Arkiv

Archive for 25 maj, 2026

Det andra överklagandet då?

Harlitz Henrik (M) och bloggaren Stefan Kärvling (V) har det senaste halvåret överklagat två beslut i Vänersborgs kommunfullmäktige. De fick rätt i ett av dem, ett mycket viktigt principiellt ärende om återremisser och motiveringar. Det kändes bra. Faktiskt väldigt bra. (Se “Förvaltningsrätten upphäver KF-beslut”.)

Det andra beslutet, som är överklagat, fattades av kommunfullmäktige den 22 april (2026). Det var beslutet i ärendet ”Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”. Det handlade om Sörbygården i Brålanda. (Se “KF: Demokratin undergrävs…”.)

Beslutsförslaget var att informationen i ärendet bara skulle noteras. Det hindrade emellertid inte kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) att helt oväntat, som en blixt från en klar himmel, lägga ett tilläggsförslag:

“Kommunfullmäktige beslutar att socialnämnden inte kan räkna med att erhålla ytterligare budgetmedel under 2026 för investering av brandskyddsåtgärd i Sörbygården då fastigheten är externt förhyrd och privatägd samt har omfattande underhållsbehov i närtid. Kommunfullmäktige uppmanar socialnämnden att fullfölja det av socialförvaltningen tidigare framlagda och beredda förslag att av brandsäkerhetsskäl omgående och tills vidare vakanshålla Sörbygården av boende i avvaktan på mer långsiktigt beslut av kommunens engagemang i fastigheten.”

Harlitz och jag överklagade detta tilläggsförslag, som Augustsson och socialdemokraterna med “svanspartiernas” (C+KD+MP) givna och okritiska stöd, röstade igenom. (Se “KF: Demokratin undergrävs…”.)

I vår överklagan angavs flera skäl för att beslutet inte hade tillkommit i laga ordning, t ex att tilläggsyrkandet förändrade ärendets karaktär så att det i praktiken blev ett nytt ärende. Det kanske viktigaste skälet var emellertid att kommunfullmäktige hade överskridit sin kompetens, sina befogenheter. Vi ansåg att fullmäktiges beslut stod i strid med den ansvarsfördelning som följer av Kommunallagen samt av socialnämndens reglemente, där nämnden själv ansvarar för verksamhetens ändamålsenlighet och genomförande. (Se “KF-beslutet om Sörbygården överklagat”.)

Harlitz och jag begärde samtidigt inhibition av fullmäktiges beslut. (Se “KF-beslutet om Sörbygården överklagat”.) Inhibition betyder att verkställandet av beslutet inte ska ske förrän Förvaltningsrätten avkunnar en slutlig dom. Juristerna på kommunen yttrade sig och sedan avslog Förvaltningsrätten vår begäran om inhibition. Det var en besvikelse, och det har jag redogjort för tidigare. (Se “Sörby: Avslag på inhibition”.)

Det överklagade beslutet i kommunfullmäktige inklusive inhibitionen kan vara överspelat på grund av de styrande partiernas kovändning i Sörbyfrågan. Det vill säga, om de nu verkligen fullföljer sitt löfte om att stoppa ”vakanshållningen”/nedläggningen – och bestämmer sig för att verkställa det beslut som oppositionspartierna (M+V+MBP+SD+L) i socialnämnden redan har fattat ett flertal gånger… Men erfarenheten från kommunpolitiken säger nog att man inte ska ropa hej förrän man är över bäcken. Tilltron till de styrandes löften är inte särskilt hög nu för tiden…

Förvaltningsrätten i Göteborg har fortfarande inte avkunnat dom i själva sakfrågan, även om avslaget på vår begäran om inhibition tyvärr ger en ganska tydlig fingervisning om hur rätten tänker sig den kommande domen…

Men Harlitz/Kärvling ger inte upp, vi tycker faktiskt att vi har rätt. Och nu har vi fått möjlighet att yttra oss över kommunjuristernas yttrande, ett yttrande som handlade om både inhibitionen och själva sakfrågan. Den möjligheten låter vi inte gå till spillo. I går söndag (24 maj) skickade vi in vårt yttrande. Yttrandet, som alltså är ett yttrande över kommunens yttrande, återges i sin helhet nedan. Det kan också laddas ned som pdf-fil här. (Kommunens yttrande kan laddas ner här.)

Det skulle förvåna om Förvaltningsrättens dom kommer innan semestrarna, men man vet aldrig – juridikens vägar är ofta outgrundliga.

==

Till Förvaltningsrätten i Göteborg

Yttrande med anledning av kommunens yttrande

Klagandena vidhåller att kommunfullmäktiges beslut 2026-04-22 § 61 ska upphävas enligt 13 kap. 8 § kommunallagen.

Kommunens yttrande föranleder följande kommentarer.

1 Fullmäktige har överskridit sin kompetens

Kommunen gör gällande att fullmäktiges beslut endast utgör en ”uppmaning” till socialnämnden och därför skulle vara tillåtet inom ramen för fullmäktiges styrning av nämnderna. Denna beskrivning underskattar enligt klagandena beslutets faktiska innebörd. Kommunfullmäktige kan inte kringgå den kompetensfördelning som följer av kommunallagen genom en mjukare språklig formulering.

Det överklagade beslutet riktar sig till en specifik nämnd i ett konkret verksamhetsärende och avser en bestämd åtgärd – att fullfölja förvaltningens tidigare förslag om att vakanshålla platser på Sörbygården. Beslutet antogs dessutom i direkt anslutning till att fullmäktige uttalade att nämnden inte kunde räkna med ytterligare budgetmedel.

Beslutet får därmed en tydlig styrande och handlingsdirigerande funktion. Det är inte fråga om ett allmänt politiskt uttalande eller ett övergripande målbeslut, utan om ett konkret ställningstagande till hur socialnämnden ska bedriva verksamheten i ett specifikt fall.

Enligt 6 kap. 6 § kommunallagen ansvarar nämnderna för verksamheten inom sina respektive områden. Detta ansvar innefattar rätten att fatta operativa beslut inom verksamheten. Fullmäktiges roll är att besluta om mål, budget, riktlinjer och reglementen – inte att ingripa i nämndens löpande verksamhetsutövning utan föregående förändring av ansvarsfördelningen genom reglemente.

Kommunen försöker adoptera 5 kap. 1 § kommunallagen (”frågor av större vikt”) genom att plötsligt lyfta in att fastigheten har underkänt brandskydd. Detta framstår som ett argument konstruerat i efterhand för att legitimera att fullmäktige lagt sig i. Om det primära syftet med tilläggsyrkandet var brandskydd, borde yrkandet ha formulerats kring säkerhet, men enligt handlingarna var syftet uttryckligen ”att uppnå en budget i balans”.

Kommunen hänvisar till att frågan om fastigheten kan vara av ”större vikt” enligt 5 kap. 1 § kommunallagen. Den bestämmelsen reglerar emellertid fullmäktiges övergripande ansvar för kommunens viktigare angelägenheter. Den innebär inte att fullmäktige därigenom övertar nämndens operativa beslutanderätt i enskilda verksamhetsfrågor.

Det är vidare av betydelse att socialnämnden redan behandlat frågan och inte ställt sig bakom de aktuella åtgärderna. Fullmäktiges beslut innebär därför i praktiken att fullmäktige ersätter nämndens bedömning med sin egen.

Kommunens hänvisning till 12 kap. 2 § regeringsformen och 6 kap. 3 § kommunallagen förändrar inte denna bedömning. Klagandena har inte gjort gällande att ärendet avser myndighetsutövning mot enskild. Överklagandet grundas istället på att fullmäktige överskridit den kompetensfördelning mellan fullmäktige och nämnd som följer av kommunallagen, särskilt 6 kap. 6 §.

2 Frågan om beredning

Kommunen gör gällande att tilläggsyrkandet låg inom ramen för det beredda ärendet och därför inte utgjorde ett nytt ärende.

Klagandena vidhåller att tilläggsyrkandet tillförde nya självständiga beslutspunkter som förändrade ärendets karaktär. Ärendet avsåg socialnämndens återrapportering av åtgärdsplan. Genom tilläggsyrkandet gick fullmäktige vidare och tog ställning i en konkret verksamhetsfråga genom att rikta en uttrycklig handlingsanvisning till nämnden avseende Sörbygården.

Det beslut som fullmäktige faktiskt fattade hade därmed inte beretts i den ordning som krävs enligt 5 kap. 26 § kommunallagen.

Sammanfattning

Kommunfullmäktiges beslut innebär ett otillåtet ingripande i socialnämndens operativa ansvar enligt 6 kap. 6 § kommunallagen. Att beslutet formulerats som en ”uppmaning” förändrar inte dess faktiska innebörd eller rättsliga effekt.

Beslutet ska därför upphävas enligt 13 kap. 8 § kommunallagen.

==

Blogginlägg om överklagan angående att kommunfullmäktige har överskridit sin kompetens: