Arkiv
Nattugglan: Politiker och beslut
Politikerna sitter i olika sammanträdesrum på kommunhuset och fattar beslut. Till sin hjälp har de ofta en mängd handlingar och underlag med fakta.
Några politiker har kanske inte läst igenom handlingarna ordentligt inför besluten. Några andra har kanske slarvat med inläsningen och förberedelserna i något specifikt ärende. Det kanske är tio ärenden på dagordningen och de har läst igenom de andra nio ordentligt, men inte det tionde… De flesta politiker förutsätter också att de underlag som finns inför besluten är totalt uttömmande och riktiga. De kanske också litar på vad ”topparna” i partiet säger. ”De har nog läst på, de vet vad de talar om.” Typ.
Naturligtvis finns det alltid också de politiker som inte har hunnit med att sätta sig in i ärendena överhuvudtaget. De kanske inte har haft tid eller ibland inte lust. Sammanträdet kanske också har dragit ut på tiden och man börjar bli trött. Några politiker kanske sitter och längtar efter fikarasten. Och är dessutom en betryggande majoritet överens i diskussionen och omröstningen så kan väl beslutet inte vara fel. I en majoritet så har den enskilda ledamotens ansvar en tendens att förminskas eller kanske till och med försvinna. ”Det var inte bara jag, alla andra gjorde ju också så.” Typ.
Politiker är vanliga människor. Men visst ska och kan man ändå kräva lite mer av politiker. Särskilt som deras beslut kan få stor betydelse för andra.
För så är det.
Och händer det att man som politiker fattar fel beslut så får man stå för det. Och blir det riktigt fel, så borde man faktiskt också kunna ompröva beslutet. ”Det blev fel, men vi gör om och vi gör rätt.”
Det vore ingen svaghet. Tvärtom, det skulle vara ett bevis på både politiskt självförtroende och styrka. (I Vänersborg händer det inte ofta…)
Det beslut som barn- och utbildningsnämnden fattade i oktober om Nattugglans nedläggning och flytt till nya lokaler på Vänerparken är ett beslut som i högsta grad påverkar människors vardag. Små barn ska flytta till helt nya lokaler, föräldrar ska lämna sina barn i dessa lokaler och förskolepersonalen ska arbeta i dem.
Barn- och utbildningsnämndens 11 ledamöter fattade den 12 oktober ett beslut som påverkar många människors vardag, många människors liv.
Tyvärr gjorde nämnden det utan att någon analys utifrån barnperspektivet gjordes, utan att någon dialog med föräldrarna genomfördes och utan att någon riskanalys bland personalen utfördes. Dessutom innehöll faktaunderlaget ofullständigheter och rena felaktigheter.
Föräldrar till barn på Nattugglan ville igår torsdag träffa ledamöterna i barn- och utbildningsnämnden. De ville att politikerna i nämnden kom till de ”nya” lokalerna på Vänerparken för att med egna ögon se de utrymmen som barnen på Nattugglan ska flytta till.
De ville få politikerna att förstå att de hade fattat ett felaktigt beslut.
Det kom bara fem politiker, varav bara en ordinarie ledamot i nämnden. Det var jag. Två ersättare i nämnden fanns på plats, Kent Karlsson (V) och Marianne Karlsson (C). Dessutom hade också Morgan Larsson (VFP) och Kurt Karlsson (SD) också hörsammat föräldrarnas inbjudan.
Det var dåligt. Var fanns alla politiker som ansvarar för barnens, föräldrarnas och personalens förändrade, och försämrade, framtid? Var inte dessa politiker intresserade av att träffa de som drabbades av beslutet? Ville de inte höra föräldrarnas synpunkter?
Uppenbarligen inte.
Direkt vi politiker, som hörsammade föräldrarnas vädjan, kom ner i lokalerna kände en av oss att det luktade mögel. Och det bekräftade ju vad andra tidigare hade uppgett. Politikerna visades runt i lokalerna och vi fick se fuktskador, bristande ventilation och toaletten som har haft stora problem med avloppet. Vi såg de små fönstren som inte räckte till för att få in ordentligt med dagsljus i lokalerna. Vi såg också de små lekgårdarna mellan husen. Vi såg däremot inga ordentliga utrymningsvägar vid brand… Och vi undrade allesammans om lokalerna, renoverade eller ej, skulle klara en inspektion av brandmyndigheterna. Det ska ju faktiskt vistas en mängd små barn i lokalerna.
Det var också som en av oss politiker sa, det spelar ingen roll om lokalerna renoveras – lokalerna passar helt enkelt inte för förskoleverksamhet.
Och det var så sant som det var sagt. En lång korridor utan fönster med en massa smårum på ena sidan. Så långt från en hemmiljö man kan tänka sig. Och här ska barn bo och leva under längre tider. Många av de här barnen har ju föräldrar som arbetar allt annat än kontorstider och som ibland gör betydligt längre pass på sina arbeten än de vanliga 8 timmarna.
Kontrasten mot Nattugglans nuvarande lokaler är slående!
Vi politiker fick också ta del av den desperation som råder bland föräldrar.
”Skulle ni vilja ha era barn i de här lokalerna?”
Det var nog ingen av de närvarande som var beredda att svara ja på den frågan…
Vi fick också höra om föräldrar som aktivt söker nya jobb eller funderar på att flytta till typ Trollhättan för att de inte vill att deras barn ska vistas i de här lokalerna.
Jag tror att det är nyttigt att politiker ger sig ut i verkligheten och träffar de människor som berörs av besluten. Tyvärr var det alltför få i barn- och utbildningsnämnden som var beredda att göra detta. Det är bara att beklaga.
Och därmed känns chanserna ytterst små att nämnden tar upp ärendet igen och omprövar sitt beslut. Ja, i november fick jag ju inte ens ta upp ärendet för förnyad diskussion.
Ibland kan man bli besviken på politiker. Men vem vet, kanske tar de politiker som inte var där och ringer upp föräldrarna och kommer överens om en ny tid…? Det vore väl det minsta man kan begära?
Det var nog symptomatiskt att larmet gick när vi lämnade lokalerna…
.
PS. Jag har skrivit ganska många bloggar om Nattugglan vid det här laget. Du hittar dem här – i kronologisk ordning. I de här bloggarna hittar du också fakta som stöder påståenden i bloggen ovan.
”BUN: Dagordningen”, 11 okt
”Nattugglan läggs ner”, 13 okt
”Björkholmsgatans förskola/Nattugglan”, 28 okt
”BUN och Nattugglan”, 31 okt
”Att väcka ärenden…”, 3 nov
”BUN: Två viktiga reservationer”, 9 nov
”Icke-ärendet Nattugglan”, 11 nov
”Nattugglan-Vänerparken: Lokalerna”, 13 nov
”En replik till ordf Andersson (C)”, 20 nov
”Ingen riskbedömning inför BUN-beslutet”, 22 nov
”Varför inte säga som det är?”, 23 nov
”Barnkonventionen och BUN”, 25 nov
”Laglighetsprövning: Väcka ärenden”, 4 dec
Betongen är tillbaka!
Det politiska året närmar sig sitt slut. Kommunstyrelsen hade idag (onsdag) sitt sista sammanträde för 2015, kommunfullmäktige har haft sitt liksom också barn- och utbildningsnämnden.
Som vänsterpartist kan jag notera en tydlig och tråkig utveckling under året. De två stora betongblocken, triumviratet bestående av socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet och 
minialliansen bestående av moderaterna, kristdemokraterna och liberalerna (tidigare folkpartiet), hittar varandra i allt fler frågor.
Det kanske i och för sig inte är någon större nyhet, men det var en tid, som av en händelse strax innan valet, när det såg ut som om socialdemokraterna tog en liten “vänstersväng”. Den svängen slutade dock mycket tvärt när Marie Dahlin valdes till kommunstyrelsens ordförande och kom i besittning av makten i Vänersborg.
Och ju längre tiden har gått under året så har de två stora blocken allt oftare gjort upp bakom skål och vägg. ”Partitopparna” har ju tid att träffas t ex i kommunhuset för att prata sig samman, de har ju både heltidstjänster och många arvoderade uppdrag.
Det betyder att när frågorna kommer upp i nämnder, kommunstyrelsen och framför allt i kommunfullmäktige, så debatterar de stora blocken inte längre med varandra. Och när framför allt Vänsterpartiet vill diskutera, få reda på fakta och bevekelsegrunder, då sitter de två blockens representanter tysta. På sin höjd kan de begära ordet och kritisera Vänsterpartiet för att de kritiserar och inte fogar sig i de genomtänkta och fantastiska förslagen (OBS Ironi!) som de två blocken har enats kring.
Det är tragiskt. Inte framför allt för Vänsterpartiet, utan för demokratin och vänersborgarna. Den öppna och offentliga debatten där åsikter bryts mot varandra lyser alltmer med sin frånvaro. 
Det här är en tendens som blir allt tydligare.
När byggnationen i skogen vid Kindblomsvägen debatterades i kommunfullmäktige så sa minialliansens ledamöter inte ett ord. Och Marie Dahlin (S) framförde inga som helst argument i sak från talarstolen. Hon bara kritiserade vänsterpartister för deras kritik. För att inte tala om miljöpartiet. Miljöpartisterna konstaterade i början av debatten att de överhuvudtaget inte skulle delta i diskussionerna… Och det gjorde de inte heller…
I socialnämnden lade Vänsterpartiet häromsistens ett förslag på en samordnare i alla frågor som angick de nyanlända, något som bland annat har efterlysts av Rädda Barnen och Röda Korset. Det kom inte en fråga, inte en invändning, inte ett inlägg från de andra ledamöterna, trots vänsterpartisternas vädjan om de andra partiernas synpunkter. Sedan röstade samtliga partier mot Vänsterpartiets förslag…
I barn- och utbildningsnämnden tog betongpartierna emellertid det hela ännu ett steg längre. Där fick Vänsterpartiet inte ens väcka ett ärende (kring Nattugglan). Betongpartierna röstade helt enkelt för att Vänsterpartiet överhuvudtaget inte fick ta upp frågan.
