Arkiv
Dyr. Diarie. Demokrati.
Nu när isen på Vänern äntligen har släppt så var det dags för det traditionella Vårruset. Det gick av stapeln igår alldeles vid Vänerns sydspets… Tusentals unga och ännu yngre kvinnor sprang eller gick de 5 kilometrarna. Deltagare och lag från när och fjärran hade kommit för att delta i arrangemanget. Även Vänsterpartiet var representerat. Av bland annat Anki och Marianne.
Till skillnad från isen har inte min förundran över Väne Ryrs fördyring släppt. Varför har alla ekonomiska kalkyler och beräkningar i Vänersborg en tendens att gå åt pipan?
När Barn- och Ungdomsnämnden i måndags skulle verkställa kommunfullmäktiges beslut att renovera och öppna Väne Ryrs skola var prislappen alltså helt plötsligt på 7 miljoner kronor. 1,2 miljoner bidde 2,5 som bidde 5 som bidde 7. Typ.
Det är svårt, snällt sagt, för politikerna att planera eller att överhuvudtaget ha någon framförhållning när de ekonomiska underlag som tas fram inte stämmer. Och det tycks vara mer regel än undantag i Vänersborg.
Vem minns inte Skräcklestugan som gick från 3 till 5 Mkr, saneringen vid Quality från 2 till 9, rivningen av Huvudnässkolan från 2 till 5, Gymmixhallen från 3 till 7 och naturligtvis arenan som skulle ha kostat 140 Mkr men som slutade på, officiellt, 286 Mkr (i verkligheten över 300 Mkr).
Var ligger felet? Varför blir det så här? För inte kan det vara så att det är på samma sätt i varenda kommun?
Den ytterst ansvarige i kommunen, kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell (M), har varit ett hett ämne i media de senaste dagarna. Dock inte för alla fördyringar. Nä, Lidell har fått 200 kr i skadestånd (förlikning?) för ett hot.
Det var i samband med medborgardialogen för drygt ett år sedan om den framtida skolstrukturen i Vänersborg som hotet framfördes i ett email. En person var förgrymmad över att Lidell och moderaterna ville lägga ner Norra skolan. Det är ingen tvekan om att Lidell skötte hela den här ”affären” på ett korrekt och bra sätt. Däremot stod det i TTELA:s nätupplaga (ändrades senare) och i gårdagens Vänersborgaren att hela affären handlade om att hans barn skulle kidnappas.
Det är riktigt att en kidnappning nämndes av en person på Facebook:
”…vore det kul att kidnappa hans ungar, och köra runt dom en trekvart innan skolan varje dag. :)”
En något bisarr humor, det medger jag. Över gränsen? Det kan jag också hålla med om. Med vad jag förstår så var nog båda parter överens om att det var ett försök till humor, om än dålig och opassande.
Men de 200 kr som Lidell fick i skadestånd (förlikning?) har ingenting med det här eller något annat kidnappningshot att göra. Gunnar Lidell har mig veterligen inte ens polisanmält den här händelsen. Så varför dra upp den igen?
Eller är det någon som blandar ihop vad som hände?
Det hände ytterligare en sak i samband med medborgardialogen, en sak som jag egentligen tycker är viktigare ur principiell synvinkel. Utan att på något sätt förringa det obehag som Gunnar Lidell erfarit.
I en grupp på Facebook skrev en person:
”Skicka ut detta elände och sedan hade dom tänkt vantolka våra svar, som baserats på förvrängd info. Kross och mosa dom….”
Även det här inlägget var tvivelaktigt, men orden ”krossa” och ”mosa” används på gott och ont ganska ofta i idrottssammanhang, utan att det uppfattas bokstavligt.
Nu gjorde Gunnar Lidell (M) något speciellt. Han reagerade på inlägget, fast det inte var riktat mot honom eller någon annan privatperson, men inte genom att polisanmäla det. Lidell gick istället in i gruppen och kopierade 5 sidor av gruppmedlemmarnas inlägg och diskussioner. Som han sedan diarieförde i Barn- och Ungdomsnämndens diarium!
Facebookgruppens diskussioner blev genom Gunnar Lidells diarieföring ett offentligt dokument. Och inte bara det, namnen på de som gjort inläggen blev också offentliga (liksom deras profilbilder). Lidell använde så att säga offentlighetsprincipen för att kontrollera medborgarna, i stället för att, som det är tänkt, medborgarna ska använda offentlighetsprincipen för att kontrollera makthavarna.
I Radio Väst uttalade sig en expert på området, Jan Turvall vid Göteborgs universitet. Turvall sa:
”Men i det här fallet har ju inte personerna skickat in något utan de har kommunicerat internt via Facebook. Det finns ingen anledning för kommunen att registrera vilka åsikter som människor framför på Facebook.”
Turvall talar om att registrera åsikter. Att registrera åsikter får man inte göra i ett demokratiskt land.
Det hör inte hemma i en demokrati att hota folk. Det hör heller inte hemma i en demokrati att diarieföra vanliga kommuninvånares åsikter. I veckans media framstår det som om Gunnar Lidell är den som har lidit mest skada av det som hände för drygt ett år sedan. Ser man principiellt på det hela, så tror jag inte att det är så.
Sikhall 1:6
Detta är Sikhall 1:6.
För 7,5 år sedan bjöds Sikhall 1:6 ut till försäljning. Det fanns flera intressenter. Däribland en ledande centerpartistisk politiker. En annan man från bygden, Magnus Larsson, lade dock det högsta budet och köpte fastigheten.
Då började problemen för Magnus.
Det började med att den dåvarande ordföranden i kommunstyrelsen, Lars-Göran Ljunggren (S), föreslog att kommunen skulle utnyttja sin förköpsrätt. Det var den 2 november 2005.
Redan i detta tidiga skede så spred sig en märkligt unken doft kring ärendet. Lars-Göran Ljunggren lägger sig i ett ärende, som handlar om en tomt på landsbygden i Sikhall. Av någon anledning. Varför? Varför var detta så intressant? Kunde det bero på att den ledande centerpartistiske politikern, som lade bud på fastigheten, råkade vara Ljunggrens ”regeringskollega” och 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen, Bo Carlsson (C)? Det kan ju naturligtvis vara ett sammanträffande, en sådan där ödets nyck som faktiskt händer ibland. Fast… Om man tänker så här – om Bo 
Carlsson hade fått köpa fastigheten, hade Ljunggren då yrkat att kommunen skulle ha utnyttjat sin förköpsrätt…?
Knappast.
Problemen fortsatte för Magnus. Det blev flera förköpsärenden. Det blev problem med godkännande av avloppsanläggningen. Magnus förtalades och det spreds en massa illvilliga rykten. Det var tufft för Magnus. Den ”lille mannen” mot den mäktiga kommunala byråkratin… Men lokalbefolkningen stödde Magnus.
Sedan började strulet med bygglov för skärmtak och fönsterutformningar…
Redan år 2010 uppmärksammades skärmtak och fönsterutformningarna av TV4 Nyheterna Väst. (Se inslaget här.) Byggnadsnämndens dåvarande ordförande, Dan Nyberg (S), uttryckte sig väldigt kategoriskt:
”…dom här olovliga bygganden som han har gjort där ute…”
Det var inte den minsta tvekan. Skärmtak och fönsterutformningar var olagliga!
Magnus hotades med 300.000 kr i vite (”böter”) och ytterligare 100.000 kr i månaden, om han fortsatte med byggverksamheten. Plus att han skulle få riva skärmtaket…
Jo jo.
Det finns hur mycket som helst att skriva om alla turer kring Sikhall 1:6. Den skulle kunna bli många bloggar, och kanske blir det några så småningom. Det skulle också kunna bli, och borde bli, många artiklar i lokalpressen. Men som ni kanske har märkt, på TTELA är det tyst. Det skrivs inget om Magnus Larsson. Tystnaden är märklig. Ryktena säger att journalisterna har fått order ”uppifrån” att inte skriva om ”Affären Sikhall”.
Varför skriva om detta nu då? Jo, ärendena kring skärmtak och fönsterutformningar har behandlats juridiskt, överklagats och behandlats igen. Den 21 mars 2013 tog ärendet slut.
Magnus Larsson vann striden. Äntligen! Efter 7,5 år!
Det borde TTELA skriva om…
Det 24 augusti 2012 beslutade Länsstyrelsen att den:
”upphäver nämndens beslut i de delar som rör skärmtaket och fönstersättningen på norra fasaden.”
Magnus Larsson fick rätt i 2 av 3 tvisteärenden. Han överklagade det tredje, nämligen Länsstyrelsens beslut att fönstersättningen på östra fasaden hade placerats i strid med givet bygglov.
Nu har Mark- och miljödomstolen gett Magnus Larsson rätt även i detta!
Magnus Larsson har fått rätt på alla punkter.
Skärmtaket kräver varken bygglov eller strandskyddsdispens och alla fönster uppfyller lagens krav.
Striden är slut. Magnus Larsson har vunnit.
Epilog.
I sin tacksamhet över att alla år av kamp äntligen är över och avgjord, så har Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad (FP) skickat ett brev till Magnus Larsson. Magnus krävs på en ”tillsynsavgift” på 8.797 kr. För en tillsyn på saker som det inte krävdes bygglov för…
Det händer mycket i den här kommunen, på de olika förvaltningarna, på de olika enheterna, i de olika nämnderna. Många gånger skulle man bara vilja säga:
Lägg av! Ni ska faktiskt serva och hjälpa kommunens invånare!
.
PS. Den här bloggen är en utökad version av den debattartikel signerad Rininsland, Bucci och mig som publicerades i Vänersborgaren idag.
Får frågorna några svar?
Nästa gång BUN har sammanträde, om drygt en vecka, ska budgeten för 2014 diskuteras. För att underlätta den diskussionen, så framförde jag tanken på att olika förslag och åtgärder skulle ha en prislapp. Jag ställde några frågor (alla frågor hittar du här) om olika ”priser”. Typ:
”Vad kostar det att:
- gå tillbaka till 4 öppetdagar i veckan på Ungdomshuset med 3 fritidsledare och 1 äldre ungdom som personal per öppetdag. (Som det var tidigare.)
- genomföra Schools Out, Lussebandy, Bearfest respektive Sommarscen på Sanden?
- Enligt Skolverket går det 6,1 barn per årsanställd i förskolan i Vänersborg. Vad kostar det att ”gå ner” till 5,5 barn per årsanställd?
- Vad kostar det att anställa (ytterligare) en specialpedagog till varje skolenhet?
Jag vill understryka att syftet med de här frågorna är att ”komma rätt”. När jag som ledamot i nämnden ska ta ställning till hur jag vill att budgeten för 2014 och fördelningen av tillgängliga medel på olika verksamheter ska se ut, så är det bra, eller kanske till och med nödvändigt, att veta vad olika förslag och åtgärder kostar.
Barn- och Ungdomsnämndens presidium, dvs ordförande Eckerbom Wendel (M), 1:e vice ordförande Sjöling (S) och 2:e vice ordförande Carlsson (KD), hade möte i veckan. Där togs mina frågor upp. Ur presidiets protokollet:
”Barn- och Ungdomsnämndens ledamot Stefan Kärvling (V) har ställt frågor om budget 2014, ordförande uppdrar till förvaltningschefen att besvara dessa…”
”Ordförande uppdrar”?
Måste ordförande bestämma att jag ska få svar…? Och jag som trodde att jag som ledamot i BUN hade rätt, att inte bara ställa frågor, utan också att få svar på dem… Tänk om ordförande inte hade gett förvaltningschefen detta uppdrag – hade han kunnat strunta i att svara då?
Men inte nog med det. Ordförande har bestämt att svar bara ska ges:
”… med beaktande av rimlig tidsåtgång/arbetsinsats.”
Kan ordförande bestämma det? Vad är rimlig tidsåtgång? Vad är rimlig arbetsinsats? Och vem avgör det? Och hur och till vem ska en rimlig tidsåtgång/arbetsinsats redovisas? Kan förvaltningen låta bli att svara på mina frågor om man tycker att det tar mer än en ”rimlig tidsåtgång/arbetsinsats”?
Jag häpnar. Jag häpnar över att rätten att ställa frågor och få svar tycks reduceras till en enskild ordförandes godtycke.
KF 30 jan (3): Morgan Larssons motion
Imorgon ska Morgan Larssons (VFP) motion om protokollsanteckningar i nämnder och styrelser upp till behandling i kommunfullmäktige. (Se här!)
Morgan Larsson gjorde ju en liten miss när han skrev motionen. Han yrkade på att bara ersättare skulle få rätten att lämna protokollsanteckningar. Larsson tänkte därför komplettera yrkandet i sin motion på morgondagens möte, så att rätten också omfattar ordinarie ledamöter.
Så här lyder Morgan Larssons nya, kompletterande yrkande (se här):
”Vi yrkar att reglementen för samtliga styrelser och nämnder i Vänersborgs kommun ändras och utformas så att ledamöter och icke tjänstgörande ersättare ges rätt att anteckna sin mening till protokollet i form av en protokollsanteckning.”
Tydligen har kommunfullmäktiges ordförande Anders Forsström (M) ringt upp Morgan Larsson idag och sagt att han inte kommer att ställa detta yrkande under proposition. (Det innebär att Larssons nya yrkande inte får tas upp i morgon.) Forsström anser inte att det nya yrkandet har beretts som det ska.
Det betyder, om ryktet är sant, att Morgan Larssons motion avslås. (Ersättare kan ju inte få en rättighet som inte tillkommer ordinarie ledamöter.)
Morgan Larsson får alltså börja från början.
Larsson får helt enkelt skriva en ny motion. Som inkluderar också ordinarie ledamöter. Och som sedan tas upp i fullmäktige i februari. Då beslutar fullmäktige att remittera motionen till alla nämnder och styrelser för beredning. I vanlig ordning. Och när alla nämnder och styrelser har berett motionen och tagit ställning, så skickas dessa ställningstaganden till kommunstyrelsen. Och när kommunstyrelsen har behandlat ärendet, så ska då fullmäktige besluta i ärendet. Igen. Förhoppningsvis i år…
Visst. Regler, arbetsordningar och lagar ska följas. Men är inte detta att ta i?
När nämnderna och styrelserna behandlade Morgan Larssons ”nuvarande” motion, så utgick de från en skrivelse som var undertecknad av kommunens högsta chefer – kommundirektören, kanslichefen och förvaltningscheferna för Barn och Ungdom/Gymnasiet, Miljö och Hälsa, Social och Samhällsbyggnad/Byggnad.
Cheferna avslutar sin skrivelse så här:
”Kommunala protokoll är och ska vara beslutsprotokoll, där innehåller kortfattat beskriver besluten. Protokollen skrivs på ordförandes ansvar och det är denna/denne som har att avgöra innehållet i protokollet. Att ge icke tjänstgörande ersättare rätt att få sin mening antecknad i protokollet, är inte tillämpligt.”
Och så kommer ”slutklämmen”:
”Däremot skulle kommunens reglemente kunna ändras så att samma rätt att få sin mening antecknad i protokoll skulle gälla för alla, ledamöter som ersättare.”
Tycker ni inte att denna ”slutkläm” visar att Morgan Larssons nya yrkande, det som ordförande inte vill ställa under proposition, redan är berett? Cheferna har ju redan sagt ja till ett sådant beslut som Larsson önskar av fullmäktige imorgon.
I bland annat Kommunallagens 5:e kapitel kan man läsa om Forsströms rättighet att som ordförande i kommunfullmäktige vägra att ställa ett yrkande under proposition. 45 §:
”Ordföranden skall vägra att lägga fram ett förslag till beslut, om ordföranden anser att förslaget innebär att ett nytt ärende väcks.
Ordföranden får vägra att lägga fram ett förslag till beslut, om ordföranden anser att förslaget skulle leda till ett beslut som strider mot lag eller annan författning. Fullmäktige får dock besluta att förslaget ändå skall läggas fram.”
Hmm…
”Fullmäktige får dock besluta att förslaget ändå skall läggas fram.”
Hmm…
Morgan Larsson får klura på hur han ska göra. Det är hans motion.
KF 30 jan (2): Föroreningar och demokrati
Efter att kommunfullmäktige har avgjort ärendet om att öppna Väne Ryrs skola (se här) följer, som ärende 4, en anhållan från Samhällsbyggnadsnämnden. Nämnden vill att kommunfullmäktige ska tillföra 6 miljoner extra, utöver den beslutade budgeten, för sanering av del av kvarteret Krögaren. (Borta vid Quality alltså.)
Bakgrunden är den här, och jag citerar direkt ur handlingarna:
”Marken som kommunen har sålt till Nordstaden Etablering AB, har varit mer förorenad än vad som initialt identifierats. I stort sett är hela fastigheten förorenad.
All jord måste grävas bort till ca. 1 meters djup samt därefter deponeras på godkänd tippningsplats.
Kommunen som tidigare fastighetsägare och sannolikt även ansvarig för föroreningen, ska bekosta saneringsarbetet.”
Kommunens totalkostnad för marksaneringen ligger på ca 9 miljoner kr. (Du läste rätt, NIO MILJONER!) Hela ”affären” är ett stort misstag från början till slut, och det har också ansvariga tjänstemän medgett. De kan i nu-läget bara lova, att något sådant här aldrig ska hända igen.
Jag kan dock inte låta bli att göra reflektionen – till vissa saker finns det alltid pengar!
Per Sjödahl (MP) har förresten en interpellation om marksaneringen. Sjödahl frågar om kostnaderna. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Christer Thobiasson (M) svarar på det, men gör också en utvikning om vad föroreningarna beror på. I handlingarna, som jag citerade ovan, står det att kommunen sannolikt är ansvarig. I detaljplanen från 2011-01-27 står det:
”Området består av gamla igenfyllda lertag som fyllts igen av överskottsmassor och byggnadsavfall.”
Thobiasson skriver:
”Ansvaret för att marken blivit förorenad åvilar de kommuninvånare som använt området som soptipp för div byggavfall.”
Tur att jag aldrig körde dit med skottkärran…
Väne Ryr kommer förresten tillbaka senare under kvällen. Pontus Gläntegård (V) och jag motionerade nämligen om skolskjutsar i Väne Ryr. Kommunstyrelsen föreslår att fullmäktige ska bifalla vår motion och ge Barn- och Ungdomsnämnden i uppdrag att:
”undersöka möjlig samordning av skolskjutsverksamheten mellan Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg.”
Det är bara att gå upp i talarstolen och tacka för svaret.
En motion från Morgan Larsson (VFP) ska också behandlas. Motionen slutar:
“Vi föreslår
att reglementen för samtliga styrelser och nämnder i Vänersborgs kommun ändras och utformas så att icke tjänstgörande ersättare tillåts anteckna sin mening till protokollet i form av en protokollsanteckning.”
När kommunstyrelsen behandlade motionen lämnades inte mindre än tre reservationer in. En från Miljöpartiets Marika Isetorp och två(!) från Vänsterpartiet. Bucci och Rininsland var inte överens. Sådant händer även i de bästa partier. Och ska så få göra tycker jag.
Det är emellertid ett ”fel” på motionen. Den vill ge ersättare en rättighet som inte ordinarie ledamöter har. (Det här missade jag när BUN behandlade motionen i oktober.) Enligt nuvarande reglemente, så är det ordförande som avgör om en ordinarie ledamot ska få lämna en protokollsanteckning eller inte. Fullmäktige kan därför knappast besluta att en ersättare ska kunna få det ”med automatik”.
Jag tror mig dock veta att Morgan Larsson kommer att ändra sitt yrkande till att samtliga ledamöter, både ordinarie och ersättare, i en nämnd ska få lämna en protokollsanteckning – oavsett vad ordförande anser.
Jag tycker att Morgan Larsson har rätt. Alla som finns med i nämnder och styrelser, även ersättarna, sitter där för att de representerar invånarna i Vänersborg. (Morgan Larsson är ersättare i kommunstyrelsen.) Det är ytterst ett resultat av valet 2010. Det ligger då i sakens natur att de valda och utsedda ledamöterna ska få möjlighet att visa väljarna vilka ställningstaganden de skulle ha gjort, om de hade fått rösta (vilket inte ersättare får alltså) och varför de tycker som de gör. Det är en demokratisk rättighet tycker jag.
Demokratiska rättigheter ska inte heller vara beroende av en enskild persons välvilja. Det är det nu. I detta fall är det en ordförande, som själv får bestämma om en protokollsanteckning ska tillåtas eller inte. Demokratin bör vara inskriven i regler, arbetsordningar och lagar. Det är ytterst för att skydda minoriteter och ”de svagare”.
Ibland kan det hända att vissa principer kan krocka med varandra. Då anser jag att man hellre ska fria än att fälla. Då ska demokratin vara generös. Hellre för mycket demokrati än för lite.
För mycket demokrati kan aldrig vara fel. Det kan däremot för lite.
Ändra i förslaget Morgan, så att alla ledamöter (både ordinarie och ersättare) får rätt att lägga en protokollsanteckning. Då röstar jag med dig.
KF 14 nov: Att sitta på två stolar. Eller tre…
Det blev ett långt fullmäktige i onsdags, där större delen av mötet avlöpte ganska ”rutinmässigt”. Punkterna beslutades av ett mer eller mindre enigt fullmäktige och efter mer eller mindre korta anföranden.
En diskussion uppstod dock mellan Lutz Rininsland (V) och gymnasienämndens ordförande Henrik Josten (M) om ”Ytterligare medel för täckandet av ökade interkommunala kostnader”. Det handlade om 3,2 milj kr till nämnden. En begäran från gymnasienämnden som kommunfullmäktige avslog.
Diskussionen mellan Rininsland och Josten handlade dock inte bara om pengarna. Det händer nämligen inte alltför sällan att politiker röstar på ett sätt i en nämnd och på ett annat sätt i en annan församling. Josten fick med sig hela sin gymnasienämnd i beslutet att begära mer pengar. När denna begäran sedan hamnade i kommunstyrelsen, så röstade samme Josten mot förslaget! Och nu i fullmäktige också mot.
Lutz Rininsland kunde inte riktigt se logiken i detta. Inte jag heller.
Mini-alliansens politiker ser dock inget som helst problem med att sitta på flera stolar. ”I min roll som ledamot i nämnden är jag en viss person, i min roll som ledamot i kommunstyrelsen är jag en annan.” För mig är detta helt obegripligt. Vad ska moderaterna säga i valrörelsen? ”Vi är för mer pengar till gymnasienämnden, men samtidigt är vi mot! Det beror på i vilken roll du frågar mig…”
Det här praktiserar även andra partier. Centerpartiet röstade t ex i måndags i Barn- och Ungdomsnämnden mot ett öppnande av skolan i Väne Ryr, men i tisdags meddelades att partiet ska vara för ett öppnande när frågan kommer till kommunfullmäktige.
”Rösta på Centerpartiet om du vill lägga ner skolan i Väne Ryr eller om du vill öppna den!” Typ.
Tydligen logiskt, kanske bondförnuft… För mig i varje fall helt obegripligt. Men jag kan ha missat något… Josten sa vid ett tillfälle i debatten att det kunde vara ”obekvämt” att sitta på två stolar samtidigt. Antagligen ett understatement.
Kluvenheten nådde dock sin kulmen när fullmäktige behandlade Välfärdspartiets motion om medborgarförslag. Då lyckades ett antal representanter för mini-alliansen med Gunnar Lidell (M) och Lena Eckerbom Wendel (M) i spetsen med konststycket att sitta på tre stolar på en och samma kväll…
Eller också lyckades de inte…
En liten bakgrund. När Välfärdspartiets motion, om att medborgarna ska kunna lägga förslag till kommunfullmäktige, behandlades i kommunstyrelsen var alla partierna mot motionen – alla utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet. (Välfärdspartiet har ingen ordinarie plats.)
Och så såg det ut att bli även i kommunfullmäktige.
Morgan Larsson (VFP) inledde diskussionen med att redogöra för syftet med sin motion. Han sa bland annat att 194 av 290 kommuner i Sverige redan har infört medborgarförslag, att i snitt lämnas 26 förslag per år i dessa kommuner och att hela 30% av dessa medborgarförslag leder till positiva beslut i kommunfullmäktige. Av Fyrbodals 14 kommuner är det 11 kommuner som har det. Det är bara Trollhättan, Bengtsfors och Vänersborg då, som inte har det.
Gunnar Lidell (M) var talare nummer två och konstaterade att han hyste stor tilltro till fullmäktiges 51 ledamöter. Lidell tyckte vidare att medborgarna kunde bilda nya partier om de ville få fram förslag till fullmäktige. Det finns plats för fler partier i fullmäktige sa Lidell.
Joakim Sjöling (S) menade att först ska vi diskutera och besluta om riktlinjer och principer, sedan kan vi prata om medborgarförslag. Sjöling yrkade avslag på motionen.
Eckerbom Wendel (M) tyckte att medborgarna kunde fylla i ett formulär på kommunens hemsida istället för att lägga förslag i fullmäktige. Något som sedan 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen Johan Ekström (FP) höll med om och utvecklade. På sitt sätt. Eckerbom Wendel tyckte också att vi skulle prata mer med varandra. Gjorde vi det så behövdes inga andra förändringar i Vänersborg.
Även jag var framme i talarstolen. Jag redogjorde huvudsakligen för de argument som jag skrev om i min blogg. (Se här.) Jag passade också på att prata lite om att de gamla liberalerna på 1800-talet antagligen skulle vrida sig i sina gravar om de hörde dagens liberaler och deras argument för att försvåra medborgarnas möjligheter att påverka.
Min absoluta övertygelse är att de demokratiska instrumenten och verktygen måste vara ”formaliserade” på ett sådant sätt att de ska vara inskrivna i regler, arbetsordningar och lagar. Demokratin kan aldrig vara beroende på makthavarnas välvilja!
Jag tyckte att Rininsland (V) hade en poäng när han påpekade att de flesta partierna inte levde som de lärde. Deras hemsidor uppdateras överhuvudtaget inte. Inget gjordes på nätet för att vitalisera, bredda och fördjupa demokratin. Åtminstone inte från mini-alliansens sida…
Vänsterpartisterna Rininsland, Frändelid och jag själv var alltså framme och argumenterade för förslaget. Det gjorde också Isetorp och Sjödahl från Miljöpartiet. Karlsson gjorde detsamma för Sverigedemokraterna. Och naturligtvis välfärdspartisterna själva.
Och sen gick Annalena Levin från Centerpartiet in i debatten. Och då kom den första överraskningen… Levin konstaterade att motionen var bra. Hon och Centerpartiet ville se att idén med medborgarförslag genomfördes.
Centern hade röstat mot i kommunstyrelsen, så detta var kvällens första förändring. Att sitta på två stolar? Jag tror inte det. Jag tror att man hade diskuterat frågan i Centerpartiet och helt enkelt kommit fram till en annan ståndpunkt.
Marika Isetorp (MP) vädrade något i luften. Det var något på gång… Isetorp yrkade på ajournering (”paus”).
Innan ajourneringen så gick Eckerbom Wendel (M) åter upp i talarstolen. Hon hänvisade till statsvetaren Mikael Gilljam, som inte heller gillar medborgarförslag. I artikeln som Eckerbom Wendel hänvisade till (se här) säger Gilljam:
”Problemet med medborgarförslag är att de uppmuntrar folk till att verka utifrån egenintressen. Det handlar om ”mina barns skola” eller ”gatan där jag bor” och saknar helhetsperspektiv.”
”Egenintressen”? ”Saknar helhetsperspektiv”? Är det inte till att ha en arrogant och överlägsen attityd? När sedan Eckerbom Wendel en stund senare säger att ”vanliga människor” är precis som du och jag. ”Vi politiker är också vanliga människor”, så blev väl förvirringen total. Det måste ju vara ett argument för medborgarförslag, då har ju Gilljam fel. Eller menade Eckerbom Wendel att vi politiker också styrs av ”egenintressen” och ”saknar helhetsperspektiv”? Hmm.
Det blev ajournering.
Och efter kaffet, så hände saker.
Kommunens starke man, typ, kommunalrådet Gunnar Lidell (M), tog helt plötsligt tillbaka sitt avslagsyrkande, sitt ”nej” till motionen! Lidell yrkade istället på återremiss. Återremiss betyder att hela frågan lämnas tillbaka till kommunstyrelsen för att utredas ytterligare. Alltså inget avgörande denna kväll.
Det var Lidells andra yrkande för kvällen.
Sitta på två stolar? Ja, kanske mer av att Lidell satte sig på en ny stol. Hade moderaterna ändrat uppfattning i sakfrågan? Hade de påverkats av Vänsterpartiets, Miljöpartiets och Välfärdspartiets argument? Eller hade de hört vad som ryktades i korridorerna…?
Efter Lidell var det dags för kommunens förre starke man, socialdemokraten Lars-Göran Ljunggren. Och då kom ytterligare en överraskning – och en förändring.
”Det är konstigt om man inte lyssnar på varandra! Det har vi gjort! Socialdemokraterna säger ja till intentionerna i motionen!”
Ungefär så sa Ljunggren. Wow. Socialdemokraterna hade gjorde en helomvändning! Sånt händer sällan, men när det händer… Wow!
Vad som fick socialdemokraterna till denna svängning vet jag inte, men jag välkomnar den. Jag vet att hela den socialdemokratiska fullmäktigegruppen satt i diskussioner under ajourneringen. Många kanske inte var nöjda med ställningstagandet i kommunstyrelsen från början, eller så hade man helt enkelt lyssnat på argumenten i debatten.
Det här innebar att motionen helt plötsligt hade en majoritet bakom sig!
Lidells förslag om återremiss ska ses i det här ljuset. Återremiss beslutas nämligen av 1/3 av fullmäktiges ledamöter… Mini-alliansen skulle genom en återremiss kunna skjuta på beslutet till en obestämd framtid…
Både Eckerbom Wendel (M), folkpartiets Johan Ekström och kristdemokraternas Marie-Louise Bäckman tog tillbaka sina gamla förslag till avslag av motionen, och yrkade liksom Lidell på återremiss. Med motiveringar – motiveringar som de antagligen tyckte var bra. Det är väl sånt man förutsätter. Att man tror på det man säger menar jag.
Lutz Rininsland (V) undrade varför mini-alliansen ville ha en återremiss. Det återstod ju ändå en hel del arbete, som att ändra reglemente och arbetsordningar för fullmäktige och nämnderna, innan medborgarförslag skulle kunna träda i kraft. Och nu visste ju mini-alliansen att en majoritet av fullmäktige var för Välfärdspartiets motion. Varför dra frågan i långbänk?
Endera tyckte mini-alliansen att Rininslands argumentation var grymt bra – eller också insåg mini-alliansen att det skulle bli väldigt svårt att förklara för vänersborgarna varför de inte röstade för en fördjupning och breddning av demokratin.
Mini-alliansen och mini-alliansen förresten. Det blev ingen mer ajournering eller diskussion inom mini-alliansens partier. Det var Lidell och Eckerbom Wendel som gick upp i talarstolen på, så att säga eget initiativ – och sa vad alla i partiet tydligen ansåg, sådär helt plötsligt:
”Jag yrkar bifall till motionen!”
Varpå folkpartiets Johan Ekström och kristdemokraternas Marie-Louise Bäckman tog tillbaka sina gamla förslag om återremiss av motionen, och yrkade liksom Lidell och Eckerbom Wendel bifall.
Wow.
Snacka om att sitta på tre stolar samtidigt. Eller snarare, att sitta på tre olika stolar under loppet av en timme…
Wow.
Det är klart att det är bra att Välfärdspartiets motion om medborgarförslag gick igenom, jättebra! Vänsterpartiet stödde ju också motionen hela tiden. Det är klart att man då är nöjd. Men samtidigt kan jag inte komma ifrån tanken att några bara vände kappan efter vinden. Samtidigt som det är stort att ändra uppfattning, så är det en svaghet att inte stå för sina åsikter.
Hur det egentligen förhöll sig med den saken under kvällens debatt och om det visade på styrka eller svaghet, överlåter jag åt läsaren att själv avgöra. Däremot kan jag konstatera att politiker från andra partier faktiskt har börjat lyssna på Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet. För utan dessa tre partier i fullmäktige hade ju förslaget om medborgarförslag överhuvudtaget inte haft en chans att få majoritet.
Det lönar sig med andra ord att stå på sig och argumentera för sin sak. Det går att flytta be… Tong…? Öhhh… Berg! I varje fall ibland. Även om V+MP+VFP bara har 14 mandat i fullmäktige.
.
PS. När den intresserade läser protokollet från denna kväll, så kommer vederbörande inte att hitta något om alla turer kring yrkanden som tas tillbaka, vad som egentligen sades etc, utan bara själva beslutet. Därför tycker jag att det är viktigt för den ”vanlige” vänersborgaren att få reda på vad som döljer sig bakom orden i protokollet och den totala omsvängningen av ståndpunkter. Därav det utförliga referatet.
PPS. Min partivän Lutz Rininsland har också bloggat om denna fråga. Jag rekommenderar läsning!
PPPS. Vill ni läsa mer om frågan så kan ni läs på kommunens hemsida och socialdemokraternas hemsida.
Medborgardialogen genomförd – och nu då?
I torsdags, den 1 nov, hölls en så kallad medborgardialog. Det är ett vidlyftigt och högtravande begrepp för det som egentligen var ett ganska ordinärt möte mellan företrädare för kommunen och kommunen själv… Så att säga.
Företrädarna för kommunen utgjordes av ett antal tjänstemän från byggnads-, samhällsbyggnads- och miljöförvaltningarna. Kommunen själv representerades av de boende kring skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut. Det kan nog vara viktigt för en del att komma ihåg att det är Vänersborgs invånare som utgör kommunen, inte de som sitter i kommunhuset… Politiker och tjänstemän på kommunen arbetar och verkar på uppdrag av invånarna i Vänersborg. Så är det.
Nu möttes de. Och det hör inte till vanligheterna. På det sätet var det inget vanligt möte…
Det fanns även några andra intresserade på plats. Faktiskt några politiker också. Dock inte de viktigaste. Om man nu anser att ordförande i ovanstående nämnder är viktiga. Och det är de ju naturligtvis.
Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Christer Thobiasson (M) deltar naturligtvis inte på sådana här ”medborgardialoger”. Thobiassons bestämda åsikt är ju att politik inte är en fråga för politikerna, utan en fråga för tjänstemännen. Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad (FP) hade enligt uppgift lovat att delta, men var inte närvarande. Göthblad har en förmåga att vara frånvarande när han riskerar att få frågor. Men denna gång, och kanske alla andra gånger, kan han ju ha giltigt förfall. Det kan jag ju faktiskt inte uttala mig om. Det var i varje fall synd att Göthblad inte var där. Peter Göthblad är ju också Demokratiberedningens ordförande och även i den egenskapen hade det varit bra om han hade funnits på plats. Miljö- och hälsoskyddsnämndens ordförande Bengt Holmqvist (M) är liksom många andra moderater och ”mini-alliansare” märkligt frånvarande när det gäller att diskutera frågor som ligger inom deras domän. Kanske stod han i telefonkontakt med någon även denna kväll…
Mötet, ”medborgardialogen”, handlade alltså om skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut. Det handlade om huruvida området ska bebyggas eller inte.
Mötet började med att tjänstemännen gjorde en genomgång av sakfrågorna. Några av de boende ställde frågor och ifrågasatte också flera av tjänstemännens påståenden. Tjänstemännen intog ganska omedelbart en försvarsposition. Det verkade som om tjänstemännen upplevde varje fråga från publiken som ett angrepp.
Det kändes som om det låg lite av ett krig i luften…
Den andra, och längsta delen av mötet, utgjordes av att grannarna till skogsområdet redogjorde för sin syn – på allt från själva dialogen, den politiska processen, salamandrarna, detaljplanerna osv osv.
Det var Lennart Nyman och Matthias Klein som företrädde de boende i området. De visade ett bildspel med en mängd fakta, samtidigt som de ställde frågor. De var riktigt ordentligt pålästa. Men så har de också levt med dessa frågor i åtminstone 3 år…
Allt eftersom mötet fortled kändes det mer och mer som om tjänstemännen och medborgarna från Kindblomsvägen faktiskt började tala med varandra, att de började föra en dialog. Och det var ju bra. Det är så det bör vara – och ska vara. Det är synd att de inte gjorde det för flera år sedan… Och det är inte de boendes fel…
Att prata med varandra är en sak, att lyssna en annan. När det kom till kritan i den förra medborgardialogen, den om skolornas framtid, struntade makthavarna i medborgarnas åsikter. Medborgarna tyckte ju annorlunda än de styrande. Det var socialdemokraternas svängning som till sist ändå avgjorde den dialogen, till medborgarnas fördel. Hur det ska gå i denna dialog låter jag vara osagt, men min känsla är att det här trots allt var lite av ett ”tuta-och-kör”-möte. Tjänstemännen var oerhört låsta i sin uppfattning.
Det kunde låta ungefär så här:
Området ska bebyggas. Punkt. Det står ju i detaljplanen. Punkt. Vi som tjänstemän måste följa detaljplanen! Det är vårt jobb. Punkt. Att den sedan är från 1933 hör inte hit. Att det inte har byggts på 80 år hör inte hit. Nu måste den uppfyllas. Det är vårt uppdrag som tjänstemän. Punkt. Trots att den är från 1933. Vårt uppdrag är att sälja mark och leta intressenter. Detaljplanen är en robust plan.
Typ.
Utan att bli alltför detaljerad vill jag, som amatör, lyfta fram några frågor som jag upplevde som konfliktfrågor, frågor där förvaltning och medborgare inte var överens.
Tjänstemännen utgår från detaljplanen från 1933. De boende hävdar att det finns tre(!) detaljplaner för området. Kommunen har två av originalen och Länsstyrelsen har den tredje. Planerna är inte lika. Kindblomsgrannarna hade med sig alla tre till mötet.
Vilken gäller? Vad jag kan förstå lär denna fråga lätt kunna hamna i en domstol så småningom.
Detaljplanen/-planerna för 1933 visar att ett antal hus ska få byggas i området. Grannarna menade att de hus som finns på planen redan är byggda, men på en liten annorlunda plats. Husen har flyttats på grund av att det var billigare att bygga runt en kulle i området än att spränga bort kullen. Stadsarkitekten höll inte med om att husen redan var byggda.
Kanske ytterligare en fråga för en domstol.
Det finns en rödlistad, fridlyst djurart i skogsområdet, den stora vattensalamandern.
För att denna inte ska bli utrotad när området ska bebyggas, så har kompensationsåtgärder föreslagits. De har också godkänts av Länsstyrelsen i Mariestad. (Jäpp, av någon mycket underlig anledning av Länsstyrelsen i Mariestad och inte i Vänersborg…) De boende var inte helt nöjda med dessa kompensationsåtgärder. De menade att i det område där det ska byggas en ny damm, så finns det just nu inga salamandrar. Det kan betyda att själva området helt enkelt inte passar för jättesalamandern. Hur som helst, detta har inte utretts. Vilket borde ha gjorts.
Grannarna menade också att det finns fler fridlysta djurarter i området. Och det har kommunen inte tittat på. Vilket borde ha gjorts. Också.
Även här kan man tänka sig att det skulle kunna bli någon typ av anmälan. Kommunen får inte slarva med sina reptiler. De har antagligen bott längre i kommunen än människor… Även om tjänstemän och politiker är av ett gammalt och segt släkte.
Vänersborgs kommun är stolt över sina grönområden. De finns med och lyfts fram i många
planer. Tyvärr är det i många fall bara ord. Vackra ord. Krockar miljöintressena med de kommersiella, så väger miljön ganska lätt. Som en fjäder i en hatt typ.
Det är lätt att tro att hela Blåsut kryllar av grönområden. Men så är det inte. Skogsområdet vid Kindblomsvägen är i stort sett det enda som finns. Det enda grönområde som t ex eleverna vid Blåsutskolan har en viss chans att utnyttja. Då tycker jag att det är svagt att, som en tjänsteman gör, säga att:
”Vi tar inte bort grönområden. Kvartersmarken råkar vara beväxt med träd. Området är avsett för bostäder.”
Den här frågan är nog inget för en domstol. Däremot borde det vara en fråga för politiker.
Kommunens ”starke” man Gunnar Lidell (M) var på mötet. Ja, inte hela. Lidell var på ett moderat, sägs det, krismöte däremellan.
Lidell fick ordet i slutet. Det han sa lugnade inte vänersborgarna. Tvärtom, det fick väl flera att tro, ännu hårdare, på att det finns en ”dold” agenda för området.
Lidell sa:
”Vi har lyssnat hela resan även om ni kanske inte har uppfattat det. Vi företräder er, men också 39.000 andra.”
Det här oroar naturligtvis invånarna vid Kindblomsvägen. De vet att minialliansen nu för tiden gör en stor sak av att lyssna på dem som inget säger. Och eftersom det är invånarna vid Kindblomsvägen som pratar, och inte de andra, så blir det väl med borgerlig automatik, och logik, så att det ska byggas i skogsområdet…
För säger man inget, så håller man med dem som sitter vid makten…
Och när man hör snacket i korridorerna från vissa politiker, typ socialdemokrater, så känns det också som om frågan redan är avgjord. Det ska byggas i skogen!
Nu är det emellertid så att det företag som skulle bygga husen i skogen, Modulbyggen Normstahl AB från Ljungby i Småland, har meddelat att de har dragit sig ur hela projektet. Så just nu är det ingen som vill bygga hus i skogsområdet… Förlåt, kvartersmarken som råkar vara beväxt med träd menar jag naturligtvis…
Vi får se om tjänstemännen får tag i något annat företag som vill bygga vid Kindblomsvägen. Det är ju tydligen deras jobb… Men jag undrar om något företag vill gå några ronder i domstolarna innan de kan börja bygga….?
Det är ju faktiskt också så att kommunen inte behöver, inte måste bygga, bara för att det finns en detaljplan som tillåter det. Har det inte byggts på 80 år, varför måste man då börja bygga nu?
En annan möjlighet yppade sig i slutet på mötet – de boende skulle kunna arrendera marken! Det finns inga juridiska hinder för det. Man kan dock ana att det finns politiska hinder…
Litar inte kommunen på vänersborgarnas demokratiska vilja?
Vänersborgs kommun har en lång och besvärande tradition av icke-demokrati. Mängder av beslut har de senaste åren fattats mellan skål och vägg. Politikerna tycks ha varit rädda för de vanliga vänersborgarna. Under den förra mandatperioden nekades t ex invånarna att få vara med och yttra sig i två stora frågor, frågor som verkligen engagerade tusentals invånare. Det var frågorna om Huvudnässkolan och Arena Vänersborg.
Då hade tusentals namnunderskrifter samlats in för att kräva folkomröstningar. Betongpartierna nekade vänersborgarna detta. Alla utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade nej till folkligt inflytande.
Så gick det som det gick i valet 2010. Socialdemokrater, centerpartister och i viss mån 
kristdemokrater gjordes ansvariga för alla felaktiga och dyra beslut som togs över folks huvuden och mot medborgarnas vilja – och röstades bort. Med all rätt.
Moderaterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet fick mängder av nya röster. Och ett nytt litet parti, Välfärdspartiet, tog steget in i fullmäktige. Frågan om demokrati, eller snarare brist på, var en viktig förklaring till utgången av valet. Förhoppningarna var stora om en förändring.
Förhoppningarna kom emellertid på skam. Den nya styrande mini-alliansen infriade dem inte. När Statistiska Centralbyrån (SCB) genomförde en medborgarundersökning under hösten 2011 visade det sig att vänersborgarna fortfarande var lika besvikna på de styrande.
TTELA skrev (se här):
”Vänersborgarna upplever inte att man har något större inflytande i kommunen. Inom områdena kontakt, information, påverkan och förtroende får man lägre betyg än snittet för de deltagande kommunerna och hamnar i botten på mätningen.”
Siffrorna var särskilt låga när det gäller förtroendet för politikerna.
”Det här är inte roligt för någon politiker.”
På kommunens hemsida kommenterade Gunnar Lidell (M) undersökningen (se här):
”Men det är alarmerande att förtroendet för oss politiker ligger på en låg nivå. Det är en demokratifråga och något som alla politiker måste ta till sig och som vi måste jobba hårt för att förbättra.”
Under våren 2012 genomfördes det största demokratiska ”experimentet” någonsin i Vänersborg, medborgardialogen kring den framtida skolstrukturen. Men tusentals vänersborgare blev återigen besvikna. De styrande politikerna ville ha ett visst bestämt svar. Det såg medborgarna tydligt. Och när de styrande inte fick det svar de ville, så vände de sig mot resultatet av medborgardialogen. Det gjorde dock inte de partier som hela tiden har förespråkat ökad demokrati, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet. Den här gången fick fick medborgarna också med sig Socialdemokraterna.
Vänsterpartiet vill fördjupa demokratin i Vänersborg. Vänsterpartiet har lagt motioner som ska leda i denna riktning. En handlar om att ändra arbetsordningen så att fullmäktiges möten blir mera stringenta och intressanta för medborgarna. En annan handlar om öppna 
nämndsmöten. Den innebär att medborgarna ska kunna delta och lyssna när politiker diskuterar och beslutar i nämnder och styrelser. Med andra ord, öka medborgarnas insyn i den politiska processen.
Välfärdspartiet har också lagt två motioner. De behandlades på kommunstyrelsens sammanträde i onsdags.
Den första motionen handlar om medborgarförslag:
”alla invånare som uppfyller kraven att vara valbar till kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun, får rätt att lämna förslag till kommunfullmäktige. Förslaget skall sedan behandlas på samma sätt och med samma villkor och regler som en motion skriven av en ledamot i fullmäktige”
Demokratiberedningen föreslår att motionen avslås. Den skriver:
”Svensken är generellt nöjd med att det finns förtroendevalda ända tills de beslutar något som drabbar mig själv. Då kommer protesterna. Detta är tydligt och kräver former som gör medborgaren till en medspelare också mellan de allmänna valen utan att för den skull förstöra det representativa systemet. Detta är kärnan. Detta är svårigheten.”
Formuleringen andas inte bara en attityd av översitteri, den andas också en rädsla för medborgarna. Den är nästan så man kan tro att politikerna bara vill att nöjda medborgare ska få åtnjuta demokratiska rättigheter. De som protesterar talar ”bara” i egen sak…
Demokratiberedningen fortsätter:
”Medborgarförslag innebär en förbikoppling före de direktvalda i kommunfullmäktige. Var och en kan i ett sådant fall, hur väl eller dåligt tänkt det än är, agitera för sitt förslag utan att ha något som helst folkligt stöd.”
Tja, problemet i Vänersborg har väl varit att beslut har fattats utan folkligt stöd…? Som arenan. Och visst måste väl alla förslag få diskuteras? Hur vet man att de har folkligt stöd eller inte, innan de har presenterats eller innan folk har sagt vad de tycker? Vem ska avgöra om ett förslag har folkligt stöd eller inte – i förväg?
Sedan innebär ju förslaget från Välfärdspartiet att medborgarna bara kan lämna in skriftliga förslag. Argumentering, diskussion, omröstning etc skulle fortfarande vara förbehållna de folkvalda.
Demokratiberedningens yttrande över motionen känns väldigt krystat. Är man mot en utvidgning av demokratin så gäller det att hitta argument för sin åsikt – vilken som helst. Det känns också som om Demokratiberedningen vill göra det svårare, eller omöjliggöra, för de som är kritiska mot politikerna att göra sina röster hörda.
Demokratiberedningen avslutar med att reducera frågan om demokrati till en fråga för partiernas och politikernas välvilja:
Demokratiberedningens uppfattning, råd och uppmaning till kommunens förtroendevalda är att intensifiera det öppna partiarbetet, regelbundet informera och finnas tillgängliga för allmänheten inför sammanträden och öka den uppsökande verksamheten.
Men det är ju den här viljan, och välviljan, som saknas. Det är ju därför som den politiska och demokratiska strukturen bör förändras, så att själva systemet innebär en ökad demokrati. Det är ju därför som Välfärdspartiet skrev motionen.
I Kommunstyrelsen i onsdags behandlades den här motionen. 11 ledamöter för betongpartierna röstade ”nej” till tanken på medborgarförslag. Endast två ledamöter från Vänsterpartiet och två ledamöter från Miljöpartiet tyckte att kommunstyrelsen skulle föreslå kommunfullmäktige att säga ja till motionen. (Välfärdspartiet har ingen ordinarie representant i kommunstyrelsen.)
Välfärdspartiets andra motion handlar om medborgardialog. ”Medborgardialog” är dock ett olyckligt namn på det som motionen syftar på.
”Välfärdspartiets förslag i motionen är, att alla invånare som så önskar skall beredas tillfälle att minst två gånger per år föra dialog med ledande politiker i de partier som är representerade i Vänersborg kommunfullmäktige.”
Demokratiberedningen, som har yttrat sig över denna motion också, skriver att, efter att ha gett samma bakgrund som i det förra motionssvaret:
”Det är svårt att se hur en frågestund som motionen tar upp skulle tillföra medborgarna något mer av värde. Det finns dessutom en risk att det skapar en mer ojämlik demokrati där de som redan är resursstarka får ytterligare ett forum att påverka beslut. I en sådan panelfrågestund känner sig politikerna på podiet och resursstarka individer bland frågeställarna säkra. Rädslan för att yttra sig i ett sånt forum har därmed inte tillfört något för ett systematiskt inhämtande av medborgarnas frågor.”
Jojo…
Återigen en rädsla för vänersborgarna. Nu skriver demokratiberedningen att de som vågar yttra sig är ”resursstarka”. Menar den därmed att om någon vågar prata så är den inte värd att lyssna på? Det måste i så fall innebära att bara de som inte pratar är värda att lyssna på. Eller? Hur det nu ska gå till, när de inte pratar?
Tycker mig för övrigt ha hört det här argumentet förut… Är det inte Kerstin Andersson (FP) och Lena Eckerbom Wendel (M) som framför detta…?
Tycker också att skrivningen ”Rädslan för att yttra sig i ett sånt forum har därmed inte tillfört något..”. Vad menas?
Enligt motionen ska inte frågestunden ersätta något annat. Den ger istället medborgarna ytterligare en möjlighet. Hur detta kan medverka till att skapa en mer ”ojämlik demokrati” är för mig en gåta.
Det var en majoritet av kommunstyrelsen mot denna motion också. Men när James Bucci (V) föreslog att “dialogen”, enligt motionen, skulle ordnas vid ett tillfälle, på försök för att sedan utvärderas, så ställde sig socialdemokrater och centerpartister bakom förslaget.
Och så kommer det att bli, när kommunfullmäktige senare ska behandla motionen. Det kommer att bli en frågestund/medborgardialog med politikerna.
Vi kan därmed notera ett litet, litet steg mot ökad demokrati i Vänersborg, samtidigt som vi antecknar ytterligare ett nederlag för den styrande mini-alliansen… Det börjar bli många sådana nu…
KF 24 okt: En vänsterpartistisk sammanfattning
Två månader kvar till julafton och på självaste FN-dagen samlades Vänersborgs kommunfullmäktige igår till sammanträde. Att det var FN-dagen uppmärksammades dock inte av ordförande Forsström. Sådant missade aldrig socialdemokraten Dan Nyberg.
Nybergs partikollega Kate Giaever öppnade mötet med en ordningsfråga. Samma ordningsfråga som hon för övrigt ställde förra gången. Giaever reagerar på att ledamöterna bara får föredragningslistan hemskickad, medan resten finns på USB. På Facebook skriver hon:
”Förr har vi fått alla beslutsförslag i pappersform och nu får vi inte ens det…. Hur lätt är det att hänga med??”
När Kate Giaever frågade kommunfullmäktiges ordförande Anders Forsström (M) om vem som har fattat det här beslutet, så fick hon inget svar. (För det var väl en fråga för politiker…?)
Sammanträdet fortsatte på samma lite kaotiska sätt, som det hade börjat. Ja, egentligen hade det ju inte börjat…
På ärende 1, revisorernas utlåtande över delårsrapporten, äntrade Bengt Larsson (S) talarstolen. Han konstaterade att den revisorsrapport som skulle godkännas, så sent som kvällen innan, varken funnits på papper eller USB. Ledamöterna hade därför inte hunnit sätta sig in i rapporten. Larsson yrkade av detta skäl på återremiss.
Och så blev det. Trots att en del ledamöter ropade votering.
Ordförande Forsström (M), som inte hade sin mest lyckade inledning på ett möte, struntade i detta. Forsström kommenterade det inte ens. Antagligen tänkte han att de som ropade ”votering” ropade för sent. Men slår ordförande Forsström klubban i bordet innan han pratat färdigt om varför han slår, så är det inte lätt att hinna ropa före slaget…
Det är klart att det skulle ha varit en votering. Men i moderaternas vänersborgska värld så är det ordförande som äger mötena…
I ärendet direkt efter var det dags att fastställa den delårsrapport som revisorerna yttrade sig över. Och några talare hann också att gå upp i talarstolen, bland annat Per Sjödahl (MP). Sjödahl ville prata verksamhet och tog några exempel från Samhällsbyggnads- och Socialnämnden. Det är helt riktigt att ta upp verksamhetsfrågor. Delårsrapporter och revisorers utlåtanden handlar så ofta om bara ekonomi, precis som om verksamheten inte är det viktigaste.
Så här står det t ex i revisorernas utlåtande över delårsrapporten:
”Vår uppgift är att bedöma om resultatet i delårsrapporten är rättvisande och är förenligt med de av fullmäktige beslutade målen för ekonomi och verksamhet som är av betydelse för en god ekonomisk hushållning.”
Det hade inte funnits kommuner överhuvudtaget om inte det hade varit för att människor hade samarbetat kring verksamheter. Nu tycks det ibland som om själva målet med kommunen är att hålla budget, eller att gå med plus. Pengar ses inte som medlet, utan som målet.
Politikerna i fullmäktige borde diskutera syftet och målen med verksamheterna i betydligt större utsträckning. Och själva verksamheterna. För det är politiska frågor, fast moderater ofta hävdar motsatsen…
Det tog dock inte så lång tid förrän Lidell (M) gick upp och yrkade bordläggning på det här ärendet också. Och visst, det var konsekvent. Revisorernas utlåtande på den tidigare punkten var ju just ett utlåtande över delårsrapporten. Och om det utlåtande blev bordlagt så var det ju konsekvent att också ärendet om själva delårsrapporten blev det.
Sagt och gjort. Ordförande Forsström sa nu detta sakta och tydligt, och gjorde en paus på åtminstone 2 sekunder innan han slog klubban i bordet…
Denna gång ropade ingen ”votering”.
En del motioner behandlades också på sammanträdet. Och en del inte. Flera motioner om kommunens arbetsordning och demokrati har en tendens att inte bli behandlade. Dessa motioner verkar istället bli liggande – utan att något händer.
Det tycks som om moderaterna och mini-alliansen inte vill ta i de demokratiska frågorna. Kanske beror det på att de anser sig äga både möten och protokoll. Fast själva frågorna allt som oftast ägs av förvaltning och tjänstemän…
Det ställdes några frågor också. Bo Carlsson (C) frågade om händelsen på Komvux nyligen, när en elev hotade en lärare. Carlsson undrade vad ordförande och förvaltning hade gjort för personalen, som just nu känner en ”extrem otrygghet”.
Trots att det var ett känsligt personalärende omgärdat av sekretess gav Gymnasienämndens ordförande Henrik Josten (M) ett svar. Josten menade att förvaltningen hade jobbat efter de riktlinjer som fanns.
Det var mer än vad Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Christer Thobiasson (M) gjorde på två frågor från Lutz Rininsland (V). Först frågade Rininsland om vem som initierade exploateringen av skogsområdet vid Kindblomsvägen. Den frågan var inte en politisk fråga tyckte Thobiasson. Den var en:
”ren förvaltningsfråga”.
Dessutom var frågan:
”helt ointressant”.
Jag tror också att Thobiasson ifrågasatte Rininslands kompetens. Men jag hörde kanske fel.
Rininsland frågade också om den kommande medborgardialogen kring samma skogsområde. Gissa vad Thobiasson ansåg om denna fråga…
”Ren förvaltningsfråga.”
Thobiasson (M) lade också till:
”Min förvaltning har mitt fulla förtroende.”
Moderaterna äger inte bara protokoll och möten, nu äger de förvaltningen också…
Rininsland menade att medborgardialoger är ett politiskt instrument och inte en förvaltningsfråga. Det finns inte heller några riktlinjer för tjänstemännen för hur medborgardialoger ska genomföras. Han menade också att dialogen måste ske på sådana villkor att folk kan möta politikerna. Rininsland tvivlade på att det skulle bli fallet med Kindblomsdialogen.
Kanske var han ensam om att tycka detta. I varje fall är det ingen moderat som håller med honom. Å andra sidan anser de ju inte att sådana här frågor är politiska…
Lutz Rininsland (V) ställde också en fråga till Gunnar Lidell (M).
Först ett ord om ”frågeinstitutet”. Frågor har en demokratisk funktion. Syftet är att fullmäktige, och framför allt minoriteten i fullmäktige, ska kunna kontrollera de styrande. Frågan fungerar så att en fullmäktigeledamot ställer den skriftligt. Den som frågan är ställd till svarar på frågan från talarstolen. Sedan har frågeställaren två möjligheter att från talarstolen ställa följdfrågor eller kommentera svaret. Den som har fått frågan har ytterligare en (1) möjlighet till att gå upp i talarstolen. Inga andra får delta i diskussionen.
Rininsland undrade varför inte Demokratiberedningens förslag för ”Riktlinjer för medborgardialog” hade gått vidare och blivit föremål för behandling, och frågade Lidell:
”Kan kommunstyrelsens ordförande göra något?”
Gunnar Lidell (M) visar enligt min mening att han inte direkt hissar flaggan i topp för Vänsterpartiet och demokratin när han går upp i talarstolen och bara svarar:
”ja”.
Rininsland upprepar då frågan och begär en förklaring. Då svarar Lidell enligt sina förberedda anteckningar.
På detta sätt har ett (1) tillfälle till kommentarer och diskussion tagits ifrån frågeställaren. Rininsland får alltså bara ett (1) tillfälle till att kommentera svaret och sakfrågan.
Det är svagt tycker jag. Varför vill inte Lidell ta en diskussion? Varför denna nedlåtande attityd gentemot demokratin?
Jag tycker att mini-alliansen allt som oftast visar att de inte har någon större respekt för demokratin.
För övrigt närmar det sig 100.000 ”views” på min blogg. Kul tycker jag. Mindre kul tycker nog Gunnar. Gunnar som inte vill bli omnämnd på min blogg. Bäckman alltså. Från KD.
Diarier, handlingar och demokrati
Ett diarium är ett register, där inkommande, utgående och upprättade handlingar registreras. (Wikipedia) Hos alla statliga och kommunala myndigheter ska det finnas diarier.
I Offentlighets- och sekretesslagen står det i 5 kap. 1 §:
”Allmänna handlingar ska registreras så snart de har kommit in till eller upprättats hos en myndighet…”
Det är ord och inga visor. Det här är oerhört viktigt i en demokrati. I Tryckfrihetsförordningen, som är en grundlag, står det i 2 kap 1 §:
”Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar.”
Under den förra mandatperioden fanns det en hel del övrigt att önska när det gällde diarieföringen i Vänersborgs kommun. James Bucci från Vänsterpartiet anmälde kommunen vid inte mindre än 5 tillfällen för att diarieföringen inte sköttes. Bucci fick rätt alla gångerna. TV4Nyheterna Väst uppmärksammade detta och gjorde ett reportage. (Se här!)
Det har varit en del turbulens kring diarieföring även med det nya styret. Gunnar Lidell (M) diarieförde t ex några skärmdumpar från en privat Facebook-grupp tidigare i år. (Se ”Varför gjorde du så Gunnar Lidell?”).
Alla dessa anmälningar och diskussioner kring diarieföring ledde till en större medvetenhet bland kommunens politiker och tjänstemän om hur centrala och viktiga dessa frågor är. (Det ska sägas att de flesta av de fel som har begåtts vid diarieföringen har politikerna stått för.) Kommunen styrde upp det hela och såg över sina rutiner. Tror jag. Trodde jag.
I förra veckan ville en person ha ut ansökningshandlingarna för en som är anställd på kommunen. Personen ville kolla den anställdes meriter. Offentlig handling? Japp.
Svaret från kommunen. Handlingarna finns inte. Men personen har bevisligen sökt jobbet – och fått det. Finns inte handlingarna, då har det brustit i rutinerna någonstans. Kommunen måste ta fram handlingarna.
Idag hände samma sak mig. Jag ville ha en löneuppgift på en av kommunens anställda. Offentlig handling? Japp. Svaret från kommunen. Handlingarna finns inte. Men personen har bevisligen fått jobbet, har med all sannolikhet en lön och löneuppgifter är offentliga. Kommunen måste ta fram handlingarna.
Småsaker kan tyckas. Och själva uppgifterna som efterfrågas är småsaker. Men att kommunen inte sköter sina handlingar och sina diarier är inga småsaker. Det är en viktig demokratisk princip. Så viktig att den regleras i Tryckfrihetsförordningen…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer