Arkiv
Skoldebatten på Torpaskolan
Igår torsdag gick Lärarförbundets traditionella skoldebatt av stapeln. I Torpaskolans aula samlades representanter för samtliga kommunala partier. Det var för övrigt samma aula där jag för 47 år sedan satt och hörde rektor Sten Axelsson läsa upp i vilken 7:a jag skulle börja och vilken klassföreståndare jag skulle få. Min klass fick förresten den beryktade läraren Bertil Holmer, på den tiden en legend i pedagogiska kretsar. Han visade prov på sin pedagogiska fingertoppskänsla redan den första veckan när han tog stryptag på undertecknad…
Partierna ställde upp med både skolpolitiker (ledamöter i Barn- och Ungdomsnämnden) och andra lokalpolitiker. Flera partier hade samlat två representanter, medan Centerpartiet hade tre. Det var nästan lite pinsamt när de tre centerpartisterna trängde ihop sig på scenen bakom en liten bänk.
Det var många från Barn- och Ungdomsnämnden på podiet. Nämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) var naturligtvis där, liksom Orvar Carlsson (KD), Gunnar Bäckman (KD), Marika Isetorp (MP), Kerstin Andersson (FP), Kenneth Borgmalm (S), Annalena Levin (C) och Marianne Karlsson (C).
Min gamle partikollega Magnus Bäckström har ju som bekant lämnat Vänsterpartiet och representerade igår Välfärdspartiet, dagen till ära iklädd Välfärdspartiets färggranna lila tröja. För er som undrar, vågar jag mig nog på att säga att Bäckström inte lämnade Vänsterpartiet på grund av den skolpolitik som Vänsterpartiet har fört i Vänersborg. Hur som helst, jag fick därför ensam representera Vänsterpartiet.
Nämnas kan att Kurt Karlsson faktiskt vågade sig till Torpaskolan, han representerar ju som bekant kommunens sverigedemokrater. Jo, Kurt heter Karlsson och inte Callesson som Mats Andersson, den tredje centerpartisten, envisades med att kalla honom. Curt Callesson är faktiskt en annan pedagogisk legendar med förflutet från Torpaskolan.
Kvällen innebar med andra ord ett ypperligt tillfälle att ställa Vänersborgs skolpolitiker till svars. Tyvärr var det ganska glest på åhörarplatserna. Det är svårt att förstå att inte fler, framför allt lärare, tog tillfället i akt att komma. Det saknas ju inte åsikter i kommunens lärarrum… Det stora glädjeämnet när det gäller publiken var att två klasser från Torpaskolan var närvarande och lyssnade på debatten.
Moderator för skoldebatten var för tredje gången i rad Jan Lindvall. Tyvärr, tyckte i varje fall jag, blev det ett alltför stort fokus på rikspolitik. Vi som var där var ju kommunalpolitiker och skulle nog helst ha velat diskutera den kommunala skolpolitiken.
Debatten blev som vanligt en typisk valdebatt, där partiernas representanter lovade guld och gröna skogar. Om man ska lita på vad partierna säger kommer det inom en mycket snar framtid att falla ett regn av pengar på skolan, till lärares löner, till mindre klasser, till speciallärare osv osv – bara man röstade på just det partiet.
Det blev pinsamt…
I min inledning betonade jag att väljarna borde strunta i vad politikerna säger och titta på vad de gör. De skulle t ex kunna fråga sig, vad den styrande mini-alliansen i Vänersborg (moderater, folkpartister och kristdemokrater) har gjort under den gångna 
mandatperioden för skolan. Eller varför de ska lita på socialdemokrater och centerpartister som drog ner bortåt 150 lärartjänster när de hade makten i Vänersborg 2006-2010.
Jag betonade, som vanligt, att Vänsterpartiet under hela mandatperioden har redovisat sitt arbete, sina förslag, yrkanden, reservationer, åsikter och idéer osv på sin hemsida och min blogg, i stort sett dagligen eller varannan dag.
Och där kan man läsa hur Vänsterpartiet ständigt har argumenterat för mer pengar till förskola och grundskola. Och väldigt ofta fått sina förslag på ordentliga satsningar nedröstade…
Men som sagt, nu är det val. Och då övertrumfar partierna varandra med vallöften… Som vanligt när det är val. Löften som sedan snabbt glöms bort… Tills det närmar sig val nästa gång. Som jag ser det, och det är väl egentligen ganska självklart, så måste partierna inför varje val konfronteras ordentligt med den politik de faktiskt har fört. Tyvärr blev det alldeles för lite av den varan igår.
Stämpelklockan diskuterades, denna för lärarna så förhatliga uppfinning som de styrande partierna i Vänersborg införde för något år sedan. (Det var Moderaterna och Socialdemokraterna i PFU, Personal- och förhandlingsutskottet, som beslutade detta. Miljöpartiet röstade nej. Inga andra partier är representerade i PFU.) Lena Eckerbom Wendel (M, som sitter i PFU) och Marie Dahlin (S, som inte sitter i PFU) försvarade stämpelklockan med att då synliggörs lärarnas arbetstid… För vem kan man undra. Tror de att lärarna inte visste om sin arbetstid utan stämpelklocka? Eftersom arbetsgivaren vägrar att betala ut övertidsersättning och att uttagande av komptid förutsätter att en annan lärare gratis åtar sig den komplediges arbete, så vet alla lärare att stämpelklockans uppgift endast är att kontrollera lärarna. Jag kan inte låta bli att tänka på utbildningsminister Jan Björklunds mycket tuffa kommentar i gårdagens partiledarutfrågning när han beskrev kommunernas syn på pedagogerna:
”De ska inte tro att de är nånting.”
Jan Björklund sa också i samma intervju:
”Skolan i Sverige styrs av en massa kommunala amatörer.”
Personalorganisationerna (facken) har utlovats en utvärdering av stämpelklockan. Detta har dock inte gjorts. Vi får se om det händer något nu. Efter valet…
Egentligen har jag nog med detta sammanfattat debatten. Det var en typisk valdebatt helt enkelt. I negativ mening alltså. Kanske skulle man också kunna säga att det råder en ganska utbredd okunskap bland flera ledamöter när det gäller de villkor som rektorer, lärare och elever arbetar under. Men det är kanske inte så konstigt, arbetar man som lärare (som jag gör) så ingår ju detta i vardagen. Så är det inte för de andra politikerna. Kanske skulle man emellertid kunna önska en bättre kunskap på vissa håll om skolans styrdokument (Skollag, Läroplan mm) än vad som är fallet.
Jag kan inte heller låta bli att avslutningsvis referera två av Kurt Karlssons uttalanden. Jag tycker att det är viktigt för alla som funderar på att rösta på Sverigedemokraterna i Vänersborg. Och det tycks ju vara ganska många av EU-valet att döma, särskilt i några av landsbygdsområdena i kommunen.
Kurt Karlsson framförde sin bestämda åsikt att Vänersborg och Trollhättan ska slås ihop till en kommun! Det ansåg Karlsson skulle lösa många av Vänersborgs problem.
Så du som tänker rösta på Sverigedemokraterna – du röstar på att Vänersborg ska upphöra som egen kommun!
Kurt Karlsson ansåg också att eleverna skulle delas upp i olika klasser beroende på sina förutsättningar. Kurt Karlsson:
”För att rädda det som räddas kan, så tror jag att den svenska skolan får fortsätta med segregationen helt enkelt. … I klasser där elever behöver ha extra stöd och hjälp och få det i en anpassad pedagogisk miljö och de högpresterande eleverna då stimuleras i en positivt lärande miljö utan en störande omgivning.”
Elitklasser och… Ja, vad då? Anti-elitklasser? Klasser där de som inte är intresserade av skolan eller som av någon anledning inte har de förutsättningar för lärande som Kurt Karlsson kräver ska sättas i särskilda egna klasser. Då stör de ju i varje fall inte de studiemotiverade…
Det här är bland det mest reaktionära jag har hört på många år!
Efter debatten kom en tjej med utländsk härkomst fram till mig:
”Om jag hade fått rösta, så hade jag röstat på Vänsterpartiet.”
Sådant värmer!
En grupp flickor, också med utländsk härkomst, konfronterade Kurt Karlsson och hans syn på invandring.
”Invandringen måste begränsas.”
Sa Kurt Karlsson till flickorna.
Det blev så pinsamt att lyssna när han försvarade Sverigedemokraternas åsikter att jag efter en stund var tvungen att avlägsna mig. Jag skämdes.
Jullov!
Imorgon är det höstterminens sista arbetsdag – för Sveriges alla lärare och elever. För Vänersborgs alla lärare och elever. Nu väntar en välförtjänt ledighet i två veckor, efter en hösttermin som av de flesta elever och lärare upplevs som både lång och slitsam. Vilket den är…
Och imorgon får också fyra årskullar elever svart på vitt på hur det har gått den gångna terminen – resultaten redovisas i form av betyg…
För första gången någonsin sätts betygen av utbildade och legitimerade lärare. Skollagen har nämligen ändrats. Endast legitimerade (”riktiga”) lärare får numera sätta betyg.
Men riksdagen glömde nåt… Skollagen säger att det räcker att man är legitimerad lärare, sådär i allmänhet. Man behöver inte vara behörig och legitimerad i det ämne man sätter betyg i… Det gör, befarar jag, att vikarier och ej legitimerade lärare sätter betyg som de alltid har gjort. Med den skillnaden att betygen skrivs på av vilken legitimerad lärare som helst… (Om nu alla skolor överhuvudtaget har kommit ihåg att lagen har ändrats…)
Trots allt pluggande och alla arbetsinsatser under höstterminen blir inte resultaten och betygen riktigt som alla elever tänker sig…
Resultaten har inte heller blivit riktigt som Jan Björklund och de styrande i Stockholm hade tänkt sig. Resultaten på PISA-undersökningen var, om än inte katastrofala, så åtminstone ”mindre bra”.
PISA-resultaten visar, precis som många andra undersökningar, att de svenska elevernas kunskaper faktiskt sjunker. Både jämfört med andra länder och jämfört med sig självt över tid.
Regeringen verkar vilja möta skolans problem med nya lagar och föreskrifter om ordning och reda. Precis som om det är det som är problemet. Och precis som det inte räcker med den lag som redan finns. Och som är ganska bra. Skolan har nämligen redan nu ganska stora befogenheter. (Vill du veta mer, så kan du ladda ner en skrift om detta på Skolverkets hemsida.)
Jag tror att skolans problem har helt andra orsaker än bristande disciplin. Många debattörer har pekat på en lång rad faktorer – friskolereformen, kommunaliseringen etc. Jag håller med. Skolan borde återförstatligas och vinstintresset i välfärden avskaffas.
Men det är också viktigt att titta in i skolan och klassrummen. Det är här som lärandet sker. Eller borde ske.
Lärarna får allt mindre tid till sin undervisning, till att planera och förbereda lektionerna. Det får lärarna försöka hinna med på den tid som blir över efter rastvakter, föräldrakontakter, ordningsfrågor, dokumentation, konferenser, betygssättning, rättning av nationella prov, konflikthantering, enskilda samtal med elever osv.
Lärarens roll är viktig, ja rent av avgörande för elevernas framgång i lärandet. Lärarnas kompetens har visat sig vara en av de absolut största framgångsfaktorerna.
Läraryrkets sjunkande status i Sverige gör, och har gjort, att många studenter inte väljer lärarbanan. De mest lämpade studenterna till lärarjobbet väljer andra yrken. Och det är ingen utveckling som börjar nu. Det är en utveckling som har hållit på i åtminstone 10 år…
Jag tror att lärarkårens genomsnittliga kompetens har sjunkit på 2000-talet. Med den naturliga och obönhörliga följden att elevernas resultat också sjunker…
I Vänersborg är slutbetygen och resultaten på de nationella proven i åk 9 sämre än riksgenomsnittet. Vänersborg ligger långt ner på samtliga listor över Sveriges bästa skolkommuner… Men om PISA-resultaten har lett till en omfattande nationell debatt om ”skolan kris”, så finns det ingen motsvarande debatt i Vänersborg. Här tycks det inte vara någon ”ko på isen”. Vänersborgs kommunfullmäktige möter skolans problem lugnt och stilla – med minskade ekonomiska resurser…
Gunnar Lidell (M), Lena Eckerbom Wendel (M), Johan Ekström (FP), Kerstin Andersson (FP), Marie-Louise Bäckman (KD), Orvar Carlsson (KD) och Marika Isetorp (MP) delar inte sina partiledares och skoltalesmäns ängslan över den svenska skolans kris. I varje fall inte för Vänersborgs del. Det är lugnt, tycks de med en mun mena, tillsammans med det lokala partiets främste företrädare Morgan Larsson (VFP) – vi kan spara ytterligare pengar på barnen och ungdomarna… De dåliga resultaten i Vänersborgs skolor blir nog bättre av sig självt… Och det ökande antalet elever i behov av särskilt stöd, både pedagogiskt och socialt, klarar sig säkert bra, utan fler pedagoger och vuxna i skolan…
Bara Barn- och Ungdomsnämnden vill tillräckligt mycket. Typ.
Skolinspektionen har under hösten besökt grundskolorna i Vänersborg. Arbetsgivarens budskap till facken vid samverkansmötet senast var, vad jag förstår, att resultatet överlag var väldigt bra i Vänersborg. Och på sätt och vis var det inte helt fel, de flesta skolor klarade sig faktiskt bra och undgick kritik. Och det är naturligtvis mycket glädjande.
Men Skolinspektionen framförde också en del väldigt allvarlig kritik, en kritik som definitivt inte får negligeras. Och jag kan väl tycka, att det hade varit väldigt viktigt att personalorganisationerna hade blivit informerade om denna kritik. (Jag ska ta upp mer om Skolinspektionens granskning senare, när alla rapporter är klara. Rapporterna är för övrigt offentliga och kan läsas här på kommunens hemsida.)
Och med dessa små funderingar önskar jag elever och lärare ett bra jullov! (Särskilt Eva och Britt-Marie…)
Vänersborgs skolresultat – ranking, SALSA mm.
Det var inte bara Vänersborgarens chefredaktör Håkan Lind, som gladdes åt Lärarförbundets skolranking när den kom förra veckan. Gladdes gjorde även Barn- och Ungdomsnämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M). Vänersborg klättrade ju bra många placeringar i rankinglistan jämfört med förra året – från plats 213 till plats 158.
Eckerbom Wendel sa i TTELA:
”Kul men inte förvånande.”
Om det var förvånande eller inte kan man väl ha olika åsikter om. Eckerbom Wendel förklarar Vänersborgs framgångar med:
”satsningar på pedagogiskt ledarskap, kompetens och samspel. Ett långsiktigt arbete som börjar ge effekter i ‘hela kedjan’.”
Tja… Fina ord i varje fall…
Eckerbom Wendel fortsätter i samma TTELA-artikel:
”Den inslagna vägen verkar funka så uppenbarligen gör vi rätt.”
Tyvärr fick glädjen över resultatet i skolrankingen ett snabbt slut. Strax efter publiceringen kom Skolverket med nya, mer aktuella uppgifter…
Lärarförbundets årliga skolranking först.
Skolrankingen bygger på ett antal olika kriterier samt statistik från Statistiska Centralbyrån (=SCB), Skolverket, Lärarförbundet och Sveriges Kommuner och Landsting (=SKL).
Kommunerna rankas på varje kriterium. Ingen del av rankingen är alltså i absoluta tal, utan innebär hela tiden en jämförelse med andra kommuner. Det betyder att en kommun i princip skulle kunna stiga i rankinglistan enbart på grund av att andra kommuner har blivit sämre.
Det kan vara bra att ha i åtanke att rankingen grundar sig på siffror från förra läsåret, utom för eleverna. Där är siffrorna för vårterminen 2012, alltså förrförra läsåret.
Jag redovisar samtliga kriterier som Lärarförbundet har använt i två tabeller.
(OBS. Det finns 290 kommuner i Sverige.)
SALSA-värdet är viktigt. Det förklaras så här:
”Analysverktyget SALSA presenterar kommuners och skolors betygsresultat i årskurs 9 efter att viss hänsyn tagits till elevsammansättningen.”
Vänersborg har klivit drygt 50 placeringar uppåt i rankingen på de båda SALSA-kriterierna sedan förra året. Och det är väldigt bra! Tyvärr ser det ut att ha varit tillfälligt, eftersom resultaten har sjunkit det senaste året. Det återkommer jag strax till.
När det gäller resurser ligger Vänersborg still i rankingen, rankingsiffrorna är fortsatt mycket dåliga – plats 240 av 290 kommuner… Vad det gäller lärartätheten har det blivit bättre (jämfört med andra kommuner), men Vänersborg ligger fortfarande en bit ner på den nedre halvan i Sverige. Plats 219 kan väl ingen vara nöjd med. Jo förresten, moderater, folkpartister, kristdemokrater, miljöpartister och välfärdspartister, dvs maxi-alliansen, är säkert nöjda och glada. Det är ingen ko på isen, säger dom, typ, och beslutar om en, i praktiken, nedskärningsbudget för 2014…
Lärartäthet är för övrigt den enskilt viktigaste variabeln för bra resultat hos eleverna. Det har skolforskaren Hattie slagit fast. (Naturligtvis måste lärarna vara kunniga och användas rätt.) Det är därför som Lärarförbundet ger de två kriterierna, andelen pedagogiskt utbildade lärare och lärartäthet, dubbel vikt i sammanräkningen. Lärarförbundet menar att tillgången till kompetenta lärare är den enskilt viktigaste faktorn för skolframgång. Och så är det ju.
Vänersborg ligger på den övre halvan när det gäller utbildade lärare och det är bra.
Flera av Vänersborgs ”styrkor” har inte något med grundskolan att göra. Tre delområden tillhör faktiskt helt och hållet gymnasiet. (Fast det är ju naturligtvis bra att Vänersborg ligger högt på detta område.) Dessutom har väl lärarlönerna närmast med avtalet att göra och inget som varken politiker eller förvaltning kan påverka, eller, snarare, vill påverka. Mig veterligt har inte Vänersborg satsat något extra på löner. Det högre löneläget kan säkerligen förklaras av att lärarkåren är ovanligt ålderstigen i Vänersborg… Hur som helst, lärarna i kommunen är säkert tacksamma för det lilla – att Vänersborg tycks ha högre lön än t ex Trollhättan. Kanske kan det locka hit fler kompetenta lärare.
De gamla lärarna ser också ut att vara relativt friska, men här har Vänersborg ramlat ner med nästan hundra placeringar. Förra året hamnade Vänersborg på plats nr 21.
Så vad säger vi om rankingen?
Visst är det glädjande att Vänersborg avancerade i rankingen, plats 158 mot förra årets 213. Å andra sidan har många av kriterierna inget att göra med det som händer i grundskolans klassrum. (So to speak.) Och tittar vi på de kriterier, som politikerna bestämmer över, resurser och lärartäthet, så har Vänersborg en lång väg kvar att gå…
Men har inte elevernas kunskapsresultat förbättrats? Jo, det har dom. Och det är väl det som har gett anledning till glädjeropen. Men så presenterade Skolverket betygsstatistiken för läsåret 2012-2013, dvs aktuellare siffror än de Lärarförbundet har använt i sin rankning…
Och vips, så blev det inte så roligt längre för Vänersborg…
Skolverket redovisar följande siffror för de 9:or som gick ur nu i våras, 2013:
Jo, du läser rätt. Nästan var 3:e elev på Dalboskolan saknar betyg i 2 eller flera ämnen… Och var 4:e elev, på Dalboskolan, är inte behörig att söka till ett yrkesprogram på gymnasiet… (För att vara behörig krävs det godkänt betyg i ämnena svenska, engelska och matematik samt i 5 ytterligare ämnen, totalt 8 ämnen.)
På sammanträdet fick nämndledamöterna ytterligare lite fakta:
- 55 av de elever som gick ur åk 9 i Vänersborg i våras var inte behöriga till ett nationellt yrkesprogram.
- 96 elever saknade godkänt betyg i ett eller flera ämnen.
Ser man till utvecklingen av det genomsnittliga meritvärdet under de senaste åren kan man väl inte direkt hålla med nämndens ordförande Eckerbom Wendel när hon sa till TTELA att den inslagna vägen verkar fungera…
Lärarförbundets senaste skolranking grundar sig alltså på statistiken för 2012…
Det är väl inte särskilt svårt, utifrån Skolverkets alldeles färska siffror för 2013, att gissa hur det kommer att gå i nästa års skolranking…?
Det här är ingen rolig läsning. Vänersborg måste göra något åt dessa siffror. De måste höjas. Det borde alla vara överens om, åtminstone alla politiker. Kan man tycka.
Och det inte bara för statistikens skull. Eller för att bra förskolor och skolor kan locka till sig barnfamiljer till Vänersborg. Eller för att det gynnar företagsamheten på sikt.
Nä, inte bara därför. Utan också för att bakom varje siffra finns också en enskild elev som ska ha så mycket kunskap som möjligt med sig ut i livet…
OCH!
Varje elev har enligt Skollagen rätt att få det stöd som han/hon behöver för att nå godkända resultat!
Och nu…?
Förvaltningen ger beskedet att varje rektor ska utarbeta en handlingsplan för att höja betygen. Det har vi faktiskt hört förr…
Förvaltningen ger också beskedet att beslutet om förstelärarna med all säkerhet rivs upp… Det var ett bra besked (se ”Karriärtjänster i skolan”).
Vad ger politikerna för besked då?
Politikerna i fullmäktige ger beskedet att grundskolorna ska dra ner på kostnaderna 
2014…
I Vänersborg tycks inte majoriteten av politikerna inse behovet och nödvändigheten av en bra grundläggande utbildning. De verkar nöjda som det är. Och som det blir…
Jag är inte nöjd. Vänsterpartiet i Vänersborg är inte nöjt.
Karriärtjänster i skolan
Det kanske är dags för ett pedagogiskt genombrott i Vänersborg detta läsår? En nyhet för i år är nämligen att 10 lärare har fått titeln ”förstelärare”.
Det är på utbildningsminister Jan Björklunds (FP) förslag som så kallade karriärtjänster har införts inom skolväsendet. Björklund säger (källa):
”Läraren är den avgörande faktorn för skolans resultat. De duktigaste lärarna ska belönas och ges möjlighet till karriärvägar.”
Regeringen beslutade att finansiera inrättandet av karriärtjänster för lärare i grund- och gymnasieskolan och motsvarande skolformer. Reformen trädde i kraft den 1 juli i år. Vänersborg har sökt och fått 425.000 kr av Skolverket för att inrätta 10 tjänster som så kallade förstelärare i grundskolan. Bidraget motsvarar den löneökning på 5.000 kr i månaden som förstelärarna ska få. (Eller?)
Det finns en del frågetecknen kring dessa karriärtjänster i Vänersborg. Det beror inte bara på att allt gick väldigt fort inför detta läsår. Barn- och Ungdomsförvaltningen ville nämligen inte att de statliga pengarna skulle frysa inne, utan utsåg ”hastigt och lustigt” ett antal personer till så kallade förstelärare. För detta läsår. Och bara för detta läsår.
Och så fick 10 lärare ”dela på” de statliga pengarna.
Jag har förståelse för att det blev bråttom och att tjänsterna bara avsåg en begränsad tidsperiod på ett läsår under de omständigheter som rådde. Men när jag läser en protokollsanteckning (MBL 14 maj) från Lärarförbundet blir jag lite fundersam. Lärarförbundet skriver:
”Vi reagerar kraftigt på arbetsgivarens sätt att hantera uttagningsprocessen till förstelärartjänsterna i matematik och no.”
Skrivningen är tämligen kraftfull och får mig att ana ugglor i mossen – eller att något i varje fall skulle kunna ha gjorts både annorlunda och bättre. Men jag vet inte. I varje fall är det anmärkningsvärt att inte arbetsgivaren och facket kan bli överens i denna fråga. Frågan är som jag ser det oerhört viktig.
Det är förvaltningschefen som bestämmer, och ska bestämma, vem som ska bli förstelärare. Jag anser att det vore bättre om förvaltningschefen bestämde detta tillsammans med personalorganisationerna (facken). Om det bara är arbetsgivarsidan som utser förstelärarna finns det en viss risk att personliga relationer kan få betydelse. Eller, vilket är minst lika allvarligt (för alla parter), misstanken om det…
För övrigt trodde jag att tjänsterna som förstelärare gällde ett läsår bara detta innevarande läsår och sedan, nästa läsår (2014-2015), skulle tjänsterna gälla tills vidare, dvs den som blir förstelärare kommer att vara det de kommande åren också. Och också få behålla löneökningen på 5.000 kr i månaden.
Så verkar det inte bli. Tydligen ska tjänsterna alltid gälla läsårsvis. Det betyder att den som genom sina meriter blir utsedd till att bli förstelärare ena året kan betraktas som mindre skicklig och erfaren nästa läsår – och bli av med både förstelärartjänst och lön…
Lärarförbundet skriver:
”Om karriärtjänsterna ska vara attraktiva och locka ”exceptionellt duktiga lärare” innebär en reell löneökning den extra morot som kommer att gynna utvecklingen och den ökade måluppfyllelse som kommunen som huvudman eftersträvar. Regeringens ambition är att både förstelärare och lektorer ska vara tills vidareförordnanden.”
Lärarnas Riksförbund skriver i sin protokollsanteckning:
”En förstelärare kommer naturligtvis inte sluta vara kvalificerad enligt ovanstående exempel bara för att tjänsten ”tar slut”, och inte heller sluta utveckla undervisningen. Om huvudmannen en gång bedömt en lärare att vara särskilt kvalificerad kvarstår väl den bedömningen? Det är en mycket märklig karriärtjänst om man gör karriär under ett år och sedan tar ett ”kliv ned” igen.”
Det verkar vara ett tankefel från arbetsgivarens, dvs BU-förvaltningens, sida. Och det är anmärkningsvärt att inte arbetsgivaren kan bli överens med facken i denna viktiga fråga.
De 10 tjänsterna som förstelärare fördelas enligt följande:
- Matematik 3 tjänster
- NO/Teknik 3 tjänster
- Svenska 3 tjänster
- Musik 1 tjänst
Det kommande läsåret utgör undantag. Då gäller följande: matte 6 tjänster(!), NO/Tk 1, Sv 2 och Mu 1. Visst är det många mattelärare… Det har satsats på matematikundervisningen i många år nu och resultaten bland eleverna tycks ändå sjunka för varje år. Både i Vänersborg och Sverige. Men ok, 6 förstelärare i matematik det första året. Det gick som sagt fort…
De fackliga organisationerna reagerade inte på den fördelning av tjänsterna som ska gälla fortsättningsvis (efter det första läsåret). Men det gör jag. Jag kan inte låta bli att undra varför i all världen just matte, NO, svenska och musik ska vara betjänta av förstelärare och inte engelska, tyska, franska, spanska, geografi, historia, religionskunskap, samhällskunskap, slöjd, hem- och konsumentkunskap, idrott och hälsa?
Vad är orsakerna till denna fördelning? Hur kan förvaltningen motivera att förstelärare ska utses i vissa ämnen men inte i andra? Det är väl inte så att ämnen värderas olika? Det är väl inte så att arbetsgivaren anser att det finns viktiga och mindre viktiga ämnen…?
Detta känns som ett stort tankefel från arbetsgivarens, dvs BU-förvaltningens, sida. Även om arbetsgivaren tycks vara överens med lärarfacken.
Det finns ytterligare en fråga där arbetsgivaren inte kommer överens med ett av lärarfacken.
Lärarna har ett speciellt och för gemene man komplicerat arbetstidsavtal. Det handlar om hur mycket lärare ska ”få lov” att arbeta hemma. Förenklat kan man väl säga att arbetsgivaren vill att lärarna ska arbeta mer i skolan och mindre, eller inget alls, hemma. När lärarna är på skolan kan arbetsgivaren nämligen lägga på lärarna allt fler arbetsuppgifter eftersom det är rektorn som bestämmer över arbetstiden på skolan – något som samtliga lärare i detta land har erfarit. Fler arbetsuppgifter alltså. Och som är en av de absolut viktigaste anledningarna till att unga studenter idag väljer bort läraryrket.
När de nya förstelärartjänsterna nu inrättas passar arbetsgivaren i Vänersborg på att förlägga en större del av lärarnas arbetstid på arbetsplatsen. Det innebär med automatik att förstelärarna får mindre tid till de uppgifter som görs hemma (på så kallad förtroendearbetstid).
Ändå öppnar Lärarnas Riksförbund (LR) dörren för en kompromiss:
”LR har därför den bestämda ståndpunkten att förstelärare själva ska få välja vilket avtal som ska tillämpas.”
Barn- och Ungdomsförvaltningen bryr sig inte om kompromissförslaget. Den står fast vid sitt beslut. Det är anmärkningsvärt att inte arbetsgivaren kan kan bli överens med facket i denna viktiga fråga.
Arbetsgivaren i Vänersborg tycks ha glömt att karriärtjänsterna är till för lärarna. Att bli förstelärare innebär att göra karriär för att att läraren ifråga redan är en skicklig yrkesutövare. Eller som utbildningsminister Björklund uttryckte det:
”De duktigaste lärarna ska belönas och ges möjlighet till karriärvägar.”
Arbetsgivaren i Vänersborg tycks vända på det. Den använder förstelärartjänsterna för att lärarna ska göra karriär – genom att få nya arbetsuppgifter.
Det händer alltför ofta att arbetsgivaren i Vänersborg inte kommer överens i viktiga frågor med personalorganisationerna. Ska skolan i Vänersborg ha en chans att lyftas från de bottennoteringar som Vänersborg får i undersökning efter undersökning, så måste arbetsgivaren lyssna på personalorganisationerna och respektera deras professionella insikter.
Profilklasser. Eller inte.
Vänersborgs profilklasser diskuterades flitigt för två år sedan. Det var nämligen en del turbulens i samband med urvalet till dessa. Föräldrar hörde av sig med klagomål till Barn- och Ungdomsförvaltningen och TTELA publicerade insändare. En förälder överklagade till och med urvalsprocessen till Skolinspektionen.
Nu ser jag att det ligger två klagomål i diariet. Igen.
En kille ville välja musikprofilen på Vänerparken i första hand och idrottsprofilen på Tärnan i andra hand. Föräldern skriver att enligt informationen som delgavs elever och föräldrar fick eleverna bara göra färdighetsprovet till en av profilerna. Inte båda. Och så blev det. Killen gjorde färdighetsprovet endast till musikprofilen. Det betydde att han inte hade en chans att bli antagen på idrottsprofilen. Och så blev han inte antagen till musikprofilen… I efterhand, skriver föräldern, fick de höra att en annan elev fick göra färdighetsproven till båda profilerna.
Den andra föräldern är upprörd. Hennes son sökte till idrottsprofilen. Han gjorde färdighetsprovet när han inte var helt ok. Han hade varit på vårdcentralen dagen innan. Killen gjorde provet därför att det enligt informationen till elever och föräldrar framgick att det inte enbart var den fysiska förmågan som skulle avgöra intagningen. Killen blev 22:a reserv.
Det tycks mig något ”vanskligt” att ett enda tillfälle ska ha en sådan betydelse och vara så avgörande. Jag tänker t ex på världens bästa skidåkare, Petter Northug. Ena dagen vinner han ett lopp, nästa dag kommer han på plats 28.
Det är helt enligt Skollagen (10 kap, 4 §) att inrätta profilklasser i högstadiet.
”Skolans val får omfatta ett lokalt tillval.”
Det är rektor som fattar beslut om lokala tillval, dvs profilklasser. Skollagen (9 kap 9 §):
”Rektorn beslutar om hur utrymmet för skolans val ska användas. Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta sådana beslut.”
Problemet är väl bara att den centrala skolenheten, i strid mot Skollagen, har 3 rektorer…
Det är också helt ok, enligt Skolförordningen (9 kap § 25), att använda färdighetsprov som villkor för antagningen. Både musik- och idrottsprofilerna har färdighetsprov.
I samband med förälderns anmälan till Skolinspektionen (se ovan), så fick kommunen kritik. Skolinspektionen skrev den 20 juni 2012:
”Skolinspektionen bedömer vidare att det inte finns förutsättningar för att använda färdighetsprov till profilklassen idrott utifrån de omständigheter som Vänersborgs kommun beskrivit.”
Skolinspektionen förelade Vänersborg att vidta åtgärder. Vilket gjordes. Den 27 september 2012 skriver Skolinspektionen:
”Mot bakgrund av uppgifterna i redovisningen bedömer Skolinspektionen att Vänersborgs kommun vidtagit tillräckliga åtgärder.”
Vänersborgs kommun har inte gjort något formellt fel vad jag kan förstå. Möjligtvis finns det brister i informationen till elever och föräldrar. Föräldrarnas klagomål ovan tyder på det. Och så får det naturligtvis inte vara.
Det finns 3 profilklasser i Vänersborg, idrottsprofilen på Tärnan, musik- och bildprofilerna på Vänerparken. Tidigare fanns det också en dansprofil på Vänerparken, men den är numera avskaffad. Profilklasserna startades en gång under ett väldigt ”starkt tryck” från Barn- och Ungdomsnämnden och särskilt från dess ordförande S Anders Larsson (S).
Hur ska man ställa sig till profilklasser? Det är viktigt att frågan diskuteras tycker jag. Även om det är rektor som bestämmer och ingen annan.
Jag tycker att det är väldigt tidigt att välja profiler när man går i 6:an. Själva systemet innebär ju att några blir ”bortvalda”. Går det ihop med skolans värdegrund? Några citat från Läroplanen (LGR 11):
”Skolväsendet vilar på demokratins grund. … ska främja alla elevers utveckling … förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna … främja aktning för varje människas egenvärde … låta varje enskild elev finna sin unika egenart … omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling…”
Grundskolan är obligatorisk och att då försätta elever i situationer som ger en känsla av att de inte duger tycker jag är förkastligt.
Nyligen redovisades dessutom en granskning som SVT hade gjort. Den visade att det finns ett kraftigt motstånd i kommunerna mot tidiga elitsatsningar för barn inom idrotten. Varför ska detta då finnas i grundskolan – redan när barnen går i åk 6?
Högstadieskolorna lägger ner mycket arbete på att skapa bra och fungerande klasser i åk 7. Hur profilklasserna ska se ut avgörs bara av resultaten på färdighetsproven. Den föräldern ovan, som skrev om sin son som inte var i form vid provtillfället, skriver också att det var 7 killar i pojkens klass som sökte idrottsprofilen. 6 kom in…
Får det vara så? Undrar hur många vuxna som skulle acceptera en sådan behandling…
Profilklasserna i Vänersborg har lett till en oönskad segregering. Musik- och bildprofilerna väljs till stor del av flickor ”utan invandrarbakgrund”. Profilerna väljs dessutom av många för att de vill gå på Vänerparken, inte för att de är speciellt intresserade av bild eller musik.
Profilklasserna kostar mer än ”vanliga” klasser. Det innebär i systemet med elevpeng (varje elev har en prislapp) att de elever som inte går i profilklass får avstå pengar till de som går där.
Visst finns det fördelar med profilklasser. Det är därför det enligt Skollagen är tillåtet att ha dem. Jag tycker dock att nackdelarna är så stora att rektorerna bör ta sig en allvarlig funderare på om de ska vara kvar.
Några av problemen skulle kunna lösas om bildprofilen hade förlagts på Tärnan, som till skillnad från Vänerparken dessutom har välutrustade lokaler för bildundervisning. Eller musikklassen till nya Torpa som utrustats med 6-7 lokaler för undervisning i musik! Detta kunde i varje fall ha fått positiva effekter för integrationen.
Det är nog läge att även politikerna diskuterar profilklasser…
Nästan vem som helst kan bli lärare
Det är inte sant.
”DN [Dagens Nyheter] kan i dag visa att söktrycket nu är så lågt att i princip vem som helst kan komma in [på lärarutbildningen]. Det räcker med att skriva ett högskoleprov utan att ens läsa frågorna. Höstterminen 2012 antogs 123 personer till landets lärarutbildningar med resultatet 0,1 på högskoleprovet. De antogs enbart tack vare resultatet. Så lågt betyg skulle man inte ens uppnå genom att svara slumpvis på frågorna. Som jämförelse skulle en elev som väljer svarsalternativ ”C” på samtliga frågor få betyget 0,4 på det senaste provet.”
De här blivande lärarna ska få den uppväxande generationen att tillägna sig livets nödvändiga kunskaper…
Det är inte sant.
Den svenska skolan behöver skickliga lärare. Hur ska eleverna annars lära sig? En av de vanligaste sökningarna på Google 2012 var:
”Vad är klockan?”
Staten, regeringen, politikerna i riksdagen m fl har reagerat på situationen. De har varit medvetna om krisen i läraryrket under en längre tid. Och en rad åtgärder har också genomförts, t ex kravet på lärarlegitimation. Dock har Jan Björklunds förslag inte alltid träffat rätt… Men staten har begränsade möjligheter att göra något.
Lärarna är kommunalt anställda…
Och kommunerna har ofta andra intressen än att satsa på lärare… Eller på barnens utbildning… Ett stort antal kommuner vill framför allt hålla sina snålt tilltagna skolbudgetar, och helst frigöra pengar genom att skära ner ännu mer. Så att det blir pengar över till andra saker, typ arenor…
Vänersborg är en sådan kommun.
Kommunerna sparar bland annat genom att lärarna får allt fler uppgifter. Färre lärare ska göra allt mer. Oftast tvingas lärarna arbeta med sådant som inte hör till deras viktigaste uppgift – undervisning. Och ändå ska lärarna hinna med just att undervisa ännu fler klasser. Ännu fler elever. Med allt mindre tid till planering och efterarbete…
Inte undra på att ungdomar med höga betyg och höga ambitioner väljer andra yrken än läraryrket…
Stockholms kommun fick i februari i år ett föreläggande från Arbetsmiljöverket (AV).
”Ni [Stockholms kommun] ska undersöka omfattningen av de arbetsuppgifter som i dag åligger lärare att utföra och bedöma riskerna för att de kan drabbas av ohälsa eller olycksfall i arbetet till följd av hög arbetsbelastning. Därvid ska omfattningen av de administrativa arbetsuppgifterna särskilt beaktas.”
Det finns en gräns även för lärarna. Arbetsmiljöverket hotar Stockholm med 2 miljoner i vite.
Arbetsmiljöverket skrev också i sitt föreläggande:
”Ni ska se till att det skriftligen blir klarlagt för samtliga lärare och skolledare vilka arbetsuppgifter som det åligger lärarna att utföra inom ramen för respektive lärares reglerade arbetstid. Ni ska också se till att det skriftligen blir klarlagt för dem i vilken ordning lärarna ska prioritera sina arbetsuppgifter när den reglerade arbetstiden inte räcker till för alla uppgifter.”
Jag hoppas att lärarfacken anmäler kommunerna i hela Sverige till Arbetsmiljöverket. Så att arbetsgivarna även utanför Stockholm är tvungna att följa ingångna avtal med lärarfacken. Det är egentligen det som det i grund och botten handlar om.
På det senaste sammanträdet med Barn- och Ungdomsnämnden ställde jag, skriftligt, frågan:
”Vad skulle det få för ekonomiska konsekvenser om Vänersborg får samma föreläggande från Arbetsmiljöverket?”
Jag ska få svar på nästa sammanträde. Jag undrar om någon överhuvudtaget har tänkt i de här banorna… I Vänersborg tror man inte alltid att avtalen gäller…
I Vänersborg kör man nämligen på som vanligt. Där menar man att det viktigaste är att få lärarna att göra så mycket som möjligt – för så lite pengar som möjligt. Kvaliteten för eleverna kommer i andra hand. Eller tredje… Eller…
Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna vill skära ner på skolan i Vänersborg nästa år. De vill ”suga ut” ännu mer av sina pedagoger. De bryr sig inte om kvaliteten i skolan eller konsekvenserna för eleverna.
Vad Socialdemokraterna och Centerpartiet vill, det vet vi inte. Förra året gick de med på Vänsterpartiets krav på att förstärka grundskolan. I år i kommunstyrelsen avstod de från att rösta när mini-alliansen klubbade igenom sitt besparingsförslag. Vad Miljöpartiet vill är skrivet i stjärnorna. De avstod från att rösta förra året i kommunfullmäktige och de avstod i kommunstyrelsen nu också.
Det behövs bra lärare till våra barn och ungdomar. Det behövs bra arbetsvillkor (och löner) för att göra läraryrket attraktivt så att bra studenter söker sig till lärarutbildningarna. Det behövs bra villkor i Vänersborg för att locka till sig bra lärare. Det behövs bra lärare i Vänersborg för att förbättra resultaten, så att kommunen:
”uppmärksammas nationellt”
Som det står i visionen…
För övrigt anser jag att skolan ska återförstatligas!
BUN (18/3): Lång verksamhetsberättelse
Jag trodde att sammanträden med kommunfullmäktige inte kunde bli kortare än 45 min. Men det kunde de. De kunde inte bli av alls.
Nästa kommunfullmäktigesammanträdet ställs in. Det är brist på ärenden… Och det är klart, när Gunnar Lidell (M) och hans mini-alliansare inte driver någon politik, när de inte vill någonting, så finns det ju ingenting att diskutera eller besluta.
Måndagen den 18 mars ska dock Barn- och Ungdomsnämnden ha sammanträde. Hela dagen. Här finns det mycket att ta upp till behandling. Handlingarna skickades ut i veckan. Och de är på gränsen att hinna med att läsa. Det är många många sidor. Nu har jag ägnat några timmar åt den långa verksamhetsberättelsen.
Den långa verksamhetsberättelsen är en ganska omfattande beskrivning och analys över nämndens verksamhet år 2012. Barn- och ungdomsförvaltningen lägger ner en hel del tid på att arbeta fram den. Tyvärr brukar nämnden ägna mindre uppmärksamhet åt verksamhetsberättelsen än vad den är värd. Den borde studeras och analyseras noggrant, så att vi politiker kan dra slutsatser om vad som har gått bra och varför och, framför allt, vad som skulle kunna göras bättre. En analys borde leda till att de erfarenheter som gjorts ligger till grund för arbetet framåt. (Vänsterpartiet hade en reservation om detta förra året. Se här.)
Jag tänker göra några nedslag i verksamhetsberättelsen.
Barn- och Ungdomsnämnden gjorde ett underskott år 2012 på 2,3 milj kr. Detta trots att budgeten förstärktes med 4 milj kr jämfört med 2011.
2,3 milj är ingen stor summa i de här sammanhangen. I utfallet ingår dessutom kostnader för en rättegång med åtföljande skadestånd. BUN förlorade en tvist i Arbetsdomstolen mot ett antal fritidspedagoger i början av året (se här för mer information). BUN fick betala 2,7 milj kr. Det är en stor summa.
Räknar vi bort domen i AD så har BUN i princip gått plus minus noll.
Som alla vänersborgare vet, så när BUN en gökunge vid sitt bröst. I verksamhetsberättelsen framgår inte den totala kostnaden för denna gökunge. Däremot var Arena Vänersborgs underskott 5,848 milj kr mer än budgeterat.
Det kan alltså vara värt att skänka en tanke eller två till kommunens barn och ungdomar som genom att ha avstått några miljoner kr möjliggjorde att bandy-VM kunde spelas i arenan…
Tittar man lite närmare på det gångna året ser man också att bidragen till fristående och enskilda, det gäller t ex den enskilda pedagogiska omsorgen och de fristående skolorna, ökade med 6,9 milj kr 2012. (Hittar faktiskt inte totalkostnaden.) Det är pengar som barnen och ungdomarna i de kommunala verksamheterna till stor del faktiskt ”betalat”.
BUN fick lägre kostnader än beräknat för skolskjutsar, semesterskulden, skolmåltider, fackligt, REHAB och lite annat. Allmän återhållsamhet har också sparar in en del pengar. Dessutom ökade intäkterna från barnomsorgsavgifterna.
Det står mycket mer i verksamhetsberättelsen än ekonomi.
Barn- och Ungdomsförvaltningen hade den 1 november 2012:
”934 personer tillsvidareanställda. Det är en minskning med 53 personer sedan 2011. Antalet visstidsanställda har ökat med 8 personer till totalt 51.”
Personalen fortsätter att minska… År 2008 betalades löner ut till 1.459 personer…
Under 2012 förtätades barngrupperna ytterligare – förskolorna tog emot fler barn utan att utöka personalen. Föräldrarna uttryckte också i en enkät:
”…en viss oro över stora barngrupper och för låg personaltäthet.”
Något som jag, och några andra i nämnden, aldrig riktigt förstår är att barnomsorgen nästan alltid gör ett överskott. 2012 var överskottet 2,8 milj kr.
”Överskottet beror bland annat på lägre kostnader än budget för centrala kostnader 2,2 Mkr och semesterskuldsförändring 0,8 Mkr. Barnomsorgsavgifterna redovisar ett överskott med 0,5 Mkr. Enheterna har ett överskott mot budget på 0,9 Mkr. Mindre efterfrågan på kommunal pedagogisk omsorg har lett till färre anställda inom kommunal pedagogisk omsorg 0,6 Mkr. Fler barn än budgeterat hos enskild pedagogisk omsorg ger ett underskott med 1,1 Mkr och kostnader för övertalighet 1,1 Mkr.”
Jag får inte kläm på varför inte dessa pengar kan gå in i förskolornas verksamhet. De skulle behövas. (”Kostnader för övertalighet” är förresten ett avgångsvederlag till dagbarnvårdare, se här.)
Barnen i förskolan brottas med för få vuxna. Det gör också eleverna i grundskolan. Det tydligaste resultatet är betygen.
Andelen elever som uppnått minst det lägsta godkända betyget i alla ämnen ökade faktiskt något 2012. 75,5% jämfört med 73,8% 2011. Å andra sidan visar siffrorna att var 4:e elev går ur grundskolan i Vänersborg utan fullständiga betyg. (Siffran för hela Sverige var 77,4%.) Andelen behöriga till gymnasieskolan sjönk från 87,2% till 84,5%. Jämfört med liknande kommuner ligger Vänersborg under snittet, som är 86,8%. Det genomsnittliga meritvärdet har ökat något i Vänersborg – från 203,6 år 2011 till 204,1 år 2012. I Sverige var siffran 211,4.
Vänersborg måste göra något åt dessa siffror. De måste höjas! Det står i verksamhetsberättelsen att varje rektor har utarbetat en handlingsplan för att höja betygen. Jag hoppas det…
Annars vet vi att resultaten är avhängiga av de ekonomiska resurserna.
Skolverket gav för några år sedan ut rapporten ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?”. Professor Jan-Eric Gustafsson står tillsammans med andra forskare bakom flera av rapportens kapitel. Ett behandlar resursers betydelse. Professor Gustafsson skriver:
”En av många slutsatser är att klasstorlek och lärartäthet har betydelse för elevers resultat, allra tydligast för elever i de tidiga åren och från hem där eleverna inte får stöd i sitt skolarbete.”
Det är positivt, enligt en elevenkät i åk 2, 5 och 8, att 91% av eleverna höll med helt eller i hög grad i påståendet ”Jag känner mig trygg i skolan”.
Det var värre med påståendet ”Jag har arbetsro på lektionerna”. Här instämde endast 57% av eleverna i åk 8 helt eller i hög grad. Och endast 12% instämde i hög grad.
Oj.
I Skollagen står det:
”Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.”
Till sist.
De flesta föräldrar, lärare och kanske också några elever känner till den ”nya” digitala lärplattformen – edWise. Kritiken mot systemet har stundtals varit förödande. I verksamhetsberättelsen skriver förvaltningen om edWise:
”…stora brister i teknik och nätverksanpassning samt brister avseende pedagogiskt innehåll.”
Det har nog något som vi som har använt systemet under några år har märkt…
För övrigt läser jag att utbyggnaden av nätet till samtliga skolor ännu inte är helt genomförd.
2013?
Kom igen nu! Det är 2013!
Investeringspengarna tycks, istället för att ha gått till datanät, gått till viktiga investeringar som arenans tak och till Ursands Camping… Men nämnden har också investerat i omklädningsrum på Boteredsvallen och i Idrottshuset.
Oj. Verksamhetsberättelsen var bara ett av 19 ärenden…
Jag återkommer.
Inför BUN (18/2): Obstruktion?
Den 20 juni 2012 beslutade kommunfullmäktige att +16 miljoner ska gå till ökad personaltäthet i grundskolan och på fritidshemmen. Bakom beslutet stod ”storoppositionen”, dvs Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet. Moderaterna , Folkpartiet och Kristdemokraterna röstade mot och Miljöpartiet lade ner(!) sina röster.
På Barn- och Ungdomsnämndens decembermöte beslutades att pengarna skulle användas på följande sätt:
- 2 miljoner kr till fristående skolor och fritidshem. (Sådan är lagen.)
- varje grundskola som hade färre än 50 elever skulle få 200.000 kr extra
- 12 milj kr till ökad elevpeng
- 1 milj kr till elevhälsa/specialpedagog/resursteam
Nämndledamöterna fick veta att pengarna skulle räcka till sammanlagt 29 nya tjänster. Den här tilldelningen från fullmäktige var ett viktigt trendbrott – efter alla år av besparingar och nedskärningar på våra barn och ungdomar. Personaltätheten ska öka 2013!
Häromdagen läste jag på Facebook, att en person hade sökt en av dessa 29 nya tjänster. Hon fick dock beskedet från Barn- och Ungdomsförvaltningen:
”Tyvärr får vi meddela att tjänsten inte kommer att tillsättas p g a ändrade ekonomiska beslut..”
Öhhh..??
Va…??
”Ändrade ekonomiska beslut”? Vem har ändrat ett ekonomiskt beslut? Vem har tagit ett nytt ekonomiskt beslut? Vem har bestämt att personaltätheten inte ska öka?
Sedan december har ett beslut tagits som har anknytning till frågan. Kommunfullmäktige har beslutat att öppna förskola och förskoleklass på Väne Ryr skola från och med höstterminen. Jag skrev och frågade nämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M).
Eckerbom Wendel svarade:
”Vad gäller ändrade ekonomiska beslut så finns det inget annat än att BUN – precis som alla andra nämnder – ska hålla sin beslutade budget. Förvaltningen verkställer detta.”
Det har alltså inte tagits några ”ändrade ekonomiska beslut”. Kommunfullmäktige har fattat sina beslut. De gäller. Ingen annan kan ändra dessa. Bara fullmäktige självt.
Det känns som om något är fel…
Nämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) skriver i sitt svar också att:
”Konsekvenserna för övrig verksamhet av att öppna Väne-Ryr tas upp på nästa nämnd.”
Det finns en punkt på dagordningen för BUN:s nästa sammanträde den 18 februari, ”Budget 2013: Öppnande av Väne Ryr”. Det är inga handlingar utskickade i detta ärende, de ska komma den 14 februari. Jag vet alltså inte just nu vad som kommer att stå i handlingarna.
En liten fågel har dock viskat i mitt öra att BUN:s presidium, och tjänstemän, tycker att fullmäktiges beslut att öppna Väne Ryr ”krockar” med fullmäktiges beslut om ökad personaltäthet. ”Fågeln” sa att detta ska lösas genom att presidiet lägger ett förslag nästa måndag, om att använda de 16 milj till att finansiera förskolan i Väne Ryr.
Och som en följd av det så stoppar förvaltningen anställningar på skolorna tills vidare.
Hmmm…
Vad jag kan förstå så kan inte BUN överhuvudtaget ta ett sådant beslut. Kommunfullmäktiges pengar ska gå till ökad personaltäthet i grundskolan och fritids. Inte till förskolan. Inte till utrustning, inte till renovering av Väne Ryr. Inte till något annat. BUN kan inte upphäva ett fullmäktigebeslut!
Om BUN:s presidium och förvaltningen vill använda de 16 milj till något annat än det fullmäktige beslutade om, så måste BUN gå tillbaka till fullmäktige och begära detta. Jag har dock svårt att tro att någon i ”storoppositionen”, eller för den delen Miljöpartiet, vill ställa skola mot skola, elever mot elever, förskola mot grundskola, ökad personaltäthet mot Väne Ryr.
Går det inte att öppna Väne Ryr ”inom ram”, dvs om BUN inte har dessa pengar, så måste BUN i stället gå till fullmäktige och begära mer pengar!
Det kan för övrigt inte vara särskilt mycket pengar som det handlar om. Renovering och upprustning går på investeringskontot. Kapitaltjänstkostnaderna kan inte bli särskilt höga på knappt ett halvår. (50.000 kr?) Inte personalkostnaderna heller. (En halv miljon?) Eftersom de flesta av barnen i Väne Ryr skulle vara hos dagbarnvårdare annars, så är det möjligt att personalkostnaderna närmar sig plus minus noll. Dessutom sparar kanske kommunen in några avgifter till Trollhättan.
Säkerligen tillkommer andra kostnader, men hur mycket kan det vara?
Vad är det som händer i BUN? Vad är det som händer i förvaltningen?
Vad då inte tillsätta tjänster ”p g a ändrade ekonomiska beslut..”?
Det känns som om något är fel. Det känns nästan som om någon vill ”försvåra” öppnandet av Väne Ryr. Det känns nästan som om beslut obstrueras. Bo Carlsson (C) var faktiskt inne på denna tankegång redan i fullmäktige den 30 januari. Då blev Eckerbom Wendel (M) något ”förtörnad” och bad Carlsson be om ursäkt.
”Självklart följer Barn och Ungdom kommunfullmäktiges beslut.”
Bo Carlsson förklarade att han hade uttryckt sig klumpigt.
Det är svårt att bli kvitt tanken, följer Barn och Ungdom verkligen kommunfullmäktiges beslut?
Jag hoppas verkligen det.
I sakfrågan?
Om det inte har framgått, så anser jag att kommunfullmäktige ska stå för sina fattade beslut. Fattas det några pengar så får kommunfullmäktige fixa det. Det är ju faktiskt bara några dagar sedan kommunen bidrog med 400.000 kr till bandy-VM! Utan fullmäktigebeslut!
Kommunens barn och ungdomar måste väl ändå vara viktigare?
Några lärdomar av PIRLS och TIMMS
Det har skrivits mycket om två undersökningar som publicerades i veckan, PIRLS och TIMMS.
PIRLS betyder ”Progress in International Reading Literacy Study”. Den har undersökt läsförmågan bland elever som går i åk 4. PIRLS har genomförts två gånger tidigare, 2001 och 2006. TIMSS står för ”Trends in International Mathematics and Science Study”. TIMSS har undersökt kunskaperna i matematik och naturvetenskap bland elever som går i åk 4 och åk 8. Undersökningarna har gjorts i omkring 50 länder.
Resultaten för den svenska skolan är nedslående. Skolverket sammanfattar:
- ”Läsning årskurs 4. Resultatet har försämrats ytterligare sedan 2006 men ligger fortfarande över EU/OECD-genomsnittet. 2001 presterade eleverna i topp.
- Matematik årskurs 4. Resultatet ligger på samma nivå som 2007 men under EU/OECD-genomsnittet.
- Naturvetenskap årskurs 4. Resultatet har förbättrats sedan 2007 och ligger över EU/OECD-genomsnittet. Det är första gången vi ser en resultatförbättring i de internationella undersökningarna sedan början av 2000-talet.
- Matematik årskurs 8. Resultatet har försämrats ytterligare sedan förra mätningen 2007 och ligger under EU/OECD-genomsnittet.
- Naturvetenskap årskurs 8. Resultaten ligger på samma nivå som 2007 men under EU/OECD-genomsnittet.”
Sverige är ett av få länder som har försämrat sina resultat under perioden. (Undantag NO åk 4.) Och det går inte att skylla på att proven är felaktigt konstruerade. Skolverket slår fast:
”Sammanfattningsvis kan sägas att PIRLS på det hela taget stämmer överens med den svenska skolans sätt att betrakta läsande och mäta det i tidiga skolår.”
PIRLS 2011 visar att svenska fjärdeklassare fortfarande läser bra jämfört med andra länder. Om man tränger lite djupare in i statistiken, så ser man emellertid att det är färre elever som presterar på de bästa nivåerna. Det beror främst på att eleverna har blivit sämre på att läsa faktatexter. Det är fortfarande så att flickor läser bättre än pojkar, men å andra sidan har flickornas resultat försämrats mer än pojkarnas.
Förra gången som TIMMS-undersökningen gjordes så gick de elever, som nu går i åk 8, i åk 4. Det gör att det är möjligt att jämföra kunskapsutvecklingen hos dessa elever. Det visar sig att svenska elever lär sig mindre mellan årskurs 4 och 8 än elever i andra länder.
TIMMS-undersökningen visar också att elevernas intresse för matematik och naturvetenskap är stort i åk 4, men svagt i åk 8. Elever går från att se matte/NO som roliga ämnen till att se dem som tråkiga.
Hur man än vrider och vänder på statistiken så är den en oroväckande läsning. Så oroväckande att Maria Stockhaus, som är ordförande i Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) beredning för utbildningsfrågor, känner sig nödd att säga (källa):
”… de som vill använda undersökningarna för att måla den svenska skolan i svarta färger gör den enorm otjänst.”
Utbildningsminister Jan Björklund (FP) håller inte med. Han pekar ut matematik som det stora krisämnet i svensk skola. Björklund vill att regeringen ska införa mer matematik.
Jag har svårt att se detta. Det är inte bara det att jag tycker att ”respekten” för och betoningen av matteämnet är betydligt överdriven. Redan nu har de svenska eleverna oerhört mycket matte. Jag har roat mig med att räkna ut hur mycket matte eleverna i Vänersborg har mellan åk 1 och åk 6. De har haft 180 min i veckan i snitt från åk 1 till 6. Det är 35 veckor per läsår. 35 veckor i varje årskurs i 6 år multiplicerat med 180 min i veckan är lika med 37.800 min. Eleverna har alltså haft 630 timmar matte innan de börjar högstadiet. För lite tid? Nej. Det är inte fel på tiden. Jag är övertygad om att en analys (som borde göras inom ramen för det systematiska kvalitetsarbetet) skulle visa att det är något fundamentalt fel på undervisningen.
Jag håller alltså varken med Jan Björklund eller Maria Stockhaus. Naturligtvis måste resultaten analyseras och debatteras. Den försämrade läskunnigheten är dock det stora problemet. Riksdagsman Jabar Amin (MP) skriver (här):
”Försämrad läskunnighet får konsekvenser för mycket mer än skolämnet svenska. Det innebär minskad förmåga att dra slutsatser eller läsa mellan raderna, något som drabbar också matematikämnet eller samhällskunskapen. Metaforer och bildspråk blir allt svårare för väldigt många. Läsning påverkar till exempel minnet, uppmärksamhet, förmågan till abstrakt tänkande, användning och förståelse av faktainformation samt beslutsfattande och självständigt kritiskt tänkande.”
Klockrent.
Den svenska skolan skiljer sig också på ett annat sätt från många andra länders skolor. Det visar undersökningarna återigen. Elever med välutbildade föräldrar presterar bättre än elever som har föräldrar med lägre utbildning. Skillnaderna gäller både läsning och matematik och naturvetenskap. Den svenska skolan lyckas inte kompensera för elevernas olika bakgrund.
Det är oerhört allvarligt.
Vad beror då de allt sämre resultaten för den svenska skolan på? Både PIRLS och TIMMS kan ge ledtrådar till en förklaring.
Jag har tidigare i denna blogg, t ex i ett av mina senare inlägg, framhållit undervisningens betydelse för elevers lärande och utveckling (vem skulle kunna säga emot det?). I både PIRLS och TIMMS framgår det att svenska lärare är minst nöjda med sina arbetsvillkor och nära hälften av de svenska lärarna känner sig stressade. Skolverket skriver:
”Flera av de svenska lärarna är varken nöjda med sitt yrkesval eller med arbetsvillkoren. Svenska lärare är mindre nöjda med sitt yrkesval och med arbetsvillkoren än sina kollegor i EU/OECD-länderna. Den bild som framträder i svaren är oroväckande och bekräftas i viss mån av andra undersökningar.”
I en nyligen genomförd undersökning av Skolverket funderar 30% av lärarna att allvarligt byta yrke. 17% gör det också varje år. Allt medan lärarutbildningarna misslyckas att rekrytera studenter…
Allt beror naturligtvis på att lärarna får syssla med så mycket annat än undervisning. Det ska vaktas i korridorerna, skrivas omdömen och åtgärdsprogram, organiseras kvarsittningar, frånvarorapporter ska gås igenom, det ska talas med kuratorn, städas undan i salen, dokumenteras, städas i kök och personalrum, samlas in skåpsnycklar osv.
Vem vill vara eller bli lärare om undervisningen blir en bisak?
Även rektorernas pedagogiska ledarskap har stor betydelse för elevprestationer. Skolverket skriver i samband med undersökningarna:
”Framgångsfaktorer för ett gott ledarskap i skolan är att rektorn har god kännedom om skolans dagliga arbete, är tydlig och aktiv i sitt pedagogiska ledarskap, förmår kommunicera och förankra skolans mål på ett tydligt sätt, samt fokuserar på elevprestationer och undervisningsstrategier genom bland annat uppmuntran av och delaktighet i lärarnas arbete, utveckling, planering och utvärdering av undervisningen. En framgångsrik rektor förmår också fördela resurserna där de bäst behövs för att uppnå undervisningsmålen och lyckas etablera mål och förväntningar i organisationen.”
I PIRLS står det:
”Rektorer som själva har en lärarbakgrund och som är förmögna att ta ansvar för att stödja sina lärares pedagogiska utveckling är därför betydelsefulla.”
Det står också:
”Jämfört med EU/OECD-länderna tyder TIMSS på vissa brister i det pedagogiska ledarskapet.”
Det här har två sidor, dels finns det brister i rektorernas kompetens (i många fall är de t ex inte behöriga att undervisa på det stadium de chefar över), dels saknar svenska rektorer ofta tillräckligt med resurser och stödfunktioner för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. I Arbetsmiljöverkets senaste rapport beskrivs rektorernas arbetsbelastning så hög att det finns risk för ohälsa. Precis som för lärarna…
Den tredje förklaringen till den svenska skolans dåliga resultat beskrivs av nationalekonomen Jonas Vlachos på följande sätt (källa):
”Detta beror både på att huvudmännen på grund av geografiska och temporala externa effekter har begränsade incitament att satsa på utbildning … och på att kompetensen i utbildningsfrågor på kommunal nivå är ytterst varierad.”
Som jag ser det, så måste den svenska skolan förändras på tre sätt:
- låt lärarna koncentrera sig på att undervisa och att utveckla undervisningen.
- se till att rektorerna har rätt kompetens.
- förstatliga skolan.
Systematiskt kvalitetsarbete
Nämn begreppet ”Systematiskt kvalitetsarbete” på en skola och du får höra en stor suck. Minst. I Barn- och Ungdomsnämnden har vi ibland fått läsa kvalitetsredovisningar från olika skolenheter i kommunen. Det känns som om rektorerna har skrivit dem med en ”suck”. Om de nu har skrivit några.
På BUN:s junisammanträde lämnade revisorerna en rapport om ”intern kontroll”. Där skriver de:
”En plan för systematiskt kvalitetsarbete bör upprättas på respektive skola.”
Riksdagen har bestämt att alla skolor ska arbeta med ett systematiskt kvalitetsarbete. Skollagen beskriver i 4 kap, som har rubriken ”Kvalitet och inflytande”, hur detta arbete ska gå till.
”Varje huvudman inom skolväsendet ska på huvudmannanivå systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp och utveckla utbildningen.- Sådan planering, uppföljning och utveckling av utbildningen … ska genomföras även på förskole- och skolenhetsnivå.
Kvalitetsarbetet på enhetsnivå ska genomföras under medverkan av lärare, förskollärare, övrig personal och elever.
Rektorn och förskolechefen ansvarar för att kvalitetsarbete vid enheten genomförs enligt första och andra styckena. - Inriktningen på det systematiska kvalitetsarbetet … ska vara att de mål som finns för utbildningen i denna lag och i andra föreskrifter (nationella mål) uppfylls.
- Det systematiska kvalitetsarbetet … ska dokumenteras.
- Om det vid uppföljning, genom klagomål eller på annat sätt kommer fram att det finns brister i verksamheten, ska huvudmannen se till att nödvändiga åtgärder vidtas.”
Jag tror att det systematiska kvalitetsarbetet är viktigt. Inte bara för att Skollagen kräver det. Det systematiska kvalitetsarbetet handlar om att planera, följa upp, analysera och dokumentera så att verksamheten utformas på ett sådant sätt att skolans nationella mål uppfylls. Det handlar om att utgå från det som fungerar och identifiera det som behöver utvecklas och förbättras. Vart ska vi och var är vi idag?
Det är så man jobbar i näringslivet och det är så som IFK:s nye tränare Stefan Karlsson jobbar när han ska rädda kvar laget i elitserien.
Och så måste svensk skola jobba också! Det måste till ett systematiskt kvalitetsarbetet för att skolan ska kunna utvecklas och bli bättre!
I skolans värld är den viktigaste utgångspunkten elevens lärande och utveckling. Det handlar om en undervisning som ska vara ämnesinriktad och begreppsläggande. Det handlar om en undervisning som:
”leder till att eleverna allt mer utvecklar sina kompetenser att använda intellektuella, kommunikativa, logiskt problemlösande och praktisk-estetiska förmågor som redskap för att till exempel kommunicera, lösa problem eller föra olika typer av underbyggda resonemang.” (Steve Wretman. Grundskoletidningen 5/2012.)
Det systematiska kvalitetsarbetet måste utgå från elevernas resultat och analysera vad resultaten beror på. Det kan handla om arbetssätt, resurser, klasstorlekar, organisation, schema och kanske förhållningssätt. Det kan också handla om ledarskap, kränkningar och mobbing etc. Det som är bra ska behållas. Det som är mindre bra, eller dåligt, ska förändras. Eleverna ska lära sig och utvecklas. Allihop. Det är det här som är statens uppdrag till skolan.
Så enkelt är det. Så svårt är det.
Det centrala är klassrummet. Det är där som lärandet äger rum. Och i klassrummet är undervisningen central. Och i undervisningen är läraren central.
På flera skolor i Vänersborg, i de skolor som överhuvudtaget har ett systematiskt kvalitetsarbete, händer det att eleverna inte är delaktiga i kvalitetsarbetet – mer än genom ifyllande av diverse enkäter med frågeställningar som inte ger kvalitetsmått – om en elev är ”nöjd” säger ju inte så mycket om kvaliteten i utbildningen. På vissa skolor deltar heller inte lärarna i kvalitetsarbetet! Frågan är då om det bedrivs något systematiskt kvalitetsarbete överhuvudtaget? Är dokumenten bara pappersprodukter…?
Det är rektorn som ansvarar för att kvalitetsarbetet genomförs. Enligt min mening krävs det att rektorerna har rätt kompetens, om de ska kunna ”leda” detta arbete. En rektor bör helst vara ”den bäste pedagogen” på skolan. Dessutom en som är väl bevandrad i den senaste pedagogiska forskningen.
Så är det inte idag, inte i Sverige, inte i Vänersborg. På en fråga till förvaltningschefen för Barn- och Ungdom i Vänersborg, gällande vikten av att rektorn har pedagogisk kompetens för att undervisa på det stadium där denne är rektor, svarade han:
”Det är ointressant”
Det är inte ointressant. Det är i högsta grad intressant och viktigt. Det är avgörande att en rektor blir rektor på pedagogiska meriter. Docent Hans-Åke Scherp skriver:
”Kvalitetsarbetet ska i likhet med all annan verksamhet i skolan vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.”
Att rektor är en kompetent pedagogisk ledare är en nyckelfaktor om den svenska skolan inte ska fortsätta att halka efter den övriga världen när det gäller elevernas skolresultat.
För att få tid till att utöva sitt pedagogiska ledarskap måste rektor befrias från att hålla på med tillsynsansvar över fastigheter, rapporter om tillbud och skador, brandskyddsansvar med upprättande av plan för systematiskt brandskydd, ansvar för upprättande av krishanteringsplaner, städrutiner, rutiner kring snöröjning, skolskjutsfrågor, lås och larm och budgetansvar med rapporter och uppföljning osv.
I ett Sverige som halkar efter resultatmässigt är det nödvändigt att återupprätta skolans och lärarens status och erkänna lärarens avgörande roll i lärandet. Idag gapar platserna på lärarhögskolorna tomma. De stolar som är upptagna består till stor del av studenter som inte kom in på något annat program. Det går inte att 17% av alla lärare lämnar skolan och byter yrke varje år.
Arbetsgivarna, SKL och landets kommuner (det finns undantag), måste också ändra sin attityd gentemot landets lärare. Vidare måste lärarna ges förutsättningar att fokusera på och utveckla undervisningen. Det går inte att ha som målsättning att suga ut så mycket arbete som möjligt ur lärarna. Arbete som ofta tar fokus från undervisningen och arbetet med elever. Det har gått så långt att planeringen av undervisningen får hinnas med om det blir tid över efter att ha vaktat i korridorerna, skrivit omdömen och åtgärdsprogram, organiserat kvarsittningar, gått igenom frånvarorapporterna, talat med kuratorn, städat undan i salen, dokumenterat eleverna, rättat nationella prov osv.
Som Jan Håkansson, universitetslektor i pedagogik, säger i sin sammanfattning av Hatties rapport ”Synligt lärande”:
”Att återigen sätta klassrumsfrågor och undervisningsstrategier högt på agendan och försöka bidra till att utveckla kraften hos lärare och elever att få ut det mesta möjliga av skolan, både kunskapsmässigt och socialt.”
Låt lärarna koncentrera sig på att undervisa och och att utveckla undervisningen. Låt andra yrkeskategorier ta hand om alla kringuppgifter. Som det står i Skolverkets Allmänna Råd för det systematiska kvalitetsarbetet:
”[Personalen ska ha] tid och stöd för att gemensamt reflektera över och analysera vad som fungerar bra eller mindre bra i undervisningen.”
Då kommer det systematiska kvalitetsarbetet att kunna leda till en skola, där eleverna lär sig och utvecklas.
.
PS. Grundskoletidningen (5/2012) har många bra artiklar om det systematiska kvalitetsarbetet.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer