Arkiv

Archive for the ‘Byggnadsnämnden’ Category

Hektisk vecka: BUN, Juta mm

19 december, 2023 Lämna en kommentar

Jag antydde i lördagens blogg att det är lite tufft med tid i dessa jultider att skriva blogginlägg. Men några anteckningar från söndag, måndag och tisdag måste jag ändå hinna med – om inte annat för att TTELA har citerat min blogg. Och vem vet, kanske några nya läsare har hittat hit… Ni är i så fall välkomna.

TTELA skrev i måndags (se TTELA “Kommunen tog olagligt beslut – bestämde samma sak igen”) att fullmäktige:

“sköt ett förslag om minskad tvångsanslutning till VA-systemet på framtiden. Beslutet var olagligt. Nu har politikerna bestämt samma sak igen.”

Det skrev jag om i blogginlägget “KF: Mer pengar till skolan!” och så citerar TTELA inlägget:

“På sin blogg skriver Stefan Kärvling att han inte tänker överklaga beslutet den här gången eftersom det rent formellt är rätt formulerat.”

 Det känns som ett litet erkännande…  Inte till kommunalråden Mats Andersson (C) eller Benny Augustsson (S) för att de medvetet obstruerar beslut i fullmäktige, utan för att min blogg är en källa till fakta och information om politikens Vänersborg…

Annars var söndagseftermiddag och kväll vikt för hårdrock. Man kan väl lugnt säga att Deathstars inte gjorde sina fans besvikna. Det var en fantastisk konsert på det klassiska Pustervik. Jag har faktiskt inte varit där sedan slutet av 70-talet. (Ett annat liv…)

Igår måndag var det sammanträde med barn- och utbildningsnämnden (BUN). Det blev ett längre möte. Det var som vanligt mycket information.

Elever från Vänerparkens skola berättade om hur de hade deltagit i en tekniktävling, First Lego League. Tävlingen gick ut på att bygga en robot av Lego som skulle utföra vissa uppgifter. De hade gått vidare från en regional deltävling och fått åka till finalen i Mo i Rana i Norge. Informationen från eleverna och deras tekniklärare var ett mycket uppskattat inslag, och fick en trött ledamot från Vänsterpartiet att vakna till.

Nämnden fick en informativ föredragning om den fördjupade översiktsplanen (FÖP) för Brålanda som nu ska ut på granskning. Den följdes av en lokalinformation, som nämnden för övrigt får varannan månad.

Det blev en hel del information om Norra skolan. En utredning var klar, även om den av kostnadsskäl inte var fullständig. Det saknas nämligen pengar för att anlita en arkitekt… Gruppen som har utrett har därför gjort en tämligen, som jag uppfattade det, grov uppskattning av kostnaderna.  En renovering som skulle få Norra skolan till “nyskick” beräknades till 120 miljoner kr. Det var väl lite svårt att ta in denna summa, och flera i nämnden var efteråt lite tveksamma till den stora kostnaden. Och är det verkligen en Norra skola i nyskick som nämnden vill ha? Knappast. BUN skulle nog nöja sig med att det skulle gå att ha “normal undervisning” i lokalerna…

Bo Carlsson (C) och nämndens presidium har begärt att få träffa kommunstyrelsens presidium för att diskutera Norra skolans framtid och vem som ska betala kostnaderna för en tomställd skola. Hyran för en tom Norra kommer årligen att uppgå till 1,9 milj kr och BUN ser ingen anledning att nämnden ska behöva betala detta. Det var i väntan på ett sådant möte som Tor Wendel (M) inte lämnade ett alternativt förslag till beslut på föregående nämndsammanträde. (Se “Om dagens BUN (20/11)”.) 

Det har visat sig att kommunalråden inte har haft tid till möte. Det ska dock bli ett möte senare denna vecka. Wendel lämnade därför inget annat yrkande igår heller.

Det blev en del information även om Öxnereds förskola. Personal och vårdnadshavare har under en längre tid klagat på arbets- respektive lekmiljön. TTELA har den senaste tiden uppmärksammat problemen. Miljö och hälsa har dömt ut vissa delar av lokalerna. Det finns mögelsporer i tre rum och värdena är exceptionellt höga.

Naturligtvis är oron stor hos alla vårdnadshavare. Det var tänkt att Öxnered skulle ha renoverats, men det fanns inga pengar. Renoveringen har därför skjutits på framtiden. Det dristade mig till att jämföra förskolan med kommunhuset. På kommunhuset blev det snabba ryck när arbetsmiljön visade sig vara dålig – och kostnader spelade ingen roll. Kommunhuset skulle åtgärdas till varje pris. Kommunen borde behandla sina barn, och elever, på samma sätt. Renoveringen av Öxnereds förskola borde ha fått kommunledningen att agera blixtsnabbt.

Åtgärder för att komma till rätta med arbetsmiljön har emellertid vidtagits redan denna vecka. Barnen har inte heller varit i dessa rum den senaste tiden. Vi hoppas att åtgärderna blir effektiva. Inga barn kommer att vistas i dessa rum förrän värdena blir bra. Förvaltningen ser sig redan om efter andra lokaler.

Detaljbudgeten för nästa år behandlades och beslutades. Det gjorde nämnden trots att de extra 10 milj kr, som kommunfullmäktige beslutade om i onsdags, inte var inräknade. Fullmäktiges beslut är nämligen inte giltigt förrän protokollet har justerats. Det betyder troligen att det blir ett nytt beslut om BUN:s detaljbudget i januari.

Förvaltningen har synat verksamheterna ordentligt. Den har sagt upp avtal, ersätter inte personal som slutar i “administrationen”, minskar budgeten för modersmålsenheten genom omorganisering och kompetensutveckling genom att t ex förlägga utbildning till kommunens egna lokaler etc. På det här sättet ska 15 milj kr sparas som istället ska användas till “extraordinärt stöd”.

Förvaltningen poängterade att det finns två stora osäkerheter i detaljbudgeten – kostnaderna för skolmaten och utvecklingen på Restad Gård/Migrationsverket.

Sammanträdet avslutades med information från förvaltningschefen Sofia Bråberg respektive ordförande Bo Carlsson (C). Nämnden fick bland annat en dragning om PISA-undersökningen och projektet “Samverkan för bästa skola”. Det sistnämnda projektet drivs på Tärnan och Vänerparken i samarbete med Skolverket och Linnéuniversitetet.

BUN:s sista sammanträde för året avslutades strax efter kl 15.00 – och sen var det dags för ett gruppmöte med Vänsterpartiet…

Idag tisdag var Mark- och miljödomstolen ute på Juta.

Domstolen ska döma i ärendet om Bengt Davidssons strandskyddsdispens. En domare, en teknisk kunnig och en protokollförare var på plats på Juta för att skaffa sig information och en bild om förhållandena på platsen. Länsstyrelsen underkände ju som bekant byggnadsnämndens beslut och Davidsson överklagade Länsstyrelsens överprövning.

Igår måndag fick Bengt Davidsson en underrättelse från Mark- och miljödomstolen om att Länsstyrelsen hade lämnat ett nytt yttrande i målet. Yttrandet var inte helt solklart:

“Länsstyrelsen konstaterar att beslut 2018-04-17 STR.2017.33 från Vänersborgs kommun fortfarande gäller. Länsstyrelsen har felaktigt ändrat den norra delen av tomtplatsavgränsningen och antalet lyktstolpar som är placerade öster om vägen.

Länsstyrelsen yrkar i övrigt att överklagandet avslås. Länsstyrelsen vidhåller sitt tidigare ställningstagande i det överklagade beslutet dnr 526-10589-2023.”

Det kan i varje fall konstateras att Länsstyrelsen erkänner att den har gjort fel. (Se ”Juta: Kan Länsstyrelsen lagen?”.) Det är mycket anmärkningsvärt att en statlig myndighet och professionella tjänstepersoner gör elementära juridiska fel. Det hindrade dock inte att samma tjänstepersoner deltog på Juta idag och med kraft hävdade sina synpunkter…

Länsstyrelsen tycks i yttrandet hävda att byggnadsnämndens beslut från 2018 “fortfarande gäller”. I så fall anser tjänstepersonerna att tomtplatsavgränsningen fortsättningsvis också ska gå över ena hörnet på Davidssons altan. På “mötet” idag verkade det emellertid som om de menade att överprövningen gäller – med undantag av “den norra delen” och lyktstolparna…

Domen från Mark- och miljödomstolen avkunnas antagligen inte förrän tidigast i februari. Då har det gått nästan 6 år sedan byggnadsnämndens första beslut i ärendet – det beslut som har gjort paret Davidssons dröm till en mardröm.

Imorgon sammanträder kommunstyrelsen. Det blir till att ägna en stor del av dagen till en djupdykning i några av kommunstyrelsens ärenden. Denna gång får jag begränsa mig till ett referat i efterhand – om jag hinner med tanke på julstädningen. Den måste nämligen prioriteras – barn och barnbarn är på ingående för ett traditionellt julfirande.

Kategorier:BUN 2023, Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, ttela

Byggnadsnämnden och strandskydd 2

10 december, 2023 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på ett inlägg den 7 december, “Byggnadsnämnden och strandskydd”.

Den 23 september 2022 gjorde Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning en tillsyn av Vänersborgs Segelsällskaps fastighet Sikhall 1:22. Det var efter en anmälan 1,5 år tidigare.

Handläggarna från byggnadsförvaltningen var flitiga med anteckningsblocket och kameran, alla misstänkta överträdelser fotograferades. Tillbaka i kommunhuset sammanställdes materialet och en skrivelse till Segelsällskapet (VSS) utformades. Den skickades den 7 oktober 2022. Förvaltningen räknade upp de åtgärder som Segelsällskapet var tvunget att utföra:

  • “Ta bort staket”
  • “Ta bort grindbom”
  • “Ta bort container, uthus, betongrör, övrigt upplag utav metallföremål m.m.”
  • “Ta bort altan med staket framför servicebyggnad placerad utanför tomtplatsavgränsning”
  • “Ta bort grillkåta”
  • “Ta bort lekplats, sandlåda och flaggstång”

Segelsällskapet besvarade och kommenterade föreläggandet den 24 oktober 2022. (Se “Bryter Segelsällskapet mot strandskyddsdispensen?”.) VSS medgav att “anordningarna” på fastigheten inte hade fått någon strandskyddsdispens, men att det inte heller behövdes. Anläggningen hade ju:

“karaktär av allmänt besöksmål för det rörliga friluftslivet.”

VSS hävdade att anläggningens syfte inte var att “hindra allmänheten” utan att:

“välkomna besökare snarare än att avhålla dem från att vistas i området”

Och tillförde ett sista tungt argument:

“Förvaltningen har vidare underlåtit att ta ställning till vilka anordningar som funnits på plats före den nya strandskyddslagen 1975 (t.ex. staket, flaggstång och lekanordningar) och som därmed under alla omständigheter måste betraktas som lagligt tillkomna…“

1975 är det årtal då strandskyddsbestämmelserna började gälla i hela Sverige. Om en fastighet var ianspråktagen före 1975 med t ex ett staket, så får staketet stå kvar även 2023. Om staketet sattes upp 1976 eller senare så ska det tas bort.

Segelsällskapet kompletterade sitt yttrande med en skrivelse daterad den 1 november i år. Även en bilaga med ett antal fotografier lämnades.

Det var alltså hårda bud från Vänersborgs miljö- och byggnadsförvaltning. Det krävdes omfattande åtgärder från Segelsällskapets sida för att uppfylla kommunens krav. Och allt skulle beläggas med vite om det inte åtgärdades. Men det sista ordet hade byggnadsnämnden. Det var de som skulle fatta alla beslut.

Och tiden gick…

Efter ytterligare 1,5 år var det dags att fatta ett slutligt beslut, i veckan som gick. Inför sammanträdet fick nämnden som vanligt ett underlag från förvaltningen. Det hade hänt något sedan tillsynen och föreläggandet. Kanske berodde det på svaren och yttranden från Segelsällskapet – kanske berodde det på något annat…

I förslaget till beslut kunde byggnadsnämndens ledamöter läsa:

“Byggnadsnämnden beslutar att avskriva ärende gällande tillsyn inom strandskyddat område utan vidare åtgärd.”

Oops.

Från föreläggande och hot om vite till att ärendet skulle avskrivas. Vad hade hänt? Ja, det frågade sig nog ganska många, både ledamöter i byggnadsnämnden, boende i Sikhall och bloggare.

Förvaltningen skrev i underlaget bland annat:

“De två byggnaderna är uppförda utan strandskyddsdispens. Dispens har sökts i efterhand för container/förråd samt tak över grillplats.”

Det hade uppförts container/förråd samt tak över grillplats på Sikhall 1:22 – i strid med strandskyddsdispensen. Det var absolut inte tillåtet att göra så. Men VSS sökte alltså strandskyddsdispens i efterhand. Och det tyckte förvaltningen var helt på sin plats och sedermera även nämnden, som beviljade strandskyddsdispensen. I efterhand alltså. Nämnden “förlät” Segelsällskapet.

Byggnadsnämnden skickar ett fantastiskt budskap till alla kommuninvånare från Rörvik till Väne Ryr och ut på Vänersnäs. Bygg som ni vill, blir ni anmälda så ansök om dispens i efterhand.

Och varför inte? Men då måste byggnadsnämnden behandla alla på samma sätt. Och helst också följa lagen…

Byggnadsnämndens skäl för beslutet om dispens i efterhand var:

“Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.”

Varför motverkade det inte allmänhetens tillgång till strandområden? Det hade ju uppförts två byggnader vid strandkanten… Det skrev inte nämnden i beslutet.

Och, hör och häpna:

“Särskilt skäl till grund för dispensen är att behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området (7 kap 18c § pkt 3 MB) samt behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området (7 kap 18c § pkt 4 MB).”

Grillplatsen måste enligt nämnden, och förvaltningen, för sin funktion ligga innanför området, dvs innanför staketet. (Mer om staketet i nästa blogginlägg.) Och inte nog med det. Taket på grillplatsen måste tydligen “ligga vid vattnet” och “behövs för att utvidga en pågående verksamhet”.

Med andra ord menar tydligen byggnadsnämnden att eldar man på ett ställe, som vid grillning, vid t ex en strand, så har man automatiskt rätt att senare få en byggnad på platsen med tak…

Jag tycker också att det är lite intressant att Miljö- och hälsoskyddsnämnden i sitt yttrande skrev:

“Ytan där grillplatsen är placerad utgörs av klippt gräsmatta och saknar värden för växt- och djurlivet.”

Bengt Davidsson på Juta ansågs ha brutit mot sin strandskyddsdispens, och hotades med vite, just för att han hade klippt gräsmattan. Det var absolut otillåtet att klippa gräset för Davidsson, för då privatiserade han marken och stängde därmed ute allmänheten från sin lagliga rätt att fritt ha tillgång till stranden…

Som oppositionell och jobbig vänsterpartist måste jag ifrågasätta hur kommunen behandlar sina invånare. Var finns logiken? Var är likabehandlingen? Och på vilka grunder bryter kommunen i enskilda fall mot både likabehandlingsprincipen och logiken? Och lagen…?

Du kommer inte att få några svar på dessa frågor i nästa blogg – du kommer istället att få fler frågor att fundera över, t ex varför det är ok för vissa att inhägna sin fastighet med ett staket när tomtplatsavgränsningen är fastställd till en enda meter kring byggnaderna på tomten. Och vad som skulle hända om Magnus Larsson gjorde motsvarande kring Sikhalls magasin som också har en tomtplatsavgränsning på en meter längs magasinets långsidor…

Fortsättning följer i inlägget ”Byggnadsnämnden och strandskydd 3”.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Byggnadsnämnden och strandskydd

7 december, 2023 1 kommentar

I förrgår, den 5 december, sammanträdde Vänersborgs byggnadsnämnd. Två av ärendena hörde ihop, de handlade om Sikhall. Det ska dock sägas att ärendena inte hade något att göra med de diskussioner kring fastighetsrättsliga lösningar i Sikhall som jag har skrivit en hel del om nu i höst. (Se t ex “Sikhall (2): Oppositionen kör över de styrande”.)

Bakgrunden till de båda ärendena i byggnadsnämnden är att en kommuninvånare redan 2021 misstänkte att Vänersborgs Segelsällskap (VSS) hade brutit mot strandskyddsreglerna. VSS anmäldes därför till miljö- och byggnadsförvaltningen och ett tillsynsärende upprättades. (Se “Brott mot strandskyddet i Sikhall”.)

Det tog 1,5 år innan miljö- och byggnadsförvaltningen gjorde en tillsyn på Segelsällskapets fastighet i Sikhall och, som det heter, även kommunicerade “resultatet” av besöket. Sedan tog det nästan ytterligare 1,5 år innan ärendena i tisdags behandlades i nämnden.

Det ena ärendet handlade om själva tillsynen och det andra att Segelsällskapet i efterhand hade ansökt om strandskyddsdispens för två “objekt” på tomten. Och byggnadsnämnden visade upp sin allra trevligaste och välkomnande sida. Den beslutade, nästan 3 år efter anmälan, att dels avskriva tillsynsärendet och dels ge:

“strandskyddsdispens i efterhand för tak över grillplats 4,2m x 4,2m samt förråd 2,5m x 5m.”

Det var ett bra beslut för Vänersborgs Segelsällskap. Jag har egentligen inga större åsikter kring resultatet av besluten. Segelsällskapet har ordnat en fin gästhamn i Sikhall, medlemmar har lagt ner mycket tid och pengar på att utveckla fastigheten. Det är ett mycket populärt ställe för medlemmarna.

Det finns många kommuninvånare som har haft tillsyn av miljö- och byggnadsförvaltningen genom åren. Jag har berättat om några i denna blogg. Det är bland annat Davidsson på Juta, Magnus Larsson i Sikhall och blåbärsodlaren vid Hästefjorden. Även andra kommuninvånare har fått påpekanden, förelägganden och viten av kommunen. De är nog mäkta förvånade, och avundsjuka, på Segelsällskapet.

Jag är också förvånad över kommunens hantering. Det är ju faktiskt samma lagar som styr alla ärendena. Det är t ex Miljöbalken, Plan- och bygglagen, Vattentjänstlagen, Förvaltningslagen och Kommunallagen.

Det kan hända att det finns synpunkter på lagstiftningen, i det här fallet Miljöbalken eftersom det handlar om strandskyddslagstiftningen. Det kan allmänheten ha, ledamöter i byggnadsnämnden kan ha det och jag också. Men en kommun och en byggnadsnämnd måste följa lagarna. Och det finns en annan mycket viktig aspekt – kommunen ska behandla kommuninvånarna lika. Det föreskriver Kommunallagen. Och det gör man tämligen automatiskt om man följer lagarna och tolkar dem på samma sätt.

Problemet med byggnadsnämndens två beslut om Segelsällskapet i tisdags är att jag inte riktigt tror att de följer lagen till “punkt och pricka”. Det är i varje fall synpunkter som bör diskuteras och inte viftas undan som det delvis gjordes på sammanträdet i tisdags. Byggnadsnämnden måste stå på stadig mark när den fattar beslut. Nämnden är en myndighet som ska besluta enligt lagen. Det finns t ex inte utrymme att säga ja eller nej till en ansökan beroende på om man tycker att personen är snäll eller att en förening gör ett bra jobb.

Men innan jag går in mer i detalj på byggnadsnämndens beslut måste det först till en bakgrund till hela historien. Och den utspelar sig runt det magiska årtalet 1975. Det årtalet känner alla till som t ex följde blogginläggen kring Bengt Davidsson på Juta. 1975 är nämligen det årtal då strandskyddsbestämmelserna började gälla i hela Sverige. Miljö- och byggnadsförvaltningen skrev vid ett tillfälle i samband med Jutafallet:

“Vid fastställande av tomtplatsen får endast den del av fastigheten som lovligt har tagits i anspråk ingå. Då det saknas strandskyddsdispens sedan tidigare får man gå tillbaka till hur det såg ut på platsen 1975, då strandskyddslagstiftningen infördes.”

Vänersborgs Segelsällskap hade från början sin bas på Sanden. Medlemmarna “upptäckte” ganska snart området i Sikhall vid sina seglingar. Klubben blev intresserad av området och hamnen där och fick så småningom arrendera en bit mark med tillhörande byggnad. Arrendekontraktet skrevs under den 15 juli 1951 och 1954 byggdes och invigdes ett klubbhus. Senare fick Segelsällskapet möjlighet att köpa marken och byggnaden (klubbhuset). Det var 1978. Fastigheten fick sin beteckning, Sikhall 1:22, några år senare, den 27 februari 1981.

Redan den 19 oktober 1978 beviljade byggnadsnämnden i Vänersborg bygglov och också strandskyddsdispens. Det sanktionerades även av Länsstyrelsen. VSS fick bygga ett nytt, ouppvärmt uthus. 

Det fanns dock ett viktigt villkor för beslutet kring strandskyddsdispensen:

“Som tomt får tas i anspråk ett område av Sikhall 1:4, omfattande 1 meter utanför berörd byggnadsyta.”

Området, tomten runt byggnaderna, fick med andra ord inte privatiseras utan allemansrätten skulle råda, dvs allmänheten skulle få röra sig fritt runt husen på fastigheten – med undantag av 1 meter runt respektive byggnad.

När Segelsällskapet köpte marken, som senare blev fastigheten Sikhall 1:22, var det öppet och fritt tillgängligt för allmänheten. Det fanns en sjösättningsramp på Segelsällskapets mark som framför allt användes av kommuninvånare från bygden. Den låg en bit norrut från den ramp som finns nu. (Den nuvarande rampen byggdes kring 2008-2010 när kommunen hade förköpt/exproprierat marken från Magnus Larsson.) Den gamla rampen var öppen, fri och tillgänglig för allmänheten. Det fanns inga staket 1975 som hindrade åtkomsten till sjösättningsrampen.

Rampen användes dock inte av Segelsällskapet. Besökarna i gästhamnen tog ju inte upp eller lade i sina båtar i Sikhall och det gjorde inte medlemmarna i VSS heller. De använde sjösättningsramperna i Vänersborg.

När VSS hade köpt marken 1978 sattes sedan ett staket upp runt fastigheten, även om det på framsidan inte riktigt följde gränsen några meter. Mot sjön sattes det inte heller upp några staket. (Det gjordes det dock senare vid den byggnad som några år efteråt uppfördes där det byggdes toaletter.) Det innebar att ortsbefolkningen inte längre kunde använda rampen.

Segelsällskapet byggde sedan ett bryggdäck vid sjökanten – över den gamla rampen. Rampen finns fortfarande kvar under bryggdäcket. Bryggdäcket var enligt uppgift klart kring 1980-1981. Det blev bra och där kan seglare än idag sitta och njuta av utsikten över sjön och båtarna. Det är lite oklart om exakt när staketet sattes upp och bryggdäcket blev färdigt. Det är dock mellan 1978-1981. (Jag hoppas att få tag i fler fotografier.)

På gamla ritningar och kartor kan man också se andra byggnader i Sikhalls hamnområde, bland annat ett ladugård på området där det nu är parkering och en toalettbyggnad. Den ladugården revs i omgångar med början på 1980-talet och boende i Sikhall vittnar om att den sista delen nog inte revs förrän 1990-talet.

Sikhall 1:22 gjordes om med hårt och uppoffrande arbete av Segelsällskapets medlemmar till ett litet paradis för medlemmar och båtgäster. Det har utvecklats under åren med fler byggnader och fler bryggor. Det anlades tidigt en enklare grillplats nere vid sjökanten med stenar i ring, där medlemmar och gäster kunde sitta och umgås och “ljuga” för varandra. Senare byggdes ett grillhus med tak.

Men fastigheten Sikhall 1:22 blev ett ställe som utstrålande “privat område”. Det var inhägnat med staket och vid öppningarna fanns det stängda bommar. Under några år fanns det även en skylt som talade om att här var det “privat område”. Så var det inte riktigt tänkt med den strandskyddsdispens (med tomtplatsavgränsning) som beviljades 1978 när VSS blev ägare till markområdet vid småbåtshamnen i Sikhall.

Fortsättning följer i blogginlägget ”Byggnadsnämnden och strandskydd 2”.

==

Blogginlägg i denna ”serie”:

Kategorier:allemansrätt, Byggnadsnämnden, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Juta: En jurist tar till orda

5 november, 2023 Lämna en kommentar

Fallet Juta engagerar många. Det är vanliga vänersborgare som har promenerat förbi Juta, haft sina löprundor längs älven (se t ex en inspelning av Niklas Claesson), kvinnor som i sin ungdom har ridit i området, sköterskor som har arbetat där när Landstinget ägde Juta osv – alla har sin åsikt klar och tydlig. De tycker utan undantag att byggnadsnämndens hantering av fallet var skrämmande och bedrövligt. De tyckte däremot att nämndens beslut den 7 mars i år var en befrielse. Det var då byggnadsnämnden i Vänersborg, under nämndens nye ordförande Benny Jonasson (S), äntligen fattade ett klokt och bra beslut. (Se “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!”.)

Det är även flera byggnadskunniga och jurister som har hört av sig. Häromdagen fick jag t ex ett samtal från en jurist i Göteborg som följde blogginläggen om Juta.

I veckan som gick skrev en i Vänersborg tämligen känd jurist en juridisk analys över Länsstyrelsens handläggning och beslut i frågan. Denne jurist hade en ny och annorlunda vinkling av Länsstyrelsens överprövningsbeslut. Den var så intressant att jag bestämde mig för att publicera analysen i sin helhet.

Juristen skrev att han inte ansåg det var någon idé att driva jävsfrågan vidare. (Se ”Juta: “Inget jäv” anser domstolen”.) Men:

“Däremot kanske Ni skall lägga mer kraft i själva sakfrågan och framförallt hur denna prövning formellt gått till. 

Normalt när en myndighet har att överpröva en annan förvaltningsmyndighets beslut så skall part i det överprövade beslutet ges möjlighet att yttra sig i ärendet innan slutligt beslut fattas. Enligt 2 § förvaltningslagen (2017:900) finns det undantag för skyldigheten att kommunicera ett pågående ärende med part. Det är vid överprövningen endast kommunen (som fattat det överprövade beslutet) som är part i ärendet. Kommunen som fattat det överprövade beslutet kan dock behöva höras om kommunen kan acceptera att deras beslut upphävs till en del.

[Davidsson] är således inte part i denna överprövning.

Dock kan [Davidsson] som enskild sedan överklaga Länsstyrelsens beslut eftersom det rör hans fastighet och [Davidsson]. 

Länsstyrelsen skall vid sin överprövning endast pröva om kommunens beslut strider mot någon rättsregel .Vad jag förstått så har länsstyrelsen inte inhämtat yttrande från Vänersborgs kommun innan de fattade det beslut som [Davidsson] nu överklagat till mark- och miljödomstolen.

Om Länsstyrelsen vid sin prövning finner att kommunens beslut strider mot någon rättsregel så skall det överprövade beslutet upphävas i sin helhet eller godkännas i sin helhet.

I [Davidssons] fall har dock Länsstyrelsen i sin överprövning gått längre än vad de haft befogenhet att göra. De borde endast upphävt kommunens beslut om det skulle stridit mot någon rättsregel.

I stället har de till [Davidssons] nackdel ändrat  tidigare fastställd tomtplatsavgränsningar och ålagt honom förpliktelser som gått mycket längre än vad som gällt enligt tidigare lagakraftvunna beslut.

Detta utgör enligt min mening tillräckliga skäl för Mark- och Miljödomstolen att undanröja Länsstyrelsen beslut och att kommunens sista beslut skall fastställas.”

Jag har gått igenom byggnadsnämndens protokoll och nämnden har enligt protokollen inte fått yttra sig om Länsstyrelsens överprövningsbeslut. Naturligtvis tog jag det säkra före det osäkra och kontrollerade även med byggnadsförvaltningen.

Min fråga till byggnadsförvaltningen var:

“Jag har en fråga om Länsstyrelsens överprövning av byggnadsnämndens beslut 7 mars om ändrad strandskyddsdispens för Davidsson på Juta. Fick byggnadsförvaltningen/-nämnden yttra sig över Länsstyrelsens beslut innan det fattades?”

Det korta men klargörande svaret från förvaltningschefen på byggnadsförvaltningen var:

“Svaret är nej.”

Om juristen har rätt så har alltså Länsstyrelsen begått ytterligare fel i sitt överprövningsbeslut om strandskyddsdispensen och tomtplatsavgränsningen för fastigheten Juta i Vänersborg.

Vi får se vad Mark- och miljödomstolen kommer fram till så småningom…

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

GC-väg vid Juta, men var?

30 september, 2023 1 kommentar

Idag hade Vänsterpartiet i Vänersborg en så kallad Röd Lördag. Det har vi haft i många år vid det här laget – och nu är vi igång igen efter sommaren. Sista lördagen i varje månad kommer Vänsterpartiet att finnas vid Gågatekrysset.

På de “Röda lördagarna” finns det tillfälle att prata om aktuella frågor i kommunen, som t ex arenataket – se min blogg “Taket på Arena Vänersborg” eller dagens två artiklar på TTELA:s hemsida: ”Utredning visar omfattande skador på Arena Vänersborg” och ”Arena Vänersborg läcker – vattnet går in och pengarna ut”.

Vid gågatekrysset idag träffade jag en gammal bekant vänersborgare. Han berättade för mig att kommunen sedan flera år tillbaka har planerat för en GC-väg vid Juta. Det hade jag inte en aning om. “Jo då, så var det” hävdade han. “Den finns med i kommunens cykelplan.”

“Oj”, tänkte jag för mig själv, “vilket sammanträffande”. Kommunens “Cykelplan Vänersborg” är nämligen ett ärende på onsdagens sammanträde med kommunstyrelsen. Cykelplanen ska uppdateras. Beslutsförslaget är i och för sig att den ska återremitteras av formella skäl, men det föreslås ingen ändring i de planerade GC-vägarna.

Det här var spännande. Hade kommunen tänkt att den planerade GC-vägen förbi Juta skulle gå på vägen längs Bengt Davidssons hus? I 5 för paret Davidsson långa år var ju denna väg den naturliga GC-vägen när allmänheten passerade Juta. Det ansåg i varje fall byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen (och Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen i Vänersborg). Eller skulle GC-vägen gå vid älvkanten där Davidsson tycker att allmänheten ska passera?

Väl hemkommen, jag gick lite raskare än vanligt, öppnade jag cykelplanen på datorn och sökte på Juta. Jag fick en träff, på sidan 19 stod det:

”31. Önafors, En gång- och cykelväg planeras mellan Lillån och Jutatorpet. En sträcka på cirka 1.000 meter som anläggs i grus. En sammanhängande cykelled skapas runt hela Huvudnäsön. En del ligger på privat mark.”

Det här hade jag missat när jag läste/ögnade igenom cykelplanen igår. Men fortfarande var jag inte säker på var GC-vägen skulle gå…

På sidan 35 fanns svaret. En karta visade den planerade dragningen av GC-vägen, nr 31, förbi Juta. (Det röda krysset på fotografiet har jag satt dit, det markerar paret Davidssons bostadshus.)

Det var ingen tvekan var GC-vägen skulle gå… Det var helt klart vid älvkanten, längs Göta älv. På samma ställe som Bengt Davidsson hela tiden har hävdat är den naturliga passagen förbi Juta. Och där allmänheten alltid har passerat… (I den tidigare cykelplanen gick den föreslagna GC-vägen på precis samma ställe.)

Med andra ord, Gatuenheten (inom samhällsbyggnadsförvaltningen) på Vänersborgs kommun har tagit Bengt Davidssons åsikt för given, medan en annan del i kommunhuset, där byggnadsförvaltningen huserar, har haft en helt annan uppfattning. Byggnadsförvaltningen torde ha varit ganska ensam i sin uppfattning, inte bara bland vänersborgarna utan även i kommunhuset. Efter 5 år, den 7 mars i år, ändrade emellertid byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen uppfattning. (Se “Juta: Idag fick Davidsson en tomt!”.)

Det är tur att Bengt Davidsson har lagt tillbaka “Kärvlings Bro” (se “Jutabron på plats!”) över bäckravinen så att allmänheten kan ta sig från Juta till Önafors längs kommunens planerade GC-väg…

Kategorier:Byggnadsnämnden, GC-väg, Juta, Samhällsbyggnadsnämnden

BN+Magnus i Sikhall=Sant!

26 augusti, 2023 1 kommentar

I förra veckan, tisdagen den 15 augusti, hade byggnadsnämnden sammanträde. Nämnden skulle ta ställning till en ansökan från Magnus Larsson i Sikhall om strandskyddsdispens. Magnus Larsson var ju tvungen att ha strandskyddsdispens för att anlägga en smal och kort serviceväg så att han kunde åtgärda och renovera Sikhalls magasin.

Byggnadsförvaltningen ville först, av någon outgrundlig (eller?) anledning, avslå Larssons ansökan om strandskyddsdispens (se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”), men så åkte förvaltningschef Sandin upp till Sikhall på ett platsbesök. 

Förvaltningschefen kom till en annan, och mycket insiktsfullare, uppfattning än sin förvaltning… (Se “Sikhall: Förvaltningen kovänder”.) Han ändrade förvaltningens beslutsförslag och föreslog istället byggnadsnämnden att bevilja strandskyddsdispens till Magnus Larsson. Och det var både överraskande och – ja, helt enkelt, “kanon”. Det var bara en hake, en ganska stor hake – den föreslagna tomtplatsavgränsningen ställde till det för Larssons planer kring magasinet… (Se “Sikhall: Kovände förvaltningen?”.)

Förvaltningschef Sandin visade emellertid inget prestigetänkande. Han och Magnus Larsson hade en dialog strax innan sammanträdet, och Sandin insåg hur Larsson tänkte. På sammanträdet presenterade förvaltningschef en annan tomtplatsavgränsning…

Den första tomtplatsavgränsningen, som hade gått ut i handlingarna till byggnadsnämndens ledamöter och ersättare, såg ut så här:

Den tomtplatsavgänsning som förvaltningschefen presenterade för byggnadsnämnden hade alltså ändrats, och hade följande utseende:

Det är inte helt lätt att se på kartorna vad som skiljer dem åt avseende magasinsbyggnaden, men texten förklarar:

“Särskilt förtydligande rörande tomtplatsavgränsning magasinsbyggnad
Tomtplatsavgränsningen går längs med byggnadens långsidor. På framsidan ingår trappa och altandäck vid entrén och på baksidan ingår nödutgång med trappa i tomtplatsen. Vid underhåll av byggnaden får erforderligt utrymme nyttjas även utanför tomtplatsavgränsningen(exempelvis för byggnadsställning)”

Och texten återspeglas alltså i “strecken” på kartorna. Stentrappan och altandäcket vid entrén samt nödutgången med trappa på baksidan ingår i tomtplatsen.

Tomtplatsavgränsningen drogs som Magnus Larsson ville och behövde för att kunna förverkliga sina planer på att dels renovera och underhålla Sikhalls magasin och dels – använda det.

Det insåg också en enhällig byggnadsnämnd. Nämnden beslutade enligt förvaltningschefens förslag:

“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för serviceväg”

Nämndens motivering till beslutet hade följande lydelse:

“Dispensen för serviceväg bedöms inte motverka strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och livsvillkor för djur- och växtlivet påverkas inte på ett oacceptabelt sätt.

Särskilt skäl till grund för dispensen är att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området. Anläggning måste, för sin funktion, ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området.

Underhåll av magasinet, som är ett byggnadsminne, och har höga kulturhistoriska värden, bedöms som ett angeläget intresse och väger upp för den negativa påverkan som åtgärden kan ha för djur och växtlivet. Åtgärden bedöms även öka tillgängligheten i området.

Fri passage längs stranden kan säkerställas.”

Magnus Larsson har stora planer för Sikhalls magasin och han kommer i framtiden att återkomma till byggnadsnämnden med både nya ansökningar om strandskyddsdispens och bygglov mm. Men i och med byggnadsnämndens beslut förra veckan har ett steg framåt tagits, ett viktigt steg – nu kan Magnus Larsson fortsätta att renovera och rusta upp magasinet. Och för en gammal historielärare är bara detta steg fantastiskt. Sikhalls magasin kommer att bevaras för eftervärlden.

Men sista ordet är inte sagt än…

Kommunens beslut om strandskyddsdispens sänds, som vanligt och enligt lagen, till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska undersöka om beslutet ska överprövas. Och med tanke på vad som hände t ex Bengt Davidsson på Juta (se ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”), så ska Magnus Larsson och de i allmänheten som tycker att det är viktigt att bevara och vårda kulturminnen vänta med att korka upp champagnen.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Magnus Larsson, Sikhall, Sikhalls Magasin, strandskydd

Sikhall: Kovände förvaltningen?

13 augusti, 2023 Lämna en kommentar

I två bloggar har jag skrivit om turerna kring Magnus Larssons ansökan om strandskyddsdispens. Larsson måste ha dispens för en serviceväg för att kunna åtgärda Sikhalls magasin och dessutom kunna använda det.

Byggnadsförvaltningen var först negativ till dispens och ville avslå ansökan. (Se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”.) Men sedan, efter att politikerna i byggnadsnämndens presidium hade möte i måndags och förvaltningschef Sandin gjorde ett platsbesök på tisdagen, ändrade sig förvaltningen och tillstyrkte strandskyddsdispensen. (Se “Sikhall: Förvaltningen kovänder”.)

Och det var mycket positivt.

Men.

Vid en strandskyddsdispens görs alltid en tomtplatsavgränsning. Avgränsningen syftar till att bestämma gränsen mellan den privata tomten och det område som allmänheten har möjlighet att använda. Förslaget från förvaltningen till byggnadsnämnden inför sammanträdet nu på tisdag är att det inte ska finnas någon privat tomt överhuvudtaget – mer än på den mark där själva byggnaden står…

Magnus Larsson har reagerat starkt på den föreslagna tomtplatsavgränsningen i ett antal kommentarer här på bloggen. Larsson skriver bland annat:

“Det är på samma sätt dom (=byggnadsförvaltningen; min anm) missbrukat sin makt mot familjen på Juta.”

Förslaget till tomtplatsavgränsning innebär att allmänheten ska ha fri passage längs magasinets väggar, och det är väl egentligen helt ok. Men avgränsningen kan också innebära, även om det är osannolikt (i varje fall i andra kommuner), att Magnus Larsson måste begära en ny strandskyddsdispens, om han i framtiden vill sätta upp byggnadsställningar för att åtgärda något på magasinet. Det skulle i så fall kosta, i nuläget, 8.900 kr. Men som sagt, det är osannolikt.

Inte ens stentrappan från 1874 in till magasinet ligger enligt förvaltningens förslag inom den privata tomtplatsen. Det innebär att allmänheten kan husera som de vill på trappan, vilket vore ok om det inte pågick någon verksamhet i magasinet. Men om det är t ex fest så skulle trappan och ingången faktiskt kunna bli blockerad.  På baksidan av magasinet finns en nödutgång. Det är naturligtvis helt avgörande att det är säkerställt att folk i magasinet kan ta sig ut denna väg vid t ex brand. Den får inte vara blockerad av allmänheten. Det finns ingen garanti för det om byggnadsnämnden beslutar enligt förvaltningens förslag. Och skulle Larsson t ex sätta upp en skylt på väggen (”Blockera inte nödutgången”) skulle det privatisera marken och inkräkta på allmänhetens möjligheter att röra sig fritt.

Det finns vissa praktiska saker som Magnus Larsson inte kan lösa om förvaltningens förslag till tomtplatsavgränsning går igenom. Soptunnor får t ex inte stå utanför tomtplatsavgränsningen eftersom det privatiserar allmänhetens tillgång till marken. Hur ska sophanteringen då ordnas? Var ska soptunnorna stå? 

Byggnadsförvaltningens förslag till tomtplatsavgränsning ter sig tämligen absurt. Magnus Larsson vill inte stänga ute allmänheten på något sätt. Det ska inte vara någon häck eller staket, men skriver Larsson till mig:

“fastigheten måste fungera.”

Frågan är om förvaltningen helt enkelt har förbisett nödvändigheten av en privat tomt runt huset – eller om det finns andra skäl bakom…

Det finns en fastighet i Lilleskog, som tidigare ägdes av Sveaskog. Fastigheten ligger i ett Natura 2000-område (vid Hallebergs rasbranter). Vid ägarbyte säger min källa att fastigheten (Halleberg 3:11) fick en minimal tomtplatsavgränsning. (Tydligen gjordes en slags tomtplatsavgränsning trots att det inte handlade om strandskydd…) Avgränsningen var emellertid tillräcklig för att ägaren skulle kunna gå runt huset och även för att ha en byggnadsställning på tomtplatsen. Dessutom ingick trappan och ingången till huset i tomten…

Magnus Larsson skriver i en av kommentarerna om Sikhalls magasin (klicka här):

“Hemfridszonen behöver vara 2,5 meter runt magasinet utanför båda trapporna, dels för service och underhåll men också för att nödutgången ska kunna säkerställas. Det är viktigt, men även entrén för sophantering mm.”

Larssons önskemål är helt klart befogat.

På tisdag ska byggnadsnämnden besluta om strandskyddsdispens med tomtplatsavgränsning. Det är väldigt viktigt att det blir ett riktigt beslut. När beslutet väl är taget och dispensen med hemfridszonen vunnit laga kraft är det nämligen väldigt svårt att få den ändrad. Det betyder, skriver Magnus Larsson i kommentaren ovan:

“Om förvaltningen inte rättar till kartan under måndagen blir jag tvungen att avbryta strandskyddsdispensen.”

Och hur det då ska gå med Magnus Larssons planer och den fortsatta renoveringen av Sikhalls magasin vet ingen.

Byggnadsnämnden har ett stort ansvar för att beslutet på tisdag, i övermorgon, blir korrekt. Jag tror dock att det blir det. Magnus Larsson bör låta sin ansökan ligga kvar…

Kategorier:Byggnadsnämnden, Magnus Larsson, Sikhall, Sikhalls Magasin, strandskydd

Sikhall: Förvaltningen kovänder

10 augusti, 2023 6 kommentarer

Byggnadsförvaltningens vägar äro outgrundliga. I kommunikationen med Magnus Larsson den 25 juli var förvaltningens ståndpunkt entydig och solklar:

“ansökan avseende serviceväg saknar särskilda skäl för dispens samt strida mot strandskyddets syfte med hänsyn till påverkan av växt- och djurlivet. Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer därför att dispens inte kan ges för serviceväg.”

Det skrev jag om igår. (Se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”.) Sedan kommunikationen har inte Magnus Larsson fått några fler besked från miljö- och byggnadsförvaltningen. Han fick dock ett oanmält besök av en tjänsteperson i tisdags. Tjänstepersonen antydde att förvaltningens kommande beslutsförslag kunde se annorlunda ut, men Larsson fick inga dokument som sa annorlunda. Och Magnus Larsson, och denne bloggare, vet att det är skriftliga dokument som gäller i kommunala beslutsprocesser. Besöket föranledde mig dock att sätta ett frågetecken på rubriken. (Och naturligtvis även för att det i slutändan är politikerna i byggnadsnämnden som avgör. Det skrev jag också i bloggen.)

Byggnadsnämnden sammanträder nästa vecka på tisdag den 15 augusti. Handlingarna publicerades på kommunens hemsida igår och ärendet om servicevägen vid Sikhalls magasin fanns som förväntat med på dagordningen. Men mer information fanns inte. Den röda asterisken betyder nämligen att:

“Ärendet avser myndighetsutövning mot enskild och publiceras inte på kommunens hemsida.”

Jag pratade med Magnus Larsson och både han och jag var övertygade om att det kommunicerade beslutsförslaget också var det som gällde nästa tisdag. Därför publicerade jag också bloggen som planerat.

Senare på kvällen igår fick jag ett meddelande från en av ledamöterna i byggnadsnämnden att beslutsförslaget var positivt till Magnus Larssons ansökan om strandskyddsdispens. Det var en överraskning, men jag trodde att ledamoten hade missuppfattat.

I morse fick jag tillgång till byggnadsnämndens handlingar i ärendet. Ledamoten hade inte missuppfattat… Byggnadsförvaltningen hade gjort en 180-gradig “kovändning”. I ärendet står det nämligen:

“Förslag till beslut
Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för serviceväg”

Förslaget till att ge Larsson strandskyddsdispens motiveras på följande sätt:

“Dispensen för serviceväg bedöms inte motverka strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och livsvillkor för djur- och växtlivet påverkas inte på ett oacceptabelt sätt.

Särskilt skäl till grund för dispensen är att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området. Anläggning måste, för sin funktion, ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området.

Underhåll av magasinet, som är ett byggnadsminne, och har höga kulturhistoriska värden, bedöms som ett angeläget intresse och väger upp för den negativa påverkan som åtgärden kan ha för djur och växtlivet. Åtgärden bedöms även öka tillgängligheten i området.

Fri passage längs stranden kan säkerställas.”

Motiveringen är kort och kärnfull, men har ändå med de viktigaste aspekterna. Och det är bara att hålla med förvaltningens nya professionella bedömning.

Byggnadsförvaltningens anger också villkor för servicevägen. Det ska vara fri passage för allmänheten när arbetet inte pågår och:

“Utformning skall vara: ca 17-18 meter lång (max), ca 4,5 meter bred (max). Släntas ca 1:3 ner mot vattnet.”

Dessa villkor är helt ok och ingår i Magnus Larssons planering.

Det kan väl nämnas att de synpunkter som en tjänsteperson på miljö- och hälsoskyddsnämndens vägnar (delegation) lämnade i ärendet står fast. De finns med i underlaget och hävdar fortfarande att strandskyddsdispens inte ska ges.

Byggnadsförvaltningens hantering av ärendet är svår att förstå. Ena stunden är det avslag, andra stunden bifall. Före semestern skulle Magnus Larssons serviceväg ha en stor negativ påverkan på växt- och djurlivet, efter semestrarna har den inte det.

I underlaget till byggnadsnämnden förklaras de ändrade ståndpunkterna:

“Kommunicering har skett enligt 25 § förvaltningslagen. Sökande har inte yttrat sig skriftligt men vid besök på plats 8/8 har sökanden motiverat varför servicevägen behövs och visat på att andra alternativ inte är möjliga eller rimliga.”

Förvaltningen ändrade alltså ståndpunkt så sent som i tisdags eftermiddag. Det betyder att förvaltningschef Eddie Sandin, som var den som gjorde platsbesöket, skrev det nya beslutsförslaget samtidigt som jag skrev min blogg… 

Magnus Larsson, och naturligtvis även jag, välkomnar det nya förslaget. Det är enligt min uppfattning både professionellt och ansvarstagande av förvaltningschefen att komma ut på plats för att gå igenom ett planerat genomförande. Det visar att han vill vara öppen och lyhörd för argument och fakta och också hans stora vilja att förvaltningen ska göra rätt. Det ska förvaltningschef Sandin ha en stor eloge för.

Samtidigt kan man undra vad som sker inom förvaltningen. Det finns uppenbarligen flera olika stridande viljor i de olika kontorsrummen på kommunhuset… Det kanske är dags att politikerna pekar ut en färdriktning för förvaltningens fortsatta arbete och inte låter vissa tjänstepersoner fatta beslut efter eget gottfinnande. 

Det tycks givet att byggnadsnämnden fattar ett positivt beslut på tisdag och ger Magnus Larsson strandskyddsdispens. Allt annat vore totalt osannolikt.

Byggnadsnämndens beslut ska sedan i vanlig ordning överprövas av Länsstyrelsen, och där kan allt hända, tyvärr. Avdelningen som har hand om byggnadsminnen är som vi vet oerhört positiv till Magnus Larsson och hans arbete för att bevara Sikhalls magasin. Men strandskyddsdispenser sköts av en annan avdelning och det vet om inte annat Bengt Davidsson på Juta vad som kan hända då… (Se “Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”.)

Det kan fortfarande bli så att Magnus Larsson tvingas gå vidare till högre instanser för att kunna fortsätta sitt arbete med att rädda Sikhalls magasin för kommande generationer…

OBS! Det visade sig att Magnus Larsson hade många synpunkter på byggnadsförvaltningens beslutsförslag – läs vidare ”Sikhall: Kovände förvaltningen?”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Magnus Larsson, Sikhall, Sikhalls Magasin

Ingen dispens för Magnus Larsson?

9 augusti, 2023 4 kommentarer

Vänersborgs kommun tycks betrakta och värdera naturen kring Sikhall högre än alla andra natur-, grön- och vattenområden i kommunen. Slyskogen vid badplatsen i Sikhall är t ex betydligt värdefullare än vad Mariedalskogen eller skogen vid Kindblomsvägen i Blåsut någonsin var. Det tycks även som om en bit strandkant vid Sikhall är avgörande för växt- och djurliv i kommunens vattenmiljöer.

Denna blogg handlar om en ca 13,5 meter lång strandkant vid Sikhalls magasin. (Se det röda strecket på fotot till vänster.)

Sikhalls Magasin förklarades som byggnadsminne 1987. Det innebar att byggnaden ska bevaras för framtiden. Länsstyrelsen skrev i byggnadsminnesförklaringen bland annat:

“Byggnaden skall underhållas så att den inte förfaller.”

Syftet med byggnadsminnesförklaringar är nämligen att värna och slå vakt om viktiga delar av vårt kulturarv för kommande generationer. (Se “Sikhalls magasin 1: Byggnaden”.) Det har varit lite si och så med underhållet av magasinet som alla vet. Men när Magnus Larsson tog över Sikhalls magasin i september 2022 startade han en storslagen renovering både utvändigt och invändigt. Detta uppmärksammades också av TTELA. (Se TTELA “Sikhalls magasin rustas för framtida fester”.)

Magnus Larsson fick alla tillstånd av Länsstyrelsen. Länsstyrelsen skrev den 16 maj 2023 (se “Nyhet: Länsstyrelsen ger Magnus tillstånd”):

“Länsstyrelsen ger med stöd av 3 kap 14 § lagen (1988:950) kulturmiljölagen er tillstånd att utföra exteriöra och interiöra åtgärder på byggnadsminnet Sikhalls Magasin.”

Länsstyrelsen skrev också:

“Exteriört anläggs en serviceväg som ökar tillgängligheten till byggnaden. Strandskoning (=konstruktion för att skydda stränder från erosion; min anm.) görs i sten som liknar det som idag finns i vattenbrynet. Plats, utsträckning och utförande sker i samråd med antikvarisk medverkan.”

Den mest prioriterade åtgärden var att byta ut taket på magasinet. Taket mot sjösidan åtgärdades först, sedan var det dags för taket mot landsidan. Det var och är dock ett problem med denna del av taket. Marken runt magasinet mot landsidan består av kuperat berg och ska Larsson bygga upp en ställning är det ett jättejobb och dessutom farligt då han inte kan förankra i fasaden.

Larsson ville därför bygga en serviceväg vid strandkanten för att lösa problemet.

På en serviceväg skulle Larsson kunna komma åt magasinets tak med en skylift. En serviceväg vore också bra att för framtida underhåll av magasinet. Servicevägen skulle bli permanent och gräs tillåtas att växa upp på ytan, så att den kan smälta in. Släntningen skulle bli 1:3 ner mot vattnet och släntfoten hamna i vattenkanten.

Magnus Larsson behövde emellertid kommunens tillstånd till en serviceväg. Det tog sin tid, men nu har miljö- och byggnadsförvaltningen bestämt sig.

Förvaltningen skriver i sin kommunikation inför det slutliga beslutet till Larsson:

“ansökan avseende serviceväg saknar särskilda skäl för dispens samt strida mot strandskyddets syfte med hänsyn till påverkan av växt- och djurlivet. Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer därför att dispens inte kan ges för serviceväg.”

Miljö- och byggnadsförvaltningen anser att Larsson inte har uppgett några särskilda skäl i ansökan och att det inte har framkommit någon information om att underhåll av byggnaden inte kan utföras utan en permanent serviceväg:

 “Strandskyddsdispens bedöms inte kunna medges då det saknas särskilda skäl samt att åtgärden strider mot strandskyddets syfte att långsiktigt bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet”.

En tjänsteperson, som har Miljö- och hälsoskyddsnämnden delegation, är inne på samma linje:

“Nämnden avstyrker dispens för serviceväg i anslutning till magasinet (Sikhall 1:4) då åtgärden inte bedöms vara förenlig med strandskyddets syften.”

Tjänstepersonen menar att:

“Servicevägens utformning med utfyllnad över hällar och en släntfot ända ner till vattnet bedöms påverka växt- och djurlivet negativt.”

Jag vet inte om tjänstepersonen har varit i Sikhall och undersökt just de här 13,5 meter strandkant. Tjänstepersonen skriver nämligen:

“Strandzoner i anslutning till grunda bottnar har generellt ett högt värde för växt- och djurlivet som uppväxtområden för fisk och som biotoper för fåglar och vattenlevande organismer.”

Det är väl inte utan att man undrar hur högt värde dessa drygt 13 meter har för ”växt- och djurlivet som uppväxtområden för fisk och som biotoper för fåglar och vattenlevande organismer”… (Förvaltningen skriver att vägen blir 17-18 meter lång, men en kontrollmätning visar att vägen fram till bergsklacken är 13,5 meter nere vid strandkanten.)

Men visst innebär en serviceväg en förändring av strandkanten, om än mycket liten – strandkanten finns ju kvar fortsättningsvis också. Och om strandkanten mot all förmodan skulle bli “helt förstörd” så undrar jag om inte t ex fåglar och fiskar i värsta fall kan flytta sig 13 meter… Och jag kan inte heller låta bli att tänka på att Vänerns vattennivå ska höjas ytterligare några decimeter. (Den har ju höjts 1-2 dm redan.) Vad har det för effekter på ”växt- och djurlivet” enligt nämnden?

Miljö och hälsoskyddsnämnden fortsätter:

“Nämnden bedömer att det finns andra lösningar som innebär en mindre negativ påverkan på växt- och djurlivet och som inte är permanent utformade.”

Helt plötsligt blev generaliseringen till oomtvistlig fakta… Det slås fast att servicevägen innebär en negativ påverkan.

Miljö- och byggnadsförvaltningen hänvisar till formuleringar i Miljöbalken i sitt yttrande, men undviker andra delar. Det nämns t ex inte att det finns flera skäl till strandskyddsdispens i 7 kap 18c § – om dispens:

  • “behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området,
  • behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området,
  • behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området, eller
  • behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.”

Sikhalls magasin ligger ju där det ligger och magasinet är dessutom förklarat som byggnadsminne. Om nu inte förvaltningen anser att paragrafen är tillämplig så borde åtminstone en diskussion om detta ha tagits – kan man tycka… 

Miljö- och byggnadsförvaltningen tycks inte ha något större förtroende för Magnus Larsson som yrkesman. Förvaltningen anser att det finns “andra lösningar” (utan att berätta vilka dessa är) och underkänner därmed Larssons bedömningar.

Jag förstår inte hur förvaltningen tänker. Tror de inte att Magnus Larssons främsta syfte är att renovera och underhålla Sikhalls magasin, detta byggnadsminne? Tror tjänstepersonerna att Larsson har några andra, dolda syften med servicevägen?

Det tycks saknas förtroende för Magnus Larsson i kommunhuset. Till skillnad från Länsstyrelsen som skrev i sitt tillstånd till Larsson – om Larsson själv:

“Åtgärder till en förbättrad tillgänglighet är ett tillägg till vårt kulturarv. Det är även ett uttryck för en humanistisk och demokratisk människosyn.”

Länsstyrelsen ser värdet av byggnadsminnet Sikhalls magasin och Magnus Larssons åtgärder. Men det verkar onekligen som om Vänersborgs kommun anser att det är viktigare med växt- och djurlivet på dessa 13 meter än att bevara magasinet. Jag kan inte tycka annat än att kommunen tycks leva upp till bibelorden i Matt 23:24:

“Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!”

Jag har nyligen bloggat om utsläppen från kommunens reningsverk. De släppte förra året ut bland annat 41 kg koppar, 72 kg zink, 7 kg krom, 8 kg nickel och 2 kg arsenik i Frändeforsån och Vänern… (Se “VA och utsläppen 2022 (2/2)”.) Miljö- och hälsoskyddsnämnden kanske anser att dessa utsläpp inte påverkar växt- och djurlivet lika mycket som en serviceväg på en 13 meter “lång” strandkant i Sikhall…

Miljö- och byggnadsförvaltningen har inte rätt att ge avslag. Därför kommer Magnus Larssons ansökan att beslutas av politikerna i byggnadsnämnden.

Byggnadsnämnden sammanträder den 15 augusti 2023. Förhoppningsvis ser politikerna annorlunda på servicevägen än tjänstepersonerna. Om inte så lär Magnus Larsson överklaga beslutet.

Tillägg den 10 augusti.
Byggnadsförvaltningen har gjort en 180-gradig “kovändning” – se ”Sikhall: Förvaltningen kovänder”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, Magnus Larsson, Sikhall, Sikhalls Magasin, strandskydd

Juta i Svt (4): Jäv på Länsstyrelsen?

19 juli, 2023 4 kommentarer

Anm. Denna blogg är en slags fortsättning på bloggen “Juta i Svt (3): Vittnet J”.

Paret Davidsson har reagerat på att ärendehandläggaren på Länsstyrelsens  naturavdelning, dvs den person som har gjort utredningen som låg till grund för enhetschef Olsens avslagsbeslut, är en av Jutatorpets närmaste grannar. Handläggaren bor faktiskt bara ett stenkast från Jutatorpet – i synnerhet om man ser till fågelvägen. Han bor drygt 1 km fågelvägen från Davidsson…

Det förvånade Bengt Davidsson att denne person fick i uppdrag att “utreda” ärendet. Davidsson hade nämligen uttryckligen och i ett tidigt skede bett enhetschef Eva Olsen om att få en handläggare som inte bodde eller arbetade på Länsstyrelsen i Vänersborg. Davidsson hade, om inte misstankar, så i varje fall vissa aningar om att han inte behandlades helt objektivt, att inte alla tjänstepersoner var opartiska.

Den uppfattningen bär Bengt Davidsson med sig från 2018 när byggnadsnämnden fattade det första och ödesdigra beslutet om strandskyddsdispens med tomtplatsavgränsning. Det gjorde som bekant nämnden utifrån ett felaktigt kartmaterial – och drog tomtplatsavgränsningen över Davidssons altan. (Se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”.) När Bengt Davidsson överklagade byggnadsnämndens beslut gick Länsstyrelsen i Vänersborg på byggnadsnämndens linje utan att ens göra ett platsbesök. Länsstyrelsen tycktes egentligen inte det minsta intresserad av vad Davidsson hade att anföra, och hans skrivna inlagor tycktes man också bortse ifrån. Länsstyrelsen litade helt och okritiskt på det underlag som byggnadsförvaltningen i Vänersborg hade tagit fram. När Davidsson sedan överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen, också i Vänersborg, fastställde även domstolen byggnadsnämndens beslut – utan att göra platsbesök, fast Davidsson uttryckligen bad om det. Han ville att domstolen med egna ögon skulle se att byggnadsnämndens beslut grundade sig på felaktiga kartor. Det behövdes inget platsbesök ansåg Mark- och miljödomstolen i Vänersborg…

Bengt Davidsson sa till TTELA om ärendehandläggaren (se TTELA den 8 juli, ”Länsstyrelsen upphäver beslutet om Jutatorpet”):

“Det är en person som mer eller mindre är närmsta granne till min fastighet. Det är alltså en handläggare som gör bedömningar kring sin egen bakgård, som fattar beslut om friluftsområdet som ligger i anslutning till det egna hemmet.”

TTELA skriver att Eva Olsen menar att handläggaren är opartisk:

“Vi har begränsat med handläggare och i det här fallet har vi bedömt att handläggaren har ingen koppling till platsen, har inte varit där utöver sitt yrke och ingen koppling till de som bor där. Så vi har bedömt att jävsreglerna inte är aktuella.”

Det här sista citerar TTELA från Svt. (Se Svt “Bengt i Vänersborg letar historiska bilder för att vinna mot länsstyrelsen”.)

Bengt Davidsson reagerar på uttalandet att handläggaren inte har någon koppling till Juta. Det gör jag också. För mig ter det sig helt osannolikt att påstå att handläggaren inte har någon koppling till Juta när han bevisligen bara bor drygt 1 km fågelvägen från Davidsson. Bor han så nära har han en koppling till Juta. Självklart. Varför förnekar Olsen det?

Det är viktigt att notera att detta med att handläggaren har en koppling till Juta inte är detsamma som att påstå att handläggaren är jävig ur juridisk synpunkt. Jäv tror jag faktiskt är svårt att hävda. Men ur moralisk och etisk synpunkt så är nog den allmänna meningen att det i högsta grad var olämpligt att just denne handläggare fick ta sig an utredningen i fallet. Det är ju faktiskt, som Davidsson säger till TTELA, att ärendehandläggaren på Länsstyrelsen:

“gör bedömningar kring sin egen bakgård, som fattar beslut om friluftsområdet som ligger i anslutning till det egna hemmet.”

Det är onekligen så att handläggaren tycks anlägga ett helt annat perspektiv på äganderätt, allemansrätt, vittnen och fotografier än vad byggnadsnämnden i Vänersborg gjorde. Det tycks enligt min mening vara ett perspektiv som verkar grunda sig i en önskan att Davidssons gräsmatta ska bli ett blivande utflyktsmål för allmänheten – en grönyta där det är fritt fram att t ex spela brännboll och dricka kaffe. Trots att området aldrig någonsin har varit allemansrättsligt tillgängligt…

Det är den “snälla” förklaringen.

Länsstyrelsens beslut är så osannolikt att Malin Lernfelt i en ledare i TTELA den 15 juli skrev:

“Nu har Bengt Davidsson inte haft några som helst intentioner att hindra andra människor från att nå älven. Tvärtom. Sedan han köpte fastigheten har han underhållit den vandringsled som går längs med vattnet. Han har satt dit lampor, ställt ut en bänk och placerat ut en bro över ett brett vattenfyllt dike. Han har även erbjudit sig att ordna med skyltar för att visa vägen.”

Beslutet är så osannolikt att ledarskribenten anar andra bevekelsegrunder för Länsstyrelsens beslut:

“Att myndigheter utövar vad som i det närmaste tycks vara trakasserier mot en enskild medborgare på det här sättet är orimligt.”

Länsstyrelsens underlag för beslut är onekligen mycket vinklat och de rättmätiga och juridiskt legitima intressen som Davidsson har beaktas överhuvudtaget inte av Länsstyrelsen. Och det får en naturligtvis att undra varför. I en rättsprocess är det ju faktiskt statens uppgift att vara objektiv, att också se tvisten eller brottet ur allas perspektiv. Det gör inte Länsstyrelsen. Det gjorde byggnadsnämnden i Vänersborg den 7 mars 2023… Det gör även Mark- och miljööverdomstolen i en rad rättsfall de senaste åren.

Med dessa ord får fallet Juta vila ett tag, dvs om inget oväntat inträffar. Under tiden rekommenderar jag alla att ta en promenad vid Juta och utnyttja bron som Bengt Davidsson har lagt tillbaka på sin rätta plats, numera namngiven till Kärvlings Bro efter en lokal bloggare – också i Vänersborg.

===

Bloggar om Juta efter Länsstyrelsens beslut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen