Arkiv
Jag blir så trött på Byggnadsnämnden!
I Wikipedia beskrivs en byggnadsnämnd på detta sätt:
”Byggnadsnämnden beslutar om tillstånd att bygga (bygglov), tillstånd att riva, tillstånd till större markarbeten samt förhandsbesked om möjligheten att få bygglov. Byggnadsnämnden utför tillsyn av att byggnaden uppförs på det sätt som lagstiftningen kräver om säkerhet, tillgänglighet etc. … Nämnden ansvarar för fysisk planering … arbetar med att mäta in och markera lägen för till exempel fastighetsgränser och hus som ska byggas (utstakning/utsättning) samt att kontrollera läget när byggnaden är klar.”
Byggnadsnämnden har en mängd lagar och förordningar att ta hänsyn till. På kommunens hemsida beskrivs det så här:
”Nämndens myndighetsfunktioner styrs av ett antal lagar, främst Plan- och bygglagen, enligt vilken nämnden skall verka för en god byggnadskultur och en god stads- och landskapsmiljö och uppmärksamt följa den allmänna utvecklingen inom kommunen och dess närmaste omgivning samt ta de initiativ som behövs i frågor om planläggning, byggande och fastighetsbildning.”
Det finns i de flesta fall möjligheter för Byggnadsnämnden att göra egna bedömningar och egna tolkningar av paragraferna. Nämnden kan därmed bidra till utveckling av kommunen. Eller tvärtom. Den kan också göra enskilda personers liv till ett litet helsicke. Eller tvärtom.
Byggnadsnämnden spelar en central roll för utvecklingen i Vänersborgs kommun. Och för enskilda individer…
Jag har det senaste halvåret särskilt följt två fall som Byggnadsnämnden i Vänersborg har hanterat. Det är Andersson i Nordkroken och Larsson i Sikhall. Jag har också uppmärksammat Kindblomsvägen, Ursand och Gardesanna.
Det som jag frapperas av är att Byggnadsnämnden, och Byggnadsförvaltningen, sällan eller aldrig vill föra en dialog om hur saker kan lösas på ett bra sätt för de parter som är inblandade. Det gör att många vänersborgare upplever att Byggnadsnämnden, och Byggnadsförvaltningen, letar och tolkar paragrafer enbart för att kunna fördröja en byggprocess eller helt enkelt för att neka bygglov.
Jag reagerar också på den brist på lika behandling som vänersborgare är utsatta för. En av grannarna får nej till något som de andra grannarna får ja till. En person i området måste riva sitt skärmtak, medan en annan får utforma det efter eget skön… En husägare får en avgift på 7.000 kr på något som är bygglovsbefriat, en annan får 6.000 kr i vite för ett brott mot strandskyddet. En individ i kommunen måste ha bygglov för sitt ridhus, medan en annan inte behöver det…
Och det är svårt att se Byggnadsnämndens, och Byggnadsförvaltningens, logik i resonemangen. Om det nu finns någon logik…
Bristande logik ger upphov till att rykten florerar. Och ofta handlar ryktesspridningen om att personliga kontakter och känningar är avgörande för utgången av byggbeslut. Eller brist på. Sådana rykten är det värsta en myndighet kan råka ut för.
Byggnadsnämnden sammanträdde den 16 april. Jag läser i protokollet.
Nämnden behandlade ett medborgarförslag om att initiera en ny detaljplan för grönområdet vid Kindblomsvägen. (Jag har skrivit en hel massa bloggar om Kindblom, t ex ”Kindblomsvägens vara eller inte vara”.) De boende i området vill bevara området och vill att grönområdet definieras som parkmark i stället för kvartersmark.
Det ville inte Byggnadsnämnden:
”Inga nya fakta har inkommit i ärendet som tyder på att tidigare fattade beslut bör omprövas.”
”Tidigare fattade beslut…” Jag säger då det. Detaljplanen i området är från 1933… (Du läste rätt! 1933!)
Jag blir så trött.
Dessutom antog Vänersborgs kommunfullmäktige en grönplan den 15 april 2009, som inleds med följande ord:
”I den nu gällande översiktsplanen för Vänersborg, ÖP 2006, anges att målet för den framtida utvecklingen för Vänersborg med omgivning är att utbyggnad av bostäder och infrastruktur utförs på sådant sätt att det bidrar till ett långsiktigt hållbart samhälle med god tillgång till närnatur. En grönplan för den tätortsnära naturen är ett viktigt underlag i planeringen för att nå det målet.”
Representanterna för Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade för medborgarförslaget, medan Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna, dvs de traditionella betongpartierna, röstade mot.
En parentes.
Miljö- och Hälsoskyddsnämnden behandlade också medborgarförslaget på sitt senaste sammanträde.
Här var förvaltningen positiv till medborgarförslaget! De gamla betongpartierna visade dock var skåpet skulle stå… Moderater och socialdemokrater avslog medborgarförslaget tillsammans med en folkpartist… Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet röstade för medborgarförslaget. 4-3 till de gamla betongpartierna alltså.
Byggnadsnämnden fattade på sitt senaste sammanträde beslut om samråd om detaljplan för Nordöstra Nordkroken. Det ska äntligen bli en ny plan. Syftet är bland annat att:
”…byggrätten ska bli större än i den gällande detaljplanen.”
Det innebär att det antagligen kommer att bli ok att höja väggliven en halvmeter och inreda vindsvåningar på husen. 
Andersson bor på Nordkroken. (Jag har skrivit om Andersson några gånger, bland annat ”Nordkroken och kommunen”.) Andersson har som bekant inte fått höja vägglivet 60 cm och inreda en vindsvåning.
Andersson kommer inte att få göra det i framtiden heller. Andersson bor nämligen inte i nordöstra Nordkroken. Andersson bor i området bredvid. ”Nordkroksplanen” som skickas ut på samråd exkluderar Andersson…
Hur är det möjligt att Byggnadsförvaltningen utarbetar en ”jättedetaljplan” men lämnar några hus i samma situation därhän? Är det bara för Anderssons skull? (Flera av hans grannar har ju redan fått bygglov för samma sak som Andersson nekas.)
Jag blir så trött.
Byggnadsnämnden gjorde ett äkta hattrick på det senaste sammanträdet. Även Magnus Larsson i Sikhall var uppe i nämnden! Magnus Larsson hade ansökt om förhandsbesked för nybyggnad av två enbostadshus. (Jag har skrivit om detta tidigare, ”Trakasserierna fortsätter”.)
En gissning om hur Byggnadsnämnden röstade innan jag fortsätter…? Det kan vara till hjälp att ta en titt på kartan nedan innan ni gissar… (Se det inringade krysset uppe i skogen till vänster.)
Rätt! Byggnadsnämndens ledamöter från Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet:
”ger negativt förhandsbesked för den ansökta åtgärden.”
Jag blir så trött.
Byggnadsnämndens skäl (Vänsterpartiet reserverade sig förresten mot beslutet):
”Marken är för närvarande inte lämplig att bebygga, då detaljplan först behöver upprättas.”
Samtidigt skriver förvaltningen i underlaget:
”Detta (kravet på detaljplan; min anm) har frångåtts vid ett tidigare beslut om förhandsbesked för två intilliggande tomter.”
Låt mig försöka förstå. För att Magnus Larsson ska få bygga i Sikhall krävs det att området först är detaljplanelagt. Men det krävs ingen detaljplan för ”två intilliggande tomter”…
Klockrent! Klart som korvspad! Det måste naturligtvis vara för att det handlar om Magnus Larsson!
Vad annars?
För övrigt torde det inte behövas någon detaljplan för två hus…
Byggnadsnämnden har faktiskt utvecklat sitt svar, men det blir egentligen bara värre:
”Ett positivt förhandsbesked för nu aktuella tomter skulle i hög grad kunna försvåra framtida lämplig markanvändning i området. Ansökan är idag inte den mest lämpliga markanvändningen och tar inte tillräcklig hänsyn till allmänna intressen.”
Kolla gärna flygbilden ovan igen. Kan du nämna vilka ”allmänna intressen” som är involverade här? Kan du tänka sig någon annan ”framtida lämplig markanvändning” än bostäder?
Jag kan det inte. Och kom ihåg: ”för två intilliggande tomter” var bostäder tydligen ”den mest lämpliga markanvändningen” samtidigt som ”tillräcklig hänsyn [togs] till allmänna intressen”…
Och sist men inte minst, Magnus Larsson äger marken på vilken han vill bygga!
Jag blir så trött.
Det händer inte alltför sällan att jag pratar med några av de borgerliga representanterna i Byggnadsnämnden. De pratar vitt och brett om att det ska det bli lättare att bygga, bo och verka i Vänersborg.
Säger de.
Men det är bara prat, tomt prat. Inte blir det lättare att bygga, bo och verka i Vänersborg. Tror någon att Andersson på Nordkroken tycker det? Eller Larsson i Sikhall?
Det finns ett undantag för minialliansen – Bert Karlsson.
Och det trots att Bert Karlsson varken bor i Vänersborg eller äger marken på Ursand…
Och faktiskt, även Ursandsfrågor var uppe till beslut på det senaste nämndmötet. (Jag har även skrivit en hel del om Ursand, nu senast ”Bert Karlsson och Ursand”.)
Bert Karlsson hade sökt strandskyddsdispens för kapell, aktivitetstält, campingplatser och vattenlek.
Det börjar med att Bert Karlsson får strandskyddsdispens för sitt kapell. Beslutet fattas av en enhällig nämnd.
”Byggnadsnämnden ger tidsbegränsad strandskyddsdispens i fem år.”
Det kanske inte är helt ointressant att, som det står i handlingarna:
”Området ligger utanför detaljplan.”
Jag menar, jämfört med den motivering Magnus Larsson fick i Sikhall…
Bert Karlsson får emellertid nej till strandskyddsdispens för aktivitetstält, campingplatser och vattenlek.
Motiveringen till avslagen är densamma för allihop:
- ”En dispens skulle motverka strandskyddets syften att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet enligt 7 kap 13 § MB.
Dispens får inte ges om den strider mot syftet med strandskyddsbestämmelserna. - Särskilda skäl till grund för dispensen saknas, då platsen är obebyggd och inte
ianspråktagen. - Miljö- och hälsoskyddsnämnden ska yttra sig över alla dispensärenden. De avstyrker
ansökan.”
Notera alltså att Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna ville ge strandskyddsdispens för samtliga ansökningar.
Får det dig inte att undra, vad det enligt de borgerliga är, som skiljer Bert Karlsson från Andersson i Nordkroken? Eller Larsson i Sikhall? Eller de boende omkring Kindblomsvägen?
Det får i varje fall mig att undra. Jag förstår inte de borgerligas logik. Om det nu finns någon…
Jag förstår inte heller Socialdemokraterna som säger nej till precis allt eller Miljöpartiet som säger nej till nästan allt. Jag förstår bara Vänsterpartiet som jag anser vara det enda parti som just nu för en förnuftig och vettig politik i Byggnadsnämnden.
Men behandlingen av Andersson, Larsson och Kindblom går, enligt vad jag förstår, utöver alla gränser. Är det inte läge att revisorerna gör en ordentlig granskning av Vänersborgs Byggnadsnämnd och Byggnadsförvaltning? Och kommundirektören av sina tjänstemän?
Och väljarna av sina politiker…?
Magnus Larsson vs Vänersborgs kommun
Igår skrev TTELA om Magnus Larssons polisanmälan mot Vänersborgs kommun (se här). Bakgrunden har väl läsare av denna blogg ganska klar för sig. (Se ”Vänersborgs kommun polisanmäld av Magnus Larsson i Sikhall!”.)
Det handlar kortfattat om att kommunen kräver en tillsynsavgift på ett skärmtak tillhörande Magnus Larsson i Sikhall, ett skärmtak som sedan Länsstyrelsen förklarade vara bygglovsbefriat. Kommunen kräver alltså betalt för en tillsyn som var onödig. Och för detta krävs Magnus Larsson på över 7.000 kr. Magnus Larsson vägrar att betala och nu har kommunen lämnat fakturan till Kronofogden.
Och Magnus Larsson har polisanmält kommunen för bluffakturering…
Varför kommunen överhuvudtaget åkte ut för att göra en tillsyn hos Magnus Larsson i Sikhall den där dagen i augusti 2010 är inte helt klart. I ett dokument så står det att det handlade om en ”rutinbesiktning”, i ett annat att två handläggare har ”besiktigat fastigheten i samband med yrkande till byggnadsnämnden angående ekonomibyggnad” och i ett tredje står det kort och gott ”inspektion”.
I gårdagens TTELA hävdade kommunjuristen att Länsstyrelsen har godkänt kommunens faktura för tillsynen. Och det stämmer. I den dom som Länsstyrelsen avkunnade den 24 augusti 2012 stod det:
”Vid nämndens tillsynsbeslut pågick byggnation av ett skärmtak … Eftersom bygglov inte funnits för den aktuella åtgärden ska byggnadsavgift motsvarande fyra gånger taxan tas ut. Överträdelserna kan, anser Länsstyrelsen, inte betraktas som ringa. … Nämnden får med hänsyn till ovanstående anses ha haft fog för sitt beslut och överklagandet av byggnadsavgiften ska därför avslås.”
Ett mycket märkligt domslut när Länsstyrelsen i samma dom skriver:
”Nämndens beslut bör därför upphävas vad avser skärmtaket.”
Skärmtaket var bygglovsbefriat…
Tydligen vägde det tungt för Länsstyrelsen att Byggnadsnämnden hade ”haft fog för sitt beslut”. Även om det var felaktigt…
Det här måste vara en mycket delikat juridisk fråga. Byggnadsnämnden får ta betalt för en tillsyn som hade ”fog” för sig trots att Byggnadsnämnden hade fel… Trots att det i efterhand visade sig att det inte fanns fog… Att ha ”fog för sitt beslut” låter inte direkt som en väldefinierad juridisk term, utan mer som att det öppnar dörrar för ”ofog”, godtycke och, i värsta fall, trakasserier.
Det torde också betyda att en Byggnadsnämnd var som helst i Sverige får göra tillsyn på vilket hus som helst, därför att den tycker att det finns ”fog” – och sedan kräva ersättning på mer än 7.000 kr. Trots att allt är i sin ordning.
Vart går gränsen för att ”anses ha haft fog för sitt beslut”?
Vad är det som kostar, kanske någon undrar. Vad vill kommunen ha betalt för? Här är specifikationen:
Själva tillsynen på plats tog 2 timmar. Sedan är resten olika former av administration. Timpriset låg på 650 kr. Sammanlagt 7.150 kr.
Men det är som det är. Länsstyrelsen bestämde att kommunen fick ta betalt. Magnus Larsson gick inte vidare med att överklaga detta beslut. Han trodde, naturligtvis, att kommunen skulle släppa det ekonomiska kravet när Länsstyrelsen förklarade att skärmtaket var bygglovsbefriat. Det var också det intryck Magnus Larsson fick när han pratade med enskilda högre tjänstemän… Och även en och annan politiker vad jag förstår…
Det finns ytterligare en aspekt. Juridiska processer tar inte bara kraft och tid. Det är dyrt också. Jurister är inte billiga… Det är liksom inte bara att överklaga för en vanlig kommuninvånare.
Det finns naturligtvis också en moralisk aspekt. Och det är naturligtvis om det är rätt och riktigt att en kommuninvånare ska behöva betala för tillsyn av ett skärmtak, som inte behöver bygglov. Man frågar sig om inte kommunen istället borde känna ett ansvar att göra rätt för sig. Borde inte kommunen beklaga den utdragna och segslitna process som den har utsatt Magnus Larsson för – helt i onödan? Och kanske till och med erbjuda Magnus Larsson ett skadestånd för att den har försenat husbygget med 7 år? Och att kommunen utsatte honom för ”onödigt lidande”? Jag menar, tänk när Magnus Larsson fick reda på att Byggnadsnämnden lade ett vite på 200.000 kr om han inte sågade ner sitt skärmtak – med en ökning på 100.000 kr för varje påbörjad månad som åtgärden inte var utförd… Hur kul var det på en skala…?
Konsekvenserna av kommunens handlande mot Magnus Larsson kan bara få ett resultat. Nu ska Byggnadsnämnden åka runt i kommunen och utöva tillsyn på alla hundratals skärmtak. (Och vem vet, det kanske den måste – det kan ju inkomma anmälningar…) De hus som har bygglovsbefriade skärmtak får sedan betala mer än 7.000 kr i tillsynsavgift. Nämnden kan ju ”ha haft fog för sitt beslut” om tillsyn.
Och vill husägarna inte betala, så skickar kommunen Kronofogden på dem…
Och de hus som faktiskt har byggt olovliga skärmtak, med t ex bärande stolpar, får ett hot om vite på 200.000 kr om de inte sågar ner dem…
Jag menar, alla kommuninvånare ska ju behandlas lika…
I matchen mellan Magnus Larsson och Vänersborgs kommunen är läget nu det att Magnus Larsson har yttrat sig till Kronofogden. Det med anledning av Vänersborgs kommuns begäran om betalningsföreläggande.
Magnus Larsson bestrider betalningsföreläggandet i sin helhet:
”…kommunen debiterat för ett arbete som jag inte beställt och ett arbete som dessutom strider mot gällande lagstiftning.”
I sin sakframställan utvecklar Magnus Larsson sitt bestridande. Han skriver:
”Under den process som pågått enligt ovan har Byggnadsnämndens tjänstemän oanmält besiktigat min fastighet ett antal gånger. Plan och Bygglagen reglerar i 10 och 11 kap hur sådan tillsyn skall gå till. Det är ostridigt att byggnadsnämndens tjänstemän skall ges tillgång till fastigheter där byggnation pågår. Det är emellertid lika ostridigt att utsedd kvalitetsansvarig skall närvara när byggnadsnämnden gör arbetsplatsbesök, dessutom skall byggherren även ges möjlighet att närvara. I detta fall har Byggnadsnämnden underlåtit att kalla parterna vid sina arbetsplatsbesök så som lagstiftningen kräver.”
När det gäller själva avgiften så skriver Magnus Larsson:
”Angående taxor för Byggnadsnämndens verksamhet så finns detta klart reglerat i taxedokument fastställt av Vänersborgs kommunfullmäktige. Byggnadsnämnden har enligt detta dokument enbart att besluta om avgift för beviljad strandskyddsdispens och har enligt samma dokument inte möjlighet att ta ut tillsynsavgift för förmodat brott mot Miljöbalkens bestämmelser avseende strandskyddsbestämmelserna så som gjorts i detta fall.
Byggnadsnämnden har alltså även här överskridit sina befogenheter när man beslutat om tillsynsavgift grundat på Miljöbalkens bestämmelser.(bil 4)”
Tänk, sådant här yttranden, och överklaganden, kan hundratals vänersborgare tvingas att skriva – om Magnus Larsson inte får rätt…
Men vad handlar det egentligen om? Det kan man i och för sig spekulera kring, men som jag ser det är ändå kärnfrågan:
Borde inte Vänersborg ha en Byggnadsnämnd som hjälper och inte stjälper?
Till TTELA säger Magnus Larsson:
”Det är ett Kalle Ankakommunhus, det de gör är helt sjukt.”
Jag känner att det inte är helt lätt att argumentera mot Magnus Larsson i just den här frågan…
Vänersborgs kommun polisanmäld av Magnus Larsson i Sikhall!
På ”Politikerhyllan” i Sikhall hittar man Magnus Larssons hus. Med det skärmtak som Magnus själv ville ha. Men som han inte fick för Byggnadsnämnden. (Se ”Sikhall 1:6”.)
Först efter över 7 års kamp mellan Magnus Larsson och Vänersborgs kommun beslutade Länsstyrelsen den 24 augusti 2012 att den:
”upphäver nämndens beslut … som rör skärmtaket…”
Länsstyrelsen gav Magnus Larsson rätt. Skärmtaket krävde inte bygglov. Striden var slut. Magnus Larsson vann.
Jag upprepar:
Skärmtaket på Magnus Larssons hus krävde inte bygglov.
I januari förra året skickade kommunen en faktura till Magnus Larsson. Byggnadsförvaltningen hade nämligen gjort en tillsyn på Magnus Larssons skärmtak. Av någon anledning. Ingen hade begärt en tillsyn. Ingen hade anmält skärmtaket.
Och nu krävdes Magnus Larsson på en ”tillsynsavgift” för detta celebra besök. Kommunen tyckte att besöket var värt 8.797 kr.
Jag upprepar:
Magnus Larsson krävdes på 8.797 kr för en tillsyn på ett skärmtak som det inte krävdes bygglov för…
Åttatusensjuhundranittiosju kronor…
Magnus Larsson tyckte att det hela var absurt. Han bestred fakturan…
Magnus Larsson ringde runt i kommunhuset. Han delgav sin syn och sitt bestridande till både kommun- och förvaltningschefer, kommunalråd och andra. Det slutade med att han fick en ny faktura. I kommunens outsägliga godhet så drogs inkassoavgiften av. Magnus Larsson skulle ”bara” betala 7.200 kr.
Otacksam som han var, så bestred Magnus Larsson denna faktura också… Han bestred hela fakturan. Det var ju absurt att betala för en tillsyn på ett skärmtak som det inte krävdes bygglov för. Tyckte Magnus Larsson.
Igår fick Magnus Larsson ett kuvert från kronofogden. Kommunen hade vänt sig till Kronofogden för att driva in pengarna…
Jag upprepar:
Kommunen har vänt sig till Kronofogden för att driva in pengarna för en tillsyn på ett skärmtak som det inte krävdes bygglov för…
Jag är ingen expert på lagar, trots att kommunens alla olika förehavanden har gett mig åtskilliga anledningar att bläddra i dem. När jag nu tittar i Plan- och bygglagen, så ser jag att visst kan avgifter tas ut. PBL 11 Kap:
”5 § En tillsynsmyndighet ska pröva förutsättningarna för och behovet av att ingripa eller besluta om en påföljd enligt detta kapitel, så snart det finns anledning att anta att någon inte har följt en bestämmelse i denna lag, i föreskrifter…”
Betyder det att Byggnadsnämnden/-förvaltningen kan åka ut till vilket hus som helst och utöva tillsyn? På måfå? Bara på grund av att någon på byggnadsförvaltningen, på sin höjd, lite sådär, misstänker att ”någon inte har följt en bestämmelse”…?
Jag tror att kommunen har hittat en ny inkomstkälla. Byggnadsförvaltningen gör oanmälda besök till vartenda hus i Vänersborgs kommun, gör tillsyn, konstaterar att husen är byggda enligt bygglov eller att det inte behövs bygglov. Och sedan skickar de husägaren en faktura på bortåt 10.000 kr.