Och tidigare i höst skrev den centerpartistiske ordföranden i TTELA att:
”Vänsterpartiet som har en tendens i en del sammanhang att ’vara för, för att vara emot’…”
Alltså behöver man enligt centerpartisten Mats Andersson (C) inte diskutera med Vänsterpartiet. Man behöver inte ens diskutera överhuvudtaget. Som Vänsterpartiet skrev på sin hemsida:
“Svara inte på frågor, lämna inga förklaringar, lita på att utfallet av eventuella voteringar ger klara besked. Se, vilka majoriteter, så många som röstar för samma förslag, så många kan inte ha fel, eller hur?”
Det känns nog skönt för alla ledamöter i betongpartierna att de är så många och att majoriteten alltid har rätt… (OBS. Ironi igen…)
Och det här med att Vänsterpartiet alltid säger nej är intressant. Det kan jag också få höra från ”folk på stan”. Jag vill kommentera detta kort.
Det förhåller sig så att i en omröstning i en av de politiska församlingarna så ställs alltid två förslag mot varandra. Då ska ledamöterna rösta ”ja” eller ”nej”. Ett av förslagen är huvudförslag och det andra är således motförslaget. Det är (nästan) alltid triumviratets (dvs S, C och MP) förslag som är huvudförslag. Röstar ledamöterna ”ja”, så är det för detta 
förslag. Det innebär att om Vänsterpartiet har ett eget förslag, så innebär ett “nej” en röst på detta förslag. “Nej:et” är alltså ett “ja” till ett annat förslag.
Och det vet ledamöterna i de styrande partierna. Och Mats Andersson. Det är bara det att det låter bättre i propagandan att inte låtsas om som att Vänsterpartiet alltid har egna förslag. Såvitt vi inte stödjer något av de stora blockens förslag. Och det har faktiskt hänt någon gång… (Och det har till och med hänt att något av betongblocken har stött Vänsterpartiets förslag…)
Genom att utmåla Vänsterpartiet som ett “nej-sägar-parti” så slipper betongpolitikerna att argumentera för sina egna förslag och också att argumentera mot Vänsterpartiets förslag.
Enkelt och bekvämt, men missvisande.
Men det kan man väl kosta på sig när man sitter vid maktens grytor. I kärlek och krig – och politik – är allt tillåtet…
Så tyvärr. Denna mandatperiod börjar alltmer likna den förra perioden då socialdemokrater och centerpartister, med minialliansens tysta medgivande, styrde Vänersborg. Då var det sällan några debatter i de politiska organen och istället såg vi undermåliga beslutsunderlag
och dåliga beslut.
Visst, det förekommer ibland undantag. Men dessa bekräftar snarast regeln. När de två blocken någon enstaka gång debatterar med varandra är det i ”småfrågor” som egentligen saknar större betydelse. Dessa debatter blir lite som att visa, för syns skull, att det faktiskt fortfarande finns två block – och inte ett.
Så från ett vänsterpartistiskt perspektiv:
Betongen är tillbaka.
Och det är nästan 3 år kvar till nästa val…
"En demokratisk fars"
Onsdagens kommunfullmäktige höll på i tre timmar. Två av dessa ägnades åt skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut.
Det handlade alltså om det lilla, men ändock så viktiga grönområdet uppe på Blåsut. Skogsområdet vid Kindblomsvägen är nämligen det enda grönområdet som finns i stadsdelen.
Grönområdet är på ungefär 11.625 kvadratmeter. Det är 3.000 kvm mindre än ytan på Arena Vänersborg…
Igår beslutade fullmäktige att sälja en del av området till Brunbergs Bygg, så att Brunberg kan bygga fyra parhus (=8 hus) där. Dessutom åtar sig kommunen att bygga en väg tvärs igenom skogen och en ny damm till de rödlistade salamandrarna. Ungefär 30% av skogsområdet kommer att försvinna.
Det var oppositionen som angav tonen och som sökte debatten, framför allt Vänsterpartiets Rininsland och jag själv. Men även Morgan Larsson i välfärdspartiet och Kurt Karlsson och Anders Strand från sverigedemokraterna var uppe. De var alla emot att grönområdet exploaterades.
Men de pratade inför döva öron, som Morgan Larsson mycket riktigt konstaterade.
De som försvarade beslutet från talarstolen var nämligen inte många, egentligen bara en enda person, kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S). Det var inga andra socialdemokrater, inga moderater, inga folkpartister och inga kristdemokrater uppe i talarstolen. Det var beklämmande.
Marie Dahlin hade bara två argument, eller kanske rättare, 1½… Det första löd:
”Vänersborg behöver bostäder.”
Det andra, eller det halva:
”De flesta vänersborgare vill att vi bygger bostäder. De flesta vänersborgare säger tyvärr också att det är helt ok, men inte där jag bor.”
Har man denna uppfattning, som socialdemokraterna tydligen har (det har också framförts av byggnadsnämndens ordförande), då behöver man ju egentligen inte argumentera mer. Blåsutborna talar i egna, egoistiska syften, medan vi socialdemokrater står för vänersborgarnas bästa.
Gott mot ont typ.
En enligt min uppfattning synnerligen arrogant och nedlåtande attityd.
Och med dessa argument tyckte kommunstyrelsens ordförande och kommunens ”starka kvinna” Marie Dahlin tydligen att allt var sagt i sakfrågan.
När Marie Dahlin senare gick upp i talarstolen, och det blev några gånger, även om samtliga tal var både korta och tämligen improviserade, så kritiserade Dahlin de andra ledamöterna för att de kritiserade… Dahlin vägrade konsekvent att argumentera i sak. Hon till och med vägrade att kommentera Lutz Rininsland när han påpekade att förra gången Kindblomsvägen var uppe för diskussion framförde Dahlin argumentet att det var viktigt att det byggdes hyreslägenheter, och inget annat på skogsområdet. Då var det socialdemokraternas avgörande argument. Vad sa Dahlin nu när det ska byggas
bostadsrätter som enligt planerna ska kosta 2,4 milj kr per hus och med en månadskostnad på ca 5.400 kr?
Marie Dahlin gick inte heller i svaromål när både Rininsland och Morgan Larsson talade om att det finns väldigt många områden i Vänersborg som passade mycket bättre för bostäder än Kindblomsvägen. Det gäller områden i Mariedal östra, Onsjö södra, Holmängen, Skaven, Öxnered osv. Här går det långsamt fast områdena lämpar sig utmärkt för många fler bostäder än 8 hus – som på Kindblomsvägen… Rininsland (V) efterlyste dessutom ett bostadsförsörjningsprogram för kommunen, något som Vänsterpartiet har motionerat om redan på Lidells tid.
Som sagt, det gick inte att få Marie Dahlin att argumentera i sak…
Och ingen annan heller. Det var nästan parodiskt.
Bo Carlsson (C) äntrade motvilligt talarstolen alldeles i slutet av debatten, efter att han hade blivit hårt ansatt av Lutz Rininsland (V) och Morgan Larsson (VFP). Centerpartiet har nämligen alldeles nyligen ändrat åsikt om
skogsområdet. Bo Carlsson såg skamsen ut och förklarade att styr flera partier tillsammans så måste man:
”ge och ta.”
Och antydde därmed att avlönade och arvoderade ordförandeposter är viktigare än principer.
Men på sätt och vis var det ändå starkt av Carlsson att förklara sitt och centerpartiets svek mot blåsutborna. Annat var det med miljöpartiet.
Marika Isetorp (MP) gick upp alldeles i början av debatten, som nummer två, direkt efter Marie Dahlin.
Isetorp:
”Vi i miljöpartiet har i det här ärendet bestämt oss för att avstå från att delta i behandlingen av ärendet och också i beslutet.”
Utan en tillstymmelse till motivering! Sällan har väl en sådan feghet hörts i sessionssalen. Miljöpartisterna sa inte ett enda ord under hela debatten. (Inte de heller…)
Miljöpartiet har länge varit emot exploateringen vid Kindblomsvägen. De skrev till och med en motion ihop med Vänsterpartiet, välfärdspartiet och centerpartiet(!) om att inte bygga i området för några år sedan. Dessutom gick miljöpartiet till val på att bevara området. Det går fortfarande att läsa på partiets hemsida (klicka här) att:
”Miljöpartiet vill undanta skogsområdet vid Kindblomsvägen på Blåsut från vidare exploatering.”
Jag vet att människor i Blåsut röstade på miljöpartiet just för detta. Det har de nu bittert fått ångra. Men när det kommer till principer går inte miljöpartiet att lita på. Inte ett dugg!
Miljöpartiets agerande är om möjligt ännu mer beklämmande än centerns svek.
Och så finns det politiker som förfasar sig över det politikerförakt som breder ut sig bland stora delar av allmänheten…
Frågan att exploatera Blåsuts sista skogsområde och försämra möjligheterna för så många vänersborgare, särskilt barnfamiljer, i Blåsut och elever vid Blåsuts skola att ha ett grönområde i närheten är en viktig fråga. Och den frågan har nu beslutats av 32 ledamöter (plus 4 stumma miljöpartister) i Vänersborgs kommunfullmäktige, varav 30 satt tysta (plus 4 stumma miljöpartister) och inte sa ett ord. Och de två som sa något, framförde 
endast ett enda argument. Som dessutom var synnerligen tvivelaktigt.
De åhörare som jag pratade med efteråt tyckte att behandlingen var en fars. Och jag är benägen att hålla med.
Men nu har kommunfullmäktige ändå fattat beslutet, men säkerligen är ärendet ännu inte avgjort. Det kommer dock troligtvis att bli jurister som diskuterar frågan vidare, och inte politiker. För det är nog så att bygglovsprocessen öppnar för överklaganden och rättsliga processer.
.
PS. Vad jag sa från talarstolen? Valda delar från min tidigare blogg – se ”Bye bye Kindblomsskogen!”. Jag citerade till och med Shakespeare… ;)
Och satte upp ett litet flygfoto över skogsområdet på talarstolen. (Ordförande Ljunggren har nämligen förbjudit ledamöterna att visa bilder på overhead eller i typ PowerPoint…)
Bye bye Kindblomsskogen!
“Vårt hela långa levernes elände;
Ty vem fördroge tidens spe och gissel,
Förtryckets vrånghet, övermodets hån.”
Det har växlats många ord om det lilla skogsområdet uppe vid Kindblomsvägen. Inte minst i denna blogg. Och på onsdag ska hela historien få ett slut… Om än inte lyckligt.
Kommunfullmäktige ska besluta om att bygga 4 st parhus i skogen, i det sista grönområdet på Blåsut.
Så idag publicerar jag en blogg som är lång, och total meningslös. Den kommer inte att få någon som helst betydelse för beslutet i fullmäktige. Men att jag ändå skriver den beror på dels en gest av sympati och medkänsla till dem som nyttjar grönytorna och framför allt till dem som bor runt området, som har kämpat mot en trilsken och maktfullkomlig kommun i många många år nu. Och dels som en illustration till hur den samlade makten bestående av betongalliansen, dvs socialdemokrater, moderater, centerpartister, folkpartister och kristdemokrater, kör över vänersborgarna. (Centerpartiet har från att ha varit motståndare till att bebygga området nu svängt, medan miljöpartiet som också varit motståndare varit helt tyst i frågan.)
Platsen vi talar om är ett skogsområde på Blåsut. Det är ett grönområde på ungefär 11.625 kvadratmeter. Det tänkta exploateringsområdet är på 4.125 kvm och det intilliggande parkområdet, som ska bli kvar, på 7.500 kvm. Man kan jämföra med Arena Vänersborg. Arenans längd är 146 m och bredden är 100 m, dvs 14.600 kvm. Grönområdet vid Kindblomsvägen är alltså hela 3.000 kvm mindre än Arena Vänersborg.
Det handlar om att fyra parhus, åtta nya hus, ska byggas i skogen. Egentligen en ganska liten grej kan tyckas. Men för invånarna i Blåsut och särskilt de boende runt Kindblomsvägen är det inte det. Det finns hur många platser som helst att bygga på i Vänersborg, platser som dessutom är bättre än Kindblomsvägen, t ex Öxnered eller Skaven. Eller varför inte Onsjö, Mariedal Östra eller Ursand? Också platser där betydligt fler hus skulle kunna byggas.
Men Kindblomsskogen ska bebyggas, det ska betongalliansen bestämma på onsdag.
Skogsområdet vid Kindblomsvägen är det enda grönområdet som finns i Blåsut. Det utnyttjas inte bara av de boende i området, flera blåsutbor går dit och till lekplatsen i området kommer många föräldrar med sina barn. Det är dessutom kanske det enda grönområde som skolbarnen på Blåsut skola kan gå till.
Vänersborgs kommunfullmäktige har med stolthet uttalat sig om vikten av att spara värdefull natur och behovet av grönområden i tätorten. Det skedde i synnerhet när “Grönplan Vänersborg 2008″ antogs av kommunfullmäktige den 15 april 2009.
Några citat ur Grönplanen:
- “När nya bostadsområden byggs och befintliga förtätas bör stor vikt läggas vid att välja ut och spara den mest värdefulla naturen.”
- “I Miljöbalken talas om vikten av att särskilt beakta behovet av grönområden i tätorten och att till förmån för friluftslivet skydda natur- och kulturvärden från påtaglig skada.”
- ”Förbättra tillgången på närnatur för de skolor och förskolor som har långt till naturområden.”
Och Blåsuts skola finns i Grönplanen med bland: 
”skolor med dålig tillgång till gröna miljöer”
Men vackra planer är ofta bara ord i betongpartiernas munnar…
Förutom då när det gäller vissa detaljplaner. Särskilt då om planerna gynnar maktens intressen. Vilket sällan Grönplanen tycks göra…
Det finns en detaljplan för skogsområdet vid Kindblomsvägen. Och i planen finns några hus inritade. Men – detaljplanen är från 1933. Ja, du läste rätt – 1933!
Den gällande detaljplanen ritades och beslutades alltså innan ens den första SAAB-bilen rullade på våra vägar. Och då påstår ändå de styrande att planens trafiklösningar fortfarande gäller. Liksom allt med fastigheterna, trots att det har varit en viss utveckling av hus och bostäder under dessa drygt 80 år…
Dessutom finns det, enligt de boende i området, flera varianter av detaljplanen och för övrigt en del andra ”underligheter”.
Men detaljplanen, liksom betongalliansen, tar inte heller någon större notis om att området redan är bebott…
Området är bebott av den stora salamandern, den mindre vattensalamandern, kopparödlan, skogsödlan, den vanliga grodan och paddan. Den stora salamandern är dessutom rödlistad och vad jag förstår är också den vanliga grodan och paddan fridlysta och skyddade enligt lag.
Länsstyrelsen har varit inblandad i frågan om salamandrarna. Fast inte Länsstyrelsen i Vänersborg, utan av någon anledning Länsstyrelsen i Mariestad. Länsstyrelsen i Mariestad ansåg att kommunens åtgärder för salamandrarnas boende är tillräckliga. Kommunen har nämligen tänkt sig att iordningsställa en ny liten damm för salamandrarna. För där salamandrarna bor nu, där ska människor bo…
Det kan ibland bli både lite ”lustigt” och absurt när makten agerar. När de boende i området överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen så tog inte domstolen ställning i sakfrågan. Domstolen konstaterade bara att de som överklagade inte hade rätt att överklaga! De boende i området var inte sakägare! De enda som tydligen hade rätt att överklaga var de berörda, dvs salamandrarna själva…
Som ni läsare förstår så har hela affären Kindblom en djup demokratisk aspekt. Men varken politiker eller tjänstemän har visat något verkligt intresse av en riktig dialog med de boende – en dialog där man inte bara hör vad den andre säger utan också lyssnar.
När Kindblomsvägen var aktuell för några år sedan skrev de boende:
“… alla frågor eller argument, som lagts fram av grannskapet, bemöts av tystnad eller negligens (likgiltighet; min anm) … Bemöts man dessutom av en argumentation som inte kan underbyggas av vare sig fakta eller logik utan enbart av svepande fraser så som ‘de vill bara inte att det byggs hos sig’ – då menar vi att demokratins verktyg har sats ur spel.”
Det här sista argumentet, ”de vill bara inte att det byggs hos sig”, upprepades så sent som för 2,5 veckor sedan i kommunstyrelsen av ingen mindre än byggnadsnämndens ordförande Bo Dahlberg (S).
En annan variant på den nedlåtande och lite föraktfulla attityden gav Marie Dahlin prov på i en insändare i TTELA för några år sedan:
”Vi vill inte förvägra vänersborgarna att bo lika bra som ni gör.”
Invånarna i Blåsut är inga riktiga vänersborgare… Precis som salamandrarna…
Det finns ibland bland kommunens styrande betongpolitiker en slags misstänksamhet mot folket i kommunen som jag inte förstår mig på. Och det trots alla fina visioner, planer, mål och dokument. Som vederbörande politiker dessutom tycks vara väldigt stolta över. Som i Grönplanen där det står:
”När vi planerar utformning och skötsel av den tätortsnära naturen är det viktigt att samråda så att alla får möjlighet att påverka planeringen.”
Ibland tror jag att maktens politiker bara lyssnar på människor när folket har samma åsikter som de själva…
Det förekom faktiskt en ”medborgardialog”, eller vad man nu ska kalla det, om Kindblomsvägen för nästan exakt 3 år sedan. På kommunhuset.
Företrädarna för kommunen utgjordes av ett antal tjänstemän från byggnads-, samhällsbyggnads- och miljöförvaltningarna. Kommunen själv representerades av de boende kring skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut. Det kan nog vara viktigt för en del att komma ihåg att det är Vänersborgs invånare som utgör kommunen, inte de som sitter i kommunhuset…
De ledande politikerna i samhällsbyggnadsnämnden och Miljö- och Hälsoskyddsnämnden var däremot frånvarande. Så det blev inte mycket till en medborgardialog.
Ska man sammanfatta det tjänstemännen sa i dialogen så var det ungefär det här:
Området ska bebyggas. Punkt. Det står ju i detaljplanen. Punkt. Vi som tjänstemän måste följa detaljplanen! Det är vårt jobb. Punkt. Att den sedan är från 1933 hör inte hit. Att det inte har byggts på 80 år hör inte hit. Nu måste den uppfyllas. Det är vårt uppdrag som tjänstemän. Punkt. Trots att den är från 1933. Vårt uppdrag är att sälja mark och leta intressenter. Detaljplanen är en robust plan.
Men så visade det sig att hela planeringen gick åt skogen… Efter alla förvecklingar, olika viljor och den starka opinionen drog sig byggföretaget Modulbyggen Normstahl AB ur hela affären och deklarerade att de inte tänkte bygga vid Kindblomsvägen.
Och ett tag trodde nog alla inblandade att detta var slutet på historien. Eller affären… Skogsområdet vid Kindblomsvägen skulle förbli just ett skogsområde.
Och skulle inte så bli fallet, så lovade kommunen att i god tid informera de boende runt skogsområdet…
De boende lade också ett medborgarförslag om att bevara grönområdet och att i stället definiera det som parkmark – i stället för kvartersmark. Det är faktiskt så att kommunen definierar området som kvartersmark. Det gör man med stöd av detaljplanen från 1933. Eller som en tjänsteman uttrycker det:
”kvartersmark som råkar vara beväxt med träd”
Medborgarförslaget avslogs av de styrande partierna.
Det var inte slut på historien Kindblomsvägen…
Skam den som ger sig. Den samlade betongalliansen av socialdemokrater, moderater, centerpartister, folkpartister och kristdemokrater, för att inte tala om en del tjänstemän, hade bestämt sig. Det ska byggas i skogen. Punkt.
Utan att någon visste ordet av så var historien igång igen. Utan att varken boende runt Kindblomsvägen eller politiker hade blivit förvarnade. I varje fall de som inte arbetade på kommunhuset.
På morgonen den 28 augusti kunde vänersborgarna läsa i TTELA:
”Brunbergs bygg planerar att bygga bostäder på det omstridda området vid Kindblomsvägen på Blåsut i Vänersborg.
– Vi vill komma igång så fort som möjligt, säger vd Mickael Brunberg.”
Men det var tydligen en gammal nyhet… Egentligen. För redan den 18 maj hade Brunberg skrivit till kommunen och anmält att han ville köpa fastigheten vid Kindblomsvägen.
Men… Som av en händelse…
Denna skrivelse, denna begäran från Brunberg, kände ingen mer till än vissa politiker och tjänstemän i kommunhuset. Skrivelsen från Brunberg diariefördes aldrig… Inte förrän den 28 augusti, samma dag som TTELA hade sin artikel. Och samma dag som Vänsterpartiet i ett mail till berörd förvaltning undrade vad i glödheta…
Och nu vill det styrande betongblocket sälja marken till Brunbergs så att de kan bebygga skogsområdet… Kommunen vill ha 1,6 milj kr för marken. När Modulbyggen Normstahl AB ville bygga i skogen år 2011 var priset 1,5 milj kr. En ganska måttlig prisökning på 4 år kan tyckas…
Husen som ska byggas ska bli bostadsrätter och enligt planerna kosta 2,4 milj kr per hus (yta 115 kvm) och med en månadskostnad på ca 5.400 kr. Det handlar inte om några hyresrätter som Marie Dahlin (S) sa för några år sedan… Det blir alltså tämligen exklusiva bostadsrätter.
Det är ändå en dålig affär för kommunen. För att möjliggöra en exploatering av tomterna på Kindblomsvägen så ska nämligen samhällsbyggnadsnämnden få 2,7 milj kr till en gata tvärs genom skogen (1.550.000 kr), VA (1.100.000 kr) och en ny damm till salamandrarna (50.000 kr). Finansieringen ska för övrigt ske genom ökad upplåning.
När det gäller kompensationsåtgärderna för salamandrarna så vet jag att de boende en gång skrev att det inte finns några salamandrar i det område där den nya dammen ska byggas. Och det skulle helt enkelt kunna betyda att det nya området inte passar för salamandern…
Kommunen får inte slarva med sina reptiler. De har antagligen bott längre i kommunen än människorna… Även om tjänstemän och politiker är av ett gammalt och segt släkte.
Kostnaderna för kommunen kommer att överstiga intäkterna. Kommunen kommer återigen att göra en tvivelaktig ekonomisk affär. För samtidigt har de boende runt Kindblomsvägen lämnat in en ansökan om att förvärva delar av området. De vill bygga tre mindre atterfallshus/garage i området och de vill betala 1 miljon kr. Det är 600.000 kr mindre än Brunberg. Å andra sidan behöver inte kommunen bygga varken väg eller VA, och därigenom skulle kommunen spara 2,7 milj kr. Alltså, kommunen skulle tjäna 1 miljon istället för som nu förlora 1,1 milj kr!
Vad jag förstår så ligger dock denna ansökan fortfarande kvar obehandlad. Den kom in lite sent… Men hade kommunen skött sin diarieföring när det gäller Brunbergs ansökan om markförvärvet – som alltså kom in redan den 18 maj men inte diariefördes förrän den 28 augusti… Ja, då hade nog Kindblommarnas ansökan också kommit ”i tid”.
Det är sådana här fel och misstag från kommunens sida som gör att vänersborgare och (vissa) oppositionspolitiker tappar förtroendet för kommunens ledande politiker och tjänstemän… Får man verkligen missa en sådan här diarieföring, vilket resulterar i att hela ärendet förblir hemligt (utanför maktens korridorer) ända tills folk ställs inför fullbordat faktum?
På onsdag avgörs alltså skogsdungens öde vid Kindblomsvägen…
Ledamöterna i kommunfullmäktige har fått ett underlag inför beslutet som jag inte tycker är helt korrekt. Jag tänker närmast på ett tjänsteutlåtande från kommunens planerare. Det har precis som vissa underlag i Barn- och Utbildningsnämnden (läs Nattugglan-Vänerparken…) en kraftig slagsida.
Utlåtandet drar slutsatsen att skogsområdet ska bebyggas därför att kommunen är i ett skriande behov av bostäder. Det är i stort sett det enda argumentet för en exploatering som framförs. Och visst finns det ett skriande behov, men med enbart detta argument så skulle kommunen ju kunna bygga var som helst – på Skräcklan, på Vänersvallen eller varför inte på Torget.
Det enda som tjänsteutlåtandet säger om Kindblom är att det inte finns några ”juridiska hinder” för att bebygga området. Och det känns inte som något tungt argument… Dessutom kan inte kommunens planerare avgöra detta… Det avgörs av jurister vid någon domstol – om ärendet överklagas… För övrigt finns det inte ett enda argument i tjänsteutlåtandet som tar upp det som talar emot att bygga på just Kindblomsvägen. Och med tanke på bostadsbristen i Vänersborg så är faktiskt också 4 parhus på Kindblomsvägen en droppe i havet.
Sedan innehåller tjänsteutlåtande en del sakfel som inte direkt imponerar…
“Att vara eller icke vara, det är frågan:
Månn’ ädlare att lida och fördraga
Ett bittert ödes styng och pilar eller
Att ta till vapen mot ett hav av kval.”
På onsdag är sagan all för stora delar av skogsdungen vid Kindblomsvägen… Blåsuts sista grönområde ska bebyggas. Det innebär att på våren nästa år så kör Brunbergs grävskopor in i skogsdungen. Och ett år senare är bostadsrätterna inflyttningsklara.
Det känns återigen som att det är något som inte stämmer i politikens Vänersborg…
BUN: Två viktiga reservationer
Ja, vad ska man säga om dagens sammanträde med Barn- och Utbildningsnämnden? Missuppfattningar? Skandal? Mobbing? Jag vet ärligt talat inte, och antagligen så vet ingen annan heller. I varje fall inte förrän kommunens jurister slutgiltigt har sagt sitt.
Dagens sammanträde ledde i vilket fall till två reservationer. Båda skrivna av mig… Vilket kanske inte var någon överraskning… Reservationer som jag dessutom var tvungen att skriva ikväll, eftersom det är justering av protokollet redan imorgon. Även det något som jag reagerade på. Ledamöter i nämnden måste få rimlig tid på sig att skriva reservationer efter ett sammanträde. Tycker jag. Denna gång var det av ”praktiska” skäl sa ordförande. Och valde att reservationer skulle lämnas in senast imorgon, och inte på fredag…
Det är en fråga om demokrati att få tid på sig att skriva reservationer. Och särskilt när det gäller mindre oppositionspartier som Vänsterpartiet – som inte har välbetalda heltidsarbetande politiker eller arvoderade ordförandeposter av olika slag. Som inte hinner syssla med sådant här skrivarbete på så att säga betald arbetstid…
Och de ledamöter i betongpartierna som är helt och hållet fritidspolitiker, det finns sådana också, skriver för övrigt aldrig några reservationer. De yttrar sig överhuvudtaget inte på BUN:s sammanträden. Eller i varje fall ytterst sällan. De gör som partiets ”tongivande kraft” säger. Vilket denna ”kraft” tycks ha sagt till om innan sammanträdet.
Den första reservation handlar om ett ärende som aldrig blev något ärende. (Se ”Att väcka ärenden…”.) Ordförande Mats Andersson (C) och nämnden förvägrade mig nämligen rätten att väcka ärendet om Björkholmsgatans förskola/Nattugglan!
Jag återger reservationen:
===
Jag reserverar mig mot att Barn- och Utbildningsnämnden inte tillät mig att väcka ärendet om Björkholmsgatans förskola/Nattugglan utan istället beslutade att:
Information om Björkholmsgatans förskola/ Nattugglan ges och diskuteras under punkten förvaltningschefens information vid dagens sammanträde.
I Kommunallagen 4 Kap 17 § står det:
”Ledamöterna i nämnder får väcka ärenden i nämnderna.”
Kommunallagen har inte några som helst restriktioner inskrivna i denna eller efterföljande paragrafer. Det står som det står, en ledamot får väcka ärenden. Punkt.
Jag tillfrågade innan sammanträdet kommunens juridiska expertis om det kunde finnas några särskilda former eller förbehåll i denna så tydliga rättighet. Jag fick beskedet att denna rätt är ovillkorlig, dvs en ledamot får när som helst, muntligt eller skriftligt, väcka ett ärende i en nämnd.
Den juridiska expertisen tillade dock att:
”nämndens majoritet kan besluta om huruvida beslut ska fattas i sak vid förevarande sammanträde eller ska överlämnas till exempelvis förvaltningen för beredning.”
När jag på sammanträdet väckte ärendet Björkholmsgatans förskola/Nattugglan så förvägrade ordförande mig denna i Kommunallagen inskrivna rätt. Efter en viss argumentation så ställde ordförande min begäran under proposition. Barn- och Utbildningsnämnden avslog min begäran att väcka ärendet med siffrorna 10-1. Frågan om ”behandling i sak ” nu eller vid senare tillfälle togs inte upp.
Ordförande påstod senare att jag i och med voteringen hade fått väcka ärendet. Ordförande menade att eftersom nämnden hade vägrat mig att väcka ärendet så var ärendet väckt. Det är inte utan att man skänker en stilla tanke till Joseph Heller…
Min bestämda åsikt är att varken ordförande eller en nämndsmajoritet kan förvägra mig rätten att väcka ett ärende.
Jag yrkade att ärendet om Björkholmsgatans förskola/Nattugglan skulle uppföras som ärende vid dagens sammanträde.
===
Den här beslutet tänker jag med all sannolikhet ”överklaga”, dvs få laglighetsprövat på Förvaltningsrätten i Göteborg. Jag tänkte dock först att kommunens jurister tillsammans med ordförande Andersson skulle få någon dag på sig att reda upp härvan.
Vid en efterföljande rast sa förresten en av de borgerliga nämndsledamöterna att det nog var flera ledamöter som egentligen höll med mig. De röstade mot mig, sa ledamoten ifråga, därför att de trodde att
”du hade en dold agenda.”
En dold agenda? För att jag ville att nämnden skulle följa Kommunallagen?! För att jag ville påtala att det fanns ett förhållandevis grovt sakfel i nämndens beslutsunderlag?
Jag blir matt. Det är sådant här som Vänsterpartiet och jag skulle önska att allmänheten får se och höra med egna ögon och öron. Men se, det får de inte…
För senare under sammanträdet fortsatte nämnden i samma ”kvasi-demokratiska” anda. Höll jag på att skriva. Fast det var nog att ta i. Ett senare ärende, fast det förra ärendet var ju inget ärende, handlade om ”Möjligheter för nämnder att ha öppna nämndsammanträden”. (Se ”Öppna sammanträden”.)
Barn- och Utbildningsnämndens beslut ledde till min andra reservation. Jag återger även den:
===
Barn- och Utbildningsnämnden beslutade att
-Barn- och Utbildningsnämndens sammanträden skall vara offentliga i den del av varje sammanträde som avser information
Den 25 april 2012 lade några vänsterpartister, Bucci, Rininsland och Kärvling, en motion om att införa öppna sammanträden i kommunens nämnder och styrelser. Tanken bakom motionen var att fördjupa demokratin i Vänersborg, att vänersborgarna skulle kunna delta och lyssna när politiker diskuterade och beslutade i nämnder och styrelser. Helt enkelt att öka invånarnas insyn i den politiska processen.
Efter att motionen har valsat runt i den kommunala byråkratin, behandlats, skickats tillbaka, utretts ytterligare osv i 3,5 år så var ärendet äntligen uppe i Barn- och Utbildningsnämnden.
I Vänersborg brukar nämndernas sammanträden vara uppdelade i två delar. I den första delen, informationsdelen, ges fakta och information i ärendena. Det är som regel alltid någon, eller några, tjänsteman som föredrar ärendena. Frågor ställs av ledamöterna i syfte att nå kunskap. Ibland kan det också bli en politisk diskussion, men tanken är att diskussionerna ska komma först i den andra delen, beslutsdelen. Denna del avslutas naturligtvis med att nämnden fattar beslut.
Nämndens beslut, att endast informationsdelen ska vara öppen för allmänheten, men inte beslutsdelen, innebär att vänersborgarna i första hand får lyssna till och kontrollera tjänstemännen. Inte politikerna. Det är enligt min mening en total missuppfattning av syftet med öppna sammanträden.
I den proposition som ledde till möjligheten att införa öppna nämndssammanträden (Proposition 1993/94:188 – Lokal demokrati) stod det:
”Vi utgår från att den nämnd som anser att öppna nämndsammanträden är ett lämpligt sätt att öka allmänhetens insyn också kommer att bemöda sig om att göra offentligheten så vid som möjligt.”
Det är väl tämligen säkert att regeringen Bildt menade att den offentlighet som skulle bli så ”vid som möjligt” avsåg politikernas göranden och låtanden – och inte tjänstemännens.
Vänsterpartiet anser att nämndens beslut att bara informationsdelen ska bli öppen för allmänheten helt missar intentionerna och poängen med både motionen och den demokratiska insynen. Det borde vara självklart att öppna nämndens sammanträden helt och hållet. Precis som både socialnämnden och kultur- och fritidsnämnden har gjort. Dessutom gäller beslutet bara under en försöksperiod, fram till den 30 juni 2016.
Jag reserverar mig till förmån för Vänsterpartiets yrkande att alla delar av Barn- och Utbildningsnämndens sammanträden ska vara öppna för allmänheten.
===
Samme ledamot, som jag pratade med på den tidigare beskrivna rasten, som egentligen höll med mig i ärendet om Kommunallagen, sa att hen höll med mig även i detta ärende. Fast hen röstade tvärtom…
Jag förstod aldrig vad ledamoten menade…
Men jag tror att jag ändå förstår. Att stänga ute vänersborgarna från beslutsdelen i ett sammanträde tillåter ju (vissa) politiker att säga en sak – och göra en helt annan… Säga en sak när allmänheten är på plats, och göra tvärtom när det är dags för beslut – när allmänheten har fått gå ifrån mötet…
Lite som i valtider. Det är kanske det viktigaste skälet till varför öppna nämndssammanträden är så viktigt för demokratin…
Och sedan kan jag inte frigöra mig från tanken att mer och fördjupad demokrati inte direkt står överst på betongpartiernas önskelista, de betongpartier som i olika konstellationer hela tiden styr Vänersborg. Kanske tror de att vänersborgarna har några dolda avsikter?
De tror definitivt att i varje fall kommunens vänsterpartister har det…
BUN: Öppna sammanträden
Imorgon har barn- och utbildningsnämnden (BUN) sammanträde. Jag har i några bloggar redogjort för ärendelistan (se t ex ”Inför BUN 9 nov”).
I slutet på veckan fick vi också månadsuppföljningen för oktober. Och att läsa den är ”mumma” för ekonomer och betongpolitiker. BUN:s beräknade underskott för år 2015 uppskattas till endast 2,7 miljoner kronor. Och med tanke på att nämndens hela budget ligger på 670 miljoner måste det betraktas som en fantastisk utveckling. Underskottet uppgår till endast en knapp halvprocent.
Jag vet inte hur det kan komma sig att BUN har vänt ett stort prognosticerat underskott till ett nästan ”plus-minus-noll-resultat” på bara några få månader. Att förskolor och grundskolor ligger lågt med inköp, det vet jag. Något som förresten skulle kunna beskrivas som en ”tickande bomb”, eftersom nödvändig undervisningsmateriel, IT-utrustning, åtgärder i lokaler etc skjuts upp. Men förklarar det hela besparingen? Eller har förvaltningen räknar fel – nu eller tidigare? Eller sparas det på barnen och eleverna i en omfattning som inte riktigt har kommit till nämndens (i varje fall min) kännedom?
Antagligen får vi mer information imorgon.
Den tredje stora frågan, förutom de om fritidshemmen och avgiftsfri musik-/kulturskola, är ärende 6:
”Möjligheter för nämnder att ha öppna nämndsammanträden”
Barn- och Utbildningsnämnden ska alltså fatta beslut om nämndens sammanträden ska öppnas för allmänheten. Eller inte.
Jag vet inte riktigt varför jag kommer att tänka på Kjell-Olof Feldts bevingade 
anteckningar från 1983 om löntagarfonderna:
”Löntagarfonder är ett jävla skit,
men nu har vi baxat dem ända hit.”
Kanske för att motionen om att införa öppna sammanträden lades av några vänsterpartister, Bucci, Rininsland och Kärvling, redan den 25 april 2012. Vilket var ett tag sedan… Sedan dess har frågan valsat runt i den kommunala byråkratin, behandlats, skickats tillbaka, utretts ytterligare osv osv. Det har definitivt känts som att några politiker från de styrande partierna inte har varit bekväma med att öppna sammanträdena för vänersborgarna.
![clip_image001[8]](https://karvling.com/wp-content/uploads/2012/11/demokrati.jpg "clip_image001[8]")
Tanken bakom vår motion var att fördjupa demokratin i Vänersborg, att vänersborgarna skulle kunna delta och lyssna när politiker diskuterade och beslutade i nämnder och styrelser. Helt enkelt att öka invånarnas insyn i den politiska processen. Och tror jag, med resultatet att trycket på politikerna att vara både pålästa och insatta skulle öka. Och att de blev mer lyhörda för invånarna…
När vi skrev motionen pågick det en infekterad debatt bland betongpolitikerna om det som skrevs i bloggar. Vi menade att med öppna sammanträden kunde invånarna själva bilda sig en uppfattning om det som skrevs var riktigt eller inte.
Imorgon ska frågan äntligen upp på barn- och utbildningsnämndens bord. Öppna sammanträden eller inte? Det finns också en del varianter på temat öppenhet och offentlighet, typ att bara vissa delar av sammanträdet blir offentliga och andra stängda.
I Vänersborg brukar nämligen nämndernas sammanträden vara uppdelade i två delar. I den första delen, informationsdelen, ges fakta och information i ärendena. Det är som regel alltid någon, eller några, tjänsteman som föredrar ärendena. Frågor ställs av ledamöterna, i syfte att nå kunskap. Ibland kan det också bli en politisk diskussion, men tanken är att diskussionerna ska komma först i den andra delen, beslutsdelen. Denna del avslutas naturligtvis med att nämnden fattar beslut.
Ordförande Mats Andersson (C) föreslår att bara informationsdelen ska vara öppen/offentlig, medan beslutsdelen ska vara som nu, dvs stängd för allmänheten.
Och då kan jag undra – vad är då vitsen med öppna sammanträden?
Under informationsdelen är det tjänstemännen som har huvudrollen, det är tjänstemännen som redogör för fakta etc. Men öppna sammanträden är inte tänkta för att vänersborgarna ska kunna lyssna och kontrollera tjänstemännen. Öppna sammanträden är till för att allmänheten ska kunna ta del av de politiska diskussionerna och kontrollera sina politiker.
Jag kan inte låta bli att påpeka att det var en regering som bland annat bestod av Mats Anderssons eget parti som lade fram den proposition som ledde till möjligheten att införa öppna nämndssammanträden. (Proposition 1993/94:188 – Lokal demokrati). I propositionen stod det:
”Vi utgår från att den nämnd som anser att öppna nämndsammanträden är ett lämpligt sätt att öka allmänhetens insyn också kommer att bemöda sig om att göra offentligheten så vid som möjligt.”
Det är väl tämligen säkert att regeringen Bildt menade att den offentlighet som skulle bli så ”vid som möjligt” avsåg politikernas göranden och låtanden – inte tjänstemännens.
Jag tycker ordförande Mats Anderssons förslag att bara informationsdelen ska bli öppen för allmänheten helt missar intentionerna och poängen med både motionen och den demokratiska insynen. Det är ett tämligen menlöst och meningslöst förslag som Andersson lägger fram för barn- och utbildningsnämnden.
Det borde vara självklart att öppna nämndens sammanträden helt och hållet. Precis som både socialnämnden och kultur- och fritidsnämnden har gjort. Varför skulle inte barn- och utbildningsnämnden vara lika öppen som dessa båda nämnder? BUN borde faktiskt vara ännu öppnare så att elevgrupper eller enskilda elever skulle kunna göra studiebesök i den nämnd som bestämmer över deras situation – och som ett led i arbetet med att uppfylla kunskapskraven.
Och dessutom gäller beslutet bara under en försöksperiod. Och den försöksperioden är det, tack vare de styrande partiernas obstruktion, inte mycket kvar av nu. Bara fram till den 30 juni 2016.
"Om tjänstemännen får säga det själva"??
Jag fick ett mail… Och i mailet framfördes kritik på min förra blogg, ”Om politikerna får säga det själva”.
Kritiken kom inte från vem som helst. Den kom från en tjänsteman mitt inifrån kommunhuset i Vänersborg!
Tjänstemannen ansåg att det fanns ett sakfel (minst) i bloggen:
”Den övergripande målavstämningen är en sammanfattande bedömning från förvaltningsledningen – inte en självvärdering från politiker.”
Tjänstemannen tycker uppenbarligen inte att delårsrapporten är politikernas dokument, som jag skrev i min blogg. Jag undrar om den kritiske tjänstemannen hade varit nöjd om rubriken på bloggen istället hade varit:
”Om tjänstemännen får säga det själva”
Och slutklämmen på bloggen hade formulerats på följande sätt:
”På onsdag kommer politikerna enhälligt att klubba igenom delårsrapporten där tjänstemännen beskriver sin egen förträfflighet…”
Jag tror inte tjänstemannen hade gillat det. Och framför allt tror jag att kommundirektör Thörnkvist hade gått i taket… :-)
Delårsrapporten har utarbetats av förvaltningsledningen och dess tjänstemän. Därom råder inget tvivel. Och tjänstemän sysslar inte med politik. Därom råder inte heller något tvivel. Tjänstemännen ”bara” verkställer beslut som politikerna har fattat. (Fast det finns det de som tvivlar på ibland. Dock naturligtvis inte jag…)
Men det händer, får jag erkänna, att jag ibland blir något förvirrad i frågan om vem som ”äger” olika kommunala dokument – politiker eller tjänstemän. Ibland är också åsikterna olika bland tjänstemännen, för att inte tala om hur det är bland politikerna.
Men.
Kommunfullmäktige fattar politiska beslut. Därom råder inget tvivel. Och delårsrapporten ska upp i morgondagens fullmäktige. Därom råder inte heller något tvivel.
I beslutsförslaget till fullmäktige står det:
”Kommunen fastställer delårsrapport.”
För mig betyder det att politikerna gör delårsrapporten till sin ”egendom”.
Och om målavstämningen nu är en bedömning från förvaltningsledningen, som den kritiske tjänstemannen skriver, så bör väl fullmäktiges beslut innebära att politikerna håller med om denna bedömning. Och eftersom det är politikerna som fattar alla politiska beslut, så torde väl slutklämmen i min blogg fortfarande stå sig:
”På onsdag kommer politikerna enhälligt att klubba igenom delårsrapporten om sin egen förträfflighet…”
Dessutom ska fullmäktige behandla revisorernas utlåtande över delårsrapporten. Och varför ska fullmäktige göra det, om inte rapporten är ett politiskt dokument?
Revisorerna skriver förresten i sitt utlåtande…
”Det medför att vi till våren 2016 inte kommer kunna rekommendera revisorerna tillstyrka att årsredovisningen 2015 godkänns…”
Och det är inte tjänstemännen som kritiseras…
Å andra sidan kommer fullmäktige att högaktningsfullt strunta i revisorernas kritik. Precis som kommunens politiker gör med synpunkter från många kommuninvånare…
Jag läser både på debattsidor, Facebook och i kommunens diarium hur förtvivlade vänersborgare beskriver orättvisorna och maktfullkomligheten i kommunens agerande när det gäller nedläggningen av Nattugglan (se ”Nattugglan läggs ner”), frånsägandet av väghållaransvaret på Skaven (”Skaven och väghållaransvar”), kraven på Solvarms naturhus i Sikhall (”Solvarm i Sikhall vs kommunen”) och byggandet av bostäder i skogsområdet vid Kindblomsvägen (se ”Kindblomsvägens vara eller inte vara”)…
För att göra listan kort.
Men förtvivlan eller ej. Imorgon ska vi politiker alltså anta delårsrapporten. Och där får den av oss politiker styrda kommunen 11 gröna ”ploppar” av 14 möjliga. Det betyder att vi politiker uppnår ungefär 80% av de uppsatta kommunala målen.
Vad då? Jo, så är det. Vi politiker sätter upp mål med kommunen och sedan utvärderar vi själva om vi har nått dem. Utan att direkt fråga dem det gäller. Kommuninvånarna alltså… Är det inte så det ska gå till?
För övrigt är de tre kvarvarande målen ”osäkra”, dvs vi politiker (tjänstemännen?) kan inte uttala oss säkert om dessa mål än. Men om jag ska satsa en slant, så satsar jag på att vi politiker fixar gröna ”ploppar” på dessa också…
PS. Om du vill veta mer om vad som kommer att hända på kommunfullmäktiges sammanträde imorgon, så hänvisar jag till den utmärkta redogörelse som finns på Vänsterpartiets hemsida: ”Det kan ju inte uteslutas ….”.
Om politikerna får säga det själva
Det finns en klyfta mellan politiker och allmänhet. Det är inget nytt. Det ser de flesta och det håller de flesta också med om. Den stora allmänheten vet i regel inte vad det tisslas och tasslas om i maktens korridorer eller vad politikerna håller på med.
Klyftan visar sig till exempel genom att beslut som politikerna fattar blir kända för allmänheten först efter att de har fattats, dvs allmänheten blir ställd inför fullbordat faktum. Allmänheten har inte haft en aning om vad som har varit på gång och har därför inte heller kunnat påverka politikerna.
Det har bland annat visat sig alldeles nyligen i Facebookgruppen ”Innerst inne är vi alla Vänersborgare”. Barn- och utbildningsnämndens beslut i måndags att lägga ner Björkholmsgatans förskola/Nattugglan och flytta barnen till den fd barnmorskemottagningen på Vänerparken (se ”Nattugglan läggs ner”) kom som en total överraskning för många. Även för föräldrar till barn på förskolan.
Och då kan man undra, hur ska vänersborgarna få reda på vad som är på gång så att de kan bli delaktiga? Så att de kan påverka politikerna innan besluten fattas?
De mest inbitna politikerna säger naturligtvis att det är ett ansvar som ligger på allmänheten själv. Allt som är värt att veta finns ju på kommunens hemsida eller i kommunhuset i de olika förvaltningarnas korridorer. Men vad politikerna än tycker så fungerar inte det här. Allmänheten sitter inte framför datorn och botaniserar i kommunens alla handlingar. Eller går till kommunhuset och efterfrågar alla underlag.
Massmedia, dvs tidningar, radio, TV mm, har av tradition tilldelas en stor roll när det gäller information till allmänheten. Men, det fungerar inte heller, i varje fall inte i Vänersborg. På sin höjd kan vänersborgarna få ett hyfsat referat í TTELA om de beslut som har fattats – efter att besluten har fattats.
Vissa politiker försöker sig på att skriva på hemsidor eller bloggar för att informera allmänheten om vad som är på gång. Men inte heller det tycks fungera…
Ovanstående lite negativa tankar dyker upp i mitt huvud när jag sitter i min hörna och studerar den delårsrapport som kommunfullmäktige ska behandla nu på onsdag. I delårsrapporten utvärderar politikerna själva sin egen verksamhet. En hel massa mål räknas upp och sedan finns det en pedagogisk, typ, grön ”plopp” framför varje mål som har uppfyllts under det första halvåret.
Och det kan väl vara intressant att ta del av vad politikerna anser om sig själva och sin egen verksamhet. Stämmer det överens med allmänhetens?
Häng med i de politiska målen och måluppfyllelsen:
”Fler invånare upplever livskvalitet, välbefinnande och trygghet.”
”Fler invånare ska bli delaktiga i utbudet av kultur, idrott, rekreation och föreningsliv.”
”Fler invånare anser att kommunen har en öppen dialog med invånare, företag och föreningar.”
”Kommunens attraktionskraft ska öka inom näringsliv, regional- och statlig förvaltning, utbildning, kultur och turism.”
”Fler attraktiva och energieffektiva boenden i hela kommunen.”
”Fler mötesplatser som är till för alla i hela kommunen.”
”Det ska vara enklare för företag att etablera sig och verka i kommunen.”
”Nämnderna ska hantera beslutade budgetmedel rationellt och effektivt, så att de gör mesta möjliga nytta för kommuninvånarna utifrån de uppgifter som kommunfullmäktige delegerat till dem.”
”Kommunens tillgångar och skulder ska förvaltas på ett betryggande och effektivt sätt.”
”Verksamheten ska i ökad grad utformas så att den inkluderar alla.”
”Vänersborgs kommun upplevs i högre grad som en attraktiv arbetsgivare.”
Det är idel gröna ”ploppar”. Alla dessa mål har alltså uppfyllts. Inget mål har inte uppfyllts, det finns inte en enda röd ”plopp”. Underbart, eller hur?
Det finns dock tre mål där politikerna inte kan säga om målen har uppfyllts eller inte, och jag redovisar dessa tre mål för fullständighetens skull:
”Fler invånare ska vara nöjda med kommunens service och hur behov och förväntningar tillgodoses.”
”Vänersborgs kommun ska i alla sammanhang ha en välskött ekonomi. All verksamhet ska bedrivas i en anda av god ekonomisk hushållning och i enlighet med kommunfullmäktiges beslut om finansiella mål och ramar.”
”Medarbetarnas delaktighet, innovationskraft och kompetens ska stödjas och utvecklas.”
På onsdag kommer politikerna enhälligt att klubba igenom delårsrapporten om sin egen förträfflighet…
BUN: Extra dialogmöte och ersättning
Nu på måndag kl 17.00 (imorgon alltså) har Barn- och Utbildningsnämnden ett extra dialogmöte.
Så här står det i ordförande Mats Anderssons (C) inbjudan till ledamöterna:
”Barn- och utbildningsnämnden inbjudes till dialog om Budget 2016, Mål- och resursplan 2016-2018.
* Förväntade resultat
* Budget”
Det är tunga och viktiga frågor som ska avhandlas sent på eftermiddagen, efter en för många krävande dag på jobbet. För några hamnar mötet kanske precis då barnen ska hämtas på förskolan eller då familjen är samlad för middag…
Kl 17.00 är ingen optimal tid…
Men det är faktiskt inte bara när det gäller mötestiden som BUN:s ordförande Mats Andersson är ”nydanande”. Längre ner i inbjudan står det:
”arvode utgår ej”
Jag mailade för säkerhets skull ordförande Mats Andersson. Jo, det stämde. Och inte heller ersättning för förlorad arbetsförtjänst utgår. Det var en inbjudan och inte en kallelse…
Jag håller inte med ordförande Andersson i hans bedömning. Men jag förstår samtidigt att Mats Andersson inte har något ”lurt” i tankarna med denna konstruktion. Kallelsen och tänket kring den reser emellertid några viktiga 
principiella frågor kring villkoren för det politiska arbetet.
Mats Andersson anser att nämnden, den alldeles nya nämnden, behöver många möten, särskilt så här i början av mandatperioden. Och då tänker han att vänersborgarna kanske tycker att det blir liksom för dyrt, att de arvoden som utgår till politikerna istället kunde gå till förskolorna och skolorna. Jag har också en känsla av att Andersson har fått en del gliringar över politikerarvodena.
Jag anser ändå att detta inte är rätt. Om det vore ok med frivilliga möten kring stora, kanske avgörande, politiska frågor – då skulle ju detta kunna sättas i typ system. Det vore inte bara ett sätt att spara pengar åt kommunen, det skulle ju framför allt kunna vara ett sätt att stänga ute ledamöter som faktiskt inte har råd att ta ledigt från sina jobb. Eller måste ordna barnpassning. Eller sköta sin gamla mor. Eller… Osv. Och vem vill ställa upp som politiker under sådana villkor?
Jag bläddrade lite i kommunens ”Bestämmelser om arvoden och andra ersättningar för förtroendevalda”.
Under paragraf 6 ”Sammanträdesarvoden” står det:
”Förtroendevald … uppbär sammanträdesarvode för sammanträde med det kommunala organ, den förtroendevalde tillhör.
Arvode utgår för varje protokollfört styrelse-, nämnd- eller utskottssammanträde eller sammanträde, som sker under motsvarande former.
Till sammanträde hänföres också sammankomster avseende exempelvis information, inspektion eller studiebesök … under förutsättning att protokoll eller likvärdiga anteckningar föres.”
Jag kan inte förutsätta annat än att morgondagens nämndsmöte på något sätt kommer att protokollföras…
Annars finns det också något som heter ”Förrättningsarvoden”. Där står det:
”Förtroendevald … uppbär ersättning för förrättning, som avser kommunal angelägenhet. Med förrättning avses sådant uppdrag för kommunens räkning som ej har karaktären av sammanträde. … Till förrättning hänföres bland annat: kongress, konferens, kursdeltagande, studieresa och informationsmöte, … , deltagande i förberedelsearbete till sammanträde…”
Jag tyckte att det såg ganska solklart ut. Kommunen tycker som jag. (För en gångs skull…) Någon form av ersättning måste betalas ut.
För säkerhets skulle skickade jag ett mail till kommunjuristen. Kommunjuristen är ofta tydlig, vilket är mycket bra och uppskattat för övrigt, och var det också denna gång:
”om sammanträdets innehåll och syfte är framtagande av nämndens mål, är min bedömning att ersättning till ledamöterna ska utgå – inklusive reseersättning och ersättning för förlorad arbetsförtjänst.”
Varför är nu detta med arvode och ersättningar så viktigt? Jag tycker att förutsättningarna att arbeta politiskt måste vara så bra som det bara går. Det är viktigt att få med sig så många och så bra krafter som möjligt i det politiska arbetet. Och eftersom vanliga vänersborgare har olika förutsättningar, på grund av arbete, familjesituation, ekonomi etc, så måste kommunen så långt möjligt kompensera för detta så att förutsättningarna blir så likvärdiga som det bara går. Det borde kommunen kanske göra i ännu högre grad faktiskt.
En del vänersborgare håller kanske med ordförande Andersson. Och visst, de politiker som vi återfinner ”uppe på toppen”, t ex kommunalråd, har bra villkor, både hög lön och bra pension (varför de nu ska ha pension överhuvudtaget), men jag kan garantera 
vänersborgarna. Som fritidspolitiker blir man varken fet eller rik på arvodena… Och de ersättningar och arvoden som man får, motsvarar inte på långt när den tid (fritid!) som läggs ner.
För övrigt anser jag att det är väldigt positivt att ordförande Mats Andersson kallar samman extramöten med nämnden. Det finns massor av viktiga frågor för nämnden att avhandla, sätta sig in i och så småningom besluta om. Flera möten, där så många som möjligt deltar, vitaliserar demokratin och leder förhoppningsvis också till bra beslut.
Men om de närvarande politikerna får något arvode för morgondagens möte återstår att se… Men även om de inte får det, så skulle pengarna varken göra från eller till för våra förskolor och skolor.
KF 25/2: Kommungränsen
John Adams, en av USA:s grundlagsfäder, skrev:
”Det som åtrås av majoriteten av befolkningen är ofta till orättvisa mot minoriteten.”
John Adams var med om att göra USA fritt från Storbritannien och Adams blev den nya nationens förste vice-president (och andre president). I onsdags handlade ett ärende på Vänersborgs kommunfullmäktige om att två små ”kolonier” ville bli fria från Vänersborg.
Enligt mitt sätt att se, så var frågan om gränsen mellan Vänersborg och Trollhättan vid Båberg och Överby en stor fråga. Naturligtvis inte så stor som de brittiska koloniernas frigörelse från Storbritannien, men vissa principer var desamma. Eller hade åtminstone likheter. Den stora maktens inställning och behandling av den ”lilla” – Storbritannien mot kolonierna, Vänersborgs kommun mot åtta familjer.
Som av en händelse hade kommunfullmäktige strax innan ärendet om kommungränsen diskuterat Demokratiberedningens rapport. (Se ”Försämrar bloggar det demokratiska klimatet?”.) Några talare hade då rent allmänt pratat om demokratin och dess betydelse. Nu handlade det om att göra verklighet av de fina orden. Vad var orden värda?
Inte mycket skulle det visa sig…
Åtta familjer hade som bekant skrivit till Kammarkollegiet och bett om att kommungränsen skulle flyttas – familjerna vill tillhöra Trollhättan. Och inte Vänersborg. De ”klagande” anser att den nuvarande kommungränsdragningen resulterar i en onaturlig splittring av grannskapet, där de berörda fastigheterna bildar en isolerad ö utan naturlig koppling till Vänersborg. (Se ”Vi vill till Trollhättan!”.)
Att de boende ”klagar” hos Kammarkollegiet beror alltså inte på att de inte ”gillar” Vänersborg i sig, utan att gränssituationen medför en hel del praktiska problem. De som, liksom jag, tycker att dessa kommuninvånare skulle kunna få sin vilja fram, hyser inte heller denna åsikt på grund av någon illvilja mot Vänersborg. Som framför allt Marie Dahlin (S) antydde på onsdagens kommunfullmäktigesammanträde:
”Det kan ju också hända, hemska människa, att om vi flyttar gränsen, dom säljer huset och det flyttar in en ny familj. Som helt plötsligt vill tillhöra Vänersborg. Hemska tanke. Då är vi där igen, ett nytt gränsproblem.”
För övrigt tycker jag väl inte att argumentationen var särskilt lysande, men det återkommer jag till.
Kommunen skulle alltså lämna ett yttrande till Kammarkollegiet i frågan om kommungränsens dragning. Det var det som kommunfullmäktige i onsdags skulle ta ställning till. Själva sakfrågan har jag redogjort för tidigare (se ”Vi vill till Trollhättan!”) – ganska detaljerat och jag redogjorde också för motiveringen till mitt eget ställningstagande. I denna blogg tänkte jag endast referera de argument som framfördes i fullmäktige – som komplement till de helt missvisande argument som framfördes i det underlag som fanns inför mötet. Och argumenten i underlaget, dvs det svar som kommunen tänker skicka till Kammarkollegiet, mot att ändra kommungränsen var:
- ”skälen … [är] inte tillräckligt starka och överväger inte nackdelarna som kan uppstå vid förändring av gränsen.”
- ”en flytt av gränsen skapar en ny gräns som kan skapa liknande problem.”
Ett tidigare argumentet om förlorade skatteintäkter tycks dock kommunen ha strukit från sin lista. De två angivna argumenten är inte alls underbyggda och det kanske beror på att det inte kommer att bli några nya gränsdragningsproblem om gränsen flyttas. Det är bara att titta på kartan. Kommunen har inte heller visat vilka nackdelar som kan uppstå vid en gränsflytt, inte ett enda faktiskt. Vilket är synnerligen anmärkningsvärt. Däremot har de boende i Båberg och Överby påvisat en mängd nackdelar med den nuvarande gränsen och en mängd fördelar med en gränsändring.
Lena Eckerbom Wendel (M), som var aktiv i demokratifrågan under kvällen (se ”Försämrar bloggar det demokratiska klimatet?”), var aktiv även i detta ärende. Och orsaken till att hon ansåg att hon hade rätt i denna fråga (att inte fästa någon uppmärksamhet till de klagande gränsinvånarna) var att hon själv hade:
”… bott nära gränsen till Trollhättan. Det visste jag om när jag flyttade dit.”
Det är väl inte utan att man kunde tolka detta som att Eckerbom Wendel ansåg att de boende fick skylla sig själva. Var de så dumma att de flyttade till Vänersborg, och nära gränsen till Trollhättan, så fick de helt enkelt stå sitt kast.
Eckerbom Wendel fortsatte:
”Oavsett var vi drar gränsen så kommer det att vara nån som hellre vill vara på andra sidan.”
Tillsammans med Marie Dahlins argument om att andra människor med andra åsikter kan flytta in i något av husen vid senare tillfällen, så höll jag nästan på att skriva att argumenten överglänste varandra i retorisk och saklig briljans. Men det gör jag inte…
Hur som helst med argumenten, men diskussionen handlade faktiskt om två konkreta fall, åtta familjer som har skrivit till Kammarkollegiet… Fyra som bor i Båberg och fyra som bor på Överby.
Inte heller Gunnar Lidell (M), ett av Vänersborgs kommunalråd, tycktes inse detta. Även Lidell pratade nämligen om annat, framför allt om andra gränser. Han diskuterade Vänersborgs gräns till Mellerud, till Färgelanda, till Grästorp och till Lilla Edet – kanske nämnde han Uddevalla också. Och det fanns minsann krokiga gränser även här.
Vad nu det hade med dagens konkreta ärende att göra…
För övrigt höll Lidell med Eckerbom Wendel om att de klagande fick skylla sig själva:
”När man flyttar till, eller från en fastighet, så vet man vilken kommun man flyttar till, eller från.”
Lidell kom också med ett helt nytt argument, ett argument som inte ingick i kommunens svar till Kammarkollegiet:
”[Vi ska] vårda det kulturarv vi har.”
Som synes ett argument helt i linje med moderaternas konservativa ideologi. Det ska vara som det alltid har varit… Jag kan inte bedöma hur mycket gamla föråldrade administrativa gränser betyder för det kulturella arvet, men det känns nog inte speciellt avgörande i frågan om fyra fastigheter i Båberg och fyra fastigheter på Överby…
Och på tal om konservatism… Kurt Karlsson, kommunens sverigedemokratiske ålderman, hade helt andra lösningar i sikte:
”När jag hör den här debatten, så dyker den här tanken upp hos mig, sen, som jag haft sedan början av 76, då jag flyttade till Vänersborg. Varför slår man inte ihop Vänersborg och Trollhättan…?”
Det var de argument som framfördes på onsdagens fullmäktigedebatt, och som kompletterade de tvivelaktiga och mycket tveksamma argument som lämnades i inlagan till Kammarkollegiet.
Ja, det var faktiskt ett till. Ett klassiskt. Ett argument som makten alltid har framfört när den blivit kritiserad. Det må gälla Storbritannien eller Vänersborgs kommun.
Gunnar Lidell (M):
”[jag har] haft mycket uppskattande samtal med två stycken som var tillfrågade om att, vill ni inte vara med och skriva under att flytta gränsen och dom tackade mycket tydligt nej till den … tackade med en stor och hjärtlig handskakning för att dom vill även i fortsättningen vara vänersborgare.”
De som är mot makten i form av Vänersborgs kommun är inte eniga sinsemellan. De som inget säger är för maktens ståndpunkt. Enligt makten själv. Och det har de framfört till de som har makten. Men vilka de är, det säger inte makten.
Nu menar jag inte att Gunnar Lidell (M) far med osanning, jag känner honom som en mycket ärlig person, men argumentet är tvivelaktigt. Det går ju inte att kontrollera. Och det förs INTE fram i kommunens svar till Kammarkollegiet.
I fullmäktige bedyrade flera av kommunens ledande politiker att allt ska ordna sig. I framtiden typ. Vänersborgs kommun ska liksom skärpa till sig och försöka lösa de problem som de ”klagande” har framfört till Kammarkollegiet. Lösningar som alltså är så sent påtänkta att de inte ens finns med i kommunens svar till Kammarkollegiet. Eller i något underlag. Snacka om ”omvändelse under galgen”.
Lena Eckerbom Wendel (M):
”Eller så ser vi till att vi löser de praktiska problemen. … Oavsett var kommungränsen går så ska det funka för alla i vår kommun.”
Problemet är ju att det inte gör det, det funkar inte.
Marie Dahlin (S) gav dock de boende ett löfte från talarstolen:
”Tjänstemännen kommer att träffa de berörda familjerna så småningom för att reda ut vad det är man vill ha hjälp med och vad det är vi kan hjälpa till med.”
Ja det vore väl på tiden! I en av skrivelserna från en boende på Överby står det:
”Jag tog upp ärendet kring skolskjuts redan år 2010, bara för att vara ute i god tid. Men inget har hänt.”
Det har inte heller hänt någonting, överhuvudtaget ingenting, under det år som har gått sedan de ”klagande” lämnade in sin begäran till Kammarkollegiet.
Det är ju för att den kommunala servicen inte fungerar på en rad områden som de åtta familjerna vill att kommungränsen ändras! Familjernas förhoppning är helt enkelt att servicen ska fungera bättre med Trollhättan.
Jag tycker att hela detta ärende är ett praktexempel på hur Vänersborgs kommun i sina sämsta stunder kan behandla sina kommuninvånare. Då är allt tal om inflytande och demokrati som bortblåsta. Då är alla fina ord ingenting värda.
Det är tråkigt.
Till sist. Hela ärendet handlade alltså om kommunens svar till Kammarkollegiet. Det är Kammarkollegiet som avgör gränsdragningsfrågan. Vänsterpartiet ville att kommunen skulle ge ett annat svar, ett synnerligt modest och balanserat svar:
”I ansökan framförs ett flertal beaktansvärda synpunkter som borde prövas av Kammarkollegiet. Skulle Kammarkollegiet komma fram till att avslå ansökan [från de klagande; min anm] försäkrar Vänersborgs kommun att på ett mer aktivt sätt undanröja besvärligheterna för de berörda familjerna genom att ytterligare förbättra sitt samarbete med vår grannkommun Trollhättan.”
Men det ville alltså inga andra partier än Vänsterpartiet. (Två ledamöter från miljöpartiet lade ner sina röster.)
PS. Jag undrar om den här bloggen kommer att tas upp på något kommande möte med Demokratiberedningen – som exempel på en osmaklig blogg med en massa felaktigheter som försämrar det demokratiska klimatet…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer