Stefan Kärvlings blogg

TTELA hade i torsdags en bra sammanfattande artikel i papperstidningen om Ernst & Youngs utredning om arenaskandalen. Artikeln finns dock inte utlagd på nätet.

Det finns däremot min sammanfattning… Den kommer här…

Ernst & Young går igenom ”arenaprocessen” från början. Till slut.

”Den 22 november 2006 bjöd ordförande i BUN, genom chefen för enheten Arena Fritid, in till ett arbetsmöte om ”Arena Sportcentrum”.”

Det var på sätt och vis så allting började. Fast ändå inte riktigt. Redan på detta möte, där för övrigt bara representanter för betongpartierna var inbjudna (inga vänsterpartister således), hade skisser över en arena tagits fram av en extern arkitekt. Vem som hade gett arkitekten detta uppdrag framgår inte. Och varför just denna arkitekt fick uppdraget framgår inte heller.

Ernst & Young skriver:

”finns det inga underlag som visar att den externa konsulten och externa arkitekten var upphandlade. Det saknades också en uppdragsbeskrivning för dessa.”

Olagligheter redan från början alltså. Ernst & Young:

”Det är enligt vår mening däremot bristfälligt och i strid mot lagen om offentlig upphandling (LOU) att icke upphandlade konsulter anlitades i detta förberedande arbete.”

Men det visste läsarna av denna blogg redan innan.

Processen tog sedan snabbt fart. Och det är alltså i stort sett direkt efter valet 2006, ett val där en ny bandyhall inte var någon valfråga. Det som hade diskuterats innan valet, det var att bygga tak över Isstadion.

Efter diverse diskussioner mellan skål och vägg, så:

”Den 17 januari 2007 beslutade KS bland annat att ge BUN:s och KS:s presidium gemensamt i uppdrag att utreda och föreslå hur en ny inomhusarena och Vänersvallen skulle gestaltas, utformas och utrustas inom en kostnadsram på 90 miljoner kronor.”

En projektgrupp under ledning av S Anders Larsson (S) bildades för att genomföra uppdraget från kommunstyrelsen. Gruppen avlämnade en rapport den 4 maj 2007. Den innehöll bland annat skisser över arenan, beskrivningar av fastigheten, infrastruktur och planfrågor mm.

Kostnaden för det nya bygget uppskattades till 140 milj kr. Sedan skulle ytterligare 10 milj kr tillkomma för Vänersvallen. Rapporten kalkylerade med en årlig driftsnettokostnad på 10,6 milj kr. Projektledningen räknade med att sponsorer skulle stå för 20 milj kr.

Med facit i hand – hur många rätt hittar du?

Hur som helst var både Barn- och Ungdomsnämnden, Kommunstyrelsen och Kommunfullmäktige redo att gå till beslut utifrån denna rapport.

Ernst & Young:

”Barn- och Ungdomsnämnden fattade den 25 maj 2007 beslut om att godkänna det förslag som projektgruppen lämnat i rapporten. Den 4 juni 2007 fattade Kommunstyrelsen beslut i ärendet och ställde sig bakom de ekonomiska ramar som presenterats i rapporten samt tog beslut att föreslå fullmäktige att fatta beslut enligt nedan. Den 20 juni 2007 fattade kommunfullmäktige beslut om Arena Vänersborg.”

Var rapporten så gedigen att det var rätt att fatta beslut i detta läge? Visste politikerna vilka konsekvenser arenabeslutet skulle få? Är det bara så att det i efterhand är lätt att kritisera?

Vänsterpartiet sa redan på våren 2007 ”nej” till arenabygget i alla instanser. Vänsterpartiet sa ”nej” i Barn- och Ungdomsnämnden, i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige. Vi sade tydliga ”nej” och vi motiverade i reservationer varför vi sa ”nej”. Det var tydligt redan i detta läge att rapporten inte var tillräckligt genomarbetad, att kostnadsberäkningarna vilade på lösan grund osv. Det fanns helt enkelt alltför många frågetecken kring bygget.

Tror du mig inte? Lyssna till denna ljudupptagning från kommunfullmäktige… (Här kan du också höra vad ”ja-sägarna” sa.) Eller när Lutz Rininsland talar om temperaturen i, den då blivande, arenan: ”Lutz om temperaturen”.

Den 27 augusti 2007 återkom frågan till Barn- och Ungdomsnämnden. Kommunfullmäktige hade ju beslutat att bygga en arena. Nämnden utsåg en projektstyrelse för projektet ”Sportcentrum Arena Vänersborg”. Projektstyrelsen utgjordes bland annat av BUN:s presidium, dvs S Anders Larsson, Andreas Vänerlöv (KD) och Marianne Karlsson (C). Vidare förvaltningschef Karl-Johan Höjer, Håkan Alfredsson och Peter Nilson m fl – se bild nedan.

Arena Vänersborg, Organisationsplan – Projektorganisation, Vänersborgs kommun och WSP, 2007-09-18:

Det som inte framgår av skissen ovan, skriver Ernst & Young, är att S Anders Larsson även ingick i arbetsgruppen. Flera av de intervjuade uttrycker enligt Ernst & Young”en problematik i att ordförande intog en roll som både beslutande och verkställande”.

Ernst & Young skriver om innehållet i själva arenabeslutet:

”Beslutsformuleringen öppnar enligt vår bedömning upp för en otydlighet avseende vilket ansvar och vilka befogenheter nämndens ordförande respektive hela BUN hade. Rätten att fatta beslut innefattade heller inga beloppsmässiga gränser.”

Om Vänsterpartiet, dvs jag, röstade för detta beslut? Självklart inte.

Och så drog bygget igång…

”Det har i vår utredning inte framkommit att det finns någon dokumenterad analys av skälen som låg bakom valet av att använda sig av en [delad entreprenad], till skillnad från exempelvis en totalentreprenad.”

I Ernst & Youngs intervjuer har framkommit att delad entreprenad valdes på grund av att entreprenaderna skulle kunna fördelas på lokala leverantörer, att det skulle bli billigare och att bygget skulle gå snabbare.

Med facit i hand – hur många rätt hittar du?

Sedan börjar upphandlingen…

”Enligt intervjuad upphandlingschef bjöd ordförande i BUN på egen hand in leverantörer till att lämna anbud … upphandlingsavdelningen var inte involverade. Enligt
upphandlingschefen annonserades inte denna förfrågan utan är att betrakta som
direktupphandling.”

Upphandlingen har inte gått rätt till.

”Därtill direktupphandlades CM, vilket är i strid med LOU (=Lagen om offentlig upphandling; min anm).”

Ernst & Young konstaterar också nu när bygget är igång:

”hanteringen av allmänna handlingar i projektet inte skedde på ett tillfredsställande sätt.”

Detta är ju inte direkt någon överdrift… James Bucci (V) anmälde kommunen till JO fem gånger för sättet att sköta diarieföringen. Han fick rätt alla fem.

Ernst & Young skriver:

”Under processen för byggnationen skedde en avrapportering från projektstyrelsen genom ordförande i BUN till KS, KSAU och BUN.”

Det här är viktigt. Revisorerna och kommunfullmäktige kom nämligen fram till att ansvaret för skandalen låg hos Barn- och Ungdomsnämnden. Det gör också Ernst & Young:

”Vår bedömning är att BUN brustit i sin kontroll och uppföljning av processen för byggnationen av Arena Vänersborg.”

Det är bara en liten detalj… Den här avrapporteringen om arenabygget var ytterst bristfällig. Jag och även några andra ledamöter i nämnden, t ex nämndens nuvarande ordförande Lena Eckerbom Wendel (M), efterfrågade information från Projektstyrelsen vid vart och vartannat sammanträde. Om vi nu fick något svar, det var inte riktigt alltid vi fick det, så var det alltid att allt gick enligt planerna, kostnaderna hölls inom ram och allt var såååå bra… Vi fick nöja oss med S Anders muntliga besked.

Jag försökte få ut skriftliga dokument och handlingar. De var sekretessbelagda… Vid ett tillfälle överklagade jag till Kammarrätten. Men Kammarrätten dömde i kommunens favör. Det var uppenbart att jag som ledamot inte skulle få veta mer än vad S Anders Larsson var villig att berätta. Och det var inte mycket. S Anders Larsson verkade inte tycka att jag hade med arenabygget att göra överhuvudtaget…

Ernst & Young har för övrigt inte intervjuat en enda person i den dåvarande Barn- och Ungdomsnämnden om vad som hände och inte hände under bygget. Trots att Ernst & Young skriver:

”Det framgår dock inte vidare vilken information och/eller material som presenterades [i BUN].”

Ernst & Young följer projektet vidare i tiden. Ernst & Young konstaterar på flera ställen att dokumentation inte finns:

”Vi har inom ramen för utredningen efterfrågat dokumentation avseende dessa SKP hos BUF men har inte kunnat ta del av dessa.”
”finns denna inte dokumenterad”
”Det framgår inte…”
Det saknades en löpande dokumenterad ekonomisk rapportering till ansvarig nämnd [dvs till BUN; min anm] och till KS.
”Innehållet i denna typ av rapportering bör enligt vår mening dokumenteras.”

Ernst & Young gör väl egentligen ingen särskild person ansvarig för alla ”misstag” och felaktigheter.  Även om det inte sällan framgår ganska tydligt i rapporten att mycket läggs på en enskild tjänsteman…

Det är väl detta kommundirektör Thörnkvist tänker på när han i TTELA säger:

”Kommunen som arbetsgivare skulle ha kunnat agera mer kraftfullt mot den förvånande bristande kunskap som fanns i organisationen, men att det nu arbetsrättsligt är för sent att agera i frågan.”

Det är alltså för sent anser kommundirektör Thörnkvist att agera nu:

”…mot mindre bra tjänstemannainsatser flera år senare.”

Med andra ord, arenaskandalen är historia. Enskilda tjänstemän som har gjort fel glömmer vi. Tiden läker typ alla sår.

Men…

Samtidigt säger kommundirektör Thörnkvist i TTELA att rapporten från Ernst & Young inte innehåller något direkt nytt:

”Det är sådant vi känt till tidigare.”

Och då kan man naturligtvis ställa sig frågan, om Thörnkvist och kommunen nu har känt till det tidigare, varför har de inte agerat mot de tjänstemän som gjorde fel…?

Ernst & Young avslutar med en sammanfattning. Ernst & Young kommer fram till att kommunen har brutit mot regelverket på två centrala områden:

• ”uppföljning och kontroll av projektet
• samt upphandling.”

Och Barn- och ungdomsnämnden får, som jag skrev tidigare, kritik:

”Vår bedömning är att BUN brustit i sin kontroll och uppföljning av processen för byggnationen av Arena Vänersborg. Detta mot bakgrund av att det enligt vår bedömning fanns en otydlighet i roll- och ansvarsfördelningen i projektet. Detta gällde såväl mellan politiker och tjänstemän som gentemot externa parter.”

Socialdemokraterna och centerpartisterna hade egen majoritet i Barn- och Ungdomsnämnden på den här tiden. De hade också helhjärtat stöd av Andreas Vänerlöv (KD). S-, C- och KD-ledamöterna ”klappade i händerna” åt allt som S Anders Larsson sa. Dessutom hade S Anders Larsson kommunstyrelsens ordförande Ljunggren i ryggen… Jag skulle önska att Ernst & Young berättade hur minoriteten i en nämnd, som vägras information, som inte får ut handlingar och där vissa faktiskt också röstade ”nej” till hela projektet skulle ha gjort för att följa upp och kontrollera projektet…

Ernst & Young kritiserar vidare:

”BUN:s ordförande intog en verkställande roll vilket föranledde oklarheter i roller och ansvar mellan politiker och tjänstemän. Därtill anlitades externa konsulter utan ett tydligt uppdrag och ansvar.”

Den rollen som S Anders Larsson fick (tog?) var med alla socialdemokraters, centerpartisters och kristdemokraters fulla stöd. Inte bara i nämnden.

Ernst & Young har också synpunkter på att det saknas dokumentation. Och att WSP och andra konsulter direktupphandlades i strid mot Lagen om offentlig upphandling.

Ernst & Young pekar inte ut någon ansvarig… Det skulle dock inte vara så svårt…

Ernst & Young tycker också att underlaget inför arenabeslutet i fullmäktige inte höll tillräckligt hög kvalitet:

”Kommunallagen ställer dock inga krav på kvaliteten i beredning av ärenden inför nämndens eller fullmäktiges beslut, men vi vill påpeka vikten av att underlag inför beslut håller en tillräcklig kvalitet.”

Jo jo, vad var det vi sa, vi i Vänsterpartiet alltså… Men fyra små vänsterpartister hade på den tiden inget att säga till om bland de stora betongpartierna i Vänersborgs fullmäktige.

Tyvärr når inte Ernst & Young inte ända fram i sin granskning. Kanske ger Ernst & Young på sätt och vis själva svaret varför de inte gör det:

”Vår bedömning är att det i efterhand är svårt att följa beslutsprocessen. Detta försvårar allmänhetens insyn i projektet enligt vår mening.”

Det försvårade nog också för Ernst & Young… Men inte var det väl ändå Barn- och Ungdomsnämndens fel? I varje fall inte minoritetens…

Till sist uttalar sig Ernst & Young om huruvida kommunen har lidit ekonomisk skada till följd av beslutsprocessen rörande Arena Vänersborg:

”Vi kan dock konstatera att det funnits flera faktorer som enligt vår bedömning kan ha påverkat fördyringen av Arena Vänersborg. Exempel på sådana faktorer är avsaknad av analys över tillvägagångssättet för att leda och styra projektet Arena Vänersborg, en otydlig roll- och ansvarsfördelning under processen för byggnationen, otillräckliga rutiner för uppföljning och rapportering både inom projektet och till ansvarig nämnd samt avsaknad av en enhetlig beskrivning av investeringsprocessen i Vänersborgs kommun.”

Jaha ja. Och vilka är ansvarig för detta? En enskild tjänsteman, som för övrigt får skulden för det mesta just nu? Eller de ledande mäktiga politikerna S Anders Larsson (S) och Lars-Göran Ljunggren (S)? Som dock genom att vägra samarbeta och låta sig intervjuas tycks klara sig undan kritik den här gången också.

Det är bara Vänersborgs väljare som har avkunnat sin dom. I valet 2010 tappade Socialdemokraterna 3.459 röster. Jag undrar om dessa väljare hittar tillbaka till Socialdemokraterna efter de ledande Socialdemokraternas tystnad om arenan?

Jag tror inte det.