Arkiv
Inför BUN (1): Föredragningslistan
Det närmar sig ett nytt sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. På måndag är det dags – en heldag.
Det är tänkt att det ”vanliga” sammanträdet ska starta kl 08.30. På eftermiddagen, närmare bestämt kl 14.30, ska det bli ett informations- och dialogmöte om förutsättningar och inriktning för idrottsföreningar i Vänersborg. Så står det i kallelsen. Förvaltningen har nämligen utrett ett ärende om föreningsbidrag, idrottsföreningars lokaler samt föreningssamverkan. Jag har inte hunnit läsa denna utredning än. Det blir till att återkomma. Beslut ska dock inte fattas på måndag, mer än att rapporten ska godkännas och att förvaltningen ska arbeta vidare. Denna gång med ett förslag till nytt regelverk för fördelning av föreningsbidrag.
När jag bläddrar igenom föredragningslistan, så ser jag egentligen inga kontroversiella punkter. Fast skenet kanske bedrar?
Mötet börjar med en så kallad verksamhetsuppföljning. Det är en nymodighet som ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) har infört. Det är en bra idé. Tjänstemän från olika delar av förvaltningen får ca 30-60 min på sig att berätta om vad som händer inom nämndens domäner. Ofta verkar det i och för sig inte vara några nämndsfrågor som tas upp, också en nymodighet införd av den nye ordföranden (se ”Det är ingen nämndsfråga!”), men det kan ju vara bra för nämnden att veta vad som görs i dess namn… För så är naturligtvis uppfattningen bland kommuninvånarna, att politikerna är ansvariga för den politik som förs menar jag. Med all rätt för övrigt. Det borde i varje fall vara så.
Den här gången ska verksamhetsuppföljningen handla om ”Skola: Nationella prov mm”. Det blir säkert intressant.
Det blir i vanlig ordning information om ekonomi och budget – en punkt handlar om budgetuppföljning, en om budget 2013 och en tredje om åtgärder för budgetanpassning 2012. Alla punkter är så kallade informationspunkter, dvs nämnden ska inte fatta några beslut. Det sistnämnda ärendet, budgetanpassningen, dvs besparingsåtgärder, tilldrar sig väl mest intresse. Vad tänker förvaltningen nu spara på? Tyvärr finns det ingen information med i de utskickade handlingarna. Det blir till att vänta och se.
Något säger mig att det kan bli en del diskussion på den här punkten. Och då vet jag precis vad ordförande Eckerbom Wendel (M) kommer att säga: ”Besparingar”… Nä förresten, så kommer ordförande Eckerbom Wendel inte att säga. Ordföranden väljer i stället ordet ”budgetanpassning”, så klart. Det låter bättre. ”Budgetanpassning är inte en fråga för nämnden. Förvaltningen har fått i uppdrag av nämnden att hålla budget och då måste förvaltningen spara…, förlåt, budgetanpassa. Hur förvaltningen gör detta är ingen fråga för politiken…”
Typ.
(Ska vi slå vad?)
För övrigt kan jag avslöja att arenans underskott inte har vänts till ett överskott under den senaste månaden…
Nämnden ska vidare yttra sig om några detaljplaner på södra Dal, Stigsberget och Bäsingebo. (Gôtt namn Bäsingebo…) Även ett yttrande om B-huset på Huvudnässkolan, eller före detta Huvudnässkolan som det står i handlingarna, ska avges. Tänk vilken brådska socialdemokrater och centerpartister – med bistånd, i slutändan, från mini-alliansen – hade med att lägga ner skolan. Och sedan har den bara stått där. Dock så händer det en del nu. Det ska antagligen rivas alltihop, inte bara A-huset, utan också B-huset. Frågan är vad som ska hända med aulan. Dock ska detta inte diskuteras på måndag. Aulan alltså.
BUN ska också fatta beslut om ändrad delegationsordning. Jag har kollat igenom den nya ordningen, men får nog vänta med att skriva något om den tills intrycken har smält typ.
Två ärenden handlar om att kommunen ska överklaga två beslut om skolskjutsar. Barn- och Ungdomsförvaltningen har nämligen vägrat att betala busskort till elever som dels har valt den fristående skolan Fridaskolan och dels en skola i en annan kommun (Trollhättan). Kommunen sa alltså ”nej”, föräldrarna överklagade till Förvaltningsrätten och den sade ”ja”, dvs kommunen ska betala. Kommunen överklagade sedan till Kammarrätten. Helt riktigt för övrigt. Det är viktigt att kommunen får reda på vad som gäller. Jag tror också att det är en dom som kommer att få stora konsekvenser i hela landet.
Det var bara ett problem med kommunens överklagande. Det var förvaltningschef Javette som överklagade. Och det fick kommunen bakläxa på, förvaltningschefen hade inte den behörigheten… Det var en nämndsfråga! (Wow!) Så nu ska BUN fatta det formella beslutet om att överklaga.
I handlingen från Kammarrätten står det:
“Kammarrätten förelägger därför Vänersborgs kommun att senast den 10 oktober 2012 komplettera överklagandet med beslut av behörigt organ att överklaga förvaltningsrättens dom…”
Det ”behöriga organet” sammanträder dock inte förrän den 15 oktober, men kommunen kanske har fått anstånd med datumet?
BUN ska behandla ytterligare några ärenden. Och det som slår mig är de mycket ”underliga” förslagen till beslut.
Adam Frändelid (V) har motionerat om ”God barnomsorg på obekväm arbetstid”. Frändelid yrkar att
”en utredning med en översyn hur möjligheten till barnomsorg under kväll/natt ser ut och om tillgången följer behovet.”
Barn- och Ungdomsförvaltningen har gjort utredningen. Beslutsförslaget lyder sedan som följer:
”att Vänersborgs kommun, som erbjudit barnomsorg på obekväm arbetstid sedan 980901, även fortsättningsvis ska erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid.”
Är det någon som försöker skämta?
Morgan Larsson i Välfärdspartiet har motionerat om ersättares rätt att lägga protokollsanteckningar i styrelser och nämnder.
Bakgrunden är att Larsson, som är ersättare i kommunstyrelsen, vid ett sammanträde ville lämna en anteckning till protokollet för att markera sin och sitt partis inställning. Larsson fick inte göra detta. Ordförande Lidell (M) nekade honom att lämna protokollsanteckningen. (Larsson tjänstgjorde inte som ordinarie på mötet.) Lidell ”äger” som ordförande protokollet och har sin fulla rätt enligt kommunens reglemente att göra på det här viset.
I motionen skriver Morgan Larsson:
”Vi föreslår
att reglementen för samtliga styrelser och nämnder i Vänersborgs kommun ändras och utformas så att icke tjänstgörande ersättare tillåts anteckna sin mening till protokollet i form av en protokollsanteckning.”
Sex höga tjänstemän, däribland kommundirektör Ove Thörnkvist och kanslichef Katrin Siverby, har lämnat ett gemensamt yttrande på motionen som avslutas med följande rader, och läs noga nu:
”Att ge icke tjänstgörande ersättare rätt att få sin mening antecknad i protokollet, är inte tillämpligt. Däremot skulle kommunens reglemente kunna ändras så att samma rätt att få sin mening antecknad i protokoll skulle gälla för alla, ledamöter som ersättare.”
Jämför gärna yttrandet med Larssons yrkande ovan.
Är det någon som försöker skämta?
Sakfrågan? Min mening är att yttrande- och tryckfrihet är grunden i en demokrati. Dessa friheter ska försvaras till varje pris. De ska också införas överallt där det är möjligt.
Välfärdspartiet är på demokratiskt vis representerade i Vänersborgs högsta verkställande organ, kommunstyrelsen. Då ska partiet också ha rätt att skriva sin mening i en protokollsanteckning, så att alla vänersborgare kan läsa vad partiet anser i olika frågor. Det handlar kanske om ett A4-papper några enstaka gånger om året. Att slå vakt om yttrande- och tryckfriheten är lätt värt detta pris…
För övrigt har det gått ut en enkät till föräldrarna i Väne Ryr om hur de ställer sig till att öppna förskola, skola etc där ute – tänker de placera sina barn där? Frågan, eller enkäten, ska dock inte behandlas av nämnden på måndag. Av någon anledning. Får nog ställa en fråga om det.
Till sist. Kommunstyrelsen har haft sammanträde idag. Det är tydligen inte så mycket att rapportera sägs det mig. (Jag sitter ju inte med i kommunstyrelsen.) Det verkar dock som om Bert Karlssons och far/son Bjerknes planer för Ursand inte längre får gehör ens av mini-alliansen. Antagligen får Bert Karlsson därför mer tid till sitt allra senaste projekt… (Se Aftonbladet.)
KF 26 sept: En resumé
I onsdags sammanträdde alltså kommunfullmäktige för första gången efter sommaren. Det var inte många punkter på dagordningen. Ändå höll vi på till kl 20.30.
Vi var väl många ledamöter som förväntade oss att Kurt Karlsson skulle inse att hans motion ”Ändring av lokal ordningsföreskrift beträffande gatumusik inom Vänersborgs kommun” var ute i ogjort väder. Sala kommun hade ju tagit ett beslut om att förbjuda tiggeri liknande det som Karlsson föreslog i sin motion. Sedan upphävde Länsstyrelsen i Västmanlands län kommunens beslut. Tiggeri är inte förbjudet i svensk lag. Om nu gatumusik är tiggeri. Kommunens egna jurister hade skrivit i tjänsteyttrandet att:
“Den rättsliga bedömningen är att en generell tillståndsplikt i ordningsföreskrifterna likt den i motionen föreslagna inte är förenlig med ordningslagen.”
Men det gjorde inte Kurt Karlsson. Karlsson insåg inte att slaget var förlorat. Han föreslog att motionen av någon anledning skulle återremitteras. Det blev debatt. Flera äntrade talarstolen. Däribland jag. Jag reagerade bland annat mot språkbruket i motionen. Det andades något (som jag skrev i min blogg) som får de flesta att tänka på gamla flydda tider, tider som de allra flesta hoppas aldrig ska återkomma igen. En tid när egenskaper tillskrevs folkgrupper och inte individer.
När en motion med denna ton dyker upp i Vänersborgs kommunfullmäktige tycker jag att de andra partierna bör ta avstånd på ett bestämt sätt. Socialdemokraterna nöjde sig med att begära avslag på Karlssons förslag till återremiss.
No more.
Det var ändå mer än vad socialdemokraterna gjorde i nästa fråga, frågan om “Ändring av detaljplan avseende Fiolen 3 och del av Blåsut 2:2″. Det blev en lång och stundtals engagerad diskussion. Socialdemokraterna sa inte ett ord.
Jag tycker att det är lite anmärkningsvärt. I två principiellt viktiga frågor, så sitter sossarna bara och lyssnar. Men socialdemokraterna har varit oerhört tysta den här mandatperioden. Antagligen ett utslag av den nya taktiken: Säger vi inget, så kan vi i varje fall inte säga fel. Eller göra bort oss. Typ.
Undrar om det får vänersborgarna att rösta på socialdemokraterna nästa val?
”Fiolen 3 och del av Blåsut 2:2” är alltså skogsdungen vid Kindblomsvägen. Det här området har jag skrivit om vid ett flertal tillfällen, senast i helgen. (Se här, om du vill veta mer om sakfrågorna i ärendet.)
TTELA hade ett ganska bra referat i torsdagens nummer. Men hur journalisten kunde undgå att nämna att Lutz Rininsland (V) var uppe i talarstolen är för mig en gåta. Rininsland, som kan hela ärendet utan och innan, förde oppositionens talan, dvs V, MP, C och VFP. Och det på en briljant sätt. (Har ni inte tagit del av Rininslands talekonst i radion, sammanträdena direktsänds, så har ni missat något.)
Vid slutomröstningen så vann betongpartiernas avslagsyrkande till oppositionens motion att göra skogsområdet till Allmänplatsmark-natur.
Röstsiffrorna blev 32 röster från betongpartierna mot 19 för oppositionen.
Hela betongstyret visade prov på ett riktigt ”betongagerande” i hanteringen av motionen. Det smakade så mycket betong, att det var unikt. (Smaken sitter i fortfarande…) För kanske första gången, om inte någonsin så i varje fall under de senaste åren, så hade betongpartierna inte ens en motivering till avslagsyrkandet!
När Rininsland påpekade detta så svarade Gunnar Lidell (M), något skamset tyckte jag:
”Instämmer i att det inte är helt vanligt att bara yrka avslag. Vi tyckte bara att texten var onödig.”
Otroligt tungt argument. Betongtungt!
Var är respekten för andra partier? Var är respekten för de boende i området? Var är respekten för demokratin?
Kurt Karlsson (SD) sa något intressant. Han sa att vid diskussionen i Demokratiberedningen, där Karlsson sitter, hade någon sagt typ att de berörda i Blåsut inte kände till argumenten. Andemeningen, sa Kurt Karlsson, var att de boende inte hade förstått sitt eget bästa. Det här dementerades dock kraftfullt av Demokratiberedningens ordförande Peter Göthblad (FP). Peter Göthblad har väl dock haft en del problem med sin demokratisyn under mandatperioden. Vilket inte hindrar att han kan ha rätt om detta, vad vet jag.
Blåsutbon Lars G Blomgren (FP), min gamle fotbollstränare, pratade länge och väl om området. Blomgren berättade om hur han i stort sett växt upp i skogsområdet. Vi var nog många som trodde att han skulle bli en avfälling från betonglinjen. Men nej då:
”Det är tokigt med en park därinne.”
Jag har försökt, men jag får inte ihop Blomgrens tankar…
James Bucci (V) hade ett engagerat inlägg. Betongpartierna vill nämligen påstå att oppositionens motion på något sätt har blockerat ärendet. Bucci, som sitter i Fastighetsutskottet, pulveriserade dessa argument. Bucci dementerade bestämt att det finns någon koppling mellan en utebliven medborgardialog och motionen.
Är det slut med skogsområdet nu då? Nej, konstigt nog inte. Nu ska en medborgardialog med de boende i området genomföras! Det lovade flera betongpartier. Dock inte socialdemokraterna, de sa ju inget…
Det skulle väl förvåna om de boende skulle ändra sig och helt plötsligt bli positiva till byggnation i skogsområdet vid medborgardialogen. Undrar hur betongpartierna kommer att hantera medborgarna när det visar sig att medborgarna tycker något annat än de själva? För det är klart, att blåsutborna inte ändrar sig.
Eller håller betongpartierna, åtminstone moderaterna, på att ändra sig…? (Det finns vissa tecken som ändå tyder på det.)
Sammanträdet slutade med några frågor. Lutz Rininsland (V) frågade bland annat Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad (FP) om hans agerande, när han och Miljö- och Hälsoskyddsnämndens ordförande Bengt Holmqvist (M) fattade beslut i telefon. Enligt kommunens arbetsordning var det en nämndsfråga… (Mini-alliansen har uppenbarligen problem vad som är nämndsfrågor eller inte…)
Peter Göthblad (FP), som också är Demokratiberedningens ordförande(!), försvarade sitt agerande. Han var tvungen att ta beslutet på delegation, sa Göthblad, trots det som står i kommunens arbetsordning, eftersom:
”entreprenören behövde ha besked snarast.”
Det kanske inte var någon slump att entreprenören i fråga hette Bert Karlsson…?
Några ord om det fria ordet
Föräldrarna i Väne Ryr är upprörda över Barn- och Ungdomsnämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M). Lena Eckerbom Wendel sa nämligen i TTELA att hon tyckte att föräldrarna i Väne Ryr redan hade sagt sitt:
”En ökande andel har valt bort skolan.”
Föräldrarna menar att denna beskrivning inte överensstämmer med sanningen (se här):
”Vi har inte valt bort skolan.”
Lena Eckerbom Wendel har haft lite svårt den senaste tiden med orden. Inte nog med att hon tydligen själv kan slinta med dem och använda dem ”fel”. Eckerbom Wendel har också synpunkter på andras användning av orden, särskilt de fria orden. De fria ord som i synnerhet kan återfinnas i diverse bloggar…
Nu är ju Eckerbom Wendel inte ensam om att ha synpunkter på orden i bloggarna. Ni kommer väl ihåg hur kristdemokraternas Gunnar Bäckman, för övrigt med ordförande Eckerbom Wendels goda minne (just den här frågan tyckte Eckerbom Wendel var en typisk fråga för nämnden…), läste upp ett öppet brev (typ) på BUN-mötet i april i år? (Se här.) I brevet anklagade Bäckman mig för att jag i mina bloggar raljerar, vuxenmobbar och kränker andra.
Lena Eckerbom Wendel tar återigen upp denna tråd. Hon har nämligen inte bara förekommit flitigt i dagspressen de senaste veckorna, hon har själv deltagit skriftligt i TTELA:s diskussioner (=kommentarer på hemsidan).
I en första kommentar skriver Eckerbom Wendel (källa):
”Det finns inga ‘avslöjanden’ när någon bloggar om vad någon annan tänkt utan bara skitsnack och skvaller.”
Och det må väl vara upp till Eckerbom Wendel att tycka vad hon vill om innehållet i olika bloggar. Men är man som Eckerbom Wendel en ledande moderat politiker i den styrande mini-alliansen, ledamot i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, gruppledare för moderaterna i Vänersborg, ordförande i Barn- och Ungdomsnämnden, ledamot av Demokratiberedningen, nämndeman i Förvaltningsrätten i Göteborg, mm mm, så hör det kanske till en god politisk, och moralisk, ton att exemplifiera och bevisa sina påståenden. Det har hon inte gjort. Inte heller Bäckman.
Men i en senare kommentar i TTELA (samma källa) så går Eckerbom Wendel dock ett steg längre:
”Om bloggaren du hänvisar till är den jag tror så kan jag informera om att hen och jag har helt olika versioner av vad som hände. Man fick läsa en annan persons tolkning av det som sagts presenterat som Sanningen. Yttrandefrihetslagstiftningen användes sedan för att rättfärdiga mobbing och därigenom skrämma politiker och tjänstemän till tystnad. Om det man säger publiceras i någon annans språkdräkt och urval i syfte att misskreditera så är risken stor att man inte vågar säga något alls. Den stämning detta skapar inom politiken är ett hot mot vår demokrati.”
Ett ganska stort steg längre må jag säga…
Eckerbom Wendel tycks inte bara ha problem med orden, hon tycks även ha problem med ”yttrandefrihetslagstiftningen”. Yttrandefrihetsgrundlagen är viktig för den svenska demokratin. Den inleds så här:
”1 § Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att … offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.”
Eckerbom Wendel anklagar alltså en viss bloggare (som hon inte nämner namnet på, men som inte är särskilt svårt att lista ut vem det är) för ”mobbing”. Naturligtvis återigen utan några som helst belägg.
Ordet mobbning förekommer inte i lagtexten (vad jag vet) utan det som Eckerbom Wendel menar (tror jag) måste vara ärekränkning. Om ärekränkning står det i 5 kap i Brottsbalken:
”1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.”
I politiska sammanhang kan det för övrigt vara värt att fortsätta citatet:
”Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.”
Lena Eckerbom Wendel (M) utgör ingen domstol (trots att hon är nämndeman i förvaltningsrätten). Om Eckerbom Wendel anser att det begås brott i bloggarna, så måste hon låta en domstol avgöra saken. Eckerbom Wendel kan inte på TTELA:s kommentarssidor både anklaga och döma bloggare som använder det i Sverige grundlagsskyddade fria ordet.
Eckerbom Wendel bör faktiskt polisanmäla misstänkt brott. (Precis som hennes partikollega Gunnar Lidell helt riktigt har gjort med ett email.)
Eckerbom Wendel (M) skriver också att bloggandet i förlängningen blir ”ett hot mot vår demokrati”.
Här agerar Eckerbom Wendel återigen både åklagare och domare, någon slags politisk åklagare och domare denna gång. Eckerbom Wendel själv avgör nämligen vad som är ”hot mot vår demokrati”. Att använda sina demokratiska rättigheter, yttrande- och tryckfriheten, det är att hota demokratin. Tycker Eckerbom Wendel. I varje fall om bloggare inte skriver som Eckerbom Wendel vill. Eckerbom Wendel vill sätta upp egna regler för vad bloggare kan använda sina grundlagsfästa friheter till…
Det finns väl de som skulle kunna hävda att det är Eckerbom Wendels sätt att resonera som kan vara ett hot mot demokratin…
Som jag ser det finns det bara ett alternativ för Lena Eckerbom Wendel (M):
- Eckerbom Wendel (M) bör polisanmäla de bloggar som hon anser strider mot svensk lag. Och låta polis, åklagare och domstol ta sig an sina roller i den svenska rättsstaten – de roller som Eckerbom Wendel tycks tro tillkommer henne.
Det finns dock ytterligare två möjliga lösningar för Lena Eckerbom Wendel (M) och hennes problem med bloggar och det fria ordet. Om hon nu inte vill polisanmäla.
- Moderaterna och mini-alliansen måste säga JA till Vänsterpartiets förslag att utreda om nämnderna ska beredas tillfälle att besluta om öppna sammanträdesformer.
Vänsterpartiet, och jag själv, ser med tillförsikt fram mot att nämndernas sammanträden öppnas för allmänheten. Det skulle innebära att medborgarna själva kan se och höra vad som sägs, och bedöma riktigheten och sanningshalten i de bloggar Eckerbom Wendel kritiserar.
Och till sist.
- Ta efter Kina!
En partivän är just nu på rundresa i Asien och har hamnat i Kina. Så här skriver han i ett mail:
”Förresten så går det inte att läsa Stefans blogg här i Kina. Jag kom in på den en gång men sen blev den blockad. Så Stefan är farlig för Kinesiska staten.”
Med tanke på att Eckerbom Wendel tycker att ”vissa” bloggar är ”ett hot mot vår demokrati”, så tycks det mig som om hon redan har lånat orden och motiveringen från Kina. Varför inte fullfölja tankarna? Eckerbom Wendel är ju med i Vänersborgs demokratiberedning…
.
PS. När Eckerbom anklagar vissa bloggare för att både mobba och hota demokratin – kan det vara att utpeka:
”någon såsom brottslig eller klandervärd”?
Inför KF 26 sept (2): Kindblomsvägens vara eller inte vara
”Att vara eller icke vara, det är frågan:
Månn’ ädlare att lida och fördraga
Ett bittert ödes styng och pilar eller
Att ta till vapen mot ett hav av kval.”
Att vara eller inte vara… På onsdag avgörs skogsdungens öde vid Kindblomsvägen…
Eller? Det är inte helt lätt att förstå det politiska spelet. På onsdag ska en motion, ”Ändring av detaljplan avseende Fiolen 3 och del av Blåsut 2:2”, upp till behandling i kommunfullmäktige. (”Fiolen 3 och del av Blåsut 2:2” är skogsdungen vid Kindblomsvägen.) Motionen är partiövergripande – Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet står bakom den.
A. Historik
”Vårt hela långa levernes elände;
Ty vem fördroge tidens spe och gissel,
Förtryckets vrånghet, övermodets hån.”
Det här har hänt kring skogsområdet vid Kindblomsvägen:
- 1933 beslutas den nu gällande detaljplanen för området.
- 2009: Byggnadsnämnden behandlar ett förslag om en ändring i detaljplanen för att möjliggöra byggnation av hus i det aktuella området. Förslaget hänger senare upp sig på oklara frågor kring trafiklösningen och på motståndet mot förslaget överhuvudtaget. Det blev inget av förslaget.
- 16 juni 2011: Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå fullmäktige att godkänna ett markanvisningsavtal, där kommunen säljer ett område på cirka 4.125 kvadratmeter till Modulbyggen Normstahl AB för 1.500.000 kronor.
- 7 sept 2011: Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige att godkänna markanvisningsavtalet och försäljningen.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig. - 28 sept 2011: Kommunfullmäktige återremitterar(!) frågan om Kindblomsvägen:
”Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet till Samhällsbyggnadsnämnden. Motivering till återremissen är att de handlingar i ärendet som kommit in till kommunen under tiden från kommunstyrelsens arbetsutskotts sammanträde 2011-08-29 till och med kommunfullmäktiges möte idag 2011-09-28 och som innehåller nya uppgifter som inte kunnat beredas, ska ges möjlighet till detta samt att en medborgardialog genomförs med de berörda i området, innan beslut fattas.” - 26 jan 2012: Fastighetsutskottet beslutar att
”medborgardialog planeras att hållas under februari år 2012 i Sessionssalen, att politikerna i fastighetsutskottet ej deltar på mötet… att inbjudan till mötet skickas ut till rågrannar vid exploateringsområdet…” - 28 mars 2012: Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet lägger tillsammans en motion, om att göra den delen av skogsområdet, som idag redovisas som kvartersmark, till Allmänplatsmark-natur.
- 10 april 2012: En tjänsteman på Fastighetsenheten ansöker hos Länsstyrelsen om “dispens för exploatering”.
- 11 juni 2012: Barn- och Ungdomsnämnden behandlar motionen. Beslutet lyder:
“Barn- och Ungdomsnämndens ansvarsområde påverkas inte negativt av föreslagen förändring, varför nämnden inte har något att erinra mot motionens intentioner.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet yrkar istället på bifall till motionen. - 18 juni 2012: Samhällsbyggnadsnämnden behandlar motionen. Nämnden ställer sig bakom förvaltningens skrivelse som säger nej till motionen och ja till byggplaner. Nämnden anser att det är fullmäktiges sak att besluta om avslag varför man stannar vid att ställa sig bakom förvaltningens yttrande.
- 19 juni 2012: Byggnadsnämnden behandlar motionen. Beslutet lyder
“Byggnadsnämnden anser att den gällande detaljplanen inte ändras från kvartersmark till allmän platsmark – natur.
Byggnadsnämnden föreslår att kommunfullmäktige avslår motionen.”
Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig. - 20 juni 2012: Länsstyrelsen beviljar kommunen dispens för byggnation av bostadshus.
En liten upplysning. Det är inget skrivfel. Den ännu gällande detaljplanen antogs 1933. Den ritades och beslutades alltså innan ens den första SAAB-bilen rullade på våra vägar. Och då påstår ändå de styrande att planens trafiklösningar fortfarande gäller. Liksom allt med fastigheterna, trots att det har varit en viss utveckling av hus och bostäder under dessa 80 år…
B. Motionen och återremissen
”Ack, huru uselt, ack, huru platt eländigt
Är hela denna världens väsende!”
Ärendet Kindblomsvägen, dvs att kommunen skulle sälja ett skogsområde till ett företag som i sin tur skulle bygga hus på området, var alltså uppe i kommunfullmäktige den 28 sept 2011. Under fullmäktiges behandling av ärendet äntrade Lidell (M) talarstolen och föreslog återremiss. Det betyder att ärendet skulle skickas tillbaka för ytterligare utredning. Det blev fullmäktiges beslut.
Sedan gick tiden och inget hände, i varje fall inte utanför de kommunala korridorerna. 
Bakom dörrarna visade det sig att planeringen för bostäder på skogsområdet fortsatte.
Efter 6 månader lade mini-oppositionen (V+MP+C+VFP) en motion. Mini-oppositionen ville sätta igång processen. Partierna som stod bakom motionen såg naturligtvis motionen som en del i ärendet Kindblomsvägen. Det gjorde inte de andra partierna.
Med juridiska teknikaliteter och formaliteter har de styrande betongpartierna, den så kallade betong-alliansen (M+FP+KD+S), skiljt på ärendena. På onsdag behandlas motionen. Bara. ”Själva ärendet”, dvs återremissen, behandlas någon annan gång. Oklart när.
Marie-Louise Bäckman, kristdemokraternas representant i kommunstyrelsen kan därför skriva:
”Det som har komplicerat ärendet är att det skrevs en populistisk motion där man inte nämnde ordet medborgardialog. Nu blev det så att motionen behandlas först och jag kan inte yrka bifall till motionen eftersom jag fortfarande väntar på svar på återremissen med därtill hörande medborgardialog. Jag kan tycka att det är olyckligt med en motion i ärendet som bromsar upp hela processen, när det redan fanns en återremiss i ärendet.”
”Populism” betyder att man lyssnar till folket. Är det någon som undrar varför KD gick bakåt i det senaste valet, och fortsätter backa i opinionsundersökningarna?
Inte ens tjänstemännen behandlar motionen separat från exploateringsplanerna. Flera tjänsteutlåtanden blandar och ger mellan ärendena ”exploatering” och ”motion om detaljplansändring”.
Betong-alliansen tittar djupt i lagboken och studerar de undangömda paragraferna för att kunna spela sitt spel, ett spel som går ut på att genomföra sina förslag utanför invånarnas insyn och kontroll. Är det någon som undrar varför politikerföraktet i Vänersborg är stort?
Min partivän Lutz Rininsland, som engagerat sig djupt i frågan, dundrar i sin senaste reservation i kommunstyrelsen:
”Det som väger lätt i det här sammanhanget är att en enskild ledamot i kommunstyrelsen vill passa på att lära mig grundläggande demokratiska regler: ‘Nu gäller det en motion, det andra är ett ärende. Nu avgör vi det ena, sedan avgör vi det andra.’ Efter trettio år i kommunalpolitiken tar jag till storsläggan mot dylika barnsliga tillrättavisanden – det handlar om EN OCH SAMMA SAK, det handlar om hur kommunen vill köra över en grupp människor som har bett om att man visar respekt för deras önskemål.”
Nu ska alltså motionen avgöras i kommunfullmäktige. De boende i området, 57 hushåll, har i ett sista(?) desperat försök att rädda skogsområdet från exploatering skickat en skrivelse till fullmäktiges ledamöter.
C. Betongpolitikerna vill bygga bostadsrätter
”Om själv man kunde giva sig kvittens
Med en tum stål? – Vem gick och släpade
I svett och möda under levnadsoket,
Om fasan ej för något efter döden.”
Vad handlar det om? Det handlar om att betongpolitikerna, dvs M, FP, KD och S (sossarna har hittat tillbaka till betongen efter att ha flirtat med oppositionen i skol- och budgetfrågorna – men då kände väl S opinionens vindar… På Blåsut är det fråga om ganska få väljare.), vill bygga bostäder just på den här platsen, Fiolen 3 och del av Blåsut 2:2, dvs det lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen.
Platsen vi talar om är alltså ett skogsområde på Blåsut. Det är ett grönområde på ungefär 11.625 kvm. Det tänkta exploateringsområdet är på 4.125 kvm och det intilliggande parkområdet, som ska bli kvar, på 7.500 kvm. Man kan jämföra med Arena Vänersborg. Arenans längd är 146 m och bredden är 100 m, dvs 14.600 kvm. Grönområdet vid Kindblomsvägen är alltså hela 3.000 kvm mindre än Arena Vänersborg. Runtom arenan finns parkeringsplatser, runtom grönområdet finns ett femtiotal småhus – ett 30-tal har en mindre trädgård, som direkt övergår till kommunal mark, dvs det lilla grönområdet.
Det handlar alltså om åtta nya planerade hus. Egentligen en ganska liten grej. Jag menar, ett sådan efterfrågan på bostäder i Vänersborg att man måste bygga just där är det inte. Visst, Vänersborg har ökat lite i befolkning för första gången på nästan 10 år, 54 personer. Det finns faktiskt färdiga detaljplaner för 615 bostäder i flerbostadshus och för 85 småhus – och detta bara i centralorten Vänersborg. Det finns också färdiga detaljplaner för Brålanda, Frändefors, Väne-Ryr och Vargön. Sedan finns också en redovisning över vilka områden som finns för vidare exploatering i Vänersborg.
Så, varför måste det byggas bostadsrätter just i skogsområdet vid Kindblomsvägen? (Om åtminstone socialdemokraterna hade pratat om hyresrätter…?) Varför kan inte planen slängas där den hör hemma – i papperskorgen. Varför kan inte området få vara just ett skogsområde – för de boende i Blåsut och för eleverna på Blåsutskolan? Så har det ju varit sedan mitten av 30-talet – i nästan 80 år.
Företaget som är intresserat av att bygga vid Kindblomsvägen heter Modulbyggen Normstahl AB, ett mer eller mindre okänt företag från Småland. Frågan är hur detta företag kunde veta att det fanns ett område i Vänersborg, som hade en detaljplan från 1933 där några hus var inritade som aldrig byggts? (Sådana här funderingar kan få vem som helst att bli konspiratorisk.) Förresten säger de boende att flera av dessa hus har byggts, fast inte på den plats där detaljplanen säger att de skulle byggas. Kommunen har tänkt sig att sälja marken för 1,5 miljoner kr. Rena pengar. Över bordet.
Otroligt billigt…. Den här affären kommer i slutändan säkerligen inte att gå ihop för kommunen. Kostnaderna för kommunen kommer att överstiga intäkterna. Dessutom stannar väl varken skatt eller arbetstillfällen i Vänersborg.
Det fattas väl bara att Modulbyggen Normstahl AB bygger cementhus… Som ett tack typ. Och eftersom det är Gunnar Lidell (M) som leder betongpartierna, så kanske det till och med blir i blå betong….
D. Salamandrar
”En nåd att stilla bedja om. — Att dö,
Att sova, sova! Kanske också drömma?
Se, däri ligger knuten! — Ty i döden —
Vad drömmar i den sömnen månde komma.”
Det bor salamandrar i skogsområdet vid Kindblomsvägen. Riktiga stora salamandrar. De finns inte överallt. Därför är de rödlistade. Ibland har rödlistade arter större rättigheter än människor. Fast inte i Vänersborg. Där är vi mer jämlika. I Vänersborg har både 
salamandrar och människor samma och lika rättigheter. I Vänersborg har varken salamandrar eller människor några rättigheter…
Kommunen har tagit hjälp av en konsult för att både inventera och utreda salamandrarna. Fast bara den stora salamandern. Den mindre vattensalamandern, kopparödlan, skogsödlan, ja till och med den vanliga grodan och paddan som är fridlysta och skyddas enligt lag, väntar kommunen med till en annan gång. Eller? Kanske struntar kommunen i dem, precis som de gör med de boende.
Länsstyrelsen har varit inblandad i frågan om vattensalamandrarna. Fast inte Länsstyrelsen i Vänersborg, utan av någon anledning Länsstyrelsen i Mariestad. Länsstyrelsen ansåg att kommunens åtgärder för salamandrarnas boende är tillräckliga. Kommunen har nämligen tänkt sig att iordningsställa en ny liten damm till salamandrarna, när de fyller igen den som finns nu.
De boende har överklagade till Mark- och miljödomstolen. Mark- och miljödomstolen avvisade överklagandena. Domstolen tog dock inte ställning i sakfrågan. Domstolen sa “bara” att de som överklagade inte hade rätt att överklaga! De boende var inte sakägare. De enda som har rätt att överklaga är de berörda, dvs vattensalamandrarna själva!
E. Den demokratiska aspekten
”Förtryckets vrånghet, övermodets hån,
Föraktad kärleks kval, senfärdig lag
Närgången ämbetshögfärd och de sparkar,
Odågan ger den tåliga förtjänsten.”
Affären Kindblomsvägen har en annan dimension också – en demokratisk. (Det har ni läsare nog förstått vid det här laget.)
Varken politiker eller förvaltning har haft något intresse av en verklig dialog med de boende – eftersom det mellan skål och vägg har bestämts att området vid Kindblomsvägen ska bebyggas. De boende skriver:
”… alla frågor eller argument, som lagts fram av grannskapet, bemöts av tystnad eller negligens (likgiltighet; min anm) … Bemöts man dessutom av en argumentation som inte kan underbyggas av vare sig fakta eller logik utan enbart av svepande fraser så som ‘de vill bara inte att det byggs hos sig’ – då menar vi att demokratins verktyg har sats ur spel.”
Det allvarligaste är att det i kommunfullmäktiges återremissbeslut från den 28 september 2011 stod:
”… en medborgardialog genomförs med de berörda i området, innan beslut fattas.”
Det har inte hållits någon medborgardialog! Det är tydligen till och med så att någon på samhällsbyggnadsförvaltningen har sagt att eftersom man har lagt ner över 100 timmar på ärendet, så är det att betrakta som dialog. Om det är sant är det inte bara provocerande – det är antagligen också tjänstefel.
Att inte verkställa kommunfullmäktiges beslut om medborgardialog tycks inte bara som ett hån mot invånarna i Blåsut, och därigenom mot alla invånare i Vänersborg, utan också ett skäl till att överklaga ett eventuellt framtida beslut.
Det är konstigt att betongpartierna ser medborgardialog, som ett krav eller en nödvändighet och inte som en möjlighet…
F. Grönplan
”Tvi dig, o värld! Orensad trädgård lik,
Som går i frö, du frodig är af ogräs,
Som växt dig öfver. – Att det gått därhän!”
Det finns något som kallas ”Grönplan Vänersborg 2008”. Den antogs av kommunfullmäktige den 15 april 2009. Samtliga ledamöter godkände ett gediget arbete, där flera förvaltningar under en längre tid hade samarbetat. Det vill säga Grönplanen.
”Naturen ska vara varierande. När vi planerar utformning och skötsel av den tätortsnära naturen är det viktigt att samråda så att alla får möjlighet att påverka planeringen. Grönplanen är en del av kommunens översiktliga planering och ger kunskapsunderlag så att de gröna värdena kan uppmärksammas och tas tillvara.”
Vidare i Grönplanen:
”När nya bostadsområden byggs och befintliga förtätas bör stor vikt läggas vid att välja ut och spara den mest värdefulla naturen.”
Och:
”I Miljöbalken talas om vikten av att särskilt beakta behovet av grönområden i tätorten och att till förmån för friluftslivet skydda natur- och kulturvärden från påtaglig skada.”
Betongpartierna gjorde stor sak av Grönplanen när den antogs. Självgodheten visste inga gränser. När det blir skarpt läge, när det handlat om betonghus mot natur – då är valet lätt. 
Varför kom jag att tänka på Anna-Lena Löfgren och hennes hit ”Lyckliga gatan”? Självklart, nu vet jag… ”Högt över marken svävar betongen”…
När Barn- och Ungdomsnämnden behandlade Kindblomsvägen, så slutade det med att nämnden beslutade att:
“Barn- och Ungdomsnämndens ansvarsområde påverkas inte negativt av föreslagen förändring, varför nämnden inte har något att erinra mot motionens intentioner.”
Naturligtvis reserverade sig Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet mot det här absurda beslutet. ”påverkas inte negativt”…
I Grönplanen står det som ett mål att:
”Förbättra tillgången på närnatur för de skolor och förskolor som har långt till naturområden.”
Blåsuts skola fanns bland skolor som i Grönplanen står på listan:
”skolor med dålig tillgång till gröna miljöer”
Det aktuella grönområdet vid Kindblomsvägen är det enda grönområdet som finns i Blåsuts skolas närhet….
G. En liten anekdot om detaljplanen från 1933
”Det oupptäckta landet, varifrån
Man icke återvänder, skrämde viljan
Att hellre bära våra vanda plågor
Än fly till andra, dem vi icke känna?”
”Grannarna” kring skogsområdet berättar i sin skrivelse om hur några politiker har hakat upp sig på en friggebod, som sägs stå på kommunens mark. Vederbörande försökte därför flytta den hösten 2011. Men för att inte flytta den fel, så bad vederbörande kommunen att hjälpa till att markera tomtgränsen. Så att inte friggeboden kom fel en gång till. Svaret från kommunen var att det skulle gå bra – om vederbörande betalade de 20.000 kr…
Kommunen visste tydligen inte var gränsen gick…
Det kanske inte är så konstigt. Detaljplanen är ju från 1933 och mycket har hänt sedan dess…
H. Varför?
”Ack, huru uselt, ack, huru platt eländigt
Är hela denna världens väsende!
Tvi dig, o värld! Orensad trädgård lik,
Som går i frö, du frodig är af ogräs,
Som växt dig öfver. – Att det gått därhän!”
Det finns inte många grönområden faktiskt i Blåsut. Området vid Kindblomsvägen är ett av de få. Området är också det enda som ligger nära Blåsuts skola. Områden att bygga bostäder på i Vänersborg däremot finns det oerhört gott om.
Så varför måste det byggas just vid Kindblomsvägen? Jag vet ärligt talat inte. Men det är eller har utvecklat sig till en känslig fråga. Varför annars allt det här ”hyssj-hyssjandet”? Varför annars de demokratiska övertrampen? Varför denna ovilja att samtala med de boende i området?
Har det av någon anledning gått för mycket prestige i ärendet?
En ledande folkpartist sa i ett samtal med mig att man inte kan lyssna på invånarna vid Kindblomsvägen. De hörs. Istället måste man lyssna på de som inte har möjlighet att höras. Det var inte min nämndskollega Kerstin Andersson (FP) som sa det. Men Andersson har sagt samma sak i andra sammanhang.
Det är tydligen en ny politisk linje från Folkpartiet i Vänersborg – lyssna bara på de som inte säger något.
Det kanske är ett snäpp bättre än att som Marie-Louise Bäckman (KD anser, att det är ”populistiskt” att lyssna på människor. Det är tydligen bättre än att inte lyssna alls.
Socialdemokraterna Marie Dahlin och Lennart Niklasson går på en annan linje. Invånarna i Blåsut är inga riktiga vänersborgare. I en insändare i TTELA skrev de:
”Vi vill inte förvägra vänersborgarna att bo lika bra som ni gör.”
Vad Gunnar Lidell och hans moderater anser, det vet vi. De tillhör betongblocket. Men jag tror inte att Lidell riktigt håller med sina betongkollegor i deras syn på invånarna i Blåsut. Finns det en möjlighet att Lidell svänger i frågan?
I. Avslutning.
”Och mista namnet h a n d l i n g . – Stilla, stilla!
Den sköna Ofelia! – Nymf, i dina böner
Slut alla mina synder in!”
Jag skulle vilja avsluta min blogg med de ord som Lutz Rininsland (V) avslutade en av sina reservationer i Kindblomsfrågan med nu senast (8 sept 2012):
”Det är kommunens uppgift att hantera medborgarnas önskemål och förväntningar. Kommunal verksamhet sker på uppdrag av kommunens medborgare. Det är självklart att denna principiella inställning i praktiken leder fram till en rad intressekonflikter. Då gäller det att korrekt, ödmjukt och ansvarsfullt låta de berörda komma till tals, att pröva och bedöma olika infallsvinklar och därefter föra frågan till ett avgörande.”
====
PS. Skrivelsen från de boende innehåller påpekanden av en rad sakfel i tjänstemannautlåtandet. Jag publicerar här hela skrivelsen i denna fråga:
Saker vi ser som felaktigheter i tjänsteutlåtandet
- I motionen står uttryckligen: ”kan tänka sig medverka vid inlösen…”
- Detta är ett ogrundat påstående som kan tolkas som ett hot. Vi har bett om den analys som ligger till grund för varför mer mark behöver tas i anspråk men aldrig fått någon respons.
- Området har inte underhållits av kommunen under 80 år så den plötsliga omtanken om tillgänglighet är välkommen. Även motionen innehåller en punkt om just tillgång till området för allmänheten så där är ju förvaltningen i samklang med motionen.
- Vi har tidigare påtalat för förvaltningen både i telefon & mailkontakt att vi kan medverka till att täcka denna kostnad. Tilläggas bör att inte heller exploateringen ger någon nettointäkt till kommunen då kostnaderna för färdigställande av mark troligen överstiger intäkterna. Vore intressant att förstå vad som är prioriterat för kommunen ; Tjäna pengar på markaffären, Inte lägga några kostnader oavsett vad som sker med marken eller exploatering oavsett kostnad.
- Ytterligare ett felaktigt påstående. Detta är visst möjligt och sker så redan idag. Innebär detta att vi kan börja fakturera kommunen när vi klipper gräskanterna mot vägen, alternativt kan vi förvänta oss att parkförvaltningen kommer 1 gång i veckan i framtiden?
- Förvaltningen blandar in exploateringsplanerna i utlåtandet av motionen!
- Felaktigt påstående och felaktig slutsats. Arealen parkmark har minskat i Blåsut senaste 10 åren.
Motionen är ett sätt att återställa balansen. - Det finns inga investeringar gjorda för just detta specifika område. Närmaste busshållplats ligger nästan 500 meter bort! Vilka 55+ människor i ett villaområde bär sina matkassar så långt? Är prioriteten högre användning av kollektivtrafik samt att man räknar med färre bilar finns betydligt lämpligare områden. Vilka mål i planindikator har använts för att bedöma lämpligheten?
- Återigen blandas exploateringsplanerna ihop med motionen!
- Exploateringsplanerna påverkar den biologiska mångfalden i området synnerligen negativt
- Exploateringsplanerna, som yttrandena ständigt återkommer till, går stick i stäv med kommunens egen Grönplan
- Ofullständig fakta. Vi har överklagat till högre instanser. Det finns flera sakfrågor i Länsstyrelsens bedömning vi anser felaktiga och otillräckliga.
- Ingen infrastruktur finns förberedd. Allt måste förberedas, väg, dränering, belysning, VA, samt byggande och underhåll av damm.
- Vi har föreslagit andra mer lämpade områden att bebygga – kv. Trumpetsvampen vid Blåsut kyrka (parkmark som inlöstes enbart för syfte att bebygga med den typ av byggnation som föreslås), området runt Blå Kiosken som står och förfaller etc.
BUN 17 sept (1): "Det är ingen nämndsfråga!"
Det var ett långt sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden igår. Mötet startade kl 13.15 och slutade strax före halv 8.
Tidigt på mötet presenterade Håkan Alfredsson och musikskolechef Gunilla Wretemark musikskolan och dess verksamhet. Musikskolan har många och fantastiska aktiviteter av alla de slag, ledda av duktiga och skickliga yrkeskvinnor och –män. Det är inte tu tal om annat. Det är bara det att verksamheten kostar pengar… Förskola och grundskola kostar också pengar. Samma pengar, så att säga. De konkurrerar om den begränsade mängd pengar som finns i den kommunala pengapåsen. Skillnaden är att förskola och grundskola är lagstadgad, det är inte musikskolan.
Nämnden pratade vidare om delårsrapport och budget. Det får jag återkomma till senare. Så också till varför en majoritet av BUN (”storoppositionen” mot mini-alliansen) beslutade att återremittera frågan om Väne Ryrs framtid, för att ta reda på hur många föräldrar i området som kan tänka sig att placera sin barn i Väne Ryr. Nämnden diskuterade också utredningen om ”förutsättningar för att minska klimatpåverkan från kommunalt finansierad kostverksamhet”. Även den tänkte jag återkomma till i en senare blogg.
Vad ska då den här bloggen handla om? Jo, om de frågor som Marianne Karlsson (C) och jag (V) ställde angående de förändringar som har skett på skolenheterna i södra Dalsland.
Själva frågorna redogjorde jag för i en tidigare blogg. (Se här.) Själva svaren är väl egentligen ännu enklare att redogöra för. Jag citerar nämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M):
”Det är ingen nämndsfråga!”
Påståendet blev som ett mantra, som ordförande upprepade hela tiden. På Marianne Karlssons påstående att en rektor på Frändeskolan hade ”fått sparken” svarade Eckerbom Wendel:
”Personalfrågor rör inte nämnden. Nämnden får inte och ska inte ta upp sånt.”
Jag begärde ordet och läste några meningar från kommunens hemsida:
”Varje förvaltning har en politisk nämnd över sig i hierarkin”.
”Det åvilar nämnden att lämna allmänheten information om nämndens verksamhet.”
Eckerbom Wendel var förberedd. Hon läste ur något reglemente, jag uppfattade inte riktigt vilket, och sa:
”Förvaltningschefen kan bara diskutera personalärenden med den det berör. Oavsett vad människorna tycker om saken.”
Marika Isetorp (MP) begärde ordet och berättade att hon hade talat med Inger Carlsson. Carlsson hade sagt att hon inte själv vet varför hon inte fick vara rektor och att hon (Carlsson) inte hade något val.
Isetorp hann knappt prata till punkt förrän Eckerbom Wendel bröt:
”Det här är ingen nämndsfråga!”
Eckerbom Wendel tog i på skarpen.
Min partivän Magnus Bäckström (som också har skrivit om sammanträdet, klicka här) undvek personfrågan och frågade istället varför rektorstjänsten på Frändeskolan har tagits bort. Bäckström menade att detta var en organisationsfråga.
Det spelade ingen roll. Eckerbom Wendel:
”Det är inte vår fråga!”
Marianne Karlsson (C) ifrågasatte att agerandet från förvaltningens agerande var ”god ekonomisk hushållning”. Jag kompletterade med (som jag har skrivit tidigare) att Inger Carlsson har fått avtalspension med 80% av lönen, samtidigt som en ny biträdande rektor har tillsatts.
Eckerbom Wendel:
”Den goda ekonomiska hushållningen är inte heller vår fråga.”
Jag ställde en fråga om hur förvaltningen resonerar när den förra året beslutade att det skulle finnas en rektor på Frände (F-6) och en på Dalbo (7-9) och nu, året efter, en för båda enheterna.
Förvaltningen gav inga skäl till förändringarna utan konstaterade bara att:
”Organisationen förändras löpande.”
Eckerbom Wendel:
”Det är fortfarande inte en nämndsfråga”
Jag hade också ställt en fråga varför förvaltningen på fyra år hade ändrat organisationen i södra Dalsland varje år.
- 2009-2010 – Frändeskolan har en rektor och Dalboskolan har en rektor.
- 2010-2011 – Frändeskolan och Dalboskolan har en gemensam rektor.
- 2011-2012 – Frändeskolan har en rektor och Dalboskolan har en rektor.
- 2012-2013 – Frändeskolan och Dalboskolan har en gemensam rektor.
Eckerbom Wendel tyckte först och främst att min fråga innehöll:
”för mycket värderingar.”
Och sedan… Ja, kan ni gissa?
”Det är ingen nämndsfråga.”
Jag hade ytterligare en fråga. Jag undrade varför ingen samverkan med facken hade gjorts vid de senaste organisatoriska förändringarna.
Eckerbom Wendel:
”Frågan hör inte hit.”
Jag tillade att när samverkan har skett tidigare år, så har facken i stort sett hela tiden haft motsatt uppfattning mot arbetsgivaren, dvs Barn- och Ungdomsförvaltningen. Förvaltningen har inte någon gång lyssnat till personalen.
Eckerbom Wendels partikollega Henrik Dhejne (M) tyckte inte detta var något att bry sig om:
”Facken säger alltid så här.”
Sådana här åsikter sitter i ryggmärgen hos många moderater. Konstigt nog. Många i lärarkåren röstar ju faktiskt (tyvärr) borgerligt. Det kanske kan bli ändring på det nu.
Samverkan och de avtal kring samverkan, som har ingåtts mellan Vänersborgs kommun och personalorganisationerna, är dock inga skämt. Det är inget som parterna har ingått för skoj skull. Avtalen är viktiga och ska följas.
Tja, i varje fall som princip…. Hur det går till i Barn- och Ungdom är ju något helt annat.
Som följdfråga undrade jag varför inte en konsekvens- och riskanalys hade gjorts. Någon som också lärarfacken har efterfrågat. Här pratar vi om mer än ett lokalt samverkansavtal…
Enligt Arbetsmiljöverkets måste en skriftlig riskbedömning ske:
“i samband med planeringen av ändringar i verksamheten.”
Och i detta arbete ska
“arbetstagarna, skyddsombuden och elev-skyddsombuden [ges] möjlighet att medverka.”
I ”Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete” står det:
”8 § … När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas. Riskbedömningen skall dokumenteras skriftligt. I riskbedömningen skall anges vilka risker som finns och om de är allvarliga eller inte.”
”Risker för ohälsa” handlar inte bara om risk för fysiska skador. I föreskrifterna så står det också:
”3 § Det systematiska arbetsmiljöarbetet skall ingå som en naturlig del i den dagliga verksamheten. Det skall omfatta alla fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som har betydelse för arbetsmiljön.”
Enligt förvaltning har sådana här analyser påbörjats. Läser man citaten ovan, så står det väl ganska klart att de ska göras innan förändringarna…
Lena Eckerbom Wendel (M) höll med om att frågan är viktig, men det är
”inte en fråga för nämnden.”
Det är en sådan här inställning som får ledamoten Bäckström (V) att skriva i sin blogg:
”…man funderar på varför man överhuvudtaget skall ha någon nämnd.. Och varför man överhuvudtaget skall engagera sig…”
Det måste tilläggas att jag ville att lärarfacken skulle få ordförande Eckerbom Wendels tillåtelse att yttra sig i frågorna. Både LR (=Lärarnas Riksförbund) och LF (=Lärarförbundet) hade representanter på sammanträdet.
Det fick de inte av Eckerbom Wendel (M). Personalorganisationernas två representanter fick INTE yttra sig på sammanträde! Jag tycker att det är anmärkningsvärt. Synnerligen anmärkningsvärt. Eckerbom Wendel sitter i kommunens Demokratiberedning, och detta är hennes syn på demokrati.
Kanske kan man travestera Bäckström:
”varför ska man överhuvudtaget ha någon demokratiberedning… ”
Vid ett tillfälle, alldeles i början, när Marianne Karlssons påstående om att rektor ”fått sparken” togs upp, så gav ordförande prov på en outsäglig snällhet (nä, nu gick jag nog för långt!). Nämnden fick en liten förklaring av förvaltningen till frågan om rektor Inger Carlsson.
”Ingen har fått sparken. Inger Carlsson har sökt och fått avtalspension.”
Inger Carlsson själv har berättat för sin personal på Frändeskolan, om hur hon har tvingats bort från sin rektorstjänst. Inger Carlsson har också skrivit ett brev till alla föräldrar med barn på Frände, där hon förklarar. Inger Carlsson har dessutom sagt det i samtal med Marika Isetorp (MP), som också sitter i PFU (=Personalutskottet).
Och för att säga det så neutralt som det bara går:
Inger Carlssons version stämmer inte överens med förvaltningens version…
Men det är väl inte en fråga för nämnden…
Eller?
Det finns en delegationsordning för Barn- och Ungdomsnämnden. Den fastställdes 2011-09-19 (du kan hitta den här). Delegationsordningen börjar så här:
- ”Kommunallagen reglerar möjligheten att delegera beslutsfattandet inom kommunens verksamhet. Delegaten redovisar sedan tillbaka till nämnden. På vilket sätt anmälan till nämnden sker beslutar nämnden.”
Och lite senare i delegationsordningen:
- ”Förvaltningschefen har rätt att besluta om vidaredelegation, under förutsättning att barn- och ungdomsnämnden medgivit detta. Den som då beslutar i förvaltningschefens ställe ska redovisa tillbaka till förvaltningschefen som i sin tur anmäler besluten till nämnden.”
- ”Delegationsbeslut ska anmälas till Barn- och ungdomsnämnden. … Vidare syftar anmälan till att nämnden ska ha möjlighet att avgöra huruvida delegaten fullgör sitt uppdrag såsom önskat.”
”Det är ingen nämndsfråga!” säger Barn- och Ungdomsnämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M).
Är det inte det?
PS. Med den förra bloggen satte jag två slags rekord. Jag fick över 90.000 träffar på bloggen och jag kom upp i sammanlagt över 1.000 A4-sidor på hela min blogg…
Det mullrar i Frändefors
Det mullrar bland föräldrar och skolpersonal i Frändefors. I diariet hittar jag en skrivelse från en uppretad och upprörd förälder på Frändeskolan. Hon skriver:
”Jag vill å det bestämdaste klaga på avsättningen av Frändeskolans rektor Inger Carlsson. En rektor som vi har haft i många år. Hon har fungerat utmärkt och varit en fantastisk rektor för barn, lärare och föräldrar.”
På Facebook skriver en annan förälder:
”Frände hade ju en fantastisk rektor med stor kompetens och erfarenhet. ‘Tyvärr’ för oss och henne så är hon inget mähä utan jobbar för en bra undervisning och en bra arbetsmiljö även om det inte alltid är bekvämt.”
Några andra skriver:
”Synd att bra rektorer inte får vara kvar.”
”Inger är den bästa rektorn jag har träffat …. Hon är värd att få upprättelse och ett bevis på att vi vanliga uppskattar henne å det hon gjort å står för!”
Det som har hänt vid Frändeskolan i Frändefors och Rösebo skola är att rektor Inger Carlsson under vårterminens sista skälvande dagar informerades om att hon inte fick fortsätta som rektor. Rektor Inger Carlsson var inte längre önskvärd som rektor för Frändeskolan och Rösebo. Rektor Inger Carlsson skulle bort. Rektor Inger Carlsson dög inte längre.
Rektor Inger Carlsson har arbetat som rektor i många, många år i kommunen. Hon ville fortsätta att arbeta som rektor på Frändeskolan och Rösebo, de 2 år hon hade kvar till sin ”riktiga” pension. Det vet jag. Men det fick hon inte.
Det sätt som Inger Carlsson tvingas bort på är djupt orättfärdigt anser jag.
Vad beslutet att tvinga bort Inger Carlsson grundar sig på är höljt i dunkel. Personalen på Frändeskolan vet inte, föräldrarna vet inte.
Alla berörda ställdes inför fullbordat faktum.
Inte heller lärarfacken vet något. Lärarfacken protesterade. De skrev:
”Vidare måste en risk- och konsekvensanalys göras på de inblandade skolorna eftersom förslaget innebär en omorganisation och förändringar för både personal och ledning. Vi vill att man undersöker hur mycket mertid tidigare rektorer på berörda skolor haft.”
Barn- och Ungdomsförvaltningen har, som vanligt, inte följt de lagar och regler som finns i sådana här situationer. Förvaltningen följer inte heller det samverkansavtal som kommunen som arbetsgivare har slutit med facken.
För Barn- och Ungdomsförvaltningen är det inte fråga om att föra dialog eller att diskutera – här handlar det om att bestämma. Någon på Barn- och Ungdomsförvaltningen har helt enkelt bestämt att rektor Carlsson ska bort, till varje pris. Utan diskussion. Punkt.
Det har hänt förr.
En representant från Lärarförbundet hörde av sig till mig och frågade:
”Vad gör vi? Vad kan vi göra?”
Jag har ingen aning. Kommunens förhandlingschef Kent Johansson sa till mig i ett samtal, att det är självklart att alla chefer i kommunen ska följa ingångna avtal. Förhandlingschefen uttalade sig dock inte om detta konkreta fall, utan rent allmänt. Kent Johansson sa att om en anställd anser att någon chef bryter mot samverkansavtal, så ska den anställde vända sig till sitt fack eller till chefens chef.
Det låter förnuftigt. Men i Vänersborg blir det ett moment 22.
Ingen lyssnar ju på facket i den här frågan och tänk om det är chefens chef som har fattat beslutet…?
Politikerna då?
Marika Isetorp (MP) har talat med Inger Carlsson. Isetorp blev upprörd. Och eftersom Isetorp sitter i PFU, så lyfte hon frågan där. PFU står för Personal- och förhandlingsutskottet. PFU ansvarar för frågor som rör förhållandet mellan kommunen som arbetsgivare och dess anställda. PFU handhar t ex löne-, pensions- och övriga anställningsvillkor för kommunens anställda.
Marika Isetorp fick beskedet att detta inte var en fråga för PFU…
Är det en fråga för Barn- och Ungdomsnämnden då? Det är det inte heller. Politik är en sak, förvaltning en annan. Politikerna ger tjänstemännen uppdrag, men hur uppdragen genomförs är ingen politisk fråga. I teorin. Det finns onekligen en gråzon. Den 1 juli förra året kom t ex ett brev till Barn och Ungdom från Arbetsmiljöverket. Det handlade om rektorernas arbetssituation(!). I brevet skrev Arbetsmiljöverket:
”De förändringar som hittills har gjorts har hanterats av förvaltningen och har inte varit föremål för några politiska beslut. Arbetsmiljöverket anser att det är viktigt att nämnden i egenskap av arbetsgivarföreträdare fattar beslut om vad som ska göras för att rektorerna ska få en arbetssituation som inte riskerar att leda till ohälsa.”
Arbetsmiljöverket anser uppenbarligen inte att det finns några vattentäta skott mellan politiker och förvaltning…
Inger Carlsson tvingas alltså bort från rektorstjänsten på Frändeskolan och Rösebo skola. Hon fick i och för sig ett val, ett val som inte var något val. Hon fick ett oacceptabelt och förnedrande alternativ och ”möjligheten” att ansöka om avtalspension att välja mellan.
Rektor Inger Carlsson blir nu avtalspensionär, med 75-80% av lönen, i 2 år. Sedan blir hon en ”riktig” pensionär. Inger Carlsson ska alltså vara hemma och inte göra någonting. Det tycker Barn- och Ungdomsförvaltningen. Hennes omvittnade kompetens är inte värd någonting för kommunen. Istället ska någon oerfaren ny person anställas i stället för Inger Carlsson.
Barn- och Ungdomsnämnden förlorar inte bara kompetens, BUN förlorar också pengar på 
hanteringen av Inger Carlsson. Skattebetalarnas pengar används för att hålla kompetent personal hemma.
Det är sjukt.
Skälet till att Inger Carlsson sparkas från sin rektorstjänst, det vet jag inte. Föräldrar och personal spekulerar. Inger Carlsson är känd för att vara en stridbar rektor som står för sina åsikter, åsikter som många gånger är kritiska mot förvaltningsledningen. Får hon betala priset för detta nu? Jag vet inte, jag vet bara – av egen erfarenhet – att varken ledande politiker eller chefer i den här kommunen är främmande för skamgrepp av olika slag på kritiska anställda.
Jag kan inte låta bli att ta upp några andra aspekter på frågan också.
För drygt ett år sedan (6 aug 2011) skrev jag om den nya rektorsorganisationen som sjösattes i Vänersborg. Förvaltningschef Kent Javette intervjuades i TTELA och sa:
”Det kommer att bli en förbättring för rektorerna att kunna klara uppdraget. … Vi vill ha en tydligare organisation helt enkelt. Jag tror att det blir bättre med ett ansvarsområde, det blir lättare att hålla ihop.”
I och med att Inger Carlsson avpolletterats återgår förvaltningen till en gammal organisation. Rektorn för Dalboskolan ska också bli rektor för Frändeskolan och Rösebo. Dalbo är en högstadieskola, Rösebo en F-3-skola och Frände en F-6-skola. På Rösebo och Frände finns också fritids.
Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Kommunal och Vision protesterar. De skriver:
”Vi har tidigare tagit beslut i FSG om rektorsorganisationen, där det framgår att det ska vara en rektorstjänst på 100% på Frändeskolan/Rösebo skola samt en rektor på 100% på Dalboskolan. Det har från arbetsgivarhåll sedan tidigare fastslagits att en rektor inte kan vara chef över både F-6 och 7-9. En jämförelse med Norra skolan, där kommunen anställde en rektor på 100%, är lätt att göra. Vi ser ingen skillnad mellan organisationernas behov.”
Det är raka besked! Men vem lyssnar…?
En biträdande rektor ska anställas till det nya rektorsområdet. Denna tjänst annonseras endast ut internt, något som lärarfacken också protesterar mot.
”Vi utgår från att kommunen annonserar externt efter en rektor med tillsvidaretjänst på 100% till Frändeskolan/Rösebo skola samt att man fortlöpande samverkar med ledning, personal och personalorganisationer.”
Vem lyssnar? Tjänsten har endast annonserats ut internt. Två lärare har sökt tjänsten. Ingen har erfarenhet av skolledarjobb.
Det är oerhört viktigt, jag skulle vilja säga avgörande, att det finns dugliga och skickliga rektorer för att en skola ska lyckas med sitt nationella uppdrag. En forskare från Högskolan i Borås sa:
”Den viktigaste faktorn … att man ser till att en rektor … får mandat ifrån ledningen, legitimitet i organisationen för att arbeta med pedagogiska frågor som huvudfråga. Det är det som är det väsentliga. Man kan inte belasta rektorer med allt ifrån budget, fastighetsskötsel och personalfrågor samtidigt som man ska bedriva ett pedagogiskt ledarskap.”
Det här tycks förvaltningen glömma. Istället tycks förvaltningen ha andra kriterier på en bra rektor…
Till sist undrar jag.
Varför alla dessa fina samverkansdokument när ändå ingen lyssnar på de anställda?
Om kommunens besparingar
Jag fick ett mail häromdagen från en läsare av min blogg. Han skriver och undrar hur politikerna kan ta ett beslut om att inte låta fontänen i hamnkanalen vara igång. Han tyckte för övrigt att det var ett korkat beslut.
Svaret blir att det är inget politiskt beslut att stänga av fontänen i hamnkanalen. Det är tjänstemännen som tar sådana här beslut om verksamheten. Skälet till att stänga av fontänen är, antar jag, att tjänstemännen har svårt att få budgeten, som är beslutad av politiker, att gå ihop – och därför letar poster där det kan sparas. Och då kom väl någon på den här ”vattenposten”…
Jag kan väl hålla med min läsare att fontänen är ett trevligt inslag i gatubilden och att den uppskattas av både turister och stadens egna invånare. Det bör finnas bättre ställen att spara på. Helt klart.
Dock inte på dammen vid Fridastatyn på Skräcklan.
Dammen vid Skräcklan är också ett annat trevligt inslag för både turister och vänersborgare. Eller brukar vara rättare sagt. Just nu är det inte rensat och dammen håller på att växa igen. Som en äldre förbipasserande vänersborgare sa:
”Det finns ingen näckros! Allt kvävs i den igenväxta dammen!
Det ser inte snyggt ut.
Det bör finnas bättre ställen att spara på. Helt klart.
Dock inte på demokratin!
TTELA berättar att politikerna i mini-alliansen drar sitt strå till besparingsstacken genom att ställa in kommunstyrelsens och kommunfullmäktiges augustisammanträden. Om detta tycker jag inte!
Det är ett, om inte hot, så i varje fall en viss inskränkning i demokratin att ställa in politiska möten. En demokrati förutsätter att alla som är folkvalda får vara med och bestämma. De politiska mötena är tillfällen då de partier som inte ingår i betongblocket, t ex V, MP och VFP, får både information och tillfälle att yttra sig. Och 
påverka. Betongpartierna har ju anställda eller arvoderade representanter i kommunens presidier (=ordförande, 1:e och 2:e vice ordförande). Och dessa träffas ju och diskuterar politik. Mellan skål och vägg.
Även i augusti.
Att spara pengar på att ställa in politiska möten gagnar inte demokratin. Tvärtom, sammanträden är en viktig del av en levande demokrati.
Jo då, jag vet att Vänersborg har områdets dyraste politiker. Jag vet att varje vänersborgare betalade 880 kr för politiken 2010. Det här var också en viktig fråga för Gunnar Lidell och moderaterna. Före valet. Moderaterna hade som vallöfte att dra ner på ”politikkostnaderna”. De talade bland annat om att slå ihop nämnder, minska antalet betalda politiker etc.
Väl vid makten gjordes inget av detta. I moderaternas, folkpartiets och kristdemokraternas (ja, KD är faktiskt med och styr!) Vänersborg finns det fortfarande en heltidsanställd 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen, arvoderade 2:e vice ordförande i de stora nämnderna, Barn- och Ungdoms-, Samhällsbyggnads- och Socialnämnden. Inte kunde moderaterna och de andra partierna i mini-alliansen avskaffa dessa poster när man vann valet och de egna representanterna skulle få ta hand om dem! Och eftersom styret kom att bestå av hela tre partier, så måste ju alla de ”högre” representanterna i varje parti få några betalda poster… Vallöftet glömdes bort.
Det var ju också helt ok för socialdemokraterna. De fick ju sin beskärda del i form av 1:e vice ordförandeposterna…
Fast man ska inte vara orättvis. ”Mini-alliansen” har visat vilja och handlingskraft… Nämndpolitikerna får inte längre gratis fikabröd till kaffet…
Men nu, efter snart 2 år, har mini-alliansen alltså börjat spara på ”politikkostnaderna”. Genom att ställa in möten. De själva träffas ju ändå. De har ju betalt för att driva politik. Vem vet, kanske nöjer sig inte betongpartierna med att bara ställa in augustisammanträdena… Kanske ställs sammanträdena under resten av året in? Varför inte? För inte behöver man väl lyssna på andra?
Och tänk vad pengar som skulle sparas… Pengar som kan användas till de arvoderade och heltidsanställda politikerna. Från betongpartierna…
Vem vet, det kanske till och med skulle bli lite pengar över till att hålla fontänen i hamnkanalen igång… Och att rensa dammen på Skräcklan…
Affären Kindblomsvägen: Överklagandet avvisat!
Den 11 juli skrev jag här i bloggen om hur ett antal människor, som bor runt skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut, hade överklagat ett beslut från Länsstyrelsen. (Se ”Affären Kindblomsvägen rullar vidare”) Så här skrev jag:
”…fastighetsenheten har ansökt om dispens. För att kunna bebygga området, för människor, så måste kommunen “ordna det” för vattensalamandrarna. Länsstyrelsen tyckte att kommunens åtgärder för salamandrarnas boende är tillräckliga.”
Det tyckte alltså inte ”grannarna” till salamandrarna. Människorna alltså. Så de överklagade till Vänersborgs Tingsrätt, Mark- och miljödomstolen. Mark- och miljödomstolen agerade snabbt, och idag fick jag domen i min hand.
Mark- och miljödomstolen avvisar överklagandena.
Skälen för mark- och miljödomstolens beslut är bland annat följande:
”…får överklagbara domar eller beslut överklagas av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot. … Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ge en entydig definition av sakägarbegreppet. … Klart är dock att en person på ett mer konkret sätt måste vara berörd av ett beslut för att anses som sakägare. … Rätt att föra talan mot en dom med åberopande av ett allmänt intresse tillkommer normalt inte en enskild klagande. … Det är visserligen tillåtet för enskilda att efter överklagande åberopa även allmänna intressen, men en förutsättning är att den som överklagar på ett eller annat sätt är berörd av beslutet.”
Domstolen kommer efter detta resonemang fram till:
”NN, NN, NN och NN (de överklagandes namn. Min anm.) har inte anfört några omständigheter som medför att de berörs av länsstyrelsens beslut beträffande anmälan om samråd på ett sådant sätt att de har rätt att överklaga beslutet. Deras överklagande ska därför avvisas.”
Domstolen tar alltså inte ställning i sakfrågan. Domstolen säger ”bara” att de som överklagar inte har rätt att överklaga!
Moment 22!
De enda som kan överklaga Länsstyrelsens beslut är följaktligen vattensalamandrarna själva!!! Otroligt! Salamandrarna kan ju inte ens läsa…
Allvarligt talat. Hur ska vanliga människor kunna få, och ha, förtroende för betongpolitiker, betongtjänstemän och betongjurister? Och vad ska vanliga människor göra när betongbyråkrater fattar mer eller mindre huvudlösa beslut?
När jag läser domslutet från Vänersborgs Tingsrätt, Mark- och miljödomstolen, så får jag också en upplevelse av ”deja-vu”. Jag har varit med om det här en gång tidigare. Den gången gällde det när kommunfullmäktige den 19 maj 2010 röstade för att jag inte skulle få ansvarsfrihet för skandalen kring Arena Vänersborg. Detta trots att jag hade röstat nej till arenan vid alla möjliga och omöjliga tillfällen. Både i Barn- och Ungdomsnämnden och i kommunfullmäktige. Förvaltningsrätten, som jag överklagade till, tog då, precis som Mark- och miljödomstolen har gjort nu, inte upp sakfrågorna. Domstolen avvisade bara överklagandet av formella skäl. (Vill du veta mer om det som hände, så kan du läsa här: ”Moment 22”.)
Det är väl inte konstigt att människor i denna kommun, och i detta land, blir förbannande och reagerar mot upplevd maktfullkomlighet och upplevda diktaturfasoner?
Den enda ”motvikten”, som jag ser det, till alla betongbyråkrater, oavsett om de är politiker, tjänstemän eller jurister, är yttrande- och tryckfriheten. Det gäller att vanligt folk, och journalister(!), använder sig av dessa friheter för att skapa opinion mot all byråkratisk maktfullkomlighet.
Prata! Skriv! Kämpa! Demonstrera!
Och rösta 2014…
Takraset. Igen.
Efter en vecka på något varmare breddgrader så är man då tillbaka i Vänersborg. Och precis som alltid prioriteras läsningen av TTELA. De nummer av tidningen som har missats läggs omsorgsfullt i en hög, i kronologisk ordning.
Överst i högen hamnar numret från fredagen den 13 juli. Det är ett spännande nummer. Här återfinns t ex en artikel om Kindblomsvägen och de vattensalamandrar som bor i området. Det är inte bara jag som läser TTELA, TTELA läser mig också… Verkar det som. Jag skrev ju en blogg strax innan jag åkte om några medborgare som överklagade Länsstyrelsens beslut (här). Vattensalamandrar själva kan ju inte överklaga. Det kan tydligen inte heller människorna. Står det i artikeln. Enligt Länsstyrelsen är det antagligen bara Vänersborgs kommun som kan överklaga. Varför kommunen nu skulle vilja överklaga. Länsstyrelsen ”dömer” ju som kommunen vill.
Vanliga människor kan tydligen inte överklaga Länsstyrelsens beslut. Återigen ett exempel på en demokratisk återvändsgränd. Det tycks ibland som om medborgarna bara kan utöva sina demokratiska rättigheter vart 4:e år. Däremellan kan de som är valda, dvs politikerna, göra som de vill. Eller? Och de som inte är valda, dvs tjänstemännen, kan alltid göra som de vill. Eller?
På samma sida i samma nummer skriver TTELA också om takraset och tvisten kring vem som ska betala. Det handlar alltså om arenan. Igen.
Kommunen vill, som bekant, att takraset ska gå på försäkringen, dvs att Länsförsäkringar ska stå för kostnaderna. Det vill inte Länsförsäkringar. Och därför har kommunen stämt Länsförsäkringar på 3.911.050 kr. Det ska bli rättegång i november.
Under tiden betalar kommunen Lindahls jurister som arbetar med stämningen… Som
redan har kostat mer än vad reparationen av taket kostade… (Omkring 8 milj kr tror jag att juristerna har kostat.) Om kommunen förlorar i rätten kan kostnaderna för Vänersborgs skattebetalare bli mångdubbelt större…
Och till på köpet är Länsförsäkringar ”huvudsponsor” för arenan… Hå hå ja ja… Det är som en dokusåpa… Eller någon slags tragikomiskt drama. (Fast egentligen betalar Länsförsäkringar bara för sin reklam i och på arenan, 1,5 milj per år.)
Nu har Länsförsäkringars chefsjurist enligt TTELA lämnat in en skrivelse till tingsrätten i Vänersborg. Jag vet inte riktigt vad som är nytt i skrivelsen (jag har i skrivandes stund inte fått tag i den). Men redan i mars 2011 skrev Länsförsäkringar till Advokatfirman Lindahl, som företräder Vänersborgs kommun:
”Vi är överens om att det var ett konstruktionsfel på takkonstruktionen vilket innebär att skadan är undantagen försäkringen oaktat hur mycket felet påverkat skadan.
Vi har fått bekräftat att det fanns ”gammal” snö och is på taket före skadetillfället och vi får därför anta att tidigare snöbelastning bidragit och påverkat skadan varför försäkringsfallet inte är visat enligt försäkringsåtagandet för snötrycksskador.”
Det verkar som det nya i skrivelsen till tingsrätten är att Länsförsäkringar nu skickar med bildbevis (på den bristande skottningen av taket) och en riktig ”beräkning”. Det är tydligen så att takplåten var underdimensionerad med 14%, och inte 10% som var den tidigare beräkningen.
Av någon anledning, som jag inte förstår riktigt, går skrivelsen inte in på takbågarnas antal. Det var ju ursprungligen tänkt att finnas 18 takbågar i arenan. Det var det som gällde när fullmäktige tog beslutet. Men det fanns bara 13 takbågar när arenan stod klar. Det här måste väl ha haft betydelse för takplåtens bärförmåga? Kanske var takplåten rätt dimensionerad – om det funnits 18 takbågar?
Det tycks alltså inte som det har framkommit något direkt nytt i frågan kring takraset. Men artikeln i TTELA avslutas med ett citat ur Länsförsäkringars skrivelse till tingsrätten, som får mig att sätta kaffet i vrångstrupen. I skrivelsen, skriver TTELA, beskrivs hur det har förekommit tillfällen under vintern, där det har befunnit sig många människor i arenan och:
”I det sammanhanget måste ställas mycket stora krav på personsäkerheten för den allmänhet som besöker arenan.”
Vad är det Länsförsäkringar skriver? Att taket kan rasa igen?
Det här är anmärkningsvärt. Ligger det något i Länsförsäkringars antydan är det oerhört allvarligt! Och gör det inte det, så är det också allvarligt.
Gunnar Lidell (M) skrev en gång på Facebook angående arena-skandalen:
”Sanningen kommer dock allt närmare……….!”
Nu har Lidell suttit som kommunstyrelsens ordförande i 1,5 år. Det är dags att sanningen om arenan kommer fram!
Affären Kindblomsvägen rullar vidare
Ni vet det där lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut där det bor vänersborgare – både i form av vattensalamandrar och människor? Nu bor väl i och för sig de flesta vattensalamandrarna i skogsområdet och människorna bredvid. Fast det är inte heller helt rätt, några salamandrar bor antagligen i trädgårdarna. Hos människorna. Länsstyrelsen skriver:
”en trädgårdsdamm på närbelägen villatomt som tros vara föryngringsplats för de salamandrar som återfunnits i skogsdungen”.
Fast frågan är väl om en vattensalamander kan kallas vänersborgare? Å andra sidan är ju inte människorna vid Kindblomsvägen det heller. I varje fall inte enligt socialdemokraterna. Marie Dahlin och Lennart Niklasson, frontfigurerna i socialdemokraterna, skrev ju i en insändare i TTELA:
”Vi vill inte förvägra vänersborgarna att bo lika bra som ni gör.”
”Ni” – det var inte vattensalamandrarna. Det var människorna.
Skogsområdet vid Kindblomsvägen är fortfarande aktuellt. Affären rullar vidare.
Det här har hänt kring skogsområdet vid Kindblomsvägen:
- 1933 beslutas den nu gällande detaljplanen för området.
- 2009: Byggnadsnämnden behandlar ett förslag om en ändring i detaljplanen för att möjliggöra byggnation av hus i det aktuella området. Förslaget hänger senare upp sig på oklara frågor kring trafiklösningen och på motståndet mot förslaget överhuvudtaget. Det blev inget av förslaget.
- 16 juni 2011: Samhällsbyggnadsnämnden beslutar att föreslå fullmäktige att godkänna ett markanvisningsavtal, där kommunen säljer ett område på cirka 4.125 kvadratmeter till Modulbyggen Normstahl AB för 1.500.000 kronor.
- 7 sept 2011: Kommunstyrelsen föreslår kommunfullmäktige att godkänna markanvisningsavtalet och försäljningen.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig. - 28 sept 2011: Kommunfullmäktige återremitterar(!) frågan om Kindblomsvägen:
”Kommunfullmäktige beslutar att återremittera ärendet till Samhällsbyggnadsnämnden. Motivering till återremissen är att de handlingar i ärendet som kommit in till kommunen under tiden från kommunstyrelsens arbetsutskotts sammanträde 2011-08-29 till och med kommunfullmäktiges möte idag 2011-09-28 och som innehåller nya uppgifter som inte kunnat beredas, ska ges möjlighet till detta samt att en medborgardialog genomförs med de berörda i området, innan beslut fattas.” - 28 mars 2012: Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet lägger tillsammans en motion, om att göra skogsområdet vid Kindblomsvägen till Allmänplatsmark-natur.
- 10 april 2012: En tjänsteman på Fastighetsenheten ansöker hos Länsstyrelsen om ”dispens för exploatering”.
- 11 juni 2012: Barn- och Ungdomsnämnden behandlar motionen. Beslutet lyder:
”Barn- och Ungdomsnämndens ansvarsområde påverkas inte negativt av föreslagen förändring, varför nämnden inte har något att erinra mot motionens intentioner.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet yrkar istället på bifall till motionen. - 18 juni 2012: Samhällsbyggnadsnämnden behandlar motionen. Motionen avslås.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet yrkar bifall till motionen. - 19 juni 2012: Byggnadsnämnden behandlar motionen. Beslutet lyder
”Byggnadsnämnden anser att den gällande detaljplanen inte ändras från kvartersmark till allmän platsmark – natur.
Byggnadsnämnden föreslår att kommunfullmäktige avslår motionen.”
Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverar sig. - 20 juni 2012: Länsstyrelsen beviljar kommunen dispens för byggnation av bostadshus.
Samhällsbyggnadsnämnden, som fick tillbaka frågan av fullmäktige i sept 2011, har inte behandlat återremissen från kommunfullmäktige. Vilket är anmärkningsvärt…
Ändå har ärendet alltså gått vidare, genom att en tjänsteman på Fastighetsenheten har ansökt om dispens för att bygga bostäder i skogsområdet. Och inte nog med det. Fastighetsenheten har dessutom anlitat en utomstående konsult i arbetet!
Till vilket pris?
Varför har Fastighetsenheten begärt dispens? På vems uppdrag? Anser förvaltningen att detta är ett sätt att bereda ärendet? Eller är det helt enkelt så att den styrande mini-alliansen och socialdemokraterna (mellan skål och vägg) har bestämt att området ska bebyggas?
Till varje pris?
För min del tycker jag att fastighetsenhetens agerande rimmar illa med en pågående beredning… Återremissen från fullmäktige borde rimligtvis beredas enligt beslutets intentioner och motionen borde behandlas färdigt innan en dispensansökan lämnas in. (Och en utomstående konsult anlitas…) Det är ju faktiskt kommunfullmäktige som ska fatta beslut i frågan.
Visst känns det som att demokratin i Vänersborg återigen sätts åt sidan? Enligt fullmäktiges skulle ju också en medborgardialog genomföras med de berörda i området. Det har inte skett.
Vilket är anmärkningsvärt…
Gunnar Lidell (M) borde slå näven i bordet, och likt en viss gammal partiledare, konstatera att:
”Någon jävla ordning ska det va’ i …”
Nu är det ju så att det finns inga lagar som säger att icke-vänersborgarna, som bor där borta vid Kindblomsvägen, människorna alltså, har rätt till skogsområdet. Däremot finns det lagar som säger att de andra icke-vänersborgarna, som bor där borta vid Kindblomsvägen, vattensalamandrarna alltså, har rätt till sin skog. Naturvårdsverket har till och med ägnat 62 sidor om vattensalamandrar, ”Åtgärdsprogram för bevarande av större vattensalamander och dess livsmiljöer”. (Du kan hämta skriften här.)
Det är därför som fastighetsenheten har ansökt om dispens. För att kunna bebygga området, för människor, så måste kommunen ”ordna det” för vattensalamandrarna. Länsstyrelsen tyckte att kommunens åtgärder för salamandrarnas boende är tillräckliga. Det tycker inte några av de boende i området kring Kindblomsvägen, människorna alltså.
- 11 juli 2012 (=idag): Länsstyrelsens dispensbeslut överklagas.
Vattensalamandrarna hade nog också överklagat om de hade vetat vad som var på gång…
De överklagande lägger fram sin sak på ett mycket välskrivet och välformulerat sätt. De inleder sin överklagan med:
”Vi anser att flertal fakta inte vägts in i bedömningen samt att man i dispensen gjort antaganden som inte kan kvalitetssäkra artens fortlevnad.”
De klagande pekar framför allt på två saker i den av Länsstyrelsen givna dispensen:
”Vi anser att varken föreslagna kompensationsåtgärderna eller ansvarsfördelningen säkrar artens fortlevnad.”
och
”Bristfällig inventering”
I överklagandet lyfter de klagande fram ett antal påståenden i den givna dispensen som de anser vara felaktiga eller som saknar faktaunderbyggnad.
Länsstyrelsen skriver:
”en trädgårdsdamm på närbelägen villatomt som tros vara föryngringsplats för de salamandrar som återfunnits i skogsdungen”.
De klagande kommenterar:
”Tros vara understryker den bristande inventeringen – Fakta för detta saknas.”
Länsstyrelsen skriver:
”Länsstyrelsen bedömer att området som är tänkt för nya villor, endast utgör en mindre del av salamandrarnas livsmiljö på Blåsut”.
De klagande kommenterar:
”Hur gör man denna bedömning när inventeringen är så begränsad? På vilken studie/inventering grundas detta antagande?”
Länsstyrelsen skriver:
”Området på Blåsut i stort utgörs av uppväxta trädgårdar ….som kan gynna kräldjurens fortlevnad….”
De klagande kommenterar:
”Ett overifierat antagande p.g.a för snäv inventering. Man kan heller inte förutsätta att privatpersoners trädgårdar skall säkra en arts framtida fortlevnad. Den tillåtna byggrätten är betydligt större än husen är idag. Det finns även en stor risk att den nya bebyggelsen med moderna stora hus på mindre trädgård leder till en modernisering av kvarteret med mindre trädgårdar som följd. Den nybyggda vägen kommer också att ta bort ytterligare ca 1000m2 uppväxt vegetation och kan aldrig ersättas.”
Länsstyrelsen skriver:
”De tänkta skyddsåtgärderna kommer att förstärka det kvarvarande grönområdets möjligheter att utgöra livsmiljö för salamandrar.”
De klagande kommenterar:
”Detta är en nyckelpunkt. Detta har inte validerats! Det finns liten uppföljning m.a.p kompensationsåtgärder varav flertal gått fel. ref: 620-56-36-0. I detta ingår även byggnad och framförallt skötsel av en damm. Det finns inga krav på skötsel av damm i dispensen.”
Länsstyrelsen skriver:
”En väg kommer att anläggas genom grönområdet men kommer att vara avstängd för genomfartstrafik. Trafik kommer inte på ett betydande sätt skära av salamandrarnas passage från lek-föryngringsplats till jaktmark och viloplatser.”
De klagande kommenterar:
”Det är inte genom grönområdet vägen kommer att anläggas! Detta är ett faktafel. I det tänkta exploateringsområdet kommer den planerade vägen definitivt skära av länken mellan den tänkta dammen och där inventeringen hittade viloplatser & jaktmarker för salamandrarna. Att bygga vägen innan man säkerställt även en flytt av dessa jakt & viloplatser kommer leda till kraftig försämring av livsbetingelserna.”
Länsstyrelsen skriver:
”Länsstyrelsen bedömer att arterna kan leva kvar efter exploatering”.
De klagande kommenterar:
”På vilken kunskap eller erfarenhet grundar man detta? Det finns liten uppföljning rörande kompensationsåtgärder och vilken framgång de haft. Hur ser ansvarsfrågan ut. Vem är i slutändan skyldig att säkra fortlevnad? Kommunen söker en dispens för 3:e part som kommer att exploatera området. I detta markanvisningsavtal finns inga restriktioner rörande ansvar eller försiktighet. Det vi som lekmän undrar; – när väl allt är klart och exploaterat och salamandrarna bevisligen inte överlevt – vem är då åtalningsbar?!
Vi får se vad som händer med överklagan av Länsstyrelsens dispens. Oavsett utgången, så är det i slutändan ändå politikerna i kommunen som beslutar om skogsområdet kring Kindblomsvägen ska bebyggas eller inte.
Och som politiker är det flera intressen som ska vägas mot varandra. Naturligtvis ska folk ha någonstans att bo, men jag tror att det finns betydligt lämpligare platser att bygga på än vid Kindblomsvägen. Det är ju inte bara att smälla upp hus på varenda ”ledig plätt”. Det ska ju också finnas kvalitet i boendet.
Ett enigt fullmäktige har ställt samman de tankar och visioner som handlar om naturvärden, kulturvärden och sociala värden i den så kallade ”Grönplan Vänersborg 2008″. Denna Grönplan ska utgöra underlag ”vid förtätning och nybyggnad i tätorterna samt vid skötsel och bevarande av grönstrukturen”. Här kan vi bland annat läsa:
”Barnperspektiv ska alltid finnas vid analys av planering.
Gemensamma mål för bra samarbete mellan berörda.
Spara små ytor med natur för att skapa luft i bostadsområdena.
Bevaka möjligheter att skapa miniparker framförallt i centrala stan.”
De boende kring Kindblomsvägen får lägga ner mycket tid på att ”freda sig” och ”försvara sig” mot kommunens politiker och tjänstemän. Man kan ibland undra hur dessa politiker och tjänstemän tänker – inser de inte att de har fått sina uppdrag från kommunens invånare? Det är invånarnas intressen som ska tillgodoses. Vänersborgarna, även de som bor kring Kindblomsvägen, är ”vänner” och uppdragsgivare, inte fiender.
Och i mötet med medborgarna, så vore det lite uppfriskande om de kommunala representanterna lyssnade… Och de demokratiska spelreglerna följdes…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer