Arkiv
Informationsmotion
Vänsterpartiet har lämnat in ytterligare en motion till kommunfullmäktige. (Det börjar bli ganska många nu…) Fullmäktige kommer den 23 maj att skicka motionen vidare för beredning och den kommer väl inte tillbaka för beslut förrän någon gång i höst. Tidigast.
Motionen har titeln:
”Rimliga villkor för förtroendevalda i alla partier”
Bakgrunden till motionen är att kommunen har investerat i ett nytt ärendehanteringssystem och nya program för digitala utskick av handlingar. För omkring en miljon kronor. Samtidigt har det blivit omöjligt för politiker att själva gå in i diariet och leta upp och ladda ner handlingar… Nytt system – sämre möjligheter…
Fast jag vet inte riktigt om det är systemets fel eller om det beror på att det faktiskt finns vissa tveksamheter kring offentligheten av diarier. Offentlighetsprincipen kan tydligen vara i konflikt med personuppgiftslagen (PuL) – se här. Men om det nu är så, varför kan inte kommunen ”maska”, dvs ”måla över” eller stryka, de namn som behövs? Fast vad jag förstår är ingen riktigt säker på vad som gäller i nu-läget, och då kan man undra varför rutinerna, som har använts i många, många år, ändras innan man får besked…
Onda tungor har antytt att det ligger andra orsaker bakom förändringen… En förändring som också skedde utan någon diskussion eller förvarning…
Tidigare har man som politiker själv kunnat gå in i kommunens diarier och tittat på allt som kan vara av intresse. Det har jag och flera andra vänsterpartister gjort regelbundet genom åren. Ofta har, i varje fall jag, gjort det på kvällar och helger när man har haft lite tid över. En del handlingar har varit intressanta och resulterat i nya idéer (eller bloggar), andra handlingar har man kunnat lägga i papperskorgen. Överlag har kunskapen om vad som händer i kommunen ökat när man har suttit och läst handlingar. Ofta har man också kunnat läsa om ärenden som ska behandlas senare i en nämnd eller i kommunfullmäktige. Då har man fått extratid för att sätta sig in i frågor, ta reda på fakta, skriva yrkanden och diskutera med både partikamrater och vänersborgare.
Det har med andra ord varit väldigt värdefullt att kunna botanisera i diariet. Och särskilt viktigt är det för ett parti som Vänsterpartiet som inte har några representanter i ”maktens korridorer”. För naturligtvis är det så att de styrande och ”etablerade” partiernas (dvs betongpartierna) ledamöter, som sitter i presidier, har egna arbetsrum i kommunhuset eller rent allmänt tillbringar en del tid i ”korridorerna”, får information via andra kanaler.
Efter det nya systemets införande får politikerna istället nöja sig med den lista över diarieförda handlingar, som varje dag skickas ut till de ledamöter som har valt att prenumerera. (Listan fanns även innan förändringen.) Sedan får man skriva till kommunkansliet eller förvaltningen ifråga och begära ut handlingarna. Och visst, servicen är bra, men dels får man skriva en massa mail och dels får man handlingarna bara under
tjänstemännens arbetstid. För att inte prata om den extra arbetsbörda som det åsamkar personalen.
Det har dessutom blivit sämre information på kommunens hemsida. Handlingarna inför kommunstyrelsens arbetsutskotts (KSAU) sammanträden finns inte längre utlagda. Ja, inte ens kallelsen. Det betyder att de partier som inte är representerade i ”maktens korridorer” får handlingarna inför kommunstyrelsens sammanträde omkring en vecka efter de andra partierna. Ja, egentligen ännu längre. Kommunalråden, utom oppositionens Gunnar Lidell (M), har faktiskt ärendegenomgång med ett antal högre tjänstemän en vecka innan KSAU har sitt sammanträde. De förtroendevalda i dessa partier har därmed gott om tid att förankra ställningstaganden, formulera yrkanden och förbereda reservationstexter.
De handlingar till kommunstyrelsen som det handlar om kan alltså komma till Vänsterpartiets ledamöter på en fredag, och så är sammanträdet på onsdag. Handlingarna som ska läsas in, på knappa 5 dagar, kan typ bestå av 500 sidor… Det finns inte heller några rimliga förutsättningar att ordna ett möte med partiets medlemmar för att utbyta tankar.
Den nuvarande ordningen innebär helt klart ett demokratiskt underskott. Kunskap är ju som bekant makt och här har de styrande och ”etablerade partierna” ett försprång när det gäller information och kunskap. Vänsterpartiet yrkar därför i motionen att:
”kommunfullmäktige ger kommunstyrelsen i uppdrag att ompröva beslut som har föranlett de försämringar motionen pekar på i syfte att skapa lika villkor för alla partiernas förtroendevalda.”
Medborgarundersökning 2016
Vänersborgs kommun är ibland med i SCB:s (Statistiska Centralbyrån) stora medborgarundersökningar. I undersökningen för år 2016 deltog Vänersborg.
Medborgarundersökningarna är attitydundersökningar och ska ge en bild av hur kommunens invånare ser på sin kommun. SCB frågar ett urval på 1.200 personer i åldrarna 18–84 år om vad de anser om kommunen. I Vänersborg besvarade 496 personer (42%) SCB:s enkät.
TTELA hade en artikel om medborgarundersökningen den 16 december (se ”Blandat betyg i medborgarenkät”) och på kommunens hemsida kunde vi läsa om den samma dag (se ”Ros och ris i medborgarundersökning”).
Medborgarundersökningen är uppdelad i tre delar. Den första handlar om hur vänersborgarna bedömer Vänersborg som en plats att bo och leva på. Här har Vänersborg ett sämre genomsnittsresultat än andra kommuner. Det är på områdena arbetsmöjligheter, kommersiellt utbud och trygghet som vänersborgarna har gett ett lägre betyg jämfört med invånare i andra kommuner. Och även på området bostäder om man jämför med kommuner som liknar Vänersborg.
Det kanske inte är så förvånande, det behövs både fler arbetstillfällen, bostäder och butiker i Vänersborg. Och det är säkert de flesta kommunpolitiker väl medvetna om.
När det gäller trygghet så finns det nog en hel del saker att ta tag i. I undersökningen frågade SCB om hur tryggt och säkert det är att vistas utomhus på kvällar och nätter, hur trygg och säker man kan känna sig mot hot, rån och misshandel samt hur trygg och säker man kan känna sig mot inbrott i hemmet.
På kommunens hemsida menar Marie Dahlin (S) att kommunen har arbetat hårt:
”för att öka känslan av trygghet i Vänersborg, något som vi tydligen måste bli mycket bättre på att berätta.”
Dahlin ger några exempel på vad kommunen har gjort:
”pergolan vid Sanden, belysningen på Torpa, medborgarlöftet om fler synliga poliser och
nu har vi anställt fyra nya Fältare. I mellandagarna kommer vi dessutom att förnya medborgarlöftena med polisen.”
Tydligen räcker inte dessa åtgärder i vänersborgarnas ögon. Vänersborg måste ta ett krafttag på detta område, helt klart.
Vänersborgarna gav bättre betyg än genomsnittet på områdena utbildningsmöjligheter, kommunikationer och fritidsmöjligheter.
Det kan också noteras att män gav lägre betyg än vad kvinnor gjorde, med undantag på området trygghet… Generellt var det också de mellan 18-24 år som gav lägst betyg.
Som en slags sammanfattning på detta område uppgav 36 procent av de som svarade att de starkt kan rekommendera vänner och bekanta att flytta till kommunen, medan 24 procent vill avråda från det. Och det är anmärkningsvärt tycker jag, att en fjärdedel av medborgarna avråder andra från att flytta till Vänersborg…
Det andra området som medborgarundersökningen tog upp var hur medborgarna uppskattar kommunens verksamheter.
Här tycker vänersborgarna att vatten och avlopp fungerar bättre än vad invånare i andra kommuner tycker, medan förskolan och gymnasiet får sämre betyg än snittet i Sverige. Jämför man med kommuner som liknar Vänersborg så får också idrotts- och motionsanläggningar ett sämre betyg än genomsnittet.
Betygssnittet för grundskolan ligger faktiskt lägre än för förskolan, men det gör riksgenomsnittet också. Och så är det även på områdena äldreomsorg och stöd för utsatta personer, betygssnittet är relativt lågt (lägre än grundskolan), men så är det också i riket. SCB drar slutsatsen att det inte är säkerställt om genomsnittsresultatet är högre eller lägre i Vänersborg jämfört med riket i stort.
Det kan väl dock konstateras att även på dessa områden finns det förbättringspotential. Man kan ju liksom inte ”slå sig till ro” bara för att invånare i andra kommuner inte heller är nöjda…
Det kan också noteras att män även på detta frågeområde gav lägre betyg än vad kvinnor gjorde… Generellt var det däremot de mellan 45-54 år som gav lägst betyg. Vilket kanske är lite förvånande. Jag har ingen bra förklaring till varför det är så.
Den tredje området handlar om kommuninvånarnas förhållande till kommunens politiker och tjänstemän. Och på detta område har Vänersborg tidigare legat ganska dåligt till. Hösten 2011 skrev t ex TTELA med anledning av SCB:s undersökning då:
”Vänersborgarna upplever inte att man har något större inflytande i kommunen. Inom områdena kontakt, information, påverkan och förtroende får man lägre betyg än snittet för de deltagande kommunerna och hamnar i botten på mätningen.”
Det finns fortfarande en del att önska på det här frågeområdet. Vänersborg har lägre genomsnittsresultat på områdena kontakt och förtroende. Och jämför man med liknande kommuner, så har Vänersborg också lägre betyg på området påverkan.
Undersökningen ställde t ex följande frågor på detta område, ”hur kommunens politiker lyssnar till invånarnas synpunkter”, ”invånarnas möjligheter att påverka politiska beslut”, ”hur politiker arbetar för kommunens bästa”, ”hur ansvarstagande kommunens politiker är” och ”hur kommunens högre tjänstemän arbetar för kommunens bästa”.
Och som sagt, Vänersborgs politiker och tjänstemän har vissa problem med att åtnjuta kommuninvånarnas förtroende. Det finns onekligen en del att arbeta med här.
På detta frågeområde fick för övrigt kommunens information bäst betyg.
Det är bra med sådana här undersökningar anser jag. Om de diskuteras av politiker och tjänstemän vill säga. Det gäller att dra slutsatser om varför kommuninvånarna tycker som de gör och, inte minst, att visa i praktiken att man vill förbättra förtroendet för kommunens politiker.
Och det kan man väl bara göra genom att öka demokratin – och fatta bra och genomtänkta beslut…
Ordf Andersson (C) och domen
Som läsare av denna blogg, eller TTELA, vet så dömde Förvaltningsrätten i Göteborg inte helt oväntat till min fördel när jag överklagade ett beslut av barn- och utbildningsnämnden. Det var när nämnden beslutade att inte tillåta mig att väcka ett ärende på sammanträdet i oktober 2015. (Se ”Förvaltningsrätten gav mig rätt!”.) Med anledning av domen så blev jag intervjuad i TTELA den 10 november, i år. (Se ”Kärvling fick rätt mot kommunen”.) I slutet av artikeln skrev TTELA att de hade sökt BUN:s ordförande Mats Andersson (C) men att han:
”vill avvakta med en kommentar tills han har varit i kontakt med kommunjuristen.”
Efter denna kontakt intervjuades ordförande Andersson i TTELA den 11 november. (Se ”Ordförande: ”Ett nederlag för offentlighetsprincipen””.)
TTELA skrev:
”Stefan Kärvling menar att domen är en seger för demokratin. Det håller Mats Andersson inte alls med om.”
Och ordförande Andersson säger till TTELA:
”Jag ser det helt tvärtom.” 
Ooops…
Andersson menar tydligen att Förvaltningsrättens dom var ett nederlag för demokratin… Och eftersom rätten dömde enligt Kommunallagen, så torde Andersson också anse att kommunallagen inte heller håller sig inom de demokratiska ramarna.
Det är ett tämligen uppseendeväckande uttalande.
Mats Andersson utvecklar sin syn:
”Jag tycker som ordförande att detta är ett nederlag för offentlighetsprincipen där allmänheten inte får insyn i vilka ärenden som kommer att avhandlas i kommunala nämnder.”
Andersson ställer offentlighetsprincipen, eller rättare sagt, en mycket liten del av offentlighetsprincipen, mot ledamöters rätt att väcka ärenden i nämnder och styrelser. Offentlighetsprincipen reduceras till att allmänheten ska känna till dagordningen i förväg. Men demokrati är så mycket mer.
Förvisso kan ibland olika demokratiska värderingar och principer krocka med varandra och det kan uppstå demokratiska dilemman. I det här fallet fanns det i och för sig ett enkelt sätt att lösa ett eventuellt dilemma – nämnden kunde ha bordlagt frågan och ta med den på dagordningen inför nästa möte. Detta gjorde av någon anledning inte ordförande och BUN i det aktuella fallet.
Ledamöterna i en nämnd är utsedda av ett demokratiskt valt kommunfullmäktige och är i den egenskapen representanter för vänersborgarna. Vi har en representativ demokrati och vi politiker i barn- och utbildningsnämnden ”är” i detta fall på sätt och vis vänersborgarna. 
Det är ordförande i en nämnd som bestämmer dagordningen, i det här fallet Mats Andersson (C) som representerar ett parti som fick 8% av rösterna i Vänersborg. Rätten att väcka ärenden kan ur detta perspektiv ses som en möjlighet för de andra 92 procenten av vänersborgarna att behandla ärenden som ordförande inte vill ta upp. Eller helt enkelt, rätten att väcka ärenden ger vanliga ledamöter möjlighet att påverka dagordningen och vilka ärenden som ska behandlas – oavsett vad en ordförande anser.
Dessutom, i det här konkreta fallet, så skrev jag inte bara till ordförande utan till hela presidiet, dvs 1:a och 2:e vice ordförande, i relativt god tid om att jag ville väcka ärendet. Ändå tog inte ordförande upp det på dagordningen som ett eget ärende.
Jag tror inte att ordförande Andersson hade något intresse av offentlighetsprincipen när han förvägrade mig rätten att väcka ärendet. Det var nog snarare så att han inte ville att nämnden skulle diskutera ärendet en gång till, därför att han var nöjd med beslutet att lägga ner Nattugglan och flytta verksamheten till Vänerparkens källarliknande lokaler…
Och om offentlighetsprincipen var så viktig, varför anförde inte Mats Andersson detta argument i yttrandet till Förvaltningsrätten i Göteborg..? Nä, argumentet med offentlighetsprincipen var nog en efterhandskonstruktion.
Ordförande Andersson säger också till TTELA:
”… som ordförande är tvungen att ställa förslaget under proposition.”
Jag är inte riktigt säker på vad Andersson menar. Ordförande är ju inte tvungen att ställa ett väckt ärende under proposition. Tvärtom! Det är ju det som Förvaltningsrätten säger i sin dom – ledamöter har ovillkorligen rätt att väcka ärenden. Och något förslag hann jag överhuvudtaget inte att framföra, det blev ju inget ärende.
Det tycks inte som att Andersson förstår vad domen innebär. Eller lagen.
Ordförande i BUN säger också till TTELA:
”Det kan vara ett ärende där nämnden har fattat ett beslut och så kan man väcka det om och om igen.”
Återigen är jag inte helt säker på vad Andersson menar. Jag tyder det som att Andersson menar att jag genom att väcka ärenden på något sätt skulle sabotera nämndens verksamhet – väcka ärendet ”om och om igen”.
Och i så fall undrar jag vad Andersson tror att jag har för agenda. Detta är faktiskt enda gången jag har velat väcka ett ärende. Antydningen om att jag skulle vilja typ sabotera nämndens arbete är nästan kränkande. Och hur som helst, lagen är tydlig…
Skälet till att jag ville väcka ärendet var att underlaget var vinklat och framför allt felaktigt. Det sista fick jag reda på efter nämndens beslut om Nattugglan. Och det var naturligtvis därför som jag ville att nämnden skulle få denna kunskap – och eventuellt ompröva beslutet.
Menar Mats Andersson att det är mer ”demokratiskt” att fatta beslut på ett dåligt och felaktigt underlag än att rätta till ett felaktigt beslut i efterhand?
Mats Andersson har enligt min mening fel i alla de argument som han framför till TTELA. Och jag är som sagt synnerligen förvånad att han inte framförde dem till Förvaltningsrätten när han hade chansen. Och 
notera, det är faktiskt samma Mats Andersson (C) som på egen hand bestämde att nämnden inte längre ska ha öppna möten, dvs att vänersborgarna inte ska ha möjlighet att bevista nämndens sammanträden på plats…
Egentligen är det ganska enkelt. Lagarna är fattade demokratiskt av riksdagen och lagarna måste även Mats Andersson och BUN följa. Det är inte svårare än så.
Jag är inte helt säker på att Mats Anderson har insett detta.
Varför sitter S och C kvar vid makten?
Så blev det då ytterligare en debattartikel i TTELA. Igår fredag publicerades mitt svar på Marie Dahlins (S) och Bo Carlssons (C) angrepp på Vänsterpartiet i TTELA den 3 oktober (se här).
På sätt och vis svarade jag redan samma dag, fast då var det här på bloggen. (Se här.) Efter några dagars betänketid tyckte jag att diskussionen var så viktig att jag skickade en nyskriven debattartikel till TTELA.
Det är som vanligt TTELA som har satt rubriken. Notera att TTELA av någon anledning har tagit bort citationstecknen när jag citerar ur en skrift från Sveriges Kommuner och Landsting. (De finns med här.)
===== 
Varför sitter S och C kvar vid makten?
Vänsterpartiet har ingen dold agenda tillsammans med moderaterna för att störta de styrande partierna i Vänersborg, som Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) vill göra gällande i sin debattartikel i TTELA förra måndagen. Vänsterpartiet kör alltid med öppna kort när det gäller vår politik och våra ställningstaganden. Och vi tittar alltid på sakinnehållet.
I omröstningarna om budgetarna för 2016 och 2017 så var förslagen från de borgerliga partierna till förväxling lika Vänsterpartiets. Varför moderaterna och de andra allianspartierna lade dessa budgetförslag som prioriterade verksamheterna får de svara för själva. Vänsterpartiet har alltid prioriterat främst barn- och utbildningsnämnden och socialnämnden. Det har vi gjort i alla år, och det gör vi fortfarande.
Budgeten för 2016 gav bland annat 16 miljoner kronor ytterligare till barn- och utbildningsnämnden och 15 miljoner kr till Socialnämnden jämfört med förslaget från socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet. Budgeten för 2017 gav socialnämnden drygt 20 miljoner, barn- och utbildningsnämnden 10 miljoner och några miljoner till kultur- och fritidsnämnden.
De styrande partierna har förlorat två budgetomröstningar i rad. Det brukar räcka med en förlust för att de styrande ska avgå. De har ju inte längre fullmäktiges förtroende. (Misstroendeförklaring saknas på kommunal nivå.)
Dessutom beviljade fullmäktige inte ansvarsfrihet för Bo Carlsson i hans roll som ordförande i räddningstjänstens kommunalförbund för 2015.
Ändå sitter Marie Dahlin kvar som kommunstyrelsens ordförande och styr med de oppositionella partiernas budget, som dessutom skiljer sig markant från hennes egna budgetförslag. Dahlin och Carlsson skrev ju till och med att oppositionens budgetar inte tar ansvar för kommunens långsiktiga utveckling.
Sveriges Kommuner och Landsting menar i en av sina publikationer att ett sådant här handlande kan tolkas som att ”de styrande partierna är mer intresserade av att klamra sig kvar vid makten än att på ett handlingskraftigt sätt styra kommunen” och att väljarna då kan bibringas uppfattningen att ”partiets maktposition är viktigare än kommunens utveckling.”
Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) borde passa på att använda TTELA:s spalter för att förklara varför de överhuvudtaget sitter kvar vid makten. Och varför inte samtidigt också försöka förklara för vänersborgarna varför de vill spara på gamla och sjuka, barn och ungdomar.
Stefan Kärvling
Vänsterpartiet
TTELA censurerar enkätsvar
Det var inte länge sedan jag skrev en blogg om TTELA:s roll i det lokala politiska livet i Vänersborg. (Se ”TTELA och brev till EU”.) Bloggen föranleddes av en ledare skriven av TTELA:s chefredaktör Ingalill Sundhage den 3 september (se här).
Det fanns mycket i övrigt att önska när det gällde TTELA:s bevakning tyckte jag. TTELA tar t ex inte in alla debattartiklar som skickas in och många, däribland jag själv, har vid flera tillfällen varit med om att det ändras i de debattartiklar som publiceras. Och detta utan att det anges i tidningen eller meddelas skribenten. Ibland har dessutom innehållet ändrats på ett för skribenten oigenkännligt sätt.
TTELA:s chefredaktör Ingalill Sundhage skrev bland annat i sin ledare att det finns en tydlig koppling mellan lokaltidningar och demokrati. Jag kan inte annat än utläsa att det då, bland annat, är tidningens uppgift att återge det som händer på ett sakligt och korrekt sätt. Och i det ingår väl att t ex inte ändra i inlägg… Eller som detta fall, ett enkätsvar inskickat från ett lokalt politiskt parti…
TTELA hade nämligen idag en redovisning av enkätsvar från de olika partierna om hur de ville minska storleken på barngrupperna i förskolorna. (Se här.)
Vänsterpartiet svarade enligt TTELA:
”Vi arbetar för att BUN ska få mer pengar och så har också blivit fallet 2016 och 2017. Mindre grupper förutsätter fler förskolor. Det tar tid, men det måste byggas fler. Vi motsatte oss en nedläggning av Nattugglan.”
Och visst, så skrev vi. Men vi skrev också:
”På vår hemsida och Kärvlings blogg lämnas regelbundet information om vår politik.”
För så är det ju. Men det tyckte inte TTELA var lämpligt för läsarna att få reda på… Utan meningen ströks helt självsvåldigt av TTELA. Utan att det angavs i tidningen eller meddelades skribenten…
Jag kan inte se det som något annat än en form av censur.
Däremot går det tydligen bra för TTELA att släppa igenom, om inte rena lögner, så i varje fall halvsanningar…
Som när representanter för de styrande partierna i Vänersborg (S+C+MP) svarar, på TTELA:s enkätfråga, att det har anställts och ska anställas mer personal på förskolorna. När alla vet att detta är möjligt endast tack vare att de styrande partiernas besparingsbudgetar har röstats ner av oppositionen. Vilket tex gav barn- och utbildningsnämnden 16 miljoner kr mer i år. Hade de styrande partierna fått den budget de ville ha så hade det inte funnits några pengar till att anställa mer personal.
Marika Isetorp (MP) skriver:
”Vi arbetar för att öka kvalitén på verksamheten för barnens skull.”
Och så röstade miljöpartiet emot att barn- och utbildningsnämnden skulle få 16 milj kr mer i år…
Sverigedemokraten Kurt Karlsson slirar också på sanningen när han svarar:
”Vi har också agerat mot och som vi tror, förhindrat flyttning av väl fungerande förskolor till undermåliga miljöer.”
Det finns bara en förskola som passar in på Kurt Karlssons beskrivning – Nattugglan. Sanningen är dock att sverigedemokraterna inte alls agerade mot – de röstade för en nedläggning av Nattugglans lokaler och en flytt till mödravårdens gamla lokaler i Vänerparken. Det var för övrigt bara Vänsterpartiet och välfärdspartiet som röstade emot.
Så tydligen går det att skriva halvsanningar som svar på TTELA:s enkätfrågor, men att hänvisa till en hemsida och en blogg – det går inte för sig. Då går TTELA in och censurerar.
Kurt Karlssons (SD) överklagan avslås
Kurt Karlsson och de andra sverigedemokraterna i fullmäktige lämnade in en motion till kommunfullmäktiges sammanträde i mars. Den handlade självklart om sverigedemokraternas favoritämne, flyktingar och invandring. Motionen hade rubriken ”Åldersbestämning av ensamkommande”.
Sverigedemokraterna yrkade i motionen att berörd förvaltning skulle genomföra en noggrann åldersutredning, om det fanns en tvekan om de ensamkommandes ålder. Det var en motion som i vanlig ordning andades främlingsfientlighet. De ensamkommande benämndes i Kurt Karlssons anda som ”ynglingar”. Det skrevs också om att hemmen för de ensamkommande var okontrollerbara och drevs i industriell form.
De flesta i fullmäktige betraktade nog motionen som både pinsam och främlingsfientlig. Det gjorde jag också och det gör jag alltjämt.
Motionen ”behandlades” den 23 mars.
Fullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) beslutade själv, utan att tillfråga fullmäktige, att motionen inte skulle få tas upp till behandling.
Ordförande Lars-Göran Ljunggren:
”… [motionen] kommer inte att få föredras. Skälet är att detta är utanför kommunens kompetensområde. Och därför så läggs den åt sidan.”
Kurt Karlsson överklagade (begärde laglighetsprövning) Ljunggrens beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg. Vilket Karlsson framförde redan under sammanträdet för övrigt. Karlsson ville naturligtvis, förutsätter jag, att motionen skulle behandlas som alla andra motioner, dvs att Karlsson skulle få föredra motionen för fullmäktige och att motionen sedan skulle remitteras till berörda nämnder.
Nu har domen från Förvaltningsrätten kommit:
”Förvaltningsrätten avvisar överklagandet.”
Kurt Karlssons förlorade alltså.
Skälen för Förvaltningsrättens dom är intressanta.
Förvaltningsrätten utgår framför allt från Kommunallagens 5 Kap 45 §:
”Ordföranden får vägra att lägga fram ett förslag till beslut, om ordföranden anser att förslaget skulle leda till ett beslut som strider mot lag eller annan författning. Fullmäktige får dock besluta att förslaget ändå skall läggas fram.”
Rätten menar först att ordförande faktiskt får vägra att lägga fram förslag, om ordförande anser att de strider mot t ex en lag. Och så står det ju faktiskt i den första meningen.
Men sedan då…?
”Fullmäktige får dock besluta att förslaget ändå skall läggas fram.”
Fullmäktige kan alltså rösta ner ordförande, dvs en ledamot kan begära att frågan ställs under proposition. Det säger paragrafens andra mening. Och det är mycket tydligt skrivet i lagen.
Ordförande Ljunggren ställde aldrig frågan till fullmäktige om motionen ändå skulle få behandlas. Och vad säger Förvaltningsrätten om det? Var inte det ett ”brott” mot Kommunallagen?
Förvaltningsrätten skriver:
”Av de protokollsutdrag som finns i målet framgår inte att han (Kurt Karlsson; min anm) har yrkat att motionen ändå skulle behandlas. Det framgår inte heller att han skulle ha begärt ordet och inte ha fått det.”
Vänersborgs kommun skriver bara beslutsprotokoll. Därför är protokollen mycket knapphändiga när det gäller vad som sägs och diskuteras. Så här står det i protokollet om behandlingen av Karlssons motion:
”Ordföranden beslutar att motionen inte ska tas upp till behandling i Kommunfullmäktige med hänvisning till att frågan är en statlig angelägenhet och ligger utanför den kommunala kompetensen.”
Kurt Karlsson begärde ordet. Det framgår av ljudinspelningen från sammanträdet. Det hörs dock inte vad Karlsson säger, Karlsson har nämligen en ovana att ibland prata från sin plats i sessionssalen utan att sätta på mikrofonen. Men man förstår det genom att ordförande Ljunggren säger:
”Då måste det vara en ordningsfråga du ställer nu.”
Kurt Karlsson begärde alltså ordet, även om det inte framgår av protokollet. Här har Förvaltningsrätten fel. Fast det kunde rätten naturligtvis inte veta. Rätten har inte lyssnat på ljudinspelningen.
Kurt Karlsson får alltså ordet, men ordförande gör ”ordet” till en ordningsfråga. Och här har jag en känsla av att ordförande gör fel. Kommunallagen ger faktiskt Karlsson rätt att lägga ett yrkande om att fullmäktige ska rösta om motionen ska behandlas. Men yrkanden kan man inte framföra i en ordningsfråga.
När Kurt Karlsson får ordet, i ordningsfrågan, så sätter han faktiskt på mikrofonen. Karlsson berättar att i Sollefteå så har kommunen gjort ”åldersbestämningar” och så avslutar han med:
”Det här är fel och det kommer jag att klaga på.”
Kurt Karlsson fråntogs alltså, så vitt jag kan bedöma, rätten att lägga det yrkande som Förvaltningsrätten efterlyser i och med att ordförande ”gjorde om” hans begäran att få ordet till en ordningsfråga. Ett slags moment 22.
Och i och med att inget yrkande fanns, så skriver Förvaltningsrätten vidare i sin motivering till domen:
”Detta innebär att det saknas ett fullmäktigebeslut som är möjligt att överklaga. Det finns endast ett ordförandebeslut som inte är möjligt att överklaga.”
Och igen, Kurt Karlsson fick dels inte lägga fram något yrkande för ordförande och dels så antecknas inte sådana här diskussioner, och t ex vem som begär ordet, i protokollet.
Och på denna grund dömer Förvaltningsrätten till Kurt Karlssons nackdel:
”Vad Kurt Karlsson har anfört visar därmed inte att beslutet är överklagbart… Överklagandet ska därför avvisas.”
Kurt Karlssons överklagande avvisas alltså av Förvaltningsrätten av formella skäl och inte av att ämnet för motionen låg utanför kommunens kompetensområde.
Kanske Kurt Karlsson (SD) kan dra lärdom av Förvaltningsrättens dom, t ex att han alltid ska sätta på mikrofonen när han pratar från sin plats i sessionssalen… Och att han också bör vara fullständigare i sin skrivning till Förvaltningsrätten när han överklagar.
Kan kommunen lära sig något då? Ja, kanske att det inte alltid är så bra med att protokollen enbart är beslutsprotokoll…
För övrigt har jag inga som helst sympatier för innehållet i sverigedemokraten Kurt Karlssons mfl motion, eller för Kurt Karlssons och sverigedemokraternas åsikter överhuvudtaget. (Det tror jag att alla politiskt intresserade vet.) Men jag anser å andra sidan att det ska finnas tydliga och klara regler för hur ett sammanträde ska och får genomföras och min känsla här är att Kommunallagen inte har följts till punkt och pricka.
Dahlin vill läsa Lidells mail
Som vanligt efter en semesterresa, denna gång till det inre av Småland (inga fiskmåsar där heller), så letar jag i TTELA efter politiska nyheter från Vänersborg. Det finns knappast några – trots att jag vet att det även denna vecka finns exceptionella saker att rapportera från Vänersborgs politiska liv. Man följer ju med på Twitter…
I tisdags (26 juli) hade Gunnar Lidell (M) två likalydande tweets (som ett meddelande kallas på Twitter):
- ”Vbg: S-C-MP granskar oppositionens mailflöde, desperation eller”Uppdrag granskning-wanna be”?”
- ”Vad kommer härnäst, försök att tysta” oppositionen helt i Vänersborg?”
Naturligtvis är det ganska svårförståeliga meddelanden om man inte läser den bild med text som Lidell också skickar med de båda meddelandena:
(Några förklaringar: Marie D=Marie Dahlin, kommunstyrelsens socialdemokratiska ordförande i Vänersborg; Ove T=kommundirektör Ove Thörnkvist; Bo C=Bo Carlsson, kommunstyrelsens 2:e vice ordförande och centerpartist; KF=kommunfullmäktige; PK=politiskt korrekthet; KSO=kommunstyrelsens ordförande.)
Och då klarnar det.
Kommunstyrelsens ordförande och socialdemokraternas starka kvinna i Vänersborg Marie Dahlin har alltså begärt ut alla mail från och till kommunstyrelsens 1:e vice ordförande och oppositionens starke man Gunnar Lidell (M) som handlar om NÄRF. Och som har skrivits till vissa personer – till Lutz Rininsland och undertecknad!
Det torde vara en tämligen unik begäran. I varje fall i Vänersborg. Jag har under alla mina år som politiker aldrig hört talas om något liknande – att en styrande politiker vill ha tillgång till mail mellan oppositionspolitiker!
Det här är inte på något sätt olagligt, det är viktigt att slå fast. Jag själv har till exempel begärt ut alla mail och sms till och från NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) (och vice ordförande Monica Hanson) och den tidigare förbundschefen Per Anderson. (Det gjorde jag i ett försök att hitta sanningen om vad som egentligen hände på NÄRF förra året.)
Men mellan oppositionspolitiker i en aktuell politisk fråga…
Gunnar Lidell reagerade som synes kraftigt. Han pratar om att nivån sänks och ser framför sig ett scenario där han och oppositionen ska tystas, dvs inte våga skicka mail till varandra. Ska inte oppositionen få diskutera utan att det blir offentligt, det är väl den fråga Lidell ställer sig.
Och jag kan hålla med. Det känns helt klart obehagligt att Marie Dahlin begär att få läsa Lidells och min mailkonversation. Så nog ligger det mycket i vad Lidell skriver – att Marie Dahlin tar politiken till en ny och betydligt lägre nivå…
Gunnar Lidell (M) undrar vad Marie Dahlin (S) förväntade sig att hitta. Och det undrar jag också. Tror Marie Dahlin att moderaterna och Vänsterpartiet har ingått någon slags hemlig allians? Någon slags hemlig konspiration? En underjordisk rörelse av moderater och vänsterpartister i syfte att störta Bo Carlsson som ordförande för NÄRF? Eller kanske att ett ”politiskt uppror” förbereds av konservativa liberaler och socialister mot hela kommunens styre?
Marie Dahlin (S) är fel ute. Det finns inga sådana hemliga planer.
Det är som Gunnar Lidell skriver, han skickar ibland diarieförda mail och protokoll till Vänsterpartiet – kommunens tredje största parti. Och det gör han av den enkla anledningen att han som kommunalråd besitter information som vi i Vänsterpartiet inte har, eftersom vi inte ingår i maktens slutna rum. En slags service (ibland!) från Lidell skulle man kunna säga. Något som i varje fall jag uppskattar och hoppas att Lidell fortsätter med, och i större omfattning än hittills.
No more, no less.
Och det har väl nu bevisats, av de mail som kommunstyrelsens ordförande har fått ta del av från Gunnar Lidells (M) mailbox, att det inte finns några ”konspirationer”…
Jag kan väl inom parentes inflika att visst kan man tycka mycket om Vänsterpartiet, om till exempel Rininsland och Kärvling, men en sak torde alla vara överens om – det finns väl inga politiker som kör med sådana öppna kort som Vänsterpartiet gör, via hemsidor och bloggar… När vi till exempel diskuterade med Gunnar Lidell och gruppledarna för minialliansen inför budgetbeslutet för 2017, så skrev vi öppet och ärligt om det. Och vi berättade det också lika öppet och ärligt för de styrande partierna (S+C+MP), eftersom vi även förde diskussioner med dem om budgeten. (Vilket vi också har redovisat.)
Nä, man kan undra var politiken i Vänersborg är på väg. Eller kanske rättare sagt, vart de styrande socialdemokraterna, centerpartisterna och miljöpartisterna i Vänersborg är på väg…
För övrigt ”taggade” Lidell både TTELA, P4 Väst och GT i sina tweets, men de tycktes inte vara intresserade…
Vilket också är anmärkningsvärt.
Regera vidare efter en förlorad budgetomröstning?
De styrande partierna i Vänersborg (S+C+MP) har som bekant förlorat två budgetomröstningar i rad. Med anledning av det så bloggade jag i söndags om (se ”Kan KF avsätta KS?”) att det fanns en paragraf i Kommunallagen som gjorde det möjligt för kommunfullmäktige att återkalla uppdragen för samtliga förtroendevalda i en nämnd eller styrelse. För att sedan utse nya ledamöter och framför allt nya ordföranden. Men jag skrev också om att en dom i Regeringsrätten 2010 i praktiken gjorde dessa paragrafer i Kommunallagen totalt meningslösa.
Efter blogginlägget fick jag ett lästips från en av mina mest trogna bloggläsare. Det var en skrift från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Den heter ”Att bryta mönster – vägar mot blocköverskridande samarbeten”. I broschyren finns ett avsnitt som heter ”Åtta vägval som påverkar möjligheterna till blocköverskridande samarbeten”. Och ett av de åtta vägvalen har rubriken:
”Regera vidare efter en förlorad budgetomröstning?”
Och det lästipset passade ju perfekt in på situationen i Vänersborg!
Vad säger då SKL, som i detta sammanhang måste ses som en auktoritet, om vad som bör hända efter att ett styre har förlorat en budgetomröstning – i Vänersborgs fall alltså två stycken?
SKL menar, för det första, att det finns en demokratiteoretisk aspekt av frågan, och skriver:
”En grundläggande aspekt av demokratin är att det ska vara möjligt att avsätta ett styre som inte längre har ett stöd i den högsta beslutande församlingen.”
Och menar att, eftersom instrumentet misstroendeförklaring saknas på kommunal nivå, så har under lång tid:
”budgeten utgjort den fråga där styrets stöd i fullmäktige har ställts på sin spets. Det framstod länge som i det närmaste självklart att ett styre skulle avgå om man fick en majoritet emot sig i en budgetomröstning.”
Det har dock visat sig på senare tid, skriver SKL, att de styrande partierna ibland sitter kvar efter en förlorad budgetomröstning. Vilket föranleder SKL att ställa frågan om:
”en urholkning av respekten för budgeten som så kallad kabinettsfråga är långsiktigt bra för demokratin?”
Och det kan man ju fråga sig. SKL tycker uppenbarligen inte det.
Den andra aspekten som SKL behandlar i skriften är styrningsperspektivet.
SKL menar att, om inte styret avgår, så:
”sänder [de styrande] då en signal till oppositionen att vi struntar i vad ni bestämmer.”
SKL frågar sig också om inte ett fortsatt styre med oppositionens budget sänder fel signaler till väljarna. Väljarna kan tolka det som att:
”de styrande partierna är mer intresserade av att klamra sig kvar vid makten än att på ett handlingskraftigt sätt styra kommunen…”
SKL anser att väljarna då kan bibringas uppfattningen att:
”partiets maktposition är viktigare än kommunens, regionens eller landstingets utveckling.”
Och det anser uppenbarligen inte SKL är särskilt bra för väljarnas syn på politiker och på demokrati… SKL är med andra ord ganska tufft i sin uppfattning, även om texten i skriften har en resonerande och frågande karaktär.
SKL avslutar med att resonera en del kring den kris som uppstår vid en förlorad budgetomröstning – och hur denna kris kan skapa nya möjligheter.
SKL menar nämligen att en sådan här kris kan bryta upp ett låst politiskt läge. Den kan:
”utmana förhärskande perspektiv och attityder”
Vilket i sin tur kan skapa förutsättningar för:
”helt nya konstellationer som har betydligt bättre förutsättningar att handlingskraftigt styra kommunen”
Det här är alltså SKL:s uppfattning som den framförs i skriften ”Att bryta mönster – vägar mot blocköverskridande samarbeten”. Och svaret på den fråga som SKL ställer, ”regera vidare efter en förlorad budgetomröstning”, är att ett styre bör avgå självmant om det förlorar en budgetomröstning. Och det är nog så att SKL till och med menar att om de styrande inte gör detta, dvs ställer sina platser till förfogande efter en förlorad budgetomröstning, så visar de en bristande respekt för demokratin.
Vi får se hur framtiden utvecklar sig i Vänersborg. Här har ju de styrande inte bara förlorat en, utan till och med två budgetomröstningar. Och dessutom har en av de viktigaste personerna i styret, Bo Carlsson (C), inte fått ansvarsfrihet för sitt 
ordförandeskap i NÄRF för år 2015.
Sedan återstår det ju ytterligare några inte helt oväsentliga frågor…
Är till exempel minialliansen och Gunnar Lidell (M) beredda att ta över styret om Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) kastar in handduken? Och är de partier som stödde minialliansen i budgetomröstningarna beredda att stödja dessa partier (M+L+KD) om de vill ta över styret?
Dessa frågor, och andra, finns det för närvarande inga svar på. Det politiska läget är till och med så oklart och osäkert att det just nu inte ens är läge att spekulera om den politiska framtiden i Vänersborg.
Kan KF avsätta KS?
Tillbaka till Nordstan i Vänersborg efter några dagars befriande tystnad på Österlen.
Det gick faktiskt att till och med sova för öppna fönster… På Österlen alltså. Men redan vid Länsförsäkringar, på Vallgatan, innan bilen stod stadigt på parkeringen vid Lovisebergsgatan, hördes fiskmåsarnas vansinnesskrik. Tänk, det var nästan så att jag hade trängt bort att de 
överhuvudtaget fanns…
Efter att ha bläddrat i veckans TTELA, något av det första jag gör efter att ha varit borta ett tag, så kunde jag snabbt konstatera att det inte tycks ha hänt särskilt mycket ”politiskt” hemma i Vänersborg. En artikel om att Förvaltningsrätten avslog Gunnar Lidells (M) överklagande av Kunskapsförbundet Västs beslut att inte starta upp Estetiska programmet musik i Vänersborg till hösten – det var väl allt. Men det var ju en gammal nyhet, i varje fall för bloggläsare.
Det var inte så många nyheter i min mailbox heller. Det fanns dock några mail som handlade om den politiska framtiden i Vänersborg. Några läsare har uppmärksammat att de styrande partierna bestående av socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister har förlorat två budgetomröstningar i rad, både när det gäller budget 2016 och budget 2017. Och det hör ju inte till vanligheterna att partier styr med de oppositionella partiernas budget. I synnerhet inte som oppositionsbudgetarna skiljer sig så markant från de styrandes som de gör i Vänersborg.
Frågorna i mailen handlade om det är möjligt att oppositionen kan ”avsätta” de styrande, om de nu inte avgår frivilligt. Och frivilligt tycks inte Dahlin, Carlsson och Isetorp lämna 
ifrån sig sina politiska platser…
Det är en mycket intressant frågeställning, som för Vänersborgs del naturligtvis är helt hypotetisk. Dessutom är det inte helt enkelt att besvara frågan. Det finns till exempel ingen paragraf i Kommunallagen som gör det möjligt att helt enkelt rikta en direkt misstroendeförklaring mot de styrande.
Men läser man Kommunallagen, och förarbeten och kommentarer till den, tycks det i varje fall ändå vara enkelt. Kommunallagen har nämligen förutsett att partier, ett eller flera, som efter ett val tillhörde den politiska majoriteten, ”hoppar av” och inleder ett samarbete med oppositionen. Vilket då kan få till följd att den politiska majoriteten i fullmäktige inte längre överensstämmer med den i nämnderna. Nu har ju S+C+MP aldrig haft majoritet (denna mandatperiod) i fullmäktige, men det är ändå paragraf 10a i Kommunallagens 4 kap som borde vara tillämplig även på förhållandena i Vänersborg, rent hypotetiskt alltså:
”Fullmäktige får återkalla uppdragen för samtliga förtroendevalda i en nämnd
1. när den politiska majoriteten i nämnden inte längre är densamma som i fullmäktige,”
Kommunfullmäktige i Vänersborg utsåg efter valet 2014 ledamöter och ersättare i samtliga nämnder och styrelser. S+C+MP hade fler röster bakom sina nomineringar än någon annan partigruppering hade vid denna tidpunkt och därför valdes Marie Dahlin (S) till kommunstyrelsens ordförande och Bo Carlsson (C) till 2:e vice ordförande. Och inte bara det, alla nämndsordförandeposter, och 2:e vice ordförande i de ”stora” nämnderna, besattes av de styrande.
Det är samtliga viktiga poster, inte bara för att de är arvoderade, utan framför allt för att alla ordförande, ”ordinarie” och ”vice”, tillhör presidierna och de får alltid både mer information och information tidigare än alla andra politiker. De träffar också förvaltningarnas chefstjänstemän, och andra tjänstemän, och kan därigenom påverka till exempel utredningar. De kan också ge direktiv på ett helt annat sätt till förvaltningarna än ”vanliga” politiker.
Om nu, fortfarande rent hypotetiskt, minialliansen inleder ett samarbete, och kommer överens, med Vänsterpartiet och välfärdspartiet (partier som röstade på minialliansens budgetar) så kan fullmäktige med stöd av ovanstående paragraf återkalla uppdragen för samtliga ledamöter i styrelser och nämnder. M+L+KD+V+VFP har nämligen 23 mandat i fullmäktige mot 22 för S+C+MP. Det förutsätter självklart att sverigedemokraterna avstår från att rösta eller åtminstone inte röstar på S+C+MP.
Sedan kan kommunfullmäktige välja nya ledamöter och ersättare enligt Kommunallagen 6 kap. 14 §… Inklusive nya ordförande i kommunstyrelsen och de olika nämnderna. Som då naturligtvis tillfaller de nya styrande partierna.
Så långt kommunallagen och som sagt, det verkar tämligen enkelt.
Men så har ett fall prövats rättsligt. Och när domstolarnas jurister kommer in i bilden så har de en enastående förmåga att komplicera och kanske till och med förvränga saker…
Den 18 juni 2008 beslutade kommunfullmäktige i Malung-Sälen att med hänvisning till ändrade majoritetsförhållanden återkalla uppdragen för samtliga förtroendevalda i samtliga nämnder och styrelser i kommunen. Det hände med andra ord precis det som Kommunallagen hade förutsett.
Beslutet överklagades och gick faktiskt hela vägen upp till Regeringsrätten via Länsrätten i Dalarna och Kammarrätten i Sundsvall. (Domstolarna har bytt namn sedan dess.) Och besluten i samtliga domstolar gick, som jag ser det, emot kommunallagens intentioner.
Kammarrätten i Sundsvall skrev i sin dom:
”Det förhållandet att presidierna i nämnderna har en annan sammansättning än de skulle ha haft om den nuvarande majoriteten utsett dessa innebär i sig inte att majoritetsförhållandet i nämnderna avviker från det i fullmäktige.”
Det tycks inte som om Kammarrätten hade en aning om presidiernas politiska betydelse…
Och i Regeringsrättens dom:
”Det har i målet inte kommit fram annat än att den politiska majoriteten i nämnderna fortsatt är densamma som i fullmäktige. Någon möjlighet för Malung-Sälens kommun att med stöd av den redovisade bestämmelsen återkalla uppdragen för de förtroendevalda i kommunens nämnder finns därmed inte. Att den proportionella fördelningen mellan partierna eller presidiernas sammansättning inte strikt motsvarar den nya majoriteten i fullmäktige ändrar inte detta förhållande.”
Det är många politiskt och juridiskt insatta som menar att Kammarrättens och Regeringsrättens domar står i klar motsättning till syftet med Kommunallagens skrivningar. Vilket dessa då menar är att underlätta majoritetsskiften under mandatperioder.
Malung-Sälens kommun skrev i överklagandet till Regeringsrätten:
”Det finns i Malung-Sälens kommun en ny majoritet i fullmäktige som inte återspeglas i nämnder och styrelser. För att få till stånd en ”styrbar” kommun måste nya nämnder och nya presidier utses.”
Regeringsrättens dom avkunnades 2010 och är, så vitt jag förstår, fortfarande prejudicerande. Och Kommunallagen har inte förtydligats eller ändrats sedan dess. Det betyder att Marie Dahlin (S), Bo Carlsson (C) och Marika Isetorp (MP) kan sitta kvar på sina poster och styra Vänersborg fram till nästa val, även om de blir nedröstade i varenda större fråga… Och budget…
Värderingen av Nuntorp – och det där med handlingar…
I förra veckan avslöjade Bo Carlsson (C) i en intervju med Melleruds Nyheter den sekretessbelagda uppgiften att Nuntorps fastighet hade värderats till 38 miljoner kronor. Vilket var tämligen anmärkningsvärt… Att Carlsson avslöjade det alltså.
Efter Bo Carlssons uttalande tyckte tydligen Västra Götalandsregionen att det inte var någon idé att värderingen var fortsatt sekretessbelagd. Så nu har jag också fått ut värderingen.
Den oberoende värderaren, en konsult från LRF, kom fram till att byggnader och tomtmark på Nuntorp var värda 10 milj kr, jordbruksmarken 22 milj och skogsmarken inklusive jakt 5 milj. Till detta kom en summa på 1 milj för ett mervärde i form av intäkter från vindkraft och också för möjligheter till exploatering av mark för industri och bostäder. Värderaren har också gjort en gardering av det totala värdet med plus/minus 3 milj kr.
Konsulten från LRF skriver:
”Vid användning av denna typ av värderingsmetod där flera delvärden summeras görs en bedömning huruvida den trolige köparen kan tillgodogöra sig samtliga delvärden. Hänsyn till marknadsvärdets förhållande till avkastningsvärde har tagits redan i respektive delvärde. Några immateriella värden för fastigheten bedöms ej föreligga.”
Den totala arealen för fastigheten Nuntorp uppgår till ca 267,7 ha, även om fastighetsregistret säger att det är ca 253 ha. Enligt skogsbruksplan består fastigheten av ca 50 ha produktiv skogsmark, ca 2,5 ha skogsimpediment (främst berg), 193 ha jordbruksmark (varav ca 180 ha åkermark) och 19 ha övrig mark (kraftledning, vägar, tomtmark och övrig mark kring byggnader mm).
LRF-konsulten tycks ha gjort ett gediget arbete. Han har bland annat gått igenom byggnad för byggnad – och det finns ju en del sådana på Nuntorp, t ex undervisningslokaler, kontor, elevhem, maskinhallar, garage, ladugårdar, djurhallar, ridhus, förråd, häststall, hönshus, växthus osv.
Den finns ytterligare en värdering av Nuntorp, en värdering som gäller lösöret, dvs fordon, maskiner och kor etc. Den här värderingen har jag också försökt att ”få ut”. På Västra Götalandsregionen, som har beställt de båda värderingarna, är denna andra värdering dock belagd med sekretess.
Men Regionen har skickat denna värdering till Fastighets AB Vänersborg. Därför begärde jag att få ta del av den via VD Ove Thörnkvist. Jag fick följande svar:
”Den är betraktad som arbetsmtrl i den pågående processen”
Och det skulle jag ju kunna nöja mig med. Om det inte vore för att…
En handling som har ”anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa” betraktas av Tryckfrihetsförordningen (2 kap 6 §) som en inkommen handling. Och en inkommen handling är en allmän handling och en allmän handling är offentlig…
Varför är då detta med offentlighet så viktigt? Jo, för att i Sverige anses det som ett grundläggande fundament för demokratin att medborgarna ska kunna få reda på vad myndigheter sysslar med. Tryckfrihetsförordningen 2 kap:
”1 § Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar.”
Tryckfrihetsförordningen är en av Sverige fyra grundlagar. Grundlagarna står över alla andra lagar. Det betyder att alla andra lagar aldrig får strida mot vad som står i grundlagarna.
Nu är det emellertid så att inte alla inkomna handlingar är offentliga. Fastighets AB behöver inte lämna ut alla handlingar som allmänheten, eller jag, begär ut. Det finns en lag som reglerar detta.
Offentlighets- och sekretesslagen ska användas vid sådana här tillfällen. De bestämmelser som finns i lagen ska följas om en myndighet inte tycker att en handling bör bli offentlig.
I denna lag står det t ex att om en uppgift, som är sekretessbelagd hos en myndighet, skickas till en annan myndighet, som i det här fallet (Västra Götalandsregionen skickar en sekretessbelagd handling till Fastighets AB), så ska den mottagande myndigheten göra en självständig prövning och bedömning om handlingen kan lämnas ut eller inte.
Det står också i lagen, fast i en annan lag (Förvaltningslagen § 20), att ett beslut om sekretess ska motiveras. Myndigheten måste även förklara hur avslagsbeslutet kan överklagas (21 §).
Det kan också vara av ett visst intresse att den som begär ut en allmän handling har rätt att vara anonym (Tryckfrihetsförordningen 2 kap 14 §)…
En inkommen handling, som en sådan här färdig värdering, kan, som jag tolkar lagarna, aldrig vara arbetsmaterial. Däremot kan den alltså, som inkommen handling, beläggas med sekretess. Vilket emellertid inte har skett hos Fastighets AB Vänersborg – med handlingen om värdering av lösöret på Nuntorp.
Trots det lämnas inte handlingen ut.
Ibland får jag som politiker i Vänersborg en sådan där déja-vu-känsla. Det känns som att man har upplevt någonting liknande förut. Och när jag tänker efter, det har jag nog. Det var på ”arena-tiden” – den tid då Vänsterpartiet anmälde kommunen för brister i diarieföring och hantering av handlingar. Det blev fem anmälningar till JO.
JO gav Vänsterpartiet rätt alla gånger…
.
Anm. Tidigare bloggar i ämnet:
- ”Handlingar om Nuntorp – en fortsättning”, 30 maj
- ”Hantering av kommunala handlingar (Nuntorp)”, 29 maj
Senaste kommentarer