Arkiv
Partiernas hemsidor 3: Delaktighet, insyn och öppenhet
I förra veckans nummer av Vänersborgaren kunde vi läsa en artikel om de olika partiernas hemsidor. Det var en bra och viktig artikel. Uppdaterade och aktuella hemsidor är ett av måtten på partiernas vilja att föra ut sin politik till kommuninvånarna och på det sättet inbjuda människor till att diskutera och komma med synpunkter. (Därför har jag vid två tillfällen behandlat denna fråga här på bloggen i år, den 20 jan och den 12 mars.)
Med andra ord, partiernas hemsidor visar partiernas vilja till delaktighet, insyn och öppenhet. Något som krävs för att demokratin ska må bra…
Det är si och så med denna vilja. Mycket si och så…
Det är nog frågan om det inte är den styrande mini-alliansen som är sämst på hemsidor i Vänersborg… Och M+FP+KD som talade så mycket om öppenhet och insyn före valet… Visst kan man tycka att det borde finnas tid till att uppdatera hemsidorna nu när det finns så många i dessa styrande partier som efter valet innehar skattefinansierade både heltids- och deltidstjänster …
Vänersborgaren kommer till en inte helt oväntad slutsats i sin granskning:
”Vänsterpartiet i Vänersborg har en bra uppdaterad hemsida och ligger i en liga för sig. … Vänsterpartiets hemsida är mycket frekvent uppdaterad”
Vänsterpartiet lägger ner mycket tid på att informera vänersborgarna om vad som händer i kommunen och vilken uppfattning partiet har i olika frågor. Vi tycker att det är viktigt att inte bara prata, utan visa att vi menar allvar med delaktighet, insyn och öppenhet. Det var därför vi gick till val på detta. (Se vår hemsida.)
Det finns också andra sätt att nå medborgarna. Ett ”modernt” sätt är att blogga. Kanske kan Vänersborgaren ta sig en titt på vänersborgspolitikernas bloggar nästa gång.
Vad jag vet så är det inte så många av kommunpolitikerna i Vänersborg som bloggar. Förutom ett antal vänsterpartister då. Det är Bucci, Kesselmark, Bäckström och Rininsland. Och så jag förstås. Bloggarna uppdateras med jämna mellanrum, några uppdateras väldigt flitigt. Det är naturligtvis också ett sätt för Vänsterpartiet att informera vänersborgarna. Till skillnad från Vänsterpartiets hemsida så är emellertid bloggarna de enskilda vänsterpartisternas åsikter.
Det finns några andra vänersborgspolitiker som bloggar. Och nu ska jag göra lite reklam för mina politiska motståndares sidor på nätet. Reklam och reklam förresten… Jag vet inte…
De bloggar jag har hittat är:
- Marika Isetorp (MP) – Isetorp uppdaterar väldigt sällan sin blogg. Hennes senaste inlägg består till minst 75% av en text som hon har ”knyckt” från mig…
- socialdemokraten Leif Höglund – Leif skriver mest om ishockey, men det slinker med lite politik någon enstaka gång (såvida det inte är politik att bara skriva hockey och inte bandy…).
- Tove af Geijerstam (FP) – Tove skriver dikter som inte har med kommunpolitik att göra, men som självklart kan läsas ändå!
Tre kommunpolitiker, vad jag vet, har en egen hemsida. Det är min tidigare Facebookvän Gunnar Lidell (M), det är också Johan Ekström (FP) och Dan Nyberg (S). Lidell uppdaterade sin sida 16 feb 2010(!)… Ekström är lite bättre. Han uppdaterade den några veckor innan valet i höstas… Dan Nybergs sida handlar mest om islandshästar. Den politiska delen av sidan är från juni 2010.
Det tycks i stort sett bara vara Vänsterpartiet och vänsterpartister som arbetar med att föra ut information och åsikter om den kommunala politiken till kommuninvånarna i Vänersborg. De andra partierna anser tydligen inte att delaktighet, insyn och öppenhet är något att ta på allvar – såvida det inte närmar sig ett val…
För mig är demokrati ständigt aktuellt och någonting som ska prägla varenda dag, inte bara en söndag vart 4:e år.
.
PS. Har jag missat någon blogg eller dylikt, så skicka gärna ett mejl.
Funderingar kring de avbrutna gymnasieförhandlingarna
Det har pågått förhandlingar en längre tid mellan Trollhättan och Vänersborg. Målet har varit en gemensam gymnasieskola i de två kommunerna. Det skulle ha åstadkommits genom ett kommunalförbund. Kommunalförbundet var tänkt att ta över redan vid kommande årsskifte.
Nu har moderaterna, folkpartisterna och kristdemokraterna i Vänersborg avbrutit förhandlingarna.
På kommunens hemsida läser vi:
”Frågan om ett gemensamt kommunalförbund för gymnasieskolorna är alltså inte längre aktuell.”
Vad som är de konkreta orsakerna till att förhandlingarna bröt samman är i nu-läget inte kända, varken för media, allmänheten och inte heller för mig. Vi vänsterpartister står ju som bekant utanför allt inflytande på grund av vår litenhet. (Vi är bara kommunens 3:e största parti…) Det finns inte heller någon ytterligare information i diarierna. Den information som jag har kommer enbart från media.
Kommunalrådet Gunnar Lidell (M) är väldigt kryptisk i ttela:
”Vi kommer inte överens om den politiska styrningen.”
TTELA har emellertid nåtts av ”rykten”. De säger att förhandlingarna avbröts för att Trollhättan och Vänersborg inte kom överens om
- var det politiska kansliet skulle ligga
- ordförandeposten
- hur kostnader skulle fördelas
- Vänersborg ville ha vetorätt i den kommande styrelsen
Det kan nog vara så att TTELA redogör för de faktiska omständigheterna.
Det är klart att det är lite prestige över var ett kansli, som ger både arbetstillfällen och som är symboliskt viktigt, ska ligga. Kostnader, självklart viktiga. Det kanske inte är så förvånande att kommunerna inte kom överens. Det är svåra frågor, men naturligtvis borde de kunna lösas!
Ordförandepost och vetorätt är ännu viktigare. Här handlar det, vad jag förstår, om kommunernas likställdhet.
Trollhättan drev länge kravet att Trollhättan skulle ha majoritet i styrelsen, 7 skulle komma från Trollhättan, 6 från Vänersborg. Naturligtvis helt oacceptabelt för Vänersborg. Det skulle ha inneburit att Trollhättan hade kunnat rösta för att Birger Sjöberggymnasiet skulle läggas ner och hela verksamheten flyttas till Trollhättan… Trollhättan backade så småningom från kravet, men ville istället ha ordförandeskapet. Vänersborg ville ha ett ambulerande ordförandeskap, dvs att ordförandeskapet skulle växla.
I en del församlingar har ordförande utslagsröst om det blir lika vid omröstningar. Jag vet inte om det var tänkt att det skulle vara så i det här kommunalförbundet, men om… Ja då kan ju naturligtvis inte Vänersborg acceptera det. Att Vänersborg ville ha vetorätt tyder på att Trollhättan kanske hade tänkt sig ett sånt här upplägg.
Paul Åkerlund (S) i Trollhättan säger i ttela:
”Jag upplever att det finns en misstänksamhet från Vänersborgs sida, att de tror att Trollhättan skulle sluka Vänersborg.”
När Trollhättan förde fram kravet på majoritet i kommunalförbundet, även om det senare släpptes, så visade det väl väldigt väl vad Trollhättan ville med förbundet – inte var det att samarbeta två kommuner på lika villkor. Eller?
Det är som det är. Vi får väl svaren på varför förhandlingarna bröt samman i nästa vecka.
Socialdemokraterna i Vänersborg är emellertid inte glada över att förhandlingarna avbrutits. Marie Dahlin (S) tycker att det är katastrof. Det tycker hon i och för sig ibland om sådant som andra än socialdemokraterna själva föreslår. Hon säger också i ttela:
”Om jag varit en vanlig vänersborgare hade jag frågat mig: ‘Vad håller de på med?'”.
Marie Dahlin betraktar sig tydligen som en ovanlig vänersborgare. Intressant. Kan det bero på att hon nu är 1:e vice ordförande i kommunstyrelsen?
I den ställning Marie Dahlin har så vet hon naturligtvis varför moderaterna i Vänersborg drogs sig ur förhandlingarna. Hon kommenterar eller diskuterar emellertid inte orsakerna. Det tycker jag är mycket underligt. När hon nu sitter med facit i hand, varför delger hon inte vänersborgarna den? Och varför går hon inte till angrepp mot moderaterna om Gunnar Lidell har så himla fel?
I stället skriver Marie Dahlin och Theresia Nordlund, som är socialdemokratisk vice ordförande i Gymnasienämnden i Vänersborg, en debattartikel i ttela, som inte tar upp orsakerna överhuvudtaget. De skriver bara:
”Ett samarbete kräver ett givande och tagande från båda sidor.”
Självklart. En plattityd. Och just därför säger det absolut ingenting. Ett samarbete kan dock inte innebära vilket givande och tagande som helst. Också lika självklart.
Varför får vi inte reda på orsakerna till de avbrutna förhandlingarna? Det gör mig lite misstänksam. Kan det vara så att Marie Dahlin inte vill skriva om orsakerna, därför att hon vet att moderaterna i Vänersborg faktiskt företräder vänersborgarnas åsikt i den här frågan? När Paul Åkerlund (S) i Trollhättan tror att det finns en misstänksamhet i Vänersborg mot Trollhättan, så är jag övertygad om att han har rätt.
Själv tvivlar jag starkt på att trollhättebor i allmänhet och socialdemokratiska trollhättebor i synnerhet har Vänersborgs bästa överst på sin agenda… Kanske har jag fel… Å andra sidan är det väl inte så konstigt. Som kommunpolitiker i Vänersborg har jag väl inte direkt Trollhättans bästa framför ögonen…
I en läsarkommentar i ttela står det:
”Trollhättan skall bedömas som samarbetspartner efter hur dom har agerat tidigare, inte hur man hoppats att dom skulle agera.”
Vi är många vänersborgare som genom åren har sett hur sjukhus, högskola, polis och en massa annat har försvunnit från Vänersborg för att hamna i Trollhättan. Ofta har det dessutom skett med bistånd från socialdemokraterna i Vänersborg. Visst kan man vara lite undrande över de lokalpatriotiska särintressena i Trollhättan och sossarnas agerande i Vänersborg.
Rätt eller fel? Jag vet inte. Som sagt, orsakerna till varför det sprack har vi ännu inte.
Slutligen. Lite om det formella. Det har egentligen inte spruckit än. Vad jag förstår, så måste ett sådant beslut fattas av kommunfullmäktige. Jag citerar KF:s beslut om att förhandla om ett kommunalförbund (sida 29 i protokollet från december 2010):
Ӥ 173 Dnr 2010/182
Kommunfullmäktiges beslut
Kommunfullmäktige beslutar, under förutsättning av likalydande beslut i de båda
kommunerna, att Trollhättan och Vänersborg tecknar ett samverkansavtal för de frivilliga skolformerna (gymnasieskolan, gymnasiesärskolan och vuxenutbildningen) om
gemensamt programutbud och fritt sök för eleverna enligt förslag; Trollhättan och Vänersborg ska utveckla en gemensam struktur för de frivilliga skolformerna som ska vara i drift den 1 januari 2012. Avsikten är att bilda ett kommunalförbund.
Ett projekt startas den 1 januari 2011 som har till uppdrag att genomföra förändringen
och ta fram erforderliga beslutsunderlag. En genomförandeplan upprättas.”
Det är nog så att beslutet om att avbryta förhandlingarna om ett kommunalförbund ligger hos fullmäktige. Och i fullmäktige i Vänersborg kan vad som helst hända… M+FP+KD på ena sidan och S+C på den andra – 20-15. Ska vi räkna med MP:s röster på mini-alliansens sida? 24-15.
Då fattas bara 2 röster för majoritet för den borgerliga mini-alliansen. Välfärdspartiet har 2, Sverigedemokraterna likaså. Vänsterpartiet har 8.
Men det kan också bli: 24 – 15+8+2+2 = 24-27…
Oj. Det kan bli spännande.
Till sist. Vad som än händer får det inte bli ”spännande” för alla Vänersborgs elever. Utbudet av gymnasieprogram för dem får inte bli sämre eller minska. Det samarbete som finns med Trollhättan och Uddevalla måste fortsätta, trots haveriet med kommunalförbundet. Vänersborg måste också sluta upp med att ensidigt spara på våra barn och ungdomar. Bjud t ex ut arenan för försäljning och satsa pengarna på skolan!
.
PS. Trodde aldrig att jag någonsin skulle få någon hit. Och nu har jag fått 20 000! Det hände 23 aug 2011. Träffar på min blogg alltså.
![20000hits_thumb[1]](https://karvling.com/wp-content/uploads/2011/08/20000hits_thumb1.jpg "20000hits_thumb[1]")
.
Nya kandidater till tjänsten som näringslivschef
Spekulationerna kring tjänsten som näringslivschef fortsätter. Nya kandidater har de senaste dagarna trätt fram ur mörkret.
Den gamle, i betydelsen erfarne, starke mannen för KD, Andreas Vänerlöv, ses av många som den mest lämpade kandidaten. Han har ju hela tiden haft den ena foten i det borgerliga lägret, samtidigt som han haft den andra i kretsen kring socialdemokrater och centerpartister. Vänerlöv var ju på sin tid mycket engagerad, aktiv och pådrivande i sitt stöd till S (Anders) och C, när de lade ner Huvudnässkolan för att istället bygga en bandyhall. Andreas skulle kunna ses lite som en politisk kompromiss, särskilt som han nu, efter katastrofvalet i september, drog konsekvenserna av sitt helhjärtade stöd till bandyarenan och lade politiken på is.
Dessutom har Andreas stor erfarenhet från arbete i den del av den privata sektorn där engagemang och idealitet är viktigt. (Denna del är inte särskilt stor…) Andreas har varit chef på Nordens Ark. Med tanke på hur viktiga kaninerna är för Vänersborgs stolta flaggskepp, Arena Vänersborg, tycker en del därför att Andreas är den rätte som näringslivschef.
En anonym kommuninvånare från Lilleskog har föreslagit att S Anders Larsson övertalas att söka tjänsten! Detta för att bevisa för alla kritiker att det inte var några personliga band som gjorde att han fick jobbet förra gången. Då äntligen skulle kanske spekulationerna lägga sig om att Lars-Göran Ljunggrens och Mahlvikers vänskap på golfbanorna i t ex Egypten skulle ha något som helst att göra med S Anders utnämning. En stor nackdel kan emellertid vara att kommuninvånarna kan dra en parallell mellan bygget av Cheopspyramiden och bygget av Arena Vänersborg, orättmätigt men ändå.
Jag tro att förslaget från Lilleskog bör kastas där det hör hemma. I skogen.
Miljöpartiet har kommit med den mest nydanande idén. Partiet föreslår helt enkelt ett delat chefskap. Och naturligtvis ska det vara en man och en kvinna. Miljöpartiet ser sin egen Marika Isetorp som den självklare kvinnliga kandidaten. Hennes styrka är hennes omvittnade patos att ständigt sträva efter Vänersborgs bästa. Och då pratar vi inte bara människor utan framför allt skogar och annan natur. Vem den manlige kandidaten skulle vara har inte partiet tagit ställning till. Från de bakre leden i Miljöpartiet har den erfarne Lave Thorell föreslagits. Dessa anser att det är mycket lämpligt att vara både revisor i kommunen och näringslivschef. Då vet man att allt går rätt till säger de. Jag vet inte… Och två miljöpartister…? Andra i partiet föreslår istället Stig Bertilsson, som är van att hantera både sina egna och andras pengar. De skulle samtidigt representera det ökade samarbetet mellan moderaterna och Miljöpartiet menar man.
Miljöpartisterna tror dessutom att Stig Bertilsson och Marika Isetorp på ett ypperligt sätt skulle representera och personifiera kommunens nya slogan:
Vänersborg
kommunen med guld och gröna skogar.
.
Vem blir ny näringslivschef i Lilla Paris?
Med anledning av S Anders Larssons uppsägelse och avgång som näringslivschef har spekulationerna tagit fart om vem som ska överta posten.
Det är stort att vara näringslivschef. Det är en viktig kommunal post och tjänsten innebär hög status och stor prestige. Dessutom är lönen hög. Med tanke på att S Anders fick 11 000 kr mer än sin företrädare, trots att han inte hade någon lämplig utbildning, kan man nog tänka sig att lönen höjs lika mycket för den nye näringslivschefen. 55 000 kr i månaden lär väl bli en tänkbar lön.
Det är många som har åsikter om vem som är lämpligast att överta tjänsten efter S Anders. Det finns många kandidater.
En av dem som har förts fram är det tidigare kommunalrådet Lars-Göran Ljunggren. Ljunggren är en stark kandidat. Han trappar ju också successivt ner sitt politiska engagemang efter höstens katastrofval.
Nu har ju emellertid Lars-Göran, precis som Stig Anders, ingen formell behörighet till tjänsten. Å andra sidan har Ljunggren stor erfarenhet från näringslivet. Han har t ex varit mycket aktiv i affären kring Toppfrys och dessutom inte spelat en helt oväsentlig roll i arenabygget. Det har gett honom stora erfarenheter. Toppaffären har ju faktiskt gett ekon ända nere i Bryssel.
Ljunggren sitter också i Vänerhamns styrelse och som sådan är han positiv till en ny hamn i Vargön. Då pratar vi investeringar på upp mot en halv miljard kronor. Ljunggren är alltså van att hantera mycket pengar. En viktig erfarenhet för en näringslivschef.
Jag är dock tveksam om att detta gör Ljunggren kvalificerad till jobbet. Dessutom är ju Ljunggren socialdemokrat. Det är ingen fördel i dagens läge.
Det är ju moderaterna som styr i Vänersborg (även om det är svårt att upptäcka att någon överhuvud taget styr Vänersborg just nu). Trots att det inte är kommunalrådet Gunnar Lidell som utser näringslivschef, så får man väl ändå anta att Lidell har ett visst inflytande på kommundirektören. Det är kommundirektör Thörnkvist som är den som formellt utser näringslivschef.
På grund av Gunnars Lidells ställning i kommunen seglar hans partikamrat Stig Bertilsson fram som något av en favorit till tjänsten som näringslivschef. Stig är ju en man som har stora kunskaper om lagar kring ekonomiska spörsmål, särskilt när det gäller bidragssidan. Det är inte helt otroligt att Vänersborg skulle kunna se fram mot stora ekonomiska bidrag från t ex EU. Vem vet, Stig kanske kan få EU-kommissionen att hyra en VIP-loge i arenan och köpa reklam på IFK Vänersborgs matchtröjor. Dessutom skulle nog Stig med sin bakgrund i tidningsvärlden kunna ordna billiga annonsplatser för kommundirektörens bloggar.
Jag är dock osäker på om Stig Bertilsson är rätt man på posten.
Det finns fler tänkbara kandidater.
Röster hörs på att en av kommunens egna chefstjänstemän ska överta posten. Med andra ord, hålla de höga befattningarna inom familjen liksom. Det spekuleras kring barn- och ungdomschefen, tillika gymnasiechefen och kulturchefen, Kent Javette. Flera anser att det finns stora fördelar med att Kent kompletterar sitt ledarskap med ytterligare en tung chefstitel. Om Kent vore chef över det mesta så skulle han få en överblick, ”split vision”, över den kommunala sidan, som är svårslagen.
Själv tror jag att det kan bli för tungt för en man att axla allt detta ansvar. Även om han heter Kent Javette.
Från Vargön hörs spridda röster på att Mikael Norrman bör bli ny näringslivschef. Han har seglat fram både i bokstavlig och symbolisk bemärkelse. Det som talar för Norrman är hans breda kontaktytor, inte bara från sin tid på Vargön Alloys. Norrman är ju också nära vän med både S Anders och den förre kommunchefen Guy Mahlviker. Det gör att han på ett naturligt sätt står för tradition och kontinuitet. Dessutom är Norrman medlem i Rotary vilket ger honom värdefulla kontakter. Norrman har ju också på konsultbasis gjort en utredning för kommunen, som enligt vissa var utomordentligt värdefull.
För mig är Norrman ingen bra kandidat heller. Det finns en alltför stor risk att han seglar på grund.
Några personer har föreslagit Victor Muller. Det tycker jag emellertid faller på sin egen orimlighet. Det är inte realistiskt att tro att det finns några kinesiska företag som vill köpa Vänersborgs kommun, inte ens arenan. Bandy är ingen stor sport i Kina. Därför tror jag Mullers kontakter i öst är irrelevanta för en tjänst som näringslivschef.
Det bästa är nog att helt förutsättningslöst utannonsera tjänsten. Det tycker ju också vår kommundirektör Ove Thörnkvist. Det är huvudspåret, säger han i dagens TTELA.
Må bäste och mest kvalificerade kvinna eller man vinna! Ett krav för en sådan här hög och för kommunen viktig post bör dock vara, menar jag, att vederbörande är bosatt i Vänersborg. Det skulle vara svårt för en hög kommunal chef, som näringslivschef faktiskt innebär, att tala sig varm för kommunen och försöka locka hit företag och invånare, om man inte själv har slagit ner sina bopålar i den mylla som en gång varit Birger Sjöbergs.
S Anders Larsson säger upp sig!
Tänk, jag tror att jag nästan är först med en världsnyhet i Vänersborg.
S Anders Larsson, numera enbart Anders Larsson, slutar!
Socialdemokraten Stig Anders Larsson, Vänersborgs tidigare kommunalråd, socialdemokraternas och Vänersborgs starke man under många år, säger upp tjänsten som näringslivschef i Vänersborgs kommun. S Anders gör sin sista arbetsdag den 30 nov 2011.
En legend slutar…
S Anders har sedan en tid varit bosatt i det skånska Åstorp. Det kommer därför inte som någon större överraskning att han har tagit steget att sluta som näringslivschef. S Anders har säkerligen också haft en tuff tid efter arenabygget. Det kan inte ha varit lätt för honom att se vänersborgarna i ögonen efter den katastrofala kostnadsutvecklingen för det som var hans alldeles eget skötebarn.
Det finns mycket att skriva om S Anders Larsson. Få har väl som han rört upp känslor hos vänersborgarna, både positiva och negativa. Själv måste jag säga att jag en gång i tiden beundrade denne man för hans handlingskraft och humor. Jag minns t ex hur han och Sven-Ingvar debatterade i fullmäktige (jag var där som åskådare). Det var stor underhållning.
Det var innan jag lärde känna S Anders Larsson.
På mitt första möte med S Anders körde han ut mig. Det var efter valet 2002 och socialdemokrater och centerpartister tog över makten i kommunen från de borgerliga. S + C var dock tvungna att få stöd från oss i Vänsterpartiet. Därför hade vi ett gemensamt möte strax före mandatperiodens första sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. Anders krävde på mötet att V skulle gå med på besparingar på grundskolan. Jag sade ”nej”. Då kan du gå, sa Anders. Och det gjorde jag.
På den vägen blev det. Vi blev aldrig några vänner S Anders och jag. Han kallade mig många mindre smickrande saker från sin ordförandeplats på kortändan i rum 225, ja också från talarstolen i fullmäktige. Han gick inte sällan över gränsen.
S Anders blev rikskändis (i varje fall för någon dag) när han fick Göran Perssons finger i magen. Mest känd är han dock i Vänersborg(!), där han för evigt kommer att identifieras med nedläggningen av Huvudnässkolan och, framför allt, bygget av Arena Vänersborg.
S Anders Larsson ville lämna efter sig något storslaget och svårslaget. Som typ pyramiderna i Egypten. Det blev en stor bandyhall. Den blev storslagen. Och svårslagen. Den kostade över 300 miljoner kr – en oerhört stor summa som är svår att slå. Det blir mer än en generation vänersborgare som kommer att få vara med att betala kostnaderna för denna gigantiska felsatsning… Dock inte S Anders själv – som nu alltså försvinner från kommunen.
Men arenan blir kvar, den står där. Som ett monument över honom – Stig Anders Larsson.
Vad man än tycker om S Anders Larsson var han onekligen en stor profil i det politiska livet. Den dag någon i framtiden tar sig an uppgiften att skriva Vänersborgs ”moderna” historia, så kommer S Anders Larsson att få ett eget kapitel.
Det är jag helt övertygad om.
Från en gammal politisk fiende: Sköt om dig Anders!
Det luktar medeltid i Vänersborg
I mitt förra inlägg (”Stämpelklockan”) visade jag hur det gick till att införa stämpelklockan i skolans värld i Vänersborg.
Det finns många tveksamheter i denna process och frågan är om något formellt riktigt beslut egentligen har tagits. Personligen tror jag inte det.
Men min beskrivning av stämpelklockans införande visar framför allt, med all tänkbar tydlighet, vilka medel arbetsgivaren använder sig av för att få sin vilja fram. Det handlar inte om att i dialog med personalorganisationerna förändra verksamheten på ett sätt som gynnar både verksamhet och de anställda – och där alla blir nöjda. Nej, tvärtom. Arbetsgivaren manipulerar på olika sätt för att få sin vilja fram. Här är det inte fråga om att föra dialog eller diskussioner – här handlar det om att bestämma. (Och förhoppningsvis och i bästa fall kunna hävda att allt har gått formellt riktigt till…) …och då kan hänsyn inte tas till sådana oväsentligheter som arbetsklimat och samarbetsklimat.
När jag sitter i sessionssalen vid kommunfullmäktiges sammanträden får jag ofta höra föredragningar om och redovisningar av hur vidsynt, öppen, demokratisk och samarbetsvillig (de positivt värdeladdade orden tar aldrig slut) kommunen är som arbetsgivare. Man riktigt slår sig för bröstet. ”Vi är så bra…” ”Vi är tillsammans…”, ”Vi är som en enda stor familj…” osv. Uppfattningar från ett härskarperspektiv – typiskt för en medeltida kung…
…från ett arbetsgivarperspektiv. ”Vi som sitter i nämnder och styrelser, vi som beslutar i fullmäktige, vi vet ert bästa och vi älskar er…”
…och förstår de anställda inte det, så…
…är det fel på dom…
För att ta ett aktuellt och konkret exempel, fredagens artikel i TTELA , ”Lärarprotesterna hjälper inte”. När lärare och annan skolpersonal protesterar mot stämpelklockans införande, så säger PFU:s ordförande Anders Forsström (M):
”Jag tror att det är övergående. … Det blir alltid reaktioner när ett nytt system införs. … När man väl lärt sig är det inga större problem.”
När lärarpersonal säger att stämpelklockan passar illa, då säger ku…, förlåt, ordförande Forsström:
”Det är ett planeringsinstrument som är bra för alla.”
Om personalen säger att det blir köer vid stämpelklockan, så säger Forsström:
”I kommunhuset har det funnits stämpelklocka i många år och där har det inte varit någon köbildning.”
Ordförande Forsström vet. Det gör inte lärarna. Skolpersonalen vet inte.
Uppfattningar ur ett härskarperspektiv – typiskt för en medeltida kung…
Forsström är inte ensam.
När PFU hade uppe frågan den 20 oktober 2010 så står följande i protokollet:
”Personal- och förhandlingsutskottet noterar att det finns en oro bland de anställda som bygger på osäkerhet om vad ett nytt system innebär för den enskilde. Utskottet konstaterar att det är viktigt att de anställda ges tillräcklig information och att osäkerheten så långt det är möjligt elimineras.”
De anställda är oroliga. Det vet politikerna. Politikerna vet också orsakerna. Det beror ”på osäkerhet” – och det i sin tur beror på att de anställda inte getts tillräcklig med information. ”Oron” (vad det nu betyder med arbetsgivarens språkbruk; protester?) beror på att de anställda inte har tillräcklig med kunskap.
Lärare och skolpersonal är för dumma för att veta sitt eget bästa.
Vänersborgs kommun har som arbetsgivare visat upp den här attityden många gånger. När PFU behandlade frågan ovan var dess ordförande socialdemokrat. Den här mandatperioden sitter en miljöpartist i PFU.
Vad hade hänt om arbetsgivaren på SAAB eller Vargön Alloys eller… hade kört över sina anställda på det här sättet – och visat en sådan här attityd?
Förresten… Jag kom att tänka på en sak – får arbetsgivaren köra över sina anställda hur som helst? Jag tittar i ”Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete”.
”8 § … När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas. Riskbedömningen skall dokumenteras skriftligt. I riskbedömningen skall anges vilka risker som finns och om de är allvarliga eller inte.”
Paragrafen är viktig. Lärarfacken har lyft frågan med arbetsgivaren, dvs kommunen. Jag tror att facken har mycket att säga om arbetsgivarens argument och – attityd. Men framför allt har facken uppfattningen att arbetsgivaren (Vänersborgs kommun) anser att paragrafen i Arbetsmiljöverkets föreskrift är tillämplig först när det gäller – risk för liv…
I föreskrifterna så står det:
”3 § Det systematiska arbetsmiljöarbetet skall ingå som en naturlig del i den dagliga verksamheten. Det skall omfatta alla fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som har betydelse för arbetsmiljön.”
Notera att det står ”alla … förhållanden som har betydelse”, inte ”förhållanden som riskerar liv”…
”4 § Arbetsgivaren skall ge arbetstagarna, skyddsombuden och elevskyddsombuden möjlighet att medverka i det systematiska arbetsmiljöarbetet.”
Notera att det står ”medverka”, inte informeras…
Arbetsmiljöverket har också gett ut ”Allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna”. Där läser jag:
”Ohälsa kan vara både sjukdomar enligt medicinska, objektiva kriterier och kroppsliga och psykiska funktionsstörningar av olika slag som inte är sjukdom i objektiv mening. Exempel på det senare är olika former av stressreaktioner och belastningsbesvär.”
Kan det bli tydligare. Ohälsa handlar inte om risk för livet.
Det råder väl ingen tvekan om att stämpelklockans införande för lärare och övrig skolpersonal i Vänersborgs kommun måste föregås av en skriftlig riskbedömning, där lärarfacken ska medverka.
Det duger inte att göra som chefstjänstemän ofta gör, dvs meddelar personalorganisationerna (och inte sällan också chefer på mellan- och lägre nivå, t ex rektorer) vid samverkansmöten och MBL, att – det är politiken som vill… …att politiker redan har fattat beslut… Också politiker måste följa lagar och förordningar. (Även om det inte alltid är tradition i Vänersborg…)
När ska Vänersborg behandla sina anställda i allmänhet och anställda på skolområdet i synnerhet – med respekt?
Och enligt lagarna?
Stämpelklockan
När jag fick mitt första sommarjobb 1968, så fick jag ett alldeles eget kort. Det var stort. Det var ett stämpelkort. Det skulle tryckas ner i en stor, otymplig och gröngrå apparat med en klocka på. När man kom till jobbet. Och när man gick hem.
Det var viktigt att man stämplade. Man fick lön för hur länge man arbetade. Varenda minut var viktig. Väntade man en extra minut när man skulle gå hem kunde det till och med hända att det blev en ny ”period”. Då vann man 6 minuter! Och fick högre lön.
Man fick lön beroende på hur länge man hade varit på arbetsplatsen. Inte på vad man gjorde när man arbetade, inte utifrån resultatet – om man överhuvudtaget arbetade… Det är klart att ens närmaste chef ”jagade” en. Det gjorde även äldre arbetskompisar (de fast anställda), ofta för att själv kunna ta en paus när vi sommarjobbare arbetade. Men betalt fick jag, oavsett vad jag gjorde – bara jag hade stämplat.
Arbetsgivaren ville ha kontroll över tiden. Tiden var viktigare än allt annat.
Det var på 1960- och 1970-talen. Nu är det andra tider. Nu är det moderna tider.
Nu ska man använda elektroniska stämpelur!
Vänersborg är först i landet med att införa elektroniska stämpelklockor för lärare. Det är viktigt för Vänersborgs kommun att som arbetsgivare ha kontroll över de anställdas tid. Vad du gör är inte så viktigt, bara du är på din arbetsplats.
Det är intressant att Vänersborgs kommun tycker att det är så viktigt att räkna minuter. Det kommunala arbetssättet är ju målstyrt, och syftet med det är naturligtvis att resultatet ska bli bättre. Det man gör ska målformuleras utifrån detta perspektiv och resultatet ska sedan analyseras. I kommunen använder man sig av RA-planer för ändamålet.
Och då kan man undra, på vilket sätt anser Vänersborgs kommun att resultatet i skolan ska bli bättre med stämpelklockan?
Lärarna gillar inte stämpelklockan. ”Lärarna rasar mot stämpelklockan!” kan vi läsa i torsdagens nummer av TTELA.
Vem har fattat beslutet om stämpelklockan? Som allt annat i den här kommunen så är det inte så lätt att få reda på fakta. Den här gången är det inte hemligstämplat dock (wow!). Däremot är dokumenten ganska svårtolkade. Tycker jag. Vad tycker du? Så här har det gått till när den elektroniska stämpelklockan infördes för lärare och annan skolpersonal i Vänersborg.
Häng med! Det är intressant, inte bara ur stämpelklockeperspektiv, utan även hur beslut förbereds, förankras, förhandlas och fattas i Vänersborgs kommun – kanske en variant av, de för lärare kända, sk ”4 F:n”…
Det började någon gång på hösten 2008. Ett nytt PA-system, dvs ett personal- och löneadministrativt system, skulle köpas in till Vänersborgs kommun. En tjänstemannagrupp utarbetar en kravspecifikation. Systemet ska bland annat innehålla funktioner för lön, självservice, schema och löneöversyn.
Den 9 feb 2010 undertecknar Lars-Göran Ljunggren, den dåvarande kommunstyrelsens socialdemokratiske ordförande, ett beslut att köpa in ett PA-system – från Logica Sverige AB. PA-systemet går under namnet Heroma.
Än så länge inget konstigt. Förutom att ingen dialog förs med personalorganisationerna (vad jag kan se)…
Den 24 mars 2010 är PA-systemet uppe som ärende i PFU (PFU står för Personal- och förhandlingsutskottet. I utskottet sitter enbart politiker. Under denna tid var Bengt Larson (S) ordförande och Anders Forsström (M) vice ordförande. Den här mandatperioden är det samma personer, men tvärtom.) Förhandlings- och lönecheferna informerar politikerna, under den underliga rubriken ”Konsekvenser av källrapportering”. I objektivitetens namn återger jag hela paragrafen.
”Konsekvenser av källrapportering
Med anledning av byte av PA-system informerar förhandlingschefen och lönechefen om behov av ställningstagande rörande självservice, närvaroregistrering samt möjlighet till självservice via extern PC för alla anställda.
Personal- och förhandlingsutskottet ställer sig bakom att arbetsgivarens uppfattning tas upp till samverkan med personalorganisationerna i centrala samverkansgruppen.”
Det som står här är viktigt. Det är dock svårtolkat. Cheferna, som informerar, anser att det finns ett ”behov av ställningstagande”. Vad går behovet ut på?, kan man undra. Vem har behov? Det framgår inte. Och vilket ”ställningstagande” finns det behov av? Antagligen vet alla inblandade i PFU vad behovet är, och vad ”ställningstagandet” måste innebära, men det står inte i protokollet! Och i denna värld är det protokoll som gäller. PFU gör inget ställningstagande!
Vad gör PFU då? Jo:
”Personal- och förhandlingsutskottet ställer sig bakom att arbetsgivarens uppfattning tas upp till samverkan med personalorganisationerna i centrala samverkansgruppen.”
Vad ställer sig PFU egentligen bakom? Jo, att ”arbetsgivarens uppfattning tas upp till samverkan”! Vad som är ”arbetsgivarens uppfattning” – det framgår inte. Och därför kan inte heller något beslut om ”arbetsgivarens uppfattning” ha fattats under mötet. Naturligtvis. Det står det inte heller. Det står bara att denna uppfattning ska tas upp med personalorganisationerna.
Jag funderar också på vem som egentligen är ”arbetsgivaren” i det här sammanhanget, är det tjänstemännen eller politikerna?
Sedan förstår jag fortfarande inte rubriken ”Konsekvenser av källrapportering”. Vilka konsekvenser?
I samtal med förhandlingschef Kenth Johansson får jag reda på att PFU visste vad allt handlade om redan nu, men att PFU inte kan fatta beslut förrän efter MBL med de fackliga organisationerna. Därav den ”kryptiska skrivningen”.
Det är troligtvis mycket som behandlas och sägs på detta möte, som inte står i protokollet. Men som sagt – det är protokoll som räknas…
En månad senare, den 20 april 2010, är det dags för samverkan (MBL) i centrala samverkansgruppen (=CSG). Tjänstemännen träffar lärarorganisationerna.
Jag citerar protokollet, hela punkten:
”Byte PA-system
Vänersborgs kommun håller för närvarande på att upphandla ett nytt PA-system. Pernilla Norberg och Kenth Johansson redovisade tre viktiga funktioner i det kommande systemet som berör de anställda;
1. Alla anställda skall kunna utföra självservice (källrapportering) dvs den anställde själv rapporterar in ledigheter, semestrar mm.
2. Den anställde registrerar själv sin närvaro. Idag registrerar vi inte arbetstiden överallt.
3. Det kommer att finnas möjligheter till självservice via en extern PC.
De fackliga organisationerna uttryckte oro för att självservicen kan medföra ökad belastning på de anställda då registreringen tar tid.
Eftersom systemet kommer att införas successivt behöver processen fortsättningsvis följas i centrala samverkansgruppen.”
Här talas klartext. Detta är alltså ”arbetsgivarens uppfattning”! Det som arbetsgivaren har kommit överens med sig själv om och beslutat kring, fast inte beslutat på riktigt, och därför inte står i något protokoll, eftersom det måste MBL:as först, vilket sker nu.
”Den anställde registrerar själv sin närvaro. Idag registrerar vi inte arbetstiden överallt.”
Stämpelklocka ska införas! Men fortfarande har inget beslut tagits av politikerna i PFU. Det kan ske nu, efter förhandlingen med lärarfacken.
Förhandling och förhandling förresten, det är ju mest en formalitet. Arbetsgivaren informerar, sedan kör man! Oavsett vad facken säger. Och facken sa inte så mycket.
Facken ”uttrycker oro”… Inget mer. Här gick tåget enligt förhandlingschef Kenth Johansson. Här kunde lärarfacken förklarat sig oeniga och begärt central förhandling. Så skedde inte.
LR:s (=Lärarnas Riksförbund) representant skriver om mötet nu efteråt:
”Det kom som en chock att det fanns sådana tankar. Visste inte annat att säga just för stunden. Det utlovades vidare information på CSG när man visste mer om hur det skulle fungera. Det sades inget om att det var beslutat på någon nivå att det skulle bli så.”
Stämmer detta är det intressant. ”Det utlovades vidare information”… ”…sades inget om att det var beslutat”…
LF:s (=Lärarförbundet) representant skriver:
”Vi har bollats mellan de olika grupperna, på FSG har de hänvisat till CSG och tvärtom och detta bollande fortsätter fortfarande, t.o.m de senaste mötena både på FSG och CSG innan lovet. Sedan hänvisar tjänstemännen till politikerna, vi kan inte ifrågasätta grundtanken i samverkan för det är ”redan bestämt” – enligt tjänstemännen.”
Det är ”redan bestämt” – enligt tjänstemännen. Har arbetstagarna hört det förut? Det låter allvarligt.
Tillbaka till kronologin.
Det var alltså samverkan (MBL) i CSG, den 20 april 2010. Nu är förhandlingarna klara, nu kan politikerna ta beslutet om stämpelklockan.
Nästa gång det händer något formellt är dock inte förrän den 20 oktober 2010. Ett halvår senare! Då är frågan återigen uppe i PFU.
Jag citerar som vanligt hela paragrafen.
”Heroma — nytt PA-lönesystem
Lönechefen informerar om införandet av det nya PA-lönesystemet. Bland annat informeras om innehåll och möjligheter med det nya systemet samt införandeplan. Lönechefen konstaterar att införandeprojektet ligger i fas med uppgjord plan.
Personal- och förhandlingsutskottet noterar att det finns en oro bland de anställda som bygger på osäkerhet om vad ett nytt system innebär för den enskilde. Utskottet konstaterar att det är viktigt att de anställda ges tillräcklig information och att osäkerheten så långt det är möjligt elimineras. Personal- och förhandlingsutskottet noterar att de fått fortlöpande information om genomförd upphandling och införandet av det nya PA-lönesystemet samt att det med anledning av utskottets ställningstagande vid sammanträdet 2010-03-24 finns anledning att tydliggöra utskottets uppfattning.
Personal- och förhandlingsutskottet konstaterar att tidsredovisning ska ske i den omfattning som krävs för att understödja processerna i det nya PA-lönesystemet.”
Rent formellt är detta beslutet om att införa stämpelklockan!
Vi tar beslutet en gång till:
”Personal- och förhandlingsutskottet konstaterar att tidsredovisning ska ske i den omfattning som krävs för att understödja processerna i det nya PA-lönesystemet.”
Jag har tidigare aldrig sett ett formellt beslutsprotokoll använda sig av ordet ”konstatera” när det fattas beslut! Ordet ”konstatera” betyder enligt Svenska Akademiens Ordbok:
”fastslå, bekräfta”
Nu vet jag varför jag aldrig har sett ordet ”konstatera” i samband med beslut. Ordet ”konstatera” betyder ju inte att något beslutas. Ordet ”konstatera” betyder att något redan är beslutat!
För detta talar också meningen (i samma paragraf) ”införandeprojektet ligger i fas med uppgjord plan”. Det finns redan en ”uppgjord plan” för att införa stämpelklockan. Och en ”uppgjord plan” torde vara beslutad. Före detta möte… Någonstans…
Och det har det inte gjorts. Fortfarande har inget beslut tagits om att införa stämpelklockan… Det är min tolkning. Jag förutsätter att arbetsgivarsidan bevisar att jag har fel.
För övrigt noterar jag att inga mål med stämpelklockan som medel sätts, överhuvudtaget finns inga motiveringar till någonting. Jo, förresten, det viktigaste är, enligt PFU:s beslut, ”att understödja processerna” i systemet. Det sägs alltså rakt ut: lärarna är till för systemet, och inte tvärtom.
Jag mailade följande till PFU:s nuvarande ordförande, tillika kommunfullmäktiges ordförande, Anders Forsström (M):
”Vem har alltså beslutat att införa stämpelklockan? Och när? Jag skulle alltså vilja ha ett protokoll.”
Ordförande Forsström svarade:
”Enligt min uppfattning kan du läsa ut svaren på dina frågor i de handlingar som Kent Johansson har försett dig med.”
De handlingar som åsyftas är precis de, och inga andra, som jag redogjort för ovan.
Inom parantes. Jag skrev en gång till…
”Nu är det så Anders att jag inte frågade efter din uppfattning, utan jag vill ha ett dokument som visar det formella BESLUTET. Så jag väntar fortfarande på ett svar.”
Mailet har inte besvarats. Fast jag vet redan att det inte finns några andra dokument. Det sade förhandlingschef Kenth Johansson som jag pratade med efter min mailväxling med ordförande Forsström.
Tänk att Vänersborgs kommun skriver protokoll alternativt uttrycker sig så dåligt på själva mötet (vilket är en ordförandefråga) att det blir en tolkningsfråga vad som har hänt och sagts, man kan alltså ha olika uppfattningar om vad som har hänt, om vad som har beslutats, om något har beslutats…
Det är för bedrövligt.
Min tolkning av de dokument jag har fått, och som enligt Kenth Johansson är kompletta, är att det inte har fattats något beslut om att införa stämpelklocka – inte något beslut som fattats formellt riktigt.
För övrigt konstaterar jag att PFU på sitt sammanträde den 20 oktober 2010
”noterar att det finns en oro bland de anställda”
Naturligtvis beror oron på bristande information. Får löntagarna bara mer kunskap, så förstår även de alla goda intentioner och föresatser från arbetsgivaren…
Luktar det 1800-tal? Inte? 1500-tal då?
Frågan om stämpelklocka är inte riktigt slut än. Den 7 mars nu i år förhandlade arbetsgivaren med personalorganisationerna igen. Den här gången sattes det absolut tyngsta artilleriet in, kommundirektör Ove Thörnkvist deltog.
Jag citerar:
”Lärarförbunden har i centrala samverkansgruppen anmält sig oeniga med arbetsgivaren om informationen kring införandet av nya PA/lönesystemet, Heroma. Flera av förbundens medlemmar undrar över den nya funktionen
tidsregistrering som ingår i Heroma och om denna är anpassad till lärarnas avtal. Förbunden anser att medlemmarna inte har fått tillräcklig information om systemet och införandet av detta på enhetsnivå och hur detta påverkar lärarnas arbete.
Lärarförbunden föreslog en förbättrad informationsrutin i form av ”vanliga frågor” som kan finnas på intranätet som medlemmarna kan använda sig av.
Arbetsgivaren informerade om ett pågående arbete med en förbättrad hantering av årsarbetstid som tagits fram tillsammans med leverantören och som nu skall testas.
Lärarförbunden hade inget att erinra mot förslaget och parterna enades om följande steg i det fortsatta införandet av Heroma:
1. Att mer frekvent använda intranät eller motsvarande för informationsfrågor.
2. För lärare, reglerade enligt Bilaga M, sker driftstart av Självservice och tidsregistrering vid terminsstarten i augusti. Detta innebär en återgång till pappershantering av ledighetsansökningar och andra personalrapporter för de enheter som idag rapporterar dessa via systemet – Rapportera.”
Sedan införandet av stämpelklockan kommit till lärarnas och annan skolpersonals kännedom har det börjat mullra i leden…
Det är redan för sent. Stämpelklockan är redan beslutad. (Eller…?) Förhandlingen den 7 mars handlade bara om informationen kring stämpelklockan och dess införande.
Kris på lärarfronten
Det är kris på lärarfronten. Allt färre ungdomar väljer att bli lärare. Och en stor del av studenterna på lärarhögskolorna kommer in på sina andrahands- och tredjehandsval, dvs de läser till lärare därför att de inte kommer in på något annat på grund av låga meritvärden.
Alla som söker till landets lärarhögskolor kommer in!
Många platser på lärarhögskolorna gapar tomma.
Det är kris!
De som egentligen borde bli lärare blir något annat. Läraryrket sjunker i status. Läraryrket är inte attraktivt!
Det drabbar våra barn och ungdomar. De får inte de kvinnor och män som lämpar sig bäst som lärare. Detta leder i sin tur till att eleverna inte får den kvalitet på utbildningen som de borde få. Detta är en viktig orsak till att kvaliteten i den svenska skolan försämras. Kunskapsresultaten i den svenska skolan sjunker jämfört med omvärlden. Det drabbar i slutändan hela Sverige. Sveriges konkurrenskraft försvagas.
Det är många som ser den skrämmande utvecklingen. Socialdemokraten Mikael Damberg uttrycker det som att skolan är ”i fritt fall”. Två andra är Jan Björklund (FP), vår utbildningsminister, och finansminister Borg (M). De talar om att de svenska lärarnas lön är för låg. Det tycker också Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin. (Vad Damberg anser om lönerna vet jag inte.) Lönen är en viktig orsak till att de mest kvalificerade studenterna väljer andra yrken. I regerings- och riksdagskretsar talar man om att lärarlönerna bör höjas med sisådär 10 000 kr i månaden. För att locka duktiga studenter till läraryrket.
I allt fler kretsar talar man också om att skolan bör återförstatligas. Jan Björklund är väl den ivrigaste förespråkaren för detta. Den katastrofalt sjunkande trenden på kunskapsnivåerna började samtidigt som kommunerna blev huvudmän för skolan (1991). Kommunerna ser inte hur viktig skolan och därmed läraryrket är.
Efter kommunaliseringen blev skolan lovligt byte för gnidna politiker och budgetchefer. Fattas det pengar till sophämtningen? Vi avskedar några speciallärare! Vi höjer hyrorna för skollokalerna – interndebitering möjliggör detta…
Som exempel. Mellan 1991 och 1995 fick Sveriges skolor 850 miljoner kronor i hyreshöjning. Samtidigt sjönk anslagen till undervisningen med fyra miljarder…
I Vänersborg har man sitt eget sätt att tackla problemen i skolan. I Vänersborg sparas det som bekant på skolan. Och har gjorts så länge, länge… Vänersborg ligger på plats 284 i Sverige, av 290 kommuner, när det gäller pengar till varje elev för undervisning. Tittar man på pengarna per elev för läromedel/utrustning/skolbibliotek ligger Vänersborg på plats 260.
Den viktigaste, och kanske enda, åtgärden i Vänersborgs kommun på skolområdet är att, som den första kommunen i landet, införa elektroniska stämpelklockor för all skolpersonal. Kommunen utgår från att lärare inte gör sitt arbete! En fantastisk (i mening skrämmande) syn på sina anställda inom förskola och skola!
Huvudmannen Vänersborgs kommun har inte någon som helst förståelse för läraryrket. Kommunen utgår från att – är anställda på sin arbetsplats, så arbetar de. Och är de inte på sin arbetsplats, så arbetar de inte.
De ansvariga tror inte att musiker övar hemma, att skådespelare övar hemma, att läkare förkovrar sig hemma, att lärare förbereder lektioner, rättar prov, dokumenterar elevers kunskapsutveckling, skriver omdömen och bedömningar, förbereder utvecklingssamtal, talar med föräldrar, uppdaterar hemsidor, hemma…
Är lärare inte på arbetsplatsen, så arbetar de inte.
Det är 2011, det är Sverige, det är Vänersborg.
.
PS. Jag kan inte låta bli att avsluta mitt inlägg med Maciej Zarembas avslutning av sin mycket uppmärksammade artikelserie i DNom den svenska skolan.
”I boken ”Kommunaliseringen av skolan” skriver historikern Niklas Stenlås att lärarnas arbetsgivare verkar ha bestämt sig för att helt jämställa läraren med övriga tjänstemän. Man syftar till att endast den tid läraren tillbringar i klassrummet skall räknas som arbetad tid.
Jag anser att en arbetsgivare som vägrar inse att lärare är ett konstnärligt yrke (fyra timmar i direktsändning varje dag – och inför en publik som inte ens är där frivilligt) har straffat ut sig ur samtalet.
Så min enda säkra slutsats av allt jag sett under denna resa får bli av det negativa slaget.
Sveriges kommuner och landsting bör hållas utanför debatter och utredningar om skolans framtid, ty i dessa sammanhang saknar SKL all legitimitet. Detta sällskap av kommunala chefer representerar inte väljarna, inte eleverna, inte lärarna, inte Sveriges nationella intressen. Det har haft tjugo år på sig att bekräfta att det i skolfrågor endast representerar trångsyntheten, och det har lyckats alltför väl.”
Att inte föra en politik är också att föra en politik
I måndags skrev jag att det nya styret inte för någon egen politik. Som en läsare mycket riktigt påpekade är detta också en politik.
Att inte föra en politik är också att föra en politik.
Så är det.
Det nya styret med moderaterna i spetsen började, som bekant, med att lägga all sin kraft på att lägga beslag på de flesta välbetalda poster i kommunen. I samarbete med socialdemokraterna, som fick sin beskärda del, lyckades det nya styret med det.
Den största delen av handlingskraften försvann också i och med det. Det nya styret med Gunnar Lidell (som numera har avsagt sig sin vänskap med undertecknad på Facebook) i spetsen har inte ens – efter snart 1 år – berättat för vänersborgarna vad de vill med Vänersborg under mandatperioden. Eller också är det kanske så, att målet helt enkelt var att få sitta vid maktens grytor…
Hur som helst, efter snart 1 år vid makten så har den nya styret inte satt ner sina tankar, idéer eller målsättningar på pränt – inga dokument finns. Till skillnad från många andra kommuner. I andra sammanhang hör vi ledande företrädare för moderaterna tala om hur viktigt det är med mål. Det gäller inte dem själva, när de nu har makten.
Det betyder att ingen vet vad ”mini-alliansen” (ett begrepp som jag för övrigt har stulit från socialdemokraten Dan Nyberg) egentligen vill.
Tystnaden kan naturligtvis bero på att ”mini-alliansen” (M+FP+KD) inte har några idéer, att de inte vill något. Mer än då, att hålla Vänsterpartiet och Miljöpartiet borta från arvoderade och betalda poster…
…trots att Vänsterpartiet är kommunens tredje största parti.
Så är det nog.
Att inte för någon politik innebär att politiken i Vänersborg bara ”rullar på”. Precis som förr. Precis som under Ljunggrens (S) och Bosse Carlssons (C) tid.
Det betyder att miljontals kronor fortsätter att flyta in i arenan. Precis som förut. De gömda liken kring besluten och bygget av arenan finns fortfarande kvar i garderoben, dvs inga papper har släppts, inga inblandade har berättat för vänersborgarna vad som egentligen hände bakom kulisserna. Precis som förut.
Det är samma med Topp-skandalen. Det är inte bara det att papper och dokument fortfarande är sekretessbelagda, det nya styret agerar aktivt för att bevara hemligheten bakom de ”försvunna” miljonerna. Precis som förut.
Det nya styret fortsätter också att spara på barn och ungdomar, på förskola, grundskola och gymnasium. Precis som förut. Kunskapsutvecklingen för Vänersborgs elever kommer troligtvis även i fortsättningen att sjunka. Precis som förut.
Och precis som under S+C-styret den förra mandatperioden tycks olika dåligt utredda ”prestige-projekt” var de viktigaste prioriteringarna. Då finns det också pengar… Precis som förut.
Miljontals kronor flyter till Resecentrum i Vänersborg. Här ska kommunen satsa 15 miljoner kr i ett projekt som egentligen är en statlig angelägenhet. Min partivän Lutz Rininsland reserverade sig i kommunstyrelsen och han har publicerat hela sin reservation på sin blogg. (Läs här.) Sällan har väl en reservation varit så full av genomtänka och logiska argument.
Det verkar också som det nya styret kan vara berett att satsa miljontals kronor på en hamn i Vargön, som ingen vet nyttan av – mer än Vänerhamn AB och Vargön Alloys. Här kan det handla om pengar i storleksordningen 300-400 milj kr, kanske ännu mer. (Läs här.)
I tisdagens GP läste jag att det moderate kommunalrådet Mikael Berglund i Ale sa apropå att kommunen inte ger pengar till bandyhallen i Surte:
”Vi har inte pengar så att det räcker till skola och omsorg. Att då gå på nöjeskontot och satsa på is blir ju helt bisarrt. Det är inte seriöst. … om jag måste prioritera mellan ett antal lärare och att spola is, så är ändå svaret enkelt.”
Det är motsatsen till Vänersborg, här läggs pengarna på is eller också kastas de i sjön…
Tänk om vårt kommunalråd och min fd vän på Facebook, Gunnar Lidell (M), kunde ge en policyförklaring i Berglunds anda. Det vore att börja föra politik.
Undrar hur länge vänersborgarna ska behöva vänta… Kanske till nästa val?
Vänersborgs befolkning ökar!
Nu har det hänt! Vänersborgs befolkning ökar!
”Äntligen!” skulle man väl kunna skrika i Gert Fylkings anda.
Under det första halvåret i år har invånarantalet i Vänersborgs kommun ökat med 54, eller 58, personer! (SCB:s [=Statistiska Centralbyrån] siffror stämmer inte riktigt.) Det betyder att Vänersborgs kommun just nu har 36 911 invånare!!
Det får ”Vänersborgs kommun” att på Facebook utropa:
”Nu vänder det!”
Och det är väl något som vi alla hoppas. Men att det är ett trendbrott vi upplever, det är det väl lite för tidigt att uttala sig om. Naturligtvis. Men det är ju kul att befolkningen ökar. Inte tu tal om annat. Kommunen behöver definitivt fler invånare – och skattebetalare. (Hur många nya skattebetalare behöver Vänersborg för att ha råd med hamnen i Vargön…?)
Det är faktiskt 742 människor som har flyttat till Vänersborg hittills i år – 50 fler än som har flyttat härifrån.
Det vore kul att veta varför folk flyttar hit. Kan det vara för att hus- och lägenhetspriser är billigare än i Trollhättan? Eller har bostäderna helt enkelt tagit slut i vår grannkommun? Har folk börjat glömma arena-skandalen? Arena Vänersborg angavs ju av många förra året, i en undersökning av Lisa Tholén, som ett av de viktigaste skälen till att man flyttade från kommunen.
Kan det vara så att maktskiftet i Vänersborg har gjort att människorna har fått positivare förväntningar på Vänersborg – och faktiskt en framtidstro? En Ljunggren-effekt? I så fall gäller det för det nya styret att inte göra människor besvikna. Och det riskerar ju människor att bli, i samma ögonblick som det nya styret faktiskt bestämmer sig för att föra en politik, överhuvudtaget.
Annars är ju kommunfullmäktiges mål att Vänersborg ska bli 50.000 invånare år 2030. Med nuvarande ökningstakt skulle det ta en bra bit över 100 år innan Vänersborgs befolkningsmål nås.
”Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna.”
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer