Stefan Kärvlings blogg

På onsdag, 11 november, sammanträder kommunstyrelsen (KS). Det är näst sista gången för denna mandatperiod. Det betyder att det fortfarande är Benny Augustsson (S) som är KSO, dvs kommunstyrelsens ordförande.

Det är som vanligt en diger dagordning med ett underlag på mer än 1700 sidor.

Jag ska redogöra för några av ärendena.

Gemensam överförmyndarverksamhet med Trollhättan

Vänersborg och Trollhättan föreslås slå samman sina överförmyndarverksamheter. Trollhättan blir värdkommun och Vänersborg samverkanskommun. Det innebär att de båda kommunernas tjänstemannaorganisationer bildar ett gemensamt kontor, där de anställda kommer att övergå till Trollhättans stad.

Verksamheten ska heta Överförmyndarsamverkan Trollhättan-Vänersborg och beräknas vara i full drift den 1 juli 2027.

Bakgrunden är bland annat att överförmyndarverksamheten står inför nya arbetsuppgifter och ett ökat antal ärenden. En större organisation förväntas minska sårbarheten, förbättra kompetensförsörjningen och öka effektiviteten och rättssäkerheten.

Kostnaderna ska delas mellan kommunerna. Hälften fördelas efter invånarantal och den andra hälften efter antalet ärenden.

Jag tycker att det låter som en ganska rimlig samverkan. Överförmyndarverksamheten är ett område där specialistkompetens är viktig och där en liten organisation kan vara sårbar. Det finns också en del nya uppgifter som kommunerna måste klara av.

Utredningen pekar samtidigt på några risker, bland annat minskad lokalkännedom, mer opersonlig service och otydligare ansvarsfördelning. Det är viktigt att dessa frågor tas på allvar. De människor som behöver en god man eller förvaltare befinner sig ofta i en utsatt situation. Då måste rättssäkerhet och ett gott bemötande vara självklara utgångspunkter.

Naturbruksutbildningen – vem ska betala?

Vänersborgs kommun föreslås ingå ett nytt samverkansavtal med Västra Götalandsregionen (VGR) om naturbruksutbildning. Avtalet ska börja gälla den 1 januari 2029.

Det nya avtalet innebär en ganska stor förändring av finansieringen. I dag finansieras naturbruksutbildningen genom en kombination av interkommunal ersättning, skatteväxling mellan regionen och kommunerna samt ägarbidrag från VGR. I det nya avtalet ska utbildningen finansieras helt genom interkommunal ersättning, IKE. Skatteväxlingen ska alltså avvecklas. Kommunerna får därmed tillbaka de pengar som tidigare gått till VGR genom skatteväxlingen.

Det låter kanske ganska enkelt. Men det finns en hake.

Kunskapsförbundet Väst (KFV) har lämnat ett yttrande som borde uppmärksammas. (Yttrandet kan laddas ned här.) Förbundet har nämligen ekonomiskt ansvar för 96 gymnasieelever som läser naturbruksprogram på olika skolor. Antalet elever som går naturbruksutbildningar på fristående skolor inom regionen har ökat kraftigt. År 2018 var det 6 elever. År 2025 hade antalet ökat till 74. (Siffrorna gäller elever från både Trollhättan och Vänersborg.)

Problemet är att kommunerna, genom Kunskapsförbundet, betalar fullt pris för dessa elever enligt det nuvarande avtalet, medan VGR inte ersätter kommunerna för kostnaderna för friskolorna. Det har inneburit en kostnadsökning på 8,8 milj kr för Kunskapsförbundet. Med dagens elevantal och VGR:s priser beräknar förbundet att det nya avtalet skulle öka kostnaderna med drygt 3 milj kr. Vänersborgs andel skulle bli nästan 2 miljoner. Kunskapsförbundet kan inte bedöma om de pengar som kommunerna får tillbaka när skatteväxlingen avvecklas kommer att täcka de ökade kostnaderna.

Förbundet är positivt till avtalet under förutsättning att medlemskommunerna, Trollhättan och Vänersborg, kompenserar för de ökade kostnaderna genom ett utökat förbundsbidrag. Det är en ganska viktig förutsättning.

Jag tycker att Vänersborgs kommun ska kunna ställa sig bakom avtalet, men då måste kommunen också försäkra sig om att Kunskapsförbundet får täckning för de ökade kostnaderna. Det vore olyckligt om en förändring av finansieringen som i grunden kan vara rimlig i stället leder till att förbundet får mindre pengar till sin ordinarie verksamhet.

Det är alltså inte bara själva avtalet som ska godkännas. Det handlar också om att ta ansvar för konsekvenserna.

Vuxenutbildningen – stora behov trots minskad utbildningsvolym

Kommunstyrelsen ska också besluta om uppdragsavtalet för vuxenutbildningen 2027.

Det totala beloppet är 40,9 milj kr. Beställningen har tagits fram tillsammans med Kunskapsförbundet Väst, Trollhättan och kommunernas socialförvaltningar.

Utbildningsvolymen väntas minska något. Behovet av gymnasial vuxenutbildning bedöms ligga kvar på ungefär samma nivå som tidigare, medan intresset för yrkesutbildningar ökar. Ett problem är dock att få fram tillräckligt många praktikplatser. Behovet av SFI och grundläggande vuxenutbildning väntas minska, men det finns en osäkerhet kring hur de nya aktivitetskraven för personer med försörjningsstöd kommer att påverka efterfrågan.

I Vänersborg omfattas drygt 230 personer av det nya regelverket. En del av dessa personer bedöms kunna få stöd genom Framsikten och den flexibla utbildningen. Det är en utbildningsform som enligt underlaget har gett goda resultat och som därför behöver byggas ut.

Arbetslösheten i Vänersborgs kommun är fortfarande högre än riksgenomsnittet. Särskilt bekymmersamt är att cirka 41 procent av de arbetslösa är långtidsarbetslösa och att omkring 37 procent saknar gymnasieexamen. Ungdomsarbetslösheten har dessutom ökat från 8,9 till 10,3 procent. Motsvarande siffra för regionen är 7,5 procent. Det är siffror som borde få oss politiker att fundera.

Det är lätt att tala om att människor ska komma i arbete. Men för många krävs det utbildning, stöd och individuellt anpassade insatser för att överhuvudtaget kunna konkurrera om jobben.

Jag tycker därför att det är positivt att den flexibla utbildningen prioriteras. Det är också viktigt att kommunen och Kunskapsförbundet fortsätter att anpassa utbildningsutbudet efter de behov som faktiskt finns. En minskad utbildningsvolym betyder inte automatiskt att behovet av resurser och stöd minskar. Ibland är det precis tvärtom.

Fastighetsinlösen i Brålanda – här finns det frågetecken!

Nu till det ärende som jag tycker är betydligt mer intressant, jag har redan skrivit två blogginlägg om det… (Se “Kommunen köper två fastigheter i Brålanda (1)” och “Fastighetsinlösen i Brålanda väcker frågor (2)”,)

Samhällsbyggnadsnämnden föreslår att 1.020.000 kr ska omfördelas från investeringsprojektet Grunnebo Södra till ett nytt projekt för inlösen av fastigheterna Sörbyn 50:4 och 50:5 i Brålanda. Fastigheterna ligger på mark som enligt en stadsplan från 1973 är avsedd för allmän plats.

De nya ägarna tänkte ansöka om bygglov för att ändra den befintliga affärslokalen till bostad. De möttes dock av beskedet att bygglov inte kunde erhållas. Ägarna begärde därför att kommunen ska lösa in fastigheterna. (Det finns de som anser att detaljplanen istället skulle ha gjorts om. Läs gärna denna kommentar, klicka här.)

Två oberoende värderare har värderat fastigheterna till sammanlagt 1 milj kr. Till detta kommer lagfartskostnader på 16.650 kr. Därav förslaget om en omfördelning på 1.020.000 kr. Pengarna ska tas från Grunnebo Södra, där exploateringen har blivit försenad i väntan på en köpare till området.

Så långt är det väl ganska begripligt.

Men…

I PBL (Plan- och bygglagen), 14 kap. 23 §, finns bestämmelser om ersättning vid inlösen av mark som i detaljplan har avsatts för allmän plats. Där hänvisas till 4 kap. i Expropriationslagen. I Expropriationslagen, 4 kap. 1 §, står det att löseskillingen vid inlösen av en hel fastighet ska motsvara fastighetens marknadsvärde. Men det stannar inte där. Därutöver ska ytterligare löseskilling betalas med 25 procent av marknadsvärdet. Det är alltså en bestämmelse som får en stor betydelse för ersättningen.

I handlingarna till det aktuella ärendet, som man kan ladda ned här, står det emellertid ingenting om denna paragraf i Expropriationslagen. Det står inte heller varför den eventuellt inte skulle vara tillämplig. Det är synnerligen anmärkningsvärt.

En kommun ska naturligtvis följa gällande detaljplaner och lagstiftning. Men den ska också följa de lagar och regler som gäller när kommunen löser in fastigheter. Det finns ingen valfrihet… Och kommunen måste redovisa hela den juridiska bilden, både för fastighetsägarna och allmänheten – och inte minst för politikerna i KS och fullmäktige innan de fattar beslut.

Denna juridiska bild redovisades när ärendet skulle behandlas i samhällsbyggnadsnämnden i september. Men då lyftes ärendet bort från dagordningen och till oktobermötet ändrades underlaget – och inlösesumman. Inlösesumman var i september 1.270.400 kr…

Underlaget för ärendet från förvaltningen är egentligen ännu märkligare. Kommunstyrelsen ska senare på sammanträdet nämligen behandla ärendet 17, “Antagande av detaljplan för Södra Sanden”. Där är det också aktuellt med inlösen av fastigheter. Där står det i underlaget:

“Ersättning i samband med inlösen av allmän plats bestäms enligt expropriationslagens 4 kapitel med utgångspunkt i marknadsvärdet. När del av fastighet löses in ska ersättningen vara 25 % över marknadsvärdet. Inför inlösen värderas berörd fastighet av en oberoende värderare.”

Varför finns inte detta avsnitt med i Brålandaärendet? Eller rättare sagt, varför har det tagits bort? Det fanns nämligen med inför samhällsbyggnadsnämndens sammanträde i september…

Det är viktigt att beslutsunderlagen är fullständiga när kommunen genomför affärer med enskilda fastighetsägare. Alla ska kunna känna sig trygga med att samma regler gäller för alla. Och det ska naturligtvis också gälla i Brålanda. 

Kommunstyrelsen har betydligt fler ärenden att behandla. Jag återkommer till några av dem.