Arkiv

Archive for januari, 2025

KS (1): Hallevibadet

30 januari, 2025 4 kommentarer

Onsdagen den 29 januari hade kommunstyrelsen (KS) i Vänersborgs kommun ett längre sammanträde. Det började som vanligt kl 08.30 och slutade inte förrän kl 16.04, med avbrott för en knapp timmes lunchrast.

Det var ett flertal intressanta ärenden men det finns ingen chans att beskriva dem alla i ett enda blogginlägg. Jag tänkte därför börja med det ärende som antagligen är av störst allmänt intresse, nämligen Hallevibadet.

Kommunjurist Ylva Johansson höll en längre föredragning som var mycket professionell, tydlig och lärorik för de koncentrerat lyssnande politikerna. Kommunjurist Johansson gick igenom begrepp, lagparagrafer mm som hade bäring på en uthyrning av Hallevibadet. Naturligtvis var det även en ordentlig genomgång av den utredning som hon hade utarbetat.

Det ställdes flera frågor utifrån föredragningen och utredningen. Men en politisk diskussion tog vid ganska direkt under det som egentligen var ett informationsärende… Beslutet skulle ju fattas senare, under den så kallade beslutsomgången. Det lyste redan under informationspunkten snabbt igenom var de olika partierna stod i ärendet, även om Johansson gjorde sitt bästa för att få politikerna att förstå att Hallevibadet inte borde hyras ut, dvs den uppfattning som de styrande (S+C+MP) hade förfäktat sedan länge.

Ett av juristens tyngsta argument var att Hallevibadet var i mycket dåligt skick. Det var stort sett riktigt farligt att vistas i byggnaden, både för takets skull och för de kemikalier som behövdes i en badanläggning. Det andra huvudargumentet var att det var mycket svårt för kommunen att friskriva sig från allt ansvar. Det fanns nämligen stora risker, menade hon, att ett avtal inte skulle täcka allt som skulle kunna hända. Konsekvenserna kunde då bli att fastighetsägaren, dvs kommunen, skulle få stå för en massa kostnader.

Det fanns dock möjlighet för kommunen att friskriva sig från allt ansvar. Det hade en jurist från SKR (Sveriges kommuner och regioner) fört fram och flera i oppositionspartierna höll också med. Även kommunjuristen höll med om denna bedömning, men skickade med brasklappen att ett sådant avtal var komplicerat att formulera.

Det framfördes också av de partier, som var positiva till en uthyrning, att de intresserade hyresgästerna till Hallevibadet hade en helt annan syn på byggnadens status. Den tekniska utredningen var inte så negativ angående badets skick som de styrande partierna S+C+MP ville göra gällande. Hyresintressenterna hade dessutom utfört egna inspektioner vilket lett fram till denna bedömning. Vem som hade rätt kunde kommunjuristen naturligtvis inte uttala sig om, men hon grundade sin uppfattning från de besked hon fått från samhällsbyggnadsförvaltningen. Hon tog för givet att förvaltningen hade gjort en korrekt bedömning.

Det var dessa argument som blev utgångspunkten för en längre och vidare diskussion. Diskussionen blev så “vid och bred” att både Lena Eckerbom Wendel (M) och Kenneth Borgmalm (S) menade att KS ibland hamnade utanför själva ärendet, som gällde uthyrning eller inte. Det låg nog något i det, samtidigt som det var viktigt att ventilera frågeställningarna.

Ledamöterna från framför allt socialdemokraterna (S) upprepade kommunjuristens argument men med olika infallsvinklar. Någon från S tyckte att de som ville riva badet var “sakorienterade” medan de som ville hyra ut badet var “chanstagare”. En annan undrade hur de som vill hyra ut badet värderade människoliv och fick stöd av en S-kollega som fyllde i med att en olycka med dödlig utgång skulle kunna inträffa. Och då hade politikerna i kommunstyrelsen ett moraliskt ansvar.  En annan S-politiker kritiserade ”motståndarna” för att inte lita på kommunens utredningar. (Det var en kritik som då även torde gälla ledamöterna i samhällsbyggnadsnämnden som hade fattat beslutet att rekommendera kommunfullmäktige att hyra ut Hallevibadet.) De som ville hyra ut Hallevibadet fick också veta att de argumenterade för ett särintresse, nämligen de intresserade hyresgästerna – och inte såg till kommunens intresse.

Ordförande Benny Augustsson (S) menade att badverksamheten på Hallevibadet aldrig skulle kunna “gå runt” för eventuella hyresgäster. Det fanns ingen badanläggning i hela Sverige som gick med vinst.

Ledamöter från de som ville hyra ut badet argumenterade självklart för uthyrning.

Henrik Harlitz (M) menade att det var upp till var och en att göra dåliga affärer… Han höll med ordförande Augustsson att ingen badanläggning går med vinst. Men ville någon hyra Hallevibadet var det deras sak. Han läste också upp delar av det brev som SKR:s jurist hade skrivit om kommunens möjlighet att friskriva sig från allt ansvar. Harlitz var helt säker på att kommunen kunde friskriva sig. En från S tyckte ironiskt att det var intressant att en jurist från SKR hade tillfrågats istället för att lita på kommunens egna. Det intressanta är att det var en från de styrande partierna, en KD-politiker i samhällsbyggnadsnämnden, som hade ställt frågan till SKR… Det glömde jag dock att säga på sammanträdet.

Lena Eckerbom Wendel (M) ansåg att eftersom invånarna brydde sig om badet så var det en politisk fråga. Jag framförde att vi som ville hyra ut badet inte gjorde det på grund av något särintresse. Hallevibadet var en viktig fråga för Vargöborna och det var deras intresse vi ville ta tillvara. Det var nog så att S-ledamoten ansåg att kommunens intresse var detsamma som kommunhusets politikers och tjänstepersoners intresse, och inte invånarnas…

Jag reagerade också på att människoliv skulle riskeras. Det var ett fult argument. Olyckor kan hända överallt och det är viktigt att arbeta förebyggande. Alla skyddskrav gäller ju även om Hallevibadet skulle hyras ut. Jag kunde inte heller låta bli att nämna takraset på den då nybyggda arenan… Det konstaterades för övrigt flera gånger i diskussionen att de potentiella hyresgästerna hade en annan syn på Hallevibadets status.

KD hade en helt annan uppfattning. Jag, liksom samtliga andra ledamöter tror jag, förstod nog inte riktigt. KD ville nämligen att KS skulle ta ett beslut om att föreslå kommunfullmäktige att återremittera ärendet. KD:s yrkande löd:

“Kommunfullmäktige beslutar att, i väntan på att en strategi läggs fast för kommunens sim- och badanläggningar, ge Samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att utreda om sim- och badverksamhet, i kommunens eller annans regi, kan bedrivas i den byggnad där kommunen tidigare har drivit Hallevibadet.”

Efter en längre diskussion mellan ordförande Augustsson, Harlitz och KD om det formella med att lägga ett sådant yrkande omvandlade KD yrkandet till ett återremissyrkande i kommunstyrelsen. Jag uppfattade dock inte riktigt den nya formuleringen, men i sak var det samma andemening.

S+C+MP yrkade på att Hallevibadet inte skulle hyras ut, med andra ord att det skulle rivas. Det var samma yrkande som de hade i samhällsbyggnadsnämnden.

Vänsterpartiet hade deltagit tämligen mycket i diskussionen och jag yrkade följande för Vänsterpartiets räkning:

“Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige att besluta att hyra ut den del av fastigheten som tidigare inrymt verksamhet vid Hallevibadet, Vargön, till badverksamhet.”

Jag hann dock inte göra en karta över vilken del av fastigheten jag menade. Det får jag eventuellt göra i fullmäktige. Moderaterna och Liberalerna framförde ett fjärde yrkande:

“Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige att ge Samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att hyra ut Hallevibadet med det förbehållet att inga kostnader i form av driftsbidrag, underhåll, ombyggnationer, renoveringar eller andra kostnader som kan uppkomma ska belasta kommunen.”

Det var dags för beslut.

Den första omröstningen gällde om ärendet skulle avgöras idag eller återremitteras som KD yrkade. Det var bara Magnus Ekström (KD) som ropade ja till återremissen. Ärendet skulle alltså avgöras idag.

Nästa omröstning gällde att hyra ut eller inte, som S+C+MP ville. Efter acklamation slog ordförande Augustsson (S) klubban i bordet för att Hallevibadet ska hyras ut.

Då återstod bara vilket beslutsförslag som skulle bli kommunstyrelsens förslag till kommunfullmäktige – Vänsterpartiets eller Moderaternas/Liberalernas? Det var lite spännande eftersom Sverigedemokraterna hade yrkat bifall till Vänsterpartiets förslag…

Det blev votering.

Moderaternas/Liberalernas förslag fick majoritet.

Men hur gick det till?

V:s förslag fick med SD:s och MBP:s stöd 5 röster. M+L:s förslag fick 9 röster.

9 röster? Ja, det visade sig mycket, mycket överraskande att S+C+MP inte avstod, som brukligt är när ens eget förslag har röstats bort. De röstade på M+L:s förslag! De röstade alltså i praktiken på att hyra ut Hallevibadet!

Eller?

S+C+MP meddelade att de ska inkomma med en skriftlig reservation. I den ska de säkerligen förklara sitt agerande. Med tanke på att vissa nämndsordförande från S anser att man inte kan reservera sig i ett beslut som man har röstat ja till så kanske det blir ändring i denna nämnd i fortsättningen. Men det var definitivt en utvikning. 

KD avstod från att rösta och reserverade sig till förmån för sitt eget förslag.

Men varför röstade S+C+MP på M+L:s förslag? Och varför lade M+L ett eget yrkande överhuvudtaget? Jag tror att det kan förklaras med formuleringen:

“…hyra ut Hallevibadet med det förbehållet att inga kostnader i form av driftsbidrag, underhåll, ombyggnationer, renoveringar eller andra kostnader som kan uppkomma ska belasta kommunen.”

Det är som jag ser det omöjligt att driva en badanläggning utan driftsbidrag från kommunen. Det innebär, fortfarande enligt min uppfattning, att det blir omöjligt att hyra ut Hallevibadet. (Och den åsikten hade ju egentligen också både Henrik Harlitz och Benny Augustsson gett uttryck för, se ovan.) Det kan i sammanhanget vara värt att nämna att Brålandabadet, som är ett utomhusbad och öppet bara på sommarmånaderna, enligt uppgift får 150.000 kr och Vattenpalatset 10 miljoner kr varje år… På samma sammanträde beviljades för övrigt Forum Vänersborg ett årligt bidrag på drygt 1 miljon, och flygplatsen 2 miljoner…

Kan jag hoppas att jag har missuppfattat förslaget från M+L…?

Ärendet ska avgöras i kommunfullmäktige den 19 februari. Vad händer då? Ska det bli fyra förslag i fullmäktige också? Ska det bli två förslag för uthyrning? Tänker KD yrka på återremiss igen? Och om återremissen faller, hur tänker KD då rösta? Och ska S+C+MP stödja M+L i en eventuellt avgörande omröstning?

Det blir ett spännande fullmäktige om tre veckor.

==

PS. Det finns mer att läsa om kommunstyrelsens sammanträde – ”KS (2): Forum Vänersborg”.

==

Det har blivit många blogginlägg om Hallevibadet:

Kategorier:Hallevi, KS 2025

KS: Från Hallevibadet och flygplatsen till Forum Vänersborg och Röda Korset

28 januari, 2025 2 kommentarer

Imorgon onsdag den 29 januari sammanträder Vänersborgs kommuns kommunstyrelse.

