Arkiv

Archive for the ‘Länsstyrelsen’ Category

Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (2/2)

15 juli, 2025 1 kommentar

Anm. Detta inlägg är en direkt fortsättning på ”Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (1/2)”.

Den 19 mars 2024 överklagade Jan Andersson, ordförande för Gestad Hembygdsförening, MMD:s dom till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i Stockholm.

Den 29 maj 2024 kom beslutet från MÖD (Mark- och miljööverdomstolen). Domstolen beslutade att lämna över:

“Gestads hembygdsförenings överklagande av länsstyrelsens två beslut den 13 februari 2024 med diarienummer 323-2024 och 340-2024 till mark- och miljödomstolen för erforderlig behandling.”

MÖD ansåg att Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg hade gjort en miss, ett gravt fel… I MMD:s dom hade endast privatpersonen Jan Andersson varit upptagen som part och inte Gestad Hembygdsförening. MÖD skrev i sitt beslut:

“I mark- och miljödomstolens dom har endast Jan G Andersson varit upptagen som part. … Mark- och miljööverdomstolen bedömer … att … Gestad hembygdsförening överklagat länsstyrelsens båda beslut. Vid sådant förhållande ska hembygdsföreningens överklagande lämnas över till mark- och miljödomstolen för erforderlig behandling.”

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) bedömde alltså, helt riktigt och självklart, att Gestad hembygdsförening hade överklagat Länsstyrelsens beslut.

Jag är inte riktigt säker på hur MÖD:s beslut skulle tolkas. Var det MÖD:s mening att MMD bara skulle fatta ett nytt beslut om Gestad Hembygdsförening skulle få överklaga eller inte? Eller var det tänkt att Gestad hembygdsförening hade rätt att överklaga själva sakfrågan? Jag lutar åt det sistnämnda, dvs att MÖD ansåg att Gestad Hembygdsföreningen hade rätt att överklaga. Det innebar i så fall att MMD var tvunget att pröva byggnadsnämndens beslut, i sak.

Jag skrev vid tre tillfällen till Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg sedan domstolen fick ärendet tillbaka av MÖD och ställde frågan om något beslut hade fattats. Svaren var vid samtliga tillfällen att domstolen hade mycket att göra och att det jobbades med ärendet. Det talade som jag ser det för att MMD arbetade med överklagandet i sak. Hade det bara gällt om hembygdsföreningen hade rätt att överklaga hade säkerligen målet avgjorts snabbt.

Men strax före sommarvilan kom, efter en ny fråga, ett “protokoll” från MMD i Vänersborg. Protokollet var från den 14 maj 2025, dvs nästan ett helt år efter MÖD:s dom…

Protokollet konstaterade att Gestad hembygdsförening hade överklagat:

“Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut den 13 februari 2024”

MMD uppfattade det som om MÖD:s dom innebar att MMD bara skulle fatta ett nytt beslut om Gestad Hembygdsförening skulle få överklaga eller inte. MMD tänkte inte pröva ärendet i sak.

Och under rubriken “SAKEN” stod:

“Avvisning av överklagande”

Det var ingen överraskning, men naturligtvis nedslående. Hade det tagit MMD ett år att komma fram till det? I protokollet beskrevs hur det gick till när MMD fattade beslutet.

Gestad hembygdsförening hade fått en kallelse med ett slags ultimatum. I MMD:s protokoll stod det nämligen:

“Målet ropas på, varvid konstateras att Gestad hembygdsförening, som delgetts kallelse till sammanträdet vid äventyr av att målet kan komma att skrivas av vid utevaro, inte inställer sig.”

MMD kallade alltså till sammanträde med Gestad Hembygdsförening. Och kom inte hembygdsföreningen till mötet så skulle målet kunna skrivas av, dvs läggas ner.

Jag förstår inte varför MMD överhuvudtaget skulle ha ett möte med Gestad Hembygdsförening. MMD skulle ju enligt MÖD avgöra om hembygdsföreningen hade rätt att överklaga. Eller pröva ärendet “i sak”. Det kunde väl MMD göra på egen hand genom att läsa Miljöbalken och eventuellt åka ut till Sikhall, studera förhållandena på platsen, ta in eventuella vittnesmål, jämföra med lagtexten och förkunna en dom? Varför gjorde inte MMD det?

Men som sagt, MMD ville antagligen slippa att avgöra ärendet i sak. En sådan prövning hade kunnat få stora konsekvenser för Segelsällskapet…

När det var dags för sammanträde så visade det sig att Jan Andersson, ordförande i Gestad hembygdsförening, inte infann sig till sammanträdet. Chat GPT förklarar:

“Eftersom Gestad hembygdsförening inte kom till förhandlingen, trots att de blivit kallade och varnade för att det kunde leda till att målet avskrivs, så valde domstolen att avsluta ärendet utan att pröva det vidare.”

I protokollet framgick, eftersom det inte finns någon anteckning om detta, att MMD inte hade brytt sig om att ta reda på varför ordförande Jan Andersson hade uteblivit från sammanträdet – eller helt enkelt blivit försenad. Domstolen var ointresserad av om Andersson hade krockat på vägen till domstolen eller om han blivit akut sjuk etc. Och sanningen är att Jan Andersson var på väg till MMD men av olika orsaker blivit försenad…

Men efter 25 minuter, det framgår av protokollet att “sammanträdet” bara varade mellan 13.00-13.25, bestämde MMD:

“Mark- och miljödomstolen avskriver målet.”

Beslutet var naturligtvis helt enligt någon ”bortglömd” paragraf, men inte desto mindre ett enkelt och bekvämt sätt att avsluta målet.

Microsofts AI-motor, Copilot fick en fråga om rättssäkerheten i fallet. Svaret blev mycket tänkvärt: 

“beslutet framstår inte som rättssäkert i materiell mening, även om det formellt sett kan stödjas i lag. En avskrivning efter 25 minuter, utan att ens pröva om parten kunde inställa sig kort därefter, är i strid med principen om rätt till domstolsprövning (6 kap. EKMR, Århuskonventionen, RF 2:11) och kan ifrågasättas för att vara oproportionerlig och rigid.”

Det hade varit intressant om Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) hade fått pröva om Mark- och miljödomstolens (MMD) avskrivning av målet var ok. Hela ärendet hade dock tagit en väldigt lång tid med många diskussioner, mycket dokumentation och korrespondens och Jan Andersson orkade inte överklaga MMD:s beslut en gång till…

För mig är hanteringen av detta ärende en stor skandal, ända från anmälan 2021 om misstänkt brott mot strandskyddsreglerna (se ”Update: Tillsynen av Sikhall 1:22” och ”Byggnadsnämnden och strandskydd”) till MMD:s beslut 4 år senare. Vanliga människor och en ”vanlig” ideell förening har behandlats på ett styvmoderligt och partiskt sätt av Vänersborgs byggnadsnämnd och -förvaltning, Länsstyrelsen i Vänersborg och Mark- och miljödomstolen i Vänersborg. Invånarnas rättigheter har på flera sätt satts åt sidan av myndigheterna genom att ärendet systematiskt har förhalats, komplicerats och ”byråkratiserats”. Det egentliga strandskyddsärendet har kvävts av detaljer och begravts under en hög av petitesser och formalia…

Jag tror att myndigheternas hantering strider mot de flesta kommuninvånares rättsuppfattning. Och det kan naturligtvis få konsekvenser. Bristande tillit till myndigheter, som ska vara ”samhällets stöttepelare”, kan i förlängningen leda till att tilltron till demokratin och rättsväsendet undergrävs…

Och byggnadsnämndens beslut om att avskriva det ursprungliga tillsynsärendet och lämna strandskyddsdispens i efterhand har alltså inte ens blivit prövat av högre instans. Och tänk, jag kan inte släppa tanken på att det har varit myndigheternas agenda hela tiden…

===

Tidigare blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (1/2)

13 juli, 2025 2 kommentarer

En överklagan om strandskyddsdispens på Sikhall 1:22 fick den 14 maj ett mycket tvivelaktigt avslut. Och det handlar inte om Magnus Larsson…

Bakgrunden till detta blogginlägg är att en kommuninvånare år 2021 misstänkte att Vänersborgs Segelsällskap (VSS) hade brutit mot strandskyddsreglerna på sin fastighet i Sikhall. Personen anmälde därför VSS till miljö- och byggnadsförvaltningen där ett tillsynsärende upprättades. (Se “Brott mot strandskyddet i Sikhall”.) Efter många turer med förelägganden (byggnadsförvaltningen höll helt med anmälaren), mailkorrespondens och ränksmideri bakom kulisserna (vilket fick byggnadsförvaltningen att totalt ändra uppfattning) beslutade byggnadsnämnden den 5 december 2023 att dels avskriva tillsynsärendet och dels ge strandskyddsdispens i efterhand… (Se “Byggnadsnämnden och strandskydd”.)

Det var ett bra beslut för Vänersborgs Segelsällskap och jag ska inte lägga några synpunkter eller värderingar på denna utgång. Dock med ett undantag, behandlingen av Segelsällskapets fastighet, Sikhall 1:22, skilde sig helt från hur byggnadsnämnden behandlade andra fastigheter i kommunen i motsvarande situation, t ex Juta. Byggnadsnämnden satte likställighetsprincipen helt åt sidan.

Länsstyrelsen ska som bekant alltid granska strandskyddsdispenser beslutade av en kommun. Redan samma dag(!) som Sikhallsärendet hamnade på Länsstyrelsens bord, den 15 december 2023, bestämde sig Länsstyrelsen. Den beslutade att godkänna Vänersborgs kommuns beslut om strandskyddsdispens – med följande motivering:

“Länsstyrelsen anser inte att det finns någon grund för att pröva kommunens beslut.“

Det var ett närmast provocerande beslut med tanke på hur Länsstyrelsen behandlade ett mycket likartat ärende på Juta. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.)

Byggnadsnämndens beslut, och Länsstyrelsens godkännande, uppmärksammades av SVT:s Lokala Nyheter Väst som den 30 januari 2024 sände ett längre avsnitt, ca 3.30 min, om Sikhall. (Se “SVT och strandskyddsdispensen på Sikhall 1:22”.) Byggnadsnämndens beslut upprörde flera i området och i programmet intervjuades Jan Andersson, ordförande i Gestad Hembygdsförening. Andersson ansåg att besluten bröt mot strandskyddsreglerna. (Se “Strandskyddsdispensen på Sikhall överklagad”.) I programmet intervjuades även Segelsällskapets ordförande Henrik Stålheim. Stålheim var av motsatt uppfattning, men utlovade en del förändringar på fastigheten. Området skulle göras mer öppet för allmänheten. Stålheim sa till SVT:s reporter att Segelsällskapet skulle:

“bredda den gången [vid grillhuset; min anm] och även en liten ramp upp mot bryggan och även flytta … en bänk som upplevs stå i vägen…”

Jan Andersson, som var ordförande i Gestad Hembygdsförening, överklagade byggnadsnämndens beslut till Länsstyrelsen. (Det gjorde också två privatpersoner.) Länsstyrelsen skulle alltså pröva ett beslut om strandskyddsdispens som den redan hade tagit ställning till. Så är det, men Länsstyrelsen prövade faktiskt inte ens ärendet i sak. Den 13 februari 2024 kom beslutet:

“Länsstyrelsen i Västra Götalands län beslutar att avvisa överklagandena.”

Länsstyrelsen menade att de två privatpersonerna och hembygdsföreningen inte hade rätt att överklaga.

En person måste vara mer konkret berörd av ett beslut för att ha rätt att klaga skrev Länsstyrelsen. Och om det handlade om, fortsatte Länsstyrelsen, “vissa allmänna intressen” som t ex strandskyddsärenden, så tillvaratogs de av myndigheterna. Med andra ord, ett moment 22. Det var myndigheter som byggnadsnämnden och Länsstyrelsen som bevakade de allmänna intressena…

Länsstyrelsen ansåg inte heller att Gestad Hembygdsförening uppfyllde Miljöbalkens kriterier (16 kap. 13–14 §§) eftersom föreningen bara hade 80 medlemmar den 8 januari 2024. (Hembygdsföreningen redovisade 186 personer i sitt medlemsregister. Antagligen hade inte alla medlemmar betalat in sin medlemsavgift den 8 januari…) Se “Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (2)”.)

Länsstyrelsen var alltså inte intresserad om själva beslutet i sak skulle vara riktigt och lagenligt. Den ville inte pröva de nya fakta som hade lagts fram. Istället gled Länsstyrelsen enkelt och behändigt bort från sakfrågan, bort från beslutet om strandskyddsdispensen.

Ordförande i hembygdsföreningen Jan Andersson gav sig inte, han överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen (MMD). MMD.s dom kom snabbt, redan den 1 mars 2024. Inte helt överraskande gick MMD i Vänersborg på Länsstyrelsens linje:

“Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet, dvs. ändrar inte länsstyrelsens beslut.“

Århuskonventionen är en FN-konvention som trädde i kraft 2001 och ratificerades av Sverige 2005. Syftet med Århuskonventionen är (citerat från Naturvårdsverket):

“Konventionen grundas på princip 10 i Riodeklarationen från 1992 vilken knyter samman frågor om miljö och mänskliga rättigheter. Konventionen handlar i grunden om förhållandet mellan medborgarna och deras regeringar och är därför också ett avtal om myndigheternas skyldigheter, om krav på öppenhet, deltagande och möjlighet att få myndigheters beslut, handlingar och underlåtenheter inom miljöområdet överprövade.”

Det är oerhört förvånande att MMD inte berörde Århuskonventionen i domen…

MMD höll således med Länsstyrelsen. 

En vanlig människa skulle antagligen ge upp i detta läge, men Andersson hade krafter kvar. Den 19 mars 2024 överklagade han MMD:s dom till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i Stockholm. Hur han nu kunde komma på en sådan idé… Trodde verkligen Andersson att Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen hade fel? Och byggnadsförvaltningen och byggnadsnämnden?

Fortsättning följer i inlägget ”Bortglömd överklagan i Sikhall fick ett tvivelaktigt avslut (2/2)”.

===

Tidigare blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Tråkig nyhet från Blåsut

8 juni, 2025 1 kommentar

Den uppgift som jag fick för drygt en vecka sedan och som jag återgav i ett tidigare blogginlägg var fel. Det var en missuppfattning. (Se “Grannarna på Blåsut överklagar (2) + Nyhet”.)

Tyvärr…

Länsstyrelsen hade i och för sig fattat beslut om den inhibering som grannarna runt “Blåsut Höjd” hade yrkat i sitt överklagande. Men beslutet var inte positivt för de boende, tvärtom. Beslutet den 28 maj löd:

“Länsstyrelsen avslår yrkandet om inhibition.”

Det handlar alltså om det bygglov vid Rostvägen i Blåsut, på fastigheten Blåsut 2:18, som beviljades av byggnadsnämnden den 7 april 2025. (Se “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.) Länsstyrelsens avslagsbeslut betyder, när det vinner laga kraft efter tre veckor, att det är fritt fram att börja hugga ner skogen och spränga bort berget.

Grannarna har dock möjlighet att överklaga Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen innan det vinner laga kraft. Gör de det så måste Babak Salahi, VD för bostadsföretaget Nova Nord AB, avvakta med att påbörja exploateringen för de planerade fem (5) flerbostadshusen med 24 lägenheter.

I Länsstyrelsens avslagsbeslut beskrivs ärendet genom att byggnadsnämndens beskrivning av hela ärendet återges liksom grannarnas överklagan. Länsstyrelsen har i stort sett kopierat och klistrat, dock utan några bilder eller fotografier. Beskrivningen är på 26 sidor. Sedan följer Länsstyrelsens motivering till sitt beslut.

Länsstyrelsen skriver:

“Inhibitionsfrågor bör bedömas med ledning av hur sannolikt det är att överklagandet kommer att bifallas, vilken betydelse det kan ha för klaganden att ikraftträdandet skjuts upp i väntan på den slutliga prövningen, och om det finns några motstående intressen som talar för ett omedelbart ikraftträdande. För att klarlägga hur sannolikt det är att överklagandet kommer att bifallas måste man göra en preliminär bedömning av sakfrågan.”

 Och visst, det är så det går till och det är helt ok. Men så kommer det tråkiga och tragiska beskedet från Länsstyrelsen:

“På i ärendet föreliggande utredning bedömer Länsstyrelsen att det inte har framkommit skäl att inhibera nämndens beslut. Mot bakgrund av detta avslår Länsstyrelsen yrkandet om inhibition.”

Det betyder alltså att Länsstyrelsens “preliminära bedömning av sakfrågan” är att hela överklagandet kommer att avslås. Det ska dock noteras att det trots allt är en “preliminär bedömning” och att det senare ska ske en slutlig prövning av det överklagade beslutet.

Men hoppet om att överklagan ska bifallas och att Länsstyrelsen ska upphäva byggnadsnämndens beslut har blivit betydligt mindre…

Det finns alltså möjligheter för grannarna att överklaga, både beslutet att inte bifalla yrkandet om inhibering och sedan det slutliga beslutet om bygglovet i sin helhet. Besluten kan alltså överklagas till först Mark- och miljödomstolen (MMD) och senare även till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD).

Om Länsstyrelsens avslag av grannarnas överklagan om inhibering vinner laga kraft kan således Babak Salahi, VD för bostadsföretaget Nova Nord AB, starta exploateringen. Men det blir i så fall på egen risk. Enligt Plan- och bygglagen kan kommunen kräva både skadestånd och att “Blåsut Höjd” ska återställas (se PBL 11 kap. 20 §) om Länsstyrelsen eller MMD, eller MÖD, senare upphäver hela bygglovet. Det skulle i så fall kunna bli mycket kostsamt för Nova Nord AB om de börjar exploateringen innan eventuella överklaganden är färdigbehandlade.

Det finns alltså betydande risker med att starta exploateringen innan det slutliga beslutet och det gäller kanske i lika hög grad de som eventuellt tänker köpa en bostadsrätt på det framtida “Blåsut Höjd”. Vad händer om de köper en lägenhet för mellan 1,8 milj kr och 2,6 milj? Får de då tillbaka pengarna om bygglovet avslås? Tänk om byggföretaget går i konkurs?

Det är inte säkert att köparna får några pengar tillbaka. Naturligtvis kan det skrivas avtal och kontrakt mellan köpare och säljare, och självklart kan det vara endast en handpenning som erlagts i förväg, men… Det kan likväl uppstå komplexa rättsliga och ekonomiska problem som skulle kunna sluta med att bostadsköpare inte får tillbaka de pengar de lagt ut. Konsumentskyddet för köpare har fått kritik för att vara ganska bristfälligt i Sverige.

Lägenheterna på det framtida bostadsområdet ligger ute på Hemnet (se “Blåsut Höjd”) och LF Fastighetsförmedling (se “Blåsut Höjd – Dina bostadsdrömmar börjar på höjden!”). Lägenheterna har legat ute för försäljning ett bra tag nu, enligt uppgift i nästan ett år, men ännu har ingen köpt någon. Alla lägenheter är fortfarande till salu. Att lägenheterna har varit ute på bostadsmarknaden en längre tid tyder på, tänker jag, att Babak Salahi har fått någon typ av förhandsbesked från någon i kommunen att visst kommer han att få bygga i Blåsut… Men inte skulle väl någon politiker kunna ge ett sådant besked…?

Slutligen undrar jag hur det kommer sig att Länsstyrelsen alltid tycks ha samma åsikter i “byggärenden” som Vänersborgs byggnadsförvaltning? Är det för att det sitter experter på båda ställena? Kanske, men ibland undrar jag om det är så. Det har även andra frågat sig som har haft att göra med Länsstyrelsen i Vänersborg. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv?”.)

Det är tydligen också saker på gång när det gäller länsstyrelsernas roll som instans i sådana här frågor. Regeringen har vad jag förstår lagt förslag om att ge kommunerna ökat ansvar för bygglovs- och strandskyddsfrågor, vilket skulle innebära att länsstyrelserna får en mindre roll i överprövningen av sådana beslut.

Till sist.

Det verkar som om grannarna på Rostvägen tänker överklaga Länsstyrelsens beslut om att avslå yrkandet om inhibition. I så fall får vi se vad MMD (Mark- och miljödomstolen) i Vänersborg kommer fram till. MMD håller för övrigt till i samma byggnad som Länsstyrelsen… Det gör dock inte MÖD (Mark- och miljööverdomstolen).

PS. Väldigt snabbt efter publiceringen fick jag ett mejl från en bloggläsare. Hen skrev bland annat:

”Ungt bolag och ekonomin är svag. Det kräver sålda lägenheter innan de ens kan skriva kontrakt med utförare, och köpa material, företaget har helt enkelt inga pengar att bygga för. Enstaka sålda räcker inte till byggstart, och en förening måste bildas, och den kan inte ta alla kostnader för osålda lägenheter, eftersom det hamnar på månadsavgiften för enskilda boende. Byggföretaget har inte ekonomi att stå för osålda tills de säljs. De som inte köpt lägenhet än, har nog gjort ett klokt val, de kanske redan har gjort den ekonomiska analysen.”

PPS. Läs mer om Rostvägen – ”MMD avslår Rostvägens överklagande”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, miljö, Nyheter och politik, Rostvägen Blåsut

Grannarna på Blåsut överklagar (4)

1 juni, 2025 3 kommentarer

Anm. Fortsättning på inlägget “Grannarna på Blåsut överklagar (3)”.

Grannarna till de planerade husen på “Blåsut Höjd” anför även naturvärden som skäl till att Länsstyrelsen ska upphäva byggnadsnämndens bygglov. 

Fastigheten Blåsut 2:18, dvs “Blåsut Höjd”, bedöms av Vänersborgs kommun ha naturvärdesklass 4. (Enligt Miljö- och hälsoskyddsnämnden gränsar bedömningen till klass 3 – “påtagligt naturvärde”.) Enligt kommunens Naturvårdsstrategi, skriver grannarna, ska områden med denna klassning, klass 4:

“skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön med vissa särskilda undantag.”

Sakägarna (grannarna) kan i detta avsnitt till stora delar luta sig mot Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Nämnden avgav nämligen ett yttrande över bygglovsansökan, innan byggnadsnämndens beslut, där Miljö och hälsa inte tillstyrkte bygglovet:

“Kommunens antagna naturvårdsstrategi bör tillämpas avseende befintliga naturvärden. Detta innebär att exploatering och markplanering bör ske med hänsyn till konstaterade naturvärden på platsen. Detta saknas idag.”

Det finns till och med ett avsnitt i byggnadsnämndens bygglovsbeslut där Miljö- och hälsoskyddsnämndens synpunkter återges:

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att exploateringen är olämplig ur naturvårdssynpunkt, då den skulle orsaka betydande skada på naturmiljön genom att ta i anspråk en stor del av den naturvärdesklassade miljön. Detta skulle även leda till att en av de få kvarvarande naturmiljöerna i området försvinner.”

Sakägarkretsen anser att yttrandet från Miljö- och hälsoskyddsnämnden går i linje med den gällande detaljplanen och dess syfte. Sakägarna tycker vidare att det beviljade bygglovet brister i värdering mellan olika kritiska intressen när nämnden väljer att godkänna en bygglovsansökan som:

“visar på omfattande ingrepp i terrängen, inklusive uppfyllnad och sprängning, vilket ytterligare förstärker det bristande hänsynstagandet till platsens fysiska förutsättningar – i strid med anpassningskravet”

Anpassningskravet återfinns i PBL 2 kap 6 §:

“Vid planläggning, i ärenden om bygglov … ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till
   1. stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan”

På fastigheten finns det också konstaterade miljöer som är lämpliga för övervintring av större vattensalamander. Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev:

“Större vattensalamander är strikt skyddad enligt artskyddsförordningen 4§a. Detta innebär att såväl individer som deras livsmiljöer är skyddade och det är förbjudet att avsiktligt fånga, döda eller störa djur eller skada deras fortplantningsområden eller viloplatser.”

Och nämnden skrädde inte på orden när den konstaterade:

“Det framgår inte att sökanden har tagit hänsyn till detta i markplanering eller placering av byggnader. Inte heller framgår eventuella skyddsåtgärder eller kompensationer.”

Grannarna håller naturligtvis med. De hävdar också att det i underlagen för bygglovet inte finns några planer eller handlingar i hur de rekommenderade skyddsåtgärderna ska uppfyllas. Det finns bara en kortfattad not om att rekommendationerna ska uppfyllas:

“Snarare påvisar byggplanerna en hög grad av asfaltering av arealen och andra hårda ytor på de ytor inga byggnader står vilket ej kan uppfattas som annat än kontraproduktivt med avseende på tillräckliga kompensationsåtgärder för de skyddade arterna ifråga.”

De menar att den omfattande planerade bebyggelsen och maximala exploateringen riskerar att förstöra viktiga livsmiljöer för både fridlysta växter (grannarna hävdar att det finns sådana) och djurarter. De anser också att byggplanen:

”svårligen [kan] ses som hållbar eller vara förenlig med den stipulerade försiktighetsprincipen enligt miljöbalken.”

Och Miljö- och hälsoskyddsnämnden skrev innan byggnadsnämndens beslut:

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden tillstyrker inte bygglov med hänvisning till att det inte är säkerställt att artskyddslagstiftningen avseende större vattensalamander uppfylls. Därmed är det inte utrett att lokaliseringen för den sökta åtgärden är lämplig.”

Sakägarna tycker dessutom att det borde ske en noggrannare dokumentation av övriga fridlysta djurarter och växter som faktiskt också återfinns på platsen.

Grannarna avslutar avsnittet om naturvärden:

“Avvikelserna från de uppställda riktlinjerna i Miljöbalken samt uppenbar risk att decimera eller till och med utrota faktiska bestånd av fridlysta och rödlistade arter, som är strikt skyddade av EU’s art- och habitatdirektiv inklusive skyddade fridlysta arter i artskyddsförordningen, ska ses som betydande avvikelser och därför bör bygglovsansökan avslås.”

I en artikel i TTELA, som skrevs efter att byggnadsnämnden hade beviljat bygglovet, står det, och man får uppfattningen att uppgiften kommer från plan- och byggchef Annika Karlsson (se TTELA “Klartecken för omstridda flerbostadshus på Blåsut”):

“Från det att bygglovsansökan först kom in i juni i fjol har anpassningar till platsen och terrängen gjorts av den sökande efter rekommendationer från förvaltningen.”

Babak Salahi är VD för bostadsföretaget Nova Nord AB som ska exploatera “Blåsut Höjd”. Företaget hade för övrigt, år 2024, enligt Allabolag, inga anställda, inte registrerat för F-skatt (måste inte ett företag vara det?), 163.000 kr i omsättning och ett resultat på -643.000 kr.

VD Babak Salahi citeras i TTELA:

“Vi har därför lagt stor vikt vid att lyssna på grannarnas synpunkter och har anpassat projektets utformning för att hitta en bra balans mellan våra mål och närboendes synpunkter.”

Enligt uppgift från en av berörda i sakägarkretsen stämmer inte detta:

“Det är snarare ett tillrättaläggande från deras sida. De har faktiskt justerat till det sämre under tiden som gått.”

Det finns ytterligare argument i grannarnas överklagan. De är t ex oroliga för de kommande sprängningarna eftersom de kan orsaka stora skador på deras hus. Kenny Sandhöj (SD), som reserverade sig mot beslutet i byggnadsnämnden, hade antagligen inte helt fel när ha sa till TTELA (se TTELA “Klartecken för omstridda flerbostadshus på Blåsut”):

“de kommer att spränga ned hela berget i princip”

Nämndens ordförande Benny Jonasson (S), som sa ja till flerbostadshusen, verkade hålla med:

“Det är klart att det kommer bli jättestörningar”

Berget, sprängstenen, ska ju köras bort också…

Grannarna befarar även att alla borrhål kan få en negativ påverkan på bergvärme och vattenflöden.

Enskilda fastighetsägare i området kompletterar överklagan med specifika negativa effekter på just deras respektive fastighet. Det handlar t ex om att strålkastarljusen från bilar kommer att lysa rätt in i vardagsrum, att det blir direkt intrång i hemfridszonen och att balkonger och terrasser ger full insyn i vardagslivet.

Politikerna (inte alla) och tjänstepersonerna har alltså en helt annan syn än grannarna kring det blivande ”Blåsut Höjd”. De verkar ha tagit lätt på grannarnas yttranden före beslutet, argumenten viftades bort med typ “det ordnar sig”. (Se “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.) Det som efter bygglovsbeslutet tycks vara det absolut viktigaste argumentet, i varje fall enligt uttalandena i TTELA:s artikel var – byggrätten.

“Byggrätten väger tungt”

Sa plan- och byggchef Annika Karlsson till TTELA. Ordförande Jonasson sa:

“Det är en privat exploatör som köpt tomten för miljoner. Han vill förstås inte bara ha en bergsknalle på Blåsut utan använda den byggrätt som faktiskt finns.”

Men… Inte har väl byggnadsnämnden gett bygglov för att Babak Salahi har köpt fastigheten dyrt? (Enligt uppgift köptes fastigheten för 5 milj kr.) Det tycks i varje fall som om Jonasson faktiskt bekräftade grannarnas påstående att byggnadsnämnden gav i stort sett allt utrymme till förmån för exploatörens starka kommersiella intresse. Som naturligtvis är att tjäna pengar på den inköpta tomten. 

Babak Salahi skrev till TTELA:

“Vår ambition är att slutresultatet ska upplevas som en förbättring för hela området.”

Det är knappast några Blåsutbor som tror det…

Det dyker då och då upp en tanke i mitt huvud, rätt eller fel… Hade Babak Salahi Tabrizi fått någon form av grönt ljus för exploatering redan innan fastighetsköpet? Tabrizi fick ju marklov av byggnadsnämnden mycket snabbt. Dessutom ordnade Kretslopp och Vatten en servis i området trots att Länsstyrelsen hade beslutat om inhibering, eftersom grannarna hade överklagat marklovet. Kommunen bedömde att:

“inhibitionsbeslutet inte i sig hindrade en fortsatt utbyggnad av den allmänna va-anläggningen fram till förbindelsepunkten.”

Det var alltså en “bedömning”… (Se “Kommunen spränger på Blåsut”.)

 Ärendet kring byggnadsnämndens beviljande av bygglov är alltså överklagat till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen har snabbt beslutat om inhibering vilket betyder att inget kommer att hända på “Blåsut Höjd” den närmaste tiden, inte förrän beslutet är fattat om “helheten”. Och det lär ta tid innan Länsstyrelsen kommer med sitt slutliga beslut om bygglovets vara eller inte vara. Innan ett sådant beslut fattas kommer också både byggnadsnämnden och exploatören, dvs Babak Salahi, att få yttra sig. Det kommande beslutet kommer antagligen också att överklagas till Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg, endera av exploatören eller grannarna. Och även MMD:s dom kan sedan överklagas till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i Stockholm.

Det är svårt att se att ledamöterna i byggnadsnämnden skulle ha beviljat bygglovet om de hade sett grannarnas överklagan före beslutet. Fast å andra sidan slås man av de tendensiösa bedömningar som byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen gjorde innan beslutet. Nämnden och förvaltningen verkade nämligen ha vridit och vänt på alla fakta för att få dem att passa deras förutbestämda åsikt om att bevilja bygglov. Och det trots att detaljplanen är ganska tydlig som jag ser det. För att inte tala om att de bortsåg från Miljö- och hälsoskyddsnämndens bedömningar.

Det är svårt att bli klok på byggnadsnämndens bedömningar. Vad prioriterar egentligen byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen? Vad är viktigt för dem?

I Vargön för att ta ett exempel, på Snickaregårdsvägen, stod det inget i detaljplanen om vilken färg taken och fasaderna skulle ha på husen. Men byggnadsnämnden och förvaltningen ansåg att fasaderna kunde ha vilken färg som helst, men taken på just vissa speciella hus skulle absolut vara röda, även om grannhusen några meter ifrån hade en annan takfärg. (Se ”Det svarta taket i Vargön (1)”.) Bedömningarna bland politiker och tjänstepersoner tycks skifta, och det är väldigt svårt, om inte omöjligt, att se vad de värderar högt, och inte.

Till sist undrar jag om det ändå inte var bra att byggnadsnämnden sa ja till bygglovet. Hade det blivit ett nej så hade Babak Salahi, som ansökte om bygglov, troligtvis överklagat och då kanske inte Länsstyrelsen skulle ha fått tillgång till alla de argument, analyser och domar som finns med i grannarnas överklagan… Eller också hade grannarna haft det tidskrävande och mödosamma arbetet framför sig.

Men visst är det något fel att vanliga kommuninvånare ska tvingas lägga ner så mycket tid och kraft för att hävda sin uppenbara rätt. Det borde kommunen kunna bespara dem.

Det lär finnas anledning att återkomma till “Blåsut Höjd”…

Anm. Se ”Länsstyrelsen avslår överklagandet på Rostvägen”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, miljö, Rostvägen Blåsut, ttela

Grannarna på Blåsut överklagar (2) + Nyhet

29 maj, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på inlägget “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.

Det finns flera företag inblandade i det som ska kallas “Blåsut Höjd”. Det är dock samma person som står bakom företagen och denne person ansökte förra året om bygglov som enskild person. Bygglovet på fastigheten Blåsut 2:18 beviljades som bekant av byggnadsnämnden den 7 april 2025. (Se “Bygglov beviljat på Blåsut (1)”.) Det innebär att fem flerbostadshus med tillhörande komplementbyggnader ska uppföras i ett av de sista obebyggda skogs- och bergsområdena på Blåsut.

Den 15 maj lämnades ett överklagande och yrkande om inhibition in till Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Det var 25 personer från 14 grannfastigheter som överklagade byggnadsnämndens beslut.

Grannarna har gjort ett imponerande arbete med att författa överklagandet. Det är ett gediget och faktaspäckat dokument på 17 sidor. Grannarna analyserar varenda aspekt av bygglovet och de hänvisar till både lagtexter och domar. Det är inte första gången, tänker jag, som “vanliga invånare” tvingas att på sin fritid sätta sig in i de juridiska resonemangen, spetsfundigheterna och hårklyverierna för att hävda sin rätt mot Vänersborgs kommun. Det skulle inte förvåna mig om Vänersborgs kommun har de mest juridiskt kunniga invånarna i landet…

De klagande grannarna yrkar att:

  • ”Länsstyrelsen ska upphäva det av nämnden beslutade bygglovet i sin helhet.”
  • “Klagandena yrkar också att nämndens beslut om bygglov ska inhiberas.”

Inhibera betyder att Länsstyrelsen ska fatta ett snabbt beslut om att kommunens beslut om bygglov inte får verkställas innan Länsstyrelsen har fattat beslut om bygglovet i sin helhet. De klagande menar att om markförberedelser påbörjas i området kan det medföra irreparabla skador även om byggandet sedan stoppas.

Och det uppmärksammade Länsstyrelsen – och höll med om. Redan igår, onsdagen den 28 maj, beslutade Länsstyrelsen om inhibition. Det innebär alltså att inga arbeten på Blåsut Höjd får startas förrän Länsstyrelsen har fattat beslut om själva bygglovet. En liten, men ändå en framgång för de klagande. (OBS! Tillägg 8/6. Denna uppgift var felaktig! Se ”Tråkig nyhet från Blåsut”.) 

De klagande grannarna har även upptäckt några formella fel i byggnadsnämndens och byggnadsförvaltningens hantering av ärendet. Det visar om inte annat hur grundlig deras överklagan faktiskt är. De tycks inte missa någonting…

Grannarna påpekar för det första “brister i kommunicering av handlingar”.

Byggnadsnämnden har enligt grannarna fattat beslut med stöd av ritningar och handlingar som sakägarkretsen, dvs de klagande grannarna, inte har fått ta del av. Handlingarna har utfärdats senare än de handlingar som de har fått utskickade till sig:

“De handlingar och dessutom de med senare utfärdandedatum, som byggnadsnämnden fattat beslut på har inte kommunicerats med sakägarkretsen vilket utgör ett formellt handläggningsfel.”

Är det på det sättet som grannarna anför är det ett fel i handläggningen som verkar tämligen oprofessionellt från kommunens sida.

För det andra menar sakägarkretsen (grannarna) att bygglovsbeslutet har delgetts via förenklad delgivning och denna har inte varit korrekt genomförd.

De här formella felaktigheterna överklagas också, men jag är inte säker på hur Länsstyrelsen kommer att behandla dem. Det är naturligtvis viktigt att påpeka felaktigheter, men för mig ser det bara ut som det kan ha betydelse om Länsstyrelsen skulle avslå överklagandet på bygglovet i sin helhet. Eller också att Länsstyrelsen skickar tillbaka hela ärendet innan den överhuvudtaget har tittat på själva bygglovet. Vi får se hur Länsstyrelsen hanterar felaktigheterna.

De klagande fortsätter sin överklagan med en kortare bakgrund:

“Byggnationen kommer förändra områdets karaktär väsentligt. I stället för att bo i närheten av ett lummigt naturområde kommer vi att hamna granne till fem (5) flerbostadshus med 24 lägenheter, parkeringsplatser för 24 bilar, 79 cyklar och gångvägar.”

De påpekar också att det faktiskt handlar om 6 flerbostadshus eftersom två av dem är sammanbyggda, nr 5 och 6. (Se bild.)

Och så börjar “allvaret” med att sakägarkretsen sammanfattar på vilka grunder som överklagan av bygglovsbeslutet grundar sig på:

  • “Bygglovet strider mot Stadsplanen (att se som detaljplan).”
  • “Kravet på anpassning till omgivningen är inte uppfyllt.”
  • “Byggnationen medför påtaglig olägenhet för grannar.”
  • “Trafiksituationen är inte tillräckligt beaktad.”
  • “Naturvärden och skyddade arter har inte beaktats.”
  • “Dagvattenhantering är otillräcklig.”
  • “Servitutet för tillfart till grannfastighet riskerar att hindras.”
  • ”Tillräcklig hänsyn har inte tagits till barnperspektivet.”

Den första punkten, om detaljplanen, tar störst utrymme och den sparar jag till nästa inlägg. Jag måste dock direkt konstatera att det i detaljplanen från 1931 finns två hus inritade på kartan. Grannarna motsätter sig inte att dessa två fristående hus med högst två våningar uppförs enligt planen. 

Grannarna menar att byggnadsnämnden i sitt beslut gav i stort sett allt utrymme till förmån för exploatörens starka kommersiella intresse. Det togs ingen hänsyn till befintlig boende- och bebyggelsestruktur. De anser att de kringboendes intresse av att bevara sin privata sfär och hemfridszon också är ett intresse som måste respekteras. Grannarna hänvisar till PBL 2 kap 1 § att:

“hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen.”

De planerade bostadshusen i skogs- och bergsområdet kommer att hamna betydligt högre än omkringliggande fastigheter. Det innebär en betydande insyn mot sakägarkretsens fastigheter skriver grannarna:

“Det kommer påverka och inskränka på sakägarnas livsutrymme med konstant insyn på oss och vårt leverne.”

De nya husen kommer också att påverka skuggningen och leda till ett minskat dagsljusinflöde på de nedan liggande fastigheterna. Grannarna befarar även att det blir en ökad mängd buller och oljud av olika slag från de tilltänkta 24 hushållen.

Sammantaget skulle det här skapa stor olägenhet för grannarna och leda till:

“en betydande inskränkning av sakägarkretsens boendekvalitet”

Sakägarna ägnar ett avsnitt åt trafiksituationen. Den kommer att påverkas på ett sätt som inte kunde förutses i detaljplanen från 1930-talet. Och det är det lätt att hålla med om, och det blir ännu lättare om man åker upp i området och kör på Rostvägen. Rostvägen kommer att utgöra infartsvägen till det tilltänkta bostadsområdet för 24 hushåll.

“Rostvägen som fastigheten Blåsut 2:18 gränsar till är så smal att två bitar inte kan mötas som det ser ut idag.”

Det skriver grannarna, och det är ingen överdrift.

“Ökning av trafiken till följd av byggnationen kommer att leda till trafikproblem, säkerhetsrisker för fotgängare och cyklister, försvårad snöröjning samt begränsad framkomlighet för utryckningsfordon, paket- och postbil samt återvinningsbil.”

Det finns ingen gång- eller cykelväg på platsen och om barnfamiljer bosätter sig på området kommer de knappast att kunna passera säkert med barnvagn. Byggnadsnämnden har knappast beaktat barnperspektivet.

Byggnadsnämnden anser att parkeringsbehovet är tillgodosett och att den ökade trafiken på Rostvägen till följd av byggnationen är acceptabel. Sedan gör nämnden ytterligare ett mycket diskutabelt påstående, nämligen att det:

”finns möjlighet att bredda vägen till 6 meter”

På sammanträdet visade enligt uppgift tjänstepersonerna med hjälp av Google Streetview samt på detaljplanekartan att vägen gick att bredda, på kommunal mark. Jag har dels varit och fotograferat på plats, men precis som förvaltningen använde jag istället Google Streetview…

Det är omöjligt att bredda vägen skriver grannarna – två av huskropparna på grannfastigheterna skulle hamna mitt ute på vägen. Och det syns tydligt på bilden till vänster. Och hur tänker sig nämnden och förvaltningen bredda Rostvägen när två andra byggnader ligger nära vägen mitt emot varandra? (Se bild till höger.)

De här förhållandena är antagligen också anledningarna till att kommunen inte redan har breddat vägen. 

På andra sidan Rostvägen är en markremsa längs hela vägen prickad i detaljplanen. Det är inte tillåtet att bygga på prickad mark, men det gäller inte anläggningar som vägar. Men är marken som omger Rostvägen kommunal? Enligt Lantmäteriets kartor är den inte det – se bild nedan.

Alla fastigheter är privata, ända fram till Rostvägen. Jag vet inte hur förvaltningen tänkte, men kanske har jag missat något…

Planerna är att det ska finnas 24 P-platser för de boende i de fem nya flerbostadshusen. Och trots att det ska finnas plats för 79 cyklar, varav 48 platser ska bli väderskyddade, är det väl inte orimligt att anta att det finns hushåll som har mer än en bil. Det är säkerligen inte heller helt orimligt att anta att några hushåll någon gång får besök… Frågan är var de bilarna ska parkera. Parkering på Rostvägen lär vara utesluten, även om det tydligen, enligt överklagan, planeras för 4 P-platser någonstans vid Rostvägen. (Hittar dock ingen karta på var det skulle vara. Kanske vid krysset, i hörnet på Blåsut 2:18?)

Grannarna till det planerade “Blåsut Höjd” har i sin överklagan till Länsstyrelsen anfört fler skäl till att bygglovet ska upphävas i sin helhet. Jag återkommer.

Fortsättning följer i blogginlägget ”Grannarna på Blåsut överklagar (3)”.

==

Blogginlägg om byggnadsplanerna vid Rostvägen på Blåsut:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Länsstyrelsen, miljö, Rostvägen Blåsut

Tankar och farhågor: Slaget om slagget

27 mars, 2025 Lämna en kommentar

Alla som har sett filmen Erin Brockovich med Julia Roberts i huvudrollen ryser antagligen vid begreppet “sexvärt krom”. Sexvärt krom är nämligen ett toxisk och cancerframkallande ämne som också kan orsaka skada på kromosomerna (se nedan).

Sveriges geologiska undersökning, SGU, är myndigheten för frågor om berg, jord och grundvatten. Myndigheten skriver på sin webbplats:

”Krom och kromföreningar är ett av 32 utpekade så kallade särskilt förorenande ämnen, som anses vara speciellt problematiska avseende ekologisk status i ytvattenförekomster på nationell nivå.”

Vargön Alloys är noga med att ta prover för att upptäcka föroreningar och utsläpp i omgivningen. Det handlar som vi har noterat framför allt då om det sexvärda kromet. Det tycks nämligen läcka sådant krom överallt där ferrokromslagg har använts. Och då måste man ju ställa de naturliga frågorna: Har de mätningar och analyser av det sexvärdiga kromet som utförts visat bra resultat? Kan kommuninvånarna andas ut och vara lugna med att all slagg som har använts till t ex utfyllnad i kommunen är ofarlig?

SGU fortsätter på sin webbplats:

”Enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2019:25), är gränsvärdet för årsmedelvärdet av krom och kromföreningar i inlandsytvatten 3,4 µg/l. Detta avser upplöst, biotillgänglig koncentration.”

”µg/l” utläses mikrogram per liter. Det går 1.000 mikrogram på 1 milligram (mg), alltså 1000 µg= 1 mg. Således är 3,4 µg/l detsamma som 0,0034 mg/l. (Eftersom en liter vatten väger ungefär 1 kg kan mg/l också skrivas som mg/kg.)

SGU och Havs- och vattenmyndigheten skriver alltså om och anger ett värde för krom och kromföreningar i allmänhet, inte enbart för det cancerframkallande sexvärda kromet. Det torde tyda på att trevärdigt krom inte heller kan anses vara helt ofarligt. SGU skriver:

”Sexvärt krom är generellt sett mer biotillgängligt och anses generellt mer toxiskt än trevärt krom med potentiella genotoxiska och cancerogena effekter .”

Livsmedelsverket (ytterligare en statlig myndighet) anger gränsvärdet 25 µg/l (=0,025 mg/l) för allmän dricksvattenförsörjning, även om det äldre gränsvärdet på 50 µg/l (=0,05 mg/l) får tillämpas före den 1 januari 2026. Som vi ser är inte specifika gränsvärden för enbart sexvärt krom alltid angivna i nationella föreskrifter.

I de tre rapporter, som jag har sammanfattat i de två föregående blogginläggen om kromets urlakning ur ferrokromslagget från Alloys, har jag varit sparsam med att ange mätvärden. Men här nedan kommer en tabell från den senaste rapporten. (Se ”Alloys: Sexvärt krom i vattnet”.) Den visar kromhalten från en mätstation på Holmängen (punkt 32) och två från Öxnered (34 och 35).

Livsmedelsverket angav alltså gränsvärdet 0,025 mg/l för dricksvattnet och Havs- och vattenmyndigheten 0,0034 mg/l för årsmedelvärdet av krom och kromföreningar i inlandsytvatten. Och det var för krom i allmänhet. Värdena i tabellen överstiger gränsvärdena något enormt – och då handlar värdena i tabellen enbart om sexvärt krom, den giftigaste varianten…

Det är onekligen skrämmande siffror. Så skrämmande att jag undrar om jag har missat något. Kan det verkligen vara på det här sättet? I så fall kan kommuninvånare i Vänersborg definitivt inte andas ut och vara lugna med all den slagg som finns runt omkring oss.

Jag ställde frågan till Kretslopp och Vatten i kommunen om vattenverken i Skräcklan och Rörvik kan ta bort eventuellt sexvärt krom ur dricksvattnet. Svaret var lite kryptiskt, men jag tolkar det som ett nej:

”Den reningsteknik vi använder i vattenverken är inte primärt designade för att rena sexvärt krom men jag skulle säga att det finns en god chans till rening.”

Och Trollhättan som investerar en bra bit över hundra miljoner för att ta sitt dricksvatten direkt från Vänern (vid Gardesanna) istället för älven… (Se ”Från Överby till Gardesanna”.)

På tal om Kretslopp och Vatten förresten. Det kan nämnas att Holmängens avloppsreningsverk släppte ut 20,2 kg krom år 2023. Det var en ökning med 193% jämfört med året innan. Det betydligt mindre reningsverket i Brålanda släppte ut 0,18 kg. (Se ”VA och utsläppen 2023 (2/2)”.)

Nog om mätvärden för nu.

De tre rapporterna (se “Alloys: Slagget i Holmängen och Öxnered” och ”Alloys: Sexvärt krom i vattnet”) har visat en del brister i själva hanteringen av ferrokromslaggen när den har använts för olika typer av anläggningsarbeten. Slaggen har t ex inte alltid placerats ovanför grundvattenytan. Finkornig slagg har använts i stället för grövre fraktioner och på vissa ställen har det varit finkornig slagg för djupt ner i marken. Slagg har också placerats öppet för nederbörd och vattendrag, vilket kan misstänkas öka urlakningen av krom. I Öxnered fanns slagg till och med under vatten. 

Det finns flera osäkerheter kring mätningarna. Det är t ex svårt att veta hur mycket slagg som har använts på varje ställe och hur fördelningen ser ut mellan grövre och finare fraktioner. De undersökta områdena innehåller slagg som har lagts ut nyligen. Den “gamla” slaggen, som har lagts ut för typ 30-40 år sedan, innehåller sannolikt en större halt sexvärt krom. Det är inte heller klarlagt hur mycket nederbörd och vatten betyder för urlakningen. Det finns även andra faktorer som kan påverka som t ex temperatur. Den senaste rapporten kunde inte visa några direkta samband, mer än möjligen på vattnets betydelse, men det går inte att dra säkra slutsatser.

Provtagningarna visar ofta, enligt AFRY, ”låga halter” av krom i vattnet. Det tycks inte sällan kunna bero på att mycket vatten späder ut kromet så att halten (koncentrationen) minskar, men det betyder ju ändå att samma mängd lakas ut i naturen.

Halterna av sexvärt krom tycks inte ha undersökts i jorden eller i grundvattnet. I varje fall verkar inte Länsstyrelsen ha några sådana undersökningar från senare år. Det är en brist kan jag tycka. Det finns bland annat fastigheter i området med egna brunnar.

Det verkar inte heller finnas kartor eller listor på platser och områden som visar var ferrokromslagg från Vargön Alloys har använts och placerats i Vänersborgs kommun under åren. Det måste vara en brist. Miljö- och byggnadsförvaltningen i kommunen skrev i måndags:

”Vi utgår alltid från att slagg kan finnas under framförallt hårdgjorda ytor och informerar om detta vid t.ex. remisser eller kontakt med gräventreprenörer.”

Användningen av ferrokromslag ska sedan 2017 anmälas till kommunens miljöförvaltning och anmälningarna finns diarieförda. Vid remisser/nya ärenden osv så ser kommunen om slagg har använts vid den aktuella fastigheten.

Det kan tilläggas att en oerhört massa slagg har lagts ut före 2017 och, det vet varenda kommuninvånare, att det inte är sällan som mark behöver saneras innan den kan bebyggas – t ex Arena Vänersborg och höghusen vid Quality. I det här sammanhanget kan det också vara värt att påminna om att före 1986 har också en del slagg från företaget Ferrolegeringar i Trollhättan använts till utfyllnad i Trollhättan och Vänersborg.

De risker som har undersökts utifrån ferrokromslagget och urlakningen av sexvärt krom handlar om “tekniska beräkningar”. Men hur påverkas människor på längre sikt av sexvärt krom i vattnet, även om halterna tycks ”låga”? Kan man använda vatten från älven till grönsaksodlingarna?  I rapporterna nämns det inte heller något om risker för t ex vattenlevande organismer eller om växter och djur. De påverkas naturligtvis också av det giftiga kromet. Hur påverkas de, hur påverkas naturen? Finns det risker med att äta fisk fångad i Öxneredssjön eller i Göta älv? (Är det riskerna med det sexvärda kromet som har gjort att det inte längre finns några fiskodlingar i närheten av Vargön Alloys…) Borde kungen äta av älgen som han sköt på Hunneberg?

Jag överdriver kanske något, men kunskapen om de långsiktiga effekterna av föroreningar i vatten, luft och mark kunde vara större. Och sexvärt krom är farligt…

Och till sist, om krom i luften. Igen. (Se ”Alloys: Moln av sexvärt krom?”.)

Det finns ett gränsvärde i Sverige, i varje fall inom arbetsmiljön, för krom i luften. Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2023:14) om gränsvärden för luftvägsexponering i arbetsmiljön, är det nuvarande gränsvärdet för sexvärt krom 5 mikrogram per kubikmeter luft (5 µg/m³). ​(Det går 1000 liter på en kubikmeter, m³.) Det är ett ”tekniskt uträknat” värde som bestämdes 1996 utifrån vad industrin ansågs kunna hantera vid den tidpunkten, snarare än utifrån medicinska studier om vid vilken nivå människor börjar utveckla cancer. Gränsvärdet har varit oförändrat sedan 1996 och är högre än i flera andra länder. 

Förra året publicerades en forskningsstudie från Lunds universitet (se ”Cellförändringar även under gränsvärdet för sexvärt krom”) som visade att många av de arbetare som utsattes för sexvärt krom fick betydande förändringar i sina celler långt innan sjukdom utvecklades. Och det även om exponeringen låg långt under Sveriges gränsvärde. ​

För att minska hälsoriskerna har Arbetsmiljöverket föreslagit ett sänkt gränsvärde för sexvärt krom till 1 µg/m³. Detta förslag är för närvarande ute på remiss, och de nya föreskrifterna förväntas träda i kraft den 9 april 2026. ​Det kan jämföras med Danmark som nyligen sänkte gränsvärdet till 0,25 mikrogram, µg…

Cancerframkallande avfall, urlakning av krom, befarade effekter på miljön, sänkta gränsvärden, växande slagghögar osv. Vargön Alloys står inför stora utmaningar.

Vargön Alloys producerar ferrokrom. Ferrokrom används främst inom stålindustrin för att tillverka rostfritt stål och andra specialstål. Det förbättrar stålets korrosionsbeständighet, hårdhet och slitstyrka. Ferrokromet är en viktig produkt med flera användningsområden.

Vid tillverkning av ferrokrom uppstår alltså ferrokromslagg som restmaterial. För att minimera mängden avfall pågår ett arbete med produktifiering av slaggen för användning i olika applikationer, till exempel som ballast i asfalt och betong. (Se ”Vargön Alloys SAMRÅD”.)

Det tycks som om Alloys har kommit långt i detta arbete. Det är ett sätt att reducera urlakning och därmed minska riskerna för människors hälsa och miljön – och på sikt få bort slagghögarna. Det är viktigt att Alloys lyckas lösa avfallsproblemen, dels för att ferrokrom är en viktig produkt och dels för att Alloys ska bli kvar i Vargön med alla de arbetstillfällen som produktionen för med sig.

Vad vore Vargön utan Vargön Alloys?

Det var det mesta som fanns att skriva om Vargön Alloys och ferrokromslaggen för denna gång.  Jag återkommer när det finns mer fakta. Naturligtvis väntar jag liksom många andra på vad som ska hända med den polisanmälan som Länsstyrelsen har gjort angående slagghögarna. (Se ”Alloys: Hund begraven i slagghögarna?”.) Och den polisanmälan som Länsstyrelsen enligt uppgift förbereder mot den olagliga hanteringen av ferrokromslag med mobilkrossen förra året. (Se ”Alloys: Moln av sexvärt krom?”.)

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, föroreningar, Länsstyrelsen, miljö, Miljö o Hälsa, Vargön

Alloys: Slagget behöver mer plats

22 mars, 2025 1 kommentar

När man “talar om trollen”… 

I dagens TTELA hittade läsarna en kungörelse från Vargön Alloys. Flera hushåll i Vargön har i dagarna också fått ett utskick från företaget om samma sak.

Målgruppen för Alloys är:

“enskilda och allmänhet som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten.”

Det handlar om slagghögarna. Och det finns ganska många som är berörda av verksamheten kring ferrokromslaggen… De som är allra mest berörda ser vi på kartan ovan. Det är de som bor inom 500 meter från slaggen. Det finns dock betydligt fler berörda strax utanför gränsen…

Vargön Alloys (VAAB) inbjuder till ett samrådsmöte för enskilda och allmänheten den 8 april 2025 på Ronnums Herrgård. Mötet startar kl. 18:00. På mötet bjuds det på fika och allmänheten ska få information, tillfälle att ställa frågor och komma med synpunkter.

Anledningen till samrådsmötet kan man läsa på webbplatsen “Vargön Alloys AB SAMRÅD”:

“Samrådet genomförs som ett avgränsningssamråd eftersom VAAB har gjort bedömningen att mellanlagringen kan medföra risk för betydande miljöpåverkan då upplagen ligger inom ett vattenskyddsområde.”

Alloys tänker ansöka om tillstånd för den delen av verksamheten i Vargön som omfattar mellanlagring av ferrokromslagg i den norra delen av industriområdet. I ansökningsprocessen ingår samråd med både myndigheter, enskilda och allmänhet. Alla synpunkter ska sedan sammanställas och ingå i en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som lämnas in till Länsstyrelsen.

Det finns i dagsläget, skriver Alloys, tre upplag med sammanlagt 380.000 m³ ferrokromslagg. Det är “U1” (ca 18 m högt), “U2” (ca 21 m högt) och “U3” (ca 13 m högt) på nedanstående karta. Dessa slagghögar fylls inte på längre, fortsätter Alloys, men då undrar jag om det inte har skett nyligen. Jag tyckte att jag såg både lastbilar och grävmaskiner där i förra veckan.

Alloys vill nu, därav samrådet, anlägga ytterligare ett område för lagring av ferrokromslagg, i området “U5”, se kartan ovan. Det behövs helt enkelt mer plats för allt slagg.

Markytan i “U5” utgörs i huvudsak av berg i dagen och naturlig morän. Ytan är på ca 0,55 ha och beräknas rymma ca 50.000 ton slagg. “U5” ligger inom den inre skyddszonen för vattenskyddsområdet för Vänersborgsviken och Göta älvs vattentäkter. Alloys skriver att:

“Slaggen är inte klassificerad som farlig, enligt nuvarande europeiska regelverk för klassificering och märkning av ämnen.”

Det är antagligen helt riktigt, men i Mark- och miljödomstolens dom från år 2015 stod det faktiskt (fetstilen är min):

“För klassificering som biprodukt krävs enligt avfallsdirektivet slutligen att användningen ska vara laglig. Motsvarande bestämmelse i miljöbalken säger att användningen ska vara hälso- och miljömässigt godtagbar samt inte strida mot lag eller annan författning. Miljöbalken ställer här strängare krav än EU-lagstiftningen. Detta är emellertid möjligt då avfallsdirektivet är ett s.k. minimidirektiv, varav följer att Sverige kan ha bestämmelser som går längre än såväl direktivet som andra EU länders motsvarande lagstiftning. En förutsättning för klassificering av ferrokrom slaggen som biprodukt i Sverige är således att aktuell användning är hälso- och miljömässigt godtagbar samt inte strider mot lag eller annan författning.”

Men visst, det kanske har skett förändringar… Det vet jag inte, men Länsstyrelsen vet. Och det är personerna där som slutligen bestämmer efter samrådet. Länsstyrelsen säger nog nej till “U5” om det är något som inte stämmer med den kommande ansökan från Alloys.

Slagghögarna dammar inte och påverkan på luft är begränsad skriver Alloys, men:

“partikelspridning [kan] förekomma i samband med lastning och lossning.”

Jag har svårt att se att de närboende blir särskilt glada över att det blir ännu mer ferrokromslagg i grannskapet… Och inte bara de närmaste grannarna antar jag.

Samrådet den 8 april 2025 handlar alltså enbart om mellanlagring av ferrokromslagg i det nya området “U5”. Inget annat.

Det går även att lämna in skriftliga synpunkter till Alloys. Det kan man göra genom att maila eller genom att använda sig av ett formulär på webbplatsen “Vargön Alloys AB SAMRÅD”. På denna webbplats finns för övrigt allt man behöver veta om samrådet.

Gör gärna det, lämna synpunkter eller uttryck eventuella farhågor till Vargön Alloys.

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Alloys, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Alloys: Moln av sexvärt krom?

20 mars, 2025 4 kommentarer

Vargön Alloys AB är en av Europas största tillverkare av ferrokrom. Det är en legering som ger stålet hårdhet och motståndskraft mot korrosion. Ferrolegeringar är nödvändiga råvaror för stålindustrin och Alloys kunder är i huvudsak Europas ledande tillverkare av specialstål.

Det här kan vi läsa på Vargön Alloys webbplats. (Se “Vargön Alloys AB”.) Man kan också läsa att Alloys är ett högteknologiskt företag som prioriterar tekniskt nytänkande och kompetensutveckling.

Det går bra för företaget Vargön Alloys. På webbplatsen “allabolag” kan man läsa att omsättningen 2023 var 2,8 miljarder kr och att resultatet efter finansnetto var hela 951 miljoner kr. Det betydde en vinstmarginal på 33,4%.

År 2008 köptes företaget av turkiska Yildirim Group of Companies. Vargön Alloys styrelseordförande är Robert Y. Yildirim. Ganska ny på VD-posten är Anders Lehman, boende i Stockholm. Han efterträdde Johan Svensson från Vänersborg.

Stora delar av webbsidan tycks dock inte ha uppdaterats på några år. Det står t ex att:

“Slaggen som bildas vid ferrokromtillverkning är ett förstklassigt material vid tex vägbyggen.”

Det såg vi på blogginlägget “Alloys: Hund begraven i slagghögarna?” att det sedan 2015 inte stämmer. Det står också att företaget tar ansvar för miljön. Och det stämmer på sätt och vis, i varje fall sedan ganska många år tillbaka. Alloys har satsat mycket pengar på t ex rökgasrening. Det har enligt företaget lett till att stoftutsläppen renas till mer än 99 procent. Det fungerar kanske inte alltid, det kommer inte sällan svart rök ur skorstenarna. Fönsterbleck och utemöbler i grannskapet blir nästan alltid svarta av sot eller stoft när vinden ligger på. (Se “Slagghögarna på Vargön Alloys (2/3)”.) Men det har lagts mycket resurser för att reducera eller få bort föroreningarna.

Men nu för tiden tycks vinsten gå före miljön…

En anställd på Alloys, “X”, skriver i ett mail till mig att ett miljöbrott har uppdagats:

“alloys [har] använt sig av en otillåten mobilkross inne på området för att krossa legering. Vid krossning av legering frisätts sexvärtskrom som sedan sprids med dammet och hamnar både i dagvattenbrunnarna inne på området som sedan hamnar i älven och även direkt i älven när vinden ligger på. Alloys har kört denna mobilkross i snart 9 månaders tid och krossat närmare 80.000 ton legering innan länstyrelsen slog stopp för dom och även meddelade att denna krossning skett utan tillstånd. Vid provtagning av alloys dagvattenbrunnar där det krossats Legering har samtliga uppvisat kraftigt förhöjda värden av sexvärts krom som sedan rinner rätt ner i älven.”

Det var under förra året problem med den ordinarie krossanläggningen. Alloys körde, enligt “X”, därför krom utanför denna anläggning. En otillåten mobilkross inne på området användes för att krossa legering och det fanns inget fläktsystem. Den olagliga hanteringen ledde alltså till att damm med sexvärdigt krom kom ut i luften och det uppmättes förhöjda och för höga värden i brunnar. Det kom således ut sexvärdigt krom även i vattendragen.

Hanteringen fortsatte, fortfarande enligt “X”. Krom krossades i 8 månader, 3 dagar i veckan, 8 timmar om dagen, trots att anläggningen lagades efter 2 dagar. Mobilkrossen användes för att spara pengar – det gick nämligen fortare än den ordinarie, säkrare hanteringen. Anledningen till att den externa krossen användes så länge handlade alltså bara om pengar och att maximera avkastningen. Den egna godkända krossen med godkänd filteranläggning var dyrare att driva. Vinsten var viktigare än miljön.

Hanteringen finns på film… Här kan du se två filmer: Film 1 (14 sek) och Film 2 (2.20 min). Filmerna visar enligt ”X” hur det dammar när legering krossas – moln av damm innehållande sexvärdigt krom. Dammet spred sig över en ganska stor yta, särskilt när det blåste. Länsstyrelsen har fått dessa filmer av några av de anställda och anledningen till det är, enligt “X”, att företaget helt enkelt för myndigheterna bakom ljuset.

I blogginlägget “Alloys: Hund begraven i slagghögarna?” citerade jag en artikel från ”Afa Försäkring” från den 26 augusti 2021. (Se ”Kartläggande studie kan bidra till säkrare hantering av sexvärt krom”.) Det stod följande om sexvärdigt krom i luften:

“I Sverige har vi ett gränsvärde på 5 mikrogram per kubikmeter luft för det här kromet, medan man i till exempel Danmark nyligen har sänkt gränsen till 1 mikrogram och i USA rekommenderar ett värde på högst 0,2. Det beror förmodligen på att vi här inte har sett över gränsvärdet på ett tag.”

Sverige har fortfarande kvar samma gränsvärden. Arbets- och miljömedicin skriver om gränsvärdet 5 µg/m³ i en faktaruta (se här):

“Denna lufthalt motsvarar 20 extra lungcancerfall per 1000 exponerade arbetare efter 40 års yrkesmässig exponering (dvs livstidsrisk).”

Det låter extremt oroväckande, både för de anställda på Vargön Alloys och alla boende i närheten… Gränsvärdet överskreds säkerligen med stor marginal. (Man hoppas att “X” uppgifter är felaktiga.)

”X” är mycket noga med att poängtera att ägarna, Yildirim, inte kände till, och därmed inte heller hade godkänt, den olagliga hanteringen. Och de anställda blev överkörda och inte lyssnade på. Flera av dem har ju skrivit på ett “tystnadsavtal” vilket hindrar dem från att gå ut offentligt… Hanteringen har dessutom anmälts till Arbetsmarknadsverket, men verket har inte gjort något.

“X” är upprörd. Hen menar att Alloys alltid har arbetat för att förbättra arbetsmiljön för de anställda och försökt att minimera företagets utsläpp och miljöpåverkan. Hen menar också att den olagliga processen var onödig eftersom Alloys arbetar med slaggfrågan. De har en process på gång för att återvinna slagg genom att blanda den med asfalt och betong. Den här processen skulle också kunna få bort slagghögarna på sikt.

Enligt uppgift så förbereder Länsstyrelsen just nu en polisanmälan om otillåten krossning. Det har inte bekräftats av Länsstyrelsen, men inte heller, på direkt fråga, förnekats.

Jag befarar att det har skett ett enormt miljöbrott i Vargön med oanade konsekvenser. Det är också anledningen till att “X” och de andra vill att allmänheten ska få veta vad som har hänt och skett på Vargön Alloys. De flesta som är anställda på Alloys bor ju om inte annat i området och kan själva drabbas av föroreningarna när de andas och dricker av kranvattnet…

Anm. Det finns anledning att återkomma. Länsstyrelsen har dels fler handlingar i diariet om Vargön Alloys och dels verkar det som om slagget behöver mer plats. Och framför allt, det sägs alltså att Länsstyrelsen förbereder en polisanmälan av Vargön Alloys för användningen av mobilkrossen.

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Alloys: Hund begraven i slagghögarna?

16 mars, 2025 Lämna en kommentar

Den 11 november 2024 skickades ett meddelande från Länsstyrelsen till Vänersborgs och Trollhättans kommuner. (Handlingen diariefördes av någon anledning dock inte i Vänersborg förrän den 13 mars – 4 månader senare…) Det var ett dokument med rubriken “Riktlinjer för markarbeten i områden med ferrokromslagg från Vargöns smältverk”:

“Dokument innehåller riktlinjer för markarbeten inom områden där man använt ferrokromslagg från Vargön Alloys AB (VAAB), tex som markutfyllnad, markförstärkning och liknande.”

Vargön Alloys tillverkar ferrolegeringar sedan 1912. Vid tillverkningen uppkommer, som en rest, ferrokromslagg. Slaggen har sedan 1970-talet använts för markfyllning på många platser i Vänersborg och Trollhättan, men även på andra orter.

Länsstyrelsen skriver i riktlinjerna:

“Ferrokromslaggen innehåller krom och även nickel. Markområden som är utfyllda med ferrokromslagg från VAAB har halter av krom och nickel över Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark och ses som förorenade områden.”

Det har funnits riktlinjer även tidigare. År 2002 tog Länsstyrelsen fram sådana riktlinjer för hanteringen av ferrokromslagg. Slaggen fick t ex inte användas ytligt (0-0,7 m) inom bostadsmark, nära vattendrag eller i vattenområden. Länsstyrelsen skriver i de nya riktlinjerna att det från omkring 2017 har varit uppehåll i utförsel och användning av ferrokromslagg från Alloys. Det blev följden av en dom den 31 mars 2015 avkunnad av Mark- och miljödomstolen.

I denna dom skrev Mark- och miljödomstolen (se “Slagghögarna på Vargön Alloys (1/3)”):

“Utförda analyser visar att ferrokromslaggen innehåller en förhållandevis hög halt totalkrom, något som också är naturligt med hänsyn till den produktion som genererar slaggen. Laktester har också visat ett visst kromläckage från slaggen. Särskilt det sistnämnda är ägnat att inge vissa farhågor. Spridning av tungmetaller, och inte minst krom, är typiskt sett förknippat med stora miljörisker och bör i möjligaste mån undvikas.”

Mark- och miljödomstolen satte också fingret på ett ömtåligt och känsligt förhållande för Alloys:

“Av intresse i sammanhanget är även att bolagets produktinformation avseende ferrokromslaggen avråder från användning av slaggen i skyddsområde för vattentäkt. Avrådandet … tyder på att bolaget inte utesluter miljö- och hälsopåverkan … Samma riskbild torde förekomma vid annan användning av slaggen i våt miljö.”

Mark- och miljödomstolen fortsatte:

“Det får således anses klarlagt att ferrokromslagget lakar ut trevärt krom i halter som överstiger Naturvårdsverkets riktvärde för mindre än ringa föroreningsrisk.”

Domen innebar att ferrokromslagg ska betraktas som avfall. Slagget fick i fortsättningen inte användas till konstruktionsmaterial för vägar i obundna konstruktioner och förstärkningslager (dränerande lager), fyllnadsmaterial, konstruktionsmaterial för deponi osv. Precis det som slaggen alltid hade använts till. Slagget var helt enkelt inte “hälso- och miljömässigt godtagbart”.

Slagghögarna på Vargön Alloys fabriksområde, på båda sidor om vägen, började växa sig allt större, och har fortsatt att växa sedan dess. Det kan inte undgå någon som åker mellan Vänersborg och Vargön. (Se “Föroreningar i Vargön? (1/2)”.)

Det togs prover mellan 2019-2022 skriver Länsstyrelsen vidare. Provtagningen visade att:

“det kan ske viss utlakning av kromVI till diken och bäckar.”

Men redan i Vargön Alloys Miljörapport från 2018 stod det:

“Undersökning av metallhalter i det vattendrag som tar emot lakvattnet från deponin (Röjån, norr om deponin) görs årligen med hjälp av analyser av vattenmossa. Under hösten 2018 registrerades en mycket hög halt av krom.”

Och i samma rapport:

“Mjölkbergets deponi har de senaste åren dock visat förhöjda halter av Cr(VI) i dräneringsvattnet från ovan tätskikt som avleds till omgivningen i tre olika punkter … De höga halterna kvarstår om än med en tydlig säsongsvariation. Utläckaget av krom via dräneringsvattnet har konstaterats komma från löst Cr(VI), utlakat från deponins dräneringsskikt.”

Sexvärdigt krom (Cr[VI]) är giftigt för människor och miljön. Alla som har sett filmen Erin Brockovich med Julia Roberts i huvudrollen ryser antagligen, sexvärt krom är ett fruktat ämne som bland annat kan orsaka cancer.

Det ska sägas att Vargön Alloys gjorde vad företaget kunde med det sexvärdiga kromet. Miljörapporten skrev:

“Det avskilda stoftet från legeringsugnarna samlas i silos. Det behandlas med järn(II)sulfat-lösning, dels för att reducera det sexvärda kromet till trevärt krom och dels för att reducera stoftspridningen. Stoftet deponeras i celler på stoftdeponin vid Mjölkberget.”

Jag ska inte gå in på hur kommunerna ska hantera ferroslaggen, men Länsstyrelsen varnar i de nyligen utskickade riktlinjerna:

“Vid mark- och grävarbeten i områden som är utfyllda med ferrokromslagg finns det risk att föroreningar sprids och att kromVI frigörs. Markarbeten och hanteringen av uppgrävda massor behöver ske med försiktighet och utifrån kunskap om materialets egenskaper.”

Länsstyrelsen skriver att man behöver känna till innehållet av metaller för att bedöma hur ferrokromslagg ska hanteras. Det beror bland annat på ferrokromslaggens ålder:

“Äldre ferrokromslagg innehåller högre halter krom än slagg som uppkommer idag. Som exempel finns det uppgifter om att ferrokromslagg år 2002 hade kromhalter på 27.000 mg/kg TS, 2015 på 8.900 mg/kg TS och 2019 på 3.300 mg/kg TS. Som jämförelse är Naturvårdsverkets riktvärden för krom vid känslig mark (KM) 80 mg/kg TS och mindre känslig mark (MKM) 150 mg/kg TS. Riktvärden för mindre än ringa risk (MRR) är 40 mg/kg TS.”

Det är som synes väldigt högt över riktvärdena. Och ändå gissar jag att riktvärdena är ganska höga jämfört med andra länder, även om jag inte är säker just när det gäller värdena för ferrokromslagg i marken. I en artikel från ”Afa Försäkring” från den 26 augusti 2021 (se ”Kartläggande studie kan bidra till säkrare hantering av sexvärt krom”) stod det om sexvärdigt krom i luften:

“I Sverige har vi ett gränsvärde på 5 mikrogram per kubikmeter luft för det här kromet, medan man i till exempel Danmark nyligen har sänkt gränsen till 1 mikrogram och i USA rekommenderar ett värde på högst 0,2. Det beror förmodligen på att vi här inte har sett över gränsvärdet på ett tag.”

Sverige har fortfarande kvar samma gränsvärden. Arbets- och miljömedicin skriver (se här):

“Denna lufthalt motsvarar 20 extra lungcancerfall per 1000 exponerade arbetare efter 40 års yrkesmässig exponering (dvs livstidsrisk).”

Jag vet inte varför Länsstyrelsen skickade ut riktlinjerna till Vänersborg och Trollhättan just nu, i höstas. Men jag har tidigare haft en mailväxling med Länsstyrelsen. Den 27 juni 2023 skrev Länsstyrelsen till mig:

“Inom Vargöns verksamhetsområde pågår undersökning och riskbedömning av föroreningar i mark och grundvatten. Däri ingår provtagning av grund- och dagvatten som ska utvärderas i en samlad bedömning för Göta älv.”

Kanske blev undersökningarna och analyserna klara i höstas… Länsstyrelsens utskick sammanföll i stort sett med att jag fick ett mail från en anställd på Vargön Alloys. I mailet stod:

“Jag har läst om att du tagit upp dom växande slagghögarna och försökt få gehör, Det har nu visat sig att Alloys inte haft tillstånd för att bygga dom berg dom gjort och att Länstyrelsen med omedelbar verkan har stoppat all vidare transport till Mjölkberget och utanför grindarna på alloys av slaggen, Viten och samt böter verkar vara på tapeten och miljöbrott är redan konstaterat.”

Det var en överraskning samtidigt som det på sätt och vis inte var det. Jag undrar nämligen varje gång jag åker igenom området hur slagghögarna kan tillåtas växa på det här sättet, inte långt från bostadshus dessutom. Men slagghögarna är polisanmälda av Länsstyrelsen. 

“Anmälan om försök till rening av lakvatten från deponin Mjölkeberget i nya reningsverket, Vargön Alloys AB i Vänersborgs kommun”

Så står det i Länsstyrelsens diarium (se här) att rubriken på polisanmälan var. Anmälan diariefördes den 28 februari 2025. (“Mjölkeberget” är en deponi för Alloys avfall. Mjölkberget ligger i norra delen av Alloys industriområde – norr om riksvägen, mot Viksängen till. Se kartan ovan.)

Naturligtvis blev det ett mail till Länsstyrelsen, den här polisutredningen ville jag se. Jag fick ett snabbt svar:

“Polisanmälan med lst dnr 43745-2024 är belagd med förundersökningssekretess.”

Sedan fick jag faktiskt ett svar till från Länsstyrelsen:

“För närvarande råder förundersökningssekretess, då ärendet är lämnat till Polisen och vi inte har några uppgifter om att förundersökningen har avslutats. Beklagar, men det innebär att vi inte lämnar ut handlingen för närvarande. Anledningen är att vi vill skydda polisens utredningsmöjligheter. När förundersökningen är klar lyfts också sekretessen hos oss och handlingen kommer att bli offentlig.”

Jag begärde också ut handlingarna från Polisen. Även där fick jag svar:

“Jag bedömer att jag inte kan lämna ut några handlingar i ärendet och hänvisar till förundersökningssekretessen, OSL 18 kap 1§.”

Jag har inte överklagat, kanske borde jag göra det. Men det måste vara något allvarligt – varför skulle Länsstyrelsen annars polisanmäla Vargöns Alloys? Och varför skulle i så fall Vargön Alloys tvinga sina anställda att skriva på ett sekretessavtal om att de inte får prata med någon om denna polisanmälan mot Alloys slagghögar? Ja, enligt säkra källor så har de anställda tvingats till det.

Det verkar vara en hund begraven i slagghögarna…

Men om inte detta vore nog. Det är tydligen så att Länsstyrelsen arbetar med ytterligare en polisanmälan mot Vargön Alloys…

===

Blogginlägg om Vargön Alloys:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Alloys, Juridik, Länsstyrelsen, miljö, Vargön

Vägen över Brätte fornminne är fortfarande aktuell

27 oktober, 2024 4 kommentarer

Vänersborgs kommun planerar som bekant att anlägga en väg mellan Onsjö och Öxnered/Skaven. Det finns två alternativ för denna väg, kallad Brättelänken – söder eller “norr” om Brätte. Samhällsbyggnadsnämnden beslutade den 29 februari att förorda den norra sträckningen på vägen (alt 1 på bilden). James Bucci (V) reserverade sig. 

Det finns egentligen inget “norr” om Brätte. Den del av den gamla staden som är utgrävd och undersökt är antagligen bara 25% av gamla Brätte – och arkeologerna och historikerna vet att den medeltida handelsstaden gick ända ner till sjön, till Vassbotten. Vid vattnet låg bryggorna och mellan hamnen och den uppgrävda delen av Brätte var platsen sannolikt full av rörelse och livlig verksamhet med lastning, lossning, handel, värdshus, marknadsplats osv.

Bohusläns museum utförde 2018 en arkeologisk undersökning i just detta område mot vattnet, norr och väster om de utgrävda lämningarna, där det norra vägalternativet ska gå. Museet hittade stenar som var arrangerade i rader och formationer, spår efter en marknadsplats, stenläggning, del av en stadsgård bestående av ett stensatt dike, en syllstensrad, ett lergolv, del av en huskonstruktion osv. I de undersökta schakten påträffades tusentals fynd av bland annat stengods, yngre rödgods, glas, spikar, tegel, skörbränd sten, metall, stengods, halvt silvermynt med hög kopparhalt, djurben, en järnkil, kritpipor, en blykula och ett flertal blyplomber från Augsburg.

Bohusläns museum skrev i rapporten (kan laddas ner här):

“Resultatet från undersökningen visar på att den tidigmoderna staden Brätte har en betydligt större utbredning än vad som tidigare varit känt. Dels vid »näset« och dels i åkerflatan ner mot »Kvarnbäcken«.

Det är för övrigt en undersökning som inte någon i kommunhuset verkar ha hört talas om. Ingen verkar heller ha läst museichef Peter Johanssons brev till kommunen när han fick höra talas om planerna på Brättelänkens dragning. (Peter Johanssons brev kan laddas ner här.)

Peter Johansson skrev:

“Den östra delen av Alternativ 1 kommer enligt förslaget att gå rakt igenom en av Vänersborgs kommuns mest intressanta fornlämningar (RAÄ Vänersborg 26), lämningarna av Vänersborgs moderstad Brätte.”

Museichefen betonade att Brätte var mycket speciellt:

“Efter det att Brätte övergivits har endast mycket marginell exploatering skett i området. Detta innebär det för landet närmast unika att lämningarna av en 15-1600-talsstad ligger orörda i terrängen och ännu synbara.”

Museichef Johansson påminner om att fornlämningen efter Brätte stad faktiskt är klassad som ett riksintresse. Det innebär att Brättes kulturhistoriska värde är betydligt högre än de flesta andra fornlämningar och dess skyddsvärde därmed också betydande.

När kommunen utarbetade och antog den Fördjupade översiktsplanen förra året så yttrade sig Länsstyrelsen om Brätte. (Se “Brätte: FÖP 2023 (2)”.) Länsstyrelsen skrev:

“Länsstyrelsen bedömer att utbyggnad av befintlig vägsträckning genom riksintresset medför påtaglig skada på riksintresset och bör därmed utgå.”

Att fornlämningarna på Brätte är ett riksintresse betyder att det är ett nationellt betydelsefullt område och att området (se Boverket – “Riksintressen är nationellt betydelsefulla områden”):

“innehåller nationellt viktiga värden och kvaliteter.”

Riksintressen är (se broschyren “Riksintressen – nationella värden och möjligheter” – kan laddas ner här):

“… ett sätt för staten att påverka och bevaka intressen av särskild nationell betydelse inom samhällsplaneringen.”

Vid kommunstyrelsens sammanträde den 2 maj remitterades samhällsbyggnadsnämndens utredning till byggnadsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden och kultur- och fritidsnämnden. Jag motsatte mig det och menade att det “norra” vägalternativet var otänkbart och helt uteslutet. Det var bättre att direkt börja projektera för det södra alternativet (alt 2 på bilden ovan).

Det kom remissvar.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden påpekade att (se ”MH dissar SBN:s Brätteutredning”):

“Utredningen är baserad på ett ofullständigt underlag då den bland annat utesluter flera utredningar/inventeringar som utförts i syfte att belysa de båda vägalternativens påverkan på skyddade arter och naturvärden.”

“ofullständigt underlag”… Det visade sig att alla dessa utredningar, som samhällsbyggnadsförvaltningen inte hade sett eller läst, förordade det södra alternativet. Miljö och hälsa skrev också att:

“Alternativ norr strider mot miljöbalken 3 kapitlet 6 § (naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.) Motiv för att bryta mot miljöbalken saknas.”

Byggnadsnämnden menade, liksom även miljö- och hälsoskyddsnämnden, att den utredning som samhällsbyggnadsnämnden tagit fram var ofullständig. (Se “Brätte: Samhällsbyggnad dissas igen”.) Och det torde ju vara snällt sagt. Är utredningen “ofullständig” är den självklart både felaktig och missvisande…

Byggnadsnämnden lade stor tyngd vid att Brätte är ett riksintresse. I yttrandet finns t ex följande punkter:

  • “Fornlämningar är skyddade av kulturminneslagen och ingrepp i fornlämning kräver tillstånd från länsstyrelsen.”
  • “Länsstyrelsen är … tydlig med att alternativ 1 skadar riksintresset.”

Och skadar det riksintresset så är vägsträckningen utesluten…

Kultur- och fritidsnämnden i sin tur hänvisade också till Länsstyrelsens inställning och till riksintresset. (Se “KFN om Brättelänken”.)

Alla tre nämnder var mycket negativa till det “norra” alternativet, men menade samtidigt att underlaget från samhällsbyggnadsnämnden var bristfälligt. Med tanke på nämndernas remissyttrandena så tycks det mig vara ett mycket snällt sätt att formulera sig, i stället för att skriva – “lägg ner det norra vägalternativet”.

Så har emellertid inte kommunstyrelseförvaltningen och KSAU (=kommunstyrelsens arbetsutskott) uppfattat remissvaren. Beslutsförslaget till kommunstyrelsen nu på onsdag, den 30 oktober, är därför:

“Kommunstyrelsen uppdrar [till] kommunstyrelseförvaltningen att komplettera lokaliseringsutredning för Brättelänken innan beslut om samråd.”

Jag förstår inte varför arbete, tid och pengar ska avsättas till att utreda ett alternativ som innebär att ett unikt riksintresse förstörs. Och som Länsstyrelsen dessutom kommer att säga nej till. Det finns ju redan utredningar som visar det norra alternativets negativa påverkan på skyddade arter och naturvärden och, framför allt, att Brätte stad gick ända ner till vattnet. Varför ska samhällsbyggnadsförvaltningen utreda det som andra redan har utrett – och som är känt? Hur tänker de styrande partierna och den borgerliga oppositionen?

 I torsdags avslutades en markradarundersökning av Brätteområdet. (Se TTELA ”Vänersborgs försvunna stad undersöks med radar”.) Museichef Peter Johansson hade sökt och fått anslag från Dreijers stiftelse och Klingspors fond för att finansiera denna. Det kommer dock att ta 4-6 veckor innan resultatet blir klart. Egentligen borde kommunen ha bekostat en sådan analys. (Kommunen vill ju att andra, ofta privatpersoner, bekostar arkeologiska undersökningar.) Istället för att invänta resultaten av denna mycket intressanta undersökning blir det väl så att kommunen bortser från den, precis som den gör med andra undersökningar, utredningar och inventeringar…

I kommunens “Planeringsstrategi 2024–2028”, som är tämligen klarsynt, står det följande om riksintresset Brätte-Vassända:

“Ställningstagandena i översiktsplanen i kombination med länsstyrelsens granskningsyttrande är vägledande för efterföljande processer. Eftersom stat och kommun inte är överens på delar som berör riksintressen finns risk för prövning gällande påtaglig skada i efterföljande processer.”

En sådan prövning görs i så fall av Länsstyrelsen – och det vet alla vilken inställning Länsstyrelsen har till riksintresset Brätte… Jag undrar om inte även Riksantikvarieämbetet kan bli inblandat. I 2 kap 7 § Kulturmiljölagen står det nämligen:

”Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen får vidta de åtgärder som behövs för att skydda och vårda en fornlämning.”

På kommunstyrelsen den 2 maj yrkade jag precis detsamma som James Bucci (V) gjorde i samhällsbyggnadsnämnden. På onsdag ska jag yrka samma sak igen:

“Kommunstyrelsen uppdrar till samhällsbyggnadsnämnden att starta projektering med inriktning mot alternativ 2 – södra alternativet.”

Det bästa vore att utveckla rekreationsvärden omkring gamla Brätte och kanske omvandla den befintliga smala vägen genom området till en gång- och cykelväg. (Om framkomligheten till SIS-hemmet Brätte kan lösas.)

Och försöka få berörda myndigheter att gräva ut hela det unika Brätteområdet – Västergötlands Pompeji.

===

Tidigare blogginlägg om Brätte:

Kategorier:Brätte, KS 2024, Länsstyrelsen, Samhällsbyggnadsnämnden