Hur många hus finns det i Vänersborg? Herregud! Det måste handla om miljontals kronor! Byggnadsförvaltningen har hittat ett sätt att finansiera arenan!!
Eller?
Eller är det bara Magnus Larsson som kan antas ”inte ha följt en bestämmelse”?
I Kommunallagen står det:
”2 § Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika…”
Lika! Fast Ursand är väl lite mer lika då…
På en direkt fråga i fullmäktige av Lutz Rininsland till Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad (FP), så sa Göthblad:
”Byggnadsnämnden har inte de ekonomiska eller personella möjligheterna att kontrollera varje arrendator. Vi förutsätter att lagarna följs.”
Utom då för Magnus Larsson i Sikhall…
Det är något i ”affären Sikhall” som inte är som det ska. Även om det skulle finnas något lagrum som talar till kommunens fördel, så finns det en moralisk aspekt på det hela. Och det är:
Kommunen kan väl inte ta betalt för en tillsyn på ett skärmtak som det inte krävs bygglov för!
Kronofogden vill för övrigt ha ytterligare någon tusenlapp av Magnus Larsson – för utskicket av kravbrevet. Dessutom lade kommunen på ytterligare lite pengar. Så nu kostar tillsynen på Magnus Larssons skärmtak, som det inte krävdes bygglov för, bortåt 10.000 kr.
Jag läser i Plan- och Bygglagen:
”Kronofogdemyndigheten får efter ansökan av tillsynsmyndigheten besluta om handräckning för att genomföra en åtgärd
1. som avses i 8 §, eller
2. som avses med ett föreläggande enligt 19, 20, 21, 22, 23, 24 eller 25 § och det inte har förflutit mer än tio år från den överträdelse som föreläggandet avser.”
Jag bläddrar i dessa paragrafer. Jag hittar inget stöd för det som händer. Men jag kan ha fel, jag är ingen expert.
Kravet från kommunen på Magnus Larssons kan för övrigt jämföras med de 6.000 kr som Bert Karlsson fick betala i vite för att bevisligen ha brutit mot lagar och förordningar uppe på Ursand. I den summan ingick också ersättning för Byggnadsförvaltningens arbete, inmätning och tillsyn.
Idag polisanmälde Magnus Larsson Vänersborgs kommun för bedrägeri. Magnus Larsson menar att det hela är en bluffakturering. Han menar att kommunen har skickat ut en bluffaktura.
Är det någon som klandrar honom?
Inte jag.
Sikhall: Trakasserierna fortsätter
Byggnadsnämndens protokoll från den 5 november 2013:
”Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för enbostadshus.”
Tre hus ska byggas på samma område, är det tänkt. Alldeles bredvid varandra. Ett av dem behöver strandskyddsdispens. Inte de två andra.
Det fanns tre skäl för Byggnadsnämnden för att fatta beslutet att ge strandskyddsdispens:
- ”En dispens skulle inte motverka strandskyddets syften att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet…
- Särskilt skäl till grund för dispensen är att platsen är ianspråktagen.
- …En dispens bedöms inte skada riksintresset.”
Tilläggas kan att gränsen för strandskydd går vid 300 meter. Den tomt som ligger närmast stranden, ”det tredje huset”, ligger 290 meter från vattnet. Hade huset legat 10 meter längre bort, så hade det inte behövts någon dispens överhuvudtaget. Och ägaren hade inte då heller behövt betala de 8.900 kr som en strandskyddsdispens kostar…
Det var ett ovanligt tufft beslut från Byggnadsnämnden i Vänersborg. Och då tänker jag inte på att Miljö- och hälsoskyddsnämnden av någon outgrundlig anledning avstyrkte strandskyddsdispens för det här enbostadshuset. Det enda skälet till denna avstyrkan var för övrigt att nämnden hade avstyrkt en tidigare ansökan. Och det känns ju som ett tungt skäl… Särskilt som det handlar om 10 meter…
Nej, jag tänker på att Byggnadsnämnden faktiskt gick emot sin egen förvaltning.
Byggnadsförvaltningen har nämligen, liksom Miljö- och hälsoskyddsnämnden, också sina principer. Dock till viss del andra principer. En av Byggnadsförvaltningens starkt vägledande principer – det är att alltid gå emot Magnus Larsson.
Ja, vi pratar om Magnus Larsson på Sikhall. Igen. (Se ”Sikhall – en pärla vid Vänern”, ”Sikhall 1:6”, ”Vision och verklighet. Och Magnus Larsson.”, ”Magnus Larsson och Byggnadsnämnden (1/2)” och ”Magnus Larsson och Byggnadsnämnden (2/2)”.)
Byggnadsförvaltningen gav ett skäl till sitt förslag att inte ge Magnus Larsson strandskyddsdispens…
”Aktuell plats är inte väl avskild från området närmast strandlinjen genom väg eller bebyggelse.”
Vilket är helt befängt! Det går en väldigt trafikerad 70-väg mellan det blivande huset och 
stranden. Så trafikerad en väg kan bli i Sikhall. Dessutom går det ytterligare en liten grusväg framför tomterna, en väg som de som redan har hus i området kör på. Där Magnus Larsson tänkte bygga ligger det nämligen redan en del hus. Och det är faktiskt ytterligare ett skäl för strandskyddsdispens – platsen är redan ianspråktagen, som det heter i Miljöbalken. (Och som Byggnadsnämnden skriver i sitt beslut.)
Studera gärna kartan nedan. Hur Byggnadsförvaltningen kan ha missat de här två vägarna är befängt, snarast pinsamt. Studera gärna kartan nedan – se krysset med en ring runt på bilden. Där ligger Magnus Larssons tomter.
Syftet med strandskyddet är att:
”långsiktigt säkra allmänhetens tillträde till stränderna”.
Skulle Magnus Larssons hus (krysset på satellitbilden) försvåra tillträdet till stranden?
Hur som helst, Byggnadsnämnden gav strandskyddsdispens. Den gjorde en helt riktig bedömning. Magnus Larsson ska få bygga på de tre tomterna.
Det var tufft av Byggnadsnämnden. Heders! (Det var bara Rosell (FP) och Sjödahl (MP) som röstade mot.)
Allt frid och fröjd!
Och så i veckan kom ett besked från Länsstyrelsen…
Länsstyrelsen hade överprövat strandskyddsdispensen. Av någon anledning… Eller rättare sagt, av denna anledning:
”…om det finns skäl att anta att det inte finns förutsättningar för dispens eller om det förekommit brist i handläggningen av ärendet som kan ha haft betydelse för utgången i ärendet.”
Man kan väl vara ganska säker på att det inte var ”brist i handläggningen” som var anledningen till Länsstyrelsens intresse. Det måste naturligtvis vara att Länsstyrelsen antar att det inte finns förutsättningar för dispens.
Tänk, jag undrar hur någons misstänksamhet på Länsstyrelsen väcktes på grund av att Vänersborgs Byggnadsnämnd beslutade om strandskyddsdispens i detta ärende… Någon och någon förresten. Det är alltid samma handläggare på Länsstyrelsen, som har hand om Magnus Larssons ärenden. Och beskeden från denne handläggare är alltid till Magnus Larssons nackdel. Precis som när det gäller Byggnadsförvaltningen.
Det är väl inte utan att man undrar om det finns några band däremellan…
Och, naturligtvis…
”Länsstyrelsen upphäver Byggnadsnämndens i Vänersborgs kommun beslut, daterat 2013-11-05, § 182, om strandskyddsdispens på fastigheten Sikhall 1:6 i Vänersborgs kommun.”
Länsstyrelsen gick alltså på Byggnadsförvaltningens linje – och drog tillbaka strandskyddsdispensen!
Ridå!
Vad hade då Länsstyrelsen för skäl för att upphäva strandskyddsdispensen?
”Även om de år 2013 bildade fastigheterna skulle komma att bebyggas, återstår en cirka 37 meter bred lucka mellan dessa och Sikhall 1:39. En sådan lucka kan inte anses ha förlorat sin betydelse för allmänheten.”
Det är inte sant. En 37 meter bred passage i rena bushen ute i Sikhall, Dalsland, har stor betydelse för allmänheten!
Titta på en förstoring av de aktuella tomterna:
Ser det ut som att det är ett område av stor betydelse för allmänheten? När gick det någon där senast?
När gick du där senast?
Det här skälet var så sanslöst att jag fick läsa domen flera gånger. Menar Länsstyrelsen verkligen allvar?
Det skulle bli än värre…
Länsstyrelsen har till skillnad från Byggnadsförvaltningen i Vänersborg i varje fall upptäckt att det går en väg mellan tomten och sjön:
”Området mellan platsen och stranden domineras av jordbruksmark. Allmänna vägen 2154 löper nära strandlinjen. Enligt Trafikverkets nationella vägdatabas är vägens bredd fem meter och den skyltade hastigheten 70 km/h.”
Men, och läs noggrant nu:
”Viss bebyggelse finns mellan platsen och strandlinjen, dock inte så att den försvårar för allmänheten att kortaste vägen röra sig från platsen till stranden. Länsstyrelsen anser att varken väg 2154 eller befintlig bebyggelse innebär att platsen är väl avskild från området närmast stranden…”
Huset ”X” på kartan skulle alltså ligga i vägen när allmänheten går från en plats bakom ”X” den kortaste vägen ner till stranden. (Se den blå linjen.) Över en åker! Och över en 70-väg. (Den mindre grusvägen alldeles vid det blivande huset, eller ”platsen”, har Länsstyrelsen bekvämt bortsett ifrån…)
Får allmänheten överhuvudtaget gå över en åker – med gröda? (Och var skulle den allmänhet komma från?) Och 70-vägen innebär inte att platsen är väl avskild från området närmast stranden?
Det är fullkomligt sanslöst!
Magnus Larsson är inte den som lägger sig platt på marken när myndigheter missbrukar sin makt.
Länsstyrelsen hade vägrat att göra syn på platsen när det tog sitt beslut.
”Länsstyrelsen anser inte att platsbesök är nödvändigt i ärendet.”
Nä, varför det? I varje fall inte om man redan hade bestämt sig. Ville Länsstyrelsen vara objektiv, så hade den naturligtvis åkt till Sikhall och kollat hur det såg ut. Länsstyrelsen skriver till och med i domen:
”Det är i ärendet inte utrett var strandlinjen går i det vassbestånd som är beläget invid väg 2154.”
Magnus Larsson lät i söndags en expert kontrollmäta avståndet från tomten till strandlinjen. Med den senaste GPS-teknologin.
Jag var där.
Eftersom strandlinjen inte är riktigt rak, så mätte Magnus på tre ställen. Resultat: 307 meter, 302 meter och 290 meter. Det gör ett genomsnitt av mätningarna på 299,7 meter. En avvikelse från strandskyddet på 3 dm. Och då är ändå Vänern ganska hög just nu.
Länsstyrelsens dom utgår naturligtvis från det kortaste avståndet.
”Strandlinjen är dock väl definierad vid bryggfästet norr om vassbeståndet. Mätt från den punkten sträcker sig tomtplatsen 10 meter in i strandskyddsområdet.”
Antagligen är det kortast avstånd som gäller. Och från den platsen är det 290 m till tomten ifråga. Det fattas 10 meter. TIO METER!!
Länsstyrelsen nekar alltså Magnus Larsson strandsskyddsdispens på grund av 10 meter. Och det trots att det går två vägar mellan tomten och sjön, varav en hårt trafikerad 70-väg. Och trots att det finns en P-plats mellan. Och trots att det redan finns hus bredvid tomten. Och trots att det ligger ute i bushen, långt från allmänhetens gångvägar.
Det är en präktig skandal. En rigid och huvudlös – och som jag ser det, felaktig – tolkning av lagar. Länsstyrelsen, liksom Vänersborgs Byggnadsförvaltning, står i vägen för en utveckling av Sikhallsområdet. Nya bostäder betyder nya människor som betyder mer liv och rörelse och framför allt nya skattebetalare till Vänersborg. På grund av, ja vad då…? Att det råkar vara Magnus Larsson som vill utveckla området…?
Om inte denna tomt får strandskyddsdispens, när ska då strandskyddsdispens beviljas överhuvudtaget?
Det här som Länsstyrelsen sysslar med är, enligt min mening, inget annat än trakasserier och maktmissbruk mot Magnus Larsson. Kan man anmäla sådant? Är det något för polisen? Förvaltningsdomstolen?
Länsstyrelsens dom avslutas med:
”I detta ärende har Eva Olsen beslutat och Johan Larsson varit föredragande.
I handläggningen av ärendet har även Matti Lagerblad, samhällsbyggnadsenheten, och Martin Jansson, rättsenheten, deltagit.”
Beslutet kan överklagas hos Mark- och miljödomstolen… Det är nog läge för det. Minst.
Magnus Larsson och Byggnadsnämnden (2/2)
Entreprenören och företagaren Bo Håkan Magnus Larsson i Sikhall fick alltså, efter 19 månader och via ett överklagande till Länsstyrelsen, strandskyddsdispens för sin mark Lövås 1:24. (Se här.)
Nu kunde Magnus Larsson, allt enligt kommunens kommande vision, börja exploatera marken och börja processen med att bygga hus på sin mark…
Magnus Larsson följer naturligtvis regelverket och vänder sig till kommunen, som man ska, och begär ett förhandsbesked för att få stycka av och bebygga tomten. Det var nu i september 2013.
Då kontaktas Magnus Larsson av en chefstjänsteman på Byggnadsförvaltningen och ombeds att dra tillbaka sin ansökan! Magnus Larsson skulle ändå få ett avslag…
Magnus Larsson tror inte att det är sant… Avslag? Varför då?
Jo. Skälet denna gång var, enligt chefstjänstemannen, att det råder byggstopp i två år i området, på grund av att det kommunala VA-nätet inte är framme i Rörvik.
Det här hade det inte sagts något om tidigare. Då handlade det bara om strandskydd.
Byggstopp?
Magnus Larsson är inte den som ställer sig med mössan i hand och bugar och bockar för Byggnadsnämnden i Vänersborg. Det har han lärt sig vid det här laget. Han har ju fått rätt i allt varenda gång. Till slut.
Magnus Larsson meddelar därför att han inte drar tillbaka sin ansökan om förhandsbesked. Då fick han, den 23 oktober 2013, följande svar av chefstjänstemannen:
”Tack för hjälpen! Det var i alla fall värt ett försök. Jag måste nu skriva förslag till avslag.”
En uppmuntrande kommentar, är det inte…?
Det är inte frågan om att hitta lösningar eller att kompromissa, att gå varandra till mötes, att ha en öppen dialog, att skapa ”attraktiva boenden i hela kommunen”. Det är nej, nej, nej!
NEJ! ”Här ska inget byggas!” Typ.
En nollvision…
Vad handlar det om?
Kommunen bygger just nu och sedan några år tillbaka ut VA-nätet på Vänerkusten. Det är för övrigt en stor satsning från kommunens sida. Ett av skälen är att detta ska leda till ökat bostadsbyggande och inflyttning till Dalslandsdelen av vår kommun. Sägs det. Skrivs det. På det berömda papperet.