Dagordningen innehåller 24 ärenden och underlaget är på 859 sidor. Det är en del att läsa igenom för ledamöterna om de ska ha en chans att fatta bra och kloka beslut. Ofta hjälper det emellertid inte att bara läsa igenom. Det ska diskuteras med partikamrater och inte så sällan måste man även ta kontakt med någon person som är särskilt insatt i något av ärendena.

Dagordningen har följande utseende:

Under den första punkten döljer sig som vanligt en hel del föredragningar och information. Det blir information om Fregatten 22, cykelstrategin, resultatet av medarbetarundersökningen i kommunstyrelseförvaltningen, Hallevibadet (se “Hallevibadets vara eller inte vara”) och Öxnereds förskola.

Det blir dessutom information om ett mycket intressant ämne – “Enkät Förhållningssätt förtroendevalda – tjänstepersoner”. Det blir antagligen en presentation av de enkäter som har gjorts i kommunens olika nämnder och förvaltningar. Dessa enkäter gjordes för att få mer “kött på benen” efter att svaren på enkäten i kommunstyrelsen visade på en stor förtroendekris mellan politiker och tjänstepersoner. (Se hela 8 blogginlägg i denna fråga med start i inlägget “Politiker och tjänstemän 1: Allt OK”.)

KS ska föreslå kommunfullmäktige (KF) att avslå Ida Hildingssons (V) motion om att införa resegaranti i färdtjänsten. (Motionen kan laddas ner här.) Hildingsson yrkar på att kommunen ska ta fram en resegaranti i färdtjänsten. Samtliga 4 partier som är representerade i kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) anser att motionen ska avslås. De menar att rätten till ersättning genom förseningskompensation redan idag är reglerad i avtal med Västtrafik. Kommunala rådet för funktionshinderfrågor (KRF) stöttar motionen och ser ett mervärde i att kommunen tar över handläggningen och hanteringen av förseningsklagomål. Det är kommunfullmäktige som fattar det avgörande beslutet den 19 februari.

Det är också tänkt att medborgarförslaget om att avskaffa Vattenpalatset Vänerparken AB:s bokningskrav för besök på helger ska avslås. Förslagsställaren menar att bokningskravet försämrar tillgängligheten och att systemet begränsar besöksantalet. Vattenpalatset går därmed miste om viktiga intäkter. Vattenpalatset självt anser att bokningskravet behövs för att säkerställa en balanserad och trygg badmiljö för besökarna.

Även medborgarförslaget om ett levande modernt och fint torg för medborgarna bör avslås anser KSAU, eftersom det redan pågår en process där framtiden för torget diskuteras. Synpunkterna i medborgarförslaget ska däremot tas med i det fortsatta arbetet med torget.

Kommunstyrelsen (KS) konstaterar i ärende 7 att nämnderna har utfört internkontroll 2024 enligt kommunfullmäktiges reglemente. Moderaterna avstod från att delta i beslutet i KSAU och gör det säkerligen imorgon också. Det gör de sannolikt även i nästa ärende där KS ska godkänna upprättad plan för granskning av den interna kontrollen i år, 2025. Jag förstår inte riktigt moderaternas hållning…

Fyrstad flygplats AB vill ha mer pengar av de fyra ägarkommunerna, Trollhättan, Vänersborg, Uddevalla och Lysekil. Flygbolaget vill ha 8,5 milj kr. (Se TTELA “Förslaget: Kommunernas miljoner hjälper flygplats i krisläge”.) Det är en ökning med 3 milj jämfört med 2024. De extra pengarna är en täckning av beräknade förluster för år 2024 och lägre nivå på statsstöd 2025 än förväntat. Vänersborgs del av pengarna uppgår till 2,042 milj kr. Det extra bidraget begärs dock bara för i år, men… Det är mycket pengar…

Barn- och utbildningsnämnden ska få 446.400 kr som kompensation för hyreshöjningar för Framtida kök åren 2023 och 2024. Det nya köket vid Torpaskolan beslutades en gång i tiden för att bland annat spara pengar. Det blev inte så…

Kommunfullmäktige bör tilldela samhällsbyggnadsnämnden 1,5 milj kr i investeringsbudget 2025 och 13,3 milj i investeringsbudget 2026 för upprättande av samhällsmast på platåbergen. Tycker KSAU. Det är också mycket pengar, men jag antar att besökare gärna vill kunna använda sina mobiltelefoner på bergen. (Det hade jag önskat när jag gick vilse på Hunneberg för ett antal år sedan…)

Öxnereds förskola ska renoveras och byggas till för sammanlagt 48 milj kr. Projektet tidigareläggs och startar i år istället för 2026. Det är egentligen bara tidigareläggningen som ska beslutas.

KS ska godkänna ett upprättat avtal för Forum Vänersborgs Stad Ekonomisk förening. Forum Vänersborg tillförs en årlig ersättning från och med 2025 på 898.000 kr exkl. moms. Det är en höjning med 148.000 kr. Bidraget ska uppräknas årligen efter KPI (=konsumentprisindex). Jag undrar om detta avtal och bidrag inte borde regleras i samband med kommunens styrdokument kring marknadsföring och sponsring. Nu ligger dessa pengar utanför “styrningen”. (Se “Sponsring – tydliga regler och riktlinjer?”.)

Det finns många synpunkter i kommunen, särskilt utanför centralorten, om dessa pengar. Det beror på att:

“I avtalet åtar sig Forum Vänersborg att fokusera på att göra stadskärnan levande och attraktiv genom att stärka dess marknadsföring.”

Å andra sidan är kanske stadskärnan viktig för att locka människor till hela kommunen… Det är i varje fall så förespråkarna för bidraget resonerar. För övrigt har parterna sett ett behov av att förtydliga olika åtaganden – och för att tydliggöra detta ska avtalet kompletteras med en årlig separat handlingsplan.

Stiftelsen Bergagården har som bekant upplösts. Stiftelsen har “ersatts” av ett kommunalt aktiebolag, Halle och Hunneberg AB. Kvarstående medel från upplösningen av stiftelsen föreslås föras över till det nya aktiebolaget. Det handlar om 255.420 kr + ränta.

Moderaterna och sverigedemokraten i KSAU beslutade att föreslå KS att återremittera ärendet “Lokalförsörjningsunderlag/behovsinventering 2026-2035”. Motiveringen var att underlaget ska sammanfatta:

“samtliga lokalbehov inom kommunens nämnder, redovisar nämndernas nuvarande lokalkostnader och lokaleffektivitet i relation till principerna i ”Lokalförsörjningspolicy” för att säkra att kommunens resurser används på ett hållbart och effektivt sätt.”

Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C) ville godkänna underlaget. Det blir till att lyssna noggrant på sammanträdet hur de olika partierna resonerar. 

Ärende 16 handlar om en mycket aktuell och viktig fråga – “Uthyrning av fastigheten – före detta Hallevibadet”. Jag hänvisar till mina två blogginlägg i ärendet. (Se “Hallevibadets vara eller inte vara”.) Det kan dock tilläggas att under denna vecka (måndag och tisdag) har politikerna fått tre olika mail från Vargön om att Hallevibadet måste finnas kvar. Det är bra att vargöborna gör sina röster hörda. Det kan påverka politikerna…

Södra Sanden, eller Lilla Vassbotten som vi “ur-vänersborgare” kallar området, kommer att vara i behov av parkeringsplatser när den nya plattformen på järnvägsstationen är på plats. Kommunen planerar därför ett parkeringshus. Det föreslås ett köp av delar av fastigheten Fregatten 22. Förslaget till KS, som antagligen också blir förslaget till fullmäktige, är att:

“tilldela samhällsbyggnadsnämnden 15 mnkr i investeringsbudget 2025 för fastighetsförvärvet. Finansiering kan ske genom ökad upplåning.”

Det handlar återigen om mycket pengar. Och tomten är ju inte särskilt stor. Jag undrar förresten om det har skett några oberoende värderingar… Dessutom skrev TTELA angående fastighetsförvärvet (se TTELA “Planen: Stort parkeringshus på Sanden i Vänersborg”):

 “Dessutom ska marken saneras innan bygget av själva parkeringshuset kan påbörjas. Kostnaden för saneringen har reglerats genom ett avdrag på köpesumman.”

Jag vet inte hur stor nedsättning kommunen fick på priset för att själv stå för kostnaden, men det känns som om saneringen kan kosta ytterligare några miljoner. I underlaget, i “Översiktlig miljöteknisk markundersökning” som ingår i förslaget till detaljplan, står det angående fastigheten:

“Inom Fregatten 22 har det i dagvattnet tidvis noterats olja och vid vissa tillfällen har dagvattnet svämmat över i brunnarna och olja har då synts ovanpå marken. Fastighetsägaren har även sugit upp olja ur dagvattensystemet ett flertal gånger.”

Man kan kanske undra om det inte finns någon annan mark på Sanden som lämpar sig bättre för parkering, även om folk får gå lite längre…

Vänersborgs kommun satsar på cykling och kollektivtrafik. 2018 antog kommunfullmäktige en cykelplan, nu ska en ny Cykelstrategi ersätta planen. Strategins syfte är att

“samla kommunens ambitioner kopplat till cykelrelaterade frågor i Vänersborgs kommun. Strategin anger kommunens grundprinciper och strategiska insatsområden för det som rör cyklingens utveckling i Vänersborg och som bidrar till att det ska vara enkelt, tryggt och säkert att cykla i hela kommunen.”

Cykelstrategin är tämligen allmän och övergripande och pekar inte ut specifika aktiviteter.

Kommunstyrelsen ska anta en riktlinje för “Klimatstyrande möten och tjänsteresor”. Riktlinjerna ska styra mot resfria möten, minimera flygresandet, innefatta miljö- och klimatkrav på fordon, reglera egen bil i tjänsten och erbjuda alternativ som cykel och bilpool:

“Resor i tjänsten ska i första hand styras mot kollektivtrafik, cykel och gång när det fungerar, och flygresandet ska hållas på så låg nivå som möjligt.”

Det rimmar lite illa kan tyckas när KS tidigare under mötet har beslutat att bevilja drygt 2 milj kr till Fyrstad Flygplats AB… Å andra sidan undrar jag om inte följande formulering i riktlinjen öppnar för fler flygresor:

“Valet av färdmedel ska även ses utifrån kostnads- och tidseffektivitet. Flygresor kan därmed nyttjas där tidsmässiga eller praktiska skäl inte medger annat.”

Kommunfullmäktige ska föreslås att anta “Riktlinje för idéburet offentligt partnerskap (IOP)”. Det är för att möjliggöra samverkan genom IOP mellan:

“Vänersborgs kommun och idéburen sektor och för att ge stöd i kommunens bedömning av när det är lämpligt att använda IOP som samverkansmodell.”

Det ställs i riktlinjen upp flera kriterier för att kommunen ska kunna ingå IOP. Socialnämnden använder för övrigt denna modell i samverkan med SonRise. (Se “SonRise och kommunen (1)”.) Nu är förslaget i ärendet som följer direkt efter att kommunen ska ingå överenskommelse med Röda Korset på samma sätt. 

“Partnerskapet syftar till att samverka kring samhällets marginaliserade grupper och individer för att säkerställa ett mer stabilt och varaktigt stöd utifrån gemensamma behov och resurser.”

Kommunen ska ersätta Röda Korset i Vänersborg med 456.000 kr för organisationens insats, och Röda Korsets arbete är omfattande och beundransvärt. Överenskommelsen tecknas till en början för ett år.

Det var i stort sett alla ärenden på morgondagens sammanträde. Trots mängden av ärenden så tror jag att sammanträdet inte blir särskilt konfliktfyllt. Flera ärenden ska ju också gå vidare till kommunfullmäktige den 19 februari och beslutas där.

I övrigt är veckan fylld med sammanträden med budgetberedningen. Det är ledamöterna i KSAU tillsammans med gruppledarna för de partier som inte är representerade i KSAU som idag tisdag har börjat arbeta med budgeten för 2026. (Se Vänsterpartiets webbplats “Avgående och tillträdande – ovanligt och lovande”.)

Kategorier:flygplats, ForumVänersborg, Hallevi, KS 2025, Röda Korset

Avhoppen i SD

27 januari, 2025 Lämna en kommentar

I kommunvalet 2022 röstade 5.051 invånare i Vänersborgs kommun på Sverigedemokraterna (SD). Det var 20% av alla röster och det innebar att SD fick 10 mandat (platser) i kommunfullmäktige. Det var en ökning med ett (1) mandat jämfört med valet 4 år tidigare. SD blev det näst största partiet i Vänersborgs kommun, bara Socialdemokraterna är större.

Valresultatet 2022 betyder att SD är representerat i alla kommunens nämnder, utom i en. (Överförmyndarnämnden har bara två ledamöter.) I den mindre miljö- och hälsoskyddsnämnden har SD en ledamot och en ersättare, i alla andra nämnder återfinns två ordinarie ledamöter och två ersättare från SD. I kommunstyrelsen, som består av 15 ledamöter, har SD tre ordinarie ledamöter och tre ersättare.

SD hade av någon anledning två valsedlar i valet 2022. Det var 16 namn på den ena, men på den andra var det ytterligare två namn, alltså 18 personer.

Sverigedemokraterna har haft många avhopp i hela landet den här mandatperioden, och det var likadant under den förra. Väldigt många SD-stolar står tomma i landets fullmäktigeförsamlingar. I Vänersborgs kommun tog det inte särskilt lång tid innan den första SD-politikern hoppade av efter det senaste valet. Det hände redan i februari 2023. Avhoppet följdes av fler…

I april 2024 hoppade den hittills senaste SD:aren av. Det betyder att det just nu bara är 7 SD-ledamöter kvar i fullmäktige – 3 SD-platser är tomma. Det finns ju inga ersättare kvar heller… Det är faktiskt ganska anmärkningsvärt.

Avhoppen innebär också att det har blivit tomma platser i kommunens nämnder och styrelser. De som är kvar i partiet har emellertid fyllt vakanserna, vilket innebär att varje SD:are just nu sitter i ett flertal av kommunens nämnder och styrelser. Från att ha haft ett eller två uppdrag i någon nämnd, så är mängden av ärenden oerhört stor för de som nu sitter i tre eller fyra nämnder, styrelser eller beredningar. Och då bortser jag från vad det betyder att behöva “glida in” efter halva mandatperioden…

Tråkigt nog har även SD:s förtroendevalda revisor fått avsäga sitt uppdrag av personliga skäl. Han satt dock inte i kommunfullmäktige. Det får för övrigt inga förtroendevalda revisorer göra. Han ersattes i december 2024 av en av de avhoppade SD:arna. Personen som nu är revisor är samme person som TTELA “avslöjade” och skrev om i februari 2023. (Se TTELA “SD-politiker lämnar sina uppdrag efter TTELA:s avslöjande”.) Huruvida personen ifråga var skyldig till det som TTELA “avslöjade” vågar jag inte uttala mig om, men det känns kanske lite magstarkt att samma person nu har fått tillträda som en av kommunens revisorer. (En revisor borde ha ett ganska fläckfritt förflutet.)

TTELA reagerade ganska långsamt på Sverigedemokraternas kräftgång, men den 20 januari skrev TTELA till slut en artikel om alla avhoppen. (Se “Flera SD:are har hoppat av fullmäktige i Vänersborg”.) TTELA verkar dock inte ha noterat “den avslöjades” återkomst…

I TTELA:s artikel kommenterar ordförande och gruppledaren för Sverigedemokraterna i Vänersborg, Anders Strand, avhoppen:

“Många nya namn kom in efter valet och det är främst där avhoppen skett.”

Och Anders Strand fortsätter:

“Det tar ofta lång tid att komma fram till beslut i olika frågor och då har många blivit frustrerade över att det händer så lite i fullmäktige.”

Det känns kanske som en ganska konstruerad förklaring… TTELA:s ledarskribent Karl af Geijerstam kommer sannolikt sanningen närmare (se TTELA “Karl af Geijerstam: SD:s stolar står tomma – det är ingen tillfällighet”). Geijerstam skriver att i SD: 

“plågas man fortfarande av interna strider och avhopp på en nivå som avviker påtagligt från de övriga partierna.”

Geijerstam hänvisar till Facebook där två före detta medlemmar anklagar SD-ledningen i Vänersborg för att ägna sig åt mobbning och maktmissbruk.

“Den som har en avvikande åsikt hamnar ‘snart i utkanten’.”

Anders Strand kommenterar och förklarar i en insändare den 23 januari (se TTELA “Inga interna problem i vår SD-partigrupp – vi är starkare än någonsin!”):

“De utmaningar vi tidigare har haft berodde på enstaka individer som inte respekterade partiets demokratiska arbete och värderingar. Dessa personer har lämnat partiet, och med deras frånvaro har vi kunnat återgå till en stark och konstruktiv partigrupp.”

Även detta uttalande tycks som en ganska konstruerad förklaring. Det är ju faktiskt inte “enstaka individer” som har hoppat av. Det handlar ju om 11 av 18 personer från valsedeln 2022 – mer än hälften alltså. 

Det är inte ovanligt att det finns motsättningar inom politiska partier. Det är nog mer regel än undantag. Det är snarare vidden av motsättningarna som är uppseendeväckande. Det handlar dels om många personer och dels om att de avgår från sina uppdrag och till och med lämnar partiet.

Strand skriver också i sin insändare:

“I dag präglas vår partigrupp av en mycket god demokratisk anda.”

Saken är ju den att det tydligen inte längre finns några skilda åsikter i partigruppen – som det fanns i det parti som väljarna röstade på. De som är kvar i partiet är de som tycker likadant. Jag är inte säker på att det behöver innebära ”en stark och konstruktiv partigrupp”…

Karl af Geijerstam fortsätter i sin ledarartikel:

“Tomma stolar är ett demokratiskt problem på flera sätt. SD:s väljare får inte det genomslag i politiken som de borde få. Partiets tomma stolar kan också innebära att majoriteter förloras, eller att partiet inte kan vara politisk vågmästare. Då förändras politiken på ett sätt som gör att väljarnas vilja, så som den såg ut vid valdagen, inte återspeglas i den förda politiken.”

Visst är alla tomma platser i fullmäktige ett demokratiskt problem, även om Anders Strand i TTELA-intervjun förringar eller i varje fall förminskar betydelsen av detta faktum:

“Anders Strand är inte nöjd med att flera av stolarna i fullmäktige gapar tomma men uppger samtidigt att det i praktiken inte får så stor betydelse eftersom partiet saknar en vågmästarställning.”

Kommunfullmäktige i Vänersborg består av 51 ledamöter. De styrande partierna S+C+KD+MP har tillsammans 23 platser (mandat). De styr alltså i minoritet. Med avhoppen i SD är det nu bara 48 ledamöter på plats. Om ytterligare två Sverigedemokrater hoppar av innebär det att de styrande partierna får “majoritet” i kommunfullmäktige, tack vare att fullmäktiges ordförande har utslagsröst vid lika röstetal. Och ordförande Annalena Levin tillhör som centerpartist den styrande koalitionen. Då kan Vänersborg hamna i den situationen som Geijerstam beskriver i sin ledare:

“Partiets tomma stolar kan också innebära att majoriteter förloras, eller att partiet inte kan vara politisk vågmästare.”

Om det är en fördel eller nackdel får andra bedöma, även om jag naturligtvis har en åsikt i frågan, men uppenbart är att i ett sådant läge speglar inte kommunfullmäktiges sammansättning väljarnas vilja. Och det gör egentligen inte fullmäktige nu heller – med tre tomma platser…

Kategorier:Kommunfullmäktige 2025, SD

Hallevibadets vara eller inte vara (2/2)

26 januari, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Detta inlägg är en direkt fortsättning på blogginlägget “Hallevibadets vara eller inte vara (1/2)”.

Kommunstyrelseförvaltningen (KSF) har även läst äldre utredningar och intervjuat tidigare anställda vid Hallevibadet.

Utredningen handlar i detta avsnitt om Hallevibadets inre skick och räknar upp en rad misstänkta tveksamheter och brister i byggnaden. Det gäller systemet för vattenbehandling, styrsystemet för rening, reservdelar, överloppsrännornas återledning, ventilation och avfuktningsaggregat, betongplattor, sättningsskador, arbetsmiljön och skyddsutrustning. Om allt det stämmer som beskrivs i utredningen undrar man faktiskt hur Hallevibadet kunde vara i drift ända fram till 2023…

Kommunstyrelseförvaltningen återger även resultaten av de tillsyner som miljö- och hälsoskyddsnämnden har genomfört på Hallevibadet under tiden som badet var igång. Badet har fått ett flertal anmärkningar, men inga av den karaktären att Hallevibadet skulle stängas.

KSF drar följande slutsats av Hallevibadets status:

“Ovan angivna osäkerheter och brister talar enligt Kommunstyrelseförvaltningen bedömning för att det av säkerhetsskäl är olämpligt att hyra ut byggnaden i dess nuvarande skick. Särskilt med avseende på att bygganden vid en eventuell uthyrning ska användas för allmänna ändamål i syfte att allmänheten ska vistas i byggnaden.”

Det ska dock återigen framhållas att slutsatsen är dragen utifrån de “gamla utredningarna”, dvs de utredningar som låg på bordet redan när samhällsbyggnadsnämnden den 24 oktober 2024 fattade sitt beslut om att rekommendera uthyrning av Hallevibadet. (Se “Hallevibadets öde på väg att avgöras (2/2)”.) 

Jonas Mossberg har som sagt läst utredningarna och faktum är att han fortfarande är intresserad av att hyra och driva Hallevibadet. Han menar att badet är i bättre skick än vad kommunen vill påskina. Han har i flera av sina mail till samhällsbyggnadsnämnden och samhällsbyggnadsförvaltningen kommenterat badets status och vad som behöver åtgärdas. Hans synpunkter kan sammanfattas så här:

  • Plattorna i badet bör bytas men detta är bara rekommendationer. De fungerar och Miljö & Hälsa har inga synpunkter angående plattorna.
  • Linern (=duk som fungerar som tätskikt) kan behöva bytas inom ett par år men den läcker inte.
  • Den ”rost” som sägs vara i den lilla poolen är en missfärgning (genomfällning) från ett gammalt rör som dragits om i samband med att linern installerades och är helt ofarlig.
  • Bassängen har satt sig men att det skedde redan under badets första år och sedan dess har det inte rört sig någonting.
  • Styrsystemet är gammalt men Mossberg har kontakter i branschen som gör att det går att få tag i reservdelar.
  • Det går att byta ut programvaran och ”hjärnan” (PLCn) till en kostnad på runt 10.000-25.000 kr.
  • Det behövs en översyn och rejäl service av ventilationsanläggningen och, för att få ner energiförbrukningen, mer lösull på befintligt i innertaket.
  • Filtren behöver bytas och den nya fläkten behöver service.
  • Det finns inte en rutten fasadbräda på Hallevi och fönstren är det inget som helst fel på, de kan inte och kommer inte att ramla ur.

Den andra spekulanten är Patrick Lejon. Han har dessutom jobbat på Hallevibadet i 13 år. Lejon tyckte att rapporten om statusbedömningen gav positiva signaler om badets framtida potential. Lejon genomförde också en besiktning av badet den 16 augusti tillsammans med en expert som har lång erfarenhet på området, en inspektör med högsta behörighet. Han har bland annat ansvarat för stora byggnationer i Sverige och Danmark. Inspektören menade att badets skick inte var så dåligt som det hade gjorts gällande. Även Patrick Lejon är fortfarande mycket intresserad av att driva Hallevibadet vidare…

Det är naturligtvis svårt för en byggnadsteknisk novis att avgöra Hallevibadets “tekniska status”. Men man får onekligen intrycket att samhällsbyggnadsförvaltningen inte har tagit reda på alla fakta. Istället tycks det som om flera omdömen och slutsatser är gissningar grundade på antaganden och ibland till och med felaktiga fakta. Bristerna i samhällsbyggnadsnämndens underlag har automatiskt följt med till kommunstyrelseförvaltningens utredning. 

Den sista delen av utredningen, som upptar ungefär hälften av rapporten, handlar om juridik. Det handlar om den frågeställning som James Bucci (V) gav uttryck för i en intervju med TTELA den 28 oktober, efter samhällsbyggnadsnämndens beslut om att hyra ut badet (se TTELA “Trots riskerna – politiskt ja till att hyra ut Hallevibadet”) 

“jag landade ändå i beslutet att hyra ut badet under förutsättning att det går att upprätta ett avtal som friskriver kommunen från ansvar om något tekniskt system havererar.”

Utredningen handlar slutligen om Vänersborgs kommun kan upprätta ett avtal som kan friskriva kommunen från allt ansvar.

Det finns många resonemang och analyser i utredningen kring förhållandet mellan hyresvärd (kommunen) och hyresgäster. Det hänvisas till lagparagrafer och domar. Det är emellertid ofta domar som det ibland är svårt att se relevansen av. Det är t ex domar om hissar, nedskräpning utomhus, containrar och plank. Det verkar som om utgångspunkten är att hitta argument för att dra slutsatsen att det är omöjligt eller inte lämpligt att ingå ett hyresavtal. Det argumenteras kring att hyresvärden skulle kunna bli skyldig att åtgärda problem med fastigheten trots avtal.

Samtidigt framhålls det flera gånger i utredningen att det mesta i lagstiftningen på området är dispositiv. Det innebär att parterna har möjlighet att avtala om annat, dvs det går att avtala bort lagen. Men då tycker utredningen att:

“Det är komplicerat att skriva ett avtal som i alla delar överför ansvaret för byggnadens skick på hyresgästen.”

Och om inte ett avtal är fullständigt reglerat finns det risk för att hyresvärden kan bli ansvarig för lokalens skick:

“Om avtalet är otydligt eller ofullständigt finns risk för att ansvar för byggnadens skick faller tillbaka på hyresvärden enligt den ansvarsfördelning som följer av lag.”

Det tycks som om det ändå går att avtala bort fastighetsägarens skyldigheter. Och, som jag uppfattar den juridiska redogörelsen, det verkar faktiskt vara kommunstyrelseförvaltningens slutsats, trots att det är komplicerat med avtal:

“Om fastighetsägaren vill undkomma ansvaret för ett åtgärdsföreläggande krävs att denne kan visa att hen inte har det faktiska och rättsliga möjligheten att efterkomma föreläggandet. Bevismedel kan vara till exempel ett hyresavtal som visar att ansvaret åligger en hyresgäst.”

Och det stämmer överens med vad SKR:s jurist (Sveriges Kommuner och Regioner) svarade när juristen fick frågan av Hans-Peter Nielsen (KD) i samhällsbyggnadsnämnden om “ansvarsfördelningen när det gäller lokalhyra”:

“Ansvarsfördelningen kan ske på olika sätt. Ett alternativ är att hyresvärden ”bara” friskriver sig från eget underhållsansvar. I så fall har ingen av parterna ansvar för lokalens förfall till den del friskrivning skett. En annat alternativ är att hyresvärden ”övervältrar” underhållsansvaret, helt eller delvis, på hyresgästen. Det är vanligt när det gäller inre åtgärder, men om ett helt hus eller en hel byggnad hyrs ut, är det inget som hindrar att det även gäller yttre åtgärder. Ett tredje alternativ, är att avtalet innefattar att hyresgästen ska ansvara för erforderlig förnyelse (vilket inte alltid är detsamma som underhåll). I lokalhyresavtal är det möjligt att också lägga ansvar för rena förbättringsarbeten på hyresgästen.”

Som komplettering kan nämnas att när det gäller människors hälsa eller miljön (citat från utredningen):

“I rättspraxis har fastslagits att verksamhetsutövare (=hyresgästen; min anm) är den som har faktiska och rättsliga möjligheter att vidta åtgärder mot påstådda störningar och olägenheter.”

Det är också:

“möjligt att avtala bort besittningsskyddet”

Det ser alltså ut att vara fullt möjligt att kommunen med ett ordentligt och genomtänkt avtal kan friskriva sig från i princip allting. Dessutom har ju Hallevibadet varit uthyrt/utarrenderat tidigare. Bert Karlsson arrenderar campingen på Ursand – varför skulle det inte vara möjligt att arrendera eller hyra ut Hallevibadet, igen?

Slutligen skriver KSF att:

“Felaktiga ingrepp i byggnadens konstruktion kan påverka … värdet av fastigheten som helhet.”

Har Hallevibadet något ekonomiskt värde för kommunen? Alternativet är ju att riva det…

Det pågår en stor utredning kring att bygga ett nytt badhus i Vänersborgs kommun, även om hela processen verkar ha avstannat. Utgångspunkten för ärendet Hallevibadet är att det bör finnas ett bad i Vargön åtminstone 5-10 år till, i varje fall till kommunen har byggt ett nytt badhus. Kommunen har beslutat att inte driva Hallevibadet av kostnadsskäl. Två entreprenörer, Jonas Mossberg och Patrick Lejon, är villiga att hyra/arrendera badet och driva det vidare. De har också planer på att utveckla verksamheten i området med uteservering, bangolf, beachvolleyplan, boulebana osv.

Enligt min mening kunde kommunstyrelseförvaltningens utredning lika gärna ha kommit till slutsatsen att det är okej att kommunen hyr ut badet…

Till sist en nyhet.

Samhällsbyggnadsförvaltningens chef Andreas Knutsson tänker sluta sin anställning i Vänersborgs kommun. Knutsson ska arbeta på räddningstjänsten. Han ska bli biträdande förbundsdirektör i det nya (eller ombildade) kommunalförbundet ”Räddningstjänsten Fyrbodal”.

==

Det har blivit många blogginlägg om Hallevibadet:

Kategorier:Hallevi, KS 2025, Samhällsbyggnadsnämnden, Vargön

Hallevibadets vara eller inte vara (1/2)

25 januari, 2025 Lämna en kommentar

Den 29 januari samlas kommunstyrelsens (KS) ledamöter, ordinarie och ersättare. Det är dags för KS första sammanträde för året.

Det är många ärenden som ska avhandlas, men det är särskilt ett ärende som tilldrar sig ett särdeles stort intresse. Det handlar om Hallevibadet.

Äntligen, efter månader av passivitet och förhalanden i samhällsbyggnadsnämnden och samhällsbyggnadsförvaltningen, har alltså Hallevibadets vara eller inte vara lyfts upp till KS. Det är sista anhalten i ärendets väg till ett avgörande beslut i kommunfullmäktige den 19 februari. Det är tack vare partierna i opposition, och kristdemokraterna, som det äntligen har hänt något.

Ärendet behandlades på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde den 24 oktober 2024. (Se “Hallevibadets öde på väg att avgöras (2/2)”.) Samhällsbyggnadsförvaltningen hade tagit fram två alternativa förslag till beslut:

“Förslag A: Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att besluta att riva fastigheten som tidigare inrymt verksamhet vid Hallevibadet, Vargön.”

“Förslag B: Samhällsbyggnadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att besluta att hyra ut fastigheten som tidigare inrymt verksamhet vid Hallevibadet, Vargön.”

 Socialdemokraterna och Centerpartiet röstade på att riva Hallevibadet. Den linjen har de drivit hela tiden tillsammans med samhällsbyggnadsförvaltningen. De har gjort allt i sin makt för att förhindra att Hallevibadet blir kvar. Förvaltningschefen och verksamhetschefen (fastighet och service) vid samhällsbyggnadsförvaltningen lät sig till och med intervjuas i TTELA före nämndens beslut, varpå TTELA drog slutsatsen, som också blev rubriken på artikeln, “Hallevibadet kunde blivit en dödsfälla”. Jag har beskrivit detta och turerna kring Hallevibadet i ett flertal blogginlägg under de senaste snart 2 åren. (Se nedan för länkar till alla inlägg.)

Oppositionspartierna (Moderaterna avstod dock från att rösta) och Kristdemokraterna röstade för “förslag B” i samhällsbyggnadsnämnden – som då fick majoritet. De ville alltså hyra ut fastigheten.

Inför behandlingen i kommunstyrelsen har kommunstyrelseförvaltningen (=KSF) utrett frågan om det är lämpligt/möjligt att hyra ut den aktuella byggnaden i nuvarande skick. 

KSF har gjort en omfattande utredning. KS-förvaltningen börjar utredningen med att titta på det juridiska, om det enligt Kommunallagen överhuvudtaget är möjligt för kommunen att hyra ut Hallevibadet. Och det är möjligt:

“Kommunstyrelseförvaltningens slutsats är att det som utgångspunkt är kompetensenligt att upplåta kommunala byggnader för drift av badanläggningar.”

Nästa fråga för KSF är om en uthyrning är i överensstämmelse med kommunens fastighetspolicy. Och det är det:

“Det framgår dock att kommunen kan äga fastigheter som upplåts till verksamhet utanför den kommunala organisationen där nyttjandet sammanfaller med ett kommunalt intresse och ligger inom ramen för den kommunala kompetensen.”

Sedan menar KSF (=kommunstyrelseförvaltningen) att en förutsättning bör dock vara att uthyrningen för allmänna ändamål kan ske på ett säkert och betryggande sätt. (Jag kan inte låta bli att notera att KSF använder ordet “bör”…)

KSF skriver sedan om bygglov. Här kan konstateras att det inte finns något bygglov på eventuella ombyggnationer av badet från de senaste 10 åren. Det diskuteras en hel del i utredningen om detta förhållande. Min slutsats av att det saknas bygglov är helt enkelt att det inte har skett något som har behövt bygglov. Det stämmer också med de uppgifter som Jonas Mossberg, en av dem som har visat intresse av att hyra Hallevibadet (den andre är Patrick Lejon), har fått från Tommy Byggare som senast utförde åtgärder på byggnaden. (Om det hade behövts bygglov innebär det i så fall att kommunen har bedrivit badverksamhet i ett svartbygge…)

KSF beskriver vidare Hallevibadets konstruktion och PBL (Plan- och bygglagen). Det ägnas en hel del utrymme åt vem som är ansvarig om något händer byggnaden eller människors hälsa – är det fastighetsägarens ansvar, dvs kommunen, eller hyresgästen/verksamhetsutövaren? Förvaltningens slutsats är inte helt tydlig:

“Bedömningen av vem som har denna rådighet ska göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet och är oberoende av civilrättsliga avtal (jfr MÖD 2005:64). Även om ett civilrättsligt avtal skulle ange att ansvaret åvilar viss part har avtalet enbart obligationsrättslig verkan (verkan mellan parterna) och saknar normalt betydelse i offentligrättsliga sammanhang utifrån det krav som lagstiftningen ställer.”

Utredningen återkommer till denna fråga senare i ett särskilt avsnitt.

Sedan följer ett längre avsnitt om Hallevibadets skick utifrån de utredningar som har gjorts. Det ska alltså noteras att KS-förvaltningen i sin utredning helt utgår från de tekniska utredningar som samhällsbyggnadsförvaltningen har låtit utföra. Det är viktigt att hålla detta i minnet. Det är också viktigt att komma ihåg att dessa utredningar låg på samhällsbyggnadsnämndens bord redan vid beslutet om att hyra ut Hallevibadet. Utredningarna var alltså en del av nämndens faktaunderlag.

De tekniska utredningarna är samhällsbyggnadsförvaltningens rapport ”Konsekvensbeskrivning Hallevibadet” från den 1 oktober 2024 (se “Hallevibadets öde på väg att avgöras (1/2)”) samt en rapport upprättad av PE Teknik och Arkitektur den 16 september 2024. KS-förvaltningen har följaktligen inte gjort någon egen teknisk utredning av Hallevibadets status.

KSF skriver:

“Baserat på antagandena om att flera delar av fackverket var starkare än vad som gick att urskilja har PE Teknik gjort bedömningen att det är rimligt att konstruktionen är optimerad för den last som gällde enligt Boverkets nybyggnadsregler då simhallen byggdes år 1991.”

Det här visar att taket är i gott skick. Tvärtemot vad TTELA skrev och cheferna sa alltså. Hallevibadet byggdes 1991 och taket uppfyller de snölastkrav som ställdes då – och det är de kraven som fortfarande gäller. Kraven från 2024 gäller inte gamla byggnader, och “hyresspekulanten” Jonas Mossberg ställde i ett mail till samhällsbyggnadsnämnden den 20 oktober 2024 den retoriska frågan:

“om kommunen ställer samma krav på taken för övriga kommunala byggnader som t ex kommunhuset, ishallen och Arena Vänersborg som på Hallevibadet…”

Det ska kanske kommunen fundera på. Kommunen ska ju behandla alla lika…

KSF fortsätter i samma avsnitt:

“Av utredningsrapporten framgår vidare att den ändring/ombyggnation som genomfördes av bassängbyggnaden omkring år 2020 (2018) – då i huvudsak kanaldragningen för ventilationskanalerna ändrades, innertaket byttes och lösullsisolering tillkom ovan innertaket – kan ha medfört risk för att lasten på takkonstruktionen ökade jämfört med innan. För att kunna fastställa om den tillåtna lasten har överskridits krävs det enligt PE Teknik att en detaljutredning genomförs. Lastökningen på grund av senaste ombyggnad finns enligt utredningsrapporten ej redovisad”

Den här uppgiften reagerade Jonas Mossberg på redan i höstas. I ovan citerade mail till samhällsbyggnadsnämnden skrev han:

“Det som gjordes i samband med renoveringen var enbart att byta ljudabsorbenter, ingen isolering byttes ut och byte av ljudabsorbenter har inte ens anmälningsplikt. (bara att prata med Tommy Byggare som utförde arbetet).”

Patrick Lejon, som är den andre intressenten till att hyra Hallevibadet, bekräftar detta efter att ha pratat med de som mögelsanerade innertaken. Varken samhällsbyggnads- eller kommunstyrelseförvaltningen verkar ha kontrollerat uppgiften med Tommy Byggare.

Som sagt, det är mycket intressant om Arena Vänersborg och Brätte Ishall uppfyller dagens krav… Jag kan inte heller låta bli att tänka på att taket på Hallevibadet höll för snömassorna den 20 februari 2010, medan nybygget på idrottscentrum inte gjorde det…

Mossberg skrev i samma mail:

“Med en snöplan så finns det inga problem med taket överhuvudtaget, detta görs av många kommuner redan idag på äldre byggnader.” 

Det kan väl också noteras att i den åberopade tekniska utredningen framgår det också att taket är i så gott skick att de gamla takstolarna kan återanvändas om taket skulle byggas om till 2024 års snölastkrav. Samhällsbyggnadsförvaltningen skrev i utredningen “Konsekvensbeskrivning Hallevibadet”:

“Återbruk av hallkonstruktionen bedöms som möjlig i snölastzoner mindre eller lika med snölastzon 1,5. Rostangrepp bedöms som möjligt att åtgärda och skruvade förband/kopplingar kan monteras isär utan att skada konstruktionen.”

Kommunstyrelseförvaltningen har även läst äldre utredningar och intervjuat tidigare anställda vid Hallevibadet.

Fortsättning följer i inlägget ”Hallevibadets vara eller inte vara (2/2)”.

==

Det har blivit många blogginlägg om Hallevibadet:

Kategorier:Hallevi, KS 2025, Samhällsbyggnadsnämnden, Vargön

Vänersborgs födelsedag 2025

23 januari, 2025 Lämna en kommentar

Lördagen den 25 januari kl 10.00-13.00 firas Vänersborgs födelsedag med Öppet hus i kommunhuset på Sundsgatan 29. (Se program nedan.)

På kommunens hemsida bjuds invånarna in till kalaset:

“Varmt välkomna att fira 381 fantastiska år tillsammans med oss!”

Frågan är emellertid även detta år vad det är som ska firas. Är det Vänersborgs stad eller Vänersborgs kommun? Denna gång tycks arrangörerna i kommunhuset vara säkra på sin sak. Det är Vänersborgs stad som ska firas, det är ju Vänersborgs stad som fyller 381 år. Inte kommunen.

Förra året var det, till en början, inte så. Då skrev arrangörerna:

“Kom och fira kommunens födelsedag”

Det ledde till en livlig diskussion, särskilt “på andra sidan broarna”. Kommunen fyllde ju inte alls 380 år, det var bara staden som gjorde det. Kommunen fyllde inte mer än 50 år. Något som arrangörerna för övrigt hade missat. (Se “Kommunens födelsedag?”.) Det var ju faktiskt guldbröllop förra året. Vänersborg, Västra Tunhem, Frändefors och Brålanda hade varit “gifta” i 50 år. 

Diskussionen ledde hur som helst till att inbjudan på kommunens hemsida ändrades några dagar senare (se “Kommunens födelsedag!”):

“Kom och fira Vänersborgs födelsedag”.

Som i år alltså. Nästan…

Förra året lade man, i den sista versionen, till:

“Vi firar dessutom att det är 50 år sedan kommunsammanslagningen i Vänersborg.”

I år är det 51 år sedan kommunsammanslagningen. Vilket tydligen inte är så mycket att fira enligt arrangörerna. Så i år firas bara Vänersborgs stads födelsedag… Elle bara Vänersborgs…

Det blir nog enklast så.

Men… Innebär födelsedagsfirandet av staden att bara de som bor i Vänersborgs stad är inbjudna? Eller är invånarna i hela Vänersborgs kommun bjudna?

Det är helt säkert på det sättet att alla invånare i Vänersborgs kommun är inbjudna. Om de nu tycker att Vänersborgs stads födelsedag är något att fira förstås. Det är inte helt säkert att invånarna i Brålanda, Vargön, Frändefors, Västra Tunhem, Vänersnäs, Gestad, Sundals Ryr, Sikhall, Grunnebo, Holstorp eller Väne Ryr tycker det.

Men alla invånare i Vänersborgs kommun borde komma. Det tycker jag absolut. Det är ju inte bara det att alla besökare bjuds på kaffe och, som det står i inbjudan, “en utsökt födelsedagstårta”. Som dessutom är betald av kommunens skattepengar, dvs från samtliga kommuninvånares löner. Och om alla skattebetalare i kommunen är med och bekostar tårtorna, som brukar gå åt i stora mängder, så torde det vara självklart att alla är inbjudna. Det kommer även att finnas ansiktsmålning och kommunvärdarna ska dela ut ballonger till alla barn. Räddningstjänsten är på plats och visar upp en brandbil. Dock ingen ambulans, eftersom den sedan drygt ett år tillbaka är stationerad på NÄL i Trollhättan.

En annan höjdpunkt är att under firandet har besökarna även möjlighet att träffa representanter från kommunens olika förvaltningar och bolag. Däribland inte minst ett stort antal politiker, även sådana som inte får arvode för att förgylla firandet med sin närvaro. Alla presidier, dvs alla ordförande i fullmäktige, styrelser och nämnder, brukar vara inbjudna. Jag tror att det är så i år också fast det inte nämns på hemsidan.

Det betyder att väldigt många politiker som inte bor i Vänersborgs stad kommer att vara i kommunhuset och delta i firandet. I presidierna ingår nämligen flera som bor utanför Vänersborgs stad. Kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) bor t ex i Västra Tunhem, 1:e vice ordförande Anneli Guilotte (S) och 2:e vice ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) bor båda i Frändefors. Barn- och utbildningsnämndens ordförande Bo Carlsson (C) bor i Gestad, socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) i Sundals Ryr och 1:e vice ordförande i samma nämnd Magnus Ekström (KD) i Vargön.

Det finns tillfällen att ställa frågor till alla politiker och tjänstepersoner, om allt – t ex hur förskolor och skolor fungerar, VA-utbyggnaden, Sikhall, strandskydd, bygglov, svarta tak i Vargön, äldreomsorgen, arenataket, Juta, Hallevibadet och konstgräs på kommunens fotbollsplaner. Ja, allt du vill veta om Vänersborgs stad – och kommun.

Och om allt detta inte vore nog så kan de som eventuellt är tveksamma till att vara med och fira ta i beaktande att byggnadsnämndens nyinstiftade “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” ska delas ut. Det går som bekant till naturhuset Atri i Sikhall, ritat och byggt av Anders Solvarm. (Se “Kommunen delar ut pris till Solvarm”.)

Alla ska känna sig välkomna att fira Vänersborgs stads födelsedag, oavsett om man bor i kommunen eller staden.

Program
10.00 Födelsedagen startar
10.15 Kommunfullmäktiges ordförande hälsar välkommen
10.30 Föreläsning ”Bedrägerier – minska risken att bli lurad”. Kommunpolis Tobias Svanberg och konsumentvägledare Tina Lundström.
11.15 Kommunfullmäktiges ordförande hälsar välkommen
11.30 Utdelning av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset
12.00 Föreläsning ”Bedrägerier – minska risken att bli lurad”. Kommunpolis Tobias Svanberg och konsumentvägledare Tina Lundström.
13.00 Födelsedagen avslutas
Teckenspråkstolk kommer att finnas.

Kategorier:Allmänt Vänersborg

Kommunen delar ut pris till Solvarm

21 januari, 2025 1 kommentar

“Sent ska syndaren vakna. Skrattar bäst som skrattar sist.”

Det finns många ordspråk som dyker upp i huvudet. Jag tror dock inte att Anders Solvarm tänker så. Han är nog bara otroligt glad att han äntligen har fått ett erkännande av Vänersborgs kommun – ett pris istället för ris…

Byggnadsnämnden har som bekant utsett Solvarms nya hus, som kallas Atri, till vinnare av byggnadsnämndens nyinstiftade “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. (Se “Byggnadsvårds- och arkitekturpriset”.)

Byggnadsnämnden motiverade priset på följande sätt:

”Med tilldelningen av Byggnadsvårds- och arkitekturpriset utmärker byggnadsnämnden ett spännande exempel på god arkitektur vid nybyggnation. Atri visar på nytänkande och en medveten och hållbar gestaltningsprocess med smarta tekniska lösningar och ett helhetsperspektiv på rumsligheter och funktion. Huset väcker internationellt intresse och bidrar till dialogen om hur vi kan leva naturnära och mer klimatsmart. Byggnadsnämnden är tacksam att byggherren har valt att satsa i Vänersborgs kommun.”

Det är många som har stått i kö för att gratulera Anders Solvarm och hans kollega, arkitekten Niklas Dahlström, till det mycket välförtjänta priset. (Se “Naturvillan”.) Och ännu fler lär göra det när priset delas ut på Vänersborgs födelsedag, nu på lördag den 25 januari i kommunhuset.

Atri, som huset kallas, är en ordlek med ”atrium” och ”A-frame house”. Atrium är ett romerskt rum i mitten av en byggnad, en innergård, och ”A-frame house” beskriver husets konstruktion/utseende. Atrivillan innehåller ett cirkulärt avloppssystem och bostaden är också ett lågenergihus med integrerade solceller på både fasad och tak, värmeåtervinningssystem och vedeldad kökspanna som eldstad. Huset är inte anslutet till varken avlopp, vatten eller elnät, och får därför inte heller några fakturor. Fast ved och biodiesel till generatorn behöver köpas in vintertid.

Priset, om än oerhört välförtjänt, är mycket överraskande. Solvarm har aldrig varit särskilt väl sedd i Vänersborgs kommunhus. Kommunen har, framför allt genom samhällsbyggnads- och miljö- och hälsoskyddsnämnden, motarbetat Solvarm och med alla medel försökt tvinga honom att ansluta sitt bostadshus (inte atrivillan alltså) till det kommunala VA-nätet. Det har varit många tuffa år för familjen Solvarm. 

Det började redan den 20 maj 2015 när kommunfullmäktige i Vänersborg beslutade att:

”införa verksamhetsområde för VA, vatten och spillvatten, etapp 6 för Sikhall södra i Vänersborgs kommun.”

Det innebar att Solvarms bostadshus hamnade inom ett verksamhetsområde och därför skulle inordna sig i kommunens VA-nät. (Se “Solvarm i Sikhall vs kommunen”.) Solvarm överklagade beslutet. Han beskrev naturhuset i Sikhall på bland annat följande sätt:

”Vi har på Sikhall eget enskilt avloppssystem med näringsåtervinning i integrerat växthus=eget kretslopp. Sonderingar så långt ger att vårt kretslopps-system är bättre än kommunens system för att uppfylla regler och lagkrav (Miljöbalken).”

Solvarm var övertygad om att han tänkte rätt, vilket många sakkunniga runt om i landet höll med om:

“Ecocycle System bygger på kretsloppsprincipen, dvs ‘att det du ger ifrån dig räcker till att göda den mängd växter som räcker till att föda dig’.”

Det spelade ingen roll ansåg kommunen och fortsatte striden mot Solvarm och naturhuset. Det slutade i domstol.

Den 2 september 2019 slog Mark- och miljödomstolen fast att Solvarms enskilda VA-system var bättre än kommunens (se “Solvarm fick rätt mot kommunen!!” och själva domen kan laddas ner här):

“Vid en samlad bedömning finner domstolen mot bakgrund av vad som anförts att makarna Solvarm har visat att Fastighetens behov av avloppstjänster bättre kan tillgodoses genom den enskilda avloppsanläggningen jämfört med den allmänna va-anläggningen.”

Mark- och miljödomstolens dom gällde alltså familjen Solvarms bostadshus. Det positiva domslutet inspirerade däremot Solvarm till att planera för att bygga ett nytt naturhus, Atri. Han hade nämligen utvecklat sitt VA- och miljötänk ytterligare. Men att bygga i Vänersborgs kommun? Efter en fråga från mig en gång i tiden svarade Anders Solvarm på hur han tänkte:

“Inte kan väl kommunen fortsätta att igen påstå samma oriktigheter som saknar både vetenskapligt och juridiskt stöd. Därför blir det inga problem att bygga ett nytt, ännu bättre naturhus i Sikhall.”

Trodde Anders Solvarm…

Han trodde fel..

Tjänstepersonerna på miljö och hälsa accepterade inte domen. Det var inte förrän den 19 maj 2021 som oppositionspartierna (V+M+SD) i Miljö- och hälsoskyddsnämnden, mot de styrande partiernas vilja, beslutade att ge Solvarm ett permanent tillstånd för sitt VA-system i bostadshuset. (Se “Solvarm vann!”.)

Det skulle emellertid visa sig att tjänstepersoner på miljö- och hälsa inte hade gett upp. Förvaltningen fortsatte att “strula till det” för Solvarm när han var i färd med att rita och bygga sitt nya Atrihus, det hus som nu har fått pris… Den 22 juni 2021 fick Solvarm ett mail från en av tjänstepersonerna (se “Kommunens kamp mot Solvarm”):

“Enligt våran bedömning klarar inte växtbäddarna att uppnå normal skyddsnivå för miljöskyddet gällande reningen av kväve och fosfor.”

Det här var ett totalt uppseendeväckande påstående. Det innebar att Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning inte accepterade Mark- och miljödomstolens dom eller Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut. Det planerade Atrihuset hade nämligen samma cirkulära VA-system som bostadshuset, men med ett utvecklat och förbättrat sådant. (Solvarm kallade det System Two+.)

Det har varit en fortsatt kamp kring det nya Atrihuset. Solvarm på ena sidan, kommunens miljöförvaltning på den andra. (Jag har skildrat Solvarms ibland tröstlösa kamp mot Vänersborgs kommun i otaliga blogginlägg genom åren. Klicka här – och sedan är det bara att scrolla…) Det blev till slut en kompromiss kring det nya huset där chefen för miljö- och byggnadsförvaltningen spelade en viktig roll. 

Jag har i detta inlägg försökt att kort sammanfatta det “kommunala strul” som varit kring Solvarms båda naturhus. Det är ett under att familjen Solvarm har orkat kämpa under alla dessa år. Men de har haft ett stort stöd inte bara av lokalbefolkningen i Sikhall och södra Dalsland utan också av den massmediala uppbackningen i både Sverige och utomlands. (Se t ex “Naturhus i Vadstena och Sikhall”, om programmet Grand Design i TV4.) Och nu till sist också från kommunhuset på Sundsgatan…

Den nuvarande byggnadsnämnden, som tillträdde efter valet 2022, avslutade sin motivering för att tilldela Solvarms Atrihus Byggnadsvårds- och arkitekturpriset med orden:

“Byggnadsnämnden är tacksam att byggherren har valt att satsa i Vänersborgs kommun.”

 Det är ett modigt beslut av Vänersborgs byggnadsnämnd och innebär en upprättelse för familjen Solvarm. 

Anders Solvarm tar alltså emot byggnadsnämndens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris” lördagen den 25 januari i kommunhuset.

PS. Den 27 januari hade TTELA en artikel om priset – ”Naturvillan i Sikhall prisad: ‘Ett slags erkännande’”.

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Byggnadsnämnden, Solvarm

Nytt år för BUN

19 januari, 2025 Lämna en kommentar

Imorgon måndag den 20 januari 2025 kl 08.30 börjar det nya året för kommunens barn- och utbildningsnämnd (BUN).

Det kommer dock att bli en dyster inledning på det politiska året. Det första ärendet på dagordningen är nämligen revisorsrapporten från EY. Den är skoningslös i sin kritik av nämnden… Det har jag skildrat i tre blogginlägg. (Se “BUN får skarp kritik från revisorerna (1)”, “Revisorerna fördjupar kritiken av BUN (2)” och “BUN: Revisorerna hittar stora brister (3)”.)

BUN:s dagordning ser ut så här:

Efter det förmodade stålbadet med revisorerna, både de förtroendevalda och de från EY, så ska nämnden ha en workshop om:

“Intern kontroll 2025, risk och väsentlighetsanalys”

Politikerna i nämnden ska komma fram till vad som behöver granskas och kontrolleras “lite extra” under året. BUN ska nämligen enligt reglementet anta en plan för intern kontroll. (Nämndernas ansvar för uppföljning och kontroll framgår av 6 kap. 6 § kommunallagen.) Då är det viktigt med en risk- och väsentlighetsanalys så att det blir bra prioriteringar på uppdragen i planen. Jag antar att det nog blir väldigt svårt att gå förbi ämnet i den nyss behandlade revisorsrapporten… Å andra sidan har förvaltningen redan under 2024 haft uppgiften att kontrollera hur det särskilda stödet fungerar. (Se ”BUN: Mörka moln på himlen”.)

Som vanligt i januari ska nämnden fatta beslut om den korta verksamhetsberättelsen. Den kommer så småningom att ingå i kommunens externa bokslut och årsredovisning för år 2024.

BUN har fem förväntade resultat som ska bidra till att kommunfullmäktiges inriktningsmål uppnås. I verksamhetsberättelsen konstateras att fyra av dem uppnås (grön plopp) och ett uppnås delvis. Det sistnämnda är det förväntade resultatet “andelen barn inskrivna i förskolan ökar”. I mitten av november var 89,9% av barnen i kommunen inskrivna i förskolan och förra året var det i genomsnitt 90,0%. Förvaltningen räknar dock med att det förväntade resultatet kommer att bli något bättre när hela året räknas.

Det förväntade resultatet “andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till yrkesprogram ökar” uppnås. För denna behörighet krävs det godkända betyg i svenska, engelska och matematik samt ytterligare 5 ämnen, vilka som helst.

Andelen elever med behörighet till yrkesprogram var 82,0% läsåret 2023/2024 jämfört med 80,6% läsåret 2022/2023. Dessutom ökade behörigheten efter lovskolan och hamnade på 85,3%. Den här förbättringen har uppnåtts tack vare en särskild satsning på undervisningen i matematik. Denna prioritering bör diskuteras i ljuset av revisorernas kritik av det särskilda stödet kan jag tycka. Det kanske är så att BUN helt enkelt prioriterar behörigheten till yrkesprogram på gymnasiet framför särskilt stöd i ämnen där eleverna inte behöver godkända betyg för att bli behöriga…

BUN uppnår också de förväntade resultaten “andelen barn och elever som upplever trygghet i lärmiljön ökar”, “hållbart medarbetarengagemang ökar” och “sjukfrånvaron hos våra medarbetare minskar”. Det är mycket glädjande att dessa resultat förbättras trots det ekonomiskt kärva läget med de neddragningar det har fört med sig. (Se “BUN: Revisorerna hittar stora brister (3)”.) Jag tycker att det är värt att citera ett avsnitt från förvaltningens skrivning om det hållbara medarbetarengagemanget:

“Möjlighet till återhämtning i sitt arbete och upplevelsen att ha de resurser som behövs för att utföra sina arbetsuppgifter är områden med lägst värden. Det är fortsatt hög arbetsbelastning för personalen inom de olika verksamheterna och balansen mellan krav och resurser är utmanande. Det är svårt att möta barn och elevers behov av särskilt samt extraordinärt stöd, svårt att få till en hållbar organisation och gemensam planeringstid.”

BUN hade även tre egna kompletterande förväntade resultat under året. “Andelen elever i grundskolan som når kriterierna för bedömning av godtagbara kunskaper i läsförståelse i årskurs 1 ökar” uppnåddes inte. Andelen elever som uppnådde godtagbara kunskaper i läsförståelse minskade från 89,0% läsåret 2022/2023 till 80,0% läsåret 2023/2024. Det var tyvärr en ordentlig minskning.

Förvaltningen beskriver svårigheterna att möta elevernas behov:

“I elevgrupperna möter pedagogerna till exempel elever med generella språksvårigheter, elever med utländsk bakgrund och annat modersmål, elever med bristande kontinuitet i skolgång, elever med stort behov av variation och aktivitet under skoldagen samt elever i behov av framförhållning, struktur och tydlighet. Även hög skolfrånvaro hos elever eller lärare påverkar lärandet och effekterna av undervisning och insatser.”

Det är redan i åk 1 en stor skillnad mellan pojkar och flickor. 88,0% av flickorna uppnådde kriterierna för bedömning av godtagbara kunskaper i läsförståelse medan motsvarande andel för pojkarna var 72,0%. Det var även skillnad mellan elever som läser svenska och elever som läser svenska som andraspråk. 88,0% av eleverna som läser svenska uppnådde kriterierna medan andelen för eleverna som läser svenska som andraspråk var 63,0%. Andelen för pojkar med svenska som andraspråk är särskilt bekymmersam, endast 42,0% uppnådde kriterierna.

Det är glädjande att det förväntade resultatet “andelen elever i årskurs 9 som har nått godtagbara kunskaper i alla ämnen ökar” uppnåddes. Det ska dock noteras att det trots allt bara var 70,0% av eleverna i årskurs 9 som fick minst betyget E i alla ämnen. 

Det förväntade resultatet “andelen barn som lämnar förskolan och visar på progression i läs- och skrivutveckling ökar” uppnåddes. Det är viktigt för det fortsatta lärandet att barnen går i förskolan.

Verksamhetsberättelsen innehåller naturligtvis även en ekonomisk redogörelse. Årets resultat för BUN uppgår till +2,0 milj kr. Det är en mycket bra budgetföljsamhet med tanke på att nettobudgeten är på drygt 1 miljard kronor (1.032.800.000 kr).

Det kan noteras att vissa skolenheter uppvisar ett negativt ekonomiskt resultat:

“Det beror främst på att kostnaderna varit högre än budgeterat för elever i behov av särskilt stöd och då framför allt avseende psykosociala, språkliga behov och ökade omvårdnadsbehov.”

Personalkostnaderna har ökat jämfört med 2023. Det beror framförallt på:

“tillförd löneavtalskompensation för 2024, en stor ökning av personalomkostnadspålägget mellan åren samt ökad semesterlöneskuld.”

I verksamheterna under 2024 fanns det 2.119 barn inskrivna i förskola och pedagogisk omsorg (1-5 år), 1.738 i fritidshem och pedagogisk omsorg (6-13 år), 4.701 elever i grundskola F-9 och 87 elever i anpassad grundskola åk 1-9.

Nämnden ska sedan få information om en omvärldsanalys för 2026-2028 utarbetad av en förvaltningsövergripande arbetsgrupp under ledning av kommunstyrelseförvaltningen. Det är ett underlag inför budgetprocessen som sätter igång vecka 5. I nästa ärende, “Mål- och resursplan 2026-2028; Presentation inför dialogdagar 30-31 januari”, presenterar förvaltningschef Sofia Bråberg vad BUN ska informera budgetberedningen om i denna budgetprocess.

BUN ska besluta om att, tillsammans med socialnämnden, översända ett förslag till yttrande till kommunstyrelsen. I yttrandet tycker Bo Carlsson (C) och Dan Nyberg (S) att kommunen ska ställa sig bakom slutförslaget “Samverkansavtal ungdomsmottagningen i Västra Götaland”.

Innan ordförande Bo Carlsson (C) och förvaltningschef Sofia Bråberg informerar om vad som har hänt sedan sist, så ska BUN få en sammanställning över alla beslut som nämnden fattade 2024 och om besluten har verkställts.

Tipset är att årets första sammanträde inte kommer att ta alltför lång tid. Men vem vet, det kan bli mycket diskussioner. Det borde bli mycket diskussioner…

Kategorier:BUN 2025, Verksamhetsberättelse

BUN: Revisorerna hittar stora brister (3)

17 januari, 2025 1 kommentar

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Revisorerna fördjupar kritiken av BUN (2)”.

Det kan vara svårt med gränsdragningen mellan huvudmannens, dvs barn- och utbildningsnämndens, ansvar och professionens, dvs rektorers och lärares ansvar. Att göra utredningar av elevers behov av stöd och att upprätta åtgärdsprogram är inte en politisk fråga. Det ansvaret ligger på rektor:

  • “Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds”
    (Skollagen 3 kap 7 §)
  • “Åtgärdsprogrammet beslutas av rektorn.” (Skollagen 3 kap 9 §)

Det är emellertid oftast någon annan än rektor som blir ansvarig för uppföljning och utvärdering, dock inte några politiker i BUN. Men om det finns brister så är det enligt Skolverket nämndens ansvar. Vilket också de professionella revisorerna i EY påpekar.

EY har varit mycket ambitiösa, vilket är berömvärt, och gjort stickprovskontroller av 20 slumpmässigt utvalda elevärenden. Urvalet utgick från elever i årskurs 7-9 som inte uppnådde betygskriterierna i minst två ämnen.

EY utgick i sin analys återigen från Skolverkets “Kommentarer till Skolverkets allmänna råd om arbete med  extra anpassningar, särskilt stöd  och åtgärdsprogram”. De råd och anvisningar som finns i detta material användes som en mall vid bedömningen av de 20 fallen.

Resultatet är ingen uppmuntrande läsning. Stickproven visar sammanfattningsvis följande:

  • “I 17 av 20 ärenden saknas utredning om särskilt stöd. I tre av 20 ärenden har utredning om särskilt stöd genomförts.”
  • “Det finns en väsentlig skillnad i kvalitet mellan skolor. Stickprovet visar ett fåtal goda exempel men också skolor som behöver utveckla sitt arbete med särskilt stöd.”
  • “I 13 av 20 elevärenden fördelat på tre skolor framgår inte huruvida elevhälsan varit delaktig.”
  • “I sex elevärenden framgår inte hur vare sig elev eller dennes vårdnadshavare varit med i utformningen av åtgärdsprogram.”
  • “I flera fall har åtgärder inte justerats och/eller förändrats under flera år, trots att utvärdering inte kunnat påvisa att åtgärderna haft effekt.”
  • “I flera åtgärdsprogram saknas åtgärder som kan anses vara särskilt stöd. Exempel på sådana åtgärder är allmänt beskriva personalförstärkningar på organisationsnivå utan koppling till individernas behov eller betygskriterier.”
  • “I flera fall är anpassad studiegång elevens enda särskilda stöd. Vår erfarenhet är att när en elevs första och enda särskilda stöd utgörs av anpassad studiegång har verksamheten inte lyckats identifiera elevens behov i tid.”

85% av de slumpvis utvalda elevärendena “underkänns” av revisorerna. De brister som de har upptäckt är naturligtvis inte acceptabla. Revisorerna avslutar därför sin granskningsrapport med följande bedömning:

“Vår bedömning är att barn- och utbildningsnämnden inte har säkerställt att elever som riskerar att inte uppnå betygskriterierna får sitt behov av särskilt stöd utrett. Vår bedömning grundas på att utredningar om särskilt stöd i allt väsentligt saknas för elever som inte uppnår betygskriterierna. Av skollagen följer att om det finns indikationer på att en elev inte kommer att uppfylla de betygskriterierna som minst ska uppfyllas ska elevens behov av särskilt stöd utredas. Vi konstaterar att de granskade eleverna inte har uppnått betygskriterierna. I enbart tre av 20 ärenden har en utredning genomförts som kan sägas uppfylla formkraven för att kallas utredning. Vi noterar avslutningsvis att nämndens styrning genom riktlinjer i allt väsentligt reglerar arbetsprocessen. Även om arbetsprocessen i sig följer lag och allmänna råd anser vi att nämndens styrning skulle stärkas av att tydliggöra hur det praktiska arbetet bör gå till. Detta särskilt givet de brister som identifierats.

Vidare bedömer vi att utredningar av särskilt stöd och åtgärdsprogram delvis följer skollagens krav och allmänna råd. Vår bedömning grundas på att de utredningar som faktiskt genomförs i stort uppfyller lagkrav och allmänna råd. Dock konstaterar vi att flera åtgärdsprogram behöver utvecklas. Vissa åtgärdsprogram innehåller enbart åtgärder av mer allmän karaktär (såsom extra lärare i klassrummet) och flera åtgärdsprogram saknar konkreta utvärderingsbara åtgärder.

Därtill bedömer vi att barn- och utbildningsnämnden inte har säkerställt att åtgärdsprogram utvärderas och att åtgärder omvärderas om de inte har fått effekt. Vår bedömning grundas för det första på att det inte finns någon formell systematik i hur utvärderingen ska ske. Det är i allt väsentligt upp till respektive skolenhet att avgöra form och frekvens för utvärdering. Stickprovet visar att flera åtgärdsprogram varit förhållandevis långvariga – flera längre än en termin – utan att utvärdering skett. För det andra grundas vår bedömning i att stickprovet visar att åtgärdsprogram inte har utvärderats i tillräcklig utsträckning. Vi anser att detta medför risk att åtgärder som inte haft tillräcklig effekt omvärderas.”

Barn- och utbildningsnämnden och barn- och utbildningsförvaltningen står definitivt inför en stor utmaning eller, annorlunda uttryckt, de har stora problem.

Det som inte riktigt “går ihop” är att den stora majoriteten av rektorer och lärare vet hur det ska gå till att utreda elevers behov av särskilt stöd och de vet också vad som gäller kring åtgärdsprogram. Varför gör rektor och pedagoger inte det som står i Skollagen?

Anpassningar och extra anpassningar, dokumentation och utredningar, kontakter och möten med elever och vårdnadshavare samt utredningar, uppföljningar och utvärderingar tar tid…Tid är en bristvara i skolans värld, det är något som både rektorer och lärare har ont om. Lärare måste ha sina lektioner och undervisningsskyldigheten är omfattande. Den har ökat sedan skolan kommunaliserades. Lektioner ska förberedas och lektionerna efterarbetas. Klasserna i högstadiet har blivit större, “delningstalet” är numera 29 elever. Det kan betyda att 29 prov ska rättas efter en lektion… I stort sett alla lärare är mentorer eller klassföreståndare. Uppdraget innebär många elevkontakter och kontakter med vårdnadshavare. Uppdraget ligger dessutom utanför undervisningsskyldigheten.

På högstadierna har varje elev flera lärare (olika ämnen). Det ska inför en utredning samlas in information från varje lärare, som helst ska vara skriftlig. Och det kan handla om flera elever samtidigt, antalet elever i behov av stöd ökar successivt. Det ska hittas mötestider, och i flera skolor också plats. Det ska bokas samtal med vårdnadshavare.

Det kan vara svårt att hitta och besluta om adekvata åtgärder. Skolan kan t ex inte kräva att vårdnadshavarna ska hjälpa till med undervisning. Ansvaret för att eleverna ska få godkända betyg ligger på skolan. Det är skolan som ska ge eleven rätt förutsättningar för att lyckas. Det finns dock sällan resurser till de åtgärder som skulle krävas för de elever som är i behov av särskilt stöd. All skolpersonal är redan överbelastade med arbete, bland annat på grund av personalnedskärningarna i kommunens skolor de senaste åren.

Det är framför allt resurspersoner med visstidsanställning som har fått lämna verksamheterna i Vänersborgs kommun. Det var 18 färre anställda 2022 jämfört med 2021. 2023 var det 50 färre anställda med visstidsanställning jämfört med 2022. Eniga personalorganisationer (“facken”) reserverar sig alltid mot den budget som föreslås med t ex sådana här formuleringar (från 2024 – se ”KF-beslutet om budget 2025”):

“Att, precis som förra året, fortfarande ställa krav på att prestera ännu högre kvalité i våra verksamheter, som redan är pressade till bristningsgränsen, till en lägre kostnad (minskade resurser) är en omöjlig ekvation (balans).”

Och barn- och utbildningsförvaltningen påpekar alltid för nämnden att:

“kostnaderna för barn i behov av särskilt stöd är höga och att det är en utmaning.”

I år står BUN inför ytterligare personalneddragningar. Personalkostnaderna måste minska med 21,4 milj kr – från 719,6 milj kr år 2024 till 698,2 milj kr år 2025. Grundskolans del i besparingen uppgår till 8,1 milj kr. Den största delen ska sparas under hösten.

Personalneddragningarna är naturligtvis ett resultat av de ekonomiska resurser som kommunfullmäktige har ställt till BUN:s och därmed till verksamheternas förfogande. Och när inte nämnden får de resurser som skulle behövas så måste BUN minska kostnaderna.

Barn- och utbildningsnämnden ska, som framgår av EY:s rapport:

“regelbundet säkerställa att skolenheterna har tillräckliga resurser för att uppfylla de krav som ställs i lagar och andra föreskrifter i fråga om extra anpassningar och särskilt stöd.”

Men om inte kommunfullmäktige anslår tillräckligt med pengar så kan BUN självklart inte heller “säkerställa att skolenheterna har tillräckliga resurser”. Lika lite som rektorerna, som enligt Skolverket ska:

“se till att det finns tillräckliga resurser för att tillgodose elevernas behov av extra anpassningar och särskilt stöd samt vid behov omprioritera resurser på skolenheten”

Revisorerna i EY har gjort ett gediget jobb med sin genomarbetade rapport. De har uppmärksammat många stora brister. Det är viktigt att betona det. Men kritiken borde, som jag ser det, riktas mot de som är de verkligt ansvariga… Det ska dock sägas att revisorerna också har visat på brister i BUN:s sätt att styra och leda verksamheterna som måste åtgärdas. Det är viktigt att nämnden snarast rättar till dessa.

Det är också på sin plats att framhålla att de stora förlorarna, om grundskolan inte fungerar som den ska i Vänersborgs kommun, naturligtvis är eleverna. Brister i verksamheten, vems fel det än är, riskerar att elever inte klarar sina studier med allt vad det kan innebära för framtiden som minskat självförtroende, utanförskap, ökad risk för kriminalitet osv.

Till sist.

De förtroendevalda revisorerna lämnar följande rekommendationer till BUN:

  • ”Säkerställa att elever som riskerar att inte uppnå betygskriterierna får sitt behov av stöd utrett.”
  • ”Överväga om behov finns av att tydliggöra hur arbetet med utarbetande och uppföljning av åtgärdsprogram bör gå till.”
  • ”Säkerställa att åtgärdsprogram innehåller konkreta och utvärderingsbara åtgärder.”
  • ”Säkerställa att åtgärder följs upp och utvärderas om åtgärderna utgör ett tillräckligt stöd för eleven, eller om andra eller kompletterande åtgärder behöver vidtas.”

Senast den 12 mars 2025 vill de förtroendevalda revisorerna få ett svar från BUN på vilka åtgärder som:

”nämnden ämnar vidta med anledning av de rekommendationer som lämnas i rapporten.”

===

I denna bloggserie:

Anm. I blogginlägget ”Nytt år för BUN” kan du läsa om de andra ärendena som BUN ska avhandla på sitt sammanträde den 20 januari.

Kategorier:BUN 2025, revisor, Skola och utbildning

Revisorerna fördjupar kritiken av BUN (2)

16 januari, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “BUN får skarp kritik från revisorerna (1)”.

De förtroendevalda revisorerna levererar en mycket skarp kritik mot barn- och utbildningsnämnden (BUN). Det är utifrån revisionsrapporten från EY. I mitt förra inlägg redogjorde jag för slutsatserna, här hänvisar jag till senare delen av rapporten där EY redovisar sina motiv till dessa slutsatser.

När det gäller bedömningen om BUN har åtgärdat de rekommendationer som lämnades i revisionsrapporten från 2021 (gjord av revisionsföretaget KPMG på uppdrag av kommunens förtroendevalda revisorer) utvecklar EY resonemangen.

EY börjar med rekommendationen från 2021 att vidta åtgärder angående likvärdig tillgång till legitimerade och behöriga lärare i skolorna. (Se “BUN får skarp kritik från revisorerna (1)”.) BUN menade ju i sitt yttrande på kritiken den gången att nyckeltalet inte var korrekt eller rättvisande. Den tidigare revisionsrapporten gav därför en felaktig bild av läget i Vänersborgs kommun. EY anser att BUN då istället skulle ha använt Skolverkets nyckeltal om lärare med “pedagogisk högskoleexamen”, eftersom det var mest jämförbart med kommunens synsätt.

Hur som helst, EY konstaterar att skillnaderna mellan skolorna i Vänersborg vad gäller andelen lärare med pedagogisk högskoleexamen fortfarande är stor. EY drar därför slutsatsen att:

“nämnden [inte har] vidtagit några åtgärder för att stärka likvärdigheten. Vi anser sammantaget att rekommendationen i allt väsentligt kvarstår.”

Det betyder på skolspråk “betyget F”, ej godkänt. BUN har inte vidtagit några åtgärder fast revisorerna ansåg att det var nödvändigt. Vilka åtgärder som BUN skulle kunna vidta för att stärka likvärdigheten är inte revisorers uppgift att föreslå.

Självklart är det viktigt att stärka likvärdigheten mellan kommunens skolenheter. Det är inte tal om annat. Helst skulle alla elever i alla skolor ha 100% legitimerade och behöriga lärare. Legitimerade och behöriga lärare är ju en av de viktigaste faktorerna som finns för att eleverna ska uppnå bättre skolresultat. Det är nämnden fullt medveten om och det är nämndens absoluta ambition och vilja att Vänersborgs kommun ska kunna rekrytera nya legitimerade och behöriga lärare, och samtidigt behålla de som redan är anställda.

Det är emellertid lättare sagt än gjort att stärka likvärdigheten. Nämnden och förvaltningen kan inte tvinga lärare att flytta från en skola till en annan, samtidigt som det inte är helt lätt att rekrytera nya legitimerade lärare. Det är brist på lärare i landet, inte minst personal med specialpedagogisk kompetens. Konkurrensen mellan kommuner är också stor, vilket försvårar rekryteringen ytterligare. 

BUN fick emellertid grönt, godkänt betyg, på rekommendationen 2021 att:

“särskilt följa upp förutsättningar för att elever i behov av särskilt stöd får det särskilda stöd som de behöver”

“Vår bedömning”, skriver EY, är att:

“åtgärden i stort har avhjälpts.”

Jag har lite svårt att förstå detta godkända betyg när jag sedan studerar vad EY kommer fram till i sin fördjupade granskning av det särskilda stödet. (Se “BUN får skarp kritik från revisorerna (1)”.)

EY ger en bakgrund om vad som enligt Skollagen gäller för elever som behöver ytterligare stöd och slår därefter fast vilket övergripande ansvar BUN i egenskap av huvudman har. Och då citerar EY “Kommentarer till Skolverkets allmänna råd om arbete med  extra anpassningar, särskilt stöd  och åtgärdsprogram” utgiven av Skolverket. Huvudmannen, dvs nämnden, har ansvar för:

  • “Att regelbundet säkerställa att skolenheterna har tillräckliga resurser för att uppfylla de krav som ställs i lagar och andra föreskrifter i fråga om extra anpassningar och särskilt stöd.”
  • “Att kontinuerligt följa upp hur arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd fungerar på skolenheterna, för att kunna vidta nödvändiga åtgärder om det finns brister.”

EY beskriver vidare hur BUN fördelar sina ekonomiska resurser med elevpeng, en socioekonomisk “pott”, som fördelas till skolorna efter behov (se tabell nedan), och att det finns en central barn- och elevhälsa, vilket säkerställer att det finns en likvärdig tillgång till dessa funktioner. Skolorna har alltså olika behov, men ingen skola är utan specialpedagogisk kompetens.

(En speciallärare undervisar elever i behov av särskilt stöd medan en specialpedagog ofta arbetar som handledare mot lärare.)

EY konstaterar att resursfördelningens koppling till elevernas kunskapsutveckling framgår enbart på övergripande nivå som delförklaring till det ekonomiska utfallet. Och tar som exempel att det i en delårsrapport (det brukar alltid stå i delårsrapporterna) stod att:

“kostnaderna för barn i behov av särskilt stöd är höga och att det är en utmaning.”

Vidare står det i revisorsrapporten att det inte framgår att:

“nämnden följer upp exempelvis hur många av eleverna som har särskilt stöd eller andelen elever som inte uppnår betygskriterierna och som getts särskilt stöd.”

Jag tror att vi närmar oss gränslandet för vad som är en huvudmannauppgift, dvs en uppgift för politikerna i nämnden, och en fråga för professionen, dvs pedagoger och rektorer. Visserligen skriver Skolverket att nämnden kontinuerligt ska “följa upp hur arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd fungerar på skolenheterna, för att kunna vidta nödvändiga åtgärder om det finns brister.” Och Skolverkets allmänna råd ska följas, det är inget att diskutera. Skollagen är dock betydligt vagare och faktum är ju att det är rektor som ansvarar för att elever i behov av särskilt stöd får den hjälp de behöver – Skollagen 3 kap. 7 §:

“Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds.”

Det finns alltså, som jag ser det, en “gråzon” här, men det är helt klart att det arbete som nämnden har initierat om att följa upp barns och elevers rätt till särskilt stöd i nämndens interna kontrollarbete måste fördjupas och bli en återkommande punkt. Och då kan det nog vara en bra idé att ta åt sig av revisorernas kritik och följa deras rekommendationer och synpunkter. Trots att jag ändå ser svårigheter med “gränsdragningen”. Vilket kanske också visas när EY granskar tre lokala barn- och elevhälsoplaner.

De professionella revisorerna ville undersöka om det i de lokala barn- och elevhälsoplanerna fanns:

“tydliga rutiner och en tydlig arbetsgång i verksamheten för åtgärder när en elev riskerar att inte uppfylla kunskapsmålen.”

Granskningen visade att planerna i huvudsak innehöll en beskrivning av stödprocessen samt ansvarsfördelningen, men

“Beskrivning av hur arbetet praktiskt ska gå till saknas i allt väsentligt.”

EY gör en bedömning av de tre elevhälsoplanerna utifrån Skolverkets råd om vad lokala rutiner bör innehålla (rött är ”inte godkänt”):

Jag återger hela EY:s kommentar till tabellen därför att jag är osäker på hur texten ska tolkas:

“Kontrollpunkt 3-6 har enligt uppgift uppdragits åt respektive specialpedagog att hantera. Inte heller i nämndens barn- och elevhälsoplan anges hur arbetet med särskilt stöd ska bedrivas i praktiken. Enligt uppgift används Skolverkets allmänna råd som rutiner för arbetet. Tillämpningen av Skolverkets allmänna råd sker således enhetsvis. Kommunen har däremot utarbetat kommungemensamma mallar för åtgärdsprogram och utvärdering av åtgärdsprogram. I dessa gemensamma mallar framgår hur överklagande (punkt 7) hanteras.”

Även i detta avsnitt är jag alltså tveksam till var gränsen mellan politik och professionell verksamhet går. Jag har svårt att t ex se att politikerna i nämnden ska besluta om hur “särskilt stöd ska bedrivas i praktiken”. Det har vi som politiker knappast någon aning om.

Nästa blogginlägg, som blir det sista, handlar det bland annat om EY:s analys av ett antal åtgärdsprogram. Åtgärdsprogrammen i sig är ingen politisk fråga, men om det finns brister så är det uppenbarligen det.

Fortsättning följer i inlägget ”BUN: Revisorerna hittar stora brister (3)”.

===

I denna bloggserie:

 

Kategorier:BUN 2025, revisor, Skola och utbildning