Arkiv
Om politikerna får säga det själva
Det finns en klyfta mellan politiker och allmänhet. Det är inget nytt. Det ser de flesta och det håller de flesta också med om. Den stora allmänheten vet i regel inte vad det tisslas och tasslas om i maktens korridorer eller vad politikerna håller på med.
Klyftan visar sig till exempel genom att beslut som politikerna fattar blir kända för allmänheten först efter att de har fattats, dvs allmänheten blir ställd inför fullbordat faktum. Allmänheten har inte haft en aning om vad som har varit på gång och har därför inte heller kunnat påverka politikerna.
Det har bland annat visat sig alldeles nyligen i Facebookgruppen ”Innerst inne är vi alla Vänersborgare”. Barn- och utbildningsnämndens beslut i måndags att lägga ner Björkholmsgatans förskola/Nattugglan och flytta barnen till den fd barnmorskemottagningen på Vänerparken (se ”Nattugglan läggs ner”) kom som en total överraskning för många. Även för föräldrar till barn på förskolan.
Och då kan man undra, hur ska vänersborgarna få reda på vad som är på gång så att de kan bli delaktiga? Så att de kan påverka politikerna innan besluten fattas?
De mest inbitna politikerna säger naturligtvis att det är ett ansvar som ligger på allmänheten själv. Allt som är värt att veta finns ju på kommunens hemsida eller i kommunhuset i de olika förvaltningarnas korridorer. Men vad politikerna än tycker så fungerar inte det här. Allmänheten sitter inte framför datorn och botaniserar i kommunens alla handlingar. Eller går till kommunhuset och efterfrågar alla underlag.
Massmedia, dvs tidningar, radio, TV mm, har av tradition tilldelas en stor roll när det gäller information till allmänheten. Men, det fungerar inte heller, i varje fall inte i Vänersborg. På sin höjd kan vänersborgarna få ett hyfsat referat í TTELA om de beslut som har fattats – efter att besluten har fattats.
Vissa politiker försöker sig på att skriva på hemsidor eller bloggar för att informera allmänheten om vad som är på gång. Men inte heller det tycks fungera…
Ovanstående lite negativa tankar dyker upp i mitt huvud när jag sitter i min hörna och studerar den delårsrapport som kommunfullmäktige ska behandla nu på onsdag. I delårsrapporten utvärderar politikerna själva sin egen verksamhet. En hel massa mål räknas upp och sedan finns det en pedagogisk, typ, grön ”plopp” framför varje mål som har uppfyllts under det första halvåret.
Och det kan väl vara intressant att ta del av vad politikerna anser om sig själva och sin egen verksamhet. Stämmer det överens med allmänhetens?
Häng med i de politiska målen och måluppfyllelsen:
”Fler invånare upplever livskvalitet, välbefinnande och trygghet.”
”Fler invånare ska bli delaktiga i utbudet av kultur, idrott, rekreation och föreningsliv.”
”Fler invånare anser att kommunen har en öppen dialog med invånare, företag och föreningar.”
”Kommunens attraktionskraft ska öka inom näringsliv, regional- och statlig förvaltning, utbildning, kultur och turism.”
”Fler attraktiva och energieffektiva boenden i hela kommunen.”
”Fler mötesplatser som är till för alla i hela kommunen.”
”Det ska vara enklare för företag att etablera sig och verka i kommunen.”
”Nämnderna ska hantera beslutade budgetmedel rationellt och effektivt, så att de gör mesta möjliga nytta för kommuninvånarna utifrån de uppgifter som kommunfullmäktige delegerat till dem.”
”Kommunens tillgångar och skulder ska förvaltas på ett betryggande och effektivt sätt.”
”Verksamheten ska i ökad grad utformas så att den inkluderar alla.”
”Vänersborgs kommun upplevs i högre grad som en attraktiv arbetsgivare.”
Det är idel gröna ”ploppar”. Alla dessa mål har alltså uppfyllts. Inget mål har inte uppfyllts, det finns inte en enda röd ”plopp”. Underbart, eller hur?
Det finns dock tre mål där politikerna inte kan säga om målen har uppfyllts eller inte, och jag redovisar dessa tre mål för fullständighetens skull:
”Fler invånare ska vara nöjda med kommunens service och hur behov och förväntningar tillgodoses.”
”Vänersborgs kommun ska i alla sammanhang ha en välskött ekonomi. All verksamhet ska bedrivas i en anda av god ekonomisk hushållning och i enlighet med kommunfullmäktiges beslut om finansiella mål och ramar.”
”Medarbetarnas delaktighet, innovationskraft och kompetens ska stödjas och utvecklas.”
På onsdag kommer politikerna enhälligt att klubba igenom delårsrapporten om sin egen förträfflighet…
BUN: Extra dialogmöte och ersättning
Nu på måndag kl 17.00 (imorgon alltså) har Barn- och Utbildningsnämnden ett extra dialogmöte.
Så här står det i ordförande Mats Anderssons (C) inbjudan till ledamöterna:
”Barn- och utbildningsnämnden inbjudes till dialog om Budget 2016, Mål- och resursplan 2016-2018.
* Förväntade resultat
* Budget”
Det är tunga och viktiga frågor som ska avhandlas sent på eftermiddagen, efter en för många krävande dag på jobbet. För några hamnar mötet kanske precis då barnen ska hämtas på förskolan eller då familjen är samlad för middag…
Kl 17.00 är ingen optimal tid…
Men det är faktiskt inte bara när det gäller mötestiden som BUN:s ordförande Mats Andersson är ”nydanande”. Längre ner i inbjudan står det:
”arvode utgår ej”
Jag mailade för säkerhets skull ordförande Mats Andersson. Jo, det stämde. Och inte heller ersättning för förlorad arbetsförtjänst utgår. Det var en inbjudan och inte en kallelse…
Jag håller inte med ordförande Andersson i hans bedömning. Men jag förstår samtidigt att Mats Andersson inte har något ”lurt” i tankarna med denna konstruktion. Kallelsen och tänket kring den reser emellertid några viktiga 
principiella frågor kring villkoren för det politiska arbetet.
Mats Andersson anser att nämnden, den alldeles nya nämnden, behöver många möten, särskilt så här i början av mandatperioden. Och då tänker han att vänersborgarna kanske tycker att det blir liksom för dyrt, att de arvoden som utgår till politikerna istället kunde gå till förskolorna och skolorna. Jag har också en känsla av att Andersson har fått en del gliringar över politikerarvodena.
Jag anser ändå att detta inte är rätt. Om det vore ok med frivilliga möten kring stora, kanske avgörande, politiska frågor – då skulle ju detta kunna sättas i typ system. Det vore inte bara ett sätt att spara pengar åt kommunen, det skulle ju framför allt kunna vara ett sätt att stänga ute ledamöter som faktiskt inte har råd att ta ledigt från sina jobb. Eller måste ordna barnpassning. Eller sköta sin gamla mor. Eller… Osv. Och vem vill ställa upp som politiker under sådana villkor?
Jag bläddrade lite i kommunens ”Bestämmelser om arvoden och andra ersättningar för förtroendevalda”.
Under paragraf 6 ”Sammanträdesarvoden” står det:
”Förtroendevald … uppbär sammanträdesarvode för sammanträde med det kommunala organ, den förtroendevalde tillhör.
Arvode utgår för varje protokollfört styrelse-, nämnd- eller utskottssammanträde eller sammanträde, som sker under motsvarande former.
Till sammanträde hänföres också sammankomster avseende exempelvis information, inspektion eller studiebesök … under förutsättning att protokoll eller likvärdiga anteckningar föres.”
Jag kan inte förutsätta annat än att morgondagens nämndsmöte på något sätt kommer att protokollföras…
Annars finns det också något som heter ”Förrättningsarvoden”. Där står det:
”Förtroendevald … uppbär ersättning för förrättning, som avser kommunal angelägenhet. Med förrättning avses sådant uppdrag för kommunens räkning som ej har karaktären av sammanträde. … Till förrättning hänföres bland annat: kongress, konferens, kursdeltagande, studieresa och informationsmöte, … , deltagande i förberedelsearbete till sammanträde…”
Jag tyckte att det såg ganska solklart ut. Kommunen tycker som jag. (För en gångs skull…) Någon form av ersättning måste betalas ut.
För säkerhets skulle skickade jag ett mail till kommunjuristen. Kommunjuristen är ofta tydlig, vilket är mycket bra och uppskattat för övrigt, och var det också denna gång:
”om sammanträdets innehåll och syfte är framtagande av nämndens mål, är min bedömning att ersättning till ledamöterna ska utgå – inklusive reseersättning och ersättning för förlorad arbetsförtjänst.”
Varför är nu detta med arvode och ersättningar så viktigt? Jag tycker att förutsättningarna att arbeta politiskt måste vara så bra som det bara går. Det är viktigt att få med sig så många och så bra krafter som möjligt i det politiska arbetet. Och eftersom vanliga vänersborgare har olika förutsättningar, på grund av arbete, familjesituation, ekonomi etc, så måste kommunen så långt möjligt kompensera för detta så att förutsättningarna blir så likvärdiga som det bara går. Det borde kommunen kanske göra i ännu högre grad faktiskt.
En del vänersborgare håller kanske med ordförande Andersson. Och visst, de politiker som vi återfinner ”uppe på toppen”, t ex kommunalråd, har bra villkor, både hög lön och bra pension (varför de nu ska ha pension överhuvudtaget), men jag kan garantera 
vänersborgarna. Som fritidspolitiker blir man varken fet eller rik på arvodena… Och de ersättningar och arvoden som man får, motsvarar inte på långt när den tid (fritid!) som läggs ner.
För övrigt anser jag att det är väldigt positivt att ordförande Mats Andersson kallar samman extramöten med nämnden. Det finns massor av viktiga frågor för nämnden att avhandla, sätta sig in i och så småningom besluta om. Flera möten, där så många som möjligt deltar, vitaliserar demokratin och leder förhoppningsvis också till bra beslut.
Men om de närvarande politikerna får något arvode för morgondagens möte återstår att se… Men även om de inte får det, så skulle pengarna varken göra från eller till för våra förskolor och skolor.
KF 25/2: Kommungränsen
John Adams, en av USA:s grundlagsfäder, skrev:
”Det som åtrås av majoriteten av befolkningen är ofta till orättvisa mot minoriteten.”
John Adams var med om att göra USA fritt från Storbritannien och Adams blev den nya nationens förste vice-president (och andre president). I onsdags handlade ett ärende på Vänersborgs kommunfullmäktige om att två små ”kolonier” ville bli fria från Vänersborg.
Enligt mitt sätt att se, så var frågan om gränsen mellan Vänersborg och Trollhättan vid Båberg och Överby en stor fråga. Naturligtvis inte så stor som de brittiska koloniernas frigörelse från Storbritannien, men vissa principer var desamma. Eller hade åtminstone likheter. Den stora maktens inställning och behandling av den ”lilla” – Storbritannien mot kolonierna, Vänersborgs kommun mot åtta familjer.
Som av en händelse hade kommunfullmäktige strax innan ärendet om kommungränsen diskuterat Demokratiberedningens rapport. (Se ”Försämrar bloggar det demokratiska klimatet?”.) Några talare hade då rent allmänt pratat om demokratin och dess betydelse. Nu handlade det om att göra verklighet av de fina orden. Vad var orden värda?
Inte mycket skulle det visa sig…
Åtta familjer hade som bekant skrivit till Kammarkollegiet och bett om att kommungränsen skulle flyttas – familjerna vill tillhöra Trollhättan. Och inte Vänersborg. De ”klagande” anser att den nuvarande kommungränsdragningen resulterar i en onaturlig splittring av grannskapet, där de berörda fastigheterna bildar en isolerad ö utan naturlig koppling till Vänersborg. (Se ”Vi vill till Trollhättan!”.)
Att de boende ”klagar” hos Kammarkollegiet beror alltså inte på att de inte ”gillar” Vänersborg i sig, utan att gränssituationen medför en hel del praktiska problem. De som, liksom jag, tycker att dessa kommuninvånare skulle kunna få sin vilja fram, hyser inte heller denna åsikt på grund av någon illvilja mot Vänersborg. Som framför allt Marie Dahlin (S) antydde på onsdagens kommunfullmäktigesammanträde:
”Det kan ju också hända, hemska människa, att om vi flyttar gränsen, dom säljer huset och det flyttar in en ny familj. Som helt plötsligt vill tillhöra Vänersborg. Hemska tanke. Då är vi där igen, ett nytt gränsproblem.”
För övrigt tycker jag väl inte att argumentationen var särskilt lysande, men det återkommer jag till.
Kommunen skulle alltså lämna ett yttrande till Kammarkollegiet i frågan om kommungränsens dragning. Det var det som kommunfullmäktige i onsdags skulle ta ställning till. Själva sakfrågan har jag redogjort för tidigare (se ”Vi vill till Trollhättan!”) – ganska detaljerat och jag redogjorde också för motiveringen till mitt eget ställningstagande. I denna blogg tänkte jag endast referera de argument som framfördes i fullmäktige – som komplement till de helt missvisande argument som framfördes i det underlag som fanns inför mötet. Och argumenten i underlaget, dvs det svar som kommunen tänker skicka till Kammarkollegiet, mot att ändra kommungränsen var:
- ”skälen … [är] inte tillräckligt starka och överväger inte nackdelarna som kan uppstå vid förändring av gränsen.”
- ”en flytt av gränsen skapar en ny gräns som kan skapa liknande problem.”
Ett tidigare argumentet om förlorade skatteintäkter tycks dock kommunen ha strukit från sin lista. De två angivna argumenten är inte alls underbyggda och det kanske beror på att det inte kommer att bli några nya gränsdragningsproblem om gränsen flyttas. Det är bara att titta på kartan. Kommunen har inte heller visat vilka nackdelar som kan uppstå vid en gränsflytt, inte ett enda faktiskt. Vilket är synnerligen anmärkningsvärt. Däremot har de boende i Båberg och Överby påvisat en mängd nackdelar med den nuvarande gränsen och en mängd fördelar med en gränsändring.
Lena Eckerbom Wendel (M), som var aktiv i demokratifrågan under kvällen (se ”Försämrar bloggar det demokratiska klimatet?”), var aktiv även i detta ärende. Och orsaken till att hon ansåg att hon hade rätt i denna fråga (att inte fästa någon uppmärksamhet till de klagande gränsinvånarna) var att hon själv hade:
”… bott nära gränsen till Trollhättan. Det visste jag om när jag flyttade dit.”
Det är väl inte utan att man kunde tolka detta som att Eckerbom Wendel ansåg att de boende fick skylla sig själva. Var de så dumma att de flyttade till Vänersborg, och nära gränsen till Trollhättan, så fick de helt enkelt stå sitt kast.
Eckerbom Wendel fortsatte:
”Oavsett var vi drar gränsen så kommer det att vara nån som hellre vill vara på andra sidan.”
Tillsammans med Marie Dahlins argument om att andra människor med andra åsikter kan flytta in i något av husen vid senare tillfällen, så höll jag nästan på att skriva att argumenten överglänste varandra i retorisk och saklig briljans. Men det gör jag inte…
Hur som helst med argumenten, men diskussionen handlade faktiskt om två konkreta fall, åtta familjer som har skrivit till Kammarkollegiet… Fyra som bor i Båberg och fyra som bor på Överby.
Inte heller Gunnar Lidell (M), ett av Vänersborgs kommunalråd, tycktes inse detta. Även Lidell pratade nämligen om annat, framför allt om andra gränser. Han diskuterade Vänersborgs gräns till Mellerud, till Färgelanda, till Grästorp och till Lilla Edet – kanske nämnde han Uddevalla också. Och det fanns minsann krokiga gränser även här.
Vad nu det hade med dagens konkreta ärende att göra…
För övrigt höll Lidell med Eckerbom Wendel om att de klagande fick skylla sig själva:
”När man flyttar till, eller från en fastighet, så vet man vilken kommun man flyttar till, eller från.”
Lidell kom också med ett helt nytt argument, ett argument som inte ingick i kommunens svar till Kammarkollegiet:
”[Vi ska] vårda det kulturarv vi har.”
Som synes ett argument helt i linje med moderaternas konservativa ideologi. Det ska vara som det alltid har varit… Jag kan inte bedöma hur mycket gamla föråldrade administrativa gränser betyder för det kulturella arvet, men det känns nog inte speciellt avgörande i frågan om fyra fastigheter i Båberg och fyra fastigheter på Överby…
Och på tal om konservatism… Kurt Karlsson, kommunens sverigedemokratiske ålderman, hade helt andra lösningar i sikte:
”När jag hör den här debatten, så dyker den här tanken upp hos mig, sen, som jag haft sedan början av 76, då jag flyttade till Vänersborg. Varför slår man inte ihop Vänersborg och Trollhättan…?”
Det var de argument som framfördes på onsdagens fullmäktigedebatt, och som kompletterade de tvivelaktiga och mycket tveksamma argument som lämnades i inlagan till Kammarkollegiet.
Ja, det var faktiskt ett till. Ett klassiskt. Ett argument som makten alltid har framfört när den blivit kritiserad. Det må gälla Storbritannien eller Vänersborgs kommun.
Gunnar Lidell (M):
”[jag har] haft mycket uppskattande samtal med två stycken som var tillfrågade om att, vill ni inte vara med och skriva under att flytta gränsen och dom tackade mycket tydligt nej till den … tackade med en stor och hjärtlig handskakning för att dom vill även i fortsättningen vara vänersborgare.”
De som är mot makten i form av Vänersborgs kommun är inte eniga sinsemellan. De som inget säger är för maktens ståndpunkt. Enligt makten själv. Och det har de framfört till de som har makten. Men vilka de är, det säger inte makten.
Nu menar jag inte att Gunnar Lidell (M) far med osanning, jag känner honom som en mycket ärlig person, men argumentet är tvivelaktigt. Det går ju inte att kontrollera. Och det förs INTE fram i kommunens svar till Kammarkollegiet.
I fullmäktige bedyrade flera av kommunens ledande politiker att allt ska ordna sig. I framtiden typ. Vänersborgs kommun ska liksom skärpa till sig och försöka lösa de problem som de ”klagande” har framfört till Kammarkollegiet. Lösningar som alltså är så sent påtänkta att de inte ens finns med i kommunens svar till Kammarkollegiet. Eller i något underlag. Snacka om ”omvändelse under galgen”.
Lena Eckerbom Wendel (M):
”Eller så ser vi till att vi löser de praktiska problemen. … Oavsett var kommungränsen går så ska det funka för alla i vår kommun.”
Problemet är ju att det inte gör det, det funkar inte.
Marie Dahlin (S) gav dock de boende ett löfte från talarstolen:
”Tjänstemännen kommer att träffa de berörda familjerna så småningom för att reda ut vad det är man vill ha hjälp med och vad det är vi kan hjälpa till med.”
Ja det vore väl på tiden! I en av skrivelserna från en boende på Överby står det:
”Jag tog upp ärendet kring skolskjuts redan år 2010, bara för att vara ute i god tid. Men inget har hänt.”
Det har inte heller hänt någonting, överhuvudtaget ingenting, under det år som har gått sedan de ”klagande” lämnade in sin begäran till Kammarkollegiet.
Det är ju för att den kommunala servicen inte fungerar på en rad områden som de åtta familjerna vill att kommungränsen ändras! Familjernas förhoppning är helt enkelt att servicen ska fungera bättre med Trollhättan.
Jag tycker att hela detta ärende är ett praktexempel på hur Vänersborgs kommun i sina sämsta stunder kan behandla sina kommuninvånare. Då är allt tal om inflytande och demokrati som bortblåsta. Då är alla fina ord ingenting värda.
Det är tråkigt.
Till sist. Hela ärendet handlade alltså om kommunens svar till Kammarkollegiet. Det är Kammarkollegiet som avgör gränsdragningsfrågan. Vänsterpartiet ville att kommunen skulle ge ett annat svar, ett synnerligt modest och balanserat svar:
”I ansökan framförs ett flertal beaktansvärda synpunkter som borde prövas av Kammarkollegiet. Skulle Kammarkollegiet komma fram till att avslå ansökan [från de klagande; min anm] försäkrar Vänersborgs kommun att på ett mer aktivt sätt undanröja besvärligheterna för de berörda familjerna genom att ytterligare förbättra sitt samarbete med vår grannkommun Trollhättan.”
Men det ville alltså inga andra partier än Vänsterpartiet. (Två ledamöter från miljöpartiet lade ner sina röster.)
PS. Jag undrar om den här bloggen kommer att tas upp på något kommande möte med Demokratiberedningen – som exempel på en osmaklig blogg med en massa felaktigheter som försämrar det demokratiska klimatet…
Försämrar bloggar det demokratiska klimatet?
I onsdags sammanträdde kommunfullmäktige. Ett av ärendena handlade om en rapport från den avgående Demokratiberedningen, en beredning som har arbetat i fyra år under ordförande Peter Göthblads (FP) ledning.
I rapporten skriver Demokratiberedningen om den föregående mandatperioden:
”Det demokratiska klimatet har dock försämrats i kommunen.”
Jag ställde frågan till Peter Göthblad på onsdagens fullmäktigesammanträde om han kunde förklara vad som menades med denna formulering – på vilket sätt har det demokratiska klimatet försämrats.
Peter Göthblad:
”I den diskussionen som var i Demokratiberedningen så diskuterades just det här med att man blev missförstådd och det sedan ibland då på ett osmakligt sätt då på olika sätt kunde förmedlas ut till allmänheten. Detta gjorde att många kände olust i att yttra sig eller på annat sätt jobba politiskt.”
Hmm…
Är det TTELA som Demokratiberedningens förre ordförande Peter Göthblad tänker på? Eller Vänersborgaren? Är det media som förmedlar politiken i Vänersborg på ett ”osmakligt sätt”?
Tänk, jag tror inte det. Jag tror att det är vissa andra media Peter Göthblad tänker på… Ja, inte bara tror. Jag vet ju att bloggar, och kanske särskilt en av dem, har varit ett kärt samtalsämne hos vissa av Demokratiberedningens ledamöter.
En källa med insyn i beredningens arbete säger till mig:
”Halva mötena gick ju åt att prata om Kärvlings bloggar.”
I Vänersborg har vi en Demokratiberedning som ska utveckla den kommunala demokratin. Och så tycks det som att det käraste diskussionsämnet på beredningens sammanträden var hur man skulle komma tillrätta med att vissa invånare utnyttjade sin grundlagsskyddade rätt att framföra sina åsikter…
Det här är ju ingen ny diskussion. Flera av de partier som kallar sig liberala och som säger sig hylla yttrandefrihet och demokrati har vid flera tillfällen kritiserat mitt bloggande och jag har vid flera tillfällen under årens lopp tagit upp denna fråga i denna blogg.
Bara för fullständighetens skull. Yttrandefrihetsgrundlagen inleds så här:
”1 § Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att … offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.”
Det är synnerligen anmärkningsvärt tycker jag att Demokratiberedningen och Peter Göthblad ger uttryck för en inställning som kan tolkas som att man menar att den som använder sig av demokratiska rättigheter hotar demokratin.
Det är också anmärkningsvärt tycker jag att Demokratiberedningen ägnar tid åt att diskutera min blogg överhuvudtaget. Har inte Demokratiberedningen något bättre att diskutera? Varför inte diskutera hur den kan få andra t ex politiker till att också informera om vad som händer i det politiska livet i Vänersborg?
Som sagt, det finns mycket att säga om Demokratiberedningens inställning och den delades tydligen av flera av de andra partiernas representanter också. Kanske tydligast av moderaternas representant i beredningen Lena Eckerbom Wendel.
Fast när Eckerbom Wendel på ett ”inlindat sätt” utvecklade sin syn från talarstolen i onsdags så var det så ”inlindat” att det inte var helt lätt att förstå vad hon menade. Ganska svårt egentligen. Eckerbom Wendel sa bland annat:
”Det handlar inte om yttrandefrihet, det handlar om hur vi lyssnar på varandra. Yttrandefriheten är rätten att säga vad man tycker men det är inte nån skyldighet för nån annan att lyssna. Det vi behöver fundera på är hur vi lyssnar på varandra, hur vi svarar varandra…”
Demokratiberedningen anser att det försämrade demokratiska klimatet kan ”avhjälpas” med att öppna alla styrelse- och nämndsammanträden, dvs att vänersborgarna ska kunna närvara och lyssna till mötena. För övrigt ett beslut som fullmäktige fattade efter en motion från tre av bloggarna i Vänsterpartiet, James Bucci, Lutz Rininsland och Stefan Kärvling. Och det var i samband med att kritik hade riktats mot just bloggskrivandet. Vi tyckte att allmänheten skulle få möjligt att kontrollera om det som stod i bloggarna var sant eller inte.
Och Demokratiberedning ger i sin rapport faktiskt uttryck för samma uppfattning. Med öppna sammanträden får nämligen allmänheten, enligt Demokratiberedningen:
”större möjlighet till insyn i hur de demokratiska och mänskliga värdena försvaras och motarbetas.”
På fullmäktige frågade jag förresten fd ordförande Peter Göthblad om ordet ”motarbetas”. Peter Göthblad svarade att ordet ”motarbetas” var en felskrivning.
Nu verkar det som att de stora betongpartierna, både de liberala och de andra, vill hindra vänersborgarnas insyn och stänga dörrarna för nämndernas sammanträden så fort det är dags för politikerna att ”visa sina kort”. I de nya riktlinjerna som har utarbetats kring öppna sammanträden så ska vänersborgarna nämligen bara få komma på de delar av sammanträdena då tjänstemännen informerar politikerna.
Och då blir det ju inte mycket till offentlig insyn. Då kan ju bloggarna fortsättningsvis också bli beskyllda för att sprida ”felaktigheter”. Och det på ett ”osmakligt” sätt…
Jag tycker väl att den här synen på hemlighetsfullhet och slutenhet också tycktes framskymta i en del av Lena Eckerbom Wendels tal i onsdags:
”Är man nyfiken på varför formuleringar ser ut som de gör i rapporten så är det så att alla partier har en representant i beredningen som man kan fråga.”
Eckerbom Wendel ansåg tydligen att jag skulle ha frågat Vänsterpartiets representant i Demokratiberedningen vad som menades med formuleringarna. Och INTE ta upp det i kommunfullmäktige med fd ordförande Göthblad. Och det kan väl bara betyda att Eckerbom Wendel inte vill att kommuninvånarna ska få höra formuleringarna och diskussionerna kring dem. Eller?
I förlängningen kanske Peters Göthblad och hans folkparti tillsammans med Lena Eckerbom Wendels moderaterna vill förhindra allmänhetens rätt att bevista kommunfullmäktiges sammanträden…?
Det vore väl logiskt…?
Om någon undrar…
Nej, Peter Göthblad, Lena Eckerbom Wendel eller någon annan i Demokratiberedningen har mig veterligen inte tagit kontakt med någon som bloggar, t ex mig, och påtalat t ex ”felaktigheter” i bloggarna.
Hela diskussionen kring bloggandet är väl inget som egentligen bekymrar mig särskilt mycket. Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen är mycket tydliga på att man får skriva och vad man får skriva. Desto mer bekymrad kan jag dock bli på att den förra mandatperiodens Demokratiberedning reagerar på det fria ordet och anser att det försämrar det demokratiska klimatet.
Imorrn är det fullmäktige!
Nästa kommunfullmäktige närmar sig med stormsteg. Imorgon onsdag är det dags.
Förutom Demokratiberedningens rapport (som jag skrev om här) och kommungränsen (som jag skrev om här) så ska framför allt ett antal motioner behandlas. Det lämnades nämligen in en hel del valåret 2014…
Jag har själv en motion som fullmäktige ska behandla, en motion om att inrätta ett invånarombud. (Jo, jag har faktiskt skrivit en blogg om den också. Det var när Kommunstyrelsen behandlade motionen, se här.)
Motionen handlade om att kommunen borde inrätta en tjänst som kunde ge ett oberoende stöd till de kommuninvånare som så önskade.
Kommunjuristen har skrivit ett mycket utförligt och genomarbetat yttrande över motionen. Det har säkerligen tagit många timmar i anspråk. Och det tackar jag för.
Kommunjuristen skriver faktiskt:
”…andemeningen i motionen får anses mycket vällovlig…”
Och det får jag också tacka för.
Beslutsförslaget till kommunfullmäktige är dock att avslå motionen. Och det är väl egentligen för att allt det jag efterfrågar i motionen regleras i lagen, främst Förvaltningslagen, och att det redan finns tillgängligt och genomfört för vänersborgarna…
Kommunen skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan hjälp till den som så önskar. Kommunen skall ta emot besök och telefonsamtal. Kommunen skall sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Kommunen skall inhämta upplysningar och yttranden från andra myndigheter. Kommunen skall se till att ärenden är ordentligt utredda. Kommunen skall föra utredningar framåt. Kommunen skall se till att nödvändigt material tillförs ärenden. Kommunen skall upplysa om hur beslut överklagas.
Motionen slår alltså, enligt kommunjuristen, egentligen in öppna dörrar. Även om det inte alltid fungerar såsom det är tänkt. Kommunjuristen skriver:
”Beklagligtvis når kommunen i vissa fall inte alltid upp till sina förpliktelser ifråga om service och utredning.”
Men det är något som kommunen arbetar med:
”Utbildningsinsatser och arbete med bemötande är en angelägen uppgift parallellt med lagstiftningen. Vänersborgs kommun har flera pågående projekt med ambitionen att stärka serviceandan inom förvaltningarna och göra information mer lättillgänglig för kommuninvånarna.”
Vi hoppas att utbildningsinsatserna och arbetet för övrigt ger resultat överallt och att kommunen verkligen lever upp till lagtexterna och sina egna strävanden – alltid.
Jag nöjer mig med detta svar från kommunjuristen, inklusive avslaget på motionen, särskilt som en motion från moderaterna Gisela Gavelin och Jonathan Axelson om att införa en kommunvägledare, får ett positivt svar, dvs kommunfullmäktige föreslås bifalla den motionen.
Den moderata motionen gick inte riktigt ”så långt” som min motion, men jag anser att mycket av det jag efterlyste faktiskt uppfylls av en kommunvägledare. Kommunvägledaren ska kunna guida kommuninvånarna snabbt och korrekt och ha, i varje fall vissa, expertkunskaper. Det låter bra.
Kommunstyrelseförvaltningen anser dock att inrättandet av en sådan här tjänst inte ligger i tiden just nu, eftersom en hel del arbete redan är på gång inom detta område.
Och det får man nog respektera. Tror jag.
Vänsterpartiet har ytterligare en motion som ska behandlas på onsdag.
Marianne Ramm har lagt en motion om avgiftsfri musik-/kulturskola. Det handlar naturligtvis om att alla barn och ungdomar ska kunna gå i musik-/kulturskolan oavsett föräldrarnas ekonomiska och sociala ställning. Svaren från de olika nämnderna är positiva och det innebär med all sannolikhet att kommunfullmäktige beslutar att starta en utredning om att införa avgiftsfri musik-/kulturskola eller åtminstone sänka avgifterna. En fullt genomdriven förändring beräknas kosta ca 2,2-2,4 miljoner kronor.
Fullmäktige ska också fatta beslut om folkpartiets motion att väderskydda delar av gågatan. (Den motionen har jag också kommenterat tidigare, se här.)
Motionens att-sats lyder:
”Vänersborgs kommun utreder tillsammans med centrumföreningen att kunna bygga väderskyddade tak över gågatan (Edsvägen). Tanken är att dom skall gå längs sidorna från Södergatan till Sundsgatan (gågatukrysset) från Sundsgatan till Kungsgatan. Höger och vänster sida.”
Förutom att de folkpartistiska motionsskrivarna har missat namnet på gågatan och skrivit Edsvägen i stället för Edsgatan, så är det en bra motion. Samhällsbyggnadsnämnden, som har haft motionen på remiss, skriver dock i sitt remissvar, och det tycks kommunstyrelseförvaltningen hålla med om, att
”finansieringen ska belasta fastighetsägarna.”
Och det kan väl tyckas lite snålt. När kommunen betalade t ex 33 milj kr för bad och bandy förra året, så skulle väl åtminstone någon kommunal miljon kunna avvaras till att göra gågatan ”vädersäker” och attraktiv. Jag menar, centrum betyder, eller borde betyda, massor för alla vänersborgare. Inte bara fastighetsägarna. (Och om inte fastighetsägarna vill eller anser sig ha råd…?)
Oj, det är många fler motioner som ska behandlas. Jag ska avsluta med ytterligare en motion från Vänsterpartiet.
Marianne Ramm, återigen, motionerar om att utöka den avgiftsfria kollektivtrafiken till alla invånare som fyllt 65 år.
Idag kan de som har fyllt 75 år åka gratis. Att sänka åldern till 65 skulle enligt beräkningar kosta kommunen 1,2 milj kr.
Marianne Ramm skriver:
”Att sänka åldersgränsen till 65+ är också ett steg mot ett jämlikare samhälle då det är främst kvinnor som har låga pensioner men även många män skulle uppskatta denna möjlighet till minskade levnadskostnader.”
Till sist.
Det här med investeringskostnader i Vänersborgs kommun blir jag aldrig riktigt klok på. Jag har för inte så länge sedan skrivit om kostnaderna för åtgärderna på förskolan och skolan i Mulltorp. Nu ska fullmäktige fatta beslut om pengar för en anpassning av byggnaderna på Mörtvägens tidigare förskola. Ombyggnationen av den gamla förskolan kommer att kosta 8,2 miljoner kronor!
Det är grymma pengar. Jag förstår inte varför det ska bli så fruktansvärt dyrt. Kanske någon annan vet?
KF 25/2: Demokratiberedningen och öppenhet
Nästa vecka blir hektisk. Först studiebesök på Norra skolan och ett extra sammanträde med Barn- och Utbildningsnämnden på måndag, sedan möte med föräldraföreningen på Mulltorps skola på tisdag och på onsdag sammanträder kommunens högsta beslutande församling – kommunfullmäktige.
Kommunfullmäktige har 19 ärenden på dagordningen, varav 13 handlar om olika motioner.
En rapport från Demokratiberedningen ska också behandlas. Den skrev jag om tidigare – se ”Rapport från Demokratiberedningen”.
Rapporten är en sammanställning av Demokratiberedningens arbete under den förra mandatperioden.
Demokratiberedningens rapport är på sina ställen inte helt tydlig. Den använder också många svepande formuleringar i sin rapport – formuleringar som jag hoppas att beredningens förre ordförande Peter Göthblad (FP) går upp i talarstolen och utvecklar och förklarar. (Kommunfullmäktige har redan valt en ny beredning för innevarande mandatperiod.)
Demokratiberedningen skriver t ex i sin rapport:
”Det demokratiska klimatet har dock försämrats i kommunen. Felaktigheter har i för stor utsträckning fått stå oemotsagda. Felaktigheter i den politiska debatten behöver alltid bemötas – och då med saklighet.”
Eftersom jag inte tror att det är den grundlagsskyddade yttrande- och tryckfriheten som Demokratiberedningen anser har försämrat det demokratiska klimatet, så är nog ett tillrättaläggande på sin plats. Jag menar, vänersborgarna får ju inte tro att kommunens Demokratiberedning anser att det liksom är bättre att inga åsikter framförs alls, än att åsikterna är ”felaktiga”…
Någon i Demokratiberedningen, ordförande eller inte, borde, som sagt, förklara vad som menas. Vem bemöter? Vad ska bemötas? Vad är felaktigheter? Vem avgör vad som är felaktigheter?
Det är också intressant att hela Demokratiberedningen enhälligt anser, utom Sverigedemokraterna som inte hade några representanter med på mötet där rapporten togs, att det försämrade demokratiska klimatet kan ”avhjälpas” med att öppna alla styrelse- och nämndsammanträden, dvs att vänersborgarna ska kunna närvara och lyssna till alla möten. Det är intressant i ljuset av de anvisningar som nyligen har arbetats fram och som kommunstyrelsen (inte fullmäktige, inte än) står i begrepp att fatta beslut om.
I de nya anvisningarna som snart läggs fram för kommunstyrelsen står det att:
”Nämnderna kan besluta om att endast informationsdelen av ett sammanträde ska vara öppna för allmänheten.”
Jag undrar vad Demokratiberedningen säger om denna skrivning? Vad jag förstår så går den helt mot tanken och idén med öppna sammanträden – i den mening som Demokratiberedningen lägger i begreppet.
Under informationsdelen är det tjänstemännen som informerar politikerna om fakta – den politiska diskussionen och de politiska besluten sker under beslutsdelen av sammanträdena. Enligt anvisningarna så kommer vänersborgarna alltså att kunna kontrollera tjänstemännen, men inte politikerna…
Att anvisningarna går emot Demokratiberedningens syn tror jag också utifrån ett annat avsnitt i beredningens rapport. Demokratiberedningen menar att allmänheten med öppna sammanträden får:
”större möjlighet till insyn i hur de demokratiska och mänskliga värdena försvaras och motarbetas.”
Då måste ju beredningen tänka på politikerna och inte på tjänstemännen…
För övrigt är formuleringen mycket svepande och borde förklaras. Det är tufft att insinuera att demokratiska och mänskliga värden motarbetas i nämnderna…
Jag kan inte låta bli att påpeka att de anvisningar som kommunstyrelsen förväntas ta också, enligt min mening, går mot andemeningen i den proposition som regeringen Bildt(!) lade fram (Proposition 1993/94:188 – Lokal demokrati) om öppna sammanträden. Där står det:
”Inför ett slutligt avgörande i en nämnd av ett ärende, som antingen fullmäktige delegerat till nämnden eller där en nämnds åtgärd utgör verkställighet av fullmäktigebeslut inom ramen för målbeskrivningar och budget, torde det dock som regel inte föreligga några hinder för offentlighet. … Vi utgår från att den nämnd som anser att öppna nämndsammanträden är ett lämpligt sätt att öka allmänhetens insyn också kommer att bemöda sig om att göra offentligheten så vid som möjligt.”
Ja ja… Det här var en parentes. Fullmäktige ska inte diskutera öppna nämndsammanträden på onsdag utan ”bara” Demokratiberedningens rapport…
Jag tror att jag slutar här för idag…
To be. Or not. Öppna sammanträden.
Frågan om öppna nämnd- och styrelsesammanträden rullar vidare, sakta men säkert. Mest sakta…
Som alla läsare av denna blogg vet vid det här laget, så har hela frågan om öppna nämnd- och styrelsesammanträden sin bakgrund i en motion som några vänsterpartister, däribland jag, lade den 25 april 2012. Vilket var ett tag sedan.
Syftet med vår motion var, så att säga, att öppna dörrarna till de slutna rummen för att ge möjlighet för invånarna till ökad insyn i processerna. Intresserade vänersborgare skulle t ex kunna komma och lyssna till diskussionerna i Barn- och Utbildningsnämnden.
Vid januarisammanträdet slog ordförande för Barn- och Utbildningsnämnden, Mats Andersson (C), fast direkt i inledningen till sammanträdet, att frågan om att öppna nämndens möten för allmänheten inte skulle tas upp i nämnden förrän den utredning som kommunkansliet skulle genomföra var klar.
Den utredning som åsyftades är en utredning som initierades av kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S). Dahlins uppdrag till kommundirektören var:
”att utreda den praktiska handläggningen av frågan för kommunstyrelsens del.”
Nu är utredningen klar. Den diariefördes den 7 februari. Utredningen resulterade i en liten skrift på knappa 2 sidor, ”Anvisningar för nämnder – Öppna sammanträden”.
Det finns inga direkta nyheter i anvisningarna, det är i stort sett samma sak som har sagts och skrivits tidigare – i kommunfullmäktiges beslut ”Regler för öppna sammanträden”. Det finns t ex inget särskilt skrivet kring ”den praktiska handläggningen”.
De nya anvisningarna, som det dock inte har fattats något beslut om än, säger att beredningen av vissa ärenden inte bör vara öppna för allmänheten:
”Exempel på beredningsärenden som inte bör behandlas på offentligt sammanträde är nämndernas budgetframställningar till fullmäktige.”
Och detta är en nyhet. Men kanske inte en särskilt välkommen sådan. Det är ju faktiskt i budgetdiskussionerna som partiernas politik framgår som allra tydligast. Här är det inte frågan om t ex valfläsk, här är det skarpt läge. När budgeten diskuteras och beslutas är det partiernas verkliga vilja och politiska prioriteringar som syns. Att hindra vänersborgarna från att lyssna till dessa diskussioner är att snuva dem på konfekten tycker jag. Det åsidosätter egentligen syftet med öppna sammanträden.
I Vänersborg brukar nämndernas sammanträden vara uppdelade i två delar – en del där information ges och frågor ställs av ledamöterna, i syfte att nå kunskap, och en del där diskussionerna tar fart och besluten slutligen fattas.
I anvisningarna står det:
”Nämnderna kan besluta om att endast informationsdelen av ett sammanträde ska vara öppna för allmänheten.”
Återigen, vad är då vitsen med öppna sammanträden om inte allmänheten får ta del av de politiska diskussionerna? De här skrivningarna gillar jag inte, och frågan är om de inte egentligen till och med åsidosätter kommunfullmäktiges beslut.
Jag kan fortfarande inte frigöra mig från känslan, och farhågan, att några politiker från de styrande partierna inte är bekväma med att öppna sammanträdena för vänersborgarna.
Vidare i anvisningarna, när det gäller ”den praktiska tillämpningen”:
”Det är nämnden som själv bestämmer den mest lämpliga formen.”
Det behövdes tydligen inga centrala anvisningar. Det är respektive nämnd som avgör. Frågan som skulle utredas behöver inte utredas… Betyder detta att varje nämnd nu ska utreda ”den praktiska tillämpningen”?
Vidare slår anvisningarna fast att det inte ”bör” protokollföras vilka representanter för allmänheten som deltar på sammanträdet. Och det är ju bra. Den kanske dock skulle stå ett ”skall”…
Och till sist i anvisningarna:
”Beslut om yttranderätt för andra (i detta fall allmänheten; min anm) … torde kräva ett enhälligt beslut i nämnden.”
Nu borde inte allmänheten få yttranderätt på sammanträdena, tycker jag. Tanken är ju att de är där som just åhörare och ingenting annat. Men ordet ”torde” är för luddigt. Det torde få till följd att vissa nämnder gör på ett sätt, andra nämnder på ett annat. Och det är inte en bra ordning.
För övrigt är ju det normala att ordförande ”äger mötet” och att det är hen som bestämmer sådana här frågor. Jag undrar om det inte till och med står nedskrivet någonstans, typ i någon arbetsordning.
Alla frågor kring ”den praktiska tillämpningen” som t ex vem som ska bära in eventuella extra stolar till sammanträdesrummet, var stolarna ska ”lånas”, hur stolarna ska placeras, i vilket rum man ska hålla sammanträdet i, när köbildning utanför möteslokalen tidigast ska tillåtas, lyser alltså med sin frånvaro i de nya anvisningarna.
I anvisningarna står det inte heller något om följande punkt i fullmäktiges beslut:
”Kommunstyrelsen och nämnderna får sända offentliga sammanträden med ljud och/eller bild via etermedia och/eller internetmedia.”
Jag ser inte att de nya anvisningarna från kommunstyrelseförvaltningen bidrar med särskilt mycket nytt i frågan om att öppna kommunens nämndssammanträden för allmänheten. Tvärtom egentligen, nya restriktioner införs som inte finns med i fullmäktiges beslut från den 18 juni 2014. Dessutom kan det ju bli så att varje nämnd ska utreda frågan om ”den praktiska tillämpningen” ytterligare…
Och tiden går… Och allt bli ytterligare försenat…
Ur kommunfullmäktiges protokoll:
”Kommunfullmäktige beslutar anta ’Regler för öppna sammanträden’, bilaga 16, att gälla under en försöksperiod från 2015-01-01 till 2016-06-30.”
Hur lång tid ska gå på försöksperioden innan kommunen kommer till skott?
Rapport från Demokratiberedningen
Demokratiberedningen har sammanställt en rapport över sitt arbete under den förra mandatperioden. Rapporten heter, helt följdriktigt och logiskt, ”Rapport från Demokratiberedningen 2010-2014”.
Rapporten beskriver:
”uppdraget, vilka som varit ledamöter och ersättare, den bedrivna verksamheten, och beredningens självvärdering.”
Rapporten har godkänts av, efter vad jag förstår, en enhällig Demokratiberedning på ett möte den 11 december. Dock var ingen av de två sverigedemokraterna på plats på detta möte. Samtliga partier i fullmäktige är nämligen med i beredningen. Så även Vänsterpartiet. Rapporten har överlämnats till kommunfullmäktige, som dock inte behandlat den än.
Demokratiberedningen är en beredning under kommunfullmäktige. Den har, med sina egna ord, arbetat med:
- ”Former för medborgarnas delaktighet, valmöjligheter och integrera dialogen med medborgarna i styrprocess och verksamhetsutveckling.
- Utveckling av det politiska ledarskapet, uppdraget som förtroendevald och fritidspolitikerns roll i det politiska systemet.
- Förnyelse av den politiska demokratin.”
Och visst har väl Demokratiberedningens arbete gett vissa resultat. Enligt min mening har vi under mandatperioden sett en förbättring av demokratin i kommunen – åtminstone under den andra hälften. Å andra sidan kunde det ju inte ha blivit sämre än vad det var
under den föregående mandatperioden när Lars-Göran Ljunggren, S Anders Larsson och Bo Carlsson satt vid rodret… Jag tänker på arenaskandalen, Toppaffären, diariehistorierna, konsultaffären, nedläggningen av Huvudnässkolan, fullmäktiges nej till vänersborgarnas krav på två folkomröstningar, beslutet om att inte bevilja ansvarsfrihet för BUN, det utbredda hemlighetsmakeriet osv.
Trodde jag…
Men Demokratiberedningen har en annan syn. Den skriver i sin rapport:
”Det demokratiska klimatet har dock försämrats i kommunen.”
Jag vet inte riktigt på vad Demokratiberedningen grundar denna slutsats. Kommunen har ju under mandatperioden haft några medborgardialoger (även om de inte var helt tillfredsställande skötta), haft en valrörelse med mycket politisk diskussion, diskuterat demokratifrågor och faktiskt också beslutat om både medborgarförslag och öppna nämndsammanträden…
Kanske kan man få en liten vink om vad Demokratiberedningen menar utifrån den fortsatta texten i rapporten (citatet kommer i direkt anslutning till citatet ovan):
”Felaktigheter har i för stor utsträckning fått stå oemotsagda. Felaktigheter i den politiska debatten behöver alltid bemötas – och då med saklighet.”
Det är inte utan att man undrar vilka ”felaktigheter” som Demokratiberedningen tänker på. Och vem som i så fall skulle ha framfört sådana. Och ”felaktiga” enligt vems definition?
Eller är det så enkelt att det är Sverigedemokraterna Demokratiberedning tänker på? Sverigedemokraterna har ju onekligen fått ett stort genomslag i den politiska debatten, även om det i Vänersborg begränsar sig till några debattartiklar i TTELA av Sverigedemokraternas starke man i Vänersborg, Kurt Karlsson. Kurt Karlssons debattartiklar rör sig ofta i gränslandet till främlingsfientlighet och, enligt många, till rasism. Eller är det den stora intervjun i TTELA med den lokale kandidaten för det öppet nazistiska Svenskarnas Parti beredningen har i åtanke?
Men det är en intressant formulering som Demokratiberedningen använder, det är en intressant definition på ”det demokratiska klimatet”. Vill man vara elak och typ ägna sig åt ”hårklyveri”, och det vill man ju, så skulle man, alltså lite illasinnat, undra om det är den svenska yttrande- och tryckfriheten som Demokratiberedningen anser har försämrat det demokratiska klimatet – att det liksom är bättre att inga åsikter framförs alls, än att åsikterna är ”felaktiga”…
Jag är dock tämligen säker på att det är Sverigedemokraterna som åsyftas och då får väl Kurt Karlsson eller någon annan sverigedemokrat lyfta pennan och gå ut till försvar. Om de kan.
Men visst skulle man önska att Demokratiberedningens skrivningar vore betydligt tydligare…
Hur som helst.
Demokratiberedningen anser att det försämrade demokratiska klimatet kan ”avhjälpas” med att öppna alla styrelse- och nämndsammanträden, dvs att vänersborgarna ska kunna närvara och lyssna till alla styrelse- och nämndsmöten. För övrigt ett beslut som fullmäktige fattade efter en motion från de tre bloggarna i Vänsterpartiet, James Bucci, Lutz Rininsland och Stefan Kärvling.
Med öppna sammanträden får nämligen allmänheten, enligt Demokratiberedningen:
”större möjlighet till insyn i hur de demokratiska och mänskliga värdena försvaras och motarbetas.”
Och det kan man ju hålla med om. Visst kan öppna möten ”avslöja” hur de olika partierna agerar i verkligheten, till skillnad från vad de säger i valrörelser och på tidningssidor.
Men Demokratiberedningen använder, återigen, en häpnadsväckande och svepande formulering. Det är tufft att insinuera att demokratiska och mänskliga värden motarbetas. De enda som Demokratiberedningen kan ha i åtanke, som motarbetar demokratiska och mänskliga värden, är självklart återigen Sverigedemokraterna (fast inte i nämnderna, SD hade ingen representation där under den gångna perioden). Men även detta borde i så fall ha uttryckts mycket tydligare. Nu hoppas jag att det sker när fullmäktige behandlar rapporten.
Demokratiberedningen är alltså inte nöjd med sitt arbete under mandatperioden:
”Beredningen ville åstadkomma mer än det som har uppnåtts under mandatperioden.”
Å andra sidan ser Demokratiberedningen positivt på framtiden. Beredningen anser att det finns bättre förutsättningar för inflytande och påverkan på kommunen kommande mandatperiod. Den kanske tänker på den öppna nämndsammanträdena då. Om det nu blir något av dem… (Se ”Blir det några öppna möten?”)
Till sist skriver Demokratiberedningen att beredningens uppdrag behöver utökas till att i större grad omfatta integrationspolitiken.
Och det är en bra tanke.
Blir det några öppna möten?
Den 25 april 2012 skrev Vänsterpartiet en motion med rubriken:
”Möjlighet för nämnder att införa ‘Öppna nämndssammanträden'”
Motionen ”valsade runt” i samtliga nämnder och förvaltningar både en och två gånger, innan frågan slutligen hamnade i fullmäktige.
Och den 18 juni 2014, två år senare, antog kommunfullmäktige ”Regler för öppna sammanträden”.
Ur kommunfullmäktiges protokoll:
”Kommunfullmäktige beslutar anta ’Regler för öppna sammanträden’, bilaga 16, att gälla under en försöksperiod från 2015-01-01 till 2016-06-30. Efter ett år av försöksperioden ska verksamheten utvärderas och rapport ska presenteras för Kommunfullmäktige senast i mars månad 2016. Kommunfullmäktige har därefter att eventuellt åter ta upp frågan.”
Beslutet fattades i enighet. Ingen röstade däremot.
I ”Regler för öppna sammanträden” beskrivs vad som gäller:
- ”Kommunstyrelsen och nämnderna får besluta att sammanträden skall vara offentliga.”
- ”Den eller de som har väckt ett ärende genom medborgarförslag får närvara när Kommunstyrelsen och nämnden behandlar ärendet och yttra sig för att framföra åsikter och förtydliganden samt svara på frågor om sitt förslag.”
- ”Offentliga sammanträden ska garantera minst fem sittplatser för allmänheten.”
- ”Kommunstyrelsen och nämnderna får sända offentliga sammanträden med ljud och/eller bild via etermedia och/eller internetmedia.”
Sedan beskrivs ett antal begränsningar, som t ex att åhörare får nekas tillträde om sittplatserna inte räcker, att allmänheten inte har rätt att yttra sig eller ställa frågor och att de som stör sammanträdet får visas ut. Ganska självklara regler för övrigt.
I början av detta år skickade Vänsterpartiet en begäran till alla ordföranden i nämnderna och styrelserna att frågan om öppna sammanträden ska behandlas på respektive nämnds första sammanträde.
Igår (se här) beskrev jag hur ordförande i Barn- och Utbildningsnämnden, Mats Andersson (C), har haft problem med sin mail och inte fått Vänsterpartiets skrivelse. När han till sist, efter ett påminnelsemail, fick den i sin hand, så svarade Andersson:
”Frågan om öppna nämndsmöten som beslutats av fullmäktige kommer behandlas av nämnden efter sedvanlig beredning.”
Jag vet fortfarande inte riktigt vad som behöver beredas egentligen, förslaget om öppna sammanträden har ju stötts och blötts ett bra tag (över två år) – så också i Barn- och Ungdomsnämnden. Och reglerna är ju för övrigt solklara. Det är bara att läsa innantill i reglerna.
Marika Isetorp (MP), som är ordförande i Kultur- och Fritidsnämnden, har dock kastat ett visst ljus över frågan. Isetorp skriver så här i sitt svar på Vänsterpartiets förslag:
”vi har tagit upp frågan på presidiemötet och även på nämndernas ordförandemöte.”
Jag kan inte förstå annat än att Barn- och Utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson närvarade på nämndernas ordförandemöte. Jag är dock inte säker, eftersom jag inte har sett något protokoll, och för övrigt tror jag inte heller att dessa möten protokollförs… Men om Andersson var frånvarande bör han ju på ett eller annat sätt ha fått reda på vad som avhandlades. Andersson borde alltså ha hört om Vänsterpartiets skrivelse och förstått att även han hade fått den…
Kan man väl tycka…?
Marika Isetorp skriver vidare om vad som gäller på Kultur- och Fritidsnämndens första sammanträde:
”Det lutar dock åt att vi avvaktar den utredning som kommunstyrelseförvaltningen ska göra. Det kan finnas fördelar med att de olika nämnderna har samma bestämmelser när det gäller öppna sammanträden.”
En ny utredning?
Det hade jag eller någon annan i Vänsterpartiet ingen aning om! En ny utredning – det var något helt nytt. Och då undrar man naturligtvis vad en sådan utredning ska utreda. Allt är ju redan utrett, manglat och beslutat.
Det visar sig emellertid att det finns ett dokument i diariet som kastar ett viss ljus i frågan. Men inte mycket… Den utredning som Isetorp antagligen har i tankarna återfinns i en skrivelse från kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) och som är ställd till kommundirektören.
Marie Dahlin skriver:
”Uppdrag rörande öppna sammanträden i Kommunstyrelsen
Kommunfullmäktige beslöt … att göra det möjligt för styrelse och nämnder att ha öppna nämndsammanträden…
Med anledning härav ger undertecknad kommundirektören i uppdrag att utreda den praktiska handläggningen av frågan för kommunstyrelsens del. Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 2015.”
Häpp!
Ytterligare en utredning…
Men…
Först. Det framgår med all önskvärd tydlighet att Marie Dahlins uppdrag till kommundirektören endast gäller kommunstyrelsen. Det gäller inga andra nämnder. Så där tycks Marika Isetorps argument falla ganska platt till marken.
Sedan kan man ju återigen undra vad som ska utredas. Att utreda ”den praktiska handläggningen” känns ju lite otydligt. Snällt sagt. Handlar det om vem som ska bära in eventuella extra stolar till sammanträdesrummet, var stolarna ska ”lånas” eller kanske i vilket rum man ska hålla sammanträdet i…?
Eller som Vänsterpartiet undrar på sin hemsida:
”Det finns två dörrar till sammanträdesrum 225, ska det vara möjligt att låta allmänheten tillträda genom båda eller bara genom en och i så fall vilken? När tidigast ska köbildningen utanför möteslokalen tillåtas, först när kommunhuset öppnas för dagen eller redan på kvällen innan? Ska stolarna stå längs väggen eller …? Ledamöterna bjuds INTE på fika i pausen, ska det gälla för allmänheten också?”
Enligt Marie Dahlins skrivelse ska uppdraget redovisas senast den 31 mars. Då kanske Dahlin tänker sig att kommunstyrelsen ska behandla frågan på sammanträdet dagen efter, den 1 april. Det betyder i så fall att de andra nämnderna rent teoretiskt kan behandla frågan, som tidigast, i mitten av april. Kultur- och Fritidsnämnden har t ex sammanträde den 20 april och Barn- och Utbildningsnämnden den 13 april. Har vi tur kan då sammanträdena i maj bli öppna för allmänheten. Om vi har tur…
Och det betyder att nästan hälften av mötena under året redan har hållits, utan att de har varit öppna – en tredjedel av försöksperioden…
Och detta är optimistiskt räknat.
Man får onekligen känslan av att den styrande majoriteten (socialdemokraterna, centern och miljöpartiet) helt enkelt inte vill öppna dörrarna för allmänheten, att de faktiskt obstruerar kommunfullmäktiges beslut. Eller är det kanske så att det finns ledamöter, även ledande företrädare, som upplever öppenheten som obehaglig, att det är obehagligt att bli utsatt för närgången granskning…?
Fast jag hoppas att det inte är så. Socialdemokraterna, centern och miljöpartiet var ju faktiskt med och beslutade detta i fullmäktige. Enhälligt.
Det verkar för övrigt som att det politiska året har börjat – på allvar.
Öppna sammanträden
Nu är det på riktigt. Från och med idag (egentligen igår, men då var det ju helg) styrs Vänersborg för första gången någonsin av en kvinna. Vilket i och för sig är glädjande. Men dessutom styrs Vänersborg av en ny allians! Vilket i och för sig är mindre glädjande. (Fast det kunde ha varit värre…) ;)
Marie Dahlin (S), kommunstyrelsens ordförande, leder alltså från och med idag en allians av socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister.
Ingen vet hur Marie Dahlin och de andra tänker styra Vänersborg. Eller vad de vill göra med styret. Inget program har presenterats. Inga utfästelser har gjorts. Och med tanke på att de olika partierna i styret gick till val med väldigt olika program, så kan man ju ha sina farhågor. För att inte prata om deras agerande i fullmäktige den senaste mandatperioden. Då tyckte de ju allt annat än lika. Och då kan man verkligen prata om farhågor.
Dessutom var det ibland inga snälla ord som utväxlades dem emellan. Varken i debatter eller mellan skål och vägg. I synnerhet mellan skål och vägg. När inte motståndaren eller någon annan hörde – mer än då någon vänsterpartist, bloggande eller ej.
Ja, man kan verkligen undra hur de styrande partierna ska komma överens de närmaste fyra åren… Det blir spännande.
Har vänersborgarna tur så kommer de att med egna öron och ögon kunna följa med i de politiska diskussionerna på ett helt annat, och bättre, sätt än tidigare. Naturligtvis har kommunfullmäktiges sammanträden alltid varit offentliga, dvs öppna för allmänheten. Men när det har gällt sammanträdena i nämnder och styrelser, där ofta en stor del av den politiska diskussionen och det egentliga beslutsfattandet sker, har vänersborgarna varit hänvisade till, förutom en och annan blogg, ”tråkiga” och formella protokoll – protokoll som inte:
”redovisar vad som ”sägs”, vem som argumenterar på vilket sätt [eller] ens om någon ledamot överhuvudtaget har sagt något i ärendet.”
Så skrev Vänsterpartiet genom Bucci, Rininsland och Kärvling i en motion som lämnades in till kommunfullmäktige i april 2012. Motionen ville ändra på detta och yrkade på att nämnderna skulle beredas tillfälle att besluta om öppna sammanträdesformer. Vi ville ge vänersborgarna insyn i de demokratiska processerna genom att ”öppna dörrarna”.
Motionen vandrade mellan tjänstemän, förvaltningar, nämnder och styrelser, och tiden gick. Men till slut antog kommunfullmäktige ”regler för öppna sammanträden”. Så från och med nu, från den 1 januari, under det nya styret, kan varje nämnd besluta om att öppna dörrarna för allmänheten.
Naturligtvis kan inte hur många som helst av vänersborgarna komma på mötena. Reglerna säger att minst 5 sittplatser måste erbjudas vänersborgarna. Det är inte så många, men framtiden får utvisa hur stort intresset är. Vid behov skulle naturligtvis arenan kunna 
användas som möteslokal…
Öppna sammanträden ger vänersborgarna en helt annan möjlighet till insyn i de politiska processerna. Och tror jag – ett ökat tryck på politikerna att vara både pålästa och insatta. Och mer lyhörda för invånarna…
Men först måste alltså varje nämnd och styrelse fatta ett beslut om öppna sammanträden. Vilket de troligtvis gör på sitt första sammanträde för året. Det gäller bara att någon lägger förslaget. Vilket naturligtvis kan göras av en vänsterpartist…
PS. Reglerna om öppna sammanträden säger att åhörarna inte får yttra sig eller ställa frågor på sammanträdet. De får bara lyssna. Och stör någon, så kan personen ifråga självklart visas ut från mötet.
Senaste kommentarer