Arkiv
KS 17/12: Gågatan och ombud (2)
Imorgon sammanträder, som sagt, kommunstyrelsen för sista gången detta år och denna mandatperiod. Igår skrev jag om två frågor som kommunstyrelsen ska behandla (se här), idag skriver jag om ytterligare två.
Den 24 april i år publicerade jag en bild i Facebookgruppen ”Innerst inne är vi alla vänersborgare”. Det var ett foto på ett glastak över en gågata någonstans i Sverige. (Jag tror att bilden var från Umeå.) Min tanke var att det kunde vara kul och intressant att få lite synpunkter från vänersborgarna – var detta, eller något liknande, något de kunde tänka sig på gågatan i Vänersborg?
Det blev en del diskussioner och jag fick många synpunkter. Det blev dock inte någon blogg i ämnet…
En månad efter mitt inlägg på Facebook, den 21 maj, så lämnade folkpartiet som av en händelse in en motion om att ”väderskydda delar av gågatan”… Och det var ju bra. Ju fler som tycker att det är viktigt att skapa ett attraktivt centrum till gagn för både folk och framför allt handel, desto bättre.
I motionen från folkpartiet, som alltså ska behandlas av kommunstyrelsen imorgon, så lyder att-satsen, som alla motioner ska ha:
”Vänersborgs kommun utreder tillsammans med centrumföreningen att kunna bygga väderskyddade tak över gågatan (Edsvägen). Tanken är att dom skall gå längs sidorna från Södergatan till Sundsgatan (gågatukrysset) från Sundsgatan till Kungsgatan. 
Höger och vänster sida.”
Det är i och för sig lite förvånande att de folkpartistiska motionsskrivarna har missat namnet på gågatan och skriver Edsvägen i stället för Edsgatan… Men annars är det bra.
Samhällsbyggnadsnämnden, som har haft motionen på remiss, är positiv. Och det är kommunstyrelseförvaltningen också. Den föreslår att kommunstyrelsen ska bifalla motionen. Det betyder att en utredning ska ske i frågan.
Samhällsbyggnadsnämnden skriver dock i sitt remissvar, och det tycks kommunstyrelseförvaltningen hålla med om, att
”finansieringen ska belasta fastighetsägarna.”
Det kan väl tyckas lite snålt. När kommunen betalar 33 milj kr för bad och bandy i år (se min förra blogg), så skulle väl åtminstone någon miljon kunna avvaras till att göra gågatan ”vädersäker” och attraktiv. Jag menar, centrum betyder, eller borde betyda, massor för alla vänersborgare. Inte bara fastighetsägarna. (Och om inte fastighetsägarna vill eller anser sig ha råd…?)
Den 5 juni i år lämnade jag in en motion angående inrättande av en tjänst som invånarombud. (Du kan läsa hela motionen här.) Motionen ska också behandlas på morgondagens sammanträde med kommunstyrelsen.
Motionen handlade om att kommunen borde inrätta en tjänst som kunde ge ett oberoende stöd till de kommuninvånare som så önskade. Invånarombudet skulle kunna hjälpa invånarna att fylla i blanketter, överklaga avslagsbeslut eller andra kommunala beslut, förstå regelverk, använda sig av lagar, få hjälp med skrivelser, yttra sig om grannens bygglovsärende osv. Eller helt enkelt vara en person som man kunde framföra synpunkter och klagomål till. Invånarombudet skulle vara fri i sitt förhållande till kommunen.
Beslutsförslaget till kommunstyrelsen är att avslå motionen. Kommunjuristen har skrivit 
en utförlig och genomarbetad motivering till varför.
Slutsatsen av kommunjuristens resonemang är väl egentligen att allt det jag efterfrågar i motionen regleras i lagen, främst Förvaltningslagen, och att det redan finns tillgängligt och genomfört för vänersborgarna.
Kommunen skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan hjälp till den som så önskar. Kommunen skall ta emot besök och telefonsamtal. Kommunen skall sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Kommunen skall inhämta upplysningar och yttranden från andra myndigheter. Kommunen skall se till att ärenden är ordentligt utredda. Kommunen skall föra utredningar framåt. Kommunen skall se till att nödvändigt material tillförs ärenden. Kommunen skall upplysa om hur beslut överklagas.
Och kommunens allmänna serviceskyldighet gäller både vid handläggning av ärenden och kommunens faktiska handlande.
Kommunjuristen ger också ett exempel på när serviceskyldigheten går ett steg längre:
”Serviceplikten … stannar inte vid vad som faktiskt efterfrågats utan gäller oberoende av om någon viss information begärts. I ett fall där en person exempelvis avser att anlägga en enskild avloppsanläggning och ansöker om tillstånd … åligger det kommunen att upplysa sökanden om vilka uppgifter som krävs för att ansökan ska kunna bifallas. Enskilda har rätt att erhålla stöd med hur blanketter ska fyllas i eller hur en ansökan ska göras.”
Det som begränsar serviceskyldigheten, skriver kommunjuristen i sitt svar på motionen, är att kommunen måste tänka på att upprätthålla objektivitet och opartiskhet. Det kan gälla fall där t ex två kommuninvånare har olika åsikter och intressen.
Motionen slår alltså, enligt kommunjuristen, egentligen in öppna dörrar. Och jag kan väl på sätt och vis hålla med. På sätt och vis…
Fungerar det som kommunjuristen säger att det ska fungera i Vänersborgs kommun, så behövs det inget invånarombud!
Men fungerar det så?
Kommunjuristen skickar med en brasklapp:
”Beklagligtvis når kommunen i vissa fall inte alltid upp till sina förpliktelser ifråga om service och utredning.”
Hmmm…
Men det här är något som kommunen arbetar med:
”Utbildningsinsatser och arbete med bemötande är en angelägen uppgift parallellt med lagstiftningen. Vänersborgs kommun har flera pågående projekt med ambitionen att stärka serviceandan inom förvaltningarna och göra information mer lättillgänglig för kommuninvånarna.”
Vi hoppas att utbildningsinsatserna och arbetet för övrigt ger resultat överallt och att kommunen verkligen lever upp till lagtexterna och sina egna strävanden alltid. (För rättvisans skull – min erfarenhet är att kommunen sköter sina skyldigheter i 99 av 100 fall! Minst.)
Men. Om inte kommuninvånarna är nöjda med kommunens service, så måste de klaga – lämpligtvis hos typ någon chef…
Eller politiker…
Demokrati måste gälla även dem utan dator
Denna insändare publicerades idag i TTELA och Vänersborgaren. Den tar upp ett ärende som var uppe till behandling på kommunfullmäktige förra veckan. Marianne Ramm, Lutz Rininsland och jag själv har undertecknat insändaren.
I onsdags beslutade Vänersborgs kommunfullmäktige att annonsen som tillkännager fullmäktiges sammanträden endast ska innehålla dag, tid, plats och webbadress.
Det innebär att vänersborgarna måste ha en dator och kunskapen att navigera på kommunens hemsida för att få reda på vad deras folkvalda ska diskutera.
Detta är att stänga ute folk. Att upplysa vänersborgarna om ärendelistan är en fråga om tillgänglighet och demokrati. Politikerna måste underlätta möjligheterna för invånarna att få reda på fakta, delta i processen och även att bevaka politikernas göranden och låtanden.
Det duger inte att, som vissa gjorde i fullmäktige, hänvisa till att ”det är ju nya tider nu” eller att webbadressen står i annonsen.
Politikerna måste tänka på alla. Demokratin måste gälla även dem som inte har en dator eller som inte har tillräckliga internetkunskaper.
Det var bara Vänsterpartiet som röstade för att ärendelistan skulle finnas med i annonsen. Alla andra partier sa nej till detta.
Forsane och kommunen
Kommunen är en mäktig aktör. Den har stora ekonomiska och personella resurser. Kommunen har tillgång till experter alltifrån ingenjörer till jurister. Och finns inte sakkunskapen på plats, så kan den köpas in.
Det händer inte alltför sällan att enskilda vänersborgare inte kommer överens med kommunen. De har upplevt att det inte är lätt att få den kommunala kolossen som trilskande motpart eller till och med som fiende. Det har Andersson i Nordkroken, Larsson i Sikhall, de boende vid Kindblomsvägen, föräldrar vid väg 2031 i Väne Ryr och många andra vänersborgare erfarit.
Kommunen tycks alltid ha rätten och lagen på sin sida. Och tycker en enskild invånare inte det, så går de kommunala besluten att överklaga. Men då gäller det för den enskilde invånaren att veta vad som går att överklaga, till vilken instans det ska överklagas och hur det ska överklagas. Det är inte alltid så lätt.
Hur det kan gå om man som ”enkel” och ”vanlig” kommuninvånare kommer i ”konflikt” med kommunen är Forsane Samfällighet ett exempel på… Forsane Samfällighet består av de boende runt Forsane i Frändefors. Samfälligheten ordnar VA-frågorna i området.
VA är naturligtvis en nyckelfråga för människor i en kommun. Alla måste ha ett fungerande VA och det måste också finnas VA om det byggs nya bostäder. Inget VA, inga människor typ. Självklart.
Den 12 juni 2013 beslutade kommunfullmäktige i Vänersborg att:
”införa verksamhetsområde för VA – Vatten och Avlopp, etapp 3, för Forsane och Dykälla i Vänersborgs kommun.”
Ett verksamhetsområde är enligt lagen om ”allmänna vattentjänster” (2006:412):
”det geografiska område inom vilket en eller flera vattentjänster har ordnats eller ska ordnas genom en allmän va-anläggning”
I ett verksamhetsområde är kommunen huvudman. Fullmäktiges beslut innebar att de boende i Forsane och Dykällan ska anslutas till det kommunala VA-nätet. Jag var själv med om beslutet i fullmäktige. Fast inte Gunnar Lidell (M). Kommunstyrelsens ordförande deltog inte i handläggningen eller beslutet på grund av jäv.
De boende i Forsane uppskattade inte beslutet…
Den 2 juli 2013 överklagade Forsane Samfällighetsförening fullmäktiges beslut. Samfälligheten vände sig till Förvaltningsrätten.
Förvaltningsrätten lämnade dock över handlingarna till Statens VA-nämnd, enligt paragraf 53 i lagen om allmänna vattentjänster. Statens VA-nämnd skickade emellertid tillbaka ärendet till Förvaltningsrätten.
Den 17 september 2013 meddelande Förvaltningsrätten att överklagande från Forsane Samfällighetsförening avslås:
”Forsane Samfällighetsförening har överklagat beslutet, men har inte utvecklat sin talan i förvaltningsrätten. Samfällighetsföreningen har följaktligen inte visat att det finns förutsättningar för att upphäva det överklagade beslutet. Överklagandet ska därför avslås.”
Forsane Samfällighetsförening överklagade till Kammarrätten. Kammarrätten meddelade inte prövningstillstånd. Forsane Samfällighetsförening gick därför till Högsta Förvaltningsdomstolen. Den meddelande inte heller prövningstillstånd…
Forsane Samfällighetsförening förlorade den juridiska processen.
Orsaken till den juridiska utgången var att Forsane Samfällighetsförening ”bara” överklagade fullmäktiges beslut. Samfälligheten angav inga skäl eller motiveringar till Förvaltningsrätten, dvs hade ”inte utvecklat sin talan”.
Och det måste man.
Hur nu ”enkla” och”vanliga” invånare i Vänersborg ska veta det… (Samfälligheten utvecklade sin talan i överklagandet till Högsta Förvaltningsdomstolen. Men då var det för sent. Alldeles för sent.)
Förvaltningsrätten har alltså dömt till kommunens fördel, men notera – inte på grund av sakskäl utan endast för att överklagandet från Forsane Samfällighetsförening inte var formellt och juridiskt korrekt.
De boende i Forsane vill nu samtala och diskutera med kommunen.
Den 24 mars 2014 skrev styrelsen för Forsane Samfällighet ett mail till kommunen:
”Finns intresse från er sida att vi träffas och förhandla om situationen med ev anslutning till kommunalt VA ?
Om intresse finns så bör detta ske närmaste dagarna .
Har ni intresse av att lösa detta i närtid så finns möjligheten .
Vi är öppna för diskussion .”
Men det var inte kommunen.
Dagen efter mailet från Forsane svarar kommunen:
”Det finns inget att förhandla om.”
Vänersborgs kommun skulle behöva ett invånarombud.
Invånarombud
Idag lämnade jag in en motion till kommunfullmäktige om invånarombud. Men innan du läser motionen, så glöm inte att anteckna i din kalender eller kom-ihåg-lista att du kan träffa mig och andra representanter från Vänsterpartiet under Aqua Blå….
Motion
till kommunfullmäktige i Vänersborg angående
Inrättande av tjänst som INVÅNAROMBUD.
Det är inte alltid lätt att vara vänersborgare. Allt fler invånare hamnar i lägen där de inte vet hur de ska agera. Det kan handla om att fylla i blanketter, överklaga avslagsbeslut eller andra kommunala beslut, bli lyssnad på i skolfrågor, förstå regelverk, använda sig av lagar, få hjälp med skrivelser, yttra sig om grannens bygglovsärende osv. Många vänersborgare vill också helt enkelt framföra synpunkter och klagomål på kommunala beslut.
Inte alltför sällan upplever invånare att de hamnar i ett motsatsläge med kommunen och att det är svårt att komma till tals. De inblandade parterna har oftast mycket olika kunskapsläge. Kommunen har stora ekonomiska och personella resurser. Den har tillgång till experter alltifrån ingenjörer till jurister.
Kommunen har heller inte alltid så lätt att sätta sig i den drabbades situation. Individer och/eller familjer kan hamna i pressade situationer. För många kan det kännas svårt att veta hur man ska agera. Det finns också kommuninvånare som inte vågar kontakta kommunen av rädsla för att bli överkörda och illa behandlade. Det kan också finnas en rädsla för att det kan slå tillbaka på mig själv om jag frågar, klagar på eller gör något eller om jag pekar ut någon eller något.
Många kommuninvånare skulle behöva stöd genom att tala med en tredje part, som kan ge en oberoende syn på skeendet och visa på nya vägar att söka lösningar. En person som man vänder sig till med synpunkter och för att få råd, stöd och hjälp.
Vänsterpartiet vill att kommunfullmäktige beslutar att med det snaraste låta utreda hur ett invånarombud på ett effektivt sätt kan inrymmas i den kommunala organisationen med särskild finansiering av fullmäktige, i syfte att ge ett oberoende stöd till de kommuninnevånare som så önskar.
Invånarombudet ska vara en kvalificerad person som kan anlita extern experthjälp inom olika områden om så behövs. Ombudet skulle också kunna administrera en kommunal hemsida där ombudet skulle kunna kommunicera med invånarna om principiella frågor och klagomål som dyker upp.
Ombudsfunktionen ska organiseras så att ombudet är fri i sitt förhållande till kommunen och inte kan hamna i en beroendeställning.
Vänsterpartiet föreslår därför att kommunfullmäktige beslutar
Att utreda inrättandet av en tjänst som invånarombud i Vänersborgs kommun.
I maktens boning
Nationalencyklopedin (NE):
“Makt utövas direkt när en aktör A får en aktör B att handla enligt A:s vilja, även om handlingen strider mot B:s vilja eller intressen…”
I tisdagens TTELA presenterades de 50 personer med mest makt i Trollhättan och Vänersborg. Det är en intressant lista.
Den mäktigaste personen i området är, enligt TTELA, inte helt oväntat Paul Åkerlund (S), kommunstyrelsens ordförande i Trollhättan. Åkerlunds beslut berör över 56.000 trollhättebor. Fast jag vet inte om han tar beslut som ”strider mot” trollhättebornas ”vilja eller intressen”. Möjligtvis vänersborgarnas…. Fast makt har han nog den gode Åkerlund.
Åkerlund är ett bra val av TTELA.
Vänersborgs motsvarighet till Paul Åkerlund, Gunnar Lidell (M), återfinns inte förrän på 5:e plats. Det beror nog inte på att Lidell är snällare, fast det är han säkert, egentligen. Eller att Lidell har färre invånare att bestämma över. Det beror på att han styr i minoritet. Lidell är beroende av stöd från andra partier, vilket begränsar hans makt menar TTELA. Om Lidell nu har någon egen makt överhuvudtaget…
Det är väl därför TTELA placerar oppositionspolitikern Marie Dahlin (S) så högt upp på listan. Hon får placeringen 7 – hon är nästan lika mäktig som Lidell själv. Dahlin kommer faktiskt långt före de styrande moderaternas gruppledare i fullmäktige Lena Eckerbom Wendel. Hon hamnar först på plats 17.
Intressant rangordning av TTELA.
Räknar man bort Trollhättan, så är Gunnar Lidell 1:a i Vänersborg med Dahlin som god 2:a…
Kai Johan Jiang, ägare och ordförande i Nevs, kommer på 2:a plats efter Åkerlund. Och här kan vi definitivt tala om makt över andra människors liv. Det finns fler företagare på rankinglistan. Vilket är helt befogat. Jag saknar dock företagare från Vänersborg på de absoluta toppositionerna. Om man nu inte räknar kommundirektör Ove Thörnkvist dit förstås. Han återfinns på plats 11, fast 3:a i Vänersborg. Thörnkvist basar ju över 2.900 anställda på Vänersborgs största arbetsplats, ”företaget” Kommunen.
TTELA skriver om Ove Thörnkvist:
“Håller en låg profil utåt mot allmänheten.”
Det kan man nog säga. Thörnkvist skriver inte ens bloggar längre, vilket han gjorde förut. Med tveksamt resultat för övrigt… Och det var nog därför han slutade. Antagligen håller Thörnkvist dock en ”högre” profil gentemot de anställda. Men får han sina underlydande att handla mot sina egna viljor och intressen…? (Det kanske är en lönefråga?)
Det finns företagare även från Vänersborg på listan. Anders Birgersson, koncernchef på VBG Group, kommer på plats 20, tätt följd av hotellägare Ingemar Ljung på plats 22.
TTELA vidgar definitionen för makt:
“Men makt kan också utövas informellt, personer i nyckelställningar som genom ett nätverk kan få med sig andra och påverka betydligt fler än den formella rollen egentligen motiverar.”
Det kanske är anledningen till att flera ”annorlunda” personer, framför allt från nöjes- och sportbranschen, dyker upp på TTELA:s maktranking.
Rankinglistan innehåller flera överraskningar. Tre vänsterpartister fick t ex plats på TTELA:s noggrant sammanställda lista.
Rossana Dinamarca, riksdagskvinna från Trollhättan, var kanske ingen större överraskning, men Fahimeh Nordborg, också från Trollhättan, kan nog sägas vara det. De placerades på plats 26 respektive 34.
Men sen…
Stefan Kärvling från Vänersborg (dvs jag, din bloggare) hamnade på 38:e plats! Eller om man bara räknar vänersborgare på plats 12. (Ska medarbetarna på TTELA räknas som vänersborgare? Det finns tre på listan.)
Plats 12. Wow!
Det var en överraskning som heter duga! TTELA har placerat mig i maktens boning…
Vad ska man säga om det? Sitter jag i maktens boning? Det känns inte så – politiker i en negligerad och ofta hånad minoritet som jag tillhör. Makt? Det skulle väl vara om någon med verklig makt, typ Gunnar Lidell och Lena Eckerbom Wendel, läser vad jag skriver och påverkas av det… Men de läser ju enligt egen utsago aldrig min blogg…
TTELA motiverar min placering på ”maktlistan” så här:
“Stefan Kärvling (V), kommunpolitiker i Vänersborg. Ledamot i kommunfullmäktige och barn- och ungdomsnämnden. En tuff bloggare som skriver om det politiska livet i kommunen i allmänhet och om barn- och ungdomsnämndens ärenden i synnerhet.”
”Tuff bloggare”… Det är ju bra reklam om inte annat. Jag vet inte om det är positivt eller negativt att ha ”makt” med en blogg. Det är roligt hur som helst att TTELA anser att det jag skriver har en viss betydelse. Det manar till fortsatt skrivande.
TTELA har placerat IFK Vänersborgs ordförande Stig Bertilsson på plats 4 i Vänersborg. Det verkar vara förknippat med stor makt att vara ordförande i bandy… Man basar tydligen över betydligt fler än själva startelvan.
I onsdagens TTELA läser jag emellertid att denne makthavare tydligen drog en väldigt speciell slutsats av sin maktställning.
“Nu kliver Stig åt sidan”
Bertilsson:
“Jag känner att jag har gjort mitt”
Det påminner om när Refaat El-Sayed fick titeln ”Årets svensk” av Rapport 1985. Strax efter utmärkelsen blev hans livs skapelse, läkemedelsföretaget Fermenta, värdelöst och Refaat själv dömdes till sex års fängelse för diverse olika brott.
Det kanske är så att man får ta TTELA:s utnämning med en nypa salt… Det kanske kan få konsekvenser. Eller som Refaat El-Sayed uttryckte det:
“Här ligger en gravad hund.”
Noterbart är att Trollhättans kulturchef anses ha stor makt (plats 30), medan t ex byggchefer, stadsarkitekter etc överhuvudtaget inte får någon plats på listan. En stor miss av TTELA. Jag menar, tala om personer som har makt över andra människors liv – typ att tvinga dem att vänta över 7 år på att få flytta in i ett hus… Eller tvinga dem att flytta ut ur ett hus för det ska rivas…
Så visst kan man ha synpunkter på TTELA:s maktlista. Men som TTELA skriver:
“En sak är säker: det vi kommit fram till kan man ha synpunkter på.”
Och TTELA efterlyser synpunkter från läsarna.
Nu har TTELA läst mina…
BUN: Tärnan och öppna möten
Barn- och Ungdomsnämndens sammanträde slutade faktiskt redan kl 15.40 idag. Rekord! Men då hade vi å andra sidan börjat kl 08.30…
Tidigt i dagordningen kom ärendet om att hyra in paviljonger till Norra skolan och Öxnered, dvs den fråga som i sin förlängning handlade om att avveckla verksamheten på Tärnan 4-6. Till en början var det en del rabalder om frågorna hörde ihop.
”Baracken är bara till för att möjliggöra det fria skolvalet.”
Sa någon.
”Det är bara rykten att Tärnan ska läggas ner.”
Sa en annan.
Vilket antagligen var en pik till mitt bloggande… Fast det är klart, åtminstone en av dessa personer läser inte mina bloggar… Enligt egen utsago. Men… Den andre tror jag smygtittar…
Fast det stod ju i handlingarna:
”Utifrån detta föreslås att elever vid Tärnans årskurser fyra till sex ska placeras vid andra skolenheter med start för årskurs fyra från höstterminen 2014.”
Sa jag.
Nämnden kunde efter en stund ena sig om att Tärnans nedläggning var med i diskussionen om paviljonger. I varje fall i bakgrunden typ…
Det blev en ganska bra diskussion. Allt från integration över föräldrars reaktioner och förväntningar till att modulen inte skulle stå på Norra skolans fotbollsplan ventilerades och diskuterades. Dock blev det inte helt klart och tydligt vem som äger frågan, dvs vem som ska fatta det slutgiltiga beslutet om Tärnans öde. Men det lutar nog åt att nämnden får ta det. Någon gång. För idag var det ju bara frågan om inhyrning av moduler som skulle beslutas. Och det beslutet fattade nämnden. Trots att Miljöpartiet ville återremittera (skicka tillbaka) frågan för vidare utredning.
Ska det hända något med Tärnan 4-6 redan till höst, som förvaltningen skriver, är det definitivt bråttom. Jag vet inte riktigt var bollen ligger just nu, dvs hur ärendet ska hanteras den närmaste tiden, men jag antar att förvaltningen på eget bevåg fortsätter att jobba med frågan.
Politikerna i nämnden verkade för övrigt tycka att förvaltningen tänker rätt. Ingen sa i varje fall något annat. Det tycks med andra ord som om att Tärnan 4-6 kommer att avvecklas. Det är mitt tips.
Barn- och Ungdomsnämnden fattade också ett beslut om urvalsregler. Nämnden hade inget att erinra mot det förslag, som kommunens nye skoljurist Charlotte Elmhed presenterade. Jo, lite förresten. Gunnar Bäckman (KD), som bara har läst min blogg två gånger, frågade:
”Vad är ett syskon?”
En fråga som till förstone verkade enkel, men som i dagens ”moderna” samhälle visade sig inte vara det. Nämnden överlät, efter diskussion, till skoljuristen att utarbeta en bra definition på begreppet.
Skoljurist Elmhed besvarade för övrigt en annan fråga (se här) – om syskonförtur vid urval. En elev som redan har t ex en storebror (det blev ingen diskussion om begreppet ”storebror”…) i en profilklass på Vänerparken (eller Tärnan 7-9) får förtur till en icke-profilklass på samma skola.
När den korta verksamhetsberättelsen skulle behandlas sa förvaltningschef Javette något i stil med:
”Det är svårt med resultatuppföljningen som den är formulerad i Mål- och Resursplanen. Det kommer bättre tider och andra skrivningar nästa år.”
Därför sa jag inte så mycket i ärendet… (Om du vill veta mer om verksamhetsberättelsen, så klicka här.)
Sedan var det ju det här med öppna nämndsammanträden (se här), dvs att låta kommuninvånarna närvara när en nämnd har möten. Att öppna dörrarna är ett sätt ge invånarna insyn i de demokratiska processerna. (Då behöver ingen läsa min blogg, det är bara att gå dit och lyssna med egna öron.)
Barn- och Ungdomsnämnden skulle alltså yttra sig till kommunstyrelsen i frågan. Och då hade förvaltningen av någon outgrundlig anledning lagt till två ”kompletteringar” i beslutsförslaget:
- ”Att rekommendera kommunfullmäktige att den nämnd som så önskar får besluta om öppna sammanträden under förutsättning att alla i berörd nämnd, både ordinarie ledamöter och ersättare, är eniga om sammanträdesformerna.
- Att rekommendera kommunfullmäktige att respektive nämnd vid beslut om öppna sammanträden även inhämtar synpunkter från förvaltningarna kring arbetsmiljö.”
Vänsterpartiet såg inte någon som helst anledning till att besluten skulle fattas på något annat sätt än de gängse. Majoritetsbeslut är det som gäller i en nämnd. Att varje enskild ledamot, och dessutom ersättare, skulle ha vetorätt är en praxis som inte finns någon annanstans i den kommunala demokratin.
Vänsterpartiet ansåg också att den andra punkten i beslutsförslaget inte hörde hemma i ett politiskt beslut. Politikerna beslutar om regler och riktlinjer. Utifrån besluten får de anställda bland annat via sina personalorganisationer förhandla om villkoren för sitt arbete med arbetsgivaren.
Det blev votering. Om de två ”kompletteringarna” – som ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) behandlade som tilläggsförslag.
Resultat på första punkten (om beslutsformerna) blev:
Ja till att behålla ”kompletteringen”: 5 röster från M, FP och KD. Nej: 7 röster från S, V, C och MP. Bengt Rydholm i Välfärdspartiet avstod.
Resultat på andra ”kompletteringen” (arbetsmiljö):
Ja till att behålla den: 4 röster från M och KD. Nej: 9 röster från S, V, FP(!), C, MP och VFP.
Nämndens beslut fick alltså följande lydelse:
”Barn- och Ungdomsnämnden ställer sig positiv till kommunstyrelsens utredning.”
Noterbart är att varken Miljöpartiet eller Välfärdspartiet röstade som Moderaterna, trots att de under gruppmötet satt tillsammans och diskuterade de olika ärendena…
Tänkte berätta om Skolinspektionens besök lite senare…
BUN 20/1: Öppna nämndsammanträden mm
Som sagt, nästa måndag har Barn- och Ungdomsnämnden årets första sammanträde. Några av ärendena avhandlade jag i min förra blogg. (Se ”Nedläggning av Tärnan 4-6?”.)
Förutom att Skolinspektionen ska informera om sin inspektion av skolorna i Vänersborg, så blir det också en hel del annan information. Lite av rutinkaraktär. Lite som vanligt.
Tre motioner ska behandlas. Miljöpartiet har motionerat om att kommunen ska skydda det unika prekambriska peneplanet ute vid Nordkroken. Och det kan man väl hålla med om. Jag menar, vem vill förstöra det? Frågan kanske inte direkt ligger inom Barn- och Ungdomsnämndens ansvarsområde. Men visst, som geografilärare förstår jag att den flacka urbergsytan som ligger blottad bara ett stenkast från Anderssons hus är en värdefull geologisk begivenhet.
Adam Frändelid (V) har motionerat om att kommunen ska utreda förutsättningarna för att starta upp en avgiftsfri fritidsgård på Torpaområdet. Förvaltningen anser att frågan egentligen ingår i det projekt, ”Områdesutveckling Torpa”, som den har tagit initiativ till. I detta projekt utreds bland annat möjligheterna att starta en kommunal träffpunkt på Tärnanskolan. Jag tycker att förvaltningens svar på motionen är ok.
Den tredje motionen som Barn- och Ungdomsnämnden ska behandla har jag själv varit med och utformat tillsammans med James Bucci och Lutz Rininsland. Den är väl något mer kontroversiell än de andra… Motionen skrevs i april 2012 (kvarnarna mal långsamt…) och handlar om att nämnderna ska ges möjlighet att besluta om öppna sammanträdesformer.
I Kommunallagen (6 kap 19 a §) står det:
”En nämnds sammanträden ska hållas inom stängda dörrar. Nämnden får dock besluta att dess sammanträden ska vara offentliga, om fullmäktige har medgett det.
Om fullmäktige har medgett det, får nämnden besluta att den eller de som har väckt ett ärende genom medborgarförslag får närvara när nämnden behandlar ärendet och delta i överläggningarna men inte i besluten.”
En av anledningarna till att vi motionerade om öppna nämndsmöten var att:
”Våra protokoll är ju tämligen formella och återger knappast något av diskussionen som föregick själva besluten. Protokollen redovisar inte vad som ”sägs”, vem som argumenterar på vilket sätt, egentligen visar protokollen inte ens om någon ledamot överhuvudtaget har sagt något i ärendet.”
Detta är en av orsakerna till att jag, några andra vänsterpartister och kanske också Marika Isetorp (MP) beskriver mötena på ett utförligare sätt. Våra bloggar har emellertid kritiserats från några håll. Vissa, särskilt i ”min” nämnd, Barn- och Ungdomsnämnden, har ifrågasatt objektiviteten och korrektheten i rapporteringen. Man har t ex vänt sig mot att ”citat återges utan rätt sammanhang”. (Se ”Borgarna och demokratin…”.)
I motionen skriver vi därför:
”Att kunna erbjuda medborgare att närvara vid nämndens sammanträde skulle således ses som en fördel för båda sidor i den något infekterade debatten.
Den som hävdar att den blir felaktigt återgiven, den som gör gällande att samtalet förlöpte på annat sätt än som skildras i t ex någon blogg, den som säger sig vara kränkt av annan ledamot kommer att kunna åberopa vittnen.
Den som påstår sig att stå för en i och för sig subjektiv men i övrigt korrekt återgiven skildring av förloppet av den politiska beslutsprocessen bör kunna med tillförsikt också välkomna öppna sammanträden.”
Motionen har utretts. Och utredningen är positiv till motionen!
”Utredningen utmynnar i ett förslag om fullmäktige ska medge Kommunstyrelsen och alla nämnder att hålla offentliga sammanträden i enlighet med Kommunallagen 6 kap 19 a §, att anta allmänna regler för detta samt att uppdra till Kommunstyrelse och nämnder att anta reglementen.”
Utredningen anser att kommunfullmäktige ska fatta beslut om att varje nämnd och styrelse ska få besluta om sammanträdena ska vara öppna för allmänheten och också att anta ett reglemente för detta. (Kommunfullmäktige måste enligt Kommunallagen ta ett sådant beslut för att nämnderna i sin tur ska kunna fatta beslut om öppna sammanträden.)
Barn- och Ungdomsnämnden ska nu yttra sig över utredningen, som den första av alla nämnder. Yttrandena från alla nämnder ska sedan följa med utredningsförslaget till kommunfullmäktige (via kommunstyrelsen) för ett slutgiltigt avgörande.
Lite krångligt, men så är den demokratiska processen.
Barn- och Ungdomsförvaltningen skriver:
”Barn- och ungdomsförvaltningen har inget att erinra mot denna utredning.”
Och det låter ju bra. Men av någon outgrundlig anledning har förvaltningen ändå ändrat i kommunstyrelsens förslag så till vida att den lagt till två egna ”kompletteringar”:
- ”Att rekommendera kommunfullmäktige att den nämnd som så önskar får besluta om öppna sammanträden under förutsättning att alla i berörd nämnd, både ordinarie ledamöter och ersättare, är eniga om sammanträdesformerna.
- Att rekommendera kommunfullmäktige att respektive nämnd vid beslut om öppna sammanträden även inhämtar synpunkter från förvaltningarna kring arbetsmiljö.”
Jag är inte riktigt säker på hur Barn- och Ungdomsförvaltningen menar, men det tycks som om den anser att dessa två ”kompletteringar” ska gälla samtliga nämnder och styrelser och inte bara Barn- och Ungdomsnämnden.
Och då lär väl aldrig någon nämnd eller styrelse besluta om öppna nämndsammanträden. Jag menar, varje ledamot, ordinarie som ersättare, skulle ju få vetorätt. En enda person, en av Barn- och Ungdomsnämndens totalt 26 ledamöter, skulle kunna hindra allmänheten från att närvara. Det är inte rimligt.
Förvaltningen ger inte heller några som helst motiveringar till sina ”kompletteringar”. Därför är det också lite svårt att förstå vad som gömmer sig bakom skrivningen ”kring arbetsmiljö”.
Kanske menas det att det är ett ”arbetsmiljöproblem” att en tjänsteman ska ha en föredragning inför några ”utomstående” åhörare. Å andra sidan hör det ju inte till ovanligheterna att tjänstemän redan nu ”tvingas” uppträda inför en större publik. Jag tänker t ex på medborgardialogerna kring skolstrukturen och Kindblomsvägen.
Visst kan det finnas nackdelar med ett förslag, det finns det med de flesta, men i det här fallet tycker jag att de demokratiska argumenten väger tyngst – och fäller avgörandet. Vänersborgarna måste kunna få möjlighet att se och höra hur deras politiska representanter agerar, debatterar och resonerar kring för vänersborgarna viktiga frågor.
Det blir till att lägga ett yrkande att Barn- och Ungdomsförvaltningens ”kompletteringar” stryks. Typ att :
”Barn- och Ungdomsnämnden har inget att erinra mot denna utredning.”
Det skulle i så fall betyda att utredningens beslutsförslag också skulle bli nämndens:
”Öppna sammanträden
Öppna sammanträden medges
1. Kommunfullmäktige medger Kommunstyrelsen och alla nämnder att hålla offentliga sammanträden i enlighet med Kommunallagen 6 kap 19 a §.
Gynnande regler för Kommunstyrelse och nämnder
2. Kommunstyrelsen och nämnderna får besluta att sammanträden skall vara offentliga.
3. Den eller de som har väckt ett ärende genom medborgarförslag får närvara när Kommunstyrelsen och nämnden behandlar ärendet och delta i överläggningarna men inte i besluten.
4, Offentliga sammanträden ska garantera minst fem sittplatser för allmänheten.
5. Kommunstyrelsen och nämnderna får sända offentliga sammanträden med ljud och/eller bild via etermedia och/eller internetmedia.
Begränsningar i offentligheten
6. Ett sammanträde skall alltid hållas inom stängda dörrar i ärenden som avser myndighetsutövning, eller i vilka det förekommer uppgifter som hos Kommunstyrelsen eller nämnden omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
7. Möjligheten att hålla offentliga sammanträden gäller endast själva sammanträdet, inte utskottssammanträden, presidiemöten eller beredningar.
8. Om sittplatserna för allmänheten inte räcker får övertaliga visas ut. Allmänheten har inte rätt att yttra sig eller ställa frågor under sammanträdet. Allmänheten får inte störa sammanträdet eller sända det via etermedia eller internetmedia. Om så sker får den störande visas ut.”
Vision, val och vegetation
Det börjar droppa in några medborgarförslag till kommunen. Inte många, men i varje fall två… Men det är kanske inte så konstigt. Att det inte är fler alltså. För hur ska vänersborgarna veta att de har fått en ny rättighet? Det står ju fortfarande inte någonstans på kommunens hemsida att kommuninvånarna numera har rätt att ”väcka talan i kommunfullmäktige”, dvs lägga medborgarförslag.
Jag ställde en fråga om detta till kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell (M) på fullmäktige den 27 november. (Se här.) Då svarade Lidell att detta var ett förbiseende av kommunen. Information om medborgarförslag skulle omedelbart läggas ut på hemsidan.
Det har alltså fortfarande inte gjorts…
Den kommunala kvarnen mal långsamt. Det tycks innebära ett ganska moderat tempo när Lidell pratar om omedelbart…
Däremot är den nya visionen utlagd på hemsidan. Den ska börja gälla från och med nästa år. Då ska Vänersborgs kommun bli:
”attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”
Från den 1 januari 2015 alltså. Det var synd att beslutet om Gläntan inte skulle fattas efter detta datum… Då kanske Gläntan hade fått vara kvar… (Se ”Sanningen om Gläntan!!”)
Innan den 1 januari 2015 är det val. Man kanske kunde luras att tro att det inte spelar någon roll vilket parti man röstar på. Nu när alla partier står bakom den fina visionen. Visionen och inriktningsmålen är ju kanon….
Fast jag tror att det spelar roll. Jag tror att det blir viktigt att vänersborgarna ”röstar rätt”. För det är med visionen som med vallöften, alla lovar guld och gröna skogar.
Men i praktiken…
Några som har, om inte guld, så i varje fall en grön skog, än så länge, är de boende kring Kindblomsvägen.
”Kindblommarna” har lämnat in ett medborgarförslag. Fast det inte finns någon information på kommunens hemsida… Grannarna har lämnat ett förslag alltså. Inte skogens invånare. Vattensalamandrarna kan nämligen inte skriva.
Medborgarförslaget går ut på att skogen ska bevaras, att skogsområdet ska bli till parkmark. Medborgarförslaget ska nu skickas vidare till Byggnadsnämnden och Miljö- och Hälsoskyddsnämnden. För det beslutade kommunfullmäktige. Efter förslag från Lutz Rininsland (V). Rininsland ville att också Miljö och Hälsa skulle bli ”remissinstans”. Det var inte tänkt så från början. Men så blev det. Och det var bra. Miljö och Hälsa har antagligen större förståelse för både grannar och skogens invånare än politiker och tjänstemän i ”byggbranschen”…
”Remissvaren” behöver dock inte lämnas förrän senast den 8 maj. Och då är det snart val…
Om valet nu spelar någon roll…
Det står ju i visionen som alla partier står bakom:
- ”Fler invånare upplever livskvalitet, välbefinnande och trygghet.”
- ”Fler invånare anser att kommunen har en öppen dialog med invånare, företag och föreningar.”
Jag tror att människorna runt Kindblomsvägen vet att det är skillnad på visioner och vallöften – och verkligheten. De vet nog att det är viktigt att ”rösta rätt”.
Och det vet nog också skogens invånare… Men vattensalamandrar har ingen rösträtt…
Ny vision eller ej.
Nämndsledamöters ansvar
Det förs diskussioner om vad det innebär att vara ledamot i en nämnd eller styrelse. Diskussioner som kanske kan te sig svåra att förstå för en utomstående, men som är av största vikt för ledamöterna själva. Det handlar om vilken som är ledamöternas uppgift och, framför allt, vilket som är deras ansvar.
Och det kan vara värdefullt att veta också för en bredare allmänhet. Det handlar om den svenska demokratin, det svenska styrelseskicket.
Strax före jul fick jag några riktlinjer i min hand från Västra Götalandsregionen. Även i regionen förs denna diskussion. Skriften heter ”Angående reservation mot beslut i nämnd och styrelse” och har tagits fram av revisorskollegiet på regionen. I inledningen skriver revisorskollegiet om bakgrunden och anledningen till skriften:
”I samband med 2013 års revision och ansvarsprövning av styrelsen för NU-sjukvården aktualiserades frågor kring hur förtroendevaldas reservation mot styrelsens beslut påverkade deras kollektiva ansvar för styrelsens arbete och beslut.”
Mitt intresse för dessa frågor handlar inte bara om att jag är ledamot i en nämnd, Barn- och Ungdomsnämnden i Vänersborg, utan att jag har en del konkreta, egna erfarenheter i frågan. Det här problemkomplexet aktualiserades för min del redan på våren 2010…
Den minnesgode kanske kommer ihåg att jag, och min partikollega Eva Lindgren, inte beviljades ansvarsfrihet den 19 maj 2010. Vänersborgs kommunfullmäktige förklarade oss då precis lika ansvariga som S Anders Larsson (S) och de andra två i projektstyrelsen, Andreas Vänerlöv (KD) och Marianne Karlsson (C), till den ekonomiska skandalen kring bygget av Arena Vänersborg. Även resten av den dåvarande Barn- och Ungdomsnämnden förklarades ansvariga.
Det var dock en stor skillnad mellan de andra i nämnden och mig. Det var att jag röstade ”nej” både i Barn- och Ungdomsnämnden och Kommunfullmäktige till hela arenaprojektet. Jag reserverade mig också skriftligt. Det gjorde ingen annan. (Eva Lindgren var ersättare och hade ingen rösträtt.)
Därför har regionens skrift ett extra stort intresse…
Regionens sammanställning av fakta från Kommunallagen och analyser och resonemang utifrån denna är bra, och nödvändig. Det är på det viset en bra ”handbok”.
Det är Kommunallagen som ligger till grund för hur en kommun styrs. I den står det följande om nämndernas uppgifter (3 kap, 13-14§§):
”Nämnderna beslutar i frågor som rör förvaltningen och i frågor som de enligt lag eller annan författning skall handha.
Nämnderna beslutar också i frågor som fullmäktige har delegerat till dem.
Nämnderna bereder fullmäktiges ärenden och ansvarar för att fullmäktiges beslut verkställs.”
Det är faktiskt allt som står, vad jag kan se, om en nämnds uppgifter.
När det gäller vem som har ansvar för de beslut som en nämnd fattar, så utgår regionens skrift från Kommunallagens 6 kap 7§:
”Nämnderna skall var och en inom sitt område se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt samt de föreskrifter som gäller för verksamheten.
De skall också se till att den interna kontrollen är tillräcklig samt att verksamheten bedrivs på ett i övrigt tillfredsställande sätt.”
Utifrån detta drar regionens revisorer slutsatsen att ansvaret är kollektivt. Det betyder att alla ledamöter tillsammans är ansvariga för de beslut som fattas. I skriften står det:
”De förtroendevalda i nämnder och styrelser har ett gemensamt ansvar för verksamheten oavsett om de tillhör den styrande majoriteten eller oppositionen.”
Och visst, så länge alla ledamöter i en nämnd enhälligt röstar för, dvs ”ja”, till ett förslag, så är det oproblematiskt och inget att diskutera.
Problemet med ansvaret uppstår ju när inte alla gör det… När inte alla röstar ”ja” alltså…
Ledamöter i en nämnd har för det första möjlighet att avstå från att fatta beslut. De kan, som det populärt kallas, ”lägga ner” sina röster. Kommunallagen 4 kap 20§:
”En ledamot i fullmäktige eller i en nämnd har rätt att avstå från att delta i en omröstning eller i ett beslut.”
Enligt skriften från regionen är ändå denne person ansvarig för det beslut som nämnden fattar:
”Att inte delta i beslut fråntar däremot inte en ledamot revisionsansvaret.”
Jag kan inte se var detta står i Kommunallagen. Revisorerna som har skrivit regionens skrift hänvisar inte heller till någon paragraf i Kommunallagen. Därför är jag inte heller säker på att det är som regionen skriver…
Ett specialfall av att inte rösta är att vara ersättare. Ersättare har ju ingen rösträtt.
Regionens skrift tar överhuvudtaget inte upp ersättarnas ansvar. Det kanske beror på att revisorerna anser att det är solklart att ersättarna inte har något ansvar för en nämnds beslut. Det är väl också vad det sunda förnuftet säger. Kommunfullmäktige i Vänersborg ansåg dock, ifråga om ansvaret för arenaskandalen, att även ersättarna i Barn- och Ungdomsnämnden var ansvariga… Fast de inte hade rösträtt…
Och så till den allra intressantaste frågan. Vad händer om en nämndsledamot röstar ”nej”? Är denne person också ansvarig för nämndens beslut?
Vänersborgs fullmäktige svarade ju ”ja” på denna fråga, vad säger regionens revisorer?
I regionens skrift slås först fast att det finns ett individuellt ansvar. Revisorerna skriver också att en nämndsledamot kan rösta ”nej” och reservera sig mot majoritetens beslut. Vilket torde vara självklart.
Kommunallagen 4 kap 22§:
”En förtroendevald som har deltagit i avgörandet av ett ärende får reservera sig mot beslutet.
Reservationen skall anmälas innan sammanträdet avslutas.”
Det är värt att notera att det inte står att man behöver rösta ”nej” för att få reservera sig. Men det är ointressant för det vi diskuterar här, nämligen ansvarsfrågan.
För det finns ett individuellt ansvar. Kommunallagen säger (5 kap 25 a §):
”Om revisorerna … riktat anmärkning mot en nämnd eller en fullmäktigeberedning eller mot enskilda förtroendevalda i sådana organ…”
Alltså:
”…enskilda förtroendevalda…”
Regionens revisorer tycks inte riktigt veta på vilket ben de ska stå i frågan, dvs om de som röstar ”nej” också är ansvariga för ett beslut. De diskuterar, närmast spånar fritt, runt själva kärnfrågan, t ex om hur reservationer bör se ut om man röstar ”nej”. Fast vad jag förstår så står det ingenstans i Kommunallagen att ett ”nej” i en omröstning måste följas av en reservation. Står det i protokollet att en ledamot röstar ”nej” så torde det räcka. Och om en ledamot skriver en reservation, så finns det, vad jag kan se, inte heller något i Kommunallagen som stadgar vad det ska stå i denna reservation.
Nä, regionens revisorer lämnar inget svar på frågan om en ledamot som röstar ”nej” är ansvarig för nämndens beslut. Revisorerna skriver bara:
”Det är de förtroendevalda revisorerna själva som avgör om reservationer mot beslut i nämnder och styrelser ska tas in i deras bedömning av enskilda ledamöters utövande av sitt revisionsansvar.”
Och att detta ska ske:
”endast i undantagsfall.”
Det lär väl betyda – hellre fälla än fria… Vilket för övrigt är mot alla rättsprinciper.
Regionens skrift lämnar alltså över ansvaret på de revisorer som i efterhand ska bedöma om en person som röstar ”nej” ska få ansvarsfrihet eller inte. Vad som gäller i förväg ger de inga besked om. Som nämndsledamot lämnar regionens revisorer dig i sticket. Du får inga riktlinjer, ingen hjälp, ingen klarhet. Ändå skriver revisorerna, närmast provocerande:
”Det är grundläggande för den politiska processen att de som har att förvalta ett uppdrag från medborgarna … är väl införstådda med vilket ansvar de har tagit på sig.”
Jaha… Och vilket ansvar har de tagit på sig? Var det inte det som skriften skulle utreda?
Fast det kanske är så att det är Kommunallagen som lämnar alla nämndsledamöter, revisorer och andra i sticket…
Jag tror att regeringen hade goda intentioner i samband med att den nya Kommunallagen stiftades. I Proposition 1990/91:117, om en ny kommunallag, skriver regeringen under punkt 4.9.4 som skäl för sitt förslag om det individuella revisionsansvaret (min fetstil):
”Individuellt revisionsansvar för de förtroendevalda bör införas
Revisionsansvar bärs i dag kollektivt av varje nämnd. Detta har ibland fått otillfredsställande följder. Sålunda har det hänt att styrelser och andra nämnder har vägrats ansvarsfrihet, trots att de felaktigheter som har påtalats har begåtts av enskilda förtroendevalda utan att styrelsen eller nämnden känt till de åtgärder som vidtagits. Det är inte rimligt att en styrelse eller en annan nämnd skall bära ett kollektivt revisionsansvar i dylika fall, även om dessa är sällsynta. Det finns därför ett behov av att komplettera det kollektiva revisionsansvaret för styrelsen och de övriga nämnderna med ett individuellt revisionsansvar för de förtroendevalda.
Eftersom de förtroendevalda har utsetts av fullmäktige, torde del inte finnas några principiella hinder mot att ålägga dem ett sådant individuellt revisionsansvar. Regeringen föreslår därför all det i den nya lagen införs regler om ett individuellt revisionsansvar för de förtroendevalda.”
Det verkar i varje fall som om tanken var god… ”…inte rimligt att en styrelse eller en annan nämnd skall bära ett kollektivt revisionsansvar…” Men det verkade som om det bara ”bidde en tumme”…
Ytterligare en omständighet som komplicerar det hela är de ”förtroendevalda revisorerna”. Det vill säga de revisorer som i efterhand ska avgöra om en enskild nämndsledamot som röstar ”nej” ska hållas ansvarig för de övriga ledamöternas beslut. Dessa revisorer är förtroendevalda av kommunfullmäktige (eller regionfullmäktige). De är alltså politiskt utsedda!
Revisorerna som inte ville ge mig ansvarsfrihet för arenaskandalen, trots att jag röstade ”nej”, var alltså inte några experter i den meningen att de hade detta som yrke eller var särskilt utbildade. Nä, de var partipolitiskt aktiva i de partier som styrde Vänersborg, samtidigt som de var valda till revisorer av samma partikamrater…
Det här är ett förhållande som en verklig expert på området har kritiserat, Inga-Britt Ahlenius. (Tidigare generaldirektör för Riksrevisionsverket och undergeneralsekreterare för FN:s internrevision.)
Ahlenius skrev i DN i somras:
”I själva verket är systemet med folkvalda revisorer snarast att ses som ett institutionaliserat jävsförhållande. Självklart befinner sig de politiskt valda revisorerna i ett slags jävsförhållande till sina politiska vänner – inte så konstigt och manifesteras med stor tydlighet i den praktiska verkligheten.”
När Eva Lindgren och jag inte fick ansvarsfrihet av Vänersborgs kommunfullmäktige, efter förslag från de förtroendevalda revisorerna, så överklagade jag beslutet till Förvaltningsrätten. Där satt det väl experter på att tolka lagen? Dessa skulle väl kunna ge ett definitivt besked?
Det blev ett antiklimax. Förvaltningsrätten ville inte ta i frågan. De skrev i domen:
”Det ankommer inte på förvaltningsrätten att vid en laglighetsprövning bedöma de bakomliggande orsakerna.”
Vilket torde vara tämligen både fegt och absurt. Förvaltningsrätten ville alltså överhuvudtaget inte behandla frågan! Hos juristerna fanns det inte någon vägledning att få.
Eller hade Förvaltningsrätten i Göteborg fel? Regeringsrätten (som det hette då) hade ett mål 1999 (Målnummer 3701-98) som handlade om ett beslut av kommunfullmäktige i Borgholms kommun att vägra en förtroendevald ansvarsfrihet. Omständigheterna var olika de här i Vänersborg, men det intressanta var att Regeringsrätten i Borgholmsmålet faktiskt tittade på och värderade vad som egentligen hände för att komma fram till sitt avgörande. Det var alltså det som Förvaltningsrätten i Göteborg inte gjorde.
Jag hänvisade till detta och överklagade Förvaltningsrättens dom till Kammarrätten. Inte heller Kammarrätten ville ta i frågan.
Så det är så här läget är just nu. Ingen vet vad som gäller. Det är helt enkelt upp till respektive kommuns förtroendevalda revisorer att avgöra frågan, helt på egen hand. Det finns inga tydliga lagparagrafer, inga domar, inga riktlinjer som talar om vad som gäller. Vilket naturligtvis lämnar dörren öppen för godtycke och politiskt spel.
Och ett spel var det i Vänersborg då det begav sig…
Trots att dåtidens ordförande i kommunstyrelsen, och nuvarande ledamot i kommunfullmäktige, Lars Göran Ljunggren (S), sa till tidningen Vänersborg Just Nu (25 nov 2010):
”Jag bär hundhuvudet för framför allt arenan, jag tar på mig det, jag borde ha sett till att vi haft en helt annan uppföljning. Sitter man som kommunstyrelsens ordförande har man det yttersta ansvaret och tillsynsplikten över nämnder och styrelser, som den verkställande makten får man ta på sig ett sådant ansvar.”
I en intervju med Västnytt sa samme Lars-Göran Ljunggren:
”Som kommunstyrelseordförande har man alltid det yttersta ansvaret … och det tar jag på mig.”
Fast det var bara ord. Lars-Göran Ljunggren tog inte på sig något ansvar. Ljunggren röstade i fullmäktige för att jag och Eva Lindgren var ansvariga… Och hans socialdemokratiska partivänner såg tillsammans med de andra betongledamöterna till att Ljunggren själv fick ansvarsfrihet…
Det handlade inte om juridik, det handlade om politik. Marie Dahlin (S) i Västnytt den 20 maj 2010:
”Det är ett politiskt spel.”
Till och med Förvaltningsrätten tyckte att det bara handlade om politik och inte juridik.
”Kommunfullmäktiges beslut innebär då enbart en politisk markering mot nämnden.”
Slutsatsen i fråga om nämndsledamöters ansvar, oavsett om de röstar ”ja”, ”nej” eller avstår, är höljd i dunkel. Ingen vet. Det är helt enkelt de förtroendevalda, politiskt utsedda, revisorerna som får avgöra ansvaret i efterhand. Och om de tar politiska snarare än juridiska hänsyn är det ingen som bryr sig.
Jag har svårt att acceptera det här. Det hör liksom inte ihop med en demokrati. Men så tycks det ändå vara. Som enskild nämndsledamot spelar det ingen roll hur du agerar i nämnden, en politisk majoritet i fullmäktige kan ändå förklara dig ansvarig. Och det finns ingen instans dit du kan vända dig för att överklaga…
För det är ingen lek att förklaras ansvarig… Kommunallagen kap 5 25b§:
”Om ansvarsfrihet vägras, får fullmäktige besluta att skadeståndstalan skall väckas.”
Det betyder att fullmäktige i Vänersborg, dvs majoriteten av betongpartier, kunde ha beslutat att jag skulle bli skadeståndsskyldig för arenafiaskot! Mina politiska fiender hade alltså kunnat ruinera mig bara för att de inte gillar mig och mitt parti…
Det hela är ganska sjukt. Jag undrar om man egentligen vågar engagera sig politiskt på sådana villkor?
Fast, det finns ett sätt. Det enda sättet enligt de förtroendevalda revisorerna på ”arena-tiden” – att AVGÅ.
Med andra ord menade revisorerna och Vänersborgs kommunfullmäktige på fullaste allvar att tycker du inte som majoriteten, så ska du avgå… Då kan du inte bli ansvarig.
Fast fan vet. Avgår du, så avgår du ju efter beslutet. Då satt du ju i nämnden när beslutet fattades. Och då är du väl enligt logiken – ansvarig…?
Det är konstigt att inte riksdagen helt enkelt ändrar i Kommunallagen, så att ett ”nej” i en omröstning faktiskt betyder ”nej”…
.
PS. Jag bloggade inte på den tiden som diskussionerna kring ansvaret för arenaskandalen utspelade sig. I samband med överklagande etc så hade jag dock börjat. Vill du så kan du läsa mera, betydligt mera, på dessa blogginlägg: ”Moment 22”, ”Överklagan av Förvaltningsrättens dom”, ”Så är det. Sa Kammarrätten.” och ”Högsta Förvaltningsdomstolen fegar!”.
KF 27/11 (2): Om rutiner och lite annat
Det var inte bara visionen och inriktningsmålen som diskuterades på onsdagens fullmäktigesammanträde, även om det var huvudärendet.
Det fanns en till synes liten obetydlig punkt som handlade om 100.000 kr för ett arkivskåp till Överförmyndarnämnden. Maxialliansen ville betala skåpet genom ökad upplåning, det ville inte oppositionen. Den ökade upplåningen var något som jag ironiserade över i en tidigare blogg. Nu visade det sig emellertid att maxialliansen hade läst på regelverket ordentligt. Lutz Rininsland begärde ajournering, Eckerbom Wendel (M) visade oss i Vänsterpartiet regelverket ”i original” och Vänsterpartiet fick erkänna att vi hade lärt oss något nytt. Vi ändrade oss helt enkelt och stödde förslaget från maxialliansen.
Det var ingen stor fråga men regelverk är regelverk – och rutiner och regler ska följas, åtminstone i en kommunal organisation. Så med detta erkänner jag att även moderater och miljöpartister kan veta bäst ibland…
Fast inte så ofta… ;)
Sedan var det äntligen dags för Gunnar Lidell (M) att svara på den fråga om rutiner avseende medborgarförslag som jag ställde för två månader sedan!
Min fråga handlade om en viktig demokratisk princip. I varje fall enligt mitt förmenande. Det gällde rutiner i kontakten mellan politiker och allmänhet. Det är nämligen så att brev, mail, förslag, synpunkter etc som vänersborgarna skickar till ”sina” politiker, t ex politikerna i en nämnd, inte alltid kommer fram. Nämnderna gör på olika sätt och ibland gör en nämnd olika vid olika tillfällen. Jag efterlyste helt enkelt ett regelverk, rutiner, som garanterade att allmänhetens brev alltid kommer fram. Samtidigt som alla nämnder gjorde på samma sätt, dvs hade samma rutiner.
Gunnar Lidells svar hade innebörden att allt var bra som det var. Och att det inte var så viktigt. Lidell:
”Min uppfattning är att kommunen inte behöver fler detaljstyrande anvisningar och rutiner, när vi redan har så engagerade anställda och förtroendevalda, vilka har till uppgift att se till att ärenden hanteras på ett rutinerat sätt.”
Min bestämda uppfattning är att det måste finnas klara och tydliga rutiner på hur saker och ting ska hanteras. Det får inte vara upp till enskilda personer eller till dem som för tillfället har politisk majoritet att avgöra. Regelverket ska vara ett grundfundament som alla politiker och tjänstemän har att rätta sig efter.
Och det handlar nödvändigtvis inte om fler rutiner – det handlar om en gemensam och tydlig rutin.
Och det trodde jag egentligen att moderaterna också tyckte. Lidells partivän Lena Eckerbom Wendel (M), som för ovanlighetens skull sa många bra saker denna kväll, hade tidigare sagt (under visionsärendet):
”… behöver tydlighet … säkerställa kommunikationen … viktigt med skrivna styrprinciper … även invånarna ska förstå…”
Å andra sidan sa Eckerbom Wendel i samma ärende (på ett ungefär):
”Vi ska inte låta oss luras av att många invånare har deltagit (skickat in synpunkter och svar; min anm). Det är inget representativt urval. Det är bara de som brukar svara på enkäter som skickat. Kommunfullmäktige ska ta hänsyn till alla vänersborgare.”
Det här har vi hört förut från minialliansen… Ståndpunkten kan sammanfattas i det paradoxala påståendet:
”Vi måste lyssna på de som inte säger något.”
Hmm…
Eftersom den styrande minialliansen inte ville göra något åt problemet, så menade Lutz Rininsland (V) att Vänsterpartiet ska göra en enkät som skickas till de olika nämnderna. I den frågar partiet efter respektive nämnds rutiner. Utifrån det kan Vänsterpartiet arbeta vidare med frågan. Rininsland påminde också om att JO under den förra mandatperioden hade kritiserat kommunen 4 gånger om brister i diarieföringen.
Även Lutz Rininsland hade ställt en fråga till Gunnar Lidell – om medborgardialog. Rininsland ansåg att kommunen även på detta område borde utarbeta klara och tydliga rutiner. Han menade också att en medborgardialog handlar om dialog mellan allmänheten och politikerna – inte allmänheten och tjänstemännen.
Lidell svarade provocerande kortfattat:
”Ja, det vore bra om vi kan gå vidare i hur, var, när, och med vilka kommunen ska ha medborgardialoger.”
Det tycktes som om Lidell inte ansåg att denna fråga var speciellt viktig, inte denna fråga heller. Lidell verkade också lägga skulden på den tröga och långsamma processen på kommunfullmäktiges ordförande, tillika partikamraten, Anders Forsström (M)…
Rininsland frågade också Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad (FP), med anledning av att det tydligen händer saker på Bert Karlssons Ursand:
”Kan vi vara säkra på att kommunen har uppsikt och kontroll över att arrendatorn (dvs Bert Karlsson; min anm) följer regelverket fullt ut eller måste vi även fortsättningsvis bevittna att arrendatorn prövar var gränserna går?”
Peter Göthblads svar var något oroväckande:
”Byggnadsnämnden har inte de ekonomiska eller personella möjligheterna att kontrollera varje arrendator. Vi förutsätter att lagarna följs.”
Gunnar Lidell (M) fick svara på ytterligare en fråga från Vänsterpartiet – om medborgarförslag. Jag hade upptäckt att det inte någonstans på kommunens hemsida informeras om att kommuninvånarna numera har rätt att ”väcka talan i kommunfullmäktige”, dvs lägga medborgarförslag. (Se här.)
Gunnar Lidell konstaterade att detta var ett förbiseende av kommunen och att det omedelbart skulle rättas till.
Det har inte hänt något än, men det kan väl i och för sig ta lite tid innan en lämplig text kan formuleras och publiceras.
Nu är det för övrigt bara knappt två veckor kvar till nästa sammanträde med kommunfullmäktige.
Senaste kommentarer