Arkiv
Kommentarer till byggskrivelse (1/2)
Det är inte ofta som jag inte riktigt vet hur jag ska börja en blogg. Detta är dock ett sådant tillfälle. Det poppar upp så oerhört många tankar kring den skrivelse som författades av byggnadsnämndens två ordförande Bo Dahlberg (S) och Lena Eckerbom Wendel (M). Samtidigt så talar liksom skrivelsen för sig själv. Eller också är det just det den inte gör… Och jag funderar fortfarande på syftet med skrivelsen.
Men som jag, och de som jag har varit i kontakt med, tolkar den, så kan det inte finnas något annat syfte med skrivelsen än att på något sätt få tyst på mig, att få mig att sluta blogga. Och det är i så fall så dumt att man egentligen undrar vad som försiggår i Dahlbergs och Eckerbom Wendels huvuden.
Hur kan Dahlberg och Eckerbom Wendel i sin vildaste fantasi tro att deras skrivelse skulle få mig att rätta mig efter deras åsikter och strunta i de rättigheter att uttrycka mig och skriva som yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen, två av Sveriges grundlagar, ger varje svensk invånare? Även om Bo Dahlberg tycks ”lyckligt omedveten” om detta när TTELA frågar honom (se TTELA ”Hård kritik mot Stefan Kärvlings (V) blogg”):
”Kan inte det här ses som ett sätt att försöka få tyst på en kritiker?”
Och Bo Dahlberg svarar:
”Jag har inte funderat på det.”
Så vad finns det egentligen att tillägga?
Jo, en hel del. Skrivelsen måste kommenteras och bemötas. Om inte annat så misstänkliggör den mitt skrivande och liksom drar det i ”smutsen”.
Jag tänkte dock börja med det uppdrag som byggnadsnämnden gav sina båda ordförande på sammanträdet den 20 juni. Och då vill jag inleda med att påpeka en liten, men mycket viktig detalj.
Visst, det var en enig byggnadsnämnd som gav det märkliga uppdraget till Dahlberg (S) och Eckerbom Wendel (M). Men det saknades en ordinarie ledamot, Vänsterpartiets Pontus Gläntegård. Gläntegård var inte närvarande, han hade anmält förhinder. Och Pontus Gläntegård (V) hade inte röstat ja till detta förslag om han hade varit närvarande.
Det vet jag!
De eniga ledamöter som gav uppdraget var Anneli Guilotte (S), Kjell Nilsson (S), Gunilla Bogren (MP), Gunnar Henriksson (L), Gunnar Bäckman (KD), Elisabeth Bohlin (S) och Anders Strand (SD).
Det kan vara värt att komma ihåg. Det är ju om inte annat val om ett år.
Uppdraget som byggnadsnämndens båda ordförande fick av den eniga byggnadsnämnden var:
”Byggnadsnämndens ordförande och vice ordförande uppmanas av en enig byggnadsnämnd att agera snarast avseende publika angrepp/påtryckningar på förvaltningens tjänstemän i ett specifikt ärende avseende myndighetsutövning.”
Formuleringen ”en enig byggnadsnämnd” är intressant. Den visar att formuleringen inte fanns med från början, t ex i nämndens utskickade handlingar. Den har tillkommit först efter att det blev känt för nämnden att Pontus Gläntegård (V) inte skulle närvara… Troligen utarbetades texten på sittande möte… Och det känns ju demokratiskt och bra… (OBS. Ironi.) Sedan undrar jag också vem det är som har skrivit texten, är det tjänstemännen? Eller skrevs den av ledamöterna tillsammans? Var Bo Dahlberg (S) och Lena Eckerbom Wendel (M) själva med och formulerade uppdraget – till sig själva?
Jag kan inte låta bli att dra en parallell. När jag ville väcka ett ärende i barn- och utbildningsnämnden den 9 nov 2015, så förvägrade nämnden med dess ordförande Mats Andersson (C) i spetsen mig att göra det. (Se ”BUN: Två viktiga reservationer”.) I byggnadsnämnden är det emellertid inget problem att väcka ärenden på sittande möte, som dessutom beslutas utan att någon beredning har skett. Betongpartierna och sverigedemokraterna har onekligen en del att förklara. Var är logiken och principerna? (Eller är det så enkelt att de gör som de vill bara det är vänsterpartister som är ”målen”?)
Och vad säger man om formuleringen ”publika angrepp/påtryckningar”? ”Publika”? Betyder det att ingen vänersborgare får kritisera byggnadsförvaltningen? Får ingen utanför kommunhuset ha synpunkter på byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen? Och ”angrepp”? Är kritik av beslut ett ”angrepp”? Är tjänstemännen hotade på något sätt?
Det kan också noteras att nämnden skriver att de två ordförande ska ”agera”. Dahlberg och Eckerbom Wendel valde alltså att agera med en skrivelse till kommunfullmäktige.
Det nämns inte i nämndens beslut vilket specifikt ärende som avses och det nämns inte heller vem det är som har stått för de så kallade publika angreppen. (Detta nämns inte heller i skrivelsen.) Men till TTELA har ordförande berättat att det är mina bloggar om ”Arne” och hans fritidshus på Nordkroken som det handlar om. (Vill du läsa bloggarna om Arne så finns det en förteckning längst ner på denna sida.)
Men detta vågade tydligen inte nämnden skriva i klartext. Det gjorde inte heller Dahlberg och Eckerbom Wendel i sin skrivelse. Det tyder väl åtminstone på någon slags osäkerhet kring vad de egentligen sysslar med.
Byggnadsnämnden fattade ett oerhört märkligt, och skulle jag vilja säga, unikt beslut. Jag har aldrig varit med om något liknande. Jo, förresten. Det finns vissa likheter med hur demokratiberedningen arbetade under den förra mandatperioden, under minialliansens (M+L+KD) ledning. Demokratiberedningen hade i stort sett min blogg som ett stående ärende under en lång period… (Se ”Försämrar bloggar det demokratiska klimatet?”.) Dessutom har Lena Eckerbom Wendel (M) haft synpunkter på min blogg tidigare (se ”Några ord om det fria ordet”), liksom nämndens ledamot Gunnar Bäckman (se ”Borgarna och demokratin…”).
Och sen kom då den omdiskuterade skrivelsen… (Du kan läsa hela skrivelsen som Dahlberg (S) och Eckerbom Wendel författade här – ”Man slutar aldrig att förvånas…”.)
Bo Dahlbergs (S) och Lena Eckerbom Wendels (M) skrivelse är daterad den 22 juni.
Skrivelsen blev dock offentlig först i onsdags, den 23 augusti, dvs hela två månader senare. Och bara det är anmärkningsvärt. Vad är det som gör att någon eller några ”håller på” skrivelsen? I 2 månader…
Jag tycker att skrivelsen är rörig och luddig. Den innehåller ovidkommande passager och mynnar ut i någon slags nonsens-vädjan till kommunfullmäktige.
Den första meningen i skrivelsen handlar om arbetsmiljöansvar, men de nästa meningarna fortsätter med kommunens mål. Sedan beskrivs byggnadsnämndens mål. Det är lite svårt att följa författarna.
Dahlberg och Eckerbom Wendel konstaterar ganska tidigt i skrivelsen att alla byggärenden följs upp med enkäter och att dessa visar:
”att de invånare som har ärenden hos byggnadsnämnden är mycket nöjda”
Det finns mycket att säga om enkäterna, t ex att sökande av bygglov får enkäterna i början av processen och inte efter besluten… Det är tydligen, om jag ska döma av kommentarerna på Facebook, också så att alla inte får någon enkät. (Några har också berättat för mig att de inte vågar framföra kritik, eftersom de är rädda för repressalier i sina fortsatta kontakter med förvaltningen. Och folk berättar att de upplever att så också har skett.)
Men de båda ordföranden konstaterar att alla inte bara är nöjda, de är till och med ”mycket nöjda”. Och jag vet inte, är det tänkt att detta ska vara något slags bevis på att den kritik som jag framför är osann?
Jag vet inte vilken värld Dahlberg och Eckerbom Wendel lever i, ingen av dem kan väl ha undgått att höra alla klagomål som framförs av vänersborgare angående byggnadsförvaltningen så fort man t ex är ”ute på stan” och pratar politik. Och sedan får det faktiskt vara som det vill med den saken – ”Arne” är inte nöjd. Och det är om ”Arne” jag har skrivit och det är bloggarna om ”Arne” som tas upp i skrivelsen. Det spelar ingen roll om alla andra är ”mycket nöjda” – om de nu är det.
Jag tänkte avsluta denna blogg med att ta upp skrivelsens tankar om arbetsmiljöproblemen. En stor del av skrivelsen handlar nämligen om dessa och det kanske också kan sägas vara det huvudsakliga motivet för skrivelsens slutliga vädjan. Den av kommunstyrelseförvaltningen utskickade pdf-filen heter också ”Information om arbetsmiljön i byggnadsnämnden”, även om denna rubrik inte återfinns i dokumentet. (Det finns överhuvudtaget ingen rubrik.)
Jag förstår faktiskt inte riktigt syftet och tanken med denna argumentering i förhållande till mitt skrivande.
I Sverige har vi bland svårt att skilja på person och på sak. Men är man tjänsteman, det kan vara en polis, en lärare, en sjuksköterska eller en tjänsteman på byggnadsförvaltningen, så får man ibland synpunkter och kritik. Det får man lära sig att tåla. Det handlar om det man gör och inte om hur man själv är som person. Och får man kritik, då får man lyssna och lära av den. Ingen är ofelbar och kritik leder faktiskt ofta till att man ser sina misstag – och utvecklas. Och tycker man att kritiken är obefogad, ja då får man helt enkelt försöka förklara varför man som tjänsteman har gjort som man har gjort och motivera sitt handlande.
Så enkelt är det, så svårt är det.
Om någon tar illa vid sig av saklig kritik, så får nog den personen ta sig en allvarlig funderare på sin yrkesroll och om hen har valt rätt yrkesbana.
Jag kan inte låta bli att tänka på kritik, och mycket hård sådan, som framförs i riksmedia både mot politiker, t ex Anna Kinberg Batra, och tjänstemän, t ex generaldirektören Maria Ågren på Transportstyrelsen. Skulle sådan kritik förbjudas därför att de kritiserade mår dåligt? Det känns lite som att demokratin naggas i kanten av ett sådant tänkande…
Jag vill också tillägga att om någon medarbetare mår dåligt så ligger det ett ansvar hos vederbörandes chef, t ex förvaltningschefen, att åtgärda detta. Kanske behöver också Arbetsmiljöverket kopplas in.
Men inte kan man kräva att kritiken ska tystna…
Jag vet också att detta med att personalen på byggnadsförvaltningen mår dåligt är ett argument som har framförts vid mer än ett tillfälle på byggnadsnämndens sammanträden. Om någon politiker har framfört kritik om ett faktaunderlag, en slutsats eller något annat som kommer från förvaltningen, så kan politikern få höra att kritiken innebär att personalen mår dåligt etc. Med baktanken att ledamöterna ska hålla inne med kritiska synpunkter…
I nästa blogg tänkte jag ta upp fler av de andra skrivningarna i Bo Dahlbergs (S) och Lena Eckerbom Wendels (M) skrivelse, t ex om de faktauppgifter som finns i bloggarna – och mer om demokratiaspekterna. Jag ska också kommentera Bo Dahlbergs uttalanden i TTELA.
.
- ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (1/3)” – del 1 (9 juni)
- ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (2/3)” – del 2 (11 juni)
- ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (3/3)” – del 3 (12 juni)
- ”Byggnadsnämnden avslår Arnes bygglovsansökan! (1/2)” – del 1 (28 juni)
- ”Byggnadsnämnden avslår Arnes bygglovsansökan! (2/2)” – del 2 (29 juni)
- ”Arne överklagar och JO-anmäler” (7 juli)
Fortsättningen, dvs del 2, hittar du genom att klicka här!
"Hård kritik mot Stefan Kärvlings (V) blogg"
Sent i eftermiddags publicerade TTELA en artikel på hemsidan (se ”Hård kritik mot Stefan Kärvlings (V) blogg”) om den märkliga skrivelse som byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) och nämndens vice ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) har författat. (Du kan läsa hela skrivelsen här – ”Man slutar aldrig att förvånas…”.) Tyvärr ingår TTELA:s artikel i Plus, vilket innebär att den inte går att läsa i sin helhet såvida man inte är prenumerant. Artikeln lär dock komma med i morgondagens pappersupplaga.
I artikeln är Bo Dahlberg (S) intervjuad. Dahlberg bekräftar för TTELA att det är min blogg som hans och Eckerbom Wendels skrivelse handlar om. Och det var ju bra att veta. Det står faktiskt inte i skrivelsen av någon anledning.
Bo Dahlberg får också frågan av TTELA:s reporter om skrivelsen är ett sätt att få tyst på en kritiker. Det är nästan lite pinsamt när Dahlberg svarar:
”Jag har inte funderat på det.”
Ooops.
Dahlberg har alltså inte tänkt på att det här handlar om tryck- och yttrandefrihet och om demokrati? Det är mycket märkligt av en ledande socialdemokratisk politiker. Mycket märkligt måste jag säga.
För övrigt tänkte jag inte kommentera skrivelsen i den här bloggen heller. Jag är nämligen också intervjuad i TTELA och där lämnar jag några synpunkter som man kan läsa. Men visst kommer det en blogg så småningom, jag lovar…
När TTELA:s journalist intervjuade mig, berättade han att Bo Dahlberg (S) och Lena Eckerbom Wendel (M) hade mina artiklar om ”Arne” i åtanke när de författade skrivelsen. För att mina nya bloggläsare själva ska kunna bilda sig en uppfattning om vad jag har skrivit, och inte, länkar jag till mina blogginlägg om ”Arne”:
- ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (1/3)” – del 1 (9 juni)
- ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (2/3)” – del 2 (11 juni)
- ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (3/3)” – del 3 (12 juni)
- ”Byggnadsnämnden avslår Arnes bygglovsansökan! (1/2)” – del 1 (28 juni)
- ”Byggnadsnämnden avslår Arnes bygglovsansökan! (2/2)” – del 2 (29 juni)
- ”Arne överklagar och JO-anmäler” (7 juli)
Man slutar aldrig att förvånas…
Idag kom det ett mycket märkligt utskick från kommunstyrelseförvaltningen. Det var en skrivelse från byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S) och nämndens vice ordförande Lena Eckerbom Wendel (M). Skrivelsen skickades till kommunfullmäktiges presidium, till kommunalråden och till gruppledarna för alla partier.
Det är ett väldigt ”speciellt” dokument…
För en gångs skull tänker jag inte lämna en enda kommentar till det som skrivs. Jag återger bara skrivelsen rakt upp och ner. Däremot tar jag gärna emot synpunkter på skrivelsen – via email (karvling@hotmail.com), Facebook, Facebook Messenger eller på annat sätt. (Ni får naturligtvis vara anonyma.)
=============================
Vänersborgs kommun 2017-06-22
Bo Dahlberg, Lena Wendel
Byggnadsnämnden har ett från Kommunfullmäktige delegerat arbetsmiljöansvar. Det finns mål antagna i Kommunfullmäktige om att fler invånare ska vara nöjda med kommunens service och att kommunen upplevs som en attraktiv arbetsgivare. Byggnadsnämndens nedbrutna mål är det första av dessa detaljerat med orden ”bemötande”, ”tydligt” och ”kompetent” och det andra detaljerat med ord som syftar till att öka möjligheter att behålla och rekrytera personal. Även dessa är antagna av Kommunfullmäktige.
Byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen arbetar med att göra all ärendehantering snabbare, lättare att förstå och mer rättssäker. Ärendena följs upp med enkäter, där resultatet visar att de invånare som har ärenden hos byggnadsnämnden är mycket nöjda.
Ett av de stora arbetsmiljöproblemen på sistone handlar om en fullmäktigeledamot som driver en tes att byggnadsnämnden och förvaltningen inte vill följa lagen. Tjänstemännens professionalitet och kompetens ifrågasätts, och dessutom anklagas de och nämnden för att ha som dold agenda att sätta käppar i hjulen för de som vill verka i kommunen. Tjänstemän i en kommun har mycket små möjligheter att förklara och kontra i de ärenden som rör myndighetsutövning mot enskild. Till skillnad från många andra kommunala beslut så kan dessa beslut överklagas i sak (inte bara i form). Detta händer ganska ofta. För det allra mesta får byggnadsnämnden rätt vid överprövning, och annars kan det tex handla om att byggnadsnämnden tolkat lagen lite för generöst och beviljat något som överprövande instans sedan avslagit.
Beslutsfattande i myndighetsärenden handlar om tolkning av lagtext. Ingen kan säga att det är enkelt att som fritidspolitiker sätta sig in exakt i var domstolarna satt tröskeln för hur tolkningarna ska göras. Våra tjänstemän har lång utbildning, kontinuerlig fortbildning samt nätverk med omkringliggande kommuner för att sätta en så gemensam nivå för tolkningarna som möjligt. I kommunfullmäktiges talarstol får vi ofta höra att vi ska lita på professionens sakkunskap. Och det måste ju gälla för alla förvaltningar.
Som förtroendevald har man ett stort ansvar. Man representerar kommunen. Konsekvenserna av bloggandet blir att ”sanningen på stan” att byggnadsnämnden i Vänersborg är krånglig och motvalls stärks — helt utan faktaunderlag. Om man tror på tydlighet, kompetens och gott bemötande som representant för kommunen så motverkar bloggandet detta. När välgrundade ställningstaganden överprövas med slippriga argument handlar det välvilligt tolkat om en invånarföreträdare som vill hjälpa till i tolkningen, men annars är det lätt att tolka det som att en överordnad politiker — utan eget ansvar i det enskilda ärendet— försöker påverka en tjänsteman att bryta mot lagen.
Pressen detta sätter på enskilda tjänstemän och förvaltningen är inget som gör Vänersborg till en mer attraktiv arbetsgivare. Verktygen som finns för att förklara är små.
På uppdrag av en enig byggnadsnämnd skriver vi nu till Kommunfullmäktige för att be om hjälp.
Koloniområdet vid Nabbensberg
Några har hört av sig angående kolonilotterna vid Nabbensberg (nedanför Quality Hotel). Jag har skrivit lite om detta i samband med att Lutz Rininsland (V) ställde en interpellation till samhällsbyggnadsnämndens ordförande Benny Augustsson (S) vid det senaste fullmäktigesammanträdet.
Jag har missat koloniområdet helt, trots att jag är ur-vänersborgare. Men Nabbensberg ligger liksom inte i de områden som jag vanligtvis rör mig. Så det gällde att reparera skadan och bege sig dit. (Och denna gång hittade jag… Se krysset nedan.)
Koloniområdet ligger mycket vackert längst Karls Grav – centralt men ändå avskilt. Det är inget stort område, men det är lugnt och mysigt. Jag kan förstå att de som har kolonilotter trivs här. Det känns som om man är ”på landet”. Dessutom får besökande med båt till Vänersborg ett fint välkomnande av de välskötta odlingslotterna.
Koloniområdet har funnits på denna plats sedan 1982. År 2015 skrevs ett arrendeavtal med kommunen och med Sjöfartsverket. I år fick ”odlarna” besked av samhällsbyggnadsnämnden och samhällsbyggnadsförvaltningen om att kolonilotterna på området måste flyttas eller avyttras när arrendeavtalet löper ut år 2020.
Kommunens skäl är att det saknas bygglov och strandskyddsdispens för området. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande påpekade också, i svaret på Lutz Rininslands interpellation, att:
”… en del av kolonistugorna har genom åren ändrat karaktär och påminner idag mer om små sommarstugor.”
Fast det är nog lite överdrivet. Själv såg jag två sådana hus, men jag kan naturligtvis ha missat något. Men det är klart att detta ska åtgärdas oavsett vad som i övrigt händer med området.
Samhällsbyggnadsnämnden och kommunen håller principerna höga nu för tiden. I varje fall vissa och på vissa ställen. Och för vissa invånare.
Det är faktiskt lite intressant tycker jag, att när Lutz Rininsland frågade om
området för två år sedan (maj 2015) så började svaret som Rininsland fick från kommunen:
”det skulle ju vara fruktansvärt ifall ett koloniområde inte skulle få finnas kvar.”
Koloniområdet är inte detaljplanelagt. Däremot finns det en detaljplan för området bredvid. Det var en privat exploatör som ansökte om denna detaljplan och bekostade den i avsikt att exploatera området med bostäder. Detaljplanen antogs av fullmäktige i mars i år. Naturligtvis kunde kommunen samtidigt ha tagit med koloniområdet i denna detaljplan, även om kommunen hade fått betala detta själv. Men det gjorde inte kommunen.
Med tanke på Arnes kamp ute på Nordkroken (se t ex ”Arne överklagar och JO-anmäler”) så kan jag inte låta bli att återge denna detaljplans skrivningar om översvämningsriskerna, fast det inte hör till dagens ämne:
”Enligt kommunens översvämningsprogram har den nordöstra delen av planområdet en liten risk för översvämningar då detta område är beläget på en lägre höjd än 46,96 m.ö.h. … I detaljplanen regleras vidare att byggnad ska utformas och utföras så att naturligt översvämmande vatten upp till nivån +47,2 inte skadar byggnaden och dess funktioner samt att källare under nivån +47,2 ej får anläggas.”
Golvet på Arnes fritidshus fick ju inte ligga lägre än +47,56 m.ö.h….
Vad jag vet så finns det inga planer för koloniområdet vid Nabbensberg. Det ska liksom bara bort. Det blir med all sannolikhet bara ”tomt”, ingenting. Varför koloniområdet då ska bort, utrymmas är det väl ingen som riktigt vet. Förutom då att det är en princip.
Så här skrev kommunen för två år sedan (i svaret till Lutz Rininsland):
”Övrigt så ligger området inom både strandskydd, riksintresseområde för kultur och fritid och dessutom ett område som kan drabbas för både översvämningar och skred. Så att något annat storskaligt skulle planeras här är ju inte troligt utan däremot att det ska bevaras som ett område dit folk har tillgång med goda gång och cykelvägar (som det står skrivet i grönplanen). Dessutom så vill man genom den nya översiktsplanen slå ett slag för koloniområden.”
Kommunen kan ändra principer… Kommunen skulle kunna upphäva strandskyddet i en detaljplan och dessutom ge bygglov. Det är egentligen ingen stor fråga. Marken är ju redan tagen i anspråk, det finns en stig vid kanalen där man kan gå vid vattnet, och dessutom en gång- och cykelväg på andra sidan koloniområdet. Koloniägarna håller dessutom området i ordning. Det är väl inte alla kommunala marker som sköts så bra.
Det kan väl också tilläggas att allmänhetens tillgång till området är stort. På stigen vid kanalkanten klipper koloniarrendatorerna gräset och de har placerat ut bänkar. Och tack vare att det är röjt och klippt vid kanalen så kan metartävlingar hållas.
Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Benny Augustsson (S) vill lösa frågan genom dialog. Men utgångspunkten är att koloniområdet ska bort. Jag kan inte se att det måste det. Kommunen kan behålla koloniområdet, om kommunen vill. Vänersborgarna borde vara viktigare än principerna. Och principer kan ändras – kommunen kan vara flexibel. Som den t ex är på Ursand när det gäller bygglov och strandskydd…
För inte ska det väl vara som George Orwell en gång skrev:
”Alla är jämlika, men några är mer jämlika än andra.”
PS. TTELA hade en artikel om koloniområdet den 5 juli: ”Kolonistugor riskerar att rivas”.
Arne överklagar och JO-anmäler
I ett flertal bloggar har Arnes kamp mot Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning skildrats. (Se länkar i slutet av bloggen.) Arne har alltså nekats bygglov för sitt fritidshus på Nordkroken trots att hans ansökan stämmer överens med detaljplanen.
Arne har överklagat byggnadsnämndens beslut. Och inte bara det, han har JO-anmält både byggnadsnämnden och den enskilde tjänsteman som har handlagt ärendet….
När det gäller överklagandet så sker det till Länsstyrelsen. Arne har anfört tre skäl för sitt överklagande.
För det första är det ju det här med översvämningsnivån. Arne skriver:
”Överklagar nivån +47.56 då det inte finns i rådande detaljplansbestämmelse och att beslut upphävs och fastställs enligt bygglovsansökan.”
Och Arne citerar Boverket (som utgår från Plan- och bygglagen, PBL):
”Bygglov inom planlagt område
De allmänna intressena i plan- och bygglagens 2:a kapitel, som till exempel hänsyn till människors hälsa och säkerhet eller risken för olyckor, översvämning och erosion ska ha blivit slutligt avgjorda i detaljplanen och ska därför inte åter prövas i bygglovet. För bygglov, som är förenliga med detaljplanen, finns det därför inte något utrymme för byggnadsnämnden att ytterligare pröva detta i lovet.”
Enligt min mening så är egentligen detta tillräckligt för att ”vinna” överklagandet. Det är ganska uppenbart att byggnadsnämnden bryter mot Plan- och bygglagen.
Men Arne har med ytterligare två sakskäl och ett av dem handlar om att byggnadsnämnden ändrade lagparagraf från sammanträdet i maj till sammanträdet i juni (se ”Byggnadsnämnden avslår Arnes bygglovsansökan!”) – utan att kommunicera detta med Arne.
Arne skriver och citerar lagen:
”Ett beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får rättas av den myndighet som har meddelat beslutet. Innan rättelse sker skall myndigheten ge den som är part tillfälle att yttra sig, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild och åtgärden inte är obehövlig.”
Och så är det, Arne har rätt. Byggnadsnämnden har brutit mot ytterligare en lag, denna gång Förvaltningslagen…
Jag vet inte hur byggnadsnämnden ska klara sig ur detta. Men det tråkiga är inte bara att nämnden gör fel, Arne tappar mycket tid med nämndens felaktiga beslut. Hade byggnadsnämnden skött sina kort hade Arne antagligen varit i full färd med att bygga ett fritidshus. Nu går tiden och Arne får ägna tid och kraft att skriva överklaganden istället för att bygga…
Och så var det JO-anmälan…
Arne skriver:
”Tjänstemannen samt byggnadsnämnden har uppsåtligt begått grovt tjänstefel då de trots inlaga med påpekande av gällande bygglag inför sammanträde brutit mot Svea Rikes lag.”
Jag anser att Arne gör helt rätt. Så här får inte en kommun behandla enskilda medborgare. Byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen i Vänersborg borde veta bättre. Och det gör de nog också… Jag är tämligen säker på att de kan sina lagar… Men varför de ska obstruera sina medborgare på detta sätt är en gåta. De behöver få en tillrättavisning. Fast det borde de egentligen få av de som styr, typ kommunalråden. Eller kanske av kommundirektören…
För övrigt har jag inte fått veta något mer om vad som menades med följande notering i byggnadsnämndens senaste protokoll:
”Byggnadsnämndens ordförande och vice ordförande uppmanas av en enig
byggnadsnämnd att agera snarast avseende publika angrepp/påtryckningar på förvaltningens tjänstemän i ett specifikt ärende avseende
myndighetsutövning.”
Några har undrat om det är mitt skrivande som har gett upphov till denna uppmaning. Jag vet ärligt talat inte, jag har i varje fall inte hört något från ordförande Bo Dahlberg (S) eller vice ordförande Lena Eckerbom Wendel (M).
Men det är en spännande tanke… Att det är min blogg nämnden kanske tänker på menar jag… Det vore ju inte första gången som betongpolitiker ifrågasätter yttrandefriheten i Vänersborg…
.
Tidigare bloggar om Arne:
- ”Byggnadsnämnden avslår Arnes bygglovsansökan! (1/2)” – del 1
- ”Byggnadsnämnden avslår Arnes bygglovsansökan! (2/2)” – del 2
- ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (1/3)” – del 1
- ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (2/3)” – del 2
- ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (3/3)” – del 3
Byggnadsnämnden avslår Arnes bygglovsansökan! (2/2)
Anm. Detta är en direkt fortsättning på gårdagens blogg: ”Byggnadsnämnden avslår Arnes bygglovsansökan! (1/2)”.
Igår avslutade jag med att ställa frågan vad som gäller i bygglovsärenden – vad är tvingande? Och svaret är detaljplanen.
I byggnadsnämndens beslut står det, både i kallelsen till sammanträdet och i nämndens beslutsprotokoll:
”Ansökan avser åtgärd som avviker från detaljplan.”
Men det nämns aldrig i beslutet vad som avviker från detaljplanen. Det är i varje fall inte höjden över havet eftersom det inte finns några mått på nivåerna för det färdiga golvet i detaljplanen.
Sug på den…
De mått som byggnadsnämnden hänvisar till i sitt beslut finns alltså inte med i detaljplanen! Så det är faktiskt inte sant det som byggnadsnämnden skriver om nivåerna…
Och vad var det nu det stod i PBL? För att en gång för alla bringa ordning i vad som gäller, så ska jag citera Boverket (se Boverkets hemsida) där förhållandena framgår oerhört tydligt:
”Bygglov inom planlagt område
De allmänna intressena i plan- och bygglagens 2:a kapitel, som till exempel hänsyn till människors hälsa och säkerhet eller risken för olyckor, översvämning och erosion ska ha blivit slutligt avgjorda i detaljplanen och ska därför inte åter prövas i bygglovet. För bygglov, som är förenliga med detaljplanen, finns det därför inte något utrymme för byggnadsnämnden att ytterligare pröva detta i lovet.”
Läs gärna citatet en gång till!
Och vidare:
”Detaljplaner gäller tills de ändras, upphävs eller ersätts. Även om planerna har blivit föråldrade och inte längre är förenliga med de allmänna intressena får kommunen inte pröva till exempel lokalisering eller lämplig markanvändning om ansökan är förenlig med planen. Det kan till exempel gälla äldre detaljplaner där förhållandena ändrats efter planens antagande, eller äldre planer som enligt övergångsbestämmelser ska gälla som detaljplaner men där de allmänna intressena inte prövats i tillräcklig omfattning.”
Kan det bli tydligare? Detaljplanen gäller, inte t ex rekommenderade nivåer i kommunens Översvämningsprogram.
Det skrev jag också om i tidigare bloggar. Men byggnadsnämnden läser inte bloggar.
Det finns för övrigt tre ”små” detaljer i byggnadsnämndens beslut som inte känns helt 
korrekta.
Det har för det första skett en ändring i en hänvisning sedan byggnadsnämndens maj-sammanträde. I juniprotokollet står det:
”Beslutet fattas med stöd av stöd av 2 kap. *6 [siffran är överstruken!] 5 § 5 p. plan- och bygglagen”
”6 §” är alltså överstruken i protokollet – se bild. Nu hänvisas till 5 §.
En gång till…
I protokollet för sammanträdet i maj hänvisades till 6 § och i juni ändrades hänvisningen istället till 5 §.
Det betyder att avslaget av Arnes bygglov denna gång fattas med stöd av en annan paragraf i Plan- och bygglagen än vad som gjordes på det förra sammanträdet.
I maj stödde sig nämnden på (alltså PBL 2 kap. 6 § 5 p.):
”6 § Vid planläggning, i ärenden om bygglov och vid åtgärder avseende byggnader som inte kräver lov enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till
5. möjligheterna att hantera avfall,”
Och i juni på (alltså PBL 2 kap. 5 § 5 p.):
”5 § Vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till
5. risken för olyckor, översvämning och erosion.”
Det känns lite anmärkningsvärt att nämnden inte på ett ordentligt sätt har tänkt igenom vilken paragraf det är i PBL som Arnes bygglovsansökan bryter mot egentligen… Det är ju onekligen en viss skillnad mellan översvämning och hantering av avfall…
Men ännu mer anmärkningsvärt blir det när man fortsätter att läsa i PBL. När man kommer till 9 kap 30 § står det nämligen:
”Bygglov ska ges för en åtgärd inom ett område med detaljplan, om
4. åtgärden uppfyller de krav som följer av 2 kap. 6 § första stycket 1 och 5, 6 § tredje stycket, 8 och 9 §§ samt 8 kap. 1 §, 2 § första stycket, 3, 6, 7, 9-11 §§, 12 § första stycket, 13, 17 och 18 §§.”
Paragrafen handlar om ett område där det finns detaljplan (se överskriften), precis som det finns på Nordkroken där Arne har sökt bygglov. Det intressanta är sedan vad det inte står. Den paragraf som byggnadsnämnden stödjer sig på, dvs 5 § 5 p, finns inte med i uppräkningen. Det gör däremot den paragraf som nämnden stödde sig på tidigare, i maj, dvs 6 § 5 p…
Byggnadsnämnden stödjer sig på en paragraf i PBL, som den tydligen inte ska använda i det här sammanhanget…
Byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen ändrade alltså paragraferna som skulle motivera ett avslag på bygglovet. Och ändringen gjordes utan att först kommuniceras med Arne. Så då stöter man på en liten detalj till i sammanhanget, nämligen Förvaltningslagens 26 §:
”Innan rättelse sker skall myndigheten ge den som är part tillfälle att yttra sig, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild…”
Byggnadsnämndens ändrade motivering till avslag, från avfall till översvämning, torde, som jag ser det, ha meddelats Arne.
Den finns ytterligare en detalj i beslutet som jag undrar över. Det står i beslutet:
”Ansökan avser åtgärd som avviker från detaljplan.”
Det finns dock ingen hänvisning till vad det är som avviker. Och vad jag förstår så måste nämnden tala om det. Ett beslut som går någon emot måste nämligen enligt Förvaltningslagen 20 § motiveras så att den beslutet riktas mot förstår vad som är fel:
Boverket skriver (se här):
”Beslut i ett ärende som avser myndighetsutövning mot enskilda ska i de allra flesta fall motiveras. Huvudsyftet med motiveringsskyldigheten är att alla ärenden ska få en omsorgsfull och saklig prövning och att skälen för beslutet tydligt ska framgå. En beslutsmotivering gör att både sökanden och andra parter kan förstå varför ett visst beslut har tagits.”
Och om ansökan avslås:
”Om byggnadsnämnden helt eller delvis avslår en ansökan gäller motiveringsskyldighet eftersom beslutet går sökanden emot. (jfr JO-protokoll 2015-07-02, dnr 1831-2015)”
För en byggamatör som jag ter sig dessa detaljer lite märkliga…
Arne fick alltså avslag på sin ansökan om bygglov. Och som grädde på moset kräver byggnadsnämnden betalt för avslaget… Arne ska betala 5.806 kr (för ”prövning av bygglov”).
Fast vid närmare eftertanke, jag tror att både byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning
läser bloggar. Eller något. Men kanske inte för att påverkas – eller förstå…
Det må vara hur som helst med den saken, nämnden har i varje fall överraskat. Så här står det nämligen i det senaste protokollet:
(”Byggnadsnämndens ordförande och vice ordförande uppmanas av en enig
byggnadsnämnd att agera snarast avseende publika angrepp/påtryckningar på
förvaltningens tjänstemän i ett specifikt ärende avseende
myndighetsutövning.”)
Den eniga nämnd som uppmanade ordförande Bo Dahlberg (S) och vice ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) till detta var Anneli Guilotte (S), Kjell Nilsson (S), Gunilla Bogren (MP), Gunnar Henriksson (L), Gunnar Bäckman (KD), Elisabeth Bohlin (S) och Anders Strand (SD).
Det låter faktiskt som om det är något allvarligt på gång – ”publika angrepp”… Och ”agera snarast” – är det möjligtvis en polisanmälan som avses?
Jag kan inte låta bli att undra vem det är som nämnden tänker på. Har TTELA utnyttjat sin tryck- och yttrandefrihet efter att ha läst offentliga handlingar? Har TTELA skrivit om något ärende som inte byggnadsnämnden har tyckt varit passande? Har TTELA, eller någon annan, begått lagbrott?
Noteringen i protokollet reser många frågor. Det känns som om jag får anledning att återkomma…
Till sist kan jag inte låta bli att dra en liten men som jag tycker mycket talande parallell.
I januari beslutade byggnadsnämnden att ge bygglov för nybyggnad av flerbostadshus med 54 stycken lägenheter på fastigheten Gärdet 1. Jag talar om Bovieran på Holmängen.
Och det var jättebra!
Men…
Källaren, det färdiga golvet, ligger på +45,43 m… Och det går hiss ner till källaren där alla källarförråden finns. Men Arnes färdiga golv skulle alltså ligga på +47,56 tyckte byggnadsnämnden…
Det finns inget i behandlingen av bygglovsansökan för Bovieran, varken i underlagen eller i protokollet, som tyder på att riskerna för översvämning överhuvudtaget har nämnts… Eller något Översvämningsprogram…
Var är logiken? Var är likabehandlingen? Var är det sunda förnuftet?
Det här är den femte bloggen om Arne och hans fritidshus. Jag skulle vilja avsluta denna serie med ytterligare ett citat från Boverket (se här):
”Enligt regeringsformen ska den som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet ta hänsyn till allas likhet inför lagen samt vara saklig och opartisk. Väl underbyggda beslut är därför viktiga för allmänhetens tilltro till myndigheternas kompetens och objektivitet.”
.
Tidigare bloggar om Arne:
Byggnadsnämnden avslår Arnes bygglovsansökan! (1/2)
Vänersborg har sedan många år tillbaka ett dåligt rykte i byggnadskretsar. Det finns till och med företag som säger sig helst inte vilja bygga i kommunen.
I tre långa bloggar har jag beskrivit hur Arne vill riva och bygga ett nytt fritidshus på Nordkroken. Jag har vidare beskrivit hur hans ”kontakter” med Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning har fortlöpt. Jag ska inte upprepa det som har skrivits utan hänvisar den som vill veta mer om Arnes fall till: ”Vänersborgs byggnadsnämnd: Fallet Nordkroken” – del 1, del 2 och del 3.
Den 16 maj togs Arnes bygglovsansökan upp i byggnadsnämnden. Nämnden beslutade att:
”Ansökan om bygglov för nybyggnad av fritidshus och rivning av befintligt kommer att
behandlas i byggnadsnämnden (tidigast) 2017-06-20.
Innan byggnadsnämnden fattar beslut i ärendet ges sökande härmed tillfälle att lämna synpunkter på vad som tillförts ärendet eller framföra andra skäl som kan vara av betydelse för nämndens bedömning.”
Byggnadsnämnden hade som avsikt, det stod också i beslutet, att inte bevilja bygglov. Arne (som inte är personens riktiga namn) hade dock möjlighet att lämna in ett yttrande, vilket Arne också gjorde (daterat den 10 juni).
Arne beskrev ärendet på ett mycket tydligt och klargörande sätt. Därför återger jag faktiskt hela faktadelen av Arnes yttrande. (Bilderna nedan blir 
större om du klickar på dem.)
Arne skriver:
”Vänersborgs kommun är en av landets ledande kommuner när det gäller studier av framtida nivåförändringar av Vänern vilket har utmynnat i en rapport ”Översvämningsprogram, Kartläggning av Vänersborgs kust mot Vänern” vilken vi nedan kommer att referera till.
Följande dimensionerande nivåer för Vänersborgs kommun är enligt sida 86 i översvämningsprogrammet fastslagna:
Funktionen hos ny bostadsbebyggelse ska klara nivån 47,16 i område A, B, C, i övriga områden är nivån 46,96.
Spinnaren 2 i Nordkroken hör enligt sida 61 i rapporten till område Q så Spinnaren 2 ingår i ett område som enligt rapportens slutsats ska klara nivån 46,96.
Så här ser vår föreslagna grund ut i förhållande till vattennivåer:
Sannolikhet för översvämning
- Spinnaren 2 ligger ovanför zon 1 om vi bygger på nivån 47,06, se bild 2
- Zon 1 har mycket liten sannolikhet för översvämning, se bild 3
- Sannolikhet för översvämning vid vår föreslagna byggnivå är 1 i bild 4
Konsekvens vid översvämning
- Om det blir en vattennivå på 46,96 kommer huset att klara sig utan skador eftersom golvnivån är 47,06
- Konsekvens vid översvämning uppgår till 1 och är försumbar enligt i bild 4
Sammanvägd risk
- Enligt rapportens riskbedömning för samhällsviktiga funktioner i kommunen ligger flera i området för medelstor och allvarlig risk i bild 4. Bokstäverna motsvarar viktiga funktioner, där t.ex. avloppsverket är punkt f och ligger i området allvarlig risk. Vi har ritat in var spinnaren 2 kommer att hamna i riskmatrisen; i den allra lägsta risknivån.
SLUTSATS
Vår uppfattning är med ovanstående fakta att bostadens funktion angående översvämning anses uppfyllda då vatten ej kommer att tränga in i byggnaden och avlopp kommer ej att svämma över.
Ansökan följer gällande detaljplan nr 287 för Nordkroken och därmed har enligt
bygglagen kommunens byggnadsnämnd ej rätt att neka bygglov.
Vi önskar ett skyndsamt handläggande av ärendet då värdefull tid har gått till spillo under handläggningstiden.”
Det blev kanske lite långt, men jag tycker att Arne är ”värd det”. Yttrandet är mycket både informativt, faktabaserat och mycket logiskt. Det tycker i varje fall jag. Vad tycker du?
Vad tyckte byggnadsnämnden?
I tisdags förra veckan (20/6) var ärendet Arne uppe på dagordningen igen – för ett slutgiltigt beslut. Och byggnadsnämnden bjöd inte på några överraskningar, inte på detta sammanträde heller…
”Byggnadsnämnden ger inte bygglov.”
Arne fick naturligtvis inte bygglov för sitt fritidshus.
Ledamöterna hade inte fått Arnes yttrande innan sammanträdet, vilket naturligtvis var tråkigt. Däremot antar jag att det redovisades under sammanträdet. I protokollet står det 
nämligen:
”Sökanden har i en inkommen skrivelse anfört skäl för att en lägre nivå kan accepteras och hänvisar till kommunens översvämningsprogram. Nämnden bedömer dock att förvaltningens beräkningar är korrekta och inkomna synpunkter förändrar inte nämndens ställningstagande.”
Byggnadsnämnden redogör för skälen till beslutet. De var bland annat:
”En byggnad ska utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämplig för att förhindra olyckor som översvämning.”
Det är ett märkligt sätt att uttrycka sig. Hur Arne än bygger kan han ju rimligen inte förhindra en översvämning. Däremot kan han undvika konsekvenserna av en översvämning. Hur som helst, Arne visade ju i sitt yttrande hur osannolik en översvämning är – en gång på tusen år…
Byggnadsnämnden skriver vidare:
”I ansökt åtgärd ligger nivån för färdigt golv under rekommenderad och dimensionerad nivå för översvämningsrisker. Enligt kommunens översvämningsprogram är rekommenderad nivå på färdigt golv +47,56.”
Kommunen är ”principfast”. En nivå på +47,56, det är det som gäller. I varje fall för Arne.
Vid denna nivå ligger alla fritidshus i Arnes grannskap under vatten… En en stor del av Vänersborg står under vatten, Hamngatan, Sanden och Resecentrum, järnvägstrafiken är utslagen, på Vassbottenleden står vattnet en bra bit över vägbanan, man kan nästan simma mellan varuhyllorna på Kvantum, Länsstyrelsens byggnader är översvämmade och kommunens avloppsreningsverk är utslaget…
Men Arnes fritidshus står där – torrt och oskadat…
Fast… Det kanske inte spelar någon roll?
I nämndens beslut står det:
”det ska gå att ta sig fram till nybyggnaden.”
Det kanske är detta det handlar om? Arne får inte bygglov – för om det blir en översvämning så ligger hela grannskapet på Nordkroken under vatten. Och då kan inte Arne komma fram till sitt hus… Som ligger som en ö i området. Eller? (Undrar förresten hur byggnadsnämnden gör om någon söker bygglov på en ”riktig” – ö?)
Skämt åsido. (Fast jag är inte hundra säker på att det är ett skämt.)
I beslutet står det ”rekommenderad nivå” när det talas om översvämningsrisker. Rekommenderad? Just det, och rekommenderad är inte detsamma som tvingande!
Vad är då tvingande?
Jo, självklart – detaljplanen.
Imorgon kommer del 2. Där tänker jag analysera byggnadsnämndens beslut mer i detalj. Det blir en del nya fakta och dessutom en liten bomb…
.
Bloggar om Arne:
Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (3/3)
I två tidigare bloggar (se ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (1/3)” och ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (2/3)”) har jag redogjort för Arnes kamp mot Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning. Här följer fortsättningen och den avslutande delen. Den handlar om riskerna för att Arnes fritidshus ska svämmas över.
Och då blev jag tvungen att läsa igenom det Översvämningsprogram som Vänersborgs kommun har utarbetat… (Du kan ladda ner det här.) Det är inte helt lätt för en lekman att förstå alltihop. Så jag reserverar mig för eventuella missuppfattningar, men jag försöker att undvika dem genom att citera några avsnitt.
Vänerns medelvattenstånd är +44,64 möh (meter över havet). Det kan vara bra att utgå från. Och byggnadsnämnden kräver alltså att nivån på det färdiga golvet i Arnes sommarstuga ska ligga +47,56 möh. Med andra ord, nästan 3 meter högre än Vänern. 3 meter! (För att vara exakt, 2,92 meter.) Arne vill bygga, +47,06 möh. Det kan också vara bra att komma ihåg.
Översvämningsplanen resonerar så här:
”Sammantagna bedömningar gör att Vänersborgs kommun kommer att ange +47,16 som den högsta nivån i kommunen. Dessutom har vindens effekt, s.k. uppstuvning analyserats. Denna beräknas för Vänersborg till ca 50 cm. Rapporten redovisar en dimensionerande nivå för Vänern på 46,08 m RH00 med den regleringsstrategi som tillämpas sedan 2008. Vidare beräknas effekten av förändrat klimat till 20-40 cm som ska ses som ett tillägg. Utgångspunkten är +40 cm. Vi har valt denna högre nivå för att ta höjd för värsta tänkbara framtida klimatförändringar.”
Den ”värsta tänkbara”… Och här pratar vi om en sommarstuga på Nordkroken… Men det är inte klart än…
Tillbaka till Översvämningsprogrammet:
”Sannolikheten att denna nivå ska inträffa bedömer vi vara mycket låg.”
Och den skrivningen är ingen överdrift:
”+47,61. Denna nivå har en återkomstid som är lägre än 1 på 10.000 år.”
”+47,16 – +47,61. Intervallet genomsnitt 1 gång på 1000 år.”
Sannolikheten för att en sådan här översvämning ska inträffa är alltså en gång på 1.000 år! Eller kanske ännu lägre… Vid +47,61 möh, bara 5 cm över den nivå som byggnadsnämnden vill att Arnes hus ska ligga, är faktiskt sannolikheten lägre än 1 på 10.000 år!
Ni som tror att Arnes sommarstuga står kvar om tusen år kan väl räcka upp en hand…
Om Vänern stiger till 47,61 möh, dvs den nivå som byggnadsnämnden kräver att Arnes sommarstuga ska klara av, så kan nämnas att vid denna nivå står vattnet:
”ca 1,5 meter upp på fasaderna på Hamngatan.”
Man kan väl komplettera med att konstatera att avloppsverket och vattenverket är utslaget vid denna nivå…
Arne vill höja golvnivån till 47,06 möh. Som jämförelse citerar jag Översvämningsprogrammet om vad som händer i Vänersborg när nivån når +46,51 möh (dvs drygt en halvmeter lägre):
”är Hamngatan under vatten, stora delar av resecentrum är under vatten, delar av länsstyrelsens byggnader, bräddar satta ur funktion. På lägsta delarna av Sanden är vattnet 70 cm högt. På Vassbottenleden står vattnet 50 cm över vägbanan vid Kvantum. Järnvägstrafiken utslagen.”
Men Vänern kan stiga ytterligare en halvmeter innan vattnet når Arnes sommarstuga… Och även om grunden skulle svämma över, en gång på tusen år, kommer vattnet efter en översvämning att dräneras bort… Det är inte heller oväsentligt att konstatera.
Översvämningsprogrammet är mer realistiskt än Byggnadsnämndens anvisningar. Programmet pratar om att sådana här översvämningar är att betrakta som naturkatastrofer och att det gäller att sätta kostnaderna för att skydda sig mot de bedömda skadorna:
”Kostnaden att skydda sig mot dessa nivåer står inte i proportion till de skador vi bedömer att de ger.”
Byggnadsnämnden borde väl också diskutera detta perspektiv i samband med bedömningen av bygglovet till Arnes sommarstuga. Eller? Eller behövs det ens? Är det inte ganska uppenbart att Arne borde få bygga sitt fritidshus…?
Det torde vara tämligen meningslöst att diskutera kommunens ansvar och eventuella skadestånd till Arne om sommarstugan skulle svämma över… Men för fullständighetens skull. Ett eventuellt skadestånd vid en översvämning spelade ju faktiskt en roll för byggnadsnämndens beslut. I protokollet står det:
”Vid översvämning har den enskilde fastighetsägaren det övergripliga ansvaret att skydda sin egendom. Men om översvämning sker i ett område med detaljplan har kommuner ett ansvar eftersom de är skyldiga att utreda och beakta risken för översvämning vid upprättande av en detaljplan.”
Det kan vara bra att ha i minnet, och det skriver också byggnadsnämnden, att fastighetsägaren har det övergripande ansvaret. Kommunen har också, precis som det står i protokollet, skyldighet att utreda och beakta risken för översvämning. Vilket kommunen har gjort med sitt Översvämningsprogram.
Men kommunen kan ändå bli skadeståndsskyldig, men vad krävs för att undvika det? Det krävs att detaljplanen ändras! Det går att exempelvis bestämma lägsta grundläggningsnivå för bebyggelse. Men det har inte kommunen gjort, det finns inga sådana mått i detaljplanen!
Det ser ut som om Arne inte får något bygglov. Han kommer att stå där med en tomt och ett fallfärdigt hus som det är alltför dyrt att renovera. Och han lär inte kunna sälja det, för vem vill köpa en fastighet som byggnadsnämnden inte ger bygglov för.
Det finns vid det här laget många exempel i kommunen på hur byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen stjälper i stället för hjälper. Nu kan vi lägga ytterligare ett fall till handlingarna, en hög med handlingar där vi redan hittar namn som Solvarm, Magnus Larsson, Andersson…
Jag hoppas att Arne överklagar byggnadsnämndens beslut. Beslutet är inte bara moraliskt förkastligt, jag tror dessutom att det kan strida mot lagen.
I byggnadsnämnden var det bara Vänsterpartiets ledamot Pontus Gläntegård som hade en avvikande uppfattning. Gläntegård föreslog:
”Återremiss för framtagande av beslutsunderlag mot ett positivt beslut”
Ingen av de andra höll med honom.
Som en vanlig invånare i Vänersborg har jag mycket svårt att förstå syftet med den inställning och det motarbetande som byggnadsnämnden tycks visa enskilda människor som vill bygga, bo och arbeta i den här kommunen. Det verkar alltför ofta vara så att byggnadsnämnden alltför sällan stödjer och hjälper enskilda som vill bygga. Är det inte så att vi vill att människor flyttar till kommunen, att kommunen ska växa?
Och jag undrar också hur det står till med likabehandlingen. Hur kan t ex planeringen av Sanden gå vidare – gäller inte samma nivåer och regler som i Nordkroken? Och hur kan Bert Karlsson få bygga på Ursand när Arne inte får bygga i Nordkroken? (Missförstå mig inte, jag vill inte att Bert ska behandlas sämre.)
Men Arnes fritidshus har en chans till. På nästa sammanträde med byggnadsnämnden ska ärendet tas upp igen. Det är nämligen då som det slutliga avslaget ska ges till Arne.
Vänersborg har ett dåligt rykte i byggnadskretsar. Några undrar varför det är så – det gör inte jag.
Gör du?
.
Denna blogg är del 3 i en serie av 3 bloggar:
Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (2/3)
I min förra blogg (se ”Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (1/3)”) berättade jag om Arnes kamp mot Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning. Här följer fortsättningen.
Arne reviderade sin bygglovsansökan. Det var han ju tvungen till. Men Arnes golv hamnade nu på +47,06 möh, dvs fortfarande 50 cm under de nya riktlinjerna som byggnadsförvaltningen hade fastställt till 47,56 möh. (Efter att Arne hade köpt fritidshuset.) Arne ansåg att +47,06 möh räckte. Då skulle nämligen grunden ligga 10 cm över den nivå som kommunen själv hade rekommenderat i sitt Översvämningsprogram. Skulle Arne bygga som kommunen ville, så skulle grunden i stort sett ligga i samma höjd som grannarnas tak…
Arne skrev till byggnadsförvaltningen att +47,06 säkerställde att:
”vatten ej tränger upp i huset under värsta tänkbara scenario.”
Och så är det nog.
Kommunen har nämligen i sitt Översvämningsprogram fastslagit en dimensionerande nivå för Nordkroken, vilken lyder (se Översvämningsprogrammet sid 86, blått fält; Nordkroken hör till område Q):
”Funktionen hos ny bostadsbebyggelse ska klara nivån … 46,96 möh.”
Med funktion menas i detta sammanhang att vatten inte ska tränga in i byggnader samt att avlopp inte ska svämmas över. Med en bottenplatta byggd på 47,06 möh menar Arne att han följer rekommendationerna.
Men denna nivå räckte alltså inte för byggnadsnämnden.
Det finns många aspekter på Arnes planerade nybygge. Jag skulle innan jag går vidare med riskerna för översvämning titta närmare på det viktigaste dokumentet i sammanhanget – detaljplanen.
I Plan- och bygglagen (PBL) så står det i 9 kap 30 §, rubriken ”Förutsättningar för bygglov” (jag citerar tillämpliga delar):
”Bygglov ska ges för en åtgärd inom ett område med detaljplan, om
1. den fastighet och det byggnadsverk som åtgärden avser
a) överensstämmer med detaljplanen,
2. åtgärden inte strider mot detaljplanen”
Detta är synnerligen intressant. Det är nämligen så att det inte står några mått på nivåerna för det färdiga golvet i detaljplanen. Ja, du läste rätt. De mått som byggnadsnämnden hänvisar till finns inte med i detaljplanen! Det är för övrigt antagligen därför som det också står om ”rekommenderade nivåer” i byggnadsnämndens beslut.
Det är ju skillnad på tvingande regler och rekommendationer… Bygglov ska alltså ges om åtgärden ”överensstämmer med detaljplanen”. Det står i lagen!
Och, som Boverket skriver (se här):
”Detaljplanen gäller tills den antingen upphävs, ändras eller ersätts av en ny detaljplan.”
Boverket skriver också på samma sida precis det som anges i PBL – att när detaljplanen gäller så:
”har du en garanterad rätt att bygga enligt planen”
Det är emellertid inte ovanligt att kommuner ställer särkrav i samband med hanteringen av byggnadslov. Därför har lagstiftningen kompletterats med anledning av detta. Bostads- och digitaliseringsministern Peter Eriksson (MP) fick en fråga om detta i riksdagen som
han svarade på tidigare i år (10 januari).
Ministern skriver (se här):
”kommuner [får] inte ställa andra tekniska egenskapskrav på byggnadsverk än de som gäller enligt 8 kap. 4 § plan- och bygglagen (2010:900), PBL. Om sådana krav ställs ändå är de utan verkan. Detta tydliggjordes genom den lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2015. Regeln är formulerad så att en kommun som huvudregel inte ska kunna kräva andra tekniska egenskaper i ett avtal om genomförande av en detaljplan, oavsett om det är frågan om ett exploateringsavtal eller ett markanvisningsavtal.”
Vänersborgs kommun ställer alltså krav på Arne som inte finns med i detaljplanen och frågan är då om det inte handlar om ett kommunalt särkrav. Och i så fall är inte byggnadsnämndens beslut bara omoraliskt och fyllt av maktmissbruk – det kan också vara olagligt.
Ytterligare en sak innan jag tar upp översvämningsriskerna…
I byggnadsnämndens beslut står det (också):
”Beslutet fattas med stöd av stöd av 2 kap. 6 § 5p. plan- och bygglagen.”
I PBL står det:
”Vid planläggning, i ärenden om bygglov och vid åtgärder avseende byggnader som inte kräver lov enligt denna lag ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till
5. möjligheterna att hantera avfall”
Detta måste naturligtvis också kommenteras för att ärendet ska bli så bra belyst som möjligt. Även om det kanske blir lite krångligt.
Dagvatten och spillvatten räknas ibland som avfall, men kan hamna i olika lagstiftningar beroende på om det är inom eller utanför ett verksamhetsområde. Numera är det så att Nordkroken är inom ett verksamhetsområde. Då är det kommunens ansvar att ta hand om vattnet. Det hanteras av lagen om allmänna vattentjänster (LAV).
Jag citerar från Boverkets hemsida (se här):
”När ett detaljplanelagt område ingår i ett verksamhetsområde för dagvatten har huvudmannen för verksamhetsområdet enligt LAV ansvar för att ordna de allmänna vattentjänster som behövs för att ta hand om dagvattnet. I huvudmannens ansvar ingår att ordna de tekniska installationer som behövs.”
Och vidare under rubriken ”Kommunens ansvar”:
”Kommunen ansvarar för planläggningen av mark och vatten och för att marken används till det den är mest lämpad för och att den bara planläggs om det är lämpligt
från allmän synpunkt.
Vid bedömningen om marken är lämplig ska kommunen särskilt ta hänsyn till bland annat hälsa och säkerhet, vattenförsörjning och avlopp samt olyckor, översvämning och erosion. Detta ansvar innebär att kommunen vid detaljplaneläggningen ska ha försäkrat sig om att dagvattenhanteringen går att lösa inom planområdet och att man kan visa hur det kan göras.”
Så är det…
Och här skulle bloggen kunna sluta. Mina läsare har nog insett hur Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning fungerar. Men det är ytterligare en fråga som naturligtvis måste belysas. Och det är det här med riskerna för att Arnes hus ska svämmas över. Det var ju denna aspekt som ledde till avslaget.
Men denna del två av ”Vänersborgs byggnadsnämnd: Fallet Nordkroken” har redan blivit lång. Därför tar jag upp riskerna för översvämningar i nästa och avslutande del. Då tänkte jag också dra några slutsatser… Och jag kan garantera att den avslutande delen blir mycket lärorik, i varje fall för alla vänersborgare.
.
Denna blogg är del 2 i en serie av 3 bloggar:
Vänersborgs byggnadsnämnd 3: Fallet Nordkroken (1/3)
Vänersborgs byggnadsnämnd hade sammanträde för några veckor sedan (16 maj). Ärenden som rörde både Bert Karlsson på Ursand och Magnus Larsson i Sikhall var uppe för behandling. Och ett bygglovsärende på Nordkroken. Det var emellertid inte Andersson denna gång – Andersson som jag skrev bloggar om då det begav sig för några år sedan. (Se t ex ”Nordkroken och kommunen”.) Däremot hade detta Nordkroksärende vissa paralleller med fallet Andersson.
En person, låt oss kalla honom Arne, köpte ett fritidshus i Nordkroken strax efter julhelgen förra året, 2016. Tomten ligger fint, inte särskilt långt från Vänerns strand. Det är en tomt bland andra i området. Det ligger nämligen en mängd sommarstugor och även en del årentruntboenden i grannskapet.
Själva fritidshuset var däremot i ett bedrövligt skick. Arne ansökte därför om bygglov för att få riva den befintliga sommarstugan och bygga en ny. Det visade sig nämligen att detta var mer lämpligt än att renovera den gamla.
Men det var självklart lättare sagt än gjort i Vänersborg. Byggnadsnämndens bedömning var för en luttrad vänersborgare tämligen självklar:
”Byggnadsnämnden ger inte bygglov.”
Skälet för avslaget var följande:
”En byggnad ska utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämplig för att förhindra olyckor som översvämning.”
Det handlar alltså om att området kan översvämmas.
Byggnadsnämnden fortsatte:
”I ansökt åtgärd ligger nivå för färdigt golv under rekommenderad och dimensionerad nivå för översvämningsrisker. Enligt kommunens översvämningsprogram är rekommenderad nivå på färdigt golv + 47,56. Detta för att säkerställa byggnadens alla funktioner, såsom grundläggning, dränering och förhindra att vatten kommer in i byggnaden.”
Det är ett mycket märkligt förhållande egentligen. Arne skulle kunna renovera det gamla huset utan att ens begära bygglov… Det hade varit helt ok. Fast även detta hus skulle ju naturligtvis riskera att översvämmas precis på samma sätt som ett nybyggt. (Ja, riskerna hade varit ännu större än på ett nybyggt hus – jag återkommer till det.) Men en 
renovering skulle alltså vara helt på sin plats. Det tycks mycket ologiskt. Samtidigt riskerar de flesta (alla?) andra hus i området att också översvämmas…
Sedan är det ju så att om översvämningsolyckan skulle vara framme och Arnes nybyggda hus stå under vatten så är det ju Arne själv som drabbas. Och som med all sannolikhet själv får stå för alla kostnader för eventuella vattenskador etc. (För om det är så att byggnadsnämnden i Vänersborg har rätt så finns det väl inget försäkringsbolag som går med på att försäkra huset.) Byggnadsförvaltningen menar emellertid att det finns risk för att kommunen skulle få betala skadestånd i detta läge. (Jag återkommer till det också.)
Det finns många som tycker att Arne borde ha fått sitt bygglov. Kanske särskilt grannarna… Då skulle de få se ett nytt och fräscht hus i området, istället för rucklet som står där nu. Ingen granne har för övrigt inkommit med synpunkter mot Arnes planer.
Det finns säkerligen några av läsarna som tycker att Arne är en ganska korkad person som köpte en tomt med ett fallfärdigt hus innan han fick bygglov… Och var han så korkad får han också stå sitt kast och ta konsekvenserna. Typ.
Men Arne var inte så korkad. Faktum är att Arne var i kontakt med byggnadsförvaltningen före och i samband med köpet.
Arne har gett sin syn på historien skriftligt och inlagan fanns i byggnadsnämndens diarium innan behandlingen av ärendet. Det kan väl också sägas att byggnadsförvaltningen inte har något att erinra mot Arnes historiebeskrivning. (Det har jag fått bekräftat via mail.)
Arne skriver:
”Vi kontaktade Vänersborgs kommun … Under mötet diskuterades de olika möjligheterna samt rådande detaljplan för området Nordkroken. Detta möte resulterade i att det inte fanns några hinder att bygga nytt eller renovera om vi höll oss inom ramarna för planbestämmelserna samt att vi byggde på Vänersborgs kommuns fastlagda nivå +46,96 meter över havet.”
Under dessa förutsättningar köpte Arne fastigheten i slutet på förra året.
Och allt såg ut att lösa sig. Vilket det naturligtvis borde ha gjort. Arne hade ju liksom gjort det som ankom på honom när han köpte fastigheten.
I januari 2017 möttes parterna på nytt. Då hade Arne alltså köpt fastigheten.
Arne skriver:
”De olika ritningsförslagen studerades och mötet resulterade i att det togs ett beslut på att bästa möjliga lösning är nybyggnation av fritidshus.”
Det slogs fast vilka mått som skulle gälla och när det gällde nivå på färdigt golv var det +46,96 möh (=meter över havet) som fortfarande var aktuellt. +46,96 möh är den nivå som kommunen i sitt Översvämningsprogram har fastslagit som en dimensionerande nivå för Nordkroken.
Bygglovshandlingarna lämnades in den 17 februari.
Så långt var allt bra, Vänersborgs byggnadsförvaltning fungerade som vilken annan byggnadsförvaltning som helst. Den hjälpte istället för stjälpte.
Några veckor senare (7 mars) fick dock Arne besked om att förutsättningarna hade ändrats. Byggnadsförvaltningen krävde nu att nivån på det färdiga golvet skulle vara 47,56 möh, dvs 60 cm högre än tidigare överenskommet.
Byggnadsförvaltningen hade alltså ändrat sig mitt under pågående process. Och det efter att Arne hade köpt fastigheten! Arnes hus skulle ligga högre än det var sagt från början, dessutom ganska mycket högre än de andra husen i området.
Det ser onekligen ut som om byggnadsförvaltningen bedriver ett tråkigt byråkratiskt maktspel mot en maktlös enskild människa. Och visst är väl känslan att kommunen medvetet vill ställa till bekymmer för Arne?
Det var alltså krångligare att ha med Vänersborgs byggnadsförvaltning att göra än Arne trodde från början. Det ska kanske tilläggas att Arne inte kände till Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning särskilt bra, han kommer nämligen från en annan kommun. Arne trodde väl att de besked han fick innan han köpte fastigheten gick att lita på och att byggnadsförvaltningen ville hjälpa honom.
Så är det inte i Vänersborg. Och det har Arne bittert fått erfara. Han kunde inte lita på de besked som han fick innan han köpte fastigheten.
(Snart kommer fortsättningen på Arnes kamp med byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen i Vänersborg.)
.
Denna blogg är del 1 i en serie av 3 bloggar.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer