Arkiv
Medborgarundersökningen 2024 (3/3)
I mina förra blogginlägg (se “Medborgarundersökningen 2024 (1/3)” och “Medborgarundersökningen 2024 (2/3)”) redovisade jag alla frågeområden i SCB:s medborgarundersökning för 2024 utom två. Det är två områden som för oss politiker är mycket intressanta – och alarmerande.
Bemötande, information och inflytande
Det första frågeområdet kallas ”Bemötande, information och inflytande”. Andelen invånare i Vänersborgs kommun som svarade “mycket bra” eller “ganska bra” visas i tabellen:
Alla resultat har sjunkit sedan undersökningen 2022 utom på frågan “att få svar på frågor till kommunen fungerar bra”. Jag tycker också att invånarnas betyg till tjänstepersoner och politikerna för bemötandet var helt ok.
Det har i och för sig sjunkit tämligen mycket för tjänstepersonerna, 6,2%-enheter, och lite grann för politikerna, 1,6%-enhet, sedan förra undersökningen. Men 81,3% av invånarna som är nöjda med tjänstepersonernas bemötande och 84% som är nöjda med politikernas är bra. (Särskilt när man betraktar resten av undersökningen…) Det är dock en stor skillnad på vad kvinnor och män har svarat om bemötandet. 90,3% av kvinnorna var nöjda med tjänstepersonerna, men bara 74,4% av männen.
Det hade varit intressant att veta vilken förvaltning invånarna har haft kontakt med – och fått ett bra bemötande. Handlade det om förskola, skola, bygglov, VA, hemtjänst…? Och vilka partier kom de politiker ifrån vars bemötande inte uppskattades av invånarna…? Det kommer vi aldrig att få reda på.
Det är svårt att analysera frågorna om påverkan. Det beror ju bland annat på vad invånarna vill påverka – om de nu överhuvudtaget har velat påverka något… Men det var tydligen lättare att påverka de kommunala verksamheterna (31,1%) än de politiska besluten (24,0%). När det gäller påverkan på verksamheterna tillhörde Vänersborg de 25% sämsta kommunerna som ingick i undersökningen. Det var skillnad mellan hur kvinnor och män svarade. Männen var mer negativa när det gällde att kunna påverka verksamheterna, 28,7%, jämfört med kvinnorna, 34,7%. Däremot var kvinnorna mer negativa om politikerna. Endast 19,5% av kvinnorna ansåg att möjligheten att påverka politiska beslut var bra. Bland männen var andelen högre, 27,6%.
Siffrorna är också låga när invånarna svarar på frågan om “möjlighet att delta aktivt i arbetet med att utveckla kommunen fungerar bra”. Det tyckte bara 28,1%, och siffran var betydligt lägre än 2022 (35,2%). Kommunen har tydligen också en del att ta tag i när det gäller informationen till kommuninvånarna. Det kan jag tycka är lite förvånande eftersom jag anser att både kommunens hemsida och Facebook-konto fungerar mycket bra och innehåller mycket information.
Som politiker tycker jag att det är tråkigt att bara 24,0% uppgav att de har möjlighet att påverka politiska beslut. I en demokratiskt styrd kommun som Vänersborg borde invånarna kunna vara med och påverka och bestämma även mellan valen. Jag
tror att kommunen måste komma till skott när det gäller t ex invånardialoger och öppna nämndsammanträden. Det är också viktigt att politikerna, och kanske också tjänstepersonerna, visar betydligt större lyhördhet för människors åsikter. Ibland kanske politikerna också skulle ifrågasätta sina egna uppfattningar… Jag kan också tycka att många politiker är alltför lojala med sina partier, de borde lyssna mer på kommuninvånarna. Det kanske är det som några siffror i nästa tabell visar. Det andra frågeområdet handlar om ett närliggande område – invånarnas förtroende…
Medborgarundersökningen ställer många frågor kring invånarnas förtroende för politiker och tjänstepersoner. Svaren på frågorna om invånarnas förtroende är nedslående. Inställningen har försämrats från redan alldeles för låga siffror 2022.
Det var endast 35,2% av de som svarade på enkäten (kvinnor 39,0% och män 31,8%) som ansåg att politikerna i Vänersborg arbetade för kommunens bästa. Ungefär 2/3 av invånarna uttryckte alltså besvikelse över att politikerna inte arbetar tillräckligt bra eller tillräckligt mycket som de förväntar sig.
För att uttrycka det snällt…
Tjänstepersonerna (”kommunens anställda”) hade bättre siffror, men inte särskilt bra. Endast drygt hälften av de svarande, 57,5%, ansåg att tjänstepersonerna arbetade för kommunens bästa.
Jag kan inte riktigt förstå varför folk har den uppfattningen att politiker och tjänstepersoner inte arbetar för kommunens bästa. Men den uppfattningen har tydligen folk över hela landet, Vänersborg ligger faktiskt inte bland de 25% sämsta kommunerna.
Kan invånarnas åsikter möjligtvis vara en spegling av ett politiker- och byråkratförakt? Finns det någon särskild anledning till politikerförakt i just Vänersborg? Är det nedskärningarna inom välfärden? I skolan? Kan det vara de höjda partistöden och arvodena? Arenan?
De dåliga siffrorna för politikerna återkom i frågorna om politikerna är ansvarstagande (bara 28,1% av de svarande ansåg det), lyhörda för idéer (17,3% ansåg det), om besluten är genomtänkta och genomarbetade (23,2%) samt om besluten är transparenta (19,9%). Kvinnor och män hade ungefär samma siffror, män var dock mer negativa på samtliga frågor. Det var faktiskt så illa att bara hälften av de svarande ansåg att kommunernas verksamheter är fria från korruption. Hälften ansåg alltså att politiker och tjänstepersoner är mutade eller gynnar vänner och bekanta… Mot bakgrund av de låga siffrorna är det överraskande att 35,7% ändå hade förtroende för kommunens politiker…
Det tycks som om vänersborgarna inte bara var “kritiska” till sina förtroendevalda, de var snarare ordentligt missnöjda… Vänersborgs politiker åtnjöt enligt medborgarundersökningen helt enkelt inte kommuninvånarnas förtroende. Och så har det varit i många år, åtminstone sedan arenanskandalens tid… Vi politiker måste analysera och dra slutsatser om varför kommuninvånarna (fortfarande) tycker som de gör och, inte minst, att visa i praktiken att vi arbetar för att öka förtroendet mellan politiker och invånare.
Kommunens partier och politiker har ett stort arbete framför sig. Invånarna måste få delta i beslutsprocesserna. Politikerna måste lyssna på dem och visa att de fattar beslut som är genomtänkta och ligger i invånarnas intresse. Det är ju inte alltid det händer. Det måste alla politiker vara medvetna om, kommuninvånarna är det.
Det är märkligt att trots det utbredda och långvariga missnöjet med politikerna i Vänersborg röstar ändå vänersborgarna på ungefär samma sätt som de alltid har gjort. Ja, det ledande partiet i kommunen, Socialdemokraterna, gick till och med framåt i det senaste valet. Det gjorde även deras koalitionspartner Centerpartiet. Kanske är Sverigedemokraternas frammarsch bland väljarna de senaste valen ett tecken på missnöje bland kommunens invånare. Det är möjligt att en röst på SD ska uppfattas som en proteströst mot ”etablissemanget”, men SD i Vänersborg har knappast drivit en politik som skulle kunna återställa förtroendet mellan invånare och politiker. SD driver knappast någon politik alls i kommunen…
Och med allt detta sagt. Kan det vara så att enkäten bara var för lång? Och så kom frågorna om politiken sist, när folk var trötta och sura – och så svarade invånarna därefter…
Det är intressant och viktigt med en sådan här medborgarundersökning, även om upplägget och frågorna på den antagligen kan utvecklas. Det är bara att hoppas att svarsfrekvensen blir högre kommande år. Och att invånarna i fortsättningen röstar på de politiker som de har förtroende för.
===
I denna bloggserie:
- ”Medborgarundersökningen 2024 (1/3)” – 9 januari 2025
- “Medborgarundersökningen 2024 (2/3)” – 10 januari 2025
- ”Medborgarundersökningen 2024 (3/3)” – 12 januari 2025
Medborgarundersökningen 2024 (2/3)
Anm. Fortsättning på blogginlägget “Medborgarundersökningen 2024 (1/3)”.
Medborgarundersökningen 2024 ställde en mängd frågor till 1.208 invånare i Vänersborgs kommun. Det var intressanta svar trots att bara 419 personer (35%) svarade.
Idrott, motion och friluftsliv
Det var något varierande svar kring möjligheterna för “idrott, motion och friluftsliv”.
87,5% tyckte att det fanns bra utbud av friluftsområden och 73,9% att öppettiderna på kommunens idrotts- och motionsanläggningar var bra. Det var dock en minskning sedan 2022, då siffran var 81,2%.
Däremot var invånarna mindre nöjda med utbudet av belysta motionsspår, bara 57,1% var nöjda, och möjligheterna att nyttja kommunens idrotts- och motionsanläggningar, 70,0% nöjda. De två sistnämnda resultaten placerade Vänersborg bland de 25% sämsta kommunerna (av de som deltog i undersökningen). Jag tror dock att dessa siffror kommer att förbättras nu när Vänersborgs kommun har antagit en friluftsstrategi.
Underhåll av den offentliga miljön
Det ställdes många frågor i enkäten om “underhåll av den offentliga miljön”. Resultaten på de flesta frågorna blev sämre än 2022 – eller betydligt sämre. På frågan om “skötseln av gator och vägar fungerade bra” höll bara 56,3% med (65,3% år 2022) och bara 50,5% tyckte att snöröjningen var bra (61,5% år 2022). Motsvarande siffror när det gällde gång- och cykelvägarna var 66,0% (72,2% år 2022) för skötseln och 55,2% (63,9% år 2022) för snöröjningen.
Skötseln av kommunens idrotts- och motionsanläggningar fungerade bra ansåg 61,2%. Det var i stort sett samma som 2022, men bland de 25% sämsta jämfört med de andra kommunerna. Även skötseln av badplatser fick dåliga “betyg”, Vänersborg var återigen bland de 25% sämsta. Bara 67,2% tyckte att de sköttes bra jämfört med 77,5% år 2022. Efter att ha varit på Sikhall förstår jag den dåliga siffran.
Det var bättre siffror på skötseln av allmänna platser (85,6%), av naturområden (83,1%) och byggnader där kommunen har verksamhet (67,1%).
Det var väldigt många frågor om “trygghet i samhället”. De handlade dock till stor del om saker som Vänersborgs kommun inte har rådighet över, som t ex oro för att drabbas av inbrott i hemmet, bli utsatt för identitetsstöld eller sexuella trakasserier, nedskräpning och klotter i kommunen, terrorbrott osv. Med detta i åtanke kan man konstatera att tryggheten i Vänersborgs kommun är ganska dålig jämfört med andra kommuner och dessutom verkar otryggheten ha ökat sedan 2022.
Några nedslag. 93,1% av de som svarade uppgav att de är trygga där de bor när det är ljust ute, men andelen trygga sjunker till 75,6% när det är mörkt. Båda siffrorna är “sämre” än 2022. Det är viktigt att notera att 28% av kvinnorna inte kände sig trygga när det var mörkt. Siffran för män var 21,8%.
83,5% av kvinnorna kände ingen större oro för att utsättas för sexuella trakasserier (män 92,3%). Det betyder dock att var 6:e kvinna var orolig för att utsättas. Det är en alldeles för hög siffra. Nästan en fjärdedel av invånarna i Vänersborgs kommun kände oro för att utsättas för våld eller hot om våld – 23% av kvinnorna och 23,7% av männen. Det visar på att otryggheten är tämligen utbredd.
Ungefär en fjärdedel av de som har besvarat enkäten ansåg att det var problem med personer eller gäng som bråkar eller stör i kommunen. Ungefär lika stor andel tyckte att det var problem med folk som är påverkade av alkohol eller narkotika. Fler än hälften uppgav att det är problem med narkotikahandel i kommunen.
Drygt 20% ansåg att bristande eller trasig utomhusbelysning var ett problem i kommunen. Den siffran blir väl inte lägre i nästa undersökning med tanke på fullmäktiges beslut att ta ner lyktstolpar i delar av landsbygden. Hade jag valts ut att delta i medborgarundersökningen hade jag tillhört denna grupp. Belysningen är under all kritik i stora delar av Nordstan…
När jag studerar Vänersborgs siffror får jag intrycket av att människors otrygghet är alldeles för stor och det också i jämförelse med andra kommuner.
Slutligen tyckte 97% att Räddningstjänsten fungerar bra och 86% att kommunen informerar bra vid samhällsstörningar, men bara 61% att polisens närvaro i kommunen är bra.
Det tycks som om invånarna tycker att kommunens miljöarbete fungerar ok. Hämtningen av hushållsavfall fungerar bra tycker 91,6%. Det förvånande är att andelen har sjunkit tämligen mycket. 2022 var siffran nämligen hela 97,9%. Jag kan inte förklara nedgången. 84,7% anser att utbudet av återvinningscentraler är bra. Däremot svarar nästan 65% att möjligheten att återvinna avfall utan bil inte är bra i Vänersborgs kommun.
Kommunens arbete för att minska miljö- och klimatpåverkan i egna verksamheter är bra anser 69,3%, men kommunen är sämre på att informera om vad enskilda kan göra för att minska sin miljö- och klimatpåverkan. Det är bara 57,7% som tycker att kommunens information är bra.
En stor majoritet, 87,3%, anser att man i Vänersborgs kommun har möjlighet att “vara den man är och leva det liv man vill leva”. Lite drygt var 10:e person tyckte dock inte det. 74% ansåg att kommunens arbete för att förbättra integration och delaktighet i samhället skulle kunna vara bättre. Ungefär 70% tyckte att kommunens arbete för att minska diskrimineringen liksom arbetet att öka toleransen för människors olikheter skulle kunna förbättras.
Jämförelse Vänersborg och riket
Till sist en tabell som ledamöterna fick på kommunstyrelsens sammanträde i december. Den jämför resultaten i Vänersborg med de kommuner som deltog i medborgarundersökningen åren 2022 och 2024.
De siffror som är rödmarkerade är där Vänersborgs resultat försämrades jämfört med 2022, och de grönmarkerade visar således de resultat som blev bättre.
Vänersborgs kommun ligger oftast ganska nära de genomsnittliga resultaten, även om Vänersborgs resultat är något sämre än genomsnittet i riket, utom i tre fall. De största skillnaderna
i procentenheter är på området “bibliotek, kulturliv och mötesplatser”, ”idrott, motion och friluftsliv” och “underhåll av den offentliga miljön”.
När det gäller “Trygghet i samhället” finns det fyra rader. Det beror på att det var väldigt många trygghetsfrågor och här delas de upp i hur frågeställningarna var utformade. Det är dock svårt att få grepp om trygghetsfrågorna. På kommunstyrelsen fick vi en särskild tabell om trygghet. Jag återger den här:
Det som är särskilt anmärkningsvärt med denna tabell är att den visar att tilliten till andra människor är väldigt låg. Bara 62,2%, knappt 2/3 alltså, svarar att man kan lita på människor.
Om Vänersborgs kommun ska vara nöjd med andelen positiva invånare eller inte i medborgarundersökningen som helhet är upp till var och en att bedöma. För egen del tycker jag att det finns en tämligen stor ”förbättringspotential” på flera områden… Jag håller framför allt med invånarna om att kommunen borde bli bättre på välfärden. (Se “Medborgarundersökningen 2024 (1/3)”.)
Det återstår två frågeområden att redovisa. De handlar om kommunens tjänstepersoner och framför allt om politikerna. De siffrorna tänkte jag redovisa i nästa blogginlägg.
Fortsättning följer i inlägget ”Medborgarundersökningen 2024 (3/3)”.
===
I denna bloggserie:
- ”Medborgarundersökningen 2024 (1/3)” – 9 januari 2025
- “Medborgarundersökningen 2024 (2/3)” – 10 januari 2025
- ”Medborgarundersökningen 2024 (3/3)” – 12 januari 2025
Medborgarundersökningen 2024 (1/3)
Varje år gör Statistiska Centralbyrån (SCB) en medborgarundersökning. I denna får kommunens invånare tycka till om sin kommun och dess verksamheter.
Medborgarundersökningen är en attitydundersökning som genomförs på uppdrag av kommuner. Syftet är att kommunerna ska få reda på hur kommuninvånarna bedömer att kommunen sköter sina verksamheter och vilket inflytande de anser sig ha på kommunala beslut. Vänersborgs kommun är en av de 128 kommuner som deltog i medborgarundersökningen 2024. Vänersborg deltog även i undersökningarna år 2021 och 2022, men stod av någon anledning över 2023. (Se “Medborgarundersökningen 2022”.)
Under hösten 2024 fick ett slumpmässigt urval på 1.208 invånare i Vänersborgs kommun över 18 år möjligheten att svara på enkäten. Man skulle kanske kunna tro att många kommuninvånare passade på att tala om vad de verkligen tyckte om kommunen. Men det var bara 419 personer (35%) som svarade. Och det är lite tråkigt att det inte var fler. Bortfallet innebär naturligtvis att undersökningen blir mindre tillförlitlig och det är väl frågan om hur representativ undersökningen är med detta bortfall… Det har dock använts olika typer av kalibreringar och viktningar för att kompensera bortfallet.
Svarsandelen varierar mellan olika grupper. Det tydliga mönstret är att äldre svarar oftare än yngre, kvinnor oftare än män, inrikes födda oftare än utrikes födda, högutbildade oftare än lågutbildade samt höginkomsttagare oftare än låginkomsttagare. Sedan kan det naturligtvis vara ett problem att människor svarar på frågor i ämnen som de har mindre kunskap och kännedom om…
Medborgarundersökningen har tidigare fått stor uppmärksamhet. Det har t ex gått att läsa om resultaten i TTELA, men de senaste åren har jag inte sett något om undersökningarna för Vänersborgs del. På kommunens hemsida finns en kortare sammanfattning av undersökningen – se “Resultat från SCB:s medborgarundersökning”. Undersökningen har redovisats för politikerna i kommunstyrelsen och nästa vecka ska den presenteras för Demokrati- och jämställdhetsberedningen.
Är någon intresserad av undersökningen i sin helhet kan man studera resultaten av hela SCB:s medborgarundersökning för Vänersborgs kommun här.
Det första frågeområdet i undersökningen hette “Vänersborg som helhet”. 93,2% av de vänersborgare som svarade på enkäten ansåg att kommunen är en mycket eller ganska bra plats att bo och leva på. Det är ett bra resultat tycker jag, trots att det är en minskning sedan 2022 med 2%-
enheter. År 2022 var det 95,1%. Det är männen som var betydligt mer negativa än tidigare – en minskning med nästan 3,5%-enheter. Nästa fråga handlade om kommunen sköter sina olika verksamheter på ett mycket eller ganska bra sätt. Det ansåg 78,3% av kommuninvånarna, vilket var en minskning sedan föregående undersökning med 2%-enheter. Det var en stor skillnad mellan kvinnor och män. Kvinnorna var betydligt positivare, 86,2% (2022: 83,9%), än männen, 71,7% (2022: 76,5%).
När det gällde frågan “invånarnas möjlighet till insyn och inflytande över kommunens beslut och verksamheter är bra” var svaren mycket nedslående. Endast 16,3% av vänersborgarna tyckte att de hade bra insyn och inflytande. Det var dessutom en minskning från 2022, då var det 18,4%. Det var framför allt kvinnorna som hade blivit mer negativa. Bara 11,4% ansåg att de hade bra insyn och inflytande mot 15,2% för två år sedan. För männen var motsvarande siffror 20,6% mot 21,0% år 2022.
Helhetsbetyget på Vänersborgs kommun sammanfattas på sätt och vis i frågan om man “kan rekommendera andra att flytta till kommunen”. Det kunde 59,5% av de svarande, även det en minskning, med 1,6%-enhet, jämfört med 2022. Både kvinnor och män har blivit mer negativa. Även svaren på denna fråga borde få politikerna att tänka till, 40% skulle alltså inte rekommendera människor att flytta till Vänersborgs kommun…
Skola och omsorg
Nästa frågeområde handlade om skola och omsorg. Invånarna i Vänersborgs kommun svarade så här:
Det är slående att siffrorna för 2024, med ett undantag, sjönk jämfört med 2022. (Siffrorna sjönk även 2022 jämfört med 2021.) Det finns helt klart förbättringspotential på flera områden… Som jag uppfattar svaren vill vänersborgarna se större satsningar på välfärden, dvs på skola, vård och omsorg. Det var för övrigt männen som, med ett undantag, var orsak till de sämre resultaten. Skillnaderna mellan könen syns i följande tabell:
Jag har svårt att hitta någon förklaring till skillnaderna i svar mellan kvinnor och män.
Resultaten på frågeområdet “Boende och boendemiljö” var överlag positiva. Det ser ut som om kommuninvånarna trivs med sitt boende. Men kan man verkligen tolka siffrorna på det sättet, tänker jag. Frågorna ställdes på följande sätt:
“Hur viktigt tycker du att följande saker är i din boendemiljö?”
Det handlar om tyst och lugnt, platser för barn att leka på, närhet till natur, livsmedelsaffär, skola och barnomsorg, parkeringsmöjligheter osv. Den genomsnittliga bedömningen var något bättre än riket. Men de som svarade kan ju tycka att detta är viktigt, fast det inte uppfylls där man bor…
Jag noterar också att mindre än hälften (43,4%) tyckte att det var viktigt att det var en “blandning av människor från olika kulturer eller bakgrund” i boendemiljön.
Lokala arbets- och utbildningsmöjligheter
Omkring 80% av kommuninvånarna tyckte att det fanns bra möjligheter att bo kvar i kommunen och genomföra eftergymnasiala studier eller att bo kvar och ha ett arbete inom rimligt avstånd från bostaden.
Samhällsservicen fick höga siffror, men det handlade inte om kommunal service utan tillgång till hälso- och sjukvård på rimligt avstånd samt ett bra utbud av livsmedelsaffärer, paketutlämningsställen, internetuppkoppling etc.
På området “resor och kommunikationer” var Vänersborgs resultat positiva. På 4 av 8 frågor låg Vänersborg bland de 25% bästa kommunerna som deltog i medborgarundersökningen. Det handlade om utbud (92,8%) och säkerhet (83,9%) på gång- och cykelvägar, möjligheter att enkelt använda kollektivtrafik till fritidsaktiviteter (55,6%) och möjligheterna att
enkelt kunna transportera sig med bil (98,0%). Vänersborg hade också förbättrat sig på dessa områden jämfört med den förra undersökningen. Här hade jag nog trots allt velat se en bättre siffra på kollektivtrafik till fritidsaktiviteter och sämre på enkelheten att ta bilen…
De låga resultaten på möjligheterna “enkelt använda kollektivtrafiken för vardagliga resor” (61,7%) och att enkelt kunna göra längre resor från kommunen utan bil (58,4%) beror antagligen på att järnvägsbron var borta i höstas (och är fortfarande). Den sämsta siffran fick kommunens utbud av laddningsstationer, 18,0%. 2022 var siffran ännu sämre, 16,8%. Det pågår dock arbete i kommunen för att utveckla detta område.
Bibliotek, kulturliv och mötesplatser
Frågeområdet “Bibliotek, kulturliv och mötesplatser” hade växlande resultat 2022. Sämst “betyg” fick frågorna om bibliotek, men det hade sannolikt att göra med den ombyggnation av huvudbiblioteket som pågick.
I denna undersökning, 2024, var det bra siffror på biblioteket. Däremot skulle siffrorna ha kunnat bli betydligt bättre när det gällde utbud av caféer och restauranger (vilket jag i och för sig har svårt att förstå), ställen för unga respektive äldre att träffas på och det lokala kultur- och nöjeslivet.
Kommunens arbete för att främja det lokala kulturlivet skulle kunna vara bättre…
Medborgarundersökningen ställde betydligt fler frågor…
Fortsättning följer i inlägget ”Medborgarundersökningen 2024 (2/3)”.
===
I denna bloggserie:
- ”Medborgarundersökningen 2024 (1/3)” – 9 januari 2025
- “Medborgarundersökningen 2024 (2/3)” – 10 januari 2025
- ”Medborgarundersökningen 2024 (3/3)” – 12 januari 2025
Sponsoravtal IFK 2024 (2/2)
Anm. Fortsättning på inlägget “Sponsoravtal IFK 2024 (1/2)”.
I utbyte mot de åtaganden och tjänster som IFK Vänersborg ska leverera enligt sponsringsavtalet åtar sig Vänersborgs kommun att:
“utbetala ett ekonomiskt stöd om 150.000 kronor per år (ex moms, reklamskatt, produktion och tryck) under Avtalets löptid. Reklamskatten tillkommer på fakturan.”
Det är faktiskt en höjning av stödet med 25.000 kr. Eller om man så vill, en slags indexuppräkning. IFK har nämligen fått 125.000 kr ända sedan åtminstone 2011.
Som tidigare utbetalar kommunen en extra bonus om IFK herr respektive IFK dam når slutspel i elitserien. Bonusen för IFK herr är på 20.000 kr, en höjning med 5.000 kr, om laget går till kvartsfinal. Det blir ytterligare 20.000 kr om det blir semifinal och 20.000 kr extra vid final. Förra året skulle IFK herr också få en bonus om laget tog SM-guld. Det är dock borttaget i år.
IFK:s damlag får 10.000 kr om laget går till semifinal och ytterligare 10.000 kr vid final. Det tycks dock inte vara aktuellt i år, vilket det antagligen inte är för herrarna heller.
IFK Vänersborg ska från och med årets sponsringsavtal tillhandahålla regelbundna rapporter till kommunen om hur stödet används och vilka resultat som uppnås. Samtidigt som det står om “regelbundna rapporter” så ska parterna enligt avsnitt 8 i avtalet:
“gemensamt följa upp och utvärdera Avtalets genomförande minst en gång per år.”
Detta är mer än enbart en rapport. Vid ett sådant här tillfälle ska IFK nämligen:
“bjuda in och redovisa hur stödet har använts samt vilka resultat som har uppnåtts. Ett utgående Avtal ska alltid utvärderas med utgångspunkt i om Avtalet har genererat den nytta som förväntades.”
Det ska bli intressant att så småningom läsa vad en sådan utvärdering och analys kommer fram till.
“Avtal om sponsring – IFK Vänersborg säsong 2024/2025” har kompletterats med avsnitt som vi är vana vid att se på “riktiga” affärsavtal. Det är avsnitt som “Ansvar”, ”Förtida upphörande”, “Ändrade förhållanden”, “Överlåtelse” och “Tvist och tillämplig lag”. Det är, som jag förstår, inga konstigheter.
Så är det inte heller med avsnittet “Force Majeure”.
I avtalet räknas det upp ett antal oförutsedda händelser som gör att parterna inte kan anses vara ansvariga för brister i uppfyllandet av de förpliktelser som överenskommits i avtalet. Det kan gälla:
“myndighets ingripande, strejk (såväl Avtalsenlig som Avtalsstridig), lockout, blockad, omfattande brand eller översvämning, allvarlig olyckshändelse, epidemier/pandemier, karantäner eller liknande situationer eller annan liknande omständighet utanför parts kontroll”
Det jag seriöst undrar över är hur arenans status kan påverka avtalet. Det är ju ingen hemlighet att arenataket läcker och att det är fukt i väggarna. Marken rör sig och det är sättningar. Fönster har tidigare under åren gått sönder.
I juni 2023 beslutade kommunfullmäktige därför att avsätta 20,8 milj kr för att åtgärda taket (och sätta upp en ny belysning). Knappt 2 månader senare, den 9 augusti, redovisade Nordisk Byggskadeutredning (NOBAB)
utredningen “Arena Vänersborg – Kontroll av takkonstruktion och inläckage” med fotobilaga. Rapporten beskrev mycket omfattande skador som behövde omfattande åtgärder. Niklas Johansson på TTELA konstaterade (se TTELA “Arena Vänersborg läcker – vattnet går in och pengarna ut”) helt riktigt att NOBAB ändå inte hade gjort en fullständig kontroll av arenan:
”När alla utvändiga arbeten är färdigställda utförs invändiga inspektioner för att fastställa omfattning av invändiga skador.”
Vänsterpartiet begärde en utredning men kommunfullmäktige sa nej. I budgetbeslutet i juni i år avsattes istället 18,9 milj kr till arenan för nästa år (2025). De styrande partierna räknade med att en ny belysning skulle vara på plats redan i år. Samhällsbyggnadsförvaltningen räknade sedan ”baklänges”, vilka åtgärder skulle de avsatta pengarna räcka till? Pengarna får då användas till att åtgärda de mest akuta bristerna i arenan. Det skulle egentligen behövas betydligt mer pengar. En stor fara, och risk, är att de beslutade investeringarna och åtgärderna inte räcker till för att driva arenan ens de närmaste åren. (Se “Läget för Arena Vänersborg?”.) Inget företag har så vitt jag vet åtagit sig att åtgärda arenataket. Vad händer med sponsringsavtalet om arenan blir obrukbar? Arenans skick är ju onekligen inte utanför kommunens kontroll…
Det kan för övrigt noteras att i år finns ingen bilaga till avtalet som det av någon outgrundlig anledning fanns förra året. (Se “Kommunens sponsoravtal med IFK”.)
Avtalet är undertecknat den 18 december av IFK Vänersborgs ordförande Johan Carlén och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S).
Det här var i stort sett innehållet i avtalet mellan Vänersborgs kommun och en av kommunens alla föreningar – IFK Vänersborg. Det finns många kommuner i vårt avlånga land som sluter denna typ av sponsoravtal med enskilda klubbar, ofta med betydligt större summor… (Gripen t ex får 750.000 kr av Trollhättans stad.) Och kanske är sponsringen och marknadsföringen värd pengarna för Vänersborgs kommun. Det vet jag inte, men förhoppningsvis kommer den framtida utvärderingen att ge svar.
Jag kan tänka mig att andra föreningar och klubbar i Vänersborg sneglar lite avundsjukt på IFK Vänersborg och sponsringsavtalet med kommunen. Och det kan man ha en viss förståelse för… Å andra sidan så ligger ju faktiskt IFK i bandyns högsta serie. Och det torde betyda i varje fall ett visst marknadsmässigt “övertag” – och genomslag. IFK torde dock behöva betydligt mer sponsorpengar för att kunna konkurrera med de allra bästa lagen. Dit torde dock inte Gripen räknas…
Men så är det ju också så att innebandyklubben IBK Vänersborg har ett liknande sponsringsavtal som IFK. Och IBK ligger inte i innebandyns högsta serie… Kommunen och IBK Vänersborg undertecknade avtalet den 16 december, två dagar före kommunens avtal med IFK. Det kanske förklarar varför IBK fortfarande inte har kommunens logga på sin webbplats. Fast IBK har ju haft ett sponsringsavtal med kommunen även tidigare…
Vänersborgs kommun åtar sig att ge ekonomiskt stöd till IBK Vänersborg på 40.000 kronor per år. Det är samma syfte med detta avtal som kommunens med IFK. Det torde innebära att även innebandy är ett varumärke för Vänersborgs kommun.
Vad jag vet har inga andra föreningar sponsoravtal med kommunen i år, men 2023 hade Vänersborgs IF (VIF) ett avtal. Det finns emellertid inga tecken på att VIF har något avtal innevarande år. På VIF:s hemsida räknas flera så kallade ”partners” upp, men Vänersborgs kommun är inte en av dem. Jag har dock för
säkerhets skull skrivit till kommunen och ställt frågan om VIF har ett avtal även 2024 och 2025.
Kanske kan IBK Vänersborgs avtal med kommunen innebära att alla andra föreningar och klubbar nu kan teckna sponsringavtal med Vänersborgs kommun. Kommunen ska ju behandla alla lika…
PS. Det var tänkt att bli två inlägg om sponsringsavtalet mellan kommunen och IFK Vänersborg. Nu inser jag att det finns mer att skriva om, bland annat utifrån de kommentarer jag fick på det första inlägget – se här.
===
I denna bloggserie:
- ”Sponsoravtal IFK 2024 (1/2)” – 28 december 2024
- ”Sponsoravtal IFK 2024 (2/2)” – 29 december 2024
- ”Sponsring – tydliga regler och riktlinjer? (1)” – 1 januari 2025
- ”Sponsring 2: Evenemang och marknadsföring” – 3 januari 2025
- ”Sponsring 3: Öppenhet och transparens?” – 5 januari 2025
Sponsoravtal IFK 2024 (1/2)
För alla bandyfantaster i Vänersborg, och Trollhättan, och faktiskt på många andra håll i landet, är Annandag Jul lite av julens och kanske till och med årets höjdpunkt. Den 26 december, när Stefan har namnsdag, spelas av tradition derbymatcher.
I år hade IFK Vänersborg hemmamatch mot Gripen Trollhättan precis som Bollnäs hade mot Edsbyn och Vetlanda mot Åby/Tjureda. Och ej att förglömma, Nässjö mot Tranås – det gamla klassiska smålandsderbyt mellan de tidigare storlagen. Numera huserar de dock sedan flera år tillbaka i allsvenskan.
IFK Vänersborg vann som bekant över ärkerivalen från Trollhättan med siffrorna 5-3 – inför hela 4.523 åskådare. Tränarparet, bröderna Mayborn, har gjort underverk med laget. De har fått ihop ett hyfsat slagkraftigt lag av spillrorna av det gamla som åkte ur Elitserien förra säsongen. På Annandagen visade spelarna en vilja som verkade ha chockat de gulsvarta Gripenspelarna. IFK visade återigen vem som är herre i Tvåstad… Inte heller 2024 kunde Gripen alltså bryta (se TTELA “Gripens derbyspöke lever vidare”):
“annandagsförbannelsen mot antagonisten IFK Vänersborg (ett kryss, åtta förluster i elitseriesammanhang)”
TTELA håller på att dokumentera IFK Vänersborgs fall och uppgång. Det ska resultera i en dokumentärfilm som TTELAs chefredaktör Fredrik Hofflander redan nu jämför med dokumentärerna på Netflix… (Se TTELA “Även Gripenfans kommer att gilla TTELA:s dokumentär om IFK Vänersborg”.)
“genialiskt eller storhetsvansinne?”
Frågar sig Hofflander. Den som lever får se. I bandykretsar i Vänersborg blir filmen säkert en succé. I Trollhättan är det redan tummen ner för projektet.
IFK:s seger över Gripen passade för övrigt bra som en slags sportslig bekräftelse på den överenskommelse som slöts för bara drygt en vecka sedan, den 18 december, mellan IFK Vänersborg och Vänersborgs kommun. Det var “Avtal om sponsring – IFK Vänersborg säsong 2024/2025”.
Sponsoravtalet mellan kommunen och IFK har i stort sett likadant ut sedan åtminstone 2010, även om det från början kallades ”marknadsföringsavtal”. Avtalet för säsongen 2024/2025 har dock medfört en del förändringar, mestadels formella men även några nyheter i själva innehållet.
Syftet med det nyligen påskrivna avtalet är att:
“reglera villkoren för kommunens ekonomiska stöd till Föreningen för att främja föreningslivet och därigenom bidra till att stärka Vänersborgs kommuns varumärke. Föreningen åtar sig att medverka till exponering av kommunen samt att sprida kunskap om Vänersborgs kommun och dess verksamheter genom motprestationerna/åtagandena”
Det är en ny skrivning, och jag kan inte riktigt förstå den första meningen. Hur skulle sponsorpengar till IFK kunna främja föreningslivet – i någon annan förening än just IFK? Och hur kan ett “främjat föreningsliv” i IFK stärka kommunens varumärke? Såvida inte bandy är ett varumärke för Vänersborg…
En stor nyhet är att avtalet också gäller IFK Vänersborgs damlag. Tyvärr förlorade damlaget på Annandagen borta mot Sandviken med utklassningssiffrorna 24-0.
IFK:s åtaganden och motprestationer i avtalet är för det första “dräktreklam”. Det innebär att IFK Vänersborg, både herrar och damer, ska ha “kommunens märke” på matchdräkterna. Kommunen får vidare två reklamplatser i arenan. Det sistnämnda är lite intressant kan jag tycka när kommunen äger arenan… IFK ska också presentera:
“Kommunen som platinapartner på Föreningens hemsida med logotyp och länk”
Det gäller även presentationer på IFK Vänersborgs Linkedin, Instagram och Facebook.
En nyhet i avtalet för i år är också isreklamen:
“Vänersborgs kommunvapen med en placering som är synlig i TV-sändningar”
Vänersborgs kommun ska vidare presenteras som stor matchvärd vid två elitseriematcher för IFK herr. Då ska kommunen också ha möjlighet, vilket är en nyhet, att presentera sin verksamhet i arenans foajé och också att boka konferenslokal eller annan plats i arenan samt:
“Representant för Kommunen intervjuas i halvlek och ges möjlighet att framföra relevant budskap om kommunen och dess verksamheter.”
Detta kan kanske bli ett uppdrag för kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Mats Andersson (C). Centerpartiet i Vänersborg sponsrar nämligen också IFK Vänersborg. Partiet är en så kallad “bronspartner”.
Det blir man för 10.000 kr per säsong. Och då ingår också reklamplats i arenan. Sponsringen sker antagligen med pengar som C bland annat har fått från kommunens skattebetalare i form av partistöd.
I IFK:s motprestationer/åtaganden gentemot Vänersborgs kommun ingår också:
“Representanter från Kommunen har rätt att aktivt delta vid Familjefesten och erhålla 20 matchbiljetter på ståplats samt Bandyfesten och erhålla 15 matchbiljetter till ståplats som del i matchvärdskapet.”
Precis som tidigare år kommer kommunen att bjudas in till IFK:s nätverksträffar. 2-3 representanter från kommunen kan delta under säsongens ca 10 träffar. Dessa nätverksträffar verkar för övrigt vara populära och dra en hel del människor.
Kommunen får ytterligare tjänster av IFK:
“10 säsongs/entrébiljetter/loge till sittplats på läktaren/kommunens egna loge ingår som del i Avtalet. Dessa gäller såväl herr- som damlagets matcher och under hela säsongen inklusive ev. slutspel.”
Det är oklart, för mig, vilka som får tillgång till biljetterna, kanske personalklubben? (Det är dock inget som IFK är inblandat i.) Hittills har ingen under säsongen (det var före annandagens derby) använt kommunens loge.
I nästa inlägg ska jag bland annat beskriva kommunens åtaganden, och ett för mig tidigare okänt sponsringsavtal med en annan förening i kommunen.
Fortsättning följer i blogginlägget ”Sponsoravtal IFK 2024 (2/2)”.
===
I denna bloggserie:
- ”Sponsoravtal IFK 2024 (1/2)” – 28 december 2024
- ”Sponsoravtal IFK 2024 (2/2)” – 29 december 2024
- ”Sponsring – tydliga regler och riktlinjer? (1)” – 1 januari 2025
- ”Sponsring 2: Evenemang och marknadsföring” – 3 januari 2025
- ”Sponsring 3: Öppenhet och transparens?” – 5 januari 2025
Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?
Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer”.
Kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun har enhälligt antagit etiska riktlinjer för förtroendevalda. Frågan är om alla förtroendevalda politiker följer dem…
Det är naturligtvis en känslig fråga. I de allra flesta fall i kommunfullmäktige och nämnderna följs de. Överlag skulle jag vilja säga att själva beteendet, uppförandet, politiker emellan, och politiker-tjänstepersoner, följer riktlinjerna. Det är snarare nästan för “snällt”. Men visst förekommer det övertramp. Om någon politiker anklagar en annan för t ex lögn är det kanske att gå över gränsen. Särskilt om det inte är sant. Och det har ju hänt (se “KF-beslutet om budget 2025”):
“Ja, nu är det andra året som jag får säga till YY att jag tycker det är tragiskt att komma med en ren lögn inför våra anställda inom kommunen…”
Visst kan någon ljuga även i kommunfullmäktige, men i det här fallet var det alltså inte så. YY replikerade och visade att hen hade rätt. Då borde hen åtminstone fått en ursäkt kan man tycka. Eller kanske i efterhand när personen ifråga hade haft tid för eftertanke…
Härskartekniker som de är definierade i kommunens etiska riktlinjer (se “Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer”) används även de i de politiska diskussionerna i Vänersborg. “Undanhållande av information” är till exempel inte helt ovanligt. (Se “Politiker och tjänstemän 6: Motargument”.)
Här skulle man kanske kunna påpeka hur den svenska vittneseden lyder:
”Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete att jag ska säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra”.
Det innebär att om ett vittne inte säger “hela sanningen”, om hen är tyst om och undanhåller något som har med målet att göra, dvs förtiger, då säger man inte sanningen. Och då, ja, då ljuger man…
“Osynliggörande” förekommer ibland och “förlöjligande” kan ske ganska så obemärkt och försåtligt att nästan bara den drabbade noterar det.
Den som ska upprätthålla de etiska riktlinjerna och mötesordningen i praktiken är ordförande. Naturligtvis bör mötesdeltagarna vara införstådda med reglerna, respektera och följa dem, men det är ordförande som har det yttersta ansvaret för att mötesdeltagarna håller sig till reglerna, de etiska riktlinjerna och lagarna. Och det är inte alltid en enkel uppgift, även om min uppfattning är att det generellt fungerar bra i Vänersborgs kommun.
Det kan däremot finnas en annat problem. Det händer ibland att ordförande i flera sammanhang missförstår sin ordföranderoll.
Jag frågade Chat GPT hur en ordförande bör uppträda i sin roll som ordförande:
“Ordföranden för ett möte har viss rätt att ta ordet när som helst, men det bör ske med hänsyn till mötesordningen och de regler som gäller för att upprätthålla en rättvis och effektiv diskussion.
Vanligtvis har ordföranden ansvar för att:
- Hålla mötet strukturerat och effektivt – Ordföranden kan ingripa
för att påminna om dagordningen, stoppa ovidkommande diskussioner eller föra samtalet tillbaka till det aktuella ämnet. - Klara upp oklarheter – Om en fråga är otydlig eller om mötesdeltagarna behöver hjälp med att hålla sig till ämnet, kan ordföranden ta ordet för att ge vägledning.
- Förklara regler eller beslutsprocesser – Vid behov kan ordföranden ta ordet för att förklara procedurfrågor, exempelvis hur en omröstning går till.
Dock förväntas ordföranden inte använda sin position för att dominera diskussionen. Det är i regel viktigt att ge övriga deltagare en chans att uttrycka sina åsikter och att endast använda
sin rätt att tala när det behövs för att leda mötet framåt.”
Ordförandena missförstår ibland sina roller, även i kommunala nämnder och styrelser. De använder “sin position för att dominera diskussionen”. Ordförande tar t ex ordet helt när hen vill utan att respektera talarordningen. Det är som jag ser det att missbruka sin roll. Ofta sker det, särskilt i vissa nämnder, till och med när någon annan ledamot har ordet. Ledamöter avbryts helt enkelt, och till och med ifrågasätts innan de får tala till punkt.
Det är helt enkelt så att de etiska riktlinjer som har antagits i kommunen (se “Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer”) också gäller alla ordförande i nämnder och styrelser:
- “inte avbryter utan väntar på din tur i talarordningen”
- ”avstår från att kommentera när du inte har ordet”
Min erfarenhet är att detta är ett ganska vanligt beteende av ordförande i möten i väldigt många sammanhang, även i t ex ideella föreningar. Men det är inte desto mindre viktigt att påpeka att detta är ett felaktigt sätt att använda sin roll som ordförande.
Det finns även ordförande som ibland behandlar sina politiska motståndare annorlunda än partivännerna. Det händer till och med att vissa ordförande låtsas om att de inte ser att en politisk motståndare begär ordet. Det kan också förekomma att en ordförande har längre inledningar i ett ärende för att påverka ledamöterna att rösta på ett visst sätt. Då kan även ovidkommande och osaklig information delges nämnden i samma syfte. Det ska dock sägas att det här är väldigt sällsynt i Vänersborgs kommun.
Med detta påpekande tänker jag avsluta denna långa bloggserie. Jag har skrivit den på grund av min besvikelse över hur de styrande partierna, särskilt socialdemokrater och (vissa) centerpartister, beter sig i kommunala politiska sammanhang.
Förhoppningsvis kan en förbättring ske. Vägen dit tror jag går genom att de styrande partierna diskuterar förhållandena mellan politiker och politiker, men även relationen politiker och tjänstepersoner.
Anm. Kanske skulle blogginlägget ”Medborgarundersökningen 2024 (3/3)” tillhöra denna bloggserie. Inlägget redovisar vad invånarna i Vänersborgs kommun ansåg om sina politiker och tjänstepersoner.
==
I denna bloggserie:
- ”Politiker och tjänstemän 1: Allt OK” – 2 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK” – 3 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 3: Lagar” – 6 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?” – 7 oktober 2024
- ”Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker” – 21 november 2024
- ”Politiker och tjänstemän 6: Motargument?” – 1 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 7: Etiska riktlinjer” – 2 december 2024
- ”Politiker och tjänstemän 8: Följs riktlinjerna?” – 15 december 2024
- ”Medborgarundersökningen 2024 (3/3)” – 12 januari 2025
Phishing med bottennapp
Som läsare av denna blogg vet så hade kommunens förtroendevalda revisorer:
“identifierat risker relaterat till kommunens övergripande arbete med IT- och informationssäkerhet.”
Revisorerna bestämde därför att de skulle testa de anställdas medvetenhet och kunskap på IT-området. (Se “IT: Dyrbar phishing gav napp”.) Och när de ändå hade dessa planer ville de vara riktigt noggranna och göra en komplett och fullödig test. Revisorerna ville göra en övning som verkligen påvisade hur det stod till med medvetenheten hos kommunens anställda – en granskning av IT-säkerheten i praktiken. Dessutom ville de göra en uppföljning och utvärdering med intervjuer, enkäter och statistik.
Revisorerna igångsatte en fejkad (falsk, påhittad) phishing-attack mot kommunens 4.613 anställda och politiker. De var nyfikna på hur många av medarbetarna som skulle lämna ut sina användaruppgifter, dvs e-postadress och lösenord. Det är nämligen något som man absolut aldrig får göra.
Resultatet blev som bekant så där. Det var 98 medarbetare (2,1 %) som klickade på länken i e-postmeddelandet och 27 (0,6%) som skrev in sina användaruppgifter på den fejkade sidan. Procentuellt var det alltså tämligen få som blev lurade, men hade det varit på allvar hade det egentligen kunnat räcka med att en enda användare hade brustit i medvetenhet. Som EY konstaterade:
“vid en verklig attack kan [det] räcka med att endast en användare uppger sina användaruppgifter för att den cyberkriminella aktören ska kunna utföra ett lyckat intrång och, i värsta fall, ta kontroll över kommunens IT-miljöer.”
Men sedan kom den stora överraskningen för revisorerna. Eller ska vi säga den stora chocken?
Det visade sig att någon, eller några, på IT-kontoret på eget initiativ hade gått ut och varnat alla medarbetare för att en sådan här fejkad övning skulle genomföras senare under dagen. De förtroendevalda revisorerna skrev i ett missiv till rapporten från EY:
“Vi revisorer noterar att IT-avdelningen, trots överenskommelse om att inte förvarna om det simulerade angreppet, valt att på eget initiativ på förhand publicera information om e-postutskicket på intranätet.”
Avslöjandet från IT-kontoret undergrävde och förstörde hela syftet med phishing-attacken. Och visst skulle man kunna skratta åt eländet. Det var ett veritabelt bottennapp.
Men det visar sig att det var ett mycket dyrbart bottennapp.
Jag begärde ut fakturan för phishing-attacken. Hela attacken med mejl, ”gillrande av fälla”, intervjuer, enkäter, rapport mm, kostade revisorerna 225.000 kr.
Eventuella skratt fastnar i halsen…
Granskningsrapporten har nu översänts till kommunstyrelsen. Revisorerna vill ha ett svar senast den 7 februari 2025 om vilka åtgärder som ska vidtas med anledning av rapporten.
Det stora frågan just nu är emellertid – vem ska betala fakturan? Ska revisorerna göra det? Eller ska IT-kontoret som saboterade hela phishing-attacken stå för kostnaden…?
SonRise och nytt avtal (3)
Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “SonRise och de hemlösa (2)”.
Kommande vecka, på torsdag den 12 december, ska socialnämnden besluta i ärendet “Idéburet offentligt partnerskap (IOP) med Sonrise gällande akutboende”. (Se “SonRise och kommunen (1)”.)
Beslutsförslaget är:
“Socialnämnden beslutar fortsatt ingå idéburet offentligt partnerskap med SonRise avseende övernattning och social samvaro för akut hemlösa, i enlighet med bilaga. Avtalet innebär en kostnad om 1.760 tkr avseende hyra för lokal, avseende bidrag till personalkostnader motsvarande 3 medarbetare, larmenheter samt vid behov rondering av fastigheten finansieras inom socialnämndens ram 2025.”
SonRise ser ett behov av fler personal på akutboendet på Sandelhielmsgatan, och det gör också socialförvaltningen. Förvaltningen föreslår därför socialnämnden att utöka bidraget så att det motsvarar kostnaderna för 3 personer i stället för som tidigare en (1). Jag tror att det är ett riktigt beslut, en personalförstärkning är nödvändig.
I underlaget skriver förvaltningen att utvärderingen av verksamheten visar:![]()
“fina resultat avseende styrkor i samarbete, nyttan med akutlogin i denna form, gästernas positiva upplevelse samt professionens positiva beskrivningar.”
Det är möjligt att socialnämnden har tagit del av denna utvärdering, men den finns inte med i underlaget. Det tycker jag är tråkigt, även utomstående som är intresserade ska kunna ta del av sådana dokument, t ex intresserade gruppledare för Vänsterpartiet.
Målen i överenskommelsen/avtalet mellan SonRise och Vänersborgs kommun för de gångna två åren var att 1) minska den akuta hemlösheten, 2) erbjuda social gemenskap och ökad livskvalitet, 3) ökad trygghet och hälsa för individen, 4) möta fysiska behov så som mat, kläder, tvätt och övernattning och 5) genom samtal kunna vägleda människor vidare och sätta upp mål. Det skulle ha varit intressant att t ex få veta hur mycket den akuta hemlösheten minskade i kommunen och hur samtalen med de hemlösa har väglett dem att sätta upp mål, och i så fall vilka mål.
Det är följaktligen omöjligt för en vanlig invånare i Vänersborgs kommun att avgöra om de överenskomna målen är uppfyllda eller inte. Det är för övrigt samma mål för verksamheten som ska gälla i fortsättningen också.
Socialförvaltningens förslag är att överenskommelsen/avtalet ska förlängas i övriga delar också – med några smärre förändringar. I mitt förra blogginlägg (se “SonRise och de hemlösa (2)”) hade jag några synpunkter på ändringar i avtalet. De synpunkterna har även framförts till ansvariga men har inte fått något gehör. Det står t ex ingenting i det nya avtalet om varken avstängningar eller portningar.
Det som med en stor portion god vilja skulle kunna tolkas som ett ökat kommunalt engagemang när det gäller portningarna är en ny skrivning i avsnittet “kommunens åtagande”:
“Nära samarbete genom arbetsgrupp, styrgrupp och stöd inom de områden där det finns behov av det.”
Jag vet inte vem som avgör om det “finns behov” (om det nu finns behov), om portningsproblematiken kan vara ett sådant behov eller hur förpliktigande skrivningen är överhuvudtaget. Det är i varje fall inget svar om portningarna. Arbets- respektive styrgruppen möts för övrigt 4 gånger per år.
Det finns däremot en ny punkt i åtagandena för SonRise som socialchefen skriver är tänkt att gripa sig an problemen kring dokumentationen av avstängningar, portningar, “incidenter” osv:
“Redovisa könsuppdelad statistik avseende antal personer som inte kunnat möjliggöras övernattning tertialvis till socialförvaltningen.”
Den skrivningen är som jag ser det helt otillräcklig. Statistik över antal som inte kan erbjudas plats är definitivt inte samma sak som “incidentrapporter” eller social dokumentation över avvisningar eller portningar. När nu socialnämnden föreslås att utöka det ekonomiska bidraget till att möjliggöra anställningen av ytterligare 2 personer på akutboendet så bör möjligheten, och kravet, att dokumentera bli helt genomförbart, om det nu inte har varit det tidigare.
Det är förvånande att socialförvaltningen inte ser nödvändigheten av en, så att säga, riktig dokumentation. Det torde också vara, kan jag tycka, nödvändigt för att kunna säkerställa kvalitén på verksamheten. Det är ju faktiskt en uppgift och verksamhet som socialnämnden har ansvar för…
I socialtjänstlagen står det i 4 kap 1 § om socialnämndens ansvar:
“Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.”
Det är som synes en ganska “bred” skrivning i lagtexten. Hur lagen ska tolkas i konkreta situationer brukar ske genom domar i högsta instans som då blir prejudicerande. Högsta Förvaltningsdomstolen meddelade en sådan dom den 10 november 2022 (Mål nr 551-22) om just tolkningen av denna paragraf:
“I rättspraxis har dock rätt till bistånd genom tillhandahållande eller ombesörjande av bostad, som uppfyller kraven på skälig levnadsnivå, ansetts föreligga när den enskilde är helt bostadslös och har speciella svårigheter att på egen hand skaffa bostad (RÅ 1990 ref. 119 och RÅ 2004 ref. 130). Sådana speciella svårigheter kan exempelvis föreligga till följd av att den enskilde lider av psykisk sjukdom, har en missbruksproblematik eller har betydande ekonomiska problem.”
Det är svårt att tro att Vänersborgs socialnämnd kan uppfylla socialtjänstlagen utan dokumentation av denna verksamhet i allmänhet och vid avvisningar och portningar i synnerhet. Eller om portningar, utan att några andra lösningar erbjuds istället, överhuvudtaget är förenligt med lagen.
Som jag ser det måste socialnämnden hur som helst tydliggöra i avtalet/överenskommelsen vilka regler som gäller kring avvisning och portning samt längden på portning.
Det är en viktig nyhet i den nya överenskommelsen/avtalet mellan socialnämnden/-förvaltningen och SonRise. I det “gamla” avtalet, som fortfarande gäller några veckor, står det under rubriken “SonRise åtagande”:
“Erbjuda respektfull och lugn övernattningsmiljö.”
Det föreslås nu ska ändras till:
“Drogfri övernattningsmiljö”
Det tolkar i varje fall jag som att de som kommer påverkade till SonRise akutboende kommer att bli avvisade vid dörren. “Övernattningsmiljön” kan ju knappast vara “drogfri” om det finns påverkade personer i något eller några av rummen. Den här ändringen ger upphov till flera frågor.
Ska SonRise införa drogtester vid entrédörren? Och visitation av väskor? Ska det utföras drogtester i rummen? Och så vidare… Fast det är vad jag förstår bara polis (och väktare?) respektive läkare som får utföra sådana åtgärder.
Det är ingen hemlighet att de flesta av kommunens hemlösa har ett missbruk. Jag förstår därför inte den nya skrivningen. Särskilt inte som det står i både det “gamla” och nya avtalet:
“Visionen är att hjälpa människor ur ev. missbruksproblematik och möjliggöra att de kan få egen bostad och arbete.”
Hur ska man kunna hjälpa människor ur missbruksproblematik om de inte får övernatta på SonRise? Den “gamla” skrivningen, “Erbjuda respektfull och lugn övernattningsmiljö”, bör stå kvar.
Det finns ytterligare en viktig aspekt…
Flera av kommunens hemlösa har missbruksproblem, antagligen de flesta. Några av dem är med i Västra Götalandsregionens sprututbytesprogram. Jag är av olika skäl ingen anhängare av sprututbyte, men det är lagligt och det erbjuds av regionen.
På VG-regionens hemsida står det (se NU-sjukvården “Sprututbytesmottagning”):
“Du som injicerar droger intravenöst och är 18 år eller äldre är välkommen till oss för att byta dina sprutor och kanyler.”
Med tanke på VG-regionens inställning i frågan kring sprututbyte så ser jag det som tämligen omöjligt att genomföra drogtester på SonRise akutboende men också att t ex ta ifrån någon sprutor och kanyler som vederbörande har fått av regionen. Och som sagt, jag tvivlar på att personalen på SonRise eller kommunen har dessa befogenheter.
Slutligen, i överenskommelsen/avtalet står det fortfarande att verksamheten gäller:
“Människor hemmahörande i Vänersborgs kommun som av olika anledningar befinner sig i akut hemlöshet.”
Trots det är tre platser just nu reserverade för Trollhättans Stad.
Det förslag till överenskommelse/avtal mellan socialnämnden och SonRise bör omarbetas på några punkter innan det kan antas. Men att överenskommelsen/avtalet sedan ska gälla är självklart. SonRise gör, som jag skrivit flera gånger tidigare, ett mycket bra arbete för de kommuninvånare som har blivit hemlösa.
Socialnämnden har även ett annat “projekt” på gång, vid sidan av partnerskapet med SonRise. Nämnden arbetar med att införa konceptet “Bostad först” i Vänersborg – som ett komplement till kommunens hemlöshetsarbete. Utgångspunkten för konceptet “Bostad först” är att ett tryggt eget boende är en förutsättning för att kunna göra något åt sina livsproblem, t ex ett missbruk. (Se “KS: Både enigt och oenigt”.)
Vänersborgs kommun börjar ta tag i frågan om hemlöshet. Det är på tiden. Jag hoppas att arbetet fortsätter och att ingen ska behöva uppleva hemlöshet inom en snar framtid.
På torsdag, den 12 december, fattar socialnämnden i Vänersborg med Dan Nyberg (S) som ordförande beslut om överenskommelsen/avtalet med SonRise.
PS. Den 11 december sände P4 Väst en intervju med 32-åriga Sofia som är hemlös i Vänersborg – ”Sofia har varit hemlös i flera år: ‘Jag hade allt’”.
==
Blogginlägg i denna serie:
- ”SonRise och kommunen (1)” – 6 december 2024
- ”SonRise och de hemlösa (2)” – 7 december 2024
- ”SonRise och nytt avtal (3)” – 8 december 2024
SonRise och de hemlösa (2)
Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “SonRise och kommunen (1)”.
SonRise gör på många sätt ett mycket viktigt arbete för de hemlösa i Vänersborgs kommun. I lokalerna på Sandelhielmsgatan finns 10 rum för övernattning och de hemlösa kan få ett mål mat på kvällen och frukost på morgonen innan de lämnar akutboendet. Det finns även möjlighet att duscha och tvätta kläder. Det är ett oerhört lyft jämfört med det härbärge som kommunen drev på Holmängen i många år.
Det tycker de hemlösa. (Hemlös? Vilket hemskt ord, år 2024…)
Jag fick möjlighet att samtala med 6-8 av de hemlösa häromdagen. Det var ett mycket trevligt och givande möte. Efter att jag fick svara på den inledande nyfikna men artiga frågan om vem jag var och varför jag var där flöt samtalet bra och otvunget. Det verkade till och med som om de uppskattade att en politiker besökte och pratade med dem.
Det timslånga samtalet var förtroligt och ärligt. Det var kloka och förnuftiga personer som av olika skäl hade hamnat i hemlöshet. De flesta av de hemlösa, om inte alla, hade ett missbruk. Det sa de utan att “skämmas”, men vi gick inte in på detaljer eller personer.
De hemlösa framförde en del synpunkter på SonRise akutboende och de hade förslag på hur verksamheten skulle kunna förbättras. Naturligtvis utifrån deras egna perspektiv. De var dock lite tveksamma till en början att berätta. De var nämligen rädda för att det skulle missuppfattas och få andra att tro att de på något sätt ville att SonRise verksamhet skulle upphöra.
Det som de hemlösa ville berätta om och som de flesta hade synpunkter på, det var den så kallade portningen. Det verkade som om flertalet av dem hade varit portade vid något tillfälle.
Kommunens hemlösa förstod att de kunde bli avvisade och utvisade från akutboendet om de inte skötte sig. Det accepterade de. Men det var inte det de ville prata om. Det var de portningar som innebar att de kan bli utestängda från SonRise akutboende under en längre tid.
Det kan handla om en vecka eller till och med en månad. De hade svårt att förstå och acceptera hur de kunde behandlas på det sättet. En av kvinnorna blev nyligen portad för en månad, det var 3:e månaden i följd. Alla var överens om att det var orimligt.
Portning innebär i de flesta fall övernattning utomhus – med alla de faror det innebär, särskilt för kvinnor. För att inte tala om förhållandena under en årstid som denna. De berättade var de brukade övernatta i sådana lägen. Det är en annan värld, ett annat liv, än vad en pensionerad vänsterpartistisk politiker har varit med om…
Det är flera ansvariga, både på SonRise och socialförvaltningen, som i varje fall vid tidigare tillfällen förnekat att det förekommer längre portningar. Jag skulle vilja påstå, och det inte bara utifrån veckans samtal med några av kommunens hemlösa, att portning under längre tider förekommer och att det inte heller är helt ovanligt.
I Vänsterpartiet har portningen diskuterats ganska flitigt. De slutsatser vi har dragit skulle jag vilja påstå bekräftades av de hemlösa. Avstängning för misskötsel är en sak, den åtgärden måste SonRise kunna vidta. Men längre portningar kan bli förödande för de enskilda. De har sällan några skyddsnät och en portning innebär att den hemlöse får tillbringa nätterna utomhus med alla de risker det innebär. Regeln måste vara att kommunens hemlösa får en ny chans att få plats på akutboendet redan nästa dag/natt. Så fungerar det också vad jag förstår på de flesta akutboenden i landet. Det beror dels på den utsatta situation som de hemlösa befinner sig i och dels på att “humöret” kan vara “upp och ner”, det kan växla från den ena dagen till den andra.
Jag frågade de hemlösa varför de blir portade. I några fall hade de fått reda på orsaken, men i flera fall förstod de inte varför. Några berättade att de inte heller fick veta varför även om de frågade. Ibland tyckte de också att portningen var felaktig, men det var självklart utifrån deras perspektiv. Men som gammal lärare ser jag vikten av att regler är tydliga och att alla förstår dem – annars är det risk för onödiga missförstånd och konflikter.
För några veckor sedan samtalade jag med kommunens socialchef om bland annat portningarna. Jag undrade om SonRise dokumenterade portningarna – vem som portades, orsaken till portningen och längden på portningen, och rapporterade detta till socialförvaltningen. Men så var inte fallet… Det finns inga krav på det i avtalet/överenskommelsen mellan kommunen och Sonrise…
Det förvånade mig storligen… I skolans värld, redan på min egen aktiva lärartid, så skulle det skrivas incidentrapporter på minsta lilla händelse eller konflikt som uppstod i klassrummen eller korridorerna. På det senaste sammanträdet med barn- och utbildningsnämnden så var det 7 sidor med inrapporterade incidenter bara för oktober månad. Det torde vara självklart att det står i överenskommelsen/avtalet att “incidentrapporter” måste skrivas och meddelas till socialförvaltningen så fort som möjligt.
Ibland, fick jag veta, kan det hända att SonRise meddelar muntligt att någon har blivit avstängd eller portad men det var inget krav från socialförvaltningens sida. Jag inser att de hemlösa är myndiga och vuxna människor som bestämmer över sig själva och därmed också om de vill ha hjälp med t ex akutboende. Samtidigt har kommunen enligt socialtjänstlagen ett ganska långtgående ansvar för sina kommuninvånare. Jag undrar bland annat vilket ansvar kommunen har för de som blir portade.
Erbjuder kommunen/socialförvaltningen t ex några alternativ för de som inte får plats eller avvisas? Tre platser är ju nu också reserverade för Trollhättans kommun…
Det borde också vara viktigt med någon form av social dokumentation – som en kvalitetssäkring av verksamheter inom socialförvaltningens omsorg. Socialförvaltningen, och socialnämnden, måste reda ut vad som gäller mellan kommunen och SonRise och hur det ska tillämpas.
På torsdag föreslås att socialnämnden ska förlänga det nuvarande avtalet – med endast några smärre förändringar. Det tänkte jag att nästa blogginlägg ska handla om. Jag vill till sist puffa för en läsning av de kommentarer som lämnats på det förra inlägget – klicka här.
PS. Den 11 december sände P4 Väst en intervju med 32-åriga Sofia som är hemlös i Vänersborg – ”Sofia har varit hemlös i flera år: ‘Jag hade allt’”.
Anm. Fortsättning följer i inlägget ”SonRise och nytt avtal (3)”.
==
Blogginlägg i denna serie:
- ”SonRise och kommunen (1)” – 6 december 2024
- ”SonRise och de hemlösa (2)” – 7 december 2024
- ”SonRise och nytt avtal (3)” – 8 december 2024
SonRise och kommunen (1)
I ett blogginlägg för drygt en månad sedan skrev jag kort om SonRise. Det var med anledning av att kommunstyrelsen behandlade ett medborgarförslag. (Se “Kommunstyrelsen 30 okt”.) Det visade sig att det var flera som aldrig hade hört talas om SonRise. Det tänkte jag råda åtminstone en viss bot på nu. Det passar dessutom bra av ett annat skäl. SonRise har en överenskommelse, ett avtal, med socialnämnden i Vänersborg – och den överenskommelsen ska avhandlas på nämndens sammanträde nästa vecka, den 12 december. Förslaget är att kommunen ska förlänga avtalet.
Föreningen SonRise är registrerad i Vargön. Den bildades den 12 mars 2021 och är verksam inom “Humanitära insatser” enligt Svensk näringsgrensindelning. Verksamheten drivs utan vinstsyfte.
SonRise är enligt sin egen beskrivning (se SonRise hemsida):
“en kristen ideell organisation som vill vara Jesu händer och fötter. Vi vill att bara Hans vilja ska ske och att det ska vara här på jorden så som i himlen.”
Jag tror inte att namnet SonRise kommer från det terapiprogram som utvecklades av ett amerikanskt föräldrapar för att hjälpa barn med bland annat autism, utan från ett amerikanskt kyrkosamfund. Kyrkan SonRise har säten i åtminstone städerna Everett, som ligger strax norr om Seattle i nordvästra USA, och Hillsboro i Oregon, 355 km söderut från Everett.
Jag ser inte att samfundet finns någon annanstans, förutom i Vargön då. Namnet SonRise verkar associera till solen som stiger upp, men skulle också kunna utläsas som “sonen uppstår”.
På SonRise hemsida använder emellertid föreningen en annan symbol – ett “S” med en enkel figur av en fisk. Fisken är en gammal kristen symbol. På Svenska kyrkans hemsida står det:
“Fisk heter ichthys på grekiska, språket som evangelierna är skrivet på. Själva namnet kan ha bidragit till fisksymbolens popularitet bland de tidiga kristna. Ichthys kan nämligen läsas som en förkortning av Iesous Christos Theou Yios Soter, vilket betyder Jesus Kristus, Guds son, frälsare. Därmed blev själva ordet ”fisk” en kort trosbekännelse.”
Socialförvaltningen i Vänersborgs kommun har ingått ett avtal om “Idéburet Offentligt Partnerskap” (IOP) med SonRise. (Läs mer om IOP på Upphandlingsmyndigheten – “Idéburet offentligt partnerskap (IOP)”.) Avtalet slöts den 3 januari 2023. Även i avtalstexten framgår SonRise kristna profil:
“människor i Vänersborg med omnejd ska växa och må bra, både fysiskt och mentalt. … Alla människor har lika värde i Guds och våra ögon.”
IOP-avtalet innebär att socialförvaltningen och SonRise ska samarbeta för att hjälpa och stödja människor i utsatta situationer. Enligt avtalet är syftet att:
“tillsammans skapa ett långsiktigt och hållbart arbete kring människor i behov av stöd genom att stärka samarbetet mellan SonRise (idéburen sektor) och Vänersborgs kommun (Offentlig sektor)”
Det betyder rent konkret att socialförvaltningen och SonRise driver ett akutboende för hemlösa på Sandelhielmsgatan i Vänersborg. Sonrise skriver på sin hemsida:
”Vi erbjuder Vänersborgs invånare som lever i hemlöshet möjlighet att sova i ett eget rum och få ett mål lagad mat. Vi har öppet 7 dagar i veckan. Du som är hemlös kommer till Sandelhielmsgatan 19 mellan kl 18:30 och senast 19:30 för att få ett rum, i mån av plats. Vi har 10 rum. Du får stanna till kl 10 dagen efter och får frukost innan du går. Det finns möjlighet att duscha och tvätta dina kläder.”
Akutboendet vänder sig alltså till hemlösa i Vänersborgs kommun och målet för verksamheten är enligt avtalet med kommunen att:
- “Minska den akuta hemlösheten.“
- “Erbjuda social gemenskap och ökad livskvalitet.”
- “Ökad trygghet och hälsa för individen.”
- “Möta fysiska behov så som mat, kläder, tvätt och övernattning.”
- “Genom samtal kunna vägleda människor vidare och sätta upp mål.”
Målen för verksamheten ska uppfyllas genom att SonRise åtar sig att:
- “Erbjuda akutlogi och social samvaro.”
- “Drift och bemanning av verksamheten.”
- “Administration.”
- “Nattpersonal ska finnas tillgänglig, antingen volontärer eller avlönad personal.”
- “Erbjuda respektfull och lugn övernattningsmiljö.”
- “Redovisa könsuppdelad statistik avseende antal övernattande tertialvis till socialförvaltningen.”
- “Upprättar verksamhetsberättelse som översändes till socialförvaltningen senast 15/1 eftervarande år.”
Så långt överenskommelsen/avtalet mellan SonRise och Vänersborgs kommun. SonRise är alltså huvudman för verksamheten och socialförvaltningen sponsrar, förutom med kunskap och rådgivning, med lokaler och pengar för en personal.
Kommunen kan naturligtvis inte helt lämna över ansvaret för sina invånare, även de hemlösa är ju invånare. Socialförvaltningen har därför insyn i verksamheten och möter dessutom regelbundet SonRise.
Socialförvaltningen beskriver i kallelsen till socialnämndens sammanträde den 21 november samarbetet så här:
“Samarbetet mellan föreningen och förvaltningen har under överenskommelsen skett i strukturerad form genom styrgrupp, där enhetschefer från fyra av förvaltningens verksamhetsinriktningar samt representant från samhällsbyggnadsförvaltningen och vid behov även från kommunstyrelseförvaltningen gällande säkerhetsfrågor möter företrädare för Sonrise, samt genom arbetsgrupp där medarbetare från respektive verksamhetsinriktning och samarbetande förvaltningar möter föreningen. Vid behov har förvaltningschef och verksamhetschefer träffat föreningen utöver styrgrupp och arbetsgrupp. Samarbetet har fungerat väl och ses som en viktig struktur att bygga vidare på.”
SonRise har till stor del tagit över en verksamhet som har fungerat extremt dåligt i kommunen under åren. Det tidigare akutboendet, härbärget på Holmängen, var helt i kommunal regi och var inte på något sätt värdigt. Det är egentligen uppseendeväckande, och närmast skandalöst, att människor i Sverige på 2000-talet erbjöds ett sådant boende. Det var helt enkelt inte värdigt.
Akutboendet på Holmängen uppmärksammades och hamnade i fokus i slutet av 2022. Det var efter att den ideella föreningen ”Räck mig din hand” (även grupp på Facebook) hade slagit larm. Larmet togs upp av TTELA som följde upp
med några artiklar – “Riktar hård kritik mot härbärget på Holmängen: ‘Inte värdigt’” (7/12 2022), “Socialchefen om kritiken mot härbärget” och ”Jag sover hellre på en toalett än på härbärget” (9/12 2022). Det fortsatte med bland annat ett inslag på Västnytt, “Boende för hemlösa i Vänersborg kritiseras”. (På sidan finns en kortare film, ca 1,5 minut, som rekommenderas.) Även Sveriges Radio gjorde ett inslag, “Bra med nytt akutboende – inte ens djur får bo såhär”.
SonRise gör en stor insats och ett värdefullt arbete som till stor del utförs av ideella krafter. Situationen för de akut hemlösa har förbättrats avsevärt. Och kommunen och de hemlösa kan äntligen andas ut… Eller?
Det finns saker som borde ändras och förbättras… Det finns fläckar även på SonRise sol.
Anm. Fortsättning följer i inlägget ”SonRise och de hemlösa (2)”.
==
Blogginlägg i denna serie:
- ”SonRise och kommunen (1)” – 6 december 2024
- ”SonRise och de hemlösa (2)” – 7 december 2024
- ”SonRise och nytt avtal (3)” – 8 december 2024
















Senaste kommentarer