Stefan Kärvlings blogg

I tisdags blev arenautredningen från Ernst & Young klar. Antagligen den sista utredning om arenabygget som någonsin kommer att göras. Och detta trots att utredningen inte lämnar något slutgiltigt svar i ansvarsfrågan.

Och hur skulle utredningen kunna göra det?

Flera av de intervjuade kan ju misstänkas tala i egen sak och skulle naturligtvis då ha intresse av att framstå som ”oskyldiga”. Det är ju inte så att de som har blivit intervjuade har varit edsvurna. Tyvärr. Det kanske vore det enda sättet att vara säker på att folk berättar ”hela sanningen”.

Utredningen har inte heller intervjuat alla personer som kan bidra med information i frågan. Då tänker jag inte bara på några i chefsställning som sedan arenabygget har slutat på kommunen, t ex den tidigare förvaltningschefen för Barn och Ungdom. Jag tänker också på människorna som så att säga har varit på plats. Jag tror att de som var involverade i själva bygget, hade varit en rik källa att ösa ur…

Och så var det detta med S Anders Larsson, Lars-Göran Ljunggren och Marie Dahlin. Alla tre ledande socialdemokrater, som enligt Ernst & Young avböjde att bli intervjuade. (Det skrev jag om i torsdags. (Se här.) Tyvärr innan jag hade läst pappersvarianten av TTELA.)

Ljunggren reagerar i TTELA kraftigt mot Ernst & Young:

”Då ljuger de. Jag har inte avböjt något.”

Det kan tyckas vara ett tungt argument. Ljunggren har ju varit med förr när det har handlat om lögner…

Enligt TTELA ger Ljunggren och Marie Dahlin liknande förklaringar till vad som hände: Det kom typ en fråga från kommunkansliet, Ljunggren och Dahlin ville veta vad det hela gick ut på och sedan har de inte hört något…

Jag vet att flera personer i kommunhuset ler åt denna förklaring, men vem som har rätt kan jag naturligtvis inte avgöra. Ord står mot ord. Däremot verkar det vara ett märkligt sammanträffande att det skulle bli missuppfattningar mellan Ernst & Young och just Ljunggren och Dahlin. Av alla människor. Det fungerade ju med alla de andra…

Och dessutom visste ju faktiskt både Ljunggren och Dahlin att utredningen pågick. De visste att Ernst & Young ville intervjua dem. Om de verkligen hade velat att sanningen skulle komma fram, så skulle de naturligtvis själva ha tagit kontakt. Varför skulle de riskera att Ernst & Young drog fel slutsatser? Och kanske utpeka dem själva som ansvariga?

Eller hade Ljunggren inget att förlora…?

Precis som S Anders Larsson. Som är den tredje socialdemokraten som, enligt Ernst & Young, avböjt att bli intervjuad. S Anders Larsson hade antagligen inte heller något att förlora. Larsson vill överhuvudtaget inte kommentera saken i TTELA. (Kan kommunen hålla inne Larssons pension på 23.569 kr i månaden?)

Ernst & Youngs utredning ska så småningom upp i kommunfullmäktige. Då kommer med all sannolikhet både Ljunggren och Dahlin att äntra talarstolen och berätta sina versioner av vad som verkligen hände under arenabygget. (Marie Dahlin hade dock ingen roll i själva bygget.) Det skulle förvåna mig mycket om inte Ljunggren passar på tillfället att äntligen lägga alla papperen på bordet…

Som han lovade en gång i tiden…

.

PS. Lutz Rininsland har också bloggat i frågan – se ”Då ljuger de …”.