Stefan Kärvlings blogg

TTELA har haft två artiklar om mat som tilldrar sig mitt intresse. Så klart.

I den ena artikeln, som handlar om hur det så kallade mysgodiset på fredagskvällarna tär på hälsan, hänvisas till läkaren Andreas Eenfeld. Andreas Eenfeld är en av de allt fler läkare som rekommenderar lågkolhydratkost, dvs LCHF. Han har för övrigt skrivit en mycket bra bok i ämnet som heter Matrevolutionen. Den rekommenderas varmt. (Kan beställas här.)

Andreas Eenfeld motsätter sig de kostråd som Livsmedelsverket och andra går ut med, dvs att människor ska undvika fet mat. Statliga myndigheter, både i Sverige och framför allt i USA, menar som bekant att ju mindre fett maten innehåller, ju friskare och smalare blir vi. Sverige har till och med en symbol för fettskräcken, nyckelhålsmärkningen.

Kostråden har som bekant misslyckats totalt. Sveriges befolkning, för att inte tala om USA:s, är fetare än någonsin. Välfärdssjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, allergier mm har ökat enormt sedan de moderna kostråden basunerades ut.

Misslyckandet för kostråden är så kapitalt, att man nu börjar ”bota” fetma genom att operera bort människors magsäckar!

Sanslöst!

Och i denna anda handlar den andra artikeln i TTELA.

I Trollhättan, skriver TTELA, finns nu en metod att spränga bort fett. Metoden ska tydligen vara bättre än operativa ingrepp. I artikeln säger ”sprängexperten” att

”Fettet tas upp av kroppen och kommer ut när man kissar.”

Det här låter oerhört skumt. Mitt råd är: om det kommer klumpar av fett när ni kissar, så ring omedelbart närmaste vårdcentral!

”Fettdroppar i urinen är sällsynt. Kan ses vid kraftig lipemi (svår diabetes, lipoidnefros, etylism) eller om något lymfkärl i urinvägarna brustit.”

Det finns inga genvägar: våra kroppar är produkter av vad vi äter. Istället för att anpassa våra kroppar till maten, så bör vi naturligtvis anpassa maten till våra kroppar.

PS. Vet inte om ni såg kommentaren, från signaturen Kalle Anka, på mitt förra inlägg om rektorsorganisationen. Kommentaren var så bra att jag återger den här.

”Alla manliga rektorer har ju lämnat rektorsskapet i Vänersborgs kommun och flyttat till Trollhättan. Att männen i en yrkesgrupp lämnar över till kvinnorna brukar ju vara ett tydligt tecken på att arbetet inte ger lön för mödan.
Tydligt är ju också att i Vänersborg krävs simultankapacitet för att klara jobbet…. och då återstår ju bara kvinnliga utövare eller?
… med undantag för Javette naturligtvis, som verkligen måste ha kontakt med sin kvinnliga sida med tanke på att han numera ska utföra två uppdrag som förvaltningschef… eller är det så att arbetsuppgifterna inte är särskilt omfattande eller krävande möjligtvis…”