostads- eller tvåbostadshus, Dvs maximalt 4 ”lägenheter”. 20 extra lägenheter är knappast en liten avvikelse och absolut inte något som en närboende bör anses kunna förvänta sig utifrån detaljplanen.”

Om Länsstyrelsen skulle komma fram till att bygglovet trots allt är ok uppkommer problem vad avser tomtplatsen skriver grannarna vidare.

“I mäklarens prospekt för lägenheterna anges att man på bottenplan får ”nyttjanderätt till egen trädgård…”. Om dessa fyrbostadshus kan anses vara ”friliggande en- eller två bostadshus” innebär det, att det också blir möjligt att uppföra friggebodar och Attefallshus eftersom sådana fristående komplementhus får uppföras till just friliggande en- eller tvåbostadshus.”

I det läget blir byggnationen planstridig eftersom det i detaljplanen står (se citatet ovan från den gamla detaljplanen):

”tomtplats må ej utan synnerliga skäl givas mindre areal än 1000 kvadratmeter.”

Det saknas synnerliga skäl för en tomtplats som understiger 1000 m² skriver grannarna:

“Undantaget är i tomtgräns – men fastigheten 2:18 är endast en tomt så undantag kan inte göras.”

Det står också i överklagan att två av de grannar som köpte varsin fastighet i området frågade kommunen innan köpet, vilken bebyggelse som kunde väntas i området. Det sägs för övrigt det var fler. De fick svaret av bygglovsenheten att detaljplanen från 30-talet var robust.

Det ska sägas att i överklagan är ovanstående resonemang ännu mer komplicerat och det hänvisas till ytterligare källor och domar. Men slutsatsen blir kort och gott – byggnadsnämndens bygglov strider mot detaljplanen.

Sakägarkretsen är även bekymrad över vilka effekter som avrinningen från de många hårdgjorda ytorna samt borttagande av vegetation kommer att få för fastigheterna mot Rostvägen och Katrinedalsvägen. Det blir allt oftare skyfallstiknande nederbörd och grannarna skriver att avrinningen från höjden har ökat kraftigt. Det är ett känt faktum att översvämningar på Blåsut inte är något ovanligt.

“En konsekvens- och riskanalys tillsammans med utredning kring påverkan av dagvattenavrinning saknas trots att det begärts som del av sakägarkretsens yttrande vid exploaterarens bygglovsansökan.”

De planerade flerbostadshusen på Blåsut Höjd ligger högt och sakägarna är bekymrade. De befarar att vattenavrinningen ökar ner mot deras fastigheter. De skriver att dagvattensystemets kapacitet redan idag är för låg och att brunnarna inte klarar av att svälja allt dagvatten vid regn.

Det är värt att nämna, som avslutning på detta avsnitt, vad Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser om detaljplanen. Nämnden har nämligen avgett ett yttrande över bygglovsansökan, före byggnadsnämndens beslut alltså.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev:

“Bygglovsprövningen sker utifrån en detaljplan från 1930, då behovet och synen på grönområden och bostadsnära natur inte var densamma som idag. Fastigheten utgör ett av de sista grönområdena i ett annars tätbebyggt bostadsområde. Behovet av tillgång på allmänna grönytor bör vägas mot exploatering. I aktivitetslistan till kommunens översiktsplan punkt 7.1 lyfts behovet av att inventera gamla detaljplaner för att bedöma var behovet av uppdatering är som störst. Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att kommunen innan grönområdet bebyggs genomlyser den aktuella planens betydelse för uppfyllande av nationella mål, rekommendationer och riktlinjer för hur mycket grönska en stad behöver utifrån till exempel tillgång, nåbarhet och ekosystemtjänster.”

Grannarnas överklagan innehåller även ett längre avsnitt om naturvärden. Då kommer jag tillbaka till Miljö- och hälsoskyddsnämndens yttrande.

Fortsättning följer i blogginlägget Grannarna på Blåsut överklagar (4)

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

 

Kategorier:Byggnadsnämnden, detaljplan, Juridik, Rostvägen Blåsut

Grannarna på Blåsut överklagar (2) + Nyhet

29 maj, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på inlägget “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.

Det finns flera företag inblandade i det som ska kallas “Blåsut Höjd”. Det är dock samma person som står bakom företagen och denne person ansökte förra året om bygglov som enskild person. Bygglovet på fastigheten Blåsut 2:18 beviljades som bekant av byggnadsnämnden den 7 april 2025. (Se “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.) Det innebär att fem flerbostadshus med tillhörande komplementbyggnader ska uppföras i ett av de sista obebyggda skogs- och bergsområdena på Blåsut.

Den 15 maj lämnades ett överklagande och yrkande om inhibition in till Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Det var 25 personer från 14 grannfastigheter som överklagade byggnadsnämndens beslut.

Grannarna har gjort ett imponerande arbete med att författa överklagandet. Det är ett gediget och faktaspäckat dokument på 17 sidor. Grannarna analyserar varenda aspekt av bygglovet och de hänvisar till både lagtexter och domar. Det är inte första gången, tänker jag, som “vanliga invånare” tvingas att på sin fritid sätta sig in i de juridiska resonemangen, spetsfundigheterna och hårklyverierna för att hävda sin rätt mot Vänersborgs kommun. Det skulle inte förvåna mig om Vänersborgs kommun har de mest juridiskt kunniga invånarna i landet…

De klagande grannarna yrkar att:

  • ”Länsstyrelsen ska upphäva det av nämnden beslutade bygglovet i sin helhet.”
  • “Klagandena yrkar också att nämndens beslut om bygglov ska inhiberas.”

Inhibera betyder att Länsstyrelsen ska fatta ett snabbt beslut om att kommunens beslut om bygglov inte får verkställas innan Länsstyrelsen har fattat beslut om bygglovet i sin helhet. De klagande menar att om markförberedelser påbörjas i området kan det medföra irreparabla skador även om byggandet sedan stoppas.

Och det uppmärksammade Länsstyrelsen – och höll med om. Redan igår, onsdagen den 28 maj, beslutade Länsstyrelsen om inhibition. Det innebär alltså att inga arbeten på Blåsut Höjd får startas förrän Länsstyrelsen har fattat beslut om själva bygglovet. En liten, men ändå en framgång för de klagande. (OBS! Tillägg 8/6. Denna uppgift var felaktig! Se ”Tråkig nyhet från Blåsut”.) 

De klagande grannarna har även upptäckt några formella fel i byggnadsnämndens och byggnadsförvaltningens hantering av ärendet. Det visar om inte annat hur grundlig deras överklagan faktiskt är. De tycks inte missa någonting…

Grannarna påpekar för det första “brister i kommunicering av handlingar”.

Byggnadsnämnden har enligt grannarna fattat beslut med stöd av ritningar och handlingar som sakägarkretsen, dvs de klagande grannarna, inte har fått ta del av. Handlingarna har utfärdats senare än de handlingar som de har fått utskickade till sig:

“De handlingar och dessutom de med senare utfärdandedatum, som byggnadsnämnden fattat beslut på har inte kommunicerats med sakägarkretsen vilket utgör ett formellt handläggningsfel.”

Är det på det sättet som grannarna anför är det ett fel i handläggningen som verkar tämligen oprofessionellt från kommunens sida.

För det andra menar sakägarkretsen (grannarna) att bygglovsbeslutet har delgetts via förenklad delgivning och denna har inte varit korrekt genomförd.

De här formella felaktigheterna överklagas också, men jag är inte säker på hur Länsstyrelsen kommer att behandla dem. Det är naturligtvis viktigt att påpeka felaktigheter, men för mig ser det bara ut som det kan ha betydelse om Länsstyrelsen skulle avslå överklagandet på bygglovet i sin helhet. Eller också att Länsstyrelsen skickar tillbaka hela ärendet innan den överhuvudtaget har tittat på själva bygglovet. Vi får se hur Länsstyrelsen hanterar felaktigheterna.

De klagande fortsätter sin överklagan med en kortare bakgrund:

“Byggnationen kommer förändra områdets karaktär väsentligt. I stället för att bo i närheten av ett lummigt naturområde kommer vi att hamna granne till fem (5) flerbostadshus med 24 lägenheter, parkeringsplatser för 24 bilar, 79 cyklar och gångvägar.”

De påpekar också att det faktiskt handlar om 6 flerbostadshus eftersom två av dem är sammanbyggda, nr 5 och 6. (Se bild.)

Och så börjar “allvaret” med att sakägarkretsen sammanfattar på vilka grunder som överklagan av bygglovsbeslutet grundar sig på:

  • “Bygglovet strider mot Stadsplanen (att se som detaljplan).”
  • “Kravet på anpassning till omgivningen är inte uppfyllt.”
  • “Byggnationen medför påtaglig olägenhet för grannar.”
  • “Trafiksituationen är inte tillräckligt beaktad.”
  • “Naturvärden och skyddade arter har inte beaktats.”
  • “Dagvattenhantering är otillräcklig.”
  • “Servitutet för tillfart till grannfastighet riskerar att hindras.”
  • ”Tillräcklig hänsyn har inte tagits till barnperspektivet.”

Den första punkten, om detaljplanen, tar störst utrymme och den sparar jag till nästa inlägg. Jag måste dock direkt konstatera att det i detaljplanen från 1931 finns två hus inritade på kartan. Grannarna motsätter sig inte att dessa två fristående hus med högst två våningar uppförs enligt planen. 

Grannarna menar att byggnadsnämnden i sitt beslut gav i stort sett allt utrymme till förmån för exploatörens starka kommersiella intresse. Det togs ingen hänsyn till befintlig boende- och bebyggelsestruktur. De anser att de kringboendes intresse av att bevara sin privata sfär och hemfridszon också är ett intresse som måste respekteras. Grannarna hänvisar till PBL 2 kap 1 § att:

“hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen.”

De planerade bostadshusen i skogs- och bergsområdet kommer att hamna betydligt högre än omkringliggande fastigheter. Det innebär en betydande insyn mot sakägarkretsens fastigheter skriver grannarna:

“Det kommer påverka och inskränka på sakägarnas livsutrymme med konstant insyn på oss och vårt leverne.”

De nya husen kommer också att påverka skuggningen och leda till ett minskat dagsljusinflöde på de nedan liggande fastigheterna. Grannarna befarar även att det blir en ökad mängd buller och oljud av olika slag från de tilltänkta 24 hushållen.

Sammantaget skulle det här skapa stor olägenhet för grannarna och leda till:

“en betydande inskränkning av sakägarkretsens boendekvalitet”

Sakägarna ägnar ett avsnitt åt trafiksituationen. Den kommer att påverkas på ett sätt som inte kunde förutses i detaljplanen från 1930-talet. Och det är det lätt att hålla med om, och det blir ännu lättare om man åker upp i området och kör på Rostvägen. Rostvägen kommer att utgöra infartsvägen till det tilltänkta bostadsområdet för 24 hushåll.

“Rostvägen som fastigheten Blåsut 2:18 gränsar till är så smal att två bitar inte kan mötas som det ser ut idag.”

Det skriver grannarna, och det är ingen överdrift.

“Ökning av trafiken till följd av byggnationen kommer att leda till trafikproblem, säkerhetsrisker för fotgängare och cyklister, försvårad snöröjning samt begränsad framkomlighet för utryckningsfordon, paket- och postbil samt återvinningsbil.”

Det finns ingen gång- eller cykelväg på platsen och om barnfamiljer bosätter sig på området kommer de knappast att kunna passera säkert med barnvagn. Byggnadsnämnden har knappast beaktat barnperspektivet.

Byggnadsnämnden anser att parkeringsbehovet är tillgodosett och att den ökade trafiken på Rostvägen till följd av byggnationen är acceptabel. Sedan gör nämnden ytterligare ett mycket diskutabelt påstående, nämligen att det:

”finns möjlighet att bredda vägen till 6 meter”

På sammanträdet visade enligt uppgift tjänstepersonerna med hjälp av Google Streetview samt på detaljplanekartan att vägen gick att bredda, på kommunal mark. Jag har dels varit och fotograferat på plats, men precis som förvaltningen använde jag istället Google Streetview…

Det är omöjligt att bredda vägen skriver grannarna – två av huskropparna på grannfastigheterna skulle hamna mitt ute på vägen. Och det syns tydligt på bilden till vänster. Och hur tänker sig nämnden och förvaltningen bredda Rostvägen när två andra byggnader ligger nära vägen mitt emot varandra? (Se bild till höger.)

De här förhållandena är antagligen också anledningarna till att kommunen inte redan har breddat vägen. 

På andra sidan Rostvägen är en markremsa längs hela vägen prickad i detaljplanen. Det är inte tillåtet att bygga på prickad mark, men det gäller inte anläggningar som vägar. Men är marken som omger Rostvägen kommunal? Enligt Lantmäteriets kartor är den inte det – se bild nedan.

Alla fastigheter är privata, ända fram till Rostvägen. Jag vet inte hur förvaltningen tänkte, men kanske har jag missat något…

Planerna är att det ska finnas 24 P-platser för de boende i de fem nya flerbostadshusen. Och trots att det ska finnas plats för 79 cyklar, varav 48 platser ska bli väderskyddade, är det väl inte orimligt att anta att det finns hushåll som har mer än en bil. Det är säkerligen inte heller helt orimligt att anta att några hushåll någon gång får besök… Frågan är var de bilarna ska parkera. Parkering på Rostvägen lär vara utesluten, även om det tydligen, enligt överklagan, planeras för 4 P-platser någonstans vid Rostvägen. (Hittar dock ingen karta på var det skulle vara. Kanske vid krysset, i hörnet på Blåsut 2:18?)

Grannarna till det planerade “Blåsut Höjd” har i sin överklagan till Länsstyrelsen anfört fler skäl till att bygglovet ska upphävas i sin helhet. Jag återkommer.

Fortsättning följer i blogginlägget ”Grannarna på Blåsut överklagar (3)”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, miljö, Rostvägen Blåsut

Bygglov beviljat på Blåsut (1)

27 maj, 2025 Lämna en kommentar

Den 19 juni 2024 ansökte Babak Salahi Tabrizi om bygglov på fastigheten Blåsut 2:18 mellan Rostvägen 1 och 9. (Det har jag beskrivit i ett flertal blogginlägg – för länkar, se längst ner på sidan.)

Den 7 april 2025 behandlade byggnadsnämnden bygglovsärendet. Det fanns två förslag till beslut – bifall till förvaltningens förslag att ge bygglov och Sverigedemokraternas avslagsförslag.

I protokollet står det:

“Ordföranden frågar på båda förslagen och finner genom acklamation att nämnden beslutar att bevilja bygglov.”

Byggnadsnämnden gav alltså bygglov. Beslutet hade följande lydelse:

“Byggnadsnämnden ger bygglov med följande upplysningar:
– Åtgärden kräver tillstånd från Miljö- och hälsoskyddsnämnden för markarbeten enligt föreskrifter för GÄVSO- vattenskyddsområde.”

Kenny Sandhöj (SD), som hade yrkat på avslag, reserverade sig mot beslutet. Han ansåg att det var:

“orimligt att anta att ”fristående hus” skulle innefatta flerbostadshus i en detaljplan som författades 1933.”

Sandhöj anförde också att flerbostadshusen skulle devalvera värdet på de kringliggande fastigheterna och att den ökade trafiken på Rostvägen skulle medföra betydande olägenhet för de boende.

Pontus Gläntegård (V) lämnade en protokollsanteckning:

“Kommunens parkeringspolicy är oansvarig i detta ärende. Kraven om parkering borde ställts högre…”

Det är intressant att ingen begärde votering kan jag tycka. Det innebär ju på sätt och vis att ingen vet vad de andra ledamöterna tyckte i frågan om t ex de “fristående husen”. De kanske höll med Sandhöj om detta, men att det var annat som gjorde att de inte reserverade sig. Eller tänkte någon att det är lika bra att ärendet överklagas och att högre instanser får bedöma och avgöra frågan? Det får vi aldrig veta.

Byggnadsnämndens beslut innebär att den bedömer att den sökta åtgärden är förenlig med gällande detaljplan. Det betyder att nämnden anser att det är helt på sin plats att det uppförs fem flerbostadshus med tillhörande komplementbyggnader, totalt 24 lägenheter, i det sista obebyggda skogs- och bergsområdet på Blåsut.

Beslutet innehåller en motivering, skäl för beslutet. Dessutom ingår tjänsteskrivelsen som är tämligen omfattande.

För fastigheten Blåsut 2:18 gäller alltså en detaljplan, nr B30, från 1933. Förvaltningen redovisar vad detaljplanen stadgar:

“Detaljplanen anger att området är avsett för bostäder där byggnaderna ska vara fristående. Högst 1/5 av fastigheten får bebyggas vilket motsvarar 1067 m². Huvudbyggnaden får ha högst två våningar, med en maximal byggnadshöjd på 8 meter. Den ska placeras minst 6 meter från fastighetsgränsen om byggnadshöjden överstiger 5 meter.”

Planen fortsätter att beskriva avstånden mellan byggnader och sedan står det:

“Komplementbyggnad för boendes privata bruk får placeras närmare fastighetsgräns än huvudbyggnad där nämnden finner det prydligt och ändamålsenligt bebyggande av kvarteret.”

Husen ska enligt detaljplanen vara fristående. Är de planerade husen enligt bygglovsansökan det? Det tyckte förvaltningen och det tyckte nämnden, med undantag av Sandhöj.

Förvaltningen konstaterar att termen ”fristående hus” inte definieras i Plan- och bygglagen (PBL) eller äldre lagar, men att Kungliga Byggnadsstyrelsen (1950-talet) ofta tolkade ”fristående hus” som områden för egnahems- och villabebyggelse. Sedan skriver förvaltningen att Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i en dom (MÖD 2016:18) säger att:

“om planhandlingarna inte klart specificerar att avsikten är att endast en- eller tvåbostadshus ska uppföras, kan även flerbostadshus tillåtas.”

Jag har svårt att se att domen kan tolkas så, men det anser alltså de sakkunniga i förvaltningen. Det förs ytterligare ett resonemang som jag är tveksam till om det håller. Det står t ex att detaljplanekartan:

“illustrerar placeringen av två mindre byggnader på fastigheten, vilket inte anses tillräckligt tydligt för att utesluta att endast egnahems- och villabebyggelse, i form av en- eller tvåbostadshus, får uppföras.”

Det finns nog andra som tycker att plankartan är tillräckligt tydlig… (Jämför bilderna, pilarna och de röda kryssen visar de två utritade byggnaderna. Se även den större kartan ovan.) Och trots att hus 5 (se bild nedan) har två olika plushöjder (plushöjder är ett sätt att ange höjdmått på ritningar och kartor, i förhållande till en bestämd nollnivå):

“uppfattas huset genom funktion samt visuellt som fristående.”

Förvaltningens och nämndens slutsats blir då att:

“Samtliga fem huvudbyggnader, tillsammans med de tillhörande komplementbyggnaderna, bedöms uppfylla kravet på att vara fristående byggnader.”

Det är förvånansvärt många tolkningar, egna tyckanden och bedömningar när beslut fattas enligt PBL. Och vad sägs om denna bedömning:

“Avseende bestämmelsen om fristående byggnader, bedöms det inte finnas tillräckligt underlag i planen för att utesluta att flerbostadshus inte skulle vara tillåtet.”

Det är inte konstigt att kommuninvånare kan bli frustrerade över byggnadsnämndens och byggnadsförvaltningens tolkningar och beslut.

Jag kan också tycka att följande avsnitt hör till kategorin “egna tolkningar”:

“I äldre detaljplaner används begreppet ”tomtplats” ofta som synonymt med ”fastighet.” Det innebär att bestämmelsen syftar till att en fastighet inte får vara mindre än 1000 m², och inte till hur stor tomten för ett bostadshus ska vara.”

Även stadsarkitekten hade vissa synpunkter på detta:

“Med hänsyn till den i mina ögon något för stora byggrätten som detaljplanen möjliggör ligger exploateringsgraden ”på gränsen”.”

Jag återkommer till detta i ett senare inlägg.

Men det är svåra frågor och svåra tolkningar. Jag kan förstå det. Och ofta säger allmänheten att “kommunen ska fria istället för att fälla”. Och det gör man ju här. Men är intresset av fem flerbostadshus med tillhörande komplementbyggnader i ett bergs- och skogsområde viktigare än grannarnas intressen och viljan att skydda natur och miljö?

När man studerar motiveringen och skälen till byggnadsnämndens beslut om att bevilja bygglov kan det konstateras att de helt och hållet utgår från den i Vänersborgs kommun okände exploatörens enskilda intresse. Grannarnas inlämnade synpunkter får knappast något utrymme och vägs inte alls in i beslutet.

När det gäller andra hänsynstaganden som måste tas vid ett bygglov anser byggnadsnämnden att det “ordnar sig”, det behöver typ inte nämnden bekymra sig om:

  • Anpassningskrav och betydande olägenhet får t ex inte medföra att det som är tillåtet enligt detaljplanen inte kan genomföras.
  • Det kommer att fixa sig med de större vattensalamandrarna om föreslagna skyddsåtgärder genomförs.
  • Parkeringsbehovet anses vara tillgodosett.
  • Den ökade trafiken på Rostvägen bedöms acceptabel och inte orsaka några större olägenheter.
  • Dagvattenhanteringen kommer att utformas så att dagvatten inte förs vidare ner på Rostvägen.
  • Exploateringen bör ha kunnat förväntas av grannarna i området.
  • Placeringen och utformningen av byggnaden bedöms inte medföra någon betydande olägenhet för grannarna när det gäller buller, insyn, skuggning eller minskad utsikt.

Även i dessa frågor är det uppenbart att subjektiva bedömningar spelar en stor roll…

Jag tror att fler av nämndens ledamöter egentligen var tveksamma till att bevilja bygglov, men de accepterade förvaltningens tolkning av detaljplanen och vad lagen säger om detaljplaner – även om detaljplanen på Blåsut är från 1933.

Men tolkade byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden lagen och detaljplanen rätt? Det tyckte inte grannarna till fastigheten Blåsut 2:18. De trodde inte heller att allt skulle “ordna sig”.

Grannarna har överklagat byggnadsnämndens beslut.

Fortsättning följer i inlägget ”Grannarna på Blåsut överklagar (2) + Nyhet”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, miljö, Rostvägen Blåsut

Kommunen spränger på Blåsut

20 september, 2024 Lämna en kommentar

Den 19 juni 2024 ansökte Babak Salahi Tabrizi om bygglov på fastigheten Blåsut 2:18 mellan Rostvägen 1 och 9. Planerna var att bygga 24 lägenheter fördelade på sex hus i skogsdungen på höjden. Området benämns i byggplanerna för Blåsut Höjd. (Se “Oj, är det skog kvar i Blåsut?”.)

Byggnadsnämnden hade redan den 14 juni gett marklov. Beslutet fattades av byggnadsförvaltningen på delegation och är det första och nödvändiga steget mot att området får bebyggas. De berörda grannarna vid skogs- och bergsområdet överklagade byggnadsnämndens beslut om att bevilja marklov till Blåsut Utveckling. (Se “Marklovet överklagat för Blåsut Höjd”.)

Den 19 juli fattade Länsstyrelsen beslut i ärendet (se “Länsstyrelsens beslut om Blåsut”):

“Länsstyrelsen förordnar att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla och bifaller således yrkandet om inhibition.”

Hela ärendet stoppades tills vidare. Byggnadsnämndens beslut fick inte börja verkställas förrän Länsstyrelsen hade gjort en slutlig prövning av det överklagade beslutet.

Eller?

I förra veckan, den 12 september, började det sprängas i området…

Det blev en viss aktivitet i Blåsutgruppen på Facebook. Blåsutbor undrade vad som var på gång och om inte bygget hade stoppats. Andra reagerade på att det inte hade gjorts någon besiktning på grannfastigheterna innan sprängningarna. Marken var ju bergig.

Jag blev också överraskad över att det sprängdes, byggnadsnämndens beslut var ju inhiberat (“stoppat”) av Länsstyrelsen. Jag skrev till Tekniska på Vänersborgs kommun. Det var denna enhet på samhällsbyggnadsförvaltningen som stod för sprängningen.

Tekniska svarade:

“Det stämmer att Tekniska startade med sprängning för en ny servis på Rostvägen.
Denna är föranledd av en beställning av ny anslutning i verksamhetsområde där Kretslopp och Vatten ansvarar för att tillse behov, vilket beställs och utförs via Tekniska.”

Gällde det fastigheten Blåsut 2:18 undrade jag. Igen. Jag hade faktiskt frågat om det redan i det första mailet.

“Tyvärr är detta en fråga som jag får hänvisa till va-verket@vanersborg.se för svar på.”

Sådana svar genererar automatiskt nya frågor… Jag skrev till Kretslopp och Vatten, en annan enhet på förvaltningen.

“Tekniska började spränga för en ny servis på Rostvägen i Blåsut förra veckan. Arbetet är föranlett av en beställning av ny anslutning i verksamhetsområde där Kretslopp och Vatten ansvarar för att tillse behov.
Är arbetet en förberedelse för Blåsut Höjd, dvs byggnationen av sex stycken fyrbohus med totalt 24 lägenheter på fastigheten Blåsut 2:18?
Hur förhåller sig i så fall kommunens åtgärder till Länsstyrelsens beslut i ärendet den 19 juli om inhibition av kommunens beslut?”

Jag fick svar snabbt, men svaret gjorde mig både överraskad och mycket fundersam:

“Jag har inte informerats om Länsstyrelsens beslut i ärendet den 19 juli om inhibition av kommunens beslut. Jag får efterfråga beslutet och se hur det påverkar anslutningen.”

Hur står det egentligen till med kommunikationen mellan kommunens enheter och förvaltningar? Tänkte jag, och tänker väl egentligen så fortfarande… Information och beslut som angår flera parter i ”kommunhuset” måste ju kommuniceras säkert, organiserat och på upparbetade kanaler.

Och varför beställde byggnadsförvaltningen överhuvudtaget en ny anslutning när Länsstyrelsen tills vidare har stoppat byggplanerna?

Två dagar senare, igår den 19 september, fick jag följande besked från Kretslopp och Vatten:

“Vår bedömning är att inhibitionsbeslutet inte i sig hindrar en fortsatt utbyggnad av den allmänna va-anläggningen fram till förbindelsepunkten som kommer sättas av 0,5 m utanför tomtgräns.

Inhibitionsbeslutet avser endast det beviljade marklovet för fastigheten som ska bebyggas (Vänersborg Blåsut 2:18). Marklovet avser väg inom fastigheten och inhibition har skett då länsstyrelsen inte anser att det finns tillräckligt underlag för prövningen. Som du skriver har Kretslopp och vatten ett ansvarar att tillse behov nämligen att kommunen har en utbyggnadsskyldighet inom verksamhetsområdet, det vill säga en skyldighet att snarast ”så snart det kan ske” tillse att behovet av allmänna vattentjänster tillgodoses i området genom en allmän va-anläggning.”

”Vår bedömning” torde vara byggnadsförvaltningens bedömning. Och det är intressant att det ändå är en bedömning. Det finns, som jag ser det, alltid en viss osäkerhet i en bedömning.

Men huruvida inhibitionsbeslutet inte hindrar en fortsatt utbyggnad av den allmänna va-anläggningen vågar jag inte uttala mig om. Även om jag som lekman kan tycka att det är uppenbart att det är Blåsut Utvecklings byggplaner som är orsak till utbyggnaden av VA-anläggningen. Om inte byggplaner fanns på fastigheten så vore ju en utbyggnad helt onödig. Utbyggnaden är helt uppenbart en förutsättning för en byggnation på fastigheten – en utbyggnad som är inhiberad av Länsstyrelsen…

Det här är dock en juridisk fråga som “grannarna”, som har överklagat byggplanerna, får undersöka noggrannare. Resultaten skulle kunna bli sprängstoff…

En politisk fråga torde vara varför samhällsbyggnadsförvaltningen lägger ner pengar på arbeten som kan visa sig vara totalt onödiga. Det förekommer knappast ett enda sammanträde i kommunstyrelsen där det inte finns minst ett ärende där samhällsbyggnadsnämnden äskar mer pengar… Och så visar det sig att pengar investeras i nya VA-anslutningar i obebodda skogs- och bergsområden i kommunen.

Helt i onödan.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Rostvägen Blåsut, Samhällsbyggnadsnämnden, VA

Länsstyrelsens beslut om Blåsut

26 juli, 2024 Lämna en kommentar

De berörda grannarna vid skogs- och bergsområdet på fastigheten Blåsut 2:18 överklagade byggnadsnämndens beslut om att bevilja marklov till Blåsut Utveckling. Det gjordes den 9 respektive 11 juli. (Se “Marklovet överklagat för Blåsut Höjd”.)

Den 19 juli fattade Länsstyrelsen beslut i ärendet. Rubriken på beslutet hade följande lydelse:

“Överklagande av beslut om marklov för anläggande av väg på fastigheten Blåsut 2:18 i Vänersborgs kommun, nu fråga om inhibition”

Byggnadsnämndens beslut, som fattades på delegation av en tjänsteperson den 14 juni, hade som jämförelse rubriken:

“Marklov för ändring av marknivå”

Länsstyrelsen gjorde det “enkelt” för sig genom att egentligen bara bedöma ett av de anförda argumenten, “anläggande av väg”. Å andra sidan ansåg Länsstyrelsen att detta argument räckte för att fatta sitt beslut.

Länsstyrelsen beslutade:

“Länsstyrelsen förordnar att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla och bifaller således yrkandet om inhibition.”

Hela ärendet stoppas tills vidare. Byggnadsnämndens beslut får inte börja verkställas förrän Länsstyrelsen har gjort en slutlig prövning av det överklagade beslutet.

Länsstyrelsens beslut är en seger för de klagande, om än en tillfällig sådan. Men då ska man faktiskt ha i åtanke att frågan om inhibition bedöms utifrån hur sannolikt det är att överklagandet kommer att bifallas av Länsstyrelsen.

Länsstyrelsen skriver i beslutet:

“För att inhibition ska vara motiverat bör som regel krävas en tämligen hög grad av sannolikhet för att överklagandet kommer att bifallas eller för att verkställighet av det överklagade beslutet kommer innebära irreparabla skador på t.ex natur- eller kulturvärden.”

Det finns alltså stor anledning för de klagande att hysa en viss optimism inför framtiden. Det kan på tämligen goda grunder antas att Länsstyrelsen kommer att bifalla överklagandet.

Eller?

Länsstyrelsen motiverar sitt beslut om inhibition:

“Av de ritningar som finns i ärendet går inte att utläsa marknivåerna på Mandolinen 10 där den tänkta vägen ska ansluta. Det finns heller inget material som visar hur den nya infarten kommer att ansluta i förhållande till det bygglov för garage som XY och XX (namnen på de berörda fastighetsägarna; min anm) uppger att de erhållit. Det går därmed inte att avgöra om den nya anslutningen medför betydande olägenheter för dem.

Det går inte heller att avgöra hur stor utfyllnaden blir eftersom marknivån för den befintliga marken inte är angiven.

Marklovet kan i vart fall på dessa grunder komma att upphävas.

Med hänsyn till ovanstående finns skäl att besluta om att det överklagade bygglovet tills vidare inte får tas i anspråk. Yrkandet om inhibition ska därför bifallas. Länsstyrelsen kommer senare att avgöra ärendet slutligt.”

Blåsut Utveckling, som ansökte om marklov, ska få tillfälle att, senast den 9 augusti, avge ett yttrande i ärendet. (Det verkar dock inte som om byggnadsnämnden ska få yttra sig, vilket jag inte förstår orsaken till.)

Jag är tämligen övertygad om att Blåsut Utveckling kommer att lämna synpunkter och kompletterande uppgifter på det som Länsstyrelsen anser saknas. Och då kan man ju undra om Länsstyrelsen utifrån Blåsut Utvecklings yttrande kommer att godta marklovet… Hur tungt väger i så fall de klagandes andra argument…?

Det har vi ingen aning om eftersom Länsstyrelsen inte har kommenterat de andra argumenten. Kan det vara så att Länsstyrelsen anser att de argumenten är “mindre viktiga” eftersom Blåsut Utveckling inte behöver yttra sig om dessa… Eller blir det ytterligare möjligheter för Blåsut Utveckling att inkomma med synpunkter och kommentarer när Länsstyrelsen analyserar och bedömer de andra argumenten? Länsstyrelsen skriver ju:

“…kan i vart fall på dessa grunder…”

Det finns uppenbarligen andra grunder… Eller ska det tolkas som att det enbart är på denna grund marklovet kan upphävas? Det är inte helt lätt att veta om Länsstyrelsen faktiskt har begrundat och bedömt alla argument som de klagande anför – eller inte.

Jag kan tänka mig att de klagande vid den än så länge obebyggda skogsfastigheten pendlar mellan hopp och förtvivlan. De får leva i ovisshet ett tag till, men Länsstyrelsens beslut är ändå, som jag ser det, ett positivt beslut inför framtiden.

Det kan vara bra att veta att en överklagan av kommunala beslut beaktas och kan ge resultat.

Det finns anledning att återkomma till ärendet.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Rostvägen Blåsut

Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (2)

25 juli, 2024 2 kommentarer

Anm. Det här är det fjärde blogginlägget om byggplanerna på fastigheten Blåsut 2:18 mellan Rostvägen 1 och 9. Det första inlägget var “Oj, är det skog kvar i Blåsut?” och det andra “Blåsut Höjd, Rostvägen”. Detta inlägg är en direkt fortsättning på “Marklovet överklagat för Blåsut Höjd (1)”.

Byggnadsnämndens beslut om marklov har överklagats till Länsstyrelsen av flera grannar. Det är två överklaganden. Det ena överklagandet är undertecknat av tre fastighetsägare (6 personer) och det andra av en fjärde fastighetsägare (2 personer). Det är viktigt att notera att byggnadsnämnden i det här fallet är en tjänsteperson som har fattat beslutet på delegation, dvs i byggnadsnämndens namn.

Fastighetsägarna vill att Länsstyrelsen ska upphäva byggnadsnämndens beslut och också att nämndens beslut om marklov ska inhiberas. Det sistnämnda betyder att Länsstyrelsen ska fatta ett snabbt beslut om att nämndens beslut inte får börja verkställas förrän Länsstyrelsen har fattat det slutliga beslutet om överklagandena.

I det beslut som byggnadsnämnden fattade angående marklov står det :

“Ansökan avser flytt av väg som omfattas av servitut för att möjliggöra en ändring av befintligt vägservitut som sker i dialog med lantmäteriet.”

De klagande som är beroende av denna smala grusväg för att komma till sin bostad skriver särskilt i överklagan:

“I ansökan om marklov nämns enbart ”Flytt av framfartsväg”. Detta är en mycket grov underskattning av vad som egentligen begärs. För att ”flytta” vår befintliga infartsväg krävs tämligen omfattande arbeten, sannolikt även sprängning. Vår nuvarande väg är en liten smal väg som ansluter till Rostvägen. Beviljat marklov avser en dubbelt så bred väg – det är alltså inte bara fråga om en ”flytt” utan om en åtgärd som gör vägen tre gånger så stor som idag.”

Men inte nog med det, följden av den nya planerade vägen blir ännu större:

“Konsekvensen av det beslutade marklovet är att det bygglov vi meddelats gällande komplementbyggnad (garage) på Mandolinen 10 i princip blir oanvändbart för sitt ändamål. Det tas ingen hänsyn till vårt befintliga bygglov i marklovsbeslutet – men uppenbar hänsyn tas till ”kommande byggnation” utan att denna närmare preciseras. Om åtgärden för vilken marklov meddelats genomförs, kommer den komplementbyggnad som vi fått bygglov till inte vara möjlig att nyttja på avsett sätt. Det kommer helt enkelt inte gå att köra in bilen.”

Byggnadsnämnden missade tydligen det här redan beviljade bygglovet för ett garage… 

I Blåsut Utvecklings ansökan om marklov (se “Blåsut Höjd, Rostvägen”) nämns inte ordet servitut överhuvudtaget. Det gör dock byggnadsnämnden i sitt beslut, vilket är citerat ovan. Direkt efter detta citat fortsätter nämnden:

“Detta då befintligt servitut står i konflikt med eventuellt kommande byggnation på fastigheten.”

De klagande vänder sig kraftfullt mot kommunens hantering av frågan kring väg och servitut:

“Det servitut som åsyftas är det servitut för vilket vår fastighet, Mandolinen 10, är härskande fastighet. Vi har ingen som helst önskan om att ändra lokaliseringen av det servitutet. Vägen finns och har funnits sedan länge och den ligger bra där den ligger, på ett sätt som väl smälter in i omgivande natur.”

Det verkar av överklagandet att kommunen inte heller hade kommunicerat denna fråga med berörda. (Det går att läsa mer om servitut på Lantmäteriets sida, se “Servitut”.)

När de klagande författade sina överklaganden hade de inte sett alla de dokument som ingick i den ansökan om byggnadslov som Babak Salahi Tabrizi hade lämnat till kommunen. Den kunskap de hade om byggnadsplanerna var hämtade från TTELA:s artikel om byggnationen. (Se TTELA 4 juli.) Utifrån redovisningen i artikeln ansåg de klagande att byggplanerna inte var förenliga med detaljplanen från 1930-talet. (Här kan du ladda ner de bestämmelser som gäller för detaljplanen i området.)

De klagande framförde tre skäl till att byggplanerna stred mot detaljplanen och dess bestämmelser:

“Det är inte är fråga om vare sig fristående hus eller hus som är sammanbyggda två och två i tomtgräns. I sammanhanget kan påpekas att termen ”fristående hus” indikerar att det handlar om områden med egnahems- och villabebyggelse i ett öppet byggnadssätt (markeras med just Ö), inte om att uppföra sex huskroppar med vardera fyra lägenheter på en och samma fastighet.”

Det har visat sig att TTELA:s referat av byggnadsplanerna var korrekta. (Så klart.) Det innebär, som jag ser det, att de klagandes synpunkter är helt befogade.

Det andra skälet:

“Det synes inte sannolikt att begränsningen om att bebygga endast en femtedel av tomtens yta kan innehållas. I sammanhanget måste också syftet med en sådan planbestämmelse beaktas. Sannolikt handlar det (givet den tid som planen togs fram i) om möjligheterna till dagvattenhantering i ett kuperat landskap. Det måste finnas tillräckligt mycket växtlighet runt varje hus för att förmå suga upp och hantera avrinningen. Parkeringsplatser och lekplats är förvisso inte byggnader men innebär hårdgjorda ytor utan växtlighet vilket rimmar illa med förmågan till avrinning. Rent visuellt bidrar bebyggelsebegränsningen till områdets lummiga karaktär – vilket inte åstadkoms med parkeringsplats (eller lekplats).”

Och det tredje och sista skälet:

“Det saknas synnerliga skäl för en tomtplats som understiger 1000 kvm. Givet att vart och ett av husen, enligt planen, ska ha en tomtplats om minst 1000 kvm skulle det krävas minst 6000 kvm för 6 hus och fastigheten är, enligt ttela på 5 300 kvm. Det är heller inte känt om siffran handlar om fastigheten som är geografiskt sammanhållen (vilket bör vara ett krav för att kunna tala om tomtplats) eller om siffran innefattar all mark med fastighetsbeteckningen Blåsut 2:18.”

Det är tunga argument som de klagande anför eftersom det är detaljplanen som reglerar hur mark och vatten ska användas och hur bebyggelsen ska se ut. Detaljplanen talar alltså helt enkelt om vad man får och inte får göra för byggåtgärder inom planområdet. Och detaljplanen från 1930-talet föreskriver precis det som de klagande tar upp i överklagandet.

Detaljplanen gäller och jämför man bestämmelserna i detaljplanen med byggplanerna för ”Blåsut Höjd” så stämmer de knappast överens – även om byggnadsnämnden tycker det…

De klagande anför också en del andra argument för att byggplanerna på fastigheten Blåsut 2:18 ska stoppas. De skriver om sprängningarna och dess konsekvenser, den framtida trafiksituationen och salamandrarna. Frågan ställs också om varför inte alla grannar tillfrågades och en av fastighetsägarna har synpunkter på Lantmäteriets hantering av ärendet.

De klagande är mycket kunniga och har, som jag ser det, mycket vederhäftiga och rimliga argument. Nu är det upp till Länsstyrelsen att ta ställning. Vi får se hur det går.

Så tänkte jag avsluta mitt blogginlägg – och så fick jag reda på att Länsstyrelsen har fattat ett beslut. Men det skriver jag om imorgon – se ”Länsstyrelsens beslut om Blåsut”…

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Rostvägen Blåsut