Stefan Kärvlings blogg

Anm. Fortsättning på bloggen “Juta: Länsstyrelsens fotobevis”.

Vänersborgs byggnadsnämnd “gav” Davidsson och Juta en strandskyddsdispens den 7 mars i år. (Se “Idag fick Davidsson en tomt!”.) Den 17 maj ändrade och upphävde en tjänsteperson i chefsställning på Länsstyrelsen, efter en utredning av en ärendehandläggare på naturavdelningen, strandskyddsdispensen. (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.) Det innebar också att tomtplatsavgränsningen ändrades drastiskt. Davidsson blev av med i stort sett hela sin tomt från bostadshuset ner till Göta älv.

Detta har antagligen inte passerat obemärkt för bloggläsarna. I den senaste bloggen om Juta (se “Länsstyrelsens fotobevis”) redovisade jag de så kallade “bevisen” som Länsstyrelsen lade fram för att visa att Juta inte hade varit kontinuerligt ianspråktaget sedan strandskyddsbestämmelserna infördes i hela Sverige 1975.

Bengt Davidsson har begärt ut en del handlingar från Länsstyrelsen, bland annat uppgifter om flygbilderna. Davidsson fick följande uppgifter om tre av de flygbilder som Länsstyrelsen använde som bevis. Det var de tre “nya” bilderna. De andra bilderna hade Länsstyrelsen lånat av kommunen. Fotona är lite små, men klickar du på dem blir de större. Du kan också se flygbilderna i bloggen “Länsstyrelsens fotobevis”.

Flygfoto från 1977: Fotograferat den 15 maj. Flyghöjd: 600 meter. Skala: ca 1:4.000. Enligt ChatGPT var vädret mestadels soligt den dagen. Temperaturen varierade mellan ca 10°-19°. Det var lätt vind.

Flygfoto från 1982: Fotograferat den 10 juli. Flyghöjd: 1.500 m. Skala: ca 1:10.000. Enligt ChatGPT var det soligt och varmt den dagen. Temperaturen låg mellan ca 21° och 27°. Det var lätt vind.

Flygfoto från 1987: Fotograferat den 7 maj. Flyghöjd: 3.000 m. Skala: ca 1:20.000 Enligt ChatGPT var det mestadels soligt. Temperaturen låg mellan ca 9° och 15° under dagen. Vinden var mild.

De tre flygfotona är alltså tagna på våren respektive sommaren. Det kan vara bra att veta och skulle kunna ge mer information om vad som syns på bilderna. På våren och sommaren har ju växtligheten kommit igång. Men vårvädret kan ju så klart ha varit väldigt olika år från år – torrt eller fuktigt, varmt eller kallt, vilket naturligtvis har påverkat vegetationen på olika sätt. Och det hade kanske också varit bra att veta. För Davidsson kan det vara avgörande om han och hans fru ska få en tomt till sitt bostadshus.

Jag kan dock inte säga att datumen gör någon skillnad, jag ser inget mer på flygbilderna efter den nya informationen än jag gjorde innan. Kanske kan man konstatera att det i varje fall inte är jordbruksmark på Juta. Eller? Länsstyrelsen hävdar ju bestämt att marken användes till betesmark, ängsmark, odlingsmark eller gräsyta… Har Länsstyrelsen rätt…? Å andra sidan är det ju en oerhörd skillnad mellan odlingsmark och en gräsyta…

Flyghöjderna var intressanta uppgifter. 600, 1.500 respektive 3.000 meters höjd. Det är naturligtvis svårt eller omöjligt att se detaljer som trädgårdsland, grödor, staket och skyltar från en position så högt upp i luften. Särskilt med de kameror som användes på den tiden. Det var ingen vidare skärpa. Men för två tjänstepersoner på Länsstyrelsen är flygbilderna helt tillfreds. Syns inget, finns inget…

Jag är fortfarande lika fundersam på Länsstyrelsen. Chefstjänstepersonen styrker sitt avslagsbeslut med tre fotografier från tre speciella tidpunkter med 5 års mellanrum. Det är “bevisen”. Det är alltså endast tre ögonblicksbilder från en period på 10 år. De ska enligt Länsstyrelsen bevisa att Juta inte har varit ianspråktaget under hela denna tidsperiod. Juta har varit öppet och tillgängligt för allmänheten.

Det här tunna och osäkra underlaget leder två tjänstepersoner på Länsstyrelsen till beslutet att ta ifrån Davidsson hans tomt. Länsstyrelsen exproprierar i praktiken Davidssons mark. Och gör hans fastighet, enligt en auktoriserad mäklare i Vänersborg, i praktiken osäljbar. Det betyder att Davidsson ovanpå allt förlorar några miljoner. Det är sannolikt inte många människor utanför Länsstyrelsen som tycker att flygbilderna är särskilt tunga och hållbara bevis för att rättfärdiga en åtgärd med sådana konsekvenser… Särskilt inte när det finns lagar och prejudicerande rättsfall som säger något helt annat. (Se ”Juta: Allemansrätt – egendomsskydd”.)

Flygfotografiet från 1975 finns på Lantmäteriets hemsida. Det användes av byggnadsnämnden och man kan t ex hitta det på appen “Min karta”. Lantmäteriet skriver att flygbilden är tagen “ca 1975”, cirka alltså. Enligt en tjänsteperson på Lantmäteriet är fotot emellertid från 1977.

Det är en intressant upplysning, eftersom det i olika rättsfall betonas att det är förhållandena från 1975 som är avgörande för strandskyddsdispenser. Det var ju då strandskyddslagstiftningen började gälla i hela landet – och det är enligt praxis avgörande viktigt hur det såg ut då. Hade en byggnad en tydlig privat tomtplats 1975 så kan man åberopa Miljöbalken 7 kap 18 c §:

“Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om upphävande av eller dispens från strandskyddet får man beakta endast om det område som upphävandet eller dispensen avser
  1. redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

Och tro det eller ej, myndigheterna har tolkat och tolkar fortfarande, i varje fall Länsstyrelser, lagparagraferna på det sättet att det är förhållandena för snart 50 år(!) sedan som gäller dagens dispenser. Den tolkningen torde strida mot de flestas rättsuppfattning. Det närmar sig det absurda.

TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam skrev i TTELA den 17 november förra året (se “Dags för kommunen att göra en omprövning”):

“Då nuvarande strandskyddsregler infördes var fastigheten tjänstebostad åt anställda vid Restads sjukhus. Hur dåvarande markägaren Älvsborgs landsting och de som bodde i huset då använde marken bestämmer alltså hur bedömningen av strandskyddet ska ske idag. Det är inte rimligt.”

Det är mycket som kan hända under 2 år, exempelvis mellan 1975 och 1977. Det vet t ex människor som köper hus eller sommarstugor och börjar röja upp, fixa och dona. Mycket händer på 2 år. Flygfoton från 1977 torde vara i det närmaste meningslösa att anföra som bevis för att en tomt eller ett område har varit eller inte varit ianspråktaget 2 år tidigare. Det var kanske därför som Mark- och miljööverdomstolen i en prejudicerande dom (MÖD M 4628-17) bedömde att beviskravet inte borde (se Mark- och miljööverdomstolen):

“ställas alltför högt med hänsyn till svårigheterna att föra bevisning om omständigheter som ligger så långt tillbaka i tiden.”

Mark- och miljööverdomstolens förändrade inställning har fortfarande inte nått Länsstyrelsen i Västra Götaland…

Det har kommit en del reaktioner på flygbilderna.

En person, som jag har fullständigt förtroende för, är typ byggnadsingenjör boende i kommunen. Hen skriver att flygbilderna tydligt visar att:

“Jutabyggnaden har haft en hemfridszon större än till vägen under hela eller delar av perioden. Bilderna bevisar inte att allmänheten haft tillgång. Sitter man och fikar på bord 1m från vägen kan man inte anse att det är OK att gå förbi. Som att någon skulle gå igenom din tomt på Skräcklan 1m från utemöblerna bara för att det är grus på marken.”

Enligt Länsstyrelsen skulle alltså fotot från 1977 istället ”bevisa” att området direkt till vänster längs grusvägen, A, och slutet av grusvägen, B, inte var ianspråktagna. De tillhörde, fortfarande enligt Länsstyrelsen, inte husets hemfridszon. Därför ska områdena A och B inte heller ingå i tomtplatsavgränsningen nästan 50 år senare… (Se flygfoto från 2023 till vänster.)

De flesta håller inte med Länsstyrelsen. Det visar människor om inte annat i praktisk handling. De går vid älvkanten förbi Davidssons bostadshus. 

En av de kvinnor som tillbringade en stor del av sin uppväxt med hästarna på Juta har berättat om att det fanns flera inhägnader, åtminstone tre, på Juta och även på jordbrukarens grannfastighet. Hon visade Davidsson var de fanns. De syns inte på flygbilderna.

Det finns flera vittnen som kan bekräfta hennes uppgifter. Och dessa två fotografier visar tydligt att det fanns staket och ett inhägnat område med annan växtlighet på Juta – som inte heller syns på några flygfoton. Fotografierna visar därmed att det inte går att se verklighetens detaljer från 1.500 meters höjd…

Det finns även vittnen som kan gå i god för att Landstinget 1969 satte upp staket mellan Juta och jordbruksfastigheten i söder och att det sattes upp skyltar som markerade att Juta var privat område.

Det skulle emellertid underlätta med fler fotografier. Därför ber jag på paret Davidssons vägnar:

Är det någon som har fotografier från Juta från 70-, 80- eller 90-talen?

Fotografier skulle kunna hjälpa Davidsson att få behålla sin tomt – och allmänheten att kunna passera Juta på sina vandringar mellan Restad och Önafors.

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

• ”Juta i Svt (4): Jäv på Länsstyrelsen?” – 19 juli 2023
• ”Juta i Svt (3): Vittnet J” – 16 juli 2023
• ”Juta i Svt (2): Är beslutet i Lst rättssäkert?” – 13 juli 2023
• ”Juta i Svt (1): Lst kan inte lagen” – 11 juli 2023
• ”Jutabron på plats!” – 22 juni 2023
• ”Juta: Mer om flygbilderna” – 11 juni 2023
• ”Juta: Länsstyrelsens fotobevis” – 4 juni 2023
• ”Juta: Inte ianspråktaget…” – 2 juni 2023
• ”Juta: Allemansrätt – egendomsskydd” – 31 maj 2023
• ”Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?” – 30 maj 2023
• ”Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning” – 29 maj 2023
• ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?” – 28 maj 2023
• ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet” – 25 maj 2023

Anm. Fortsättning på bloggen “Juta: Inte ianspråktaget…”.

Länsstyrelsen ser den suddiga och otydliga flygbilden från 1975 som ett övertygande bevis på att Juta inte var ianspråktaget, privatiserat, när strandskyddsreglerna började gälla i hela Sverige. (Se ”Juta: Inte ianspråktaget…”.) Fotografiet är ett så tungt bevis att Länsstyrelsen inte ser något behov av att beakta de många vittnesmålen. Särskilt inte när vittnena har andra saker att berätta än mer eller mindre otydliga flygbilder…

Länsstyrelsen hänvisar också till de andra fotografierna som kommunen, dvs byggnadsnämnden, har presenterat. (De fotona är publicerade i bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.) Vi ska emellertid komma ihåg att byggnadsnämnden i sitt beslut från den 7 mars ansåg att flygbilderna var så otydliga att de istället gick på de vittnesmål som ett flertal personer lämnade.

Byggnadsnämnden skrev om flygbilderna kontra vittnesmålen på flera ställen i sitt beslut. Här är vad byggnadsnämnden skrev.

• “I november 2022 inkommer flera vittnesmål som inte menar att området nedanför vägen varit ianspråktaget på olika sätt innan 1975 och framåt och därmed inte tillgängligt för allmänheten. Detta har inte gått att se på flygfoto.”
• “Utifrån ovanstående nya omständigheter som tillkommit i ärendet och som inte var kända vid första prövningstillfället och inte heller vid de prövningar som förekommit i överinstanser bedömer förvaltningen att det finns goda skäl att ta upp ärendet till prövning igen och göra en förnyad bedömning.”
• “Samstämmiga uppgifter från fastighetsägare och andra vittnesmål gör gällande att större delen av fastigheten (med undantag av en mindre remsa längs med vattnet) inte varit tillgängligt för allmänheten (sedan innan 1975) då det varit inhägnat och skyltar med privat område varit uppsatta.”
• “Vittnesmål som inkommit under hösten 2022 (se skriftlig dokumentation i ”Yttrande från sökande” 2022-11-28) gör gällande att längs södra gränsen av fastigheten har det varit taggtråd och senare staket som markerat en privat zon. Öppning i staketet har funnits nere vid älven där den naturliga passagen alltid varit. På ytan mellan framfartsvägen och vattnet har det sommartid stått trädgårdsmöbler. Skyltar har funnits som markerat både att vandringsleden går nere vid vattnet och att en stor del av fastigheten varit privat. Gränsen mot älven har inte varit markerad med staket eller dylikt men vittnesmål gör gällande att man ändå inte gärna gått på gräsytan framför huset då denna upplevts som privat, en känsla som bekräftas vid ett platsbesök mycket på grund av husets höga läge med fri sikt över gräsytan.”
• “Kravet på bevisning bör i strandskyddsmål inte ställas allt för högt för sådana omständigheter som ligger längre bak i tiden (MÖD M 4628-17). Det får det anses vara visat att större delen av fastigheten (förutom ett stråk längs med älven) har varit ianspråktagen (sedan innan 1975) då det varit inhägnat och skyltar med privat område varit uppsatta. Det som vittnesmålen styrker har inte kunnat upptäckas på de flygfoton som varit grund för tidigare beslut.”

Byggnadsnämnden, och byggnadsförvaltningen, värderade vittnesutsagorna högre än de suddiga flygbilderna. Det ska tilläggas att det skedde efter moget övervägande. Vittnesmålen kom från Lave Thorell, jordbrukaren som äger fastigheten söder om Juta (och remsan vid älvkanten), tre kvinnor som hade använt hästpaddocken på Juta och en som arbetade för Landstinget på Restad. (Bengt Davidsson har redovisat vittnesmålen i sina inlagor till byggnadsnämnden.)

De nya flygbilderna som Länsstyrelsen redovisar, utan att ange källa eller datum då de är tagna (enbart årtal), är följande flygbilder. Jag passar också på att kort kommentera bilderna.

Det är svårt att beskriva vad man egentligen ser på bilden. De två tjänstepersonerna från Länsstyrelsen gör inte heller något försök att göra det. Det fanns på den här tiden enligt samstämmiga vittnen staket vid fastighetsgränsen mot jordbrukarens fastighet och det fanns skyltar som visade att det var ett privat område. Det finns ju inte en chans att se detta på fotot. Eller ser man staketet som en ytterst tunn linje i en annan gråskala? Jag tycker mig se att det är upptrampat vid älvkanten, dvs det var här människor passerade Juta.

Jag vet inte heller vad ett flygfoto från 1977 har för bevisvärde, det är ju 1975 som är det “magiska” årtalet. Det kan ju också ha ändrats en hel del på 2 år. Har fotot något bevisvärde överhuvudtaget?

Nästa bild är ett “detaljfoto” av det förra fotot.

En del av den första flygbilden är alltså uppförstorad. Jag kan inte säga att man blir så mycket klokare av bilden. Det är svårt att avgöra vad de tre ljusa “sakerna” är norr om huset, dvs “nedanför” huset på bilden. Det kan vara bord och stolar, och det stämmer med vittnesutsagor. Men vad bevisar det i så fall? De kan ju faktiskt också ha stått någon annanstans 1974, 1975 och 1976. Jag kan inte heller låta bli att tycka att ljuset på “borden” ser lite onaturligt ut, men det kanske är orättvist. De ljusare partierna nedanför vägen skulle kunna vara trädgårdsland.

Även på denna bild från 1982 saknar jag en beskrivning från Länsstyrelsen vad de tycker sig se som bevisar att Juta inte var ianspråktaget. Jag tycker att det ser ut som en del av grannfastigheten tillhör Juta. Bondens fastighet kan vara uppodlad. Juta och del av bondens mark kan vara gräs. Är det helt enkelt områden för hästar och ridning? Det ser inte ut som ett område som är allemansrättsligt tillgängligt. Staket och skyltar är svåra eller omöjliga att se på ett sådant här flygfoto.

Det här är en detalj av den förra bilden. Det liknar mest en klippt gräsmatta tycker jag, dvs marken är ianspråktagen. Det kan vara “spår” efter gräsklipparen på marken. Där det såg ut som bord 5 år tidigare ser det nu ut som två buskar.

Nästa flygbild är från 1987.

Gränsen mellan fastigheterna är tydlig på den här flygbilden, men också mellan åker och äng/gräs. Vandringsleden vid älvkanten syns tydligt. En bil och möjligtvis tre eller fyra bord syns också. Längst ner till vänster på Jutatomten syns tydligt hinder för hästhoppning. Jag har själv förstorat detta foto, se foto till vänster.

Hindren för hästarna syns tydligt. Det syns emellertid inga staket, fast vittnen säger att området var inhägnat. Det är inte osannolikt att det kan bero på att fotot är för suddigt.

Nästa “bevis” är en flygbild från 1995.

Det är återigen svårt att förstå vad bilden ska bevisa och Länsstyrelsen ger inte heller denna gång någon förklaring. Bondens fält syns tydligt, men fortfarande ser västra och norra delen av hans fastighet ut att hänga ihop med Juta. Är det för att jordbrukaren har avsatt en del av sin mark till hästridning? Det fanns ju en öppning i staketet vid älven som ledde ut på Jutas grannfastighet. På Jutatomten syns det tämligen tydligt att det är en bana för hästridning. Man kan också se vandringsleden längs älven.

Länsstyrelsens sista “bevis” är från 2001.

Flygbilderna blir av någon anledning sämre och sämre. Bondens fält och gränsen till Juta ser ut som de tidigare fotona.

De här flygbilderna utgör menar Länsstyrelsen de kompletterande bevisen, tillsammans med byggnadsnämndens bilder, för att Juta inte var kontinuerligt ianspråktaget från 1975 till Davidsson köpte fastigheten 2018. Och då ska vi komma ihåg att byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen ansåg att de många vittnesmålen, som berättade att Juta har varit kontinuerligt ianspråktaget, vägde tyngre än fotografierna.

Länsstyrelsen skriver alltså följande i sitt beslut om att upphäva och ändra byggnadsnämndens beslut:

“Länsstyrelsen har tagit del av de uppgifter och flygbilder som fanns i kommunens ärenden, samt ytterligare flygbilder från 1977, 1982, 1987, 1995 och 2001. Länsstyrelsen konstaterar att markområdet öster och norr om grusvägen inte har varit kontinuerligt hävdat som tomtmark efter 1975, se bilaga 3.”

Bilaga 3 är helt enkelt flygbilderna – alla utan kommentarer från Länsstyrelsen! Det tycker jag för övrigt är anmärkningsvärt.

Länsstyrelsen skriver också i beslutet:

“Historiskt sett kan Länsstyrelsen konstatera, genom granskning av flygbilder och information i ärendet, att denna mark bland annat har använts som betesmark/ängsmark/odlingsmark/gräsyta. Sådan mark är inte att betrakta som ianspråktagen tomtmark i den mening som avses i strandskyddslagstiftningen.”

Jag anser att Länsstyrelsen har väldigt fel. Flygbilderna bevisar inte att Juta har varit allemansrättsligt tillgängligt.

Fortsättning följer i bloggen ”Juta: Mer om flygbilderna”.

PS. Bilden på kvinnorna ovan är tagen på 90-talet. Notera staketet i bakgrunden. (Det syns även på den andra bilden, också från 90-talet.) Staketet fanns bevisligen där fast det inte syns på någon av Länsstyrelsens flygbilder. Skylten ”Privat område” är från Juta. Det kan enligt uppgift vara samma skylt som Landstinget satte upp 1969. Fotot på de tre männen är troligen från 2017.

PPS. Kommentera gärna vad du anser om flygbildernas bevisvärde.

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

• ”Juta i Svt (4): Jäv på Länsstyrelsen?” – 19 juli 2023
• ”Juta i Svt (3): Vittnet J” – 16 juli 2023
• ”Juta i Svt (2): Är beslutet i Lst rättssäkert?” – 13 juli 2023
• ”Juta i Svt (1): Lst kan inte lagen” – 11 juli 2023
• ”Jutabron på plats!” – 22 juni 2023
• ”Juta: Mer om flygbilderna” – 11 juni 2023
• ”Juta: Länsstyrelsens fotobevis” – 4 juni 2023
• ”Juta: Inte ianspråktaget…” – 2 juni 2023
• ”Juta: Allemansrätt – egendomsskydd” – 31 maj 2023
• ”Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?” – 30 maj 2023
• ”Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning” – 29 maj 2023
• ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?” – 28 maj 2023
• ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet” – 25 maj 2023

Anm. Fortsättning på bloggen “Juta: Allemansrätt – egendomsskydd”.

Det finns enligt Miljöbalken 7 kap 18c § sex särskilda skäl vid prövningen av upphävande av eller dispens från strandskyddet. (I Mark- och miljööverdomstolens dom M 4793-19 slogs fast att även andra omständigheter, som egendomsskyddet, ska beaktas – se “Juta: Allemansrätt – egendomsskydd”.)

Miljöbalkens första särskilda skäl för strandskyddsdispens är om det område som dispensen avser:

“redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften”

“Ta i anspråk” eller ”ianspråktagande” är nyckelord i bedömningarna av strandskydd och strandskyddsdispenser. Naturvårdsverket förklarar vad ianspråktaget är (se här):

“Att ett område redan är ianspråktaget innebär ofta att det utgörs av en etablerad hemfridszon eller beslutad tomtplats runt ett bostadshus, avgörande är att området inte längre är allemansrättsligt tillgängligt. En bedömning av om ett område är ianspråktaget bör baseras på en utredning av hur allmänheten har tillgång till området.”

När marken är ianspråktagen är den alltså inte tillgänglig för allmänheten. Marken är privatiserad. Det är väl den enklaste förklaringen.

Byggnadsnämnden ansåg i beslutet den 7 mars att Jutafastigheten var ianspråktagen. Byggnadsnämnden skrev:

“Särskilt skäl till grund för dispensen är att området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syfte (7 kap 18c § pkt 1 MB).”

Byggnadsnämnden angav ytterligare ett skäl för beslutet som också har med ianspråktagande att göra:

“Den tomtplatsavgränsning som gjorts omfattar det som historiskt hävdats som tomtplats.”

Det håller inte chefen och ärendehandläggaren på Länsstyrelsens naturavdelning med om. Och det är kanske det allra viktigaste skälet till att Länsstyrelsen har ändrat och upphävt byggnadsnämndens beslut om strandskyddsdispens på Juta.

Länsstyrelsen skriver:

“Länsstyrelsen har tagit del av de uppgifter och flygbilder som fanns i kommunens ärenden, samt ytterligare flygbilder från 1977, 1982, 1987, 1995 och 2001. Länsstyrelsen konstaterar att markområdet öster och norr om grusvägen inte har varit kontinuerligt hävdat som tomtmark efter 1975”

Det råder ingen som helst tvekan, Länsstyrelsen är helt säker på sin sak. Så säker så att det är totalt onödigt och meningslöst att lyssna till vittnen…

Jag ska i denna blogg, och antagligen i några kommande, titta lite närmare på Länsstyrelsens “bevisföring”. I ett antal tidigare bloggar har jag tagit upp ämnet “ianspråktagande”, särskilt inför det senaste Juta-beslutet i byggnadsnämnden. De flygbilder som Länsstyrelsen hänvisar till i ovanstående citat, som “fanns i kommunens ärenden”, publicerade jag t ex i bloggen “Davidsson: Ianspråktaget? (2/4)”.

Det är däremot oklart vilka av kommunens uppgifter som Länsstyrelsen har tagit hänsyn till. Det borde rimligtvis vara uppgifter från beslutet den 7 mars. Men eftersom, vilket jag återkommer till, Länsstyrelsen inte nämner något om t ex uppgifter från vittnen så tvivlar jag på det. Det är kanske bara de gamla uppgifterna som Länsstyrelsen fäster tilltro till…

Länsstyrelsen konstaterar, genom granskning av flygbilder och information, att all mark öster om grusvägen (hela området ner mot älven alltså) historiskt sett:

“bland annat har använts som betesmark/ängsmark/odlingsmark/gräsyta. Sådan mark är inte att betrakta som ianspråktagen tomtmark i den mening som avses i strandskyddslagstiftningen.”

Redan här, innan Länsstyrelsen presenterar sina “bevis” i form av flygbilder, har jag mina tvivel. Är detta verkligen ett riktigt påstående? Det tycks som om Länsstyrelsen genom att inte definiera begreppen låter läsarens fantasi associera till jordbruksmark. Det är inte sjysst. Det har åtminstone sedan 1969, när Landstinget tog över Juta, inte bedrivits jordbruk på området. Det är helt säkert.

Man skulle istället kunna fråga Länsstyrelsen: En gräsyta som är klippt är väl ett tecken på att den är ianspråktagen och privatiserad? Ett trädgårdsland är väl ingen odlingsmark? Inhägnade privata hästhagar räknas väl inte som betesmark?

Länsstyrelsen skriver också att marken ”bland annat” har använts. I beslutet står det även, se citat ovan, “inte har varit kontinuerligt hävdat”. “Inte kontinuerligt” och “bland annat”. Det betyder att marken har varit ianspråktagen ibland – och ibland inte. Hur länge och ofta den har varit ianspråktagen eller inte ianspråktagen är tydligen inte särskilt intressant eller viktigt.

Och då kan man fråga sig hur Davidsson under dessa förutsättningar ska kunna bevisa att marken har varit ianspråktagen. Måste Davidsson bevisa att marken har varit ianspråktagen varenda dag sedan 1975? Kan han överhuvudtaget göra det? Det är ju nästan 50 år sedan! Och går det att göra motsatsen?

Det tycker de två tjänstepersonerna på Länsstyrelsen. De anser sig kunna bevisa sitt påstående att marken inte har varit ianspråktagen genom att i sitt beslut publicera några helt nya flygfoton. Sedan är det tydligen Davidsson som har bevisbördan för att visa motsatsen. Davidsson är typ skyldig tills motsatsen bevisas.

Davidsson har inte sett Länsstyrelsens flygfoton tidigare, och tydligen inte heller byggnadsnämnden eller byggnadsförvaltningen i Vänersborg. Det är lite anmärkningsvärt att Länsstyrelsen i detta läge inte uppger var flygbilderna kommer ifrån, källan alltså.

Länsstyrelsen publicerar bilder från 1977 till 2001. Det är märkligt att den första nya flygbilden är från 1977. Det brukar vara viktigt att få bevis på hur det såg ut 1975. Det var nämligen då strandskyddet infördes i hela landet. Men här litar Länsstyrelsen tydligen helt på ett suddigt foto från kommunens byggnadsförvaltning.

Det är också märkligt att Länsstyrelsen sätter en sådan tillit till fem nedslag i historien. Ett foto är ju en ögonblicksbild. Det kan ha sett helt annorlunda ut en vecka innan eller en vecka efter att fotot togs. Skulle en vecka under fem olika år bevisa att marken inte har varit kontinuerligt ianspråktagen?

Det finns inte heller några datum på flygbilderna, vilket också är anmärkningsvärt. Det kan vara stor skillnad på hur det såg ut i mars eller juni, augusti eller oktober, särskilt när det kan vara, som Länsstyrelsen skriver, odlingsmark inblandad.

Länsstyrelsen sätter stor tillit till byggnadsnämndens flygfoto från 1975. 1975 var alltså det år då strandskyddsreglerna började gälla i hela landet. Flygfotot har för övrigt funnits med i hela processen. Så här ser det ut:

Det här flygfotot bevisar tydligen enligt Länsstyrelsen att området nedanför “Jutatorpet” inte har varit ianspråktaget, dvs inte privatiserat. Och därför ska byggnadsnämndens beslut om strandskyddsdispens ändras och upphävas.

Fotografiet är tämligen suddigt och inte helt lätt att tyda. Det ser till en början ut som om jordbrukaren söder om Juta kan ha odlat upp även området på Juta. Jordbrukaren själv förnekar emellertid det. Han hävdar mycket bestämt att varken han eller hans far någonsin bedrev jordbruk på Juta. Och det är inte heller några av de andra vittnena som har hävdat det. Däremot säger flera vittnen att patienterna på Restad i behandlingssyfte utnyttjade marken till att odla. Och visst kan man skönja ett ljusare parti på den ganska otydliga bilden. Kan det vara ett trädgårdsland?

Fotot kan ju också ha tagits sent på hösten eller tidigt på våren när ingenting odlades. Och det kan ju faktiskt även ha varit på det viset att hela området inte alls var uppodlat. Det kanske var en gräsmatta både på Juta och på jordbrukarens mark vid det tillfället… Vet Länsstyrelsen…?

Det finns flera vittnesmål som berättar om att det fanns ett taggtrådsstaket som avgränsade Juta-fastigheten mot jordbrukarens fastighet. Det sattes upp 1969 i samband med att Landstinget tog över Juta. Och det vet väl alla vi som har växt upp i Vänersborg att man fick visa respekt för de “intagna”, både på Restad och Källshagen. Man skulle helst undvika, så att säga, “närkontakt”. De intagna omgärdades därför också av staket. Och tittar man riktigt noga så syns faktiskt en tunn ljusare linje mellan Juta och jordbrukarens fastighet. Vittnena talar dessutom om att skyltar visade att Juta var privat område.

Skyltar och staket mm syns inte eller är svåra att se på flygbilden. Betyder det att de inte fanns? Länsstyrelsen hävdar det i och med att de inte nämner skyltar eller staket med ett enda ord i sitt beslut, precis som de inte bryr sig om de vittnesutsagor som har hävdat det.

Jag skulle nog vilja påstå att området inte bara hade “en viss avhållande effekt på allmänheten”, Juta kunde lätt betraktas som “privatiserat” på den tiden, i synnerhet under somrarna.

Länsstyrelsen är 100% säker på att flygfotot från 1975 bevisar att Juta inte var ianspråktaget. Länsstyrelsen menar vidare att de andra flygfotona gör det också, men det är 1975 som är det “magiska” årtalet. (De andra fotografierna redovisar jag i nästa blogg.)

Chefen och ärendehandläggaren på Länsstyrelsens naturavdelning är så säkra på att Juta inte var privatiserat och ianspråktaget att de ändrar och upphäver byggnadsnämndens beslut om strandskyddsdispens.

Hur rimligt är det på en skala?

Fortsättning följer i bloggen ”Juta: Länsstyrelsens fotobevis”.

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

• ”Juta i Svt (4): Jäv på Länsstyrelsen?” – 19 juli 2023
• ”Juta i Svt (3): Vittnet J” – 16 juli 2023
• ”Juta i Svt (2): Är beslutet i Lst rättssäkert?” – 13 juli 2023
• ”Juta i Svt (1): Lst kan inte lagen” – 11 juli 2023
• ”Jutabron på plats!” – 22 juni 2023
• ”Juta: Mer om flygbilderna” – 11 juni 2023
• ”Juta: Länsstyrelsens fotobevis” – 4 juni 2023
• ”Juta: Inte ianspråktaget…” – 2 juni 2023
• ”Juta: Allemansrätt – egendomsskydd” – 31 maj 2023
• ”Juta: Struntar Lst i hemfrid och rättsfall?” – 30 maj 2023
• ”Juta: Länsstyrelsens tomtplatsavgränsning” – 29 maj 2023
• ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?” – 28 maj 2023
• ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet” – 25 maj 2023