Arkiv
Kommunfullmäktige 2016-09-28
Efter 2 timmar och 40 minuter slog ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) klubban i bordet och avslutade kommunfullmäktiges sammanträde. Denna gång med en lite lättare hand än brukligt. Sammanträdet avlöpte nämligen tämligen lugnt och Ljunggren var säkerligen ganska nöjd med hur ledamöterna hade skött sig. Jag vet dock inte om ledamöterna var lika nöjda med hur ordförande Ljunggren hade skött sin roll. Ljunggren har fortfarande inte fått den vana och kunskap som krävs för att leda kommunens högsta beslutande organ på ett smidigt, effektivt och förtroendeingivande sätt. Det var nog tur att fullmäktiges 1:e vice ordförande, Niklas Claesson (M), var på plats och kunde ”styra upp” mötet.
Något som var värt att notera var att två stolar stod tomma denna kväll. Och det var två socialdemokratiska stolar. Det fanns alltså inte 14 socialdemokrater på plats, utan bara 12… Kanske var det en engångshändelse, kanske har entusiasmen för den förda socialdemokratiska politiken falnat…
De flesta av ärendena, och det var många ärenden denna kväll, klubbades tämligen snabbt. Som t ex programmet för detaljplaner för Skaven och delar av Öxnered, ärendet om Fyrstads Flygplats och Kunskapsförbundet Västs delårsrapport (se mer på ”Fullmäktige på onsdag”).
När det gällde överföringen av tryckeriverksamheten från samhällsbyggnadsnämnden till socialnämnden yrkade Gunnar Lidell (M) inte helt oväntat på återremiss. Det fanns väl egentligen inte så mycket att erinra i sak mot moderaternas argumentation, även om jag höll med Marie Dahlin (S) om att det var ett tungt argument att en enig socialnämnd hade ställt sig bakom förslaget. Fast det finns väl lite i övrigt att önska när Dahlin sa till Morgan Larsson (VFP) att:
”Du tog åt dig ändå men det är inte mina problem.”
Det var när Larsson berättade att han bara är ersättare i socialnämnden och därmed inte fick rösta när ärendet var uppe där. Marie Dahlin (S) har ofta synpunkter på andra ledamöters sätt att argumentera. Kanske skulle hon fundera på sin egen argumentationsteknik.
Vid voteringen kom sessionssalens nya digitala voteringssystem till användning. Eftersom några ledamöter inte tryckte på knapparna så tog emellertid ordförande Ljunggren det säkra före det osäkra och genomförde en ”analog” votering, dvs ledamöterna ropades upp och fick svara muntligt på hur de röstade. Precis som förr. Det visade sig att återremissförslaget fick 17 röster. Eftersom det vid återremissyrkanden endast krävs 1/3 av rösterna så återremitterades ärendet. Det betyder alltså att frågan om en flytt av tryckeriverksamheten ska utredas ytterligare och avgöras vid ett senare tillfälle.
Sverigedemokraterna har inte alltför sällan svårt för att hänga med och förstå vad som sägs. Så också igår.
När sverigedemokraternas motion om begränsad talartid behandlades tyckte Kurt Karlsson (SD) att kommunfullmäktige lika gärna kunde säga ja till motionen, medan Anders Strand (SD) accepterade ett avslag men tyckte att de kunde lägga samma motion vid ett senare tillfälle. (Sverigedemokraterna var alltså inte ens överens sinsemellan.)
Ingen av dem hade förstått, trots att folk har försökt förklara för dem, att kommunallagen inte tillåter begränsningar i talartiden, såvida inte alla partier är med på detta. Och det vet de, eller borde i varje fall veta om de har lyssnat, att Vänsterpartiet är emot begränsningar. Och utan Vänsterpartiets samtycke så gäller Kommunallagen. Och den kan inte ens fullmäktige i Vänersborg rösta bort. Inte ens om hela kommunfullmäktige skulle bestå av sverigedemokrater. (Hemska tanke.)
Ytterligare en rad motioner behandlades. Utomhusgym ska börja byggas och ett sportotek ska inrättas.
Ärendet om sportotek skrev TTELA för övrigt om redan idag och TTELA citerade det kanske mest anmärkningsvärda uttalandet denna kväll. Det var när Kurt Karlsson (SD) tog till orda. Han var emot inrättandet av sportotek och sa (citerat ur TTELA):
”Dagens ungdomar vill varken ha eller behöver låna sportutrustning, de får det de behöver av sina föräldrar eller någon annan.”
Kurt Karlsson verkar inte ha något grepp om barnens, ungdomarnas och många familjers verklighet. (Snällt uttryckt.)
Det kan vara värt att också citera Ola Wesleys (SD) argument mot sportotek:
”Sportotek är inte en kommunal angelägenhet.”
Precis som att ungdomar, fritid, förskolor och skolor inte skulle vara kommunala angelägenheter… Det får mig också att tänka på en parallell – de kommunala biblioteken där invånarna får låna böcker gratis…
Jag vet inte vilken värld Kurt Karlsson och Ola Wesley lever i, men det kanske är en sådan verklighetsuppfattning man måste ha för att bli sverigedemokrat.
Alla andra ledamöter tyckte att Åsa Olins (V) motion var bra och röstade för den. Fast inte välfärdspartiet (förutom sverigedemokraterna då).
Morgan Larsson (VFP) tyckte att beslutsunderlaget var undermåligt eftersom kostnaderna inte var utredda. Fast i beslutsförslaget stod det att kostnaderna skulle utredas, precis som Lena Eckerbom Wendel (M) framförde. Hon sa också att hon förutsatte att verksamheten anpassas efter budget. Och så är det.
Bo Dahlberg (S) sa, och det tycker jag sa det mesta:
”Vi får tillbaka varenda krona som vi satsar på ungarna.”
Synd bara att socialdemokraterna inte tänker så när det gäller förskola och skola…
Adam Frändelid (V) var nöjd med den behandling hans motion om avgiftsfria frukostar i skolan hade fått. Det ska inte införas, men Frändelid hade ju bara begärt en utredning, och den fick han. Därför påpekade mycket riktigt Mats Andersson (C) att motionen inte kunde avslås, som beslutsförslaget lydde, eftersom den utredning som hade begärts faktiskt redan hade genomförts.
Kurt Karlsson (SD) var uppe även i detta ärende. Karlsson var emot avgiftsfria frukostar och sa ungefär:
”Det finns starka skäl till att barn behöver en frukost. … Här har föräldrarna en stor uppgift.”
Det var kanske den djupaste tanken som framfördes av sverigedemokraterna denna kväll. Jag undrar förresten om sverigedemokraterna snart kommer med en motion om att inte bara begränsa talartiden utan också förbjuda meningslösa inlägg. Fast det är klart, då skulle sällan någon sverigedemokrat kunna gå upp i talarstolen…
Lutz Rininsland (V) ställde i en interpellation till kommunstyrelsens ordförande Marie Dahlin (S) frågan:
”Behövs tjänsten eller behövs den inte?”
Utvecklingskontoret i Vänersborgs kommun hade ansökt om pengar till en bostadssamordnare. Ansökan hade emellertid avslagits med motiveringen att detta var en kommunal angelägenhet. Rininsland ansåg att denna tjänst ändå borde skapas i kommunen, med kommunala pengar.
Marie Dahlin menade att det inte fanns några pengar till att anställa någon.
Rininsland uttryckte sin besvikelse. Det här var ingen tjänst vilken som helst och menade att detta även framgick av utvecklingskontorets ansökan. Han menade också att socialdemokraterna i Vänersborg sviker den socialdemokratiska regeringen när Dahlin förnekar den exceptionella situation som råder i Vänersborg.
Eftersom frågan handlade om nyanlända så var Kurt Karlsson (SD) tvungen att säga något. Han menade att alla andra partier, utom sverigedemokraterna då förstås:
”inte ser den berömda elefanten i rummet.”
Och det var väl kvällens näst djupaste kommentar…
Nu kanske det ordnar sig ändå med denna tjänst. Regeringen har, som Rininsland upplyste fullmäktige om, avsatt nya pengar. Så nu kan kommunen lämna in samma ansökan igen.
Det lämnades in nya motioner. Det känns lite som att det just nu väller in en flod av motioner, något som bara brukar hända några månader före ett nytt val.
Jonathan Axelsson (M) presenterade sin och min gemensamma motion om kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring (se ”V och M skriver gemensam motion”). Axelsson passade också på att göra reklam för min blogg, vilket jag tackar för. Och sedan presenterade jag min egenhändigt skrivna motion om Brålanda och tågstoppet (se ”Tågstopp i Brålanda”).
Innan sammanträdet var slut hann också Lutz Rininsland (V) med att ställa två frågor till Marie Dahlin (S). En av frågorna gällde problemen i kommunhuset (med luften etc). Marie Dahlin svarade att hon beundrade personalen som kunde arbeta så bra trots de svåra förhållandena och menade att det var viktigt att personalen skulle ha det så drägligt som möjligt. Vilket är lätt att hålla med om. Dahlin sa att:
”Det får kosta vad det kosta vill.”
Och det kan man också lätt hålla med om. Trots att det inte finns några pengar i budget… Vilket som bekant var Marie Dahlins argument mot att anställa en bostadssamordnare…
Det är väl så att uppstår det akuta behov som är viktiga och måste lösas, så är det bara att plocka fram pengar, på något sätt. Oavsett om det handlar om personalens arbetsmiljö eller en bostadssamordnare.
Sammanträdet avslutades med att ordförande Ljunggren (S) gick igenom alla politiker som hade avsagt sig sina uppdrag. Det var ovanligt många denna kväll. Anmärkningsvärt var att det var många socialdemokrater och att det inte fanns några förslag på vilka som skulle ersätta dessa. Många socialdemokratiska platser kommer därför att vara vakanta (tomma) under en tid.
Kanske är det ändå så att entusiasmen för den förda socialdemokratiska politiken falnar… Även i de egna, innersta leden.
.
PS. Du kan läsa mer om sammanträdet på Vänsterpartiets hemsida.
Fullmäktige på onsdag (28/9)
På onsdag har kommunfullmäktige i Vänersborg sammanträde.
Ledamöterna när säkert förhoppningar om att ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) ska kunna handskas bättre med klubban detta sammanträde än vid det förra – det extra sammanträdet den 13 september då fullmäktige diskuterade inriktningsmål. Den gången slutade det med att ordförande Ljunggren blev så förgrymmad att han avslutade sammanträdet i förtid med ett osedvanligt tungt klubbslag…
Fullmäktige har en hel del ärenden på dagordningen. Som vanligt.
Äntligen rör det på sig ute i Skaven och Öxnered. På onsdag ska fullmäktige godkänna ”Program för Detaljplaner för Skaven och delar av Öxnered”. När programmet är antaget kan sedan arbetet med detaljplaner börja.
Som lekman ser programmet bra ut, men det brukar sådana här program och planer alltid göra. Ibland inser man i efterhand, oftast när någon berörd hör av sig, att det fanns oklarheter, svagheter och kanske till och med rena felaktigheter i planerna. Tyvärr hör sällan någon av sig före det att ärendet behandlas i fullmäktige. Men denna gång kanske det beror på att programmet är bra. Låt oss hoppas det.
Kommunstyrelsen föreslår att kommunfullmäktige ska besluta att kommunens tryckeriverksamhet ska flyttas över från samhällsbyggnadsnämnden till socialnämnden. Moderaterna Gunnar Lidell och Lena Eckerbom Wendel yrkade på återremiss i kommunstyrelsen och lär väl återkomma med samma yrkande på onsdag. Lidell och Eckerbom Wendel menar att man ska utreda om syftet med verksamheten är tryckeriverksamhet eller en arbetsmarknadsåtgärd innan beslut fattas.
Och det ligger nog en del i resonemanget. Men å andra sidan så har kommunen haft sitt tryckeri så länge de flesta av dagens politiker kan minnas, så det är nog inte så mycket att röra i.
Fullmäktige ska också ta ett beslut om att Fyrstads flygplats, Trollhättan-Vänersborgs flygplats, är allmännyttig och därför kan ta emot kommunala bidrag. Det finns inget att erinra mot detta, men det hade varit på sin plats att Gläntegårds (V) och Frändelids (V) motion om en flygplatsutredning hade behandlats före detta ärende.
Kunskapsförbundets Västs (KFV) delårsrapport ska behandlas. KFV har ju som bekant övertagit ansvaret för Trollhättans och Vänersborgs lag- och författningsstadgade skyldigheter och befogenheter gällande gymnasie- och vuxenutbildningar. Det kan förresten vara bra att ha i minnet när man diskuterar Vänersborgs engagemang i Nuntorp…
KFV har det inte speciellt lätt med ekonomin, framför allt är det språkintroduktionen som kostar, men jag tror fortfarande att förbundet har stora möjligheter att få till verksamheterna på ett bra sätt – både ekonomiskt och pedagogiskt. Jag vill i varje fall tro det. Även om jag hör signaler från elever som säger att de varken har lektioner, lärare eller arbetsuppgifter, utan mest går och drar på skolan (Birger Sjöberg). Eller åker hem…
Man ska väl inte sticka under stol med att jag också hör signaler om att inte heller samarbetet mellan Trollhättan och Vänersborg fungerar friktionsfritt.
Det är en hel massa motioner som ska behandlas av fullmäktige på onsdag. Eller som ska framläggas.
Sverigedemokraternas Anders Strand har lagt en motion om att talartiden i fullmäktige ska begränsas. I motionen påstår Strand att långa anföranden:
”oftast handlar om upprepningar och formaliteter.”
Jag vet inte riktigt hur Strand lyssnar från sin plats i salen. Upprepningar och formaliteter har nog inget med anförandets längd att göra. Det finns långa ”bra” tal och det finns korta ”dåliga” tal.
Det blir hur som helst inga begränsningar i talartiden. Kommunallagen tillåter nämligen inte det, såvida inte partierna ingår en frivillig överenskommelse om begränsning. Vänsterpartiet gör inte det, Vänsterpartiet är mot begränsad talartid.
Kommunstyrelsen är i sitt svar positiv till Frändelids (V) motion om utomhusgym i grön miljö. Även om motionen slår in öppna dörrar. Samhällsbyggnadsnämnden är nämligen redan på gång i sin planering att iordningsställa utomhusgym.
Kommunstyrelsen föreslår att kommunfullmäktige ska bifalla Åsa Olins (V) motion om att öppna ett sportotek. Sportotek innebär att kommunen kostnadsfritt ska låna ut sportutrustning till barn och ungdomar samt skolor. Verksamheten ska bedrivas av
kultur- och fritidsnämnden i samverkan med de lokala idrottsföreningarna är det tänkt.
Det tror jag blir bra, att kunna utöva idrott ska inte vara en fråga om hur tjock plånbok en familj har. Det tycker nog hela fullmäktige, utom sverigedemokraterna då som reserverade sig i kommunstyrelsen.
Sedan kommer Adam Frändelid (V) tillbaka med en motion, en motion om avgiftsfri frukost i grundskolan. Barn- och utbildningsnämnden och samhällsbyggnadsnämnden, liksom kommunstyrelsen, vill att fullmäktige avslår motionen.
Alla är överens om att det är viktigt att elever äter frukost, bland annat för skolresultaten, men nämnderna menar att det just nu inte finns pengar för detta. Nämnderna menar också, utifrån erfarenheter från andra kommuner, att det endast är en liten del av eleverna som utnyttjar erbjudandet och att det inte är de som egentligen är målgrupperna som gör det.
Det framförs också att det är vårdnadshavarnas ansvar att se till att deras barn äter frukost. Dessutom är det viktigt att komma ihåg att alla elever som vistas på fritids redan nu erbjuds frukost.
Två motioner läggs fram nu på onsdag. Inte helt oväntat har Adam Frändelid skrivit en ny motion. Denna gång handlar det om att utreda förutsättningarna för att anlägga ytterligare en konstgräsplan inom centralorten. Självklart behövs det fler fotbollsplaner i Vänersborg. Det är inget att snacka om, även om jag tycker att nästa konstgräsplan ska ligga på Hallevi. Sedan skulle man väl kunna uttrycka det som så att Vänersborg ska anlägga så många planer som ekonomin tillåter…
Sedan ska den historiska motionen om kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring läggas fram. Den var alltså historisk därför att motionen är skriven av en vänsterpartist och en moderat, Stefan Kärvling och Jonathan Axelsson. (Se ”V och M skriver gemensam motion”.)
Det blir nog en del frågor och interpellationer också. Lutz Rininsland (V) ska ställa minst en av varje, det vet jag. Några ledamöter ska också av olika skäl lämna sina uppdrag. Det kan t ex vara att man har flyttat till en annan kommun. Eller som en kristdemokrat skriver:
”Jag [är] numer partilös.”
NÄRF: Bo Carlssons (C) överklagan
Vi är många som har väntat med spänning på vad Bo Carlsson (C) skulle skriva i sin överklagan till Förvaltningsrätten. Carlsson begärde ju den 18 juli förlängning av tidsfristen för att få möjlighet att i lugn och ro utveckla sina argument under sommaren. Tiden gick ut i onsdags och kl 17.51 samma dag skickade Carlsson in sin överklagan till Förvaltningsrätten i Göteborg. Således i allra sista stund.
Det gäller kommunfullmäktiges beslut den 22 juni 2016 att inte bevilja Bo Carlsson ansvarsfrihet för sin roll som ordförande i Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) under 2015. Bo Carlsson anser att detta beslut är olagligt.
Bo Carlsson framförde några argument för överklagan i TTELA den 30 juni (se här) och sa då:
”Jag anser att jag har väldigt starka skäl.”
Och vi har nog varit många som har väntat på de ”starka skäl” som Carlsson skulle framföra till Förvaltningsrätten – och som skulle bevisa att fullmäktiges beslut var olagligt. Det har ju faktiskt varit svårt för oss vanliga fullmäktigepolitiker att på egen hand upptäcka dessa ”starka skäl”. Vi har bara kunnat se hur Carlsson har misskött sitt ordförandeuppdrag…
Bo Carlsson framför 6 argument till Förvaltningsrätten:
- Revisorerna tillstyrkte ansvarsfrihet för NÄRF 2015.
- De andra ägarkommunerna, Trollhättans, Färgelandas och Melleruds kommuner, beviljade ansvarsfrihet.
- Vänersborgs kommun beviljade inte ansvarsfrihet till ordförande men till de andra ledamöterna i NÄRF:s direktion (”styrelse”).
- Direktionen tog itu med ekonomin när den fick läget klart för sig.
- Idag är NÄRF i ekonomisk balans.
- Handlingsprogrammet är nu klart för antagande.
Så det här var alltså Bo Carlssons ”starka skäl”…
De två första argumenten kan Förvaltningsrätten direkt bortse ifrån. Carlsson utvecklar inte heller dessa argument på något sätt.
Vänersborgs fullmäktige har enligt Kommunallagen rätt att fatta ett eget, självständigt beslut, oavsett vad revisorerna skriver eller vad andra kommuner tycker. Dessutom var ledamöterna i kommunfullmäktige i Vänersborg, vågar jag påstå, oerhört väl inlästa och insatta i frågorna.
I en dom från Kammarrätten i Sundsvall (2015-07-10, mål nr 1862-14) klargörs vad som gäller:
”När revisionsberättelsen lagts fram för fullmäktige ska fullmäktige ta ställning till revisorernas förslag. Fullmäktige har en exklusiv rätt att besluta i frågan. Fullmäktiges beslut kan bli ett annat än revisorernas förslag.”
Även det tredje argumentet kan Förvaltningsrätten bortse ifrån. Fullmäktige har enligt Kommunallagen rätt att pröva ansvarsfriheten individuellt. Bo Carlsson ”glömmer” också att nämna att vice ordförande i NÄRF, Monica Hanson (S, Trollhättan) tilldelades en varning av Vänersborgs fullmäktige. Det här utvecklades under 
fullmäktigedebatten och handlar helt enkelt om att ordförande har ett särskilt ansvar för verksamheten.
Bo Carlsson är som ordförande ytterst ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet. Det är meningen att ordförande ska vara insatt i verksamheten och vara i regelbunden kontakt med de högre cheferna. Som i sin tur har skyldighet att rapportera till direktionens ordförande. Ordförande är också den som t ex fastställer dagordningen för direktionens sammanträden. Det ska han göra utifrån sina kunskaper om vad som sker inom förbundet och vad som är viktigt och nödvändigt att ta upp. För uppdraget som ordförande har Bo Carlsson för övrigt ett arvode på 51.030 kr om året.
Sedan kan jag inte riktigt förstå varför Bo Carlsson försöker göra andra ”medskyldiga” till förbundets bristande ledning och styrning. Skulle det vara någon ”tröst” för Carlsson om alla andra politiker i direktionen också hade nekats ansvarsfrihet?
Bo Carlsson utvecklar på sätt och vis det här argumentet. Carlsson skriver:
”Kan man bara kritisera ordföranden och inte övriga ledamöter när alla har samma information?”
Och det kan alltså fullmäktige. Dessutom far Carlsson med osanning – alla ledamöter hade inte samma information. Självklart inte, de båda ordförande deltar i möten, har kontakt med de högre cheferna, får telefonsamtal, mail etc kontinuerligt under veckorna.
Carlsson passar här också på att ge moderaterna en känga:
”Ingen anmärkning riktades mot fyra stycken av direktionens ledamöter, däribland Henrik Harlitz som är partikamrat med Gunnar Lidell som drev frågan att inte bevilja ordförande ansvarsfrihet i fullmäktige.”
Carlsson skriver det inte rent ut, men han antyder att frågan om ansvarsfrihet hade partipolitiska undertoner. Men moderaterna har ”bara” 10 mandat i fullmäktige. Fullmäktige hade inte kunnat besluta om att inte bevilja Carlsson ansvarsfrihet om inte också liberalerna, kristdemokraterna, vänsterpartiet, välfärdspartiet och sverigedemokraterna också hade röstat för det.
Eller menar Carlsson att dessa partier inte har något självständig politisk hållning, utan alltid röstar som Gunnar Lidell vill? Hade det varit på det sättet, så hade Carlsson inte varit med och styrt varken Vänersborg eller NÄRF…
När det gäller den 4:e punkten (om ekonomin), så är Bo Carlssons beskrivning helt enkelt inte riktig. NÄRF:s presidium, eller direktionen, tog inte itu med ekonomin när signalerna om ett underskott först kom.
Redan den 9 juni 2015, när delårsrapporten från april 2015 med bokslutsprognos behandlades, slogs det larm om att NÄRF hade gjort ett underskott under årets fyra första månader med 628.000 kr. Dessutom beräknades underskottet för helåret bli 1,5 milj kr. Jag tror inte att det är alltför spekulativt eller konspiratoriskt att anta att Bo Carlsson hade fått kännedom om siffrorna åtminstone några veckor innan de presenterades för direktionen.
På sammanträdet den 9 juni så beslutade faktiskt direktionen, när den för första gången fick reda på det prognosticerade underskottet (1,5 milj kr), om:
”stor återhållsamhet”
Förhoppningsvis visste ekonomichefen och de andra cheferna, och anställda, vad ”stor återhållsamhet” innebar. Det finns dock ingen konkretisering i beslutet på vad detta innebar. Det var inte heller någon som fick ansvar för att verkställa det, kommunicera eller följa upp det. Det är faktiskt så att frågan om återhållsamhet inte behandlades i några av de följande sammanträdena under resten av året.
Den 28 september diskuterades förbundets delårsbokslut och den förväntade bokslutsprognosen, som nu prognosticerade ett underskott på 3 milj kr.
I de förtroendevalda revisorernas yttrande över delårsrapporten sägs klart och tydligt att:
”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”
Vad gjorde då direktionen med Bo Carlsson som ytterst ansvarig? Jo, direktionen fattade beslutet (28 september) att olika saker skulle ”ses över” och att:
”presidiet, tillika utskottet (dvs Bo Carlsson och Monica Hanson; min anm) ska titta närmare på den ekonomiska situationen.”
Det fattades inga beslut om åtgärder eller något annat.
Bo Carlsson skriver till Förvaltningsrätten:
”På det ekonomiska planet tog vi itu med det när vi i direktionen fick läget klart för oss.”
Vilket han alltså inte gjorde… Men Carlsson räknar upp fem åtgärder i sin överklagan som ska visa hans handlingskraft. Som punkt 1 och 2 i denna uppräkning nämner han 
investeringsstopp och anställningsstopp. Vad Bo Carlsson inte nämner för Förvaltningsrätten är att dessa åtgärder vidtogs först den 21 december, drygt en vecka före årsskiftet…
Ur protokollet den 21 december:
”Direktionen beslutade om omedelbart investeringsstopp (utöver, det inom ordinarie verksamhet, nödvändiga säkerhetsmateriel). Direktionen beslutade om omedelbart anställningsstopp (vikarier, för att få hel styrka, får anställas).”
Åtgärderna var också, som synes, behäftade med vissa undantag…
Det tycks för mig som Bo Carlsson helt kallt försöker vilseleda Förvaltningsrätten i Göteborg…
De andra åtgärderna som enligt Carlssons överklagan vidtogs, ”översyn av våra försäkringar”, ”konsulthjälp, data” och ”konsulthjälp, löner och administration”, var av mindre ekonomisk betydelse. Dessutom hittar jag inte dessa åtgärder i något protokoll…
Carlsson skriver också att idag är NÄRF i ekonomisk balans (punkt 5). Nu handlade ju ansvarsfriheten om 2015 och inte om 2016… För att uppnå ekonomisk balans för 2016 har NÄRF höjt medlemsavgiften för medlemskommunerna, dvs skattebetalarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud. De bidrar alltså med mer pengar till NÄRF i år än förra året. Den höjda medlemsavgiften innebär för NÄRF en inkomstförstärkning med 2,033 milj kr. Och det är 
ju ett bekvämt sätt att få ordning på ekonomin…
Detta nämner inte Bo Carlsson till Förvaltningsrätten. Av någon anledning…
Och som sista argument till Förvaltningsrätten anför Carlsson att handlingsprogrammet är klart för antagande. Nu ja, men ansvarsfriheten handlade om 2015 och inte 2016.
Det är lag på att ett handlingsprogram ska finnas – ”Lag (2003:778) om skydd mot olyckor.” Det har tagit några år för NÄRF att utarbeta och anta ett sådant här handlingsprogram. Men visst, det är väl bra att det nu, 2016, har antagits.
Det var argumenten i Bo Carlssons (C) överklagan till Förvaltningsrätten om varför kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja honom ansvarsfrihet var olagligt. Och jag kan väl tycka att Carlssons argumentation är lite tunn, förutom att den är vilseledande och inte helt i överensstämmelse med sanningen. Carlsson har ju haft ganska lång tid på sig att formulera överklagandet.
Till sist ser jag att två av de argument som Bo Carlsson framförde i TTELA den 30 juni (se här) inte finns med till Förvaltningsrätten. I TTELA stod det:
”Han påpekar att det finns kriterier för att inte få ansvarsfrihet, att en uppenbart och uppsåtligen ska ha gjort något för att skada verksamheten eller berika sig själv.”
Kanske kan man undra varför Carlsson inte anförde dessa argument. De borde ju ur Carlssons synpunkt sett vara ganska tunga.
Nu tror jag inte att Förvaltningsrätten studerar de sakskäl som Bo Carlsson anger i sitt överklagande. Min erfarenhet av Förvaltningsrätten i sådan här frågor (och jag har personlig erfarenhet…) är att den bara tittar på det juridiska, dvs har kommunfullmäktige agerat enligt lagen när den inte beviljade Bo Carlsson ansvarsfrihet.
Och det har Vänersborgs kommunfullmäktige gjort… Fullmäktige har agerat helt enligt Kommunallagen.
:
Tidigare bloggar om Bo Carlsson och ansvarsfriheten:
- NÄRF och ansvarsfrihet (1/3), 12 juni
- NÄRF och ansvarsfrihet (2/3), 13 juni
- NÄRF och ansvarsfrihet (3/3), 14 juni
- Avgå Bo Carlsson!, 23 juni
- Bo Carlsson överklagar! (1/2), 30 juni
- Bo Carlsson överklagar! (2/2), 1 juli
- Om ansvarsfrihet – och Bo Carlsson, 3 juli
- Bo Carlssons överklagan, 22 juli
Kurt Karlssons (SD) överklagan avslås
Kurt Karlsson och de andra sverigedemokraterna i fullmäktige lämnade in en motion till kommunfullmäktiges sammanträde i mars. Den handlade självklart om sverigedemokraternas favoritämne, flyktingar och invandring. Motionen hade rubriken ”Åldersbestämning av ensamkommande”.
Sverigedemokraterna yrkade i motionen att berörd förvaltning skulle genomföra en noggrann åldersutredning, om det fanns en tvekan om de ensamkommandes ålder. Det var en motion som i vanlig ordning andades främlingsfientlighet. De ensamkommande benämndes i Kurt Karlssons anda som ”ynglingar”. Det skrevs också om att hemmen för de ensamkommande var okontrollerbara och drevs i industriell form.
De flesta i fullmäktige betraktade nog motionen som både pinsam och främlingsfientlig. Det gjorde jag också och det gör jag alltjämt.
Motionen ”behandlades” den 23 mars.
Fullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) beslutade själv, utan att tillfråga fullmäktige, att motionen inte skulle få tas upp till behandling.
Ordförande Lars-Göran Ljunggren:
”… [motionen] kommer inte att få föredras. Skälet är att detta är utanför kommunens kompetensområde. Och därför så läggs den åt sidan.”
Kurt Karlsson överklagade (begärde laglighetsprövning) Ljunggrens beslut till Förvaltningsrätten i Göteborg. Vilket Karlsson framförde redan under sammanträdet för övrigt. Karlsson ville naturligtvis, förutsätter jag, att motionen skulle behandlas som alla andra motioner, dvs att Karlsson skulle få föredra motionen för fullmäktige och att motionen sedan skulle remitteras till berörda nämnder.
Nu har domen från Förvaltningsrätten kommit:
”Förvaltningsrätten avvisar överklagandet.”
Kurt Karlssons förlorade alltså.
Skälen för Förvaltningsrättens dom är intressanta.
Förvaltningsrätten utgår framför allt från Kommunallagens 5 Kap 45 §:
”Ordföranden får vägra att lägga fram ett förslag till beslut, om ordföranden anser att förslaget skulle leda till ett beslut som strider mot lag eller annan författning. Fullmäktige får dock besluta att förslaget ändå skall läggas fram.”
Rätten menar först att ordförande faktiskt får vägra att lägga fram förslag, om ordförande anser att de strider mot t ex en lag. Och så står det ju faktiskt i den första meningen.
Men sedan då…?
”Fullmäktige får dock besluta att förslaget ändå skall läggas fram.”
Fullmäktige kan alltså rösta ner ordförande, dvs en ledamot kan begära att frågan ställs under proposition. Det säger paragrafens andra mening. Och det är mycket tydligt skrivet i lagen.
Ordförande Ljunggren ställde aldrig frågan till fullmäktige om motionen ändå skulle få behandlas. Och vad säger Förvaltningsrätten om det? Var inte det ett ”brott” mot Kommunallagen?
Förvaltningsrätten skriver:
”Av de protokollsutdrag som finns i målet framgår inte att han (Kurt Karlsson; min anm) har yrkat att motionen ändå skulle behandlas. Det framgår inte heller att han skulle ha begärt ordet och inte ha fått det.”
Vänersborgs kommun skriver bara beslutsprotokoll. Därför är protokollen mycket knapphändiga när det gäller vad som sägs och diskuteras. Så här står det i protokollet om behandlingen av Karlssons motion:
”Ordföranden beslutar att motionen inte ska tas upp till behandling i Kommunfullmäktige med hänvisning till att frågan är en statlig angelägenhet och ligger utanför den kommunala kompetensen.”
Kurt Karlsson begärde ordet. Det framgår av ljudinspelningen från sammanträdet. Det hörs dock inte vad Karlsson säger, Karlsson har nämligen en ovana att ibland prata från sin plats i sessionssalen utan att sätta på mikrofonen. Men man förstår det genom att ordförande Ljunggren säger:
”Då måste det vara en ordningsfråga du ställer nu.”
Kurt Karlsson begärde alltså ordet, även om det inte framgår av protokollet. Här har Förvaltningsrätten fel. Fast det kunde rätten naturligtvis inte veta. Rätten har inte lyssnat på ljudinspelningen.
Kurt Karlsson får alltså ordet, men ordförande gör ”ordet” till en ordningsfråga. Och här har jag en känsla av att ordförande gör fel. Kommunallagen ger faktiskt Karlsson rätt att lägga ett yrkande om att fullmäktige ska rösta om motionen ska behandlas. Men yrkanden kan man inte framföra i en ordningsfråga.
När Kurt Karlsson får ordet, i ordningsfrågan, så sätter han faktiskt på mikrofonen. Karlsson berättar att i Sollefteå så har kommunen gjort ”åldersbestämningar” och så avslutar han med:
”Det här är fel och det kommer jag att klaga på.”
Kurt Karlsson fråntogs alltså, så vitt jag kan bedöma, rätten att lägga det yrkande som Förvaltningsrätten efterlyser i och med att ordförande ”gjorde om” hans begäran att få ordet till en ordningsfråga. Ett slags moment 22.
Och i och med att inget yrkande fanns, så skriver Förvaltningsrätten vidare i sin motivering till domen:
”Detta innebär att det saknas ett fullmäktigebeslut som är möjligt att överklaga. Det finns endast ett ordförandebeslut som inte är möjligt att överklaga.”
Och igen, Kurt Karlsson fick dels inte lägga fram något yrkande för ordförande och dels så antecknas inte sådana här diskussioner, och t ex vem som begär ordet, i protokollet.
Och på denna grund dömer Förvaltningsrätten till Kurt Karlssons nackdel:
”Vad Kurt Karlsson har anfört visar därmed inte att beslutet är överklagbart… Överklagandet ska därför avvisas.”
Kurt Karlssons överklagande avvisas alltså av Förvaltningsrätten av formella skäl och inte av att ämnet för motionen låg utanför kommunens kompetensområde.
Kanske Kurt Karlsson (SD) kan dra lärdom av Förvaltningsrättens dom, t ex att han alltid ska sätta på mikrofonen när han pratar från sin plats i sessionssalen… Och att han också bör vara fullständigare i sin skrivning till Förvaltningsrätten när han överklagar.
Kan kommunen lära sig något då? Ja, kanske att det inte alltid är så bra med att protokollen enbart är beslutsprotokoll…
För övrigt har jag inga som helst sympatier för innehållet i sverigedemokraten Kurt Karlssons mfl motion, eller för Kurt Karlssons och sverigedemokraternas åsikter överhuvudtaget. (Det tror jag att alla politiskt intresserade vet.) Men jag anser å andra sidan att det ska finnas tydliga och klara regler för hur ett sammanträde ska och får genomföras och min känsla här är att Kommunallagen inte har följts till punkt och pricka.
Om ansvarsfrihet – och Bo Carlsson
Den 30 juni uttalade sig som bekant Bo Carlsson (C) i TTELA (se här) om kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja honom ansvarsfrihet. Jag har i två bloggar analyserat och kommenterat de, som Bo Carlsson själv säger, ”starka skäl” som han anför för att överklaga beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg. (Se ”Bo Carlsson överklagar! (1/2)” och ”Bo Carlsson överklagar! (2/2)”.)
Bo Carlssons skäl var inte speciellt starka… Han griper efter minsta lilla halmstrå i sin iver att hitta skäl och argument för att 28 ledamöter i Vänersborgs kommunfullmäktige hade fel när de beslutade att inte bevilja honom ansvarsfrihet.
Det finns emellertid ett skäl som jag tycker att det finns anledning att titta lite extra på.
I TTELA stod det:
”Han (Bo Carlsson; min anm) påpekar att det finns kriterier för att inte få ansvarsfrihet, att en uppenbart och uppsåtligen ska ha gjort något för att skada verksamheten eller berika sig själv.
– Det finns inget sådant i det här fallet, och jag anser att jag har väldigt starka skäl att överklaga beslutet.”
Det finns inte några kriterier i kommunallagen för att inte få ansvarsfrihet. Det är viktigt att slå fast. Det finns inte heller någon skrivning om uppsåt. Detsamma är det med att ”berika sig själv”. I förarbetena till kommunallagen nämns inte heller några av dessa saker.
Men, som jag skrev i fredags (se ”Bo Carlsson överklagar! (2/2)”), så står det följande i förarbetena till kommunallagen om att ”skada verksamheten”:
”Vägrad ansvarsfrihet förutsätter i regel att det som läggs den förtroendevalde till last har medfört en i någon mening ekonomisk skada för kommunen.”
Och på ett annat ställe:
”Enligt rättspraxis … krävs för vägrad ansvarsfrihet att den förtroendevalde agerat på ett sätt som stört en kommunal förvaltningsuppgift eller åstadkommit ekonomisk skada för kommunen eller landstinget.”
I förarbetena talas det således en del om ekonomisk skada, men vad det innebär utvecklas inte. I sådana lägen brukar man titta på hur domstolarna har dömt för att få vägledning. Det gjorde jag också. Men tyvärr… Jag hittar inget som är tillämpligt. (Vilket naturligtvis inte betyder att det inte finns några.) De rättsfall jag hittar beskriver situationer där revisorerna avstyrker ansvarsfrihet, men fullmäktigeförsamlingar beviljar ansvarsfrihet. Alltså precis tvärtom mot vad som hände i Vänersborg.
I en dom från Kammarrätten i Sundsvall (2015-07-10, mål nr 1862-14) kastas emellertid lite ljus i frågan. Rätten skriver så här:
”I kommunallagen anges inte på vilka grunder fullmäktige kan vägra ansvarsfrihet.”
Som sagt. Texten i domen fortsätter:
”I förarbetena till kommunallagen anges bl.a. följande angående frågan om ansvarsfrihet. När revisionsberättelsen lagts fram för fullmäktige ska fullmäktige ta ställning till revisorernas förslag. Fullmäktige har en exklusiv rätt att besluta i frågan. Fullmäktiges beslut kan bli ett annat än revisorernas förslag.”
Redan här tycker jag mig se att en överklagan av Bo Carlsson är dömd att misslyckas. ”Fullmäktige har en exklusiv rätt att besluta”… Citatet visar också att det är helt ok att fullmäktige har en annan uppfattning i ansvarsfrågan än revisorerna.
Domen ger också exempel på orsaker som gör att fullmäktige ibland inte följer revisorernas förslag:
”t.ex. fullmäktiges egna iakttagelser och analyser samt resultatet av den kontroll som sker inom ramen för styrelsens och nämndernas berednings- och beslutsprocess.”
I utredningen ”Att granska och pröva ansvar i kommuner och landsting” (SOU 2004:107), som gjordes i samband med en översyn av kommunallagen, får man ytterligare information:
”Kommunallagen anger inte på vilken grund fullmäktige kan vägra ansvarsfrihet. I den juridiska litteraturen anses att revisionsansvaret är ett blandat politiskt – juridiskt ansvar.”
Det kan vara bra att veta att det här inte enbart handlar om juridik…
Dock hänvisar utredningen också till slutsatser från ett rättsfall:
”Slutsatsen av Regeringsrättens dom blir att det faktum att fullmäktiges majoritet inte känner förtroende för en enskild ledamot inte räcker som skäl för vägrad ansvarsfrihet – om denne inte kan påvisas ha stört utförandet av förvaltningsuppgift eller förorsakat (riskerat förorsaka) ekonomisk skada för kommunen. Slutsatsen av Morafallet torde vara att fullmäktige har ett tämligen omfattande utrymme att göra 
lämplighetsbedömningar – så länge de vilar på relevanta omständigheter.”
Det här torde vara det rättsfall som skulle kunna ge Bo Carlsson ett visst hopp i en överklagan… Eller? Ok, ett visst hopp – men kanske ändå inte…
”… fullmäktige har ett tämligen omfattande utrymme att göra lämplighetsbedömningar…”
Och de relevanta omständigheterna fanns med i den motivering som Gunnar Lidell lämnade in (från moderaterna. liberalerna och kristdemokraterna) i samband med behandlingen i fullmäktige, och som jag å Vänsterpartiets vägnar yrkade bifall till:
”Vi konstaterar att NÄRF för verksamhetsåret 2015 redovisar ett förhållandevis stort negativt resultat. I verksamhetsberättelsen saknas beskrivningar av de händelser som lett till eskalerande kostnader. De under 2015 uppenbart ökande problemen med ekonomi och ledning verkar heller inte ha uppmärksammats förrän under hösten 2015. Med detta som grund riktar vi kritik mot ledning och styrning av NÄRF under 2015.
Vi noterar dessutom att revisorerna framför kritik mot direktionen, baserat på att NÄRF ännu ej antagit ett handlingsprogram 2015-2018 i enlighet med lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.”
Det är inte alltid helt lätt i juridikens, enligt många, framför allt juristerna själva, underbara värld… SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) försöker bringa mer klarhet i hur revisorerna tänker, eller bör tänka, när de riktar anmärkning eller avstyrker ansvarsfrihet. Skriften heter ”God revisionssed i kommunal verksamhet 2014” (och kan laddas ner här).
De grunder som revisorerna enligt skriften, och praxis, använder bör väl, tänker jag, också kunna användas av ledamöterna i fullmäktige.
Revisorernas kritik (och därmed politikernas) kan sammanfattas i åtta olika grupper av grunder. Jag tänkte för fullständighetens skull redogöra, relativt kortfattat, för dem i det följande genom att helt enkelt citera broschyren.
- Bristande måluppfyllelse, ohörsamhet till mål och riktlinjer fastlagda av fullmäktige eller i föreskrifter.
Fullmäktiges finansiella och verksamhetsmässiga mål och riktlinjer uppnås inte. Det handlar om väsentliga och uppenbara brister eller avvikelser. - Bristande styrning, ledning, uppföljning och kontroll
Styrelse eller nämnd har uppenbart brustit i sin uppgift att styra, leda, följa upp och kontrollera verksamheten. En verksamhet drivs t.ex. inte på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt, balanskravet uppnås inte eller ignoreras.
Styrelse eller nämnd saknar tillfredsställande system för styrning, ledning, uppföljning och kontroll. Alternativt har styrelse eller nämnd inte använt sina system eller dessa bedöms som otillräckliga.
Styrelse eller nämnd har inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att komma tillrätta med underskott och/eller brister i verksamheten. Det kan handla om för sent insatta, inga eller otillräckliga åtgärder. - Förtroendeskada eller annan immateriell skada
Andra skador än i första hand ekonomiska har konstaterats. Dessa bedöms allvarligt ha skadat kommunens förtroende hos medborgarna och/eller har reell betydelse för kommunens verksamhet. - Ekonomisk skada
Betydande ekonomisk skada har uppkommit eller uppenbar risk för sådan skada föreligger genom att ansvarig(-a) person(-er) har varit oaktsam(-ma) eller agerat avsiktligt. Tillgångar kan ha förkommit eller skadats. Det kan t.ex. handla om oaktsam hantering av eller bristande hushållning med medel, tecknande av ofördelaktiga avtal etc. - Obehörigt beslutsfattande
Styrelsen eller nämnd har fattat beslut utan att det finns stöd för detta i styrelsens eller nämndens uppdrag eller i delegationen från fullmäktige. - Icke lagenlig verksamhet, brottslig gärning
- Otillräcklig beredning av ärenden
Fullmäktige har blivit vilseledda genom bristande underlag i beredningen, vilket har lett till mycket olämpliga eller felaktiga beslut eller resultat. Ett exempel på detta kan vara otillräcklig beredning av budgeten. Det kan även röra sig om bristande insyn i beslutsärenden genom att beredningen sköts informellt och inte formaliseras. - Ej rättvisande redovisning
Kommunens redovisning av verksamhet och/eller ekonomi är oriktig eller ofullständig eller har andra uppenbara brister som försvårar styrning, ledning, uppföljning och kontroll.
Årsredovisningen avviker från kommunal redovisningslag och/eller god redovisningssed i kommunal verksamhet. Den ger därmed inte en rättvisande, eller till och med en felaktig, bild av verksamhetens resultat och ekonomiska ställning. Felet/felen är väsentliga och påverkar bilden av kommunens resultat och ekonomiska ställning.
Nu menar jag inte att Bo Carlsson skulle ha brustit på alla dessa punkter, långt därifrån. Tja… Inte på några i varje fall… Men det är uppenbart att styrningen och ledningen av NÄRF under Bo Carlssons (C), och Monica Hansons (S), ledning har haft uppenbara brister. Det syns tydligt att det är på ganska många av revisorernas grunder som det finns mycket i övrigt att önska.
Jag ska avsluta med ytterligare ett citat, från utredningen ovan (SOU 2004:107):
”Erfarenheten visar att i de flesta fall när en förtroendevald inte beviljats ansvarsfrihet tar hon eller han det politiska ansvaret och avgår självmant.”
Så brukar det vara. Hur blir det i Vänersborg? Vad väljer Bo Carlsson?
:
Bloggar om Bo Carlsson och ansvarsfriheten:
- NÄRF och ansvarsfrihet (1/3), 12 juni
- NÄRF och ansvarsfrihet (2/3), 13 juni
- NÄRF och ansvarsfrihet (3/3), 14 juni
- Avgå Bo Carlsson!, 23 juni
- Bo Carlsson överklagar! (1/2), 30 juni
- Bo Carlsson överklagar! (2/2), 1 juli
Bo Carlsson överklagar! (2/2)
Bo Carlsson (C) tänker alltså, enligt TTELA (se här), överklaga kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja honom ansvarsfrihet i sitt uppdrag som ordförande i Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) år 2015.
Bo Carlsson säger till TTELA:
”Jag anser att jag har väldigt starka skäl.”
Bo Carlsson anger i TTELA-artikeln 8 skäl:
- Politikerna fick inte kännedom om de ekonomiska problemen förrän på hösten 2015.
- Politikerna har vidtagit de åtgärder man kan begära.
- NÄRF är i ekonomisk balans just nu.
- Om ordförande inte beviljas ansvarsfrihet så borde ingen annan i direktionen heller beviljas det.
- Det har inte funnits något uppsåt att skada verksamheten.
- Det har inte funnits något uppsåt att berika sig själv.
- Trollhättan och Mellerud har beviljat ansvarsfrihet.
- Det finns en dold agenda, det är ett politiskt spel.
Jag går igenom listan punkt för punkt.
1. Politikerna fick inte kännedom om de ekonomiska problemen förrän på hösten 2015.
När jag bläddrar i protokollen från direktionens sammanträden 2015 ser jag att redan den 9 juni, när delårsrapporten från april 2015 med bokslutsprognos behandlas, slås det larm om att NÄRF hade gjort ett underskott under årets fyra första månader med 628.000 kr. Dessutom beräknades underskottet för helåret bli 1,5 milj kr. Jag tror inte att det är alltför spekulativt eller konspiratoriskt att anta att NÄRF:s presidium hade fått kännedom om siffrorna åtminstone några veckor innan det presenterades för direktionen.
Så när Bo Carlsson säger till TTELA (30 juni 2016) att:
”Det stämmer att det var ekonomiska problem, men det kom inte till vår kännedom förrän på hösten.”
Så är det inte korrekt information till vänersborgarna…
Vid direktionens sammanträde den 24 augusti sades inget om det ekonomiska läget. Den 28 september däremot presenterade förbundets ekonomichef en rapport om NÄRF:s situation. Hon berättade att resultatet för januari-augusti visade på ett underskott om 2,447 milj kr och att prognosen för helåret var ett underskott på 3 milj kr.
Till TTELA den 24 juni 2016 sa Bo Carlsson:
”Att underskotten i ekonomin uppmärksammades sent menar han beror på att den förre räddningschefen inte gav korrekt information till politikerna.”
Förbundschefen gjorde sitt sista sammanträde med direktionen den 24 augusti. Sedan blev han i praktiken avskedad. Förbundschefen fick, som det hette, ”arbeta” hemifrån, dvs inte alls. Han hade inga större möjligheter att informera någon om något – förbundschefen blev ju knappast själv informerad…
Slutsats: Bo Carlsson talar inte sanning på den här punkten. Han blev informerad om det ekonomiska läget så fort som det uppdagades. Det känns inte heller särskilt moraliskt riktigt att lägga skulden på den förre förbundschefen. Menar Carlsson att förbundschefen duperade politikerna?
2. Politikerna har vidtagit de åtgärder man kan begära.
På sammanträdet den 9 juni så beslutade faktiskt direktionen, när den för första gången fick reda på det prognosticerade underskottet (1,5 milj kr, se ovan), om:
”stor återhållsamhet”
Man kan undra hur direktionen, med Bo Carlsson som ordförande, kunde fatta detta beslut när de ekonomiska problemen, enligt Carlssons egen utsago, inte kom till politikernas kännedom förrän på hösten…
Förhoppningsvis visste ekonomichefen och de andra cheferna, och anställda, vad ”stor återhållsamhet” innebar. Jag kan dock inte se att någon konkretisering på vad detta innebar gjordes på sammanträdet. I protokollet framgår inte heller att någon fick ansvar för att verkställa beslutet, kommunicera eller följa upp det. Det är faktiskt så att frågan om återhållsamhet inte behandlades i några av de följande sammanträdena under året.
På samma sammanträde (9 juni) bestämdes att:
”Förbundet kommer att göra månadsvisa uppföljningar för att följa utvecklingen av årets budget.”
Det kom ingen månadsuppföljning ens på nästkommande möte den 24 augusti… Och som jag ser det, så ligger ansvaret för detta, liksom på dagordningens utformande, helt och hållet på ordförande.
Den 28 september diskuterades förbundets delårsbokslut och den förväntade bokslutsprognosen (underskott på 3 milj kr, se ovan).
I de förtroendevalda revisorernas yttrande över delårsrapporten sägs klart och tydligt att:
”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”
Vad gjorde då direktionen med Bo Carlsson som ytterst ansvarig. Jo, direktionen fattade beslutet (28 september) att olika saker skulle ”ses över” och att:
”presidiet, tillika utskottet (dvs Bo Carlsson och Monica Hanson; min anm) ska titta närmare på den ekonomiska situationen.”
Det fattades inga beslut om åtgärder eller något annat. Antagligen därför att presidiet inte hade förberett frågan ordentligt eller gett direktiv till någon i förvaltningen att bereda eller utreda detta.
Trots NÄRF:s prekära ekonomiska läge hade presidiet inget sammanträde i oktober. Den 20 november däremot möttes direktionen. Då var det drygt en månad kvar av året… Direktionen beslutade om inköpsstopp för sådant som inte krävdes för den normala verksamheten. Det fanns ingen definition på vad som menades med ”normal verksamhet”. Även eventuell kompetensutbildning ställdes in.
Den 11 december, mötena kom tätare nu, vidtogs inga åtgärder mot det stundande underskottet. Knappt tre veckor innan år 2015 var till ända beslutade direktionen istället att:
”ta fram en konsekvens-/riskanalys gällande av direktionen föreslagna åtgärder.”
TTELA skrev i gårdagens tidning:
”Bo Carlsson menar att de tog till många medel för att lösa situationen efter att de ekonomiska bekymren blev klarlagda. Man införde bland annat investerings- och anställningsstopp, och började utreda vilka tjänster man kunde sluta att köpa från Trollhättan och Vänersborg.”
Det stämmer till viss del… Den 21 december, drygt en vecka före årsskiftet, beslutade NÄRF faktiskt om investeringsstopp och anställningsstopp – med vissa restriktioner.
”Direktionen beslutade om omedelbart investeringsstopp (utöver, det inom ordinarie verksamhet, nödvändiga säkerhetsmateriel). Direktionen beslutade om omedelbart anställningsstopp (vikarier, för att få hel styrka, får anställas).”
Detta beslutades alltså så sent som den 21 december! Och det var naturligtvis alldeles för sent.
Slutsats: Politikerna med ordförande Bo Carlsson som ytterst ansvarig vidtog inte de åtgärder man kan begära och som revisorerna krävde. De åtgärder som vidtogs var inte heller tillräckligt kraftfulla och de sattes framför allt in alldeles för sent. Det verkar helt enkelt inte som NÄRF tog det prognostiserade underskottet på allvar. 
3. NÄRF är i ekonomisk balans just nu.
Bo Carlsson framför som ”förmildrande omständighet” för den bristande ledningen och styrningen för år 2015 att det är ekonomisk balans just nu – 2016…
”Men vi verkar vara i balans redan nu.”
Med tanke på Bo Carlssons ”kontroll” av den ekonomiska utvecklingen under förra året, så finns det väl anledning att tvivla på Carlssons utsaga även för 2016… Och läsarna noterar nog också att Bo Carlsson själv tycks ha sina tvivel – ”verkar vara”…
NÄRF har höjt medlemsavgiften för 2016 för medlemskommunerna – skattebetalarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud bidrar alltså med mer pengar till NÄRF i år än förra året. Den höjda medlemsavgiften innebär en inkomstförstärkning för år 2016 med 2,033 milj kr. Och det är ju ett bekvämt sätt att få ordning på ekonomin…
Slutsats: Argumentet har ingen bäring på år 2015.
4. Om ordförande inte beviljas ansvarsfrihet så borde ingen annan i direktionen heller beviljas det.
Det här argumentet känns lite naivt… ”Varför säger du till just mig? Han gjorde ju också så…”
Bo Carlsson är som ordförande ytterst ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet. Det är meningen att ordförande ska vara insatt i verksamheten och vara i regelbunden kontakt med de högre cheferna. Som i sin tur har skyldighet att rapporterna till direktionens ordförande. Ordförande är också den som t ex fastställer dagordningen för sammanträdena. Det ska han göra utifrån sina kunskaper om vad som sker inom förbundet och vad som är viktigt och nödvändigt att ta upp.
För uppdraget som ordförande har Bo Carlsson ett arvode på 51.030 kr om året.
Sedan kan jag inte riktigt förstå varför Bo Carlsson försöker göra andra ”medskyldiga” till förbundets bristande ledning och styrning. Skulle det vara någon ”tröst” för Carlsson om alla andra politiker i direktionen också hade nekats ansvarsfrihet….?
Slutsats: Bo Carlsson är som ordförande ytterst ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet.
5. Det har inte funnits något uppsåt att skada verksamheten.
Nej, här kan jag hålla med Bo Carlsson. Men det är det inte heller någon som har påstått.
Bo Carlsson menar antagligen med detta påstående, och nästa (punkt 6), att uppsåt måste finnas (som rekvisit) för att en politiker inte ska beviljas ansvarsfrihet. Carlsson menar, tror jag, att kommunfullmäktige har begått ett formellt fel och att beslutet om att inte bevilja ansvarsfrihet därmed är olagligt.
Här har Bo Carlsson både fel och mindre fel… Det står inget om ”uppsåt” i kommunallagen – och inte heller i förarbetena.
När det gäller att ”skada verksamheten” så står det inte något om detta heller i kommunallagen, men i förarbetena står det däremot:
”Vägrad ansvarsfrihet förutsätter i regel att det som läggs den förtroendevalde till last har medfört en i någon mening ekonomisk skada för kommunen.”
Och på ett annat ställe:
”Enligt rättspraxis … krävs för vägrad ansvarsfrihet att den förtroendevalde agerat på ett sätt som stört en kommunal förvaltningsuppgift eller åstadkommit ekonomisk skada för kommunen eller landstinget.”
Som jag ser det var det framför allt Bo Carlssons ansvar att NÄRF gick med ett ekonomiskt underskott år 2015 (som jag har redogjort för ovan). På det sättet har Carlssons agerande naturligtvis medfört ”en i någon mening ekonomisk skada” för Vänersborg och de andra medlemskommunerna.
Bo Carlssons agerande har också, fortfarande som jag ser det (se ”Bo Carlsson överklagar! (1/2)”), genom bristande ledning och styrning ”stört en kommunal förvaltningsuppgift”.
För övrigt tycks rättsläget vara något oklart, det står ”i regel” och ”rättspraxis”. (Jag ska under helgen se om jag kan hitta mer information om detta.)
Slutsats: Det här skälet är det enda av de skäl som Bo Carlsson anför som det, enligt min 
mening, kan ”ligga något i”. Även om jag inte tror att Carlsson har eller kommer att få rätt.
6. Det har inte funnits något uppsåt att berika sig själv.
Bo Carlsson menar att det här måste finnas med för att någon ska kunna nekas ansvarsfrihet. Precis på samma sätt som den föregående punkten.
Här har Bo Carlsson fel. Det står inget om att ”berika sig själv” i varken kommunallagen eller förarbetena.
För övrigt var det nog fler än jag som ”hoppade till” när Carlsson i TTELA i samband med att han nämnde det här med att skada verksamheten och berika sig själv fortsatte:
”Det finns inget sådant i det här fallet.”
Ungefär som att det fanns sådana här skäl i andra fall…
Det tycks mig också vara något beklämmande att Bo Carlsson själv röstade för att inte politikerna i barn- och ungdomsnämnden skulle beviljas ansvarsfrihet år 2010 för bygget av arenan. Utan att då ta hänsyn till om någon hade uppsåt att skada verksamheten eller berika sig själv…
Slutsats: Detta är inget skäl som Carlsson kan anföra i en laglighetsprövning.
7. Trollhättan och Mellerud har beviljat ansvarsfrihet.
Det är sant. Å andra sidan är jag inte riktigt säker på hur insatta alla ledamöter i de andra kommunerna har varit i det som hänt på NÄRF under 2015. Det är inte helt lätt och det tar tid att sätta sig in i alla protokoll, handlingar, revisorsrapporter osv. Det kanske hade blivit ett annorlunda utfall om dessa kommuner hade behandlat frågan efter Vänersborg…
8. Det finns en dold agenda, det är ett politiskt spel.
Den här punkten skrev jag om i gårdagens blogg – se ”Bo Carlsson överklagar! (1/2)”.
Framtid
Sannolikheten för att Förvaltningsrätten i Göteborg i sin laglighetsprövning ska komma fram till att fullmäktiges beslut var olagligt är låg. Bo Carlsson har nämligen inga starka skäl, möjligtvis ett som kanske går att åberopa.
För några år sedan (närmare bestämt år 2010) när Förvaltningsrätten dömde i ett annat fall angående ansvarsfrihet i Vänersborg, så tittade Förvaltningsrätten inte ens på sakskälen. Rätten tittade inte heller på om verksamheten hade ”skadats”.
Förvaltningsrätten i Göteborg skrev i sitt domslut:
“Det ankommer inte på förvaltningsrätten att vid en laglighetsprövning bedöma de bakomliggande orsakernas svårighetsgrad eller varje ledamots/ersättares ansvar för att rådande situation med icke beviljad ansvarsfrihet har uppstått.”
Det betydde att Förvaltningsrätten ansåg att kommunfullmäktige kunde besluta som det ville.
Bo Carlsson (C) bör enligt min mening ta konsekvenserna av fullmäktiges beslut. De 28 fullmäktigeledamöter visade genom sitt ställningstagande helt enkelt att de saknade förtroende för Carlssons sätt att leda och styra NÄRF.
I Kommunallagens 4 kap 10 § står det:
”Fullmäktige får återkalla uppdraget för en förtroendevald som valts av fullmäktige, om den förtroendevalde
1. har vägrats ansvarsfrihet”
Jag tycker att det rycker allt närmare en sådan åtgärd från kommunfullmäktige. I synnerhet därför att Bo Carlsson uppenbarligen inte förstår vad det innebär att kommunfullmäktige inte beviljar ansvarsfrihet. Man får känslan att Carlsson anser sig stå över den folkvalda församlingens beslut. Tycker kommunfullmäktige inte som Carlsson, så är det fel på kommunfullmäktige och inte han själv.
Med den synen på kommunfullmäktige och demokratin ser jag inte att Bo Carlsson ens kan sitta kvar som kommunstyrelsens 2:e vice ordförande.
Bo Carlsson överklagar! (1/2)
På midsommarafton hade TTELA en artikel om kommunfullmäktiges beslut att inte bevilja Bo Carlsson (C) ansvarsfrihet som ordförande för NÄRF (Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund) för år 2015.
I artikeln framgick att Bo Carlsson inte hade några kommentarer till beslutet:
”Jag har inga större kommentarer eftersom jag inte har sett protokollet än. När jag har sett det kan jag säga mycket mer.”
Nu har Carlsson tydligen läst protokollet. Vad han nu har fått reda på som han inte visste förut… Vänersborgs kommun skriver ju så kallade beslutsprotokoll, så protokollen tar bara upp ”formalia” – vad som yrkades, beslutets lydelse, voteringsresultatet och motiveringen till beslutet. Inget som inte Bo Carlsson visste innan med andra ord.
Men nu har antagligen Bo Carlsson haft några dagar på sig att tänka igenom beslutet och följderna av det. Och kommit till slutsatsen att han ska överklaga beslutet till Förvaltningsrätten i Göteborg. I varje fall enligt dagens TTELA. (Se ”Överklagar beslutet om ansvarsfrihet”). Carlsson har dock inte överklagat än, han håller på att förbereda en överklagan.
Bo Carlsson säger till TTELA:
”Jag anser att jag har väldigt starka skäl.”
I denna blogg ska jag bara ta upp ett av de skäl som Bo Carlsson anför:
”jag tror att man vill uppnå något på det politiska planet.”
De andra skälen tänkte jag ta upp mer i detalj i en kommande blogg.
Bo Carlsson (C) menar tydligen att de 28 ledamöterna i fullmäktige (mot 21) som röstade för att inte bevilja ansvarsfrihet bedriver något slags politiskt spel – att det inte är några fakta eller sakförhållanden som ligger bakom beslutet, att det helt enkelt handlar om ren och skär illvilja.
Jag vänder mig starkt mot detta. Det är nästan ett slags förtal. Bo Carlsson menar uppenbarligen att fullmäktige inte ser till sakskäl och fakta när det fattar beslut. Och det är enligt min mening inte bara att underskatta, utan också att nedvärdera Vänersborgs högsta beslutande organ.
Och vad skulle anledningen till detta politiska spel vara? Vad är det fullmäktige enligt Carlsson skulle vilja uppnå ”på det politiska planet”? Och varför menar Carlsson att det just skulle vara han själv som är föremål för detta politiska spel?
Det kanske är så att ”på sig själv känner man andra”? Bo Carlsson har ju varit med i politiken länge och dessutom i stort sett alltid fått äran att bära nycklarna till kommunhusets alla vrår, och garderober. Carlsson känner till det politiska spelet med alla dess ränker, intriger och rävspel kanske bättre än någon annan, fortfarande aktiv, politiker i kommunen. Ja, det skulle vara i konkurrens med Lars-Göran Ljunggren (S) då… Menar Bo Carlsson att det hör till vanligheterna att det pågår ett politiskt spel vid sidan av fakta och sakskäl? (Precis som år 2010? Se här.)
Eller är det just Gunnar Lidell (M) som Bo Carlsson menar – Lidell som formulerade och lade fram yrkandet om att inte bevilja Carlsson ansvarsfrihet?
Eller menade Bo Carlsson undertecknad som hade två långa anföranden i fullmäktige om varför Vänsterpartiet inte ansåg att Carlsson borde få ansvarsfrihet?
Jag har i ett antal bloggar redogjort för vad som hände i NÄRF under 2015. I fullmäktige i förra veckan gjorde jag en noggrann genomgång av orsakerna till mitt och Vänsterpartiets ställningstagande. För att läsarna av denna blogg själva ska kunna bilda sig en uppfattning om varför Vänsterpartiet kom till sin slutsats, så publicerar jag därför mina anföranden. (Enligt mitt manuskript. Det kan hända att jag inte hela tiden följde det till punkt och pricka från talarstolen.)
Avgör själv: Var kommunfullmäktiges beslut ett politiskt rävspel eller grundade det sig på fakta?
===
Anförande 1
Huvudpersonen idag är tyvärr jävig. Bo Carlsson får inte delta i debatten. Jag beklagar det. Det hade varit intressant att höra Bo Carlsson besvara frågor och försvara sig mot kritik.
För egen del har jag i tre bloggar sammanfattat argument till varför jag yrkar bifall till Gunnar Lidells yrkande att inte bevilja ordförande Bo Carlsson ansvarsfrihet och vice ordförande Monica Hanson ansvarsfrihet med anmärkning, medan övriga ledamöter beviljas ansvarsfrihet.
En viktig anledning till att jag publicerade bloggarna i god tid före dagens sammanträde var att jag ville ge någon i de styrande partierna chansen att läsa in sig och förbereda svar och inlägg inför dagens debatt just för att Bo Carlsson inte får delta.
NÄRF:s ordförande Bo Carlsson hade dock möjlighet att uttala sig i TTELA förra veckan. Då sa Bo Carlsson:
”Man använder det här vapnet i fel läge. Jag ser det som en ren obstruktion, det har blivet ett politiskt slagträ.”
Och det säger Bo Carlsson av alla. Samme Bo Carlsson som röstade för att inte ge en vänsterpartist ansvarsfrihet för arenabygget en gång i tiden trots att ledamoten hade röstat nej till arenan både i fullmäktige och i barn- och ungdomsnämnden…
Jag skulle också vilja påminna fullmäktigeledamöterna och lyssnarna att på det förra fullmäktigesammanträdet diskuterades ansvarsfrihet för Kunskapsförbundets presidium. Då argumenterade och röstade bland annat undertecknad för att de skulle få det.
Det visar väl tydligt att det för Vänsterpartiet inte handlar om obstruktion och politiska slagträn. Det här handlar om ett förbund som har misskötts. Det vore tvärtom en handling av obstruktion och politiskt slagträ om Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S) istället beviljades ansvarsfrihet.
Revisorerna har granskat NÄRF:s verksamhet år 2015 vid ett par tillfällen och stundtals har en mycket allvarlig kritik förts fram. En del av den här kritiken har emellertid ”försvunnit” i den revisionsberättelse, ”Revisionsberättelse för år 2015”, som revisorerna har utarbetat och som dagens kommunfullmäktige har som underlag.
Denna revisionsberättelse är förvånansvärt kort, endast 14 rader. Revisorerna skriver:
”Årsredovisningen är i allt väsentligt rättvisande. Den är upprättad enligt kommunal redovisningslag, god redovisningssed.”
De 14 raderna avslutas med:
”Vi tillstyrker att årsredovisningen godkänns. Vi har inte funnit skäl för anmärkning. Vi tillstyrker att förbundsdirektionen beviljas ansvarsfrihet.”
Med andra ord, det är som vanligt:
“The same procedure as every year.”
Alla ska beviljas ansvarsfrihet…
Det finns trots slutsatserna några kritiska anmärkningar i revisorernas korta utlåtande, och det är också dessa minialliansen hänvisar till i sitt yrkande:
”Vi anser dock att uppföljning och utvärdering av beslutade mål och övriga analyser i årsredovisningen bör förbättras till kommande år.”
Revisorerna skriver också:
”Vi riktar kritik mot förbundsdirektionen som ännu inte har beslutat om ett handlingsprogram 2015-2018 i enlighet med kraven i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.”
Om ledamöterna i fullmäktigeförsamlingarna i NÄRF:s ägarkommuner, dvs Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud, läser endast denna text, dessa 14 rader, så ser det kanske ut som om NÄRF:s direktion och dess presidium i stort sett har gjort ett bra jobb.
Det tycker inte minialliansen, och det tycker inte jag.
För att få veta mer om bakgrunden till de förtroendevalda revisorernas rapport så måste man också läsa rapporten från de professionella revisorerna på PWC, ”Granskning av årsredovisning 2015”. Det är framför allt utifrån denna som de politiska revisorerna har dragit sina slutsatser. Det är ganska anmärkningsvärt att PWC:s rapport inte finns med i underlaget.
PWC skriver angående målen, som de förtroendevalda revisorerna riktade viss kritik mot (som jag nyss läste upp):
”Men vår sammanfattande bedömning är att förvaltningsberättelsens uppföljning och utvärdering av målen och övriga analyser inte är tillräckliga och måste förbättras till kommande år. Rapporteringen (är) inte förenlig med direktionens beslutade verksamhetsmål.”
Det är en betydligt starkare kritik än den som återfinns revisionsberättelsen.
Senare i PWC:s rapport så står det något som fångar mitt intresse:
”Men samtliga brister och synpunkter som vi framfört föregående år kvarstår för 2015.”
Då blir man, i varje fall jag, nyfiken på vad det var för brister och synpunkter som framfördes föregående år. Och döm av min förvåning när jag såg att det i förra årets rapport stod:
”Men samtliga brister och synpunkter som vi framfört föregående år kvarstår för 2014.”
Visst är det märkligt, dels att PWC är tvunget att upprepa kritiken, dels att NÄRF inte gör något åt den. Sedan måste jag säga att det är förvånande, minst sagt, att PWC tvingar den nyfikne att på egen hand leta sig bakåt i arkiven…
Jag gjorde det, jag gick ett par år tillbaka i tiden. Det var viktigt att hitta PWC:s konkreta kritik. Och det gjorde jag. Det fanns en hel del allvarlig kritik…
Men, den tänker jag inte ta upp nu. Det väsentligaste i det här sammanhanget är nämligen att NÄRF under flera år helt enkelt har struntat i PWC:s kritik… Den kritik som revisorerna riktade till NÄRF redan i rapporten för 2013 har alltså fortfarande inte åtgärdats… NÄRF struntar i den, och varför inte revisorerna reagerar på detta i föreliggande rapport är för mig en gåta.
Särskilt med tanke på att revisorerna ju faktiskt reagerade i sitt utlåtande över delårsrapporten förra året. Då skrev revisorerna:
”Delårsrapporten innehåller en redovisning av förbundets mål utifrån verksamhetsplanen och handlingsprogrammet. Graden av måluppfyllelsen varierar och flera mål följs inte upp. Det saknas både mätning, bedömning och rapportering av flera mål.”
Och drar slutsatsen:
”Med hänsyn till bristande rapportering av måluppfyllelsen anser vi att delårsrapporten inte fullt ut uppfyller syftet att ge direktionen och medlemmarna möjlighet att använda den som ett underlag för styrning, ledning och kontroll av verksamheten.”
Det är en mycket allvarlig kritik. Och slutsatsen ligger nära till hands – ledningen på NÄRF tycks mest skriva mål för att de måste, inte för att de ska betyda något, inte för att de ska följas…
Och än mindre för att de ska användas i styrningen och ledningen av förbundet…
Revisorerna kritiserade också att NÄRF inte har beslutat om ett handlingsprogram (det nämnde jag också tidigare, eftersom det finns med i revisorernas kritik).
Det är alltså, som revisorerna skriver, och minialliansen, lag på att ett handlingsprogram ska finnas… Och så finns det inget handlingsprogram på NÄRF…
Och ändå tillstyrker revisorerna att förbundsdirektionen och dess ledning ska beviljas ansvarsfrihet… När direktionen inte följer lagen…
Det finns en tredje punkt som de professionella revisorerna i PWC tar upp i sin granskning, men som de politiska, förtroendevalda revisorerna av någon underlig anledning blundar för helt och hållet i sin revisionsberättelse.
Det gäller den interna kontrollen.
I ”Granskning av årsredovisning 2015” skriver PWC:
”Vi hänvisar till de synpunkter som revisorerna framförde i särskild rapport daterad 2015-05-13 avseende intern kontroll 2014.”
I rapporten från året innan, för 2014, skrev förresten PWC:
”Förbundet har ännu inte genomfört och rapporterat en sammanfattande uppföljning av intern kontroll enligt kontrollplan för 2014.”
Det här med brister i den interna kontrollen är alltså återigen något som PWC har anmärkt på tidigare. Och återigen en hänvisning till ett annat år och ett annat dokument…
I rapporten från den 13 maj 2015 så räknade PWC upp en hel rad förslag till ”förbättringar”. Men eftersom PWC hänvisar till denna särskilda rapport från maj 2015 i sin granskningsrapport av årsredovisningen i april 2016 så måste det självklart betyda att NÄRF inte har följt förslagen till förbättringar… Alltså, återigen ser sig PWC nödgat att upprepa sin kritik.
Det är för övrigt intressant att se hur kritiken angående den interna kontrollen togs upp i direktionen av ordförande Carlsson. Det visar i mångt och mycket inställningen både till revisorer och till sin roll som ansvarig för ledningen och styrningen av förbundet.
Den 24 augusti (2015) skrev Bo Carlsson i ett yttrande (som behandlades på ett möte med direktionen) att den interna kontrollen skulle:
”ses över och förändras i skälig omfattning.”
Man kan väl för övrigt undra över varför Carlsson skriver ”skälig omfattning”.
Sedan tas frågan om internkontrollen inte upp förrän 3,5 månader senare, den 11 december. Och nu finns det egentligen inget att ta upp…
Ur protokollet från direktionens möte:
”Kontrollen har inte påvisat några större brister eller avvikelser.”
Hokus, pokus! Presidiet i NÄRF hade trollat bort kritiken från PWC!
Och ändå, trots detta, tar PWC återigen upp internkontrollen i sin granskning av årsredovisningen för 2015, granskningen som ligger till grund för de politiska revisorerna… Som dock väljer att bortse från den…
Den kritik och de förslag till förbättringar som revisorerna har framfört tar i bästa fall lång tid för NÄRF och direktionen att rätta sig efter. I normalfallet tycks det emellertid som att det överhuvudtaget inte sker. Det gäller både den kritik och de anmärkningar som de förtroendevalda, politiska revisorerna för fram, men också, och framför allt, kritiken från de professionella revisorerna i PWC.
Om man ska göra en kort sammanfattning av hur NÄRF behandlar kritiken från revisorerna, så kan man inte komma till någon annan slutsats än att förbundet högaktningsfullt struntar i vad revisorerna säger.
Och det är oacceptabelt.
Det tycks mig solklart att Bo Carlsson (C) som ordförande i förbundet och ytterst ansvarig inte bör beviljas ansvarsfrihet.
Det är för mig lika solklart att vice ordförande Monica Hanson (S) beviljas ansvarsfrihet med anmärkning på grund av sin passivitet.
Anförande 2
I mitt förra anförande pratade jag om hur NÄRF har struntat i den kritik som de genom åren har fått av revisorerna. NÄRF vägrar helt enkelt att rätta sig efter revisorerna. Och därför styrs och leds inte heller NÄRF på det sätt som det borde.
Nu tänkte jag ta upp den ekonomiska sidan, och även här har Bo Carlsson och Monica Hanson misskött sina ledande och styrande roller som ordförande respektive vice ordförande i förbundet. Monica Hanson främst genom sin till synes totala passivitet.
NÄRF gick med ett underskott på 4,793 miljoner kronor år 2015.
En stor del av underskottet härrör från en post som kallas ”Jämförelsestörande post”. Posten står för de pengar som har betalats ut till den förre förbundschefen. Han fick ju som bekant två ”fallskärmsår” efter avskedet, dvs full lön och full pension i ytterligare två år efter avslutad anställning.
Den utlösta fallskärmen för förbundschefen kostade NÄRF 3.618.000 kr… Resten av underskottet, 1.175.000 kr, kommer från själva verksamheten.
Den ”gamle” förbundschefen, som nu har avskedats, ska alltså få behålla och åtnjuta sin väl tilltagna lön och dessutom samma pensionsförmåner i ytterligare två år. Det enligt det anställningsavtal som Bo Carlsson undertecknade för några år sedan. Förbundschefen får under dessa två år – 3.102.240 kr.
I resultaträkningen, och verksamhetsberättelsen, uppgår summan dock till 3.618.000 kr, dvs ytterligare 515.760 kr. Jag förstår inte vart den här dryga halvmiljonen har tagit vägen? Var fallskärmen av någon anledning ännu högre…?
Det är naturligtvis svårt för en politiker, som dessutom är ”utomstående”, att tränga in ordentligt i de siffror som redovisas i NÄRF:s årsredovisning. Men när det på sidan 7 står följande, så blir man lite lätt tveksam typ:
”Underskottet avseende intäktssidan är hänförlig till den sk ”SAAB intäkten”, vilken förbundet haft kvar i budgetredovisningen även efter att avtalet med SAAB Automobile upphörde.”
En post som hänförde sig till SAAB har alltså hängt med NÄRF i nästan 10 år efter att SAAB har lagts ner. Nästan 10 år!
Hur kan man lita på att alla de andra posterna och siffrorna i årsredovisningen är korrekta?
Den här felaktiga SAAB-posten pekade revisorerna på i sin granskning av delårsrapporten. Då skrev också revisorerna att de hade påpekat denna felaktiga post under tidigare år… Utan att det hade blivit ändrat naturligtvis… För – vem på NÄRF bryr sig om revisorer?
Det är följaktligen ett ytterligare tecken på att ledningen i NÄRF går sin egen väg och struntar i revisorernas kritik.
Även om det inte står så i årsredovisningen, så torde resten av budgetunderskottet i praktiken bero på att ett nytt femte skiftlag infördes i slutet av år 2014. Det var en idé från den förre förbundschefen, och det tyckte tydligen också NÄRF:s presidium var en bra tanke. Även om många ”på golvet” undrade vad ett nytt skiftlag skulle tillföra…
I samband med att det femte skiftlaget infördes skedde 9 nyanställningar. Men det tycks, skulle man kunna säga, som om dessa nyanställningar har ”gömts undan”. Det budgeterades nämligen för dessa tjänster från början. Men varifrån dessa budgeterade pengar togs, vilka andra poster som genom neddragningar möjliggjorde denna budgetering, framgår inte av årsrapporten.
Så hur dessa pengar har flyttats inom NÄRF vet jag inte – men 9 nyanställningar kan inte ens NÄRF finansiera inom sin tilldelade ekonomiska ram. Det har både den förre förbundschefen och den nuvarande ekonomichefen varit tydliga med. Men i årsrapporten från NÄRF framgår ingenting av detta.
Och jag kan inte låta bli att undra, varför det är så tyst? Varför nämns inget i årsredovisningen kring den ekonomiska betydelsen, och konsekvensen, av införandet av ett femte skiftlag? Och varför finns det ingen redogörelse eller analys om det var en bra förändring – var det femte skiftlaget värt pengarna? Vad har blivit bättre?
Ett annat fel som en utomstående läsare kan konstatera är att det på sidan 35 i NÄRF:s årsrapport står att budgeten för långfristiga skulder är 10 miljoner kronor. Några sidor senare, i not 12 på sidan 37, står det att de långfristiga skulderna uppgår till 2,9 milj kr… Vilket är rätt? (Dessutom står det SE-banken, men NÄRF lär enligt uppgift ha Nordea…)
Jag säger som Vänsterpartiet i sin reservation i kommunstyrelsen:
”Jag läser underlaget och känner mig obekväm.”
Hur ska man kunna lita på det som står i resten av årsredovisningen, när sådana här uppenbara fel finns med?
När det gäller underskottet så sa revisorerna redan i sitt yttrande över delårsrapporten:
”Vi understryker att det är direktionens ansvar att fatta beslut och vidta åtgärder för att anpassa verksamheten till de resurser som tilldelats och därmed uppnå en ekonomi i balans.”
De åtgärder som har vidtagits har inte varit tillräckligt kraftfulla och de har satts in alldeles för sent. Det framgår av protokollen från direktionens möten.
Först den 20 november beslutades det om inköpsstopp för sådant som inte krävs för den normala verksamheten. Då var det en månad kvar av året. Och inte förrän den 21 december beslutade NÄRF om investeringsstopp och anställningsstopp. Den 21 december!!!
Handlingskraft? Gav stoppen några resultat? Knappast.
Det verkar inte som att någon på NÄRF egentligen har tagit det prognostiserade underskottet på allvar.
Men det kan bero på, som den förre förbundschefen sa till TTELA:
”Vi har jobbat utifrån en underfinansiering med politikernas godkännande.”
Och så är det nog. Och då kommer ju saken i ett annat läge. Eller rättare sagt, det understryker ytterligare vikten av att inte bevilja Bo Carlsson ansvarsfrihet och Monica Hanson ansvarsfrihet med anmärkning.
Presidiet hade liksom resten av direktionen hela tiden vetskap om det prognostiserade underskottet. Utom Bo Carlsson då. I TTELA sa nämligen Bo Carlsson i början på året (2016) att han inte hade varit medveten om den ekonomiska situationen:
”Vi har inte fått tillräckligt bra redovisningar.”
Fast det var inte sant. Och det vet var och en i direktionen och det vet var och en som har läst protokollen från direktionens sammanträden – att det visste Bo Carlsson visst!
Återigen tycks presidiet alltså ha struntat i revisorernas anmärkningar. Och i den tilldelade budgetramen…
Det här är inget politiskt spel, obstruktion eller politiskt slagträ från min sida. Det här är allvar. Och kan ingen förklara varför NÄRF har struntat i revisorernas kritik angående målen, handlingsprogrammet och den interna kontrollen samt varför NÄRF:s årsredovisning har uppenbara brister och varför inte NÄRF gjort mer åt det tidigt prognostiserade underskottet, så skulle jag vilja påstå att det är de som röstar för att ge Bo Carlsson ansvarsfrihet som sysslar med obstruktion och politiskt spel.
Miljöpartiet och arenan
Efter att ha beskådat och avnjutit den kanske störste live-artisten genom tiderna, Bruce Springsteen, och hans fantastiska 3,5-timmarskonsert på Ullevi igår, så slog det mig i bilen på vägen hem att ett av de stora användningsområdena för Arena Vänersborg skulle vara just konserter. Nu pratade väl i och för sig aldrig någon om sådana världsartister som Springsteen, men konserter och musikarrangemang skulle det bli i massor. Melodifestivalen nämndes till exempel vid flera tillfällen.
I efterhand kan vi konstatera att det har blivit lite tunnsått på konsertsidan. På grund av kylan i arenan så har det helt enkelt inte fungerat. Publiken har frusit. Och jag antar att det är svårt att spela t ex gitarr med handskar. Därmed har också intäkterna inte heller blivit de utlovade. Det blev ju som bekant inte kostnaderna heller…
Arenan kostar fortfarande 26-28 miljoner kronor per år – netto. Jag är dock inte helt säker, eftersom siffrorna inte längre redovisas öppet i handlingarna från kultur- och fritidsnämnden. Kanske är de ännu större…
Jag frågade kultur- och fritidsnämndens ordförande, Marika Isetorp (MP), om detta på fullmäktigesammanträdet i onsdags:
”Varför redovisas inte arenans kostnader klart och tydligt i delårsrapporten?”
Jag fick inget svar. Isetorp sa bara att kostnaderna ingick i redovisningen för Arena-Fritid. Det visste jag, och det nämnde jag också när jag ställde frågan.
Det är nästan så att man kan misstänka att Marika Isetorp inte vill att vänersborgarna ska få veta hur mycket arenan kostar…
Innan Marika Isetorp (MP) blev ordförande i kultur- och fritidsnämnden, så var hon en ivrig förespråkare för minskade ekonomiska anslag till arenan. Ja, arenabygget var till och med anledningen till att Isetorp började engagera sig politiskt.
Därför frågade jag henne också om inte hon som ordförande i nämnden och som ledamot i kommunstyrelsens arbetsutskott hade stora förutsättningar att styra ”utvecklingen av arenan” åt önskat håll.
Marika Isetorp vill inte, och tänker inte, ta några som helst initiativ på arenaområdet. Det stod helt klart av hennes svar. Däremot höll Isetorp dörren öppen för eventuella spekulanter:
”Nu har vi den här arenan. Jag skulle gärna sälja den för att slippa dom lånen som finns på den. Men jag ser inte i sikte att nån vill köpa den för det priset som vi skulle behöva ta.”
Jag vet inte riktigt hur mycket Isetorp menar att kommunen skulle behöva ta för arenan. Men jag tror inte att Isetorp tänker rätt. Kommunen kan väl sälja för 1 krona, bara köparen övertar lånen…
Men, som sagt, Isetorp och de styrande partierna tänker inte ta några initiativ i frågan. Att hitta en intressent, att utreda förutsättningarna för att bilda någon typ av kommunalt bolag, kanske tillsammans med privata aktörer – det är inget Isetorp har intresse av att göra.
Jag förmodar att det är detsamma på ”användningssidan”. Förutsättningarna för att öka hyresintäkterna hade kanske varit större om det hade varit t ex konstgräs istället för is i arenan? Det hade dessutom blivit varmare då, så att de där konserterna kanske hade kunnat hållas i arenan ändå…
Marika Isetorp utvecklade för övrigt från talarstolen arenans betydelse för sitt politiska engagemang. Hon hade, då det begav sig, framförallt reagerat på att politikerna hade så dålig koll på kostnaderna. Tanken hade till och med slagit Isetorp:
”Eller är det så att dom (=politikerna; min anm) till och med lurar oss?”
Isetorp svarade inte på sin fråga, men när Lutz Rininsland (V) undrade om hon hade fått något svar, så sa Isetorp:
”Ja, jag har inte nåt klart svar på det. Jag vet fortfarande inte riktigt hur det gick till när det här beslutet togs om arenan. Så jag kan inte riktigt svara på det, men jag har inte mött politiker här som jag har uppfattat vill lura sina invånare i alla fall.”
Det är väl svårt att svara på annat sätt. Miljöpartiet och Marika Isetorp sitter ju just nu och styr Vänersborg tillsammans med de partier och personer som var ansvariga för arenan och dess kostnader – Lars-Göran Ljunggren (S), Bo Carlsson (C), Marie Dahlin (S) mfl. Då är det väl svårt att stå i talarstolen och påstå att dessa personer lurade ”sina invånare”…
Å andra sidan visar det väl att miljöpartiet lägger sina vallöften och åsikter åt sidan – bara de får sitta vid maktens grytor.
Man kan tycka vad som helst om arenan. Men det kan vara viktigt för alla som är kritiska till arenan och dess kostnader att komma ihåg att Marika Isetorp och miljöpartiet i samband med att de har fått nycklar till kommunhusets alla skrymslen och vrår har ändrat uppfattning i frågan om Arena Vänersborg.
Makten i sig är mer värd än vad man kan göra med den.
KF 22/6: Budget 2017
Kommunfullmäktige i Vänersborg beviljade inte Bo Carlsson (C) ansvarsfrihet som ordförande i Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund (NÄRF) i onsdags. (Se vidare ”Avgå Bo Carlsson!”.) I TTELA på midsommarafton, dvs igår, fortsatte Bo Carlsson att hävda att den förre förbundschefen inte hade gett korrekt information. Det är inte sant och det var inte heller något som framfördes under sammanträdet. Det är pinsamt att ordförande Bo Carlsson fortsätter att skylla på den avskedade förbundschefen.
Bo Carlsson sade också till TTELA att han funderade på att överklaga fullmäktiges beslut. Det fick moderaternas Gunnar Lidell (M) att twittra:
”Vad skulle en överklagan innehålla, att 28 st i KF har fel?”
Det går inte att ta miste på Lidells ironiska ton…
Tidigare på dagen, dvs i onsdags, så hade de styrande partierna (S+C+MP) förlorat en ännu viktigare omröstning. De förlorade omröstningen om årets viktigaste fråga, den om budgeten. Och det med en röst, 22-23. Fullmäktige fattade beslutet att moderaternas, liberalernas och 
kristdemokraternas budgetförslag också skulle bli kommunens budget. (Välfärdspartiet röstade för budgeten från M+L+KD, medan sverigedemokraterna avstod från att rösta.)
Den borgerliga budgeten var till förväxling lik Vänsterpartiets budget. Därför röstade också Vänsterpartiet i slutomröstningen på det borgerliga förslaget, efter att det egna budgetförslaget hade fallit. (I slutomröstningen kan bara två förslag stå mot varandra.) Den borgerliga budgeten prioriterade verksamheterna före investeringarna, samma upplägg som Vänsterpartiets budget hade. Således tilldelades socialnämnden 25 milj kr mer än förslaget från S+C+MP, barn- och utbildningsnämnden 11 milj kr mer och kultur- och fritidsnämnden 4 milj kr mer.
Den borgerliga budgeten var till synes inte särskilt borgerlig. Stora satsningar på välfärden är ju inte direkt kännetecknet på borgerlig politik. Men i Vänersborg är det den upp-och-nedvända världen…
På investeringssidan fick samhällsbyggnadsnämnden i uppdrag att avyttra eller upplåta del av Vargöns industriområde:
”till lämplig intressent för att investera i och bedriva hamnverksamhet.”
Och det tror jag inte att någon vänsterpartist ogillade… Inte heller att M+L+KD hade avsatt investeringspengar för Norra skolan redan nästa år.
Det skilde alltså 40 miljoner kr mellan de styrandes budget och oppositionens. I det långa loppet, typ 5 år framåt i tiden, så är det kanske ingen jättesumma. Men under nästa år betyder dessa miljoner oerhört mycket för dem som får ta del av dem. Det innebär väldigt många extrahänder i välfärden, dvs inom skolan, vården och omsorgen.
Det var ovanligt många socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister framme i talarstolen denna budgetdebatt. Och det är ju kul. Tyvärr sa talarna oftast samma sak och de höll sig dessutom i väldigt hög grad till sina manuskript. Frågor och åsikter från den samlade oppositionen låtsades de inte höra. Vilket var mindre kul.
Dessutom yrkade socialdemokraterna vid flera tillfällen på ajourneringar, dvs tid för överläggningar. Det innebar långa avbrott i sammanträdet. Och vad de överlade om vet ingen utanför de styrande partiernas egen krets. Alla budgetförslag låg ju på bordet, och hade gjort så sedan flera veckor tillbaka. Alla ställningstaganden borde ju ha varit klara innan själva debatten, kan man tycka. Jag kan bara tolka de ständiga interna diskussionerna inom triumviratet (S+C+MP), mitt under pågående sammanträde, som att spänningarna var stora och att flera ledamöter helt enkelt inte riktigt trodde på den budget de lade fram.
Vad skulle de annars diskutera om?
Socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet lade alltså fram en mer traditionell borgerlig budget. De menade att det var nödvändigt att hålla tillbaka kostnaderna i verksamheterna, i välfärden, dvs ”kostnaderna” för barn och elever, gamla och sjuka mfl, för att kunna spara så att det fanns pengar till framtida investeringar. De styrande partiernas menade att detta var ett bevis på att de tog ett ansvar för kommunen framtida. Även om Marika Isetorp (MP) inte tyckte att budgeten var återhållsam…
Några röster från debatten:
- Benny Augustsson (S): ”Pengarna måste tas någonstans ifrån. … Måste ha täckning för våra kapitalkostnader.”
- Mats Andersson (C): ”Det måste finnas sans och balans mellan driftspengar och investeringar.”
- Joakim Sjöling (S): ”Vi vill balansera.”
De styrande hade också ett andra argument – och det kändes nytt i en budgetdebatt… Flera talare menade att deras budget skulle kunna ändras under hösten om det visade sig att det behövdes…
Marie Dahlin (S):
”Vi får se hur nämnderna går under året.”
Marika Isetorp (MP):
”Vi vill inte dela ut allting med en gång. … Budgeten är inte huggen i sten. Det finns möjlighet att skjuta till pengar om det behövs.”
Jag undrar om detta var ett slags löfte som skulle fungera som en morot för tvehågsna… Eller om det var tänkt att så någon typ av tvivel bland fullmäktiges ledamöter… Min egen teori är att det var ett tecken på att de styrande inte trodde på sin egen budget.
Naturligtvis var det frågor och debatt och det är omöjligt att referera vad alla sa. Men de flesta i oppositionen menade att det inte gick att hålla tillbaka på verksamheten.
Jag själv menade att återhållsamhet och besparingar på Barn- och Utbildningsnämnden, på Socialnämnden och på Kultur- och Fritidsnämnden innebar att det blev de utsatta grupperna, pensionärer och sjuka, barn och elever, som fick betala framtida investeringar. Lutz Rininsland (V) menade att förslaget från S+C+MP ställde grupp mot grupp. Och han undrade vilken grupp som inte skulle få.
Det var ingen som svarade på Rininsland fråga. Eller kanske var följande från Marie Dahlin (S) ett slags svar:
”Trollgärde (socialnämndens ordförande; min anm) har idéer hur man kan spara pengar. Han har en del förslag.”
Vilka dessa förslag skulle vara berättade inte Marie Dahlin…
Trots alla långa avbrott på grund av ajourneringar, kaffepauser och lunch så hann mycket att sägas. Och allt skedde i en god ton. Det kan kanske också nämnas att Kurt Karlsson (SD) gratulerade mig under debatten för att jag hade kommit till insikt. Fast det visste jag redan, det är ju därför som jag är med i Vänsterpartiet. När det gäller Kurt Karlsson själv är hoppet ute för länge sedan…
Kurt Karlsson (SD) hade som vanligt mer eller mindre ”bevingade” uttalanden från talarstolen. Fast vingar…? Har grodor vingar?
”Kultur är av en marginell betydelse för integrationen.”
Sa Kurt Karlsson. Detta föranledde en debatt på bortåt 30 minuter. Vilket var en uppmärksamhet som varken uttalandet eller Kurt Karlsson förtjänade.
När Tove af Geijerstam (L) undrade om Kurt Karlsson kunde ge någon källhänvisning, så svarade Karlsson:
”Var har du hittat underlag för motsatsen?”
Bevisbördan låg alltså, enligt Kurt Karlsson, inte hos den som anför något, utan hos den som ifrågasätter. Fakta behöver inte vara sanna. De är nämligen automatiskt sanna, a priori, tills motsatsen bevisas.
Kurt Karlsson vände inte bara upp och ner på all vetenskapsteori, han vände också upp och ner på vanligt sunt förnuft…
Jag kan inte heller låta bli att meddela att Karlsson på en direkt fråga inte kunde beskriva vad svensk kultur var:
”Man vet ungefär.”
Sa Kurt Karlsson utan att precisera sig ytterligare… Det gjorde däremot Karlssons partibroder, Ola Wesley. Wesley förkunnade från talarstolen att han hade ändrat åsikt och nu var mycket positiv till arenan. Och där fick vi kanske svaret – det är bandy som är svensk kultur. Eller?
De styrande partierna med Marie Dahlin (S) i spetsen förlorade alltså omröstningen om budgeten för 2017. Och för bara två månader sedan, i april, så förlorade de styrande också budgeten för i år (2016). Så nu är frågan om Marie Dahlin kan fortsätta att leda och styra Vänersborg. Tänker socialdemokraterna, centerpartisterna och miljöpartisterna verkligen sitta kvar och genomföra oppositionens budget – en budget som de själva är emot?
Det blir en spännande fortsättning på det politiska året.
.
PS. Det finns ett inlägg om budgetdebatten också på Vänsterpartiets hemsida – klicka här.
Avgå Bo Carlsson!
Gårdagens kommunfullmäktigesammanträde, som började redan kl 10.00, blev historiskt på flera sätt. Och då menar jag inte för att det var rekordlångt, så långt att Sveriges EM-match redan hade startat innan ledamöterna behagade åtskiljas. Nä, det var på grund av att det styrande triumviratet bestående av socialdemokraterna, centerpartiet och miljöpartiet förlorade två viktiga omröstningar.
Det första ärendet gällde budgeten för 2017. Här fick S+C+MP se sin budget röstas ner med röstsiffrorna 23-22. Det var en offensiv budget som satsade på verksamheterna, barn och ungdomar, gamla och sjuka, som fick majoritet – en majoritet bestående av moderater, liberaler, kristdemokrater och välfärdspartister. Samt – Vänsterpartiets 6 ledamöter.
Det får bli ämnet för nästa blogg… (Vill du veta mera direkt kan du läsa artikeln i TTELA, klicka här.)
Det andra ärendet som slutade med en votering var frågan om NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) skulle få ansvarsfrihet.
Gunnar Lidell (M) lade ett yrkande för minialliansens (M+L+KD) räkning som löd:
”Kommunfullmäktige godkänner årsredovisningen, men beviljar icke ansvarsfrihet för ordförande, vice ordförande beviljas ansvarsfrihet med anmärkning, medan övriga ledamöter beviljas ansvarsfrihet.”
Lidell motiverade varför minialliansen hade lagt detta yrkande. Han gjorde det framför allt utifrån den information som han hade fått som deltagare i de två samråd, som hade skett under 2015 (12 mars och 22 oktober), mellan medlemskommunerna och NÄRF. (Lidell är med här i sin roll som kommunstyrelsens 1:e vice ordförande.)
Lidell menade att medlemskommunerna länge fick felaktig information om den ekonomiska situationen och att NÄRF:s presidium hade dålig koll på ekonomin. Lidell gav exempel från minnesanteckningarna – i mars fick medlemskommunerna reda på att prognosen för året var god, några månader senare (i oktober) var prognosen ett underskott på 3 milj kr.
Medlemskommunerna hade på dessa möten också fått lugnande besked om tillståndet i förbundet. Kontakterna mellan chefstjänstemännen och presidiet fungerade bra och medlemskommunerna fick reda på att presidiet hela tiden, helhjärtat, stod bakom sin förbundschef. Detta hade Lidell trott på, sa han, och det hade han kommunicerat med anställda som ringde honom.
Och sedan sa det bara ”pang” – och man sparkade den ledande chefen.
Det tyckte inte Lidell tydde på särskilt bra ledaregenskaper.
Undertecknad vänsterpartist var uppe i talarstolen två gånger. Och båda mina anföranden var ganska långa…
Jag yrkade bifall till Lidells yrkande. Orsakerna till min inställning har väl inte undgått någon läsare av denna blogg. I tre bloggar, ”NÄRF och ansvarsfrihet” – del 1, del 2 och del 3, har jag redovisat orsakerna till mitt ställningstagande. Det var innehållet i de två första bloggarna som jag huvudsakligen uppehöll mig vid på gårdagens sammanträde.
Det är en mycket allvarlig sak att inte bevilja någon ansvarsfrihet. Det är också allvarligt att yrka på ansvarsfrihet med anmärkning. Därför försökte jag att på ett så sakligt sätt som möjligt redogöra för orsakerna till mitt ställningstagande. Jag avslutade mina anföranden med följande:
”Det här är inget politiskt spel, obstruktion eller politiskt slagträ från min sida. Det här är allvar. Och kan ingen förklara varför NÄRF har struntat i revisorernas kritik angående målen, handlingsprogrammet och den interna kontrollen samt varför NÄRF:s årsredovisning har uppenbara brister och varför inte NÄRF gjort mer åt det tidigt prognostiserade underskottet, så skulle jag vilja påstå att det är de som röstar för att ge Bo Carlsson ansvarsfrihet som sysslar med obstruktion och politiskt spel.”
Ja, vad sa då de som ville bevilja ansvarsfrihet? Eftersom jag hade publicerat mina tankar och åsikter i ett tidigt skede, så kunde man kanske tro att någon socialdemokrat eller centerpartist, nu när Bo Carlsson själv inte fick delta i fullmäktigedebatten på grund av jäv, hade tagit sig tid att sätta sig in i frågorna, tagit reda på fakta, pratat med Bo Carlsson själv och förberett sig för att besvara frågorna och klargöra kritiken.
Men så var det inte.
Kenneth Borgmalm (S), som själv var föremål för en liknande diskussion för en månad sedan (se ”Stundtals hett fullmäktige”), ansåg att fullmäktige borde följa de politiska revisorernas förslag och bevilja ansvarsfrihet.
”Till skillnad från dom andra kommunerna vill fullmäktige här alltså utpeka sin egen representant att den ska prövas. … Jag kan inte förstå varför vi ska göra det.”
Borgmalm tycktes inte ha lyssnat på vad Lidell och jag hade sagt. Han fortsatte med att säga att det var ok att uttrycka åsikter och kritik, men… Och så avslutade Borgmalm:
”Oavsett vad man anser om hur en ledamot sköter sin uppgift så är det inte det vi prövar idag utan vi prövar om en ledamot har väsentligt brustit i sitt ansvar, dvs att ledamoten agerat så att han åstadkommit sånt i betydande omfattning har påverkat förbundet negativt eller skadat förbundet.”
Och eftersom de andra kommunerna hade beviljat Bo Carlsson ansvarsfrihet, så borde Vänersborg också göra det.
Borgmalm framförde inga argument i sak. Han sa inte på någon punkt emot det Lidell och jag hade framfört från talarstolen. Och det var tämligen mycket… Jag vet inte, om det innebar att Borgmalm egentligen höll med om kritiken. Jag tror att det kanske kunde vara så, men att det enligt Borgmalms bedömning var så att Bo Carlsson inte hade gjort tillräckligt många fel, att Carlsson inte hade skadat förbundet tillräckligt mycket…
När Marie Dahlin (S) äntrade talarstolen så var det nog en och annan som förväntade sig att nu kommer äntligen ett utarbetat och gediget svar på kritiken mot Bo Carlsson. Men återigen, så blev det inte. Och ärligt talat, inte heller Marie Dahlin hade ett enda sakligt argument som svar på kritiken.
Marie Dahlin tyckte snarare att det var fel på revisorerna, i varje fall tror jag att det var det hon menade när hon sa:
”När det gäller revisorer och vad man tar upp i rapporter Stefan tycker jag att det säger mer om revision eller revisorerna.”
Jag förstod nog inte riktigt.
Sedan verkade Dahlin mena att det var fel att bara peka ut ordförande Carlsson och vice ordförande Monica Hanson (S) som ansvariga:
”Sedan säger det väl mer om direktionens ledamöter. Det finns ju fler än två. Är det bara dom som ska vidta åtgärder?”
Det var tydligen lite synd om Bo Carlsson att just han blev utpekad. Det var ju inte bara han… Det var lika mycket de andras fel… Typ.
Det kan väl bara betyda att Marie Dahlin också höll med om den kritik som riktades mot Bo Carlsson, men att kritiken också borde gälla hela direktionen. Och då borde konsekvensen bli att ingen i direktionen skulle beviljas ansvarsfrihet…
Det var med andra ord inget vidare ”försvar” som uppbådades för Bo Carlsson. Det måste ha varit en stor besvikelse för honom att hans ”regeringsvänner” inte hade lagt ner mer tid och energi för att förklara och försvara hans agerande.
Lutz Rininsland (V) avslutade debatten med att förklara varför han och Vänsterpartiet hade röstat för ansvarsfrihet i kommunstyrelsen, men nu i fullmäktige inte tänkte göra det. Det var helt enkelt för att det vid det tillfället, som frågan behandlades i kommunstyrelsen, inte fanns tillräckligt med information. Avgörande blev att ingen svarade på de frågor som hade ställts i debatten (i fullmäktige igår).
Rininsland berättade även om ett möte med facken och personalen som han hade varit på i maj och som gav en helt annan bild av situationen på NÄRF än den som årsredovisningen gav.
Yrkandet från Lidell, dvs M+L+KD, fick 28 röster. Det betyder att Bo Carlsson (C) inte beviljades ansvarsfrihet.
Och vad betyder det att inte beviljas ansvarsfrihet?
Det betyder inte att Bo Carlsson är avsatt. Han avgör själv om han vill sitta kvar. Rimligtvis bör Carlsson emellertid ta konsekvenserna av beslutet och avgå. Hur ska han motivera att han sitter kvar som ordförande i NÄRF när de som har valt honom inte längre har förtroende för honom?
Kommunfullmäktige kan gå vidare, om inte Bo Carlsson avgår frivilligt.
I Kommunallagens 4 kap 10 § står det:
”Fullmäktige får återkalla uppdraget för en förtroendevald som valts av fullmäktige, om den förtroendevalde
1. har vägrats ansvarsfrihet”
För detta krävs att någon så att säga initierar ett sådant ärende. Ärendet ska sedan beredas av kommunstyrelsen för att slutligen avgöras av kommunfullmäktige. Fullmäktige kan alltså återkalla Bo Carlssons uppdrag och entlediga honom.
Vi kommer snart att få veta hur Bo Carlsson tänker göra.
PS. På Vänsterpartiets hemsida kan du läsa mer om sammanträdet – klicka här.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer