Hem > Alloys, föroreningar, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön > Vad vore Vargön utan Alloys?

Vad vore Vargön utan Alloys?

2 oktober, 2026 Lämna en kommentar Go to comments

Anm. Följande inlägg är en fortsättning på “Slaggberget växer – och bryter mot domstolens logik”.

I underlaget till ansökan om tillstånd för fortsatt och utökad deponeringsverksamhet vid Mjölkebergets avfallsdeponi står det att Vargön Alloys ska ompröva hela sin verksamhet (se “Slaggberget växer – och bryter mot domstolens logik”):

“Vargön Alloys har ett miljötillstånd meddelat av Koncessionsnämnden för Miljöskydd men har i den löpande dialogen med tillsynsmyndigheten åtagit sig att inleda en process med att låta ompröva hela verksamheten. Enligt nu gällande tidplan är uppstarten för en omprövning inplanerad till slutet av 2026.”

Det är dock lite oklart vad detta faktiskt innebär i praktiken. Företaget självt är ganska förteget om vad omprövningen ska innebära. På bolagets webbplats kan jag bara hitta följande kortfattade information från den 20 november 2025 (se Alloys: “Ansökan som gäller hela verksamheten”):

“Vargön Alloys AB planerar att i början av 2026 inleda arbetet med ansökan om nytt tillstånd för hela verksamheten i Vargön. Mer information lämnas i samband med projektstart.”

I Miljöbalkens 24 kapitel regleras omprövning. Formellt innebär en omprövning att ett befintligt tillstånd ligger kvar i botten, men att villkor eller enskilda delar ses över för att anpassa äldre tillstånd till dagens miljökrav. Men om Vargön Alloys verkligen avser att ”ansöka om nytt tillstånd för hela verksamheten”, som de skriver på sin webbplats, handlar det snarare om en komplett ny tillståndsprövning av hela anläggningen.

Vid en ansökan om ett helt nytt tillstånd blir prövningen betydligt bredare. Då prövas verksamheten som en helhet mot dagens miljölagstiftning, miljökvalitetsnormer, utsläppsvillkor och avfallshantering. För en anläggning i Vargön Alloys storlek innebär det en omfattande tillståndsansökan med en komplett miljökonsekvensbeskrivning (MKB) och breda samråd. Och det kan vara på tiden – det nuvarande huvudtillståndet från 1978 är föråldrat och skapar i sig stor osäkerhet för både företaget och närsamhället. 

Jag har skrivit till Vargön Alloys och frågat vad denna process faktiskt innebär för dem. Bolaget brukar vara snabb på att svara, men den här gången har jag tyvärr inte fått någon respons. 

Det finns dock tydliga fördelar för en industri med en lång historia och flera äldre delbeslut att samla allt i ett enda modernt tillstånd. Det ger företaget ett sammanhållet regelverk, tydligare villkor, anpassning till dagens miljökrav och en möjlighet att samtidigt söka strukturella förändringar. 

En sådan samlad process innebär att Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsen gör en helhetsbedömning av anläggningens totala miljöpåverkan. Man granskar inte deponin på Mjölkeberget, slaggmellanlagren eller smältugnarna som isolerade öar, utan väger samman allt: luftutsläpp, vattenpåverkan på Göta älv, buller, tunga transporter, energianvändning och avfallshantering. 

För Alloys del är hanteringen av ferrokromslaggen den enskilt viktigaste knäckfrågan. Lagstiftning och myndighetstolkningar har stramats åt kraftigt kring vad som får klassas som en säljbar biprodukt respektive avfall. Hela flödet och lagringen av slagget behöver säkras upp både juridiskt och miljömässigt i ett nytt tillstånd. 

Förmodligen vill Vargön Alloys genom en total prövning skapa långsiktig juridisk stabilitet så att produktionen av ferrokrom kan fortsätta i linje med framtida klimatmål och miljölagar. Det skulle i bästa fall kunna säkra både tillverkningen, miljön, människors hälsa och ortens arbetstillfällen för decennier framåt. 

Men det finns en uppenbar konflikt mellan en sådan samlad framtidssatsning och den brådskande ansökan som nu förbereds för Mjölkeberget. Om en utökning av Mjölkeberget (Etapp 3) beviljas separat i förväg riskerar man att låsa fast förutsättningarna och missa helhetsbilden av hur hela industriområdet påverkar Göta älv och dricksvattnet – innan den stora omprövningen knappt har börjat. (Det finns även andra ansökningar om att utöka mellanlagringen av slagg inne på själva fabriksområdet… Se ”Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (2/2)”.)

En total tillståndsprövning innebär förstås även risker för bolaget. Om myndigheterna ställer krav på extremt kostsamma ombyggnader för rening, tätskikt och avfallshantering ställs ägarna inför svåra kalkyler – är det ekonomiskt försvarbart att driva anläggningen vidare? 

 Nyckeln för Vargön Alloys är i slutändan att få slaggen klassad som en biprodukt igen i stället för avfall. Företaget uppger självt att de arbetar intensivt med detta. 

På sin webbplats (se “Information om slagghantering vid Vargön Alloys AB”) skriver Alloys:

“De successivt förbättrade kunskaperna om slaggens egenskaper använder VAAB (=Vargön Alloys; min anm) för att försöka hitta sätt som leder till en säkrare användning av slagg som anläggnings- och konstruktionsmaterial. Ett viktigt sådant steg som VAAB har tagit är att separera finkornig slagg från grövre sorteringar för att på så sätt minska utlakningen av krom från materialet. VAAB deltar också i flera forskningsprojekt som handlar om hur man kan utveckla miljösäkra användningsområden för olika typer av material bl.a. ferrokromslagg.”

Vid ett samråd i april förra året framkom det också att Alloys deltar i flera projekt för att möjliggöra ett cirkulärt nyttjande av slagget. (Se ”Hur ser framtiden ut för Vargön Alloys? (2/2)”.) Jag hoppas verkligen att dessa projekt lyckas så att det bearbetade materialet slutar att vara avfall och kan säljas. Det är i praktiken det enda hållbara sättet att på sikt bli av med de enorma slagghögarna. 

Till sist.

Att ställa tydliga och skarpa miljökrav handlar inte om att vilja stänga ner Vargön Alloys. Det handlar om att se till att den verksamhet som finns bedrivs på ett sätt som är hållbart för både bygden och dricksvattnet under kommande decennier. 

Det är självklart att alla i Vänersborgs kommun vill att Vargön Alloys ska lyckas lösa sina avfallsproblem och kunna driva produktionen vidare. Alloys är viktigt, dels för att ferrokrom är en strategisk produkt och dels för alla arbetstillfällen. Och för att Alloys är en central del av Vargöns historia och identitet. 

För vad vore egentligen Vargön, och Vänersborgs kommun, utan Vargön Alloys?

==

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Alloys, föroreningar, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Lämna en kommentar