Arkiv

Archive for the ‘Vargön’ Category

Hallevibadets öde på väg att avgöras (2/2)

7 november, 2024 1 kommentar

Anm. Fortsättning på blogginlägget “Hallevibadets öde på väg att avgöras (1/2)”.

Samhällsbyggnadsförvaltningen tog fram två alternativa förslag på beslut inför samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 24 oktober 2024.

“Förslag A: Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att besluta att riva fastigheten som tidigare inrymt verksamhet vid Hallevibadet, Vargön.”

“Förslag B: Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att besluta att hyra ut fastigheten som tidigare inrymt verksamhet vid Hallevibadet, Vargön.”

En rivning av Hallevibadet låter “enkel och lätt”, men det är faktiskt en dyr historia. I samhällsbyggnadsnämndens budgetbeslut från den 11 april 2024 stod det:

“Avvecklingen av Hallevibadet kommer att medföra minskade hyresintäkter med ca 1 mnkr, nedskrivningskostnader på ca 3,6 mnkr under 2024 samt ytterligare kostnader om rivning beslutas. Om rivning skulle bli aktuellt är en grov uppskattning att miljöinventering samt återbruk- och rivningskostnader kan uppgå mot 10 mnkr.”

 Nämndens presidium, dvs de tre ordförandena i nämnden (ordförande Ann-Marie Jonasson, S, 1:e vice ordförande Johan Andersson, C, och 2:e vice ordförande Tor Wendel, M) hade inför sammanträdet bett en av kommunens jurister att utreda om det var möjligt att arrendera eller hyra ut Hallevibadet. (Jämför förslag B ovan.)

Juristen skrev den 16 oktober:

“För att nämnden ska kunna ta ställning till denna fråga har det uppdragits åt kommunjurist att, såväl skriftligt som muntligt vid nämndsammanträdet, informera om bland annat om vad regelverket innebär och vilka eventuella juridiska hinder som kan finnas. Avsikten med denna skrivelse är därvid att ge grundläggande information i dessa frågor.”

Jag noterar att juristen talar om “eventuella juridiska hinder”, inte “eventuella juridiska möjligheter”… Men juristen fick antagligen uppdraget av ordförande Jonasson (S)…

Det gjordes alltså en tredje utredning inför nämndens beslut. TTELA (se TTELA “Trots riskerna – politiskt ja till att hyra ut Hallevibadet”) skrev den 28 oktober:

“Ann-Marie Jonasson betonar att den jurist som deltog vid nämndens möte bedömer att det är högst osäkert om kommunen kan friskriva sig från allt ansvar vid en eventuell upphandling.”

Andra ledamöter i samhällsbyggnadsnämnden förnekar bestämt detta. Det står dock inte i artikeln. Ledamöter säger att det var tvärtom, juristen ville under sammanträdet inte svara på frågan om friskrivning eftersom det inte var det som hon hade fått i uppdrag att ta reda på.

Ann-Marie Jonasson (S) förklarade också i artikeln att Socialdemokraterna och Centerpartiet bestämde sig för länge sedan – de vill riva Hallevibadet. Det ville Jonasson och Johan Andersson (C) att nämnden skulle fatta beslut om redan i oktober 2023. Ärendet lyftes dock bort från dagordningen när de troligtvis upptäckte och insåg att de inte hade stöd för förslaget, inte ens i den egna styrande partikoalitionen – jämför KD…

James Bucci (V) ville däremot inte riva badet. Bucci intervjuades också av TTELA.

“jag landade ändå i beslutet att hyra ut badet under förutsättning att det går att upprätta ett avtal som friskriver kommunen från ansvar om något tekniskt system havererar.”

James Bucci (V) sa vidare till TTELA att han bedömde att det fanns möjlighet att:

“formulera ett hyresavtal där hyresgästen är fullt medveten om riskerna och tar de ekonomiska konsekvenserna om det går åt skogen.”

Det visade sig i efterhand att Buccis “magkänsla” sannolikt var riktig. Hans-Peter Nielsen (KD) hade nämligen skrivit till SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) och frågat om “ansvarsfördelningen när det gäller lokalhyra”. Nielsen fick svar dagen efter sammanträdet, den 25 oktober. Nielsen mailade ut svaret till samtliga ledamöter i nämnden. Juristen på SKR avslutade sitt svar:

“Ansvarsfördelningen kan ske på olika sätt. Ett alternativ är att hyresvärden ”bara” friskriver sig från eget underhållsansvar. I så fall har ingen av parterna ansvar för lokalens förfall till den del friskrivning skett. En annat alternativ är att hyresvärden ”övervältrar” underhållsansvaret, helt eller delvis, på hyresgästen. Det är vanligt när det gäller inre åtgärder, men om ett helt hus eller en hel byggnad hyrs ut, är det inget som hindrar att det även gäller yttre åtgärder. Ett tredje alternativ, är att avtalet innefattar att hyresgästen ska ansvara för erforderlig förnyelse (vilket inte alltid är detsamma som underhåll). I lokalhyresavtal är det möjligt att också lägga ansvar för rena förbättringsarbeten på hyresgästen.”

Det ser ut att vara fullt möjligt att kommunen med ett ordentligt avtal kan friskriva sig från i princip allting. Dessutom har ju Hallevibadet varit uthyrt/utarrenderat tidigare, Bert Karlsson arrenderar campingen på Ursand – varför skulle det inte vara möjligt att arrendera eller hyra ut Hallevibadet igen?

Det blev votering i samhällsbyggnadsnämnden den 24 oktober. Som väntat röstade sossarna och centerpartisten, dvs ordförande Ann-Marie Jonasson (S), Leif Höglund (S), Kristina Östergren (S) och Johan Andersson (C) för rivning enligt följande yrkande:

“Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att besluta att riva fastigheten som tidigare inrymt verksamhet vid Hallevibadet, Vargön.”

Jag har svårt att förstå hur Socialdemokraterna, och C, tänker. Kanske gör Vargöborna det bättre, sossarna får ju alltid många röster i Vargön… 

Tor Wendel (M) och Margareta Olsson (M) deltog inte i beslutet och motiverade det på följande sätt:

“Moderaterna och Liberalerna deltar inte i beslutet med anledning av att vi inte har kännedom om inriktningen i den Badhusstrategi som ännu inte beslutats av kommunfullmäktige”.

S+C hade tillsammans 4 röster och 2 M avstod från att rösta. De 5 som återstod röstade på James Buccis (V) yrkande:

”Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att besluta att hyra ut fastigheten som tidigare inrymt verksamhet vid Hallevibadet, Vargön.”

De 5 var förutom James Bucci (V) själv, Anders Strand (SD), Hans-Peter Nielsen (KD), Göran Nilsson (SD) och Thomas Larsson (MBP).

Ärendet Hallevibadets “vara eller inte vara” ska nu vidare till kommunstyrelsen för att sedan beslutas av kommunfullmäktige. Händer inget oförutsett fattas beslutet före årsskiftet. För att Hallevibadet ska hyras ut krävs att de olika oppositionspartierna och KD röstar för detta alternativ, men också att moderaterna och liberalerna gör det.

Det lutar åt att Hallevibadet kommer att öppna igen någon gång nästa år. Det är mitt tips, men i vems regi, Jonas Mossbergs eller Patrick Lejons eller någon annans, återstår att se.

==

Det har blivit många blogginlägg om Hallevibadet:

Kategorier:bad, Hallevi, Samhällsbyggnadsnämnden, tjänsteperson, ttela, Vargön

Hallevibadets öde på väg att avgöras (1/2)

5 november, 2024 Lämna en kommentar

För nästan exakt ett år sedan, den 16 november 2023, fattade samhällsbyggnadsnämnden följande beslut om Hallevibadet:

  1. “Samhällsbyggnadsnämnden ger i uppdrag till Samhällsbyggnadsförvaltningen att utföra och sammanställa en konsekvensbeskrivning för Hallevibadet.”
  2. ”Beskrivning skall vara utformat som ett underlag för beslut i kommunfullmäktige om Hallevibadets framtid.”

Konsekvensbeskrivningen för Hallevibadet dröjde, det verkade som om samhällsbyggnadsförvaltningen inte hade lust att utföra en sådan. Och det är ju ingen större hemlighet att förvaltningen tillsammans med ordförande Ann-Marie Jonasson (S) och 1:e vice ordförande Johan Andersson (C) vill jämna Hallevibadet med marken. Förvaltningens “officiella” förklaring var emellertid att den inväntade en utredning om möjligheten att i framtiden bygga ut Vattenpalatset i Vänerparken.

Utredningen om Vattenpalatset skulle utföras av Intea. Det var ett led i en större badhusutredning som pågår och har pågått i kommunen under några år. Det var emellertid märkligt att samhällsbyggnadsförvaltningen väntade på denna utredning, eftersom Intea är ett privat fastighetsbolag som äger Vänerparken där Vattenpalatset är inrymt. Företaget är således part i målet och har naturligtvis intresse av Hallevibadets framtid. Om Hallevibadet skulle öppnas igen blir det ju en konkurrerande verksamhet. (Se “Affären Hallevi (2): Utredningen…”.) Enligt uppgift så informerade förvaltningen aldrig nämnden om att Intea satt på två stolar i ärendet.

Jag vet inte riktigt hur det har gått med Inteas utredning. Det finns rykten som säger att den är klar men att Intea hemlighåller den. Efter många om och men, med bland annat mängder av email, samtal och möten, kom dock ärendet om Hallevibadet upp för beslut på samhällsbyggnadsnämnden den 24 oktober. I underlaget fanns det en statusbedömning, daterad den 16 september, och en konsekvensbeskrivning av Hallevibadet från den 1 oktober.

Drygt två veckor innan sammanträdet intervjuades förvaltnings- och fastighetscheferna i samhällsbyggnadsförvaltningen i TTELA. Vilket syfte cheferna hade med att framträda i media torde framgå av TTELA:s rubrik, “Nya uppgifter: Hallevibadet kunde blivit en dödsfälla”. Det är den slutsats som TTELA drog efter intervjuerna och då får man onekligen intrycket att cheferna ville påverka det kommande politiska beslutet. Detta skulle i så fall vara tämligen unikt, till och med i Vänersborgs kommun. Och detta när det samtidigt pågår en diskussion, utbildning och överenskommelse i kommunen om bland annat var gränserna mellan politikers respektive tjänstepersoners ansvarsområden och befogenheter går… (Se “Politiker och tjänstemän”.)

Jonas Mossberg, som är en av intressenterna till att arrendera eller förvärva Hallevibadet, ansåg att flera av de uppgifter som lämnades till TTELA av förvaltningschef Andreas Knutsson och fastighetschef Hans Larsson (de nämns vid namn i artikeln) var felaktiga och missvisande. Mossberg har skrivit flera mail både till samhällsbyggnadsförvaltningen, där det tycks som om de inte vill kommunicera med honom (vilket i så fall torde strida mot både grundlag och Förvaltningslagen – se “Politiker och tjänstemän 3: Lagar”), kommundirektören och inte minst till politikerna i samhällsbyggnadsnämnden.

Till politikerna skrev Mossberg den 20 oktober att den takrapport, “Statusbedömning Hallevibadet”, som artikeln i TTELA handlade om, är ganska intetsägande men att den visar att taket är i väldigt gott skick. Tvärtemot vad TTELA skrev och cheferna sa alltså. Hallevibadet byggdes 1991, fortsatte Mossberg, och taket uppfyller de snölastkrav som ställdes då – och det är de kraven som fortfarande gäller. Kraven från 2024 gäller inte gamla byggnader, och Mossberg ställde den retoriska frågan om kommunen ställer samma krav på taken för övriga kommunala byggnader som t ex kommunhuset, ishallen och Arena Vänersborg som på Hallevibadet… Och vidare:

“Med en snöplan så finns det inga problem med taket överhuvudtaget, detta görs av många kommuner redan idag på äldre byggnader.”

I TTELA-artikeln talades det en hel del om en renovering av taket som hade skett 2016 eller 2017 (i rapporten står det “runt 2020”). Då hade isoleringen blivit tjockare och taket därmed tyngre. Renoveringen hade skett utan bygglov och företaget som utförde åtgärderna hade gått i konkurs.

Mossberg reagerade i mailet på de enligt honom felaktiga uppgifterna:

“Det som gjordes i samband med renoveringen var enbart att byta ljudabsorbenter, ingen isolering byttes ut och byte av ljudabsorbenter har inte ens anmälningsplikt. (bara att prata med Tommy Byggare som utförde arbetet).”

Det är nog på det viset att företaget som byggde taket en gång i tiden har gått i konkurs, men inte det företag som påstods ha renoverat det någon gång under de senaste 8 åren.

Mossberg skrev att taket är i så gott skick att de gamla takstolarna kan återanvändas om taket skulle byggas om till 2024 års snölastkrav.

Det är svårt för en novis att avgöra vem som har rätt när det gäller takets “tekniska status”. Men man får onekligen intrycket att samhällsbyggnadsförvaltningen inte har tagit reda på alla fakta. Istället tycks det som om flera omdömen och slutsatser är gissningar grundade på antaganden och felaktiga fakta. Det tycks också som om förvaltningen inte har presenterat och redovisat statusbedömningen, som kostade kommunen 76.000 kr exkl moms, på rätt sätt.

Om samhällsbyggnadsförvaltningen har rätt, så innebär det vad jag kan förstå att samhällsbyggnadsnämnden har låtit folk vistas i Hallevibadet samtidigt som badet har varit en dödsfälla…

Utredningen “Konsekvensbeskrivning Hallevibadet” är den konsekvensbeskrivning som nämnden gav förvaltningen i uppdrag att ta fram den 16 november 2023. Den hänvisar till stor del till statusbedömningen när det gäller taket, men trots att taket kunde bli en ”dödsfälla” så anser förvaltningen att:

“Återbruk av hallkonstruktionen bedöms som möjlig i snölastzoner mindre eller lika med snölastzon 1,5. Rostangrepp bedöms som möjligt att åtgärda och skruvade förband/kopplingar kan monteras isär utan att skada konstruktionen.”

Utredningen hittar väldigt många och allvarliga fel på Hallevibadet, så många att förvaltningen drar slutsatsen att:

“Badanläggningen har sedan länge bedömts vara i för dåligt skick för att renovera och att genomföra större investeringar i anläggningen bedöms inte vara förenligt med god ekonomisk hushållning. Detta konstaterande gäller även för bassängöverbyggnaden.”

Jonas Mossberg är fortfarande intresserad av att driva Hallevibadet. Han menar att badet är i bättre skick än vad kommunen vill påskina. Han har i flera av sina mail kommenterat även konsekvensbeskrivningens beskrivningar av badet. Mossbergs syn på badets status och vad som behöver åtgärdas kan sammanfattas så här.

Plattorna i badet bör bytas men detta är bara rekommendationer. De fungerar.

“Linern (=duk som fungerar som tätskikt; min anm) kan behövas bytas inom ett par år men den läcker INTE”

Mossberg håller med om att bassängen har satt sig men att det skedde redan under badets första år och sedan dess har det inte rört sig någonting. Han instämmer i att styrsystemet är gammalt men skriver att han har kontakter i branschen som gör att det går att få tag i reservdelar. Det går också att byta ut programvaran och ”hjärnan” (PLCn) till en kostnad på runt 10.000-25.000 kr. Det behövs vidare en översyn och rejäl service av ventilationsanläggningen och, för att få ner energiförbrukningen, mer lösull på befintligt i innertaket. Slutligen behöver filtren bytas och den nya fläkten behöver service.

Jonas Mossberg är i byggbranschen precis som den andra intressenten Patrick Lejon, som också vill arrendera Hallevibadet. De har båda rätt bra koll.

Patrick Lejon tyckte att rapporten om statusbedömningen gav positiva signaler om badets framtida potential. Lejon genomförde också en besiktning av badet den 16 augusti tillsammans med en expert som har lång erfarenhet på området, en inspektör med högsta behörighet. Han har bland annat ansvarat för stora byggnationer i Sverige och Danmark. Även Patrick Lejon är fortfarande mycket intresserad av att driva Hallevibadet.

Fortsättning följer i inlägget ”Hallevibadets öde på väg att avgöras (2/2)”.

Kategorier:bad, Hallevi, Samhällsbyggnadsnämnden, tjänsteperson, ttela, Vargön

Det svarta taket i Vargön (3)

21 oktober, 2024 1 kommentar

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Det svarta taket i Vargön (2)”.

Det hänvisas i byggnadsnämndens motivering till beslutet, att det svarta taket måste bytas tillbaka till ett rött, till den fördjupade översiktsplanen (FÖP). Det är mycket anmärkningsvärt eftersom FÖP:en antogs av kommunfullmäktige 2023 och taket byttes 2016. Planen kan naturligtvis inte gälla retroaktivt. Och faktiskt gäller den fördjupade översiktsplanen överhuvudtaget inte. Stadsarkitekten sa till TTELA (se TTELA “Björn och Teresa tvingas byta tak efter åtta år – har fel färg”):

“Den (den fördjupade översiktsplanen: min anm) är inte rättsbindande, även om man hänvisar till det bedömningsunderlaget.”

Det är lagstiftningen som avgör när det krävs bygglov, inte en fördjupad översiktsplan.

I den “Fördjupade översiktsplanen Vänersborg – Vargön” finns det flera kartor. Kartan över det aktuella området vid Snickaregårdsvägen i Vargön ser ut så här. (Jag har ”klippt ut” den från en större karta över hela Vargön):

Området har beteckningen “B9”. Om området skriver FÖP:en:

“Gavelhusen vid Sandgärdet: Byggt som grupphusområde på 1960-talet. Det regelbundna mönstret av gavlar mot gatan ger området en speciell karaktär. Av betydelse är att behålla byggnadernas proportioner mot gatan samt rödfärgade pannor på taken. Höga krav bör ställas på anpassning vid ändringar.”

Det skrevs alltså 7 år efter att taket på paret Thorenius hus hade bytts. Det är underligt att takfärgen ges sådan betydelse medan andra egenskaper på husen inte är viktiga, som t ex gavelfärgerna. I dessa tider av klimatförändringar och diskussioner kring föroreningar från fossila bränslen är det svårt att se de röda takens betydelse i förhållandena till alla tak runt om i Sverige som täcks med solpaneler. Eller av hela solcellstak…

Jag var nyfiken på vad som gällde i kommunens planer innan FÖP:en antogs 2023. Det visade sig att det fanns en annan plan som gällde, “Översiktsplan 2017” (ÖP). Den planen gäller som jag förstår fortfarande. Jag kan emellertid inte hitta någonting särskilt i översiktsplanen från 2017 om området kring Snickaregårdsvägen. Det finns som i alla översiktsplaner flera kartor. Så här ser kartbilden över det aktuella området ut (bild till vänster).

“K3” betyder “Skyddsvärd bebyggelsemiljö”. Men jag tror inte att det är området kring Snickaregårdsvägen som är markerat. Det övre K3-området ligger norr om järnvägen så det området är det definitivt inte. Det nedre området markerar, som jag läser kartan, Ronnums herrgård och byggnaderna däromkring. Området ligger för nära älven för att det ska kunna vara området där paret Thorenius bor. Med andra ord, översiktsplanen 2017 ger inga anvisningar om vad som gäller i det aktuella området. Och då gäller inte heller några särskilda anvisningar eller restriktioner antar jag.

Hur som helst, lika lite som den fördjupade översiktsplanen är juridiskt bindande är översiktsplanen det. Men det finns kommunala dokument som faktiskt är juridiskt bindande – detaljplanerna.

Detaljplanen för det aktuella området är från 1988. På den tiden kallades detaljplanerna för “stadsplaner”. Stadsplanen från 1988 hade följande utseende för området kring Snickaregårdsvägen i Vargön. (Jag har satt dit kryssen. Rött kryss=Thorenius hus. Svarta kryss: de två grannhusen i “kanten” på området som också har svarta tak.)

Kvarteret där Thorenius hus ligger kallas “Barken”. Det har beteckningen “BS I”. “BS” betyder:

“Bostäder, sammanbyggda hus”

Den romerska siffran “I” innebär:

“På med romersk siffra betecknat område får byggnad uppföras med högst det antal våningar som siffran anger.”

Det är detaljplanerna som bestämmer var byggnader får placeras, hur stora de får vara och vilken typ av verksamhet som får bedrivas där. De är juridiskt bindande. I stadsplanen från 1988 finns inga bestämmelser för takfärg i området. Och det torde vara denna stadsplan som fortfarande gäller. I Sverige är det väl så att det som inte är förbjudet är tillåtet…?

Paret Thorenius på Snickaregårdsvägen i Vargön överklagade byggnadsnämndens beslut. Länsstyrelsen höll med byggnadsnämnden och avslog överklagandet.

Länsstyrelsen skrev i sitt beslut den 8 april 2024:

“Enligt länsstyrelsens bedömning innebär den förändrade taktäckningen att enhetligheten i taklandskapet i området har försvunnit. Den röda färg som tidigare hållit ihop bilden har brutits. Länsstyrelsen anse därför att detta är en åtgärd som väsentligt ändrar byggnadens och områdets karaktär. Åtgärden som sådan är alltså, enligt länsstyrelsens uppfattning bygglovspliktig.”

Vi är många som inte håller med, men jag ska inte upprepa argumenten igen. Det kan bara konstateras att bedömningen verkade vara mycket godtycklig, och präglad av personliga tyckanden. Till Länsstyrelsens försvar ska dock nämnas att den hänvisade till flera lagparagrafer innan beslutet meddelades. Det känns som om Länsstyrelsen, trots att den drog en felaktig slutsats, ändå var mer mån om att hänvisa till lagparagraferna än vad byggnadsnämnden var.

Thorenius överklagade även Länsstyrelsens beslut, denna gång till Mark- och miljödomstolen. Domstolar bör ju omnämnas med respekt, men med tanke på dess agerande i bland annat fallet Juta och strandskyddsfrågorna i Sikhall så…

Mark- och miljödomstolen (MMD) avkunnade sin dom den 21 augusti. Domstolen gjorde det ganska lätt för sig. Den började domskälen med:

“Tillämpliga bestämmelser framgår i huvudsak av länsstyrelsens beslut.”

Jaha, och enligt domstolen betyder det mer konkret…?

MMD var mån om att inte riskera att ramla i någon fallgrop, och garderade sig på ett sätt som var smart, men oschysst mot Thorenius. MMD skrev:

“Domstolen konstaterar att de tegelröda takpannorna är den gemensamma nämnaren för bostadsbyggnaderna i plangränsen till åkermark i söder och sydost, dvs. fastigheterna benämnda Veden och Barken.”

Domstolen för in nya parametrar i definitionen, ”plangränsen till åkermark” och ”Veden och Barken”. De sistnämnda begreppen är kvartersbeteckningar. Med dessa parametrar utesluts de två grannhusen med svarta tak – husen ligger i kvarteret Sliperiet. De två husen utesluts också med ”plangränsen till åkermark”. Åkermarken slutar lägligt nog vid Thorenius hus. Men vad har åkermarken med det hela att göra? 

Domstolen hittade, som jag ser det, argument för att på ett enkelt och bekvämt sätt motivera en förutbestämd åsikt. Men är detta ett objektivt och rättvist sätt att tolka lagen?

Fotografiet är taget på baksidan av Thorenius hus. Bilden visar var MMD:s gräns för åkermarken går. Vid den röda texten ”misstänkt åkermark” är marken misstänkt lik åkermark…

Domstolen förklarade inte varför åkermark och kvartersnamn skulle vara avgörande för var gränsen skulle dras. Det finns ju massor med hus i Thorenius absoluta närområde som har svarta tak. Hur kom MMD fram till att just den angivna “gränsen” utgjorde ”området” och “områdets karaktär”? 

Och så gjorde domstolen en, enligt min mening, kullerbytta:

“Att fasadfärgerna skiljer sig åt förstärker vikten av takens enhetlighet.”

Oops. Alla andra fastighetsägare har “fuskat” med den enhetliga röda fasadfärgen, och målat om sina hus. Det får konsekvensen att Thorenius måste ha ett rött tak för enhetlighetens skull… Logiken är förbluffande…

Och så avslutade Mark- och miljödomstolen med vad som föreföll som ett tyckande:

“Att på den aktuella fastigheten ändra takbeklädnad från tegelröda till svarta pannor ändrar enligt domstolen både byggnadens och områdets karaktär väsentligt.”

Jaha? Och på vilket sätt? Vad talade för domstolens åsikt och vad talade mot, och hur resonerade domstolen? Det står inte i domen… Det känns som om, om jag ska vara ärlig, domen och domskälen hämtades från någon färdigskriven manual…

De så kallade allmänna intressena, definierade av byggnadsnämnden, Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen, har bedömts viktigare än det enskilda intresset. Karl af Geijerstam skrev i sin ledare (se TTELA “Ge husägarna mer frihet”):

“Kommunens beslut drabbar paret hårt. De berättar för TTELA att de inte har råd att åtgärda detta. Beslutet togs dessutom på rekommendation från takfirman som menade att den svarta färgen var bättre rent tekniskt och paret tänkte att det passade bättre med solcellerna som sattes upp.”

Det kan kosta upp mot en halv miljon kronor för det pensionerade paret Thorenius att följa byggnadsnämndens beslut. Vill allmänheten det? Tycker allmänheten att det är ok? Det tycks inte så av reaktionerna i TTELA.

Är det konstigt att Vänersborgs kommun har rykten om sig att göra livet svårt för sina invånare? Är det konstigt att invånare tappar respekten och förtroendet för kommunen?

==

Anm. Det kan vara lite intressant att jämföra byggnadsnämndens beslut med ett beslut som nämnden fattade i november 2021. Då beviljade nämnden bygglov för solpaneler på ett hus som innebar att taket blev svart i stället för rött. Borde inte Thorenius ha fått bygglov i efterhand om kommunen ska behandla alla invånare lika? (Se “Solceller i “SAAB”-området”.)

Anm. Det finns ett fall i Trollhättan från 2013 som har en del likheter med fallet i Vargön. Även där var Mark- och miljödomstolen inblandad. Domstolen dömde dock på ett annorlunda sätt än denna gång. Det kan ha berott på att tjänstepersoner och politiker i Trollhättan var mer flexibla och inlyssnande gentemot invånarna än i Vänersborg, i varje fall när allt ställdes på sin spets… Men varför är inte MMD konsekvent i bedömningen? (Det går att ladda ner den domen i MMD här.)

==

Denna bloggserie består av tre inlägg:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, energi, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Det svarta taket i Vargön (2)

20 oktober, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Det svarta taket i Vargön (1)”.

Byggnadsnämnden beslutade den 31 oktober 2023:

“Byggnadsnämnden förelägger rättelseskyldiga att utföra rättelse genom att återställa takbeklädnaden på huvudbyggnadens sadeltak tillbaka till pannor i tegelröd kulör. Rättelse ska ske inom sex månader från det att beslutet vunnit laga kraft.”

Det pensionerade paret Thorenius på Snickaregårdsvägen i Vargön hade självklart yttrat sig inför beslutet. De menade att åtgärden att ändra takfärg från röd till svart inte bedömdes kräva bygglov då förändringen inte väsentligen ändrade byggnadens eller områdets karaktär.

Thorenius skrev till byggnadsnämnden:

“Husen saknar historisk och estetisk samhörighet, då de ursprungliga röda fasadfärgerna på majoriteten av husen ändrats till helt andra färger”

Och fortsatte:

“Det har skett förändringar av fasadfärg på flertalet av husen utan att kommunen har haft några som helst invändningar på detta.”

Det står, som jag skrev i mitt förra inlägg (se “Det svarta taket i Vargön (1)”), i den av byggnadsnämnden anförda paragrafen i PBL (9 kap 2 § 3c):

“Det krävs bygglov för annan ändring av en byggnad än tillbyggnad, om ändringen innebär att byggnaden byter färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller byggnadens yttre utseende avsevärt påverkas på annat sätt.”

Byggnadsnämnden ansåg att takfärgen var ensamt avgörande, inte husens färg eller fasadbeklädnad. Det är uppenbart att nämnden har gjort en egen tolkning av lagen, den bortser från en del formuleringar och lyfter andra. Och det har betydelse för Thorenius. Deras hus har nämligen, till skillnad från flertalet av de övriga husen:

“kvar den ursprungliga karaktäristiska röda fasadfärgen som från början kännetecknar husen i området”

Och som Thorenius mycket riktigt påpekar:

“Det är den röda fasadfärgen som ger mest intryck och skapar den klassiska kultbilden av röda svenska trähus som var utmärkande i Vargön på 1960-talet och genom historien i Sverige.”

Det får mig att tänka på en sång som under lång tid var obligatorisk i skolundervisningen – “Röda stugor tåga vi förbi”. Jag antar att det var för att den beskrev en typisk svensk stuga. Som var röd. Och då är frågan… Vilka hus passar bäst in på sången – blå hus med röda tak eller röda hus med svarta tak?

Och vilken är den mest “väsentliga förändringen” (från byggnadsnämndens motivering till sitt beslut) av en byggnad som från början har röd fasad och rött tak – att måla fasaden blå eller byta till ett svart tak?

För inte ska det väl vara så som kommunens stadsarkitekt (se “Björn och Teresa tvingas byta tak efter åtta år – har fel färg”) sa till TTELA om husfasaderna i området:

“Vi vet inte om alla färgbyten alltid fått bygglov. Hade alla hus varit faluröda hade man inte bedömt att den ändringen varit lämplig. Det som är kvar nu som är enhetligt är de röda taken och då är det något man vill bevara.”

Det betyder alltså att om fler fastighetsägare hade bytt färg på taket utan att fråga byggnadsnämnden om lov så hade Thorenius också fått göra det… Det kan inte vara rätt och riktigt.

Det hör självklart också till saken att Thorenius tänkte skaffa solceller. Karl af Geijerstam skrev i sin ledare (se TTELA “Ge husägarna mer frihet”):

“Frågan kompliceras också av att solcellerna är svarta. … Röda solceller finns på marknaden, men de är mycket sällsynta och dyra. Kommunernas detaljreglering står här i strid med utbyggnad av fossilfri energi.”

Det torde vara tämligen självklart att ett svart tak passar bättre med svarta solpaneler, som täcker större delen av taket, än ett rött tak…

Det finns ett undantag från PBL:s krav på bygglov (se ovan, 9 kap 2 § 3c). I 9 kap 5 § står det:

“För en- och tvåbostadshus och tillhörande komplementbyggnader inom ett område med detaljplan krävs det, trots 2 §, inte bygglov för att färga om, byta fasadbeklädnad eller byta taktäckningsmaterial, om åtgärden inte väsentligt ändrar byggnadens eller områdets karaktär.”

Jag kan inte se att denna paragraf nämns i byggnadsnämndens handlingar…

Det är lätt att få uppfattningen att byggnadsnämnden hade en egen agenda som bortsåg från väsentliga aspekter av både lag och områdets karaktär och enbart, av någon anledning, framhävde takens betydelse. Taken på en av byggnadsnämnden definierad och avgränsad del av området bestämde “områdets karaktär”.

“Områdets” karaktär…

TTELA har i artikeln om paret Thorenius en flygbild från Google över området. (Se TTELA “Björn och Teresa tvingas byta tak efter åtta år – har fel färg”.) Jag publicerar fotografiet här, men har till skillnad från TTELA satt ett kryss på alla hus i området som har svarta tak. (Det inringade huset tillhör Thorenius.)

Jag har svårt att förstå hur byggnadsnämnden såg på området. Hur valde nämnden ut vilka hus som hörde ihop och vilka som inte tillhörde området? Och hur ändrade det svarta taket på Thorenius hus “områdets karaktär”?

Uppenbarligen har nämnden brutit ut de hus som finns på “kanterna”, som “ringar in” området. Husen innanför tillhör i nämndens värld inte området. Men med sin definition missar nämnden emellertid två av grannhusen till Thorenius hus. Bilden till höger är en uppförstorad del av bilden ovan.

Två hus bortanför Thorenius finns det två hus med svarta tak (se pilar). De räknas tydligen bort av nämnden trots att de finns på ”kanten” som ”ringar in” området. Varför räknas dessa hus inte med i ”området” eller “områdets karaktär”? Det är som sagt lätt att få intrycket att byggnadsnämndens avgränsning sker på godtyckliga grunder.

I nästa inlägg, som blir det sista, ska jag bland annat titta på vad den fördjupade översiktsplanen säger. Och detaljplanen… Samt hur det gick med överklagandena.

Fortsättning följer i inlägget ”Det svarta taket i Vargön (3)”.

==

Denna bloggserie består av tre inlägg:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, energi, Juridik, miljö, ttela, Vargön

Det svarta taket i Vargön (1)

19 oktober, 2024 3 kommentarer

“Man tar sig för Pannan! Att få morgonkaffet i halsen en vanlig sketen onsdag är inte att rekommendera.”

Det var säkerligen många invånare i Vänersborgs kommun som upplevde precis detsamma som trollhättebon(!) Danne Palm. (Se TTELA “Efter pandemi och krig – Vänersborgs kommun kräver rött tak”.) Samtidigt var det nog ingen större överraskning för kommunens invånare. De har varit med om byggnadsnämndens tveksamma göranden och låtanden under många år nu, även om flera antagligen har sett en ljusning de allra senaste åren. Nu verkar kommunens byggnadsnämnd ha fått ett ordentligt återfall i gamla vanor.

Danne Palms insändare handlade om TTELA:s artikel om paret Thorenius öde. (Se TTELA “Björn och Teresa tvingas byta tak efter åtta år – har fel färg”,)

TTELA skrev:

“…byggnadsnämnden fattade ett beslut om föreläggande riktat mot paret. Kommunen kräver rättelse. Takbeklädnaden ska återställas till takpannor i tegelröd kulör.”

Artikeln följdes snabbt av två insändare (se TTELA “Efter pandemi och krig – Vänersborgs kommun kräver rött tak” och “Fullständigt vansinnigt kräva att återställa taket”) och en ledare av Karl af Geijerstam (se TTELA “Ge husägarna mer frihet”). Ingen av dem försvarade byggnadsnämndens beslut.

Paret Thorenius bor i ett hus på Snickaregårdsvägen i Vargön. Det är ett av husen i ett grupphusområde som byggdes på 1960-talet. Stadsarkitekten Martin Staude i kommunen skrev om området:

“Alla hus har ursprungligen varit identiska bland annat i volym, fasadgestaltning och takform.”

Stadsarkitekten fortsatte:

“Oklart är vilka fasadkulörer som har varit ursprungliga men sannolikt är att alla hus från början har varit täckta med röda lertegelpannor.”

Enligt Thorenius var alla fasader från början röda.

När Thorenius flyttade till Snickaregårdsvägen år 2002 var inte området så enhetligt längre. Flera hus hade t ex målats om. Det fanns fasader i blått, gult, brunt, grönt och vitt. Och förändringarna fortsatte successivt. Flera hus bytte dessutom till svarta tak.

Torenius bestämde sig för att byta tak år 2016. Takfirman rekommenderade att huset skulle få svarta, blanka takpannor. Det skulle enligt takfirman göra, säger Thorenius till TTELA:

“att snön lättare gled av”

Varken Thorenius eller byggfirman hade en tanke på att detta skulle kräva bygglov, fortsätter TTELA, och dessutom hade Thorenius redan 2016:

“planer på solpaneler och såg framför sig hur dessa skulle smälta in bättre mot ett svart tak.”

Sagt och gjort, Thorenius bytte tak och satte sedan solpaneler på taket. Och allt var frid och fröjd – och tiden gick…

Den 11 december 2020, fyra år senare, upprättade byggnadsförvaltningen helt oväntat ett tillsynsärende. Enligt förvaltningen fick den information om en olovlig utförd åtgärd. Och tiden gick… Eller som Danne Palm i Trollhättan skrev i sin läsvärda insändare den 16 oktober (se TTELA “Efter pandemi och krig – Vänersborgs kommun kräver rött tak”):

“tick tack”

Den 31 augusti 2023 inkom ett remissyttrande till byggnadsnämnden från stadsarkitekt Staude om bygglov kunde beviljas i efterhand. Stadsarkitekten skrev:

“Genom åren har de allra flesta husen genomgått olika förändringar. Tacktäckningsmaterialet har delvis ändrats till betong eller plåt med pannprofil men huvudtaken på alla hus är fortfarande röda. De genomgående röda taken är ett viktigt karaktärsdrag för området; en enhetlighet som präglar gatubilden och förstärker husens historiska och estetiska samhörighet.”

I sin avslutande “bedömning” var dock stadsarkitekten lite försiktigare och tog inte direkt ställning:

“Taket med de svarta takpannorna skiljer sig tydligt från de övriga kedjehusens röda takkulör. Ändringen följer inte FÖP:ens riktlinje och uppfyller inte varsamhetskravet enligt 8 kap. 17 §, plan- och bygglag (2010:900), PBL.”

Stadsarkitekten överlät till byggnadsnämnden att fatta det slutliga avgörandet, men Staudes yttrande räckte för nämnden. (I TTELA intervjuades stadsarkitekt Staude där han då försvarade byggnadsnämndens beslut.)

Den 31 oktober 2023 fattade byggnadsnämnden beslutet:

“Byggnadsnämnden förelägger rättelseskyldiga (dvs paret Thorenius; min anm) att utföra rättelse genom att återställa takbeklädnaden på huvudbyggnadens sadeltak tillbaka till pannor i tegelröd kulör. Rättelse ska ske inom sex månader från det att beslutet vunnit laga kraft.”

Nämnden angav två motiveringar till sitt beslut. Det första skälet var:

“Rättelseskyldiga har efter år 2016 utfört en väsentlig förändring av huvudbyggnadens sadeltak, beklädnaden har tidigare varit röd och efter åtgärder är beklädnaden i svart kulör.”

Och då kan man undra varför Thorenius inte fick göra detta. Byggnadsnämnden hänvisar till den Fördjupade Översiktsplanen (FÖP):

“I kommunens Fördjupade översiktsplan, som gäller för området, omfattas fastighet Barken 1 av ”B9”, att det är av betydelse att behålla byggnadernas proportioner mot gatan samt rödfärgade pannor på taken. Det är 29 fastigheter i området som omfattas av ”B9”, en av dessa är Barken 1. Det svarta taket bedöms väsentligt ha förändrat byggnaden och områdets karaktär. Åtgärden följer inte kommunens riktlinjer i FÖP:en.”

Nämnden menade därför att takbytet till svart tak krävde bygglov enligt 9 kap 2 § 3c PBL. Den paragrafen i Plan- och bygglagen (PBL) säger:

“Det krävs bygglov för annan ändring av en byggnad än tillbyggnad, om ändringen innebär att byggnaden byter färg, fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial eller byggnadens yttre utseende avsevärt påverkas på annat sätt.”

Byggnadsnämndens andra, och sista, motivering var:

“Åtgärden bedöms inte uppfylla varsamhetskravet i 8 kap. 17 § PBL”

Paragraf 8 kap 17 § i PBL lyder:

“Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.”

Jag noterar att det står byggnaden i singular. Skulle “byggnadens karaktärsdrag” förändras på ett “inte-varsamt” sätt om svarta solpaneler sätts upp på ett svart tak jämfört med på ett rött tak? Hur tänkte byggnadsnämnden?

Byggnadsnämnden var hård och bestämd. Den avslutade motiveringen med följande klara och entydiga ord:

“… lov i efterhand bedöms därmed sannolikt inte kunna erhållas. … Området är utpekat i kommunens FÖP och det allmänna intresset är att behålla byggnadernas proportioner mot gatan samt de rödfärgade pannorna. Det allmänna intresset att bevara kedjehusens takkulörer bedöms vägra (ska naturligtvis vara “väga”; min anm) tyngre än det enskilda intresset.”

Det hänvisas återigen till den fördjupade översiktsplanen. Det är intressant eftersom planen antogs av kommunfullmäktige 2023 och taket byttes 2016. Översiktsplanen kan naturligtvis inte gälla retroaktivt. Och faktiskt gäller den fördjupade översiktsplanen överhuvudtaget inte. Stadsarkitekten sa till TTELA:

“Den (den fördjupade översiktsplanen: min anm) är inte rättsbindande, även om man hänvisar till det bedömningsunderlaget.”

Och i Plan- och bygglagen (PBL) 3 kap 2 § står det:

“Översiktsplanen ska ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. … Planen är inte bindande.”

Det är lagstiftningen som avgör när det krävs bygglov, inte en fördjupad översiktsplan. Det undgår säkerligen inte heller någon att lagstiftningen (PBL) inte är särskilt tydlig alla gånger. Det ingår inte sällan stora mått av personliga tyckanden och bedömningar i lagen. Vad är t ex avgörande “karaktärsdrag” på en byggnad eller “konstnärliga värden”? Beslut blir därför ofta, som jag ser det, beroende av beslutsfattarnas erfarenheter, värderingar och tyckanden… Olika personer tolkar helt enkelt lagen på olika sätt. Och besluten blir därmed även subjektiva och därför inte heller lika.

 Byggnadsnämnden skrev också att det var ett allmänt intresse att behålla de rödfärgade pannorna. Är politikerna i byggnadsnämnden per definition representanter för det “allmänna intresset”? Anser allmänheten att Thorenius ska betala ett sex-siffrigt belopp för att plocka bort solpanelerna och sedan betala 2 eller 3 gånger så mycket för att ta bort det svarta taket, lägga ett nytt rött tak och sedan sätta upp solpanelerna igen. Hamnar kostnaden på en halv miljon? Jag tvivlar på att allmänheten tycker att det ligger i deras intresse.

Johan håller i varje fall inte med byggnadsnämnden. Han skrev i sin insändare (se TTELA “Fullständigt vansinnigt kräva att återställa taket”):

“Jag kan förstå den ursprungliga tanken, men när det nu gått åtta år sedan taket lades på och det dessutom numera är fritt att lägga på solpaneler som också är svarta, så låter det ju fullständigt vansinnigt att kräva återställning.”

Det kan också noteras att byggnadsnämnden tolkade Plan- och bygglagen (9 kap 2 § 3c) ganska “flexibelt”. För nämnden var takfärgen det helt avgörande trots att paragrafen även nämner byte av byggnadens färg och fasadbeklädnad. Det bortser dock nämnden ifrån. Det är intressant eftersom flera hus i området bevisligen har målats om och även bytt fasadbeklädnad…

Fortsättning följer i inlägget ”Det svarta taket i Vargön (2)”.

==

Denna bloggserie består av tre inlägg:

Kategorier:bygglov, Byggnadsnämnden, energi, Juridik, miljö, ttela, Vargön

Byggnadsnämnden: Holmens fd kontor

19 augusti, 2024 Lämna en kommentar

Tidigare denna sommar (är det fortfarande sommar?) så skrev jag ett inlägg om Holmens gamla kontor i Vargön. (Se “Vad händer med Holmens kontor?”.) Det handlade om att samhällsbyggnadsförvaltningen hade författat en skrivelse och i den drogs slutsatsen att kontorsbyggnaden skulle rivas – och att det inte fanns några hinder för det. (Skrivelsen kan laddas ner här.)

I detaljplanen från den 12 juni 2013 står det däremot:

“De äldsta byggnaderna som utgörs av huvudkontoret med den gamla fabriksporten skall finnas kvar.”

Det finns med andra ord ett förbud i detaljplanen mot att riva kontorsbyggnaden och fabriksporten, den så kallade “Vargporten”. Och detaljplanen bestämmer i sådana här frågor. I Plan- och bygglagen (PBL) står det i 9 kap 34 §:

“Rivningslov ska ges för en åtgärd som avser en byggnad eller byggnadsdel som inte
  1. omfattas av rivningsförbud i detaljplan eller områdesbestämmelser, eller
  2. bör bevaras på grund av byggnadens eller bebyggelsens historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen menade i sin skrivelse att Holmens gamla kontorsbyggnad inte längre är någon byggnad och hänvisade också till PBL: 

”Fastighet och Service som fastighetsägare på uppdrag av kommunen hävdar att det går att gå emot rivningsförbudet då det har syftet att skydda byggnader medan det som står kvar på fastigheten Bruket 8 inte längre är en byggnad då den saknar tak. Av byggnaden finns endast väggar kvar och uppfyller inte då kriterierna för att definieras som byggnad enligt PBL 1 kap. 4 § 4 stycket.”

Det innebär, menade samhällsbyggnadsförvaltningen, att det bara är att riva byggnaden. Samhällsbyggnadsförvaltningen ser nämligen inte att det finns någon möjlighet att avyttra fastigheten med det gamla eldhärjade kontoret på tomten. Byggnaden står typ “i vägen” för en försäljning.

Byggnadsnämnden bestämde efter branden i maj 2022 (se “Branden på Holmen”), när samhällsbyggnadsförvaltningen för första gången uttalade sin vilja att riva kontorsbyggnaden, att ge byggnadsförvaltningen:

“i uppdrag att pröva ändring av detaljplan”

(Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) reserverade sig mot beslutet.)

Uppdraget har tagit sin tid och det är väl orsaken till att samhällsbyggnadsförvaltningen tidigare i sommar återkom med sitt krav på rivning.

Imorgon tisdag, den 20 augusti, sammanträder byggnadsnämnden. På dagordningen finns ärendet:

“Ändring av del av detaljplan nr 501 för Hamnen och Ronnums herrgård i Vargön – Information”

Det kan alltså noteras att byggnadsnämnden bara ska få information, inte fatta något beslut. I underlaget till politikerna i nämnden skriver tjänstepersonerna i förvaltningen:

“Den kulturhistoriska utredningen som har gjorts i planarbetet har visat att huvudkontoret och porten har höga kulturvärden vilket har ett skydd enligt lagstiftningen.”

Den kulturhistoriska utredningen som förvaltningen syftar på är den utredning som WSP utförde. (Se “Vad händer med Holmens kontor?”.) Den lämnades till nämnden den 11 november 2021 och hade titeln ”Bruket 8, Wargöns bruk/Holmen paper”. Utredningen drog slutsatsen att:

”det fanns ett stort värde i kvarvarande delar som gör en renovering av huset fullt möjlig.”

Byggnadsförvaltningen konstaterar att med enbart denna utredning som underlag blir slutsatsen att:

“rivningsförbudet som finns i gällande detaljplan är fortsatt motiverat.”

Det här är inget nytt för politikerna i nämnden. Det enda nya som har tillkommit i ärendet, efter att utredningen lämnades för drygt 2,5 år sedan, är att byggnadsförvaltningen öppnar, som jag ser det, dörrarna för en ändring av detaljplanen.

Byggnadsförvaltningen skriver:

“Förvaltningens bedömning är att det finns potential för ett scenario där de delar av bebyggelsen som fortfarande är i gott skick bevaras och samtidigt kan byggas på med något nytt.”

Jag vet inte riktigt vilka “delar av bebyggelsen” som förvaltningen syftar på. Är det kanske bara “Vargporten”?

Förvaltningen fortsätter:

“Det skulle innebära att Vargön kan behålla en avgörande del av sin historiska identitet samtidigt som det skulle ge inspiration för verksamhetsområdets hållbara utveckling. Huvudkontoret med på- och tillbyggnad skulle exempelvis kunna bli ett centrum för Vargöns innovationspark med lokaler för samverkan (t.ex. kontorslokaler, showroom, konferens mm.) som skulle kunna nyttjas av flera verksamheter.”

Det är uppenbarligen inte bara “Vargporten” som förvaltningen har i tankarna. Det är också det tidigare huvudkontoret…

Jag är inte säker på att byggnadsnämnden blir så mycket klokare av underlaget. Det är som sagt egentligen inget nytt som tillförs ärendet, förutom att ledamöterna formellt får samhällsbyggnadsförvaltningens skrivelse i sin hand. Underlaget avslutas emellertid med:

“Byggnadsnämnden kommer få information om kulturmiljöutredningen och olika framtidsscenarier som grund för att senare kunna ta ställning till hur arbetet ska gå vidare.”

Hela ärendet handlar till slut om kulturhistoriska värden mot ekonomi. Och erfarenheterna från politiken de senaste åren är väl att ekonomin har företräde…

De vargöbor, och andra, som är intresserade av ärendet bör bli aktiva snarast möjligt. Jag tror nämligen att ärendet närmar sig den punkt där ledamöter och partier börjar bestämma sig. När det gällde hundrastgården startades det namninsamlingar i Vargön och det skrevs ett flertal medborgarförslag. Det kanske vore något också i frågan om Holmens fd kontorsbyggnad och “Vargporten”.

PS. Läs gärna inlägget den 19 augusti – ”Byggnadsnämnden: Holmens fd kontor”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Samhällsbyggnadsnämnden, Vargön

Hallevi: Hundrastgård och/eller bad?

8 augusti, 2024 Lämna en kommentar

Den 13 juli samlades ett flertal hundägare med sina hundar på de stora gröna ytorna vid Hallevibadet. Det var officiell invigning av hundrastgården. (Jag skrev ett blogginlägg om den kommande invigningen några dagar innan – se “Hallevi: Invigning av hundrastgården”.)

Invånare i Vargön har som bekant under längre tid lobbat och jobbat för en hundrastgård. Vi politiker har framför allt blivit medvetna om önskemålet tack vare ett flertal medborgarförslag genom åren. Medborgarförslagen har emellertid samtliga avslagits av kommunfullmäktige, precis som liknande förslag i andra delar av kommunen. Anledningen har varit kostnaderna:

“…anläggandet av en hundrastgård [är] en dyr investering om 100.000-200.000 kr per hundrastgård beroende på förutsättningarna. Den löpande drift- och underhållskostnaden uppskattas till 15.000 kr/år.”

Hundägare i Vargön nöjde sig dock inte med dessa besked. De arbetade oförtrutet vidare. Det ordnades en namninsamling och kontakter togs med Vänersborgs kommun, framför allt med tjänstepersoner i samhällsbyggnadsförvaltningen. Hundägarna bildade också en förening – Vargöns Hundklubb.

TTELA skrev den 7 juli se “Vargön har fått egen hundrastgård”):

“Men i samband med de avslagen inledde samhällsbyggnadsförvaltningen en dialog med förslagslämnarna om att arrendera mark och själva ordna en rastgård.”

Tjänstepersonerna var välvilligt inställda till en hundrastgård och var intresserade av att arrendera ut mark till hundklubben. De prutade till och med på arrendepriset. Men framför allt, hundrastgården hade inte blivit verklighet utan det stora engagemang som klubbens medlemmar visade. De bidrog med mycket ideellt arbete. Många hundägare har dessutom köpt medlemskort i klubben, pengar som bland annat har gått till kostnader för rastgården. Även flera företag har ställt upp och hjälpt till med både arbete och sponsring.

Det var många glada hundägare på plats vid invigningen. Äntligen hade alla hussar och mattar någonstans där de kunde släppa hundarna lösa. Hundarna kunde springa runt och sträcka ut samtidigt som staket/stängsel gjorde att ägarna kunde slappna av med kaffe och fika. Trots att jag själv inte har någon hund så var jag på plats. Det var flera kända ansikten, några boende i stan. Alla var glada, även om hundarna antagligen var gladast. Och faktum var att hela invigningen förflöt i god och trivsam anda. Hundarna var till och med tysta när ett rådjur strövade förbi strax utanför staketet.

Några i hundklubben hade synpunkter på flera av mina blogginlägg. Det ledde till flera bra samtal där jag fick tillfälle att förklara min syn. Den kamp som hundägarna har bedrivit i Vargön för att få sin hundrastgård är beundransvärd. Det är helt klart att det behövs en rastgård, och egentligen inte bara i Vargön. Det bör finnas möjligheter för alla hundägare att rasta sina hundar på en rastgård, i hela kommunen. Det tycker jag, även om det kanske inte har framgått.

Jag vänder mig däremot mot kommunens hantering av ärendet. Eller rättare sagt samhällsbyggnadsförvaltningens. Det är tjänstepersonerna som har agerat och de har inte ens informerat politikerna i nämnden. De arrenderade ut marken (se “Hallevi: Kommunen och Hundklubben”), trots att de visste att Jonas Mossberg var intresserad av den för att öppna och driva Hallevibadet. Den utarrenderade marken ingick i hans planer för övertagandet och utvecklingen av både badanläggningen och området runt badet. Det finns stora ytor att använda sig av för att göra Hallevi till ett slags aktivitetscenter eller fritidscentrum. (Se TTELA “Paret vill ta över Hallevibadet: ”Finns massor av möjligheter””.)

Självklart borde kommunen ha sammanfört parterna och haft en gemensam diskussion om Hallevis framtid, kanske även med fler vargöbor. Men det verkade inte som om samhällsbyggnadsförvaltningen brydde sig om Mossbergs planer. Tjänstepersonerna tycktes inte vara särskilt intresserade av att Hallevibadet skulle öppnas. Och så verkar fortfarande vara fallet. Det sägs till och med att samhällsbyggnadsförvaltningen inte har börjat med den konsekvensbeskrivning för Hallevibadet som politikerna i samhällsbyggnadsnämnden, den 16 november 2023, gav förvaltningen i uppdrag att utföra…

Det ska dock betonas att det bara är kommunen som har haft alla kort på hand. Vargöns Hundklubb har inte haft kännedom om turerna kring Mossberg och Hallevibadet – och Mossberg hade ingen aning om tjänstepersonernas omfattande arrendeplaner till Hundklubben.

Hallevibadet är utdömt och borde rivas. Den slutsatsen drog samhällsbyggnadsförvaltningen för ganska länge sedan. Det framgår av det beslutsförslag som lades fram till nämnden den 19 oktober 2023 (se “Hallevibadet: Nuläget (1)”):

”avveckla och demontera Hallevibadet då hyresavtalet med Kultur och fritidsförvaltningen avslutats.”

Hyresavtalet med kultur- och fritidsförvaltningen avslutades men Hallevibadet “demonterades” (revs) inte. Politikerna ville inte det, i varje fall inte då. 

I början på juli trädde en ny intressent fram för att driva Hallevibadet, Patrick Lejon. (Se “Hallevi: Ny intressent!”.) På Facebook skrev Lejon:

“Halleviområdet är en idrottsanläggning som man kan utveckla grymt mycket.”

Även Patrick Lejon har uppfattningen att området kring badet, eller delar av det, behövs för att driva badanläggningen vidare.

Det finns mycket att säga om kommunens hantering av Hallevibadet. Min stora undran och förvåning är dock fortfarande hur förvaltningen kunde arrendera ut en stor del av den mark som Jonas Mossberg och nu sannolikt även Patrick Lejon anser att de behöver för att kunna öppna och driva Hallevibadet. Varför väntade inte förvaltningen tills man åtminstone hade utrett möjligheterna att driva badet vidare i privat regi samtidigt som Vargöns Hundklubbs intressen tillgodosågs?

Vi får se vad som händer på Hallevibadet. Kanske kan de privata intressenterna, Vargöns hundklubb och kommunen ändå komma överens om en för alla acceptabel lösning.

TTELA citerade en styrelsemedlem i Vargöns hundklubb och flera på invigningen sa detsamma till mig:

“Men vi hoppas på bad och hundrastgård.”

Jag hoppas verkligen att det går att förena en badverksamhet och en hundrastgård. På något sätt. Det skulle bli ett stort lyft för Vargön. Politikerna, särskilt i de styrande partierna, måste ta tag i ärendet genast och med kraft. Flera socialdemokrater och kristdemokrater kommer ju om inte annat från, och bor, i Vargön.

Till sist.

I mitten på juli besökte Patrick Lejon badet tillsammans med en besiktningsman. Besiktningsmannen hade erfarenhet av badanläggningar sedan tidigare. Efter “studiebesöket” skrev Lejon, återigen på Facebook:

“Här kommer en uppdatering gällande Hallevibadet. Vi blev väldigt glada över vad vi fick se när vi gick in på badet. Jag har mailat till kommunen och vill ha till ett möte med dom, men det är semestertider så vi får vänta några veckor. Vi kämpar på.”

Precis som Mossberg är Lejon övertygad om att det går att starta och driva Hallevibadet i minst 10 år framåt. Det behövs en del åtgärder, men båda anser att det rör sig om överkomliga kostnader. Vilket får mig att undra över den slutsats som samhällsbyggnadsförvaltningen kom fram till i oktober…

För det kan väl inte vara så att förvaltningen har en egen agenda?

==

Det har blivit många blogginlägg om Hallevibadet:

Kategorier:bad, Hallevi, hundar, Samhällsbyggnadsnämnden, Vargön

Vad händer med Holmens kontor?

15 juli, 2024 3 kommentarer

I lördags så publicerade TTELA en artikel om Holmens fd kontorsbyggnad. (Se “Brukets rivningsförbud kan hävas: ”Komplex fråga””.) Imorgon tisdag återfinns sannolikt artikeln i papperstidningen.

Det var ett intressant sammanträffande. I veckan som gick upptäckte jag nämligen ett dokument från samhällsbyggnadsförvaltningen om Bruket 8 i kommunens diarium, dvs den fastighet som Holmens gamla kontorsbyggnad står på. Det handlade huvudsakligen om kontorsbyggnaden. Dokumentet nämns emellertid inte i artikeln men är antagligen indirekt orsaken till den.

TTELA berättar med hjälp av intervjuade kommunala tjänstepersoner att fastigheten har varit svårsåld och att det inte blev lättare efter den omfattande branden den 22 maj 2020. (Se “Branden på Holmen”.) Det stämmer, men faktiskt var fastigheten, inklusive kontorsbyggnaden, på väg att säljas två månader innan branden. Men kommunfullmäktige sköt på försäljningen genom att den 18 mars 2020 besluta om en återremiss. Försäljningsprocessen hade inte gått rätt till. (Se “Decimerat KF och Holmenförsäljning”.) Så här i efterhand får det mig att tänka på TV-serien NCIS och agent Leroy Jethro Gibbs regel 39:

“There is no such thing as a coincidence.”

Men det var nog trots allt en ren slump. Däremot var beslutet i kommunfullmäktige och hela hanteringen av den tänkta försäljningen både före och efter beslutet behäftad med både tveksamheter och olagligheter. Men det liksom Gibbs är en annan historia. (Se vidare “Om KF… Holmen!”, “Resumé KS (26/2)” och “Är försäljningen av Holmens kontor olaglig?”.)

TTELA skriver:

“Själva byggnaden är också K-märkt och omfattas av rivnings- och bevarandeskydd. Det innebär att vid renovering och restaurering ska byggnadens gamla karaktär bevaras.”

I detaljplanen från den 12 juni 2013 står det:

“De äldsta byggnaderna som utgörs av huvudkontoret med den gamla fabriksporten skall finnas kvar.”

Och:

“På industrimarken i norr ligger det gamla huvudkontoret och porten med bilden av vargen på språng. Både kontoret och porten har en bestämmelse om att byggnaderna inte får rivas. Det finns också en varsamhetsbestämmelse om att byggnadernas exteriör skall underhållas och beaktas.”

Det är alltså ett förbud mot att riva kontorsbyggnaden och vad jag förstår så innebär förbudet också att fabriksporten, den så kallade “Vargporten”, inte får flyttas.

Byggnadsnämnden konstaterade tidigt att det enligt PBL 9 kap 34 § inte fanns något utrymme för undantag – rivningslov kan bara beviljas om byggnaden inte omfattas av rivningsförbud i detaljplan. Så när samhällsbyggnadsförvaltningen ville riva kontorsbyggnaden efter branden 2020 så beslutade byggnadsnämnden den 2 mars 2021 att ge byggnadsförvaltningen:

“i uppdrag att pröva ändring av detaljplan”

Pontus Gläntegård (V) och Bengt Fröjd (C) reserverade sig dock mot beslutet. (Se “Blåbärsodlaren, Brännjärnet och Holmen”.)

Som en del i byggnadsförvaltningens uppdrag fick företaget WSP Sverige AB göra en kulturhistorisk utredning. Den lämnades den 11 november 2021 och hade titeln ”Bruket 8, Wargöns bruk/Holmen paper”. WSP hänvisade i utredningen till en teknisk rapport som hade konstaterat att:

”det fanns ett stort värde i kvarvarande delar som gör en renovering av huset fullt möjlig.”

WSP drog därför slutsatsen:

”Mot bakgrund av det goda skicket hos grund, stomme och fasader så bedöms de kulturhistoriska värdena vara till stor del bevarade och rivningsförbudet bedöms Bruket 8, Wargöns bruk/Holmen paper därmed fortsatt gälla.”

Byggnadsnämnden insåg de höga kulturvärden som kontorsbyggnaden och porten hade och det gjorde i sin tur rivningsförbudet fortsatt motiverat. (Det var ungefär det som Gläntegårds och Fröjds reservation hade gått ut på.) Byggnadsnämnden beslutade därför den 19 oktober 2022 att:

“föreslå samhällsbyggnadsnämnden att genomföra en markanvisning. Syftet är att få ett bättre kunskapsunderlag och att få med en eventuell intressent i den fortsatta planprocessen”

Det har flera gånger sedan återremissen i fullmäktige och hanteringen i byggnadsnämnden nämnts att det pågår en detaljplaneprocess kring Bruket 8. Så t ex när medborgarförslaget om “flytt och bevarande av Gamla porten till Wargöns bruk” behandlades den 23 november 2022. Då blev kommunfullmäktiges beslut:

“Kommunfullmäktige anser förslaget besvarat. Frågan om portens bevarande och eventuella omplacering hanteras inom ramen för pågående detaljplanearbete och därmed är förslaget färdigbehandlat för kommunfullmäktiges del.”

Det har vad jag förstår bara funnits en intressent de senaste två åren, Sund Sampo… Som tur var reagerade kommunen i tid, annars kunde det ha slutat med förskräckelse. (Se “Sund Sampo lägger ner projektet”.) I samband med Sund Sampo-historien avbröt samhällsbyggnadsnämndens ordförande Ann-Marie Jonasson (S) markanvisningsprocessen, den 2 november 2023. Det fanns inga andra företag som hade anmält intresse. Och nu finns det inte längre några indikationer på att det pågår något detaljplanearbete för området vilket också bekräftas på kommunens hemsida, se “Pågående detaljplaner”.

Men på något sätt pågår det tydligen ändå ett detaljplanearbete eller åtminstone någon som funderar på frågan… I TTELA:s artikel upprepas det nämligen att en process med en planändring är igång. Men den har ju gått några år nu och det verkar som om samhällsbyggnadsförvaltningens tålamod tryter. Det kanske också är orsaken till tidningsartikeln.

Fastighetschef Hans Larsson på samhällsbyggnadsförvaltningen säger till TTELA:

“Det förbereds ett ärende till byggnadsnämnden för att se över vad som har hänt och var vi står nu. Det sker en sammanställning av beslutsunderlaget som kommer tas upp efter sommaren.”

Den här sammanställningen torde vara det dokument som diariefördes i veckan. Dokumentet är daterat den 4 juli och har rubriken “Bakgrund och process för Bruket 8”. (Kan laddas ner här.) Det är en kortare sammanställning av vad som hänt med Holmens fd kontorsbyggnad sedan 2018. I avslutningen redovisas samhällsbyggnadsförvaltningens syn på byggnaden: 

”Fastighet och Service som fastighetsägare på uppdrag av kommunen hävdar att det går att gå emot rivningsförbudet då det har syftet att skydda byggnader medan det som står kvar på fastigheten Bruket 8 inte längre är en byggnad då den saknar tak. Av byggnaden finns endast väggar kvar och uppfyller inte då kriterierna för att definieras som byggnad enligt PBL 1 kap. 4 § 4 stycket.”

Samhällsbyggnadsförvaltningen vill inte vänta på någon detaljplaneändring. Den vill riva kontorsbyggnaden direkt – det är ju inte längre en byggnad… 

Byggnadsnämnden har sett och hört argumentet förut, men inte tillmätt det någon betydelse. Vi får se om trycket på byggnadsnämnden blir så hårt från övriga förvaltningar och politiker i framför allt de styrande partierna att byggnadsnämnden ändrar uppfattning.

Det handlar till syvende och sist om höga kulturhistoriska värden mot ekonomi. Det är en klassisk motsättning och det är väl knappast någon hemlighet att samhällsbyggnadsnämndens majoritet har en klar tendens att prioritera ekonomin. Det är dyrt att renovera och bygga om Holmens gamla kontorsbyggnad, ett tiotals miljoner kronor skriver TTELA. I det nyligen diarieförda dokumentet anges kostnaden till ca 36 milj kr enligt 2020 års prisindex. Och naturligtvis är en sådan fastighet med en förfallen byggnad tämligen svår att sälja.

Samhällsbyggnadsförvaltningen anser dock att marken är attraktiv för etablering och ser att det finns:

“en möjlighet att sälja marken utan byggnaden som idag belastar fastigheten.”

Byggnadsnämnden har ibland en annan inställning. Jag kan också tänka mig att det finns ledamöter som anser det vara en moralisk, kulturell och historisk skyldighet att återställa Holmens gamla anrika kontorsbyggnad från 1888, särskilt som kommunen har låtit byggnaden förfalla ända sedan kommunen köpte området 2010. Det kan antagligen flera Vargöbor också tycka. Och det finns ju faktiskt en varsamhetsbestämmelse om att byggnadernas exteriör skall underhållas och beaktas. Det har inte kommunen gjort…

TTELA avslutar artikeln med att fastighetschef Hans Larsson säger att han inte bedömer att “Vargporten” är i akut behov av underhåll. Jag hoppas att han har rätt. Det vore tragiskt om även den gamla fabriksporten skulle förfalla och fördärvas. Den är ett monument över Vargöns historia.

PS. Ni har väl sett YouTube-filmen om Holmens skyddsrum? Om inte, klicka här.

 

Kategorier:Byggnadsnämnden, Samhällsbyggnadsnämnden, ttela, Vargön

Vargöns stationsområde

12 juli, 2024 1 kommentar

Vargön har till skillnad från Brålanda en järnvägsstation. Ja, det kanske är fel ord, men i Vargön stannar i varje fall tågen. Det gör de inte i Brålanda, även om det finns en stationsbyggnad där. I Vargön finns inget stationsbyggnad, det gamla anrika stationshuset från 1860-70-talen revs 2011. Det var egentligen en kulturmiljöskandal. (Se artikel i Svenska Byggnadsvårdsföreningen.) Det var tre personer i byggnadsnämnden som motsatte sig rivningen, Pontus Gläntegård (V), Kristina Rosell (FP) och Per Sjödahl (MP). (Du kan läsa det mesta om vad som hände kring rivningen om du laddar ner detta dokument.)

Vargöbor, och andra, som vill åka med tågen från Vargön får nu för tiden vänta i en glaskur med tak. Där kan de få skydd mot blåst och regn när de tänker åka mot Grästorp eller Vänersborg. Det stannar tåg på Vargöns “station” 20 gånger om dagen.

Området där stationsbyggnaden stod är nu en stor grusplan. Tomten är mycket ovårdad. Den är full av gropar och används som parkering och som upplag med bland annat grus. Emellanåt står det också maskiner på området. Stationsområdet är en ful fläck på Vargöns karta, i en del av Vargön som är central och som skulle kunna användas till något annat och vettigare.

Många vargöbor har under åren reagerat på den ovårdade tomten. En av dem var Anders Strand. Han skrev en motion i september 2022 om underhåll och utveckling av Vargöns stationsområde. Strand beskrev området:

“Vargöns stationsområde förfaller alltmer, fastighetsägaren som är Trafikverket tar inte sitt ansvar som fastighetsägare, vintertid saknas ibland snöröjning, detta försvårar för resenärer att ta sig till perrongen, bilar kör fast när snön ligger dm djup, beläggningen på området är under all kritik med stora potthål, delvis saknas asfalt.
Det saknas övergångsställe i närheten av stationen så cyklister och gångtrafikanter korsar den alltmer trafikerade Nordkroksvägen från cykelbana och trottoar efter bästa förmåga, sommartid växer små träddungar och högt gräs som i vissa fall skymmer sikten för in och utfarten till stationsområdet, området är allmänt ovårdat och kan ses som trafikfarligt.”

Strand yrkade att kommunen skulle ta över ansvaret för underhåll och utveckling av stationsområdet. Men motionen blev avslagen i fullmäktige. Kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) menade att det var en fråga för Trafikverket. Varför ska kommunen lägga pengar på området när Trafikverket inte sköter sig? Undrade Augustsson retoriskt. Och det kan man ju fråga sig. Men så är han inte från Vargön… (Och vem är det?)

Vargöns stationsområde ägs alltså av Trafikverket. Det statliga Trafikverket är inte populärt i Vänersborgs kommun just nu. Nyss nämnde Benny Augustsson är t ex mäkta förgrymmad på framför allt Trafikverkets brutna löfte om den nya järnvägsbron över trafikkanalen i Vänersborg. Den skulle få en ny GC-bro som påbyggnad, ett löfte som kommunen har utgått från i sin planering. Det löftet tänker alltså inte Trafikverket hålla. Och Trafikverkets “skötsel” av Vargöns stationsområde gör inte verket populärare i kommunala kretsar…

En annan vargöbo som har reagerat med bestörtning är den fd miljöpartistiske politikern och vargöbon Per Sjödahl. Han startade för några veckor sedan en debatt om stationsområdet i en Facebook-grupp. Debatten blev så livlig att den ledde till både en artikel (se “Stationsområdet i Vargön förfaller: ”Ser bedrövligt ut””) och en ledare av Karl af Geijerstam (se “Trafikverkets inställning till Vargön är häpnadsväckande”) i TTELA.

“det ställs upp lastbilar där utan vidare. Grönytorna skulle kunna se trevligare ut.”

Sa Per Sjödahl till TTELA, och fortsatte.

“Jag bor i Vargön. Det ena efter det andra försvinner från orten.”

Det verkar vara en känsla som man kan hitta i alla områden utanför Vänersborgs stad och inte bara i Vargön. Även från Brålanda, Frändefors, Sikhall, Väne Ryr och Vänersnäs hör man att det mesta av den kommunala servicen försvinner trots att även de betalar kommunalskatt…

Kommunfullmäktige avslog Anders Strands motion. Motiveringen var att Trafikverket inte ville sälja fastigheten till Vänersborgs kommun och att villkoren var ofördelaktiga för kommunen vid ett arrende. Ett arrendeavtal skulle:

“innehålla restriktioner så som stora säkerhetsavstånd till järnvägen för till exempel parkering och växtlighet. Upplåtelsetiden skulle vara relativt kort, 5–10 år, och Trafikverket vill inte stå för ersättning om avtalet sägs upp i förtid.”

Slutsatsen var att kommunen inte såg något behov av eller ekonomiskt utrymme i att:

“arrendera eller ta över skötseln av stationsområdet.”

De flesta i kommunfullmäktige var nog ganska övertygade om att Trafikverket begärde ganska stora pengar för ett arrende. Jag tror i varje fall att det var det intryck ledamöterna fick av tjänstepersonernas skrivningar i underlaget.

Även TTELA, som bland annat intervjuade förvaltningspersonal i frågan, hade den uppfattningen. TTELA skrev att Trafikverket inte ville sälja och:

“samtalen riktades in mot att arrendera. Men kommunen ansåg i slutänden att det blev för dyrt.”

Och så skrev TTELA att en tjänsteperson i direkt samband med detta sa:

“Vi har inte de ekonomiska resurserna för att göra den satsningen.”

TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam var av samma uppfattning:

“Varför skulle inte Trafikverket kunna arrendera ut marken för en symbolisk summa?”

Det var sannolikt kostnaderna som var argumentet till att Strands motion avslogs. Det visade sig senare att fullmäktigeledamöterna (jag tillhörde dem) misstog sig. Eller blev vilseförda…

Trafikverket begärde bara 5.000 kr per år i arrendeavgift för stationsområdet. Det måste man nog säga är enbart en symbolisk summa… (Kanske kunde arrendeavgiften från hundrastgården vid Hallevibadet på 4.900 kr per år bekosta arrendet? Jag ska inte föreslå att hundrastgården ska flytta till stationsområdet för det gör antagligen någon annan…)

Men skulle inte kommunen kunna ingripa på något annat sätt, utan att ta över ansvaret och lägga pengar på området? Det borde gå. Byggnadsnämnden har flera verktyg för att hantera ovårdade fastigheter och tomter. Den kan göra en tillsyn och utreda om fastigheten eller tomten sköts på ett tillfredsställande sätt. Sköter inte Trafikverket tomten så kan byggnadsnämnden utfärda ett föreläggande. Och vidtar inte fastighetsägaren, dvs Trafikverket, de åtgärder som kommunen i så fall kräver kan kommunen utfärda ett vite…

Det återstår att se, en “process” har nämligen börjat. Trafikverket anmäldes nämligen av en privatperson från Vargön till byggnadsnämnden den 10 juni (2024) för ovårdad tomt. Boverket skriver om ovårdad tomt (se Boverket “Ovårdad tomt”):

“I plan- och bygglagstiftningen ställs krav på att tomter ska hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer.”

Jag är inte säker på att tomten är “tillräckligt” ovårdad för ett ingripande, men det kan ju vara bra att byggnadsnämnden utför en kontroll och tillsyn. Är stationsområdet ovårdat så kan ett föreläggande om åtgärder utfärdas, ett föreläggande som alltså kan vara förenat med vite… (För att lägga lite “större tyngd” på anmälan så anmälde jag också Trafikverket.)

Kommunen måste agera på något sätt. Stationsområdet kan inte fortsätta vara en skamfläck i Vargön.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, trafik, ttela, Vargön

Hallevi: Ny intressent!

8 juli, 2024 1 kommentar

Det visade sig att ryktena var sanna. Det finns ytterligare en intressent som vill driva Hallevibadet vidare. Igår, söndag den 7 juli, trädde han fram på Facebook:

“Hej!

Vill bara berätta att jag är den andra intressenten av Hallevibadet.

Det har gått några år sedan man jobbade där, men har gjort 13 år som anställd på Hallevibadet.

Har haft kontakt med kommunen och ska få se på badet 16 juli. Vid det tillfället kommer jag att ta med en besiktningsman då jag inte tror att badet är så dåligt som det sägs. Hallevibadet måste leva; var ska barnen lära sig att simma?

Var ska alla reumatikerna vägen? Vi måste ju ha någonstans att kunna bada utan att behöva åka in till centrum.

Halleviområdet är en idrottsanläggning som man kan utveckla grymt mycket.”

Intressenten är Patrick Lejon. Lejon är obekant för mig, men det går inte att bli annat än positiv över att fler är intresserade av att driva Hallevibadet vidare. Särskilt som Lejon känner till badet sedan tidigare.

Det har förts en mailväxling mellan Patrick Lejon och chefstjänstepersoner i samhällsbyggnadsförvaltningen. Den 3 juli diariefördes denna mailväxling i kommunens diarium. Bättre sent än aldrig skulle man kunna säga.

Det första mailet skickade Patrick Lejon nämligen till förvaltningschef Andreas Knutsson redan den 10 juni. Så lång tid får det inte ta för att diarieföra mail. Men det har antagligen hänt något extraordinärt. För inte kan det väl vara så att samhällsbyggnadsförvaltningen ”slarvar” med diarieföringen? En JO-anmälan hade nog tämligen snabbt lett till kritik av Vänersborgs kommun…

Patrick Lejon skrev den 10 juni till förvaltningschefen att han trodde att det fanns en stor potential i anläggningen:

“Vi behöver verkligen ha det kvar både för ung som gammal. Även ytorna runt badet är ju alldeles för outnyttjade. Man skulle kunna lösa boulebana, bangolf en beachvolleyplan och massa annat trevlig.”

Lejon bad om mer information om Hallevibadet. Han verkade inte tro att badet var så dåligt som det sades. Och så avslutade han sitt allra första mail:

“Jag skulle vara intresserad att driva badet.”

Förvaltningschef Knutsson var positiv till Lejon och det intresse han visade. Knutsson konstaterade i mailet att:

“Hallevibadet är i ett dåligt skick. Vi har flera rapporter som visar att badet har brister i bl.a. ventilation, vattenrening, konstruktion och el.”

Samtidigt skrev förvaltningschefen att han tyckte att det var tråkigt att politikerna hade beslutat att avveckla verksamheten på Hallevibadet… Knutsson upplyste också Lejon om att en annan privatperson var intresserad av att överta badet och driva det vidare. Knutsson skrev:

“Vi kan inte säga något om huruvida det kan blir någon överlåtelse eller inte i detta skede. Det beror på att politiken inte fattat något beslut i frågan mer än att förvaltningen skall ta fram en konsekvensbeskrivning.”

Det stämmer förvisso, men jag ser det som att politikerna i samhällsbyggnadsnämnden vill ha en “konsekvensbedömning angående avyttring” (som samhällsbyggnadsnämnden beslutade den 16 november 2023) innan de fattar ett slutligt beslut. De vill antagligen ha mer information och fakta innan en eventuell försäljning. Men en sådan konsekvensbedömning har alltså av allt att döma fortfarande inte påbörjats av förvaltningen. Många frågar sig naturligtvis varför… (Se “Hallevi: Invigning av hundrastgården”.)

Patrik Lejon har fått den information och det underlag om Hallevibadet som han begärde. Han har också fått kontakt med fastighetschefen och de ska alltså inspektera badet den 16 juli. Det är tre dagar efter att hundrastgården har invigts.

Det ska bli intressant att så småningom ta del av mötet. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra hur samhällsbyggnadsförvaltningen har tänkt sig fortsättningen. Konsekvensbeskrivningen måste ju bli klar och politikerna fatta beslut om en eventuell avyttring innan förhandlingar kan komma igång och eventuella avtal slutas. Och så måste självklart den nya och oväntade “parten i målet” vara med på ett hörn. Jag tänker naturligtvis på Vargöns hundklubb… Som utan politikernas vetskap har fått arrendera en stor del av Hallevibadets tomt – en tomt som Jonas Mossberg redan för ett år sedan meddelade kommunen ingick i hans planer och visioner för ett övertagande av badanläggningen…

PS. Det har pågått en intensiv diskussion i olika Facebook-grupper om gårdagens blogginlägg. (Se “Hallevi: Invigning av hundrastgården”.) Frågan som diskuteras är framför allt om Vargöns hundklubb har rätt att stänga ute allmänheten från rastgården, eller inte. Som framgick av mitt inlägg så tror jag inte att hundklubben kan göra det, men jag vet inte säkert. Det borde dock finnas någon jurist i kommunen, eller Förvaltningsrätten, som kan avgöra frågan.

==

Det har blivit många blogginlägg om både Hallevibadet och Jonas Mossbergs planer. Här kan du läsa dem alla:

Kategorier:bad, Hallevi, Samhällsbyggnadsnämnden, Vargön