VA-nätet beräknas vara framme vid Lövås i Rörvik nästa år, 2014. Vid en mailkontakt i veckan med berörd chefstjänsteman på Byggnadsförvaltningen, om detta datum fortfarande gällde, fick jag beskedet att han inte visste. (Fast ett avslag på Magnus Larssons ansökan redan var bestämt?) Mitt mail vidarebefordrades till Samhällsbyggnadsförvaltningen. Där fick jag följande besked:
”arbetet med va-ledningar till Rörvik [kommer] att påbörjas 2014 och det kommer att vara i drift 2015”
VA-utbyggnaden till Rörvik är alltså försenad.
Och?
Bakgrunden till VA-utbyggnad och byggstopp är ett beslut som Miljö- och Hälsoskyddsnämnden tog den 14 november 2011. Då beslutade Miljö- och Hälsoskyddsnämnden om ”Rutiner för handläggning av avloppsärenden längs Dalslandskusten under tiden för utbyggnad av kommunalt VA”.
I dessa riktlinjer står det:
”Om ett verksamhetsområde planeras att inrättas inom 2 år skall en anmälan/ansökan avslås. Tydliga skäl skall anges exempelvis tidsaspekten, att kommunalt VA är en bättre lösning inom området, hälso/miljörisker med enskilt avlopp.”
Det är denna ”paragraf” som enligt Byggnadsförvaltningen är tillämplig i det här fallet. Och som, återigen, sätter käppar i hjulet för Magnus Larsson.
Det tycks som om kommunens kvarnar inte bara mal långsamt – de är både många och komplicerade.
OK, om det nu är byggstopp – skulle inte kommunen kunna komma överens med Magnus Larsson om någon bra lösning, något som båda parter kan vara nöjda med? Jag menar, vi vill väl alla att det ska byggas bostäder i Vänersborg och att det ska flytta in människor. ”I alla delar.”
Eller?
Nu är det inte så enkelt som Byggnadsförvaltningen vill få det till. Studera och fundera på Magnus Larssons resonemang. Han resonerar som så här:
Den ansökan om förhandsbesked som Magnus Larsson har lämnat in tar någon månad att behandla. Det kan ta upp till 8 månader för själva avstyckningen och sedan kommer byggnadslovet för kommande bebyggelse att ta kanske 3-6 månader, inklusive tid för nya tomtägare att göra sina ställningstaganden. Till sist är byggtiden på kanske 6 månader.
Magnus Larssons tre hus skulle alltså stå klara efter att VA-nätet är framme i Rörvik. Och då kan Magnus Larsson koppla husen till det kommunala avloppet!
För det viktiga, menar Magnus Larsson, måste ju vara att avloppet är besiktigat och godkänt när husen tas i anspråk. När folk flyttar in i husen.
Jag har svårt att inte se logiken i Magnus Larssons resonemang.
Har jag missat något?
Ja, kanske en sak. Vad händer om det kommunala avloppet inte skulle vara klart innan husen blev klara?
En sak är obestridlig. Magnus Larsson skulle inte bygga hus utan avlopp…
Skulle VA-utbyggnaden bli ytterligare försenad, den är ju redan försenad, så skulle det vara fullt möjligt att ha en sluten tank kopplad till husen. Tills kommunens VA-utbyggnad blev klar.
Tillfälligt.
För det är faktiskt inget förbud mot avloppslösningar med tank. Ur Miljö- och Hälsoskyddsnämndens riktlinjer:
”Normalt är miljö- och hälsoskyddsnämnden restriktiv med tillstånd för sluten tank för ett wc-avlopp, men i detta fallet (OBS. Det handlar inte om ”Magnus Larsson-fallet”. Min anm.) kan en sluten tank ses som en rimlig lösning för några år.”
Nämnden är bara restriktiv. Det finns inget förbud. Det går att diskutera.
Ja, men gör det då!
Och en sak till. Notera att Miljö- och Hälsoskyddsnämnden riktlinjer handlar om att någon vill bygga ett enskilt avlopp! Och det vill inte Magnus. Hans hus ska kopplas in på det kommunala VA-nätet. Byggstoppsparagrafen gäller inte i Magnus Larssons fall!
Magnus Larsson väntar just nu på ett avslag på sin ansökan om förhandsbesked. Döm då av hans förvåning när Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad (FP) ringde upp Magnus Larsson i veckan – och bad honom om att dra tillbaka sin ansökan. Igen.
Om Magnus Larsson drar tillbaka sin ansökan så ska Göthblad se till att en detaljplan upprättas över området.
Ytterligare ett argument alltså. Det tredje i ordningen. Allt för att Magnus Larsson inte ska komma igång med sitt byggande. (Det här med detaljplan nämndes faktiskt, närmast i förbigående och nästan som ett ”hot”, redan vid ”strandskyddsbeslutet” den 19 juni 2012.)
Och hur lång tid tar en detaljplan?
Och varför skulle inte en sådan detaljplan kunna göras efter att Magnus Larsson har fått sina tomter styckade och sina hus uppförda?
Det är svårt att förstå varför Byggnadsnämnden gör allt för att försvåra för Magnus Larsson, varför allt görs för att försena för Magnus Larsson, varför allt görs för att förhindra för Magnus Larsson…
Argument efter argument…
Och antagligen har Byggnadsnämnden och -förvaltningen ytterligare ett ”ess i rockärmen” för att försöka få stopp på Magnus Larssons planer. Att begära att Magnus Larsson gör en geoteknisk undersökning à X antal tiotusen kronor…
Det finns många möjligheter att fördröja och sabotera för en framåt företagare och entreprenör…
Förresten… När vi ändå pratar geotekniska undersökningar… För fullständighetens skull.
Det har faktiskt utförts två geotekniska undersökningar på Lövås. På hus framför Magnus Larssons tilltänkta byggen. På hus vid stranden alltså. Där ansågs marken vara stabil och väl byggbar. Magnus Larsson har dessutom grävt några provgropar på sina tomter. Och det visade sig att marken innehöll hårt packad sand, grus och sten…
Hur som helst. Här är vi nu. Dagen som idag är.
Tiden går. Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen kommer på allt fler skäl till att försena och förhindra att husbyggena kommer igång. Och snart har det väl gått 2 år sedan Magnus Larssons strandskyddsdispens… Och en strandskyddsdispens gäller bara i 2 år… Och vips – då får Magnus Larsson söka igen… Och plötsligt är Magnus Larsson på ruta noll…
Och till vilken nytta? Jag menar, vinner kommunen mot Magnus Larsson så vinner den inget. De vinner bara 0 (=noll) utveckling.
”Nollvisionen” uppfylls…
Det här var alltså berättelsen om entreprenören, företagaren och ”husbyggaren” Bo Håkan Magnus Larsson i Sikhall. Och berättelsen är alltså inte slut än. Den pågår fortfarande.
Hur ska det gå? Hur ska det sluta?
Jag tror att det finns stora chanser att Byggnadsnämnden ”vinner” över Magnus Larsson. Och att hans planer på att bygga bostäder går i stöpet. Det betyder i så fall att kommunen har lyckats stoppa ytterligare en entreprenör och företagare från att utveckla och bygga i Vänersborg. Och precis som så många andra företagare, så tar kanske Magnus Larsson sitt pick och pack och beger sig till någon annan, mer positiv kommun.
Och så odlar han helt enkelt skog på sina tomter i Vänersborg…
Så här får det naturligtvis inte gå till. Någon måste slå näven i bordet och säga till Byggnadsnämnden att underlätta för vänersborgare, både de som vill göra enklare ändringar och justeringar på sina bostäder, de som vill bygga verandor, uteplatser, förråd och garage, de som vill bygga nytt och de som vill bygga åt andra.
Det tycks som om Byggnadsnämnden har en nollvision om utveckling och bostadsbyggande. Utom på ett ställe i hela kommunen – skogen vid Kindblomsvägen…
Till sist. Som jag började.
Alla i Vänersborg tycks vara överens om att Vänersborg ska präglas av öppenhet och förtroendefull dialog mellan politiker och tjänstemän och vänersborgarna. Alla är också överens om att Vänersborg behöver fler företagare och att det ska byggas fler bostäder i kommunen.
Det tycker alla. Även politiker och alla tjänstemän.
I Vänersborg kan det vara stor skillnad mellan teori och praktik, mellan ord och handling, mellan papper och verklighet.
Och så får det inte vara.
.
Detta var del 3 och den avslutande delen (för denna gång) i historien om Magnus Larsson. De två tidigare delarna hittar du här:
Magnus Larsson och Byggnadsnämnden (1/2)
Bo Håkan Magnus Larsson i Sikhall äger en bit skogsmark i Rörvik – Lövås 1:24.
Som den driftige entreprenör Magnus Larsson är och på grund av den känsla han har för bygden, han bor i området, så vill han stycka av 3 tomter på sin mark och bygga hus på tomterna.
Marken det är fråga om, Lövås 1:24 i Rörvik, ligger bara några stenkast från Vänern och också några stenkast från den i södra Dalsland så berömda SMU-gården.
Så här ser kartan över Rörvik ut.
Magnus Larssons tomt, som han vill stycka av, är markerad på kartan (Lövås 1:24 – se pil). Längst ner på kartan har vi Vänern. Alla fyrkanter är hus. Husen ligger tätt längs hela strandremsan, endast vid de tre pilarna till höger kommer allmänheten ner till stranden. I praktiken faktiskt endast på ett ställe, vid pilen allra längst till höger.
Magnus Larsson vill alltså stycka av sin tomt och bygga tre hus. Han erbjuder sig dessutom att anlägga två parkeringsplatser för allmänheten. Dessa är också utsatta på kartan. Idag är det mycket svårt eller nästan omöjligt för allmänheten att parkera i området.
Det framgår tydligt av kartan att det ligger flera hus mellan Magnus Larssons mark och stranden. Det går också en mindre väg mellan marken och de andra husen och stranden.
Magnus Larsson sökte strandskyddsdispens den 31 januari 2012. Med tanke på hur det ser ut i området, så kunde man kanske tro att det mest var en formalitet. Kommunen vill ju dessutom att det ska byggas fler bostäder i kommunen. I hela kommunen.
Men i Vänersborg är det skillnad mellan teori och praktik, mellan ord och handling, mellan vision och verklighet.
Miljö- och Hälsoskyddsnämnden yttrade sig i ärendet den 2 april 2012. I protokollet står det bland annat:
”De befintliga fritidsfastigheter som ligger på östra sidan om vägen ner till stranden bedöms idag inte ha någon avhållande effekt för besökare till Vänerstranden så länge skogsområdet förblir oexploaterat. Vägen förbi husen leder fram till en öppning i strandvallen ner mot Vänern där allmänheten kan komma ner till sandstranden. En byggnation av tre hus på den aktuella platsen bedöms ge en avhållande effekt vilket därmed motverkar tillgängligheten till stranden och därmed strandskyddets syften. För att bibehålla tillgängligheten till stranden anser nämnden att skäl till att bevilja dispens saknas.”
Titta på kartan igen. Jämför med vad Miljö- och Hälsoskyddsnämnden skriver. Håller ni med? Själv blir jag mycket fundersam. Hur skulle tre hus på det nuvarande skogsområdet få en ”avhållande effekt för besökare till Vänerstranden”? Jag kan inte se det.
Istället ser jag det som så, att Magnus Larssons planer tvärtom skulle underlätta ”tillgängligheten till stranden”. För som det är nu, så kan allmänheten knappt komma till stranden. För var ska de parkera? I förslaget vill Magnus Larsson anlägga två parkeringsplatser.
Men Miljö- och Hälsoskyddsnämnden hade alltså en annan åsikt.
Magnus Larssons ansökan, tillsammans med yttrandet från Miljö- och Hälsoskyddsnämnden, gick vidare till Byggnadsnämnden. Byggnadsnämnden behandlade ärendet den 19 juni 2012.
När Magnus Larssons ärende behandlades i Byggnadsnämnden blev det tydligen en hel del oenighet, diskussioner och ajourneringar. Alla var inte överens med det förslag till beslut som Byggnadsförvaltningen föreslagit utifrån Miljö- och Hälsoskyddsnämndens yttrande. Ärendet avslutades till slut med en votering. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade enligt tjänstemännens och Miljö- och Hälsoskyddsnämndens förslag, dvs avslag på Magnus Larssons ansökan om strandskyddsdispens. Representanterna från Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna ville ge Magnus Larsson dispens. De reserverade sig också mot beslutet.
Byggnadsnämndens beslut betydde alltså att Magnus Larsson inte fick någon strandskyddsdispens. Han skulle alltså inte kunna stycka tomten och bebygga den. Nämnden såg inga som helst möjligheter att gå Magnus Larsson till mötes på något sätt. Det var inte frågan om att hitta lösningar eller att kompromissa. Det var ett nej. ”Här ska inget byggas!” Typ.
Magnus Larsson tyckte ändå att han hade rätt och Byggnadsnämnden fel. Vilket kanske inte är helt svårt att förstå.
Magnus Larsson överklagade följaktligen Byggnadsnämndens beslut till Länsstyrelsen. Magnus Larsson vet ju hur man gör. Han fick stor erfarenhet av det i sina tidigare kontakter med Byggnadsnämnden när det gällde Sikhall 1:6…
Den 30 maj 2013 kommer beslutet/domen från Länsstyrelsen…
Och håll i er nu.
Länsstyrelsen upphäver Byggnadsnämndens beslut!
Magnus Larsson fick återigen rätt mot Vänersborgs kommun. För vilken gång i ordningen kommer väl Magnus Larsson knappast ihåg själv…
När jag som amatör betraktar kartan ovan, så måste jag säga att det var ett helt riktigt beslut. Visst räcker det med att titta på kartan? Det tyckte i varje fall Länsstyrelsen…
”Länsstyrelsen anser att ett platsbesök inte är nödvändigt för att kunna avgöra ärendet.”
Så skrev Länsstyrelsen i sitt beslut.
I sitt beslut skriver Länsstyrelsen vidare lite om riksintresse, biologiska värden etc, vilket det inte finns på platsen ifråga, och så sammanfattas Länsstyrelsens utlåtande kort och gott:
”Länsstyrelsen anser att husen som är belägna mellan den aktuella platsen och vattnet avskärmar mot vattnet. Även om fastigheten bebyggs anser Länsstyrelsen att det dessutom fortfarande kommer att finnas möjlighet för allmänheten att passera.”
Därmed upphävde Länsstyrelsen Byggnadsnämndens beslut. Och som brukligt återförvisades ärendet till Byggnadsnämnden för meddelande av strandskyddsdispens.
Den 20 augusti 2013 var ärendet åter uppe i Byggnadsnämnden. Denna gång hade Byggnadsnämnden inget val, den var tvungen att göra som Länsstyrelsen sa. Magnus Larsson fick strandskyddsdispens.
Byggnadsnämnden skriver som skäl för beslutet:
- ”Dispensen motverkar inte strandskyddets syften att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.
- Särskilt skäl till grund för dispensen är att området genom bebyggelse är väl avskilt från området närmast strandlinjen (7 kap 18c § pkt 2 miljöbalken).
- Fri passage längs stranden kan säkerställas.
- Området ingår i riksintresse enligt 4 kap 1 – 2 §§ miljöbalken s k Geografiskt läge Vänern med öar och strandområden. En dispens för tre bostadshus och två allmänna parkeringsplatser bedöms inte skada riksintresset.
- En dispens påverkas inte direkt av rekommendationer i gällande Fördjupad översiktsplan för Dalslandskusten.”
En total och villkorslös reträtt. Under piskan från Länsstyrelsen då förstås…
Magnus Larsson ansökte alltså om strandskyddsdispens den 31 januari 2012. Omkring 19 månader senare får han den beviljad. Ett solklart ärende tar 19 månader! 19 månader utan att något händer. Jag tror att många företagare och entreprenörer skakar sina huvuden åt situationen. De förstår vad 19 månader betyder för en företagare…
Men trots allt… Efter 19 månader, så kanske man ändå kan säga: Slutet gott, allting gott?
Nä, det kan man inte. Det är inte slut än.
.
Detta var del 2 i historien om Magnus Larsson. Den första delen hittar du här:
Vision och verklighet. Och Magnus Larsson.
Det var visionskväll i Sessionssalen på Kommunhuset den 23 oktober. Politiker och allmänhet skulle tillsammans diskutera utformningen av en ny vision för Vänersborg. Och det gjorde vi.
På onsdagens fullmäktige fick sedan vi politiker det förslag till vision och inriktningsmål, som är en sammanställning och ett resultat av alla visionskvällar, dialoger, diskussioner och inskickade förslag.
I förslaget står det bland annat att kommunens inriktningsmål ska vara:
- ”Fler ska vara nöjda med kommunens service och hur behov och förväntningar tillgodoses.
- Fler anser att kommunen har en öppen dialog med invånare, företag och föreningar.
- Kommunens attraktionskraft ska öka inom näringsliv …
- Fler attraktiva boenden i hela kommunen.
- Det ska vara lättare och smidigare för företag att etablera sig och verka i kommunen.”
Alla i Vänersborg tycks vara överens om att Vänersborg ska präglas av öppenhet och förtroendefull dialog mellan politiker och tjänstemän och vänersborgarna. Alla är också överens om att Vänersborg behöver fler företagare och att det ska byggas fler bostäder i kommunen.
Det tycker alla. Även politiker och tjänstemän.
Alla. Alltid.
I Vänersborg kan det dock vara stor skillnad mellan teori och praktik, mellan ord och handling, mellan papper och verklighet.
I den senaste medborgarundersökningen, hösten 2011, visade det sig nämligen att vänersborgarna var mycket besvikna på de styrande. (Läs mer här: ”Medborgarundersökning i Vänersborg”.)
TTELA kommenterade undersökningen:
”Vänersborgarna upplever inte att man har något större inflytande i kommunen. Inom områdena kontakt, information, påverkan och förtroende får man lägre betyg än snittet för de deltagande kommunerna och hamnar i botten på mätningen.”
Den här undersökningen och de här åsikterna hos vänersborgarna är en stor anledning till att kommunen har bestämt att nu ska det bli ändring, och bättring. Chefer och anställda har skickats på charmkurser, vikten av öppenhet i kontakter mellan kommunen och vänersborgarna har stötts och blötts.
Och det har arbetats intensivt med visioner och inriktningsmål.
Men fortfarande nås, både jag och många andra politiker, av allmänhetens missnöje över hur de hanteras och bemöts i kommunen. I fokus står ofta Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen.
På det nyligen hållna visionsmötet till exempel, framfördes kritik mot hur byggfrågor hanteras i kommunen. Det var i stort sett det första som de två inbjudna gästerna lyfte. Det verkar som om många, som söker bygglov av olika slag, också kan vittna om tråkiga erfarenheter av Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen. Det tycks faktiskt vara ett allmänt problem.
Jag tänkte berätta en historia om en person som har haft åtskilliga kontakter och som har ”tampats” åtskilliga gånger, och år inte minst, med ”byggnadsmyndigheterna” i Vänersborgs kommun. Historien kanske också visar hur det kan gå, om man inte håller med, utan har andra åsikter än Vänersborgs kommun.
Historien är en slags fallstudie. Och samtidigt en avskräckande, men sann, historia. Jag berättar den för att den tyvärr känns representativ, om än i något större omfattning än ”normalt”.
Historien handlar om entreprenören, företagaren och ”husbyggaren” Bo Håkan Magnus Larsson i Sikhall.
Historien började för ungefär 8 år sedan. Det var när Sikhall 1:6 bjöds ut till försäljning. (Jag har tidigare berättat hela historien, i varje fall en stor del av den, i bloggen ”Sikhall 1:6”.)
Det fanns flera intressenter till fastigheten i Sikhall. Bland annat en ledande centerpartistisk politiker, den inte helt okände Bosse Carlsson. Carlsson var 2:e vice ordförande i kommunstyrelsen vid den här tiden.
Det blev som det brukar i sådana här sammanhang, den som lägger det högsta budet får köpa fastigheten. Ingen konstigt med det. Och det högsta budet lade Magnus Larsson. Magnus Larsson blev således ägare till fastigheten.
Och redan där kunde historien ha slutat. Men det var istället här den började…
Nu började svårigheterna för Magnus Larsson. Han fick nej av kommunen till allt han gjorde och ville göra med huset. Det gick till och med så långt att kommunstyrelsens ordförande, och vän till Bosse Carlsson, socialdemokraten Lars Göran Ljunggren (S), föreslog att kommunen skulle utnyttja sin förköpsrätt! Förköpsrätt? Till en ”vanlig” fastighet på Sikhall?
Av någon anledning, så var Magnus Larssons köp av Sikhall 1:6 inte särskilt populärt i kommunhuset. Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen gjorde allt för att livet skulle bli så surt som möjligt för Magnus Larsson. Och åren gick…
Efter över 7 års tvistande, efter 7 års kamp, med blod, svett och tårar (i varje fall svett, tid och pengar), så fick Magnus Larsson rätt. Inte av Vänersborgs kommun. Men mot. Det var Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen som dömde i Magnus Larssons favör. Alla klagomål, synpunkter, tillrättavisningar, kritik, förslag etc, som kommunen och Byggnadsnämnden hade framfört till Magnus Larsson underkändes av de rättsvårdande myndigheterna.
Magnus Larsson fick rätt på alla punkter. På alla punkter!
Efter nästan 8 år…
Slutet gott, allting gott. Eller…?
Så hade det kanske varit om inte Magnus Larsson hade varit den han är – driftig och full av idéer. Magnus Larsson är företagare och en typisk entreprenör. Han vill utveckla områdena bortåt Sikhall och vill att det ska byggas attraktiva bostäder, så att människor flyttar dit. Till hans egen hembygd. Om han sedan tjänar en slant, tja, och…? Det hör väl till företagsamheten?
Att sedan de idéer Magnus Larsson har, också råkar stämma väl överens med förslagen till ny vision för Vänersborgs kommun, är väl närmast att betrakta som ett fantastiskt sammanträffande. Och det borde ju bana vägen för ett bra samarbete mellan Magnus Larsson och kommunen…
Slutet gott, allting gott?
Så har det inte blivit.
Det talas om nollvisioner i trafiken, det pratas om nollvisioner inom den drogförebyggande verksamheten, det talas om nollvisioner lite överallt. I Vänersborg tycks det ibland som att det råder en nollvision när det handlar om utveckling och bostadsbyggande…
Trots visioner och alla fina ord.
Imorgon ska jag berätta om Magnus Larssons (fortsatta) förehavanden med Miljö- och Hälsoskyddsnämnden och Byggnadsnämnden.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer