Arkiv

Archive for the ‘objektivitetsprincipen’ Category

Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?

7 oktober, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 3: Lagar”.

Politiker och tjänstepersoner genomförde en enkät efter avslutad utbildning. Den är tänkt att bli en utgångspunkt för vidare diskussioner och utbildning senare i höst. Resultaten av enkäten visade på en förtroendekris. Flera politiker ansåg att det finns tjänstepersoner som inte är objektiva.

Det skulle naturligtvis ha varit mycket intressant om det av enkätsvaren hade gått att utläsa vilka som hade tyckt vad. Kan det vara så, som de flesta antagligen misstänker, att partier från den styrande minoriteten (S+C+KD+MP) har annorlunda uppfattningar om tjänstepersonerna än företrädare för oppositionspartierna (M+SD+V+MBP+L)?

Det gäller också tjänstepersonernas svar, även om det egentligen är politikernas svar som står i fokus. Finns det skillnader i tjänstepersonernas svar beroende på i vilken förvaltning de arbetar? Och ytterligare en aspekt som skulle kunna vara intressant att få reda på. Har de politiker som är ledamöter eller ersättare i en nämnd annorlunda uppfattningar om tjänstepersonerna i denna nämnds förvaltning än vad de har om tjänstepersoner i andra förvaltningar. Och vice versa naturligtvis.

Det får vi antagligen aldrig reda på. Men om… Det skulle underlätta en analys, då skulle man kunna komma fram till säkrare slutsatser, t ex att förtroende och tillit från politiker mot tjänstepersoner är beroende av personlig kontakt och kännedom. Och då kanske förtroendekrisen skulle kunna lösas med samarbets- och “lära-känna-varandra”-övningar…

Fast den lösningen tror jag inte på, även om den skulle ha underlättat för arbetsgruppen i planeringen och utformningen av den fortsatta “utbildningen”. Jag tror att det är betydligt mycket svårare och känsligare än så. Sedan måste man betona och framhålla, vilket jag förutsätter att de flesta politiker håller med om, att det finns massor av oerhört professionella och kompetenta medarbetare/tjänstepersoner överallt i förvaltningarna. Det är oerhört viktigt att komma ihåg.

Men, rent generellt… Jag tror att många tjänstepersoner och framför allt de högre/högsta cheferna måste bli betydligt mer självkritiska. De måste, som jag ser det, seriöst ställa sig frågan varför politiker anser att det finns tjänstepersoner som inte är objektiva och att underlagen inte belyser olika perspektiv och inte heller bygger på fakta.

För så kan det vara, det vet jag av egna erfarenheter. Jag skulle kunna ge många exempel på beslutsunderlag som inte belyser olika perspektiv eller bygger på all tillgänglig fakta. Det har jag upplevt i flera av mina motioner och det ser jag i en rad beslutsunderlag som presenteras i nämnder och styrelser. Det kan handla om utredningen av var Brättelänken ska placeras, det handlar om Magnus Larsson på Sikhall, som snart har väntat  i 10 år på sin detaljplan. Det handlar om Magnus Larssons granne i Sikhall Anders Solvarm som tvingades till domstol för att få rätt. Det handlar om fastighetsägare på Vänersnäs och Gardesanna i samband med kommunens VA-dragningar. Bengt Davidsson på Juta kan ge flera argument där tjänstepersoner inte har varit objektiva, precis som Blåbärsodlaren vid Hästefjorden. Det handlar om Hallevibadet… Och nu senast, ärendet kring “nedmontering och utbyte av viss kommunal vägbelysning utmed allmänna vägar med statligt väghållaransvar”…

Politiker och tjänstepersoner kan naturligtvis fortsätta diskutera uppföranderegler och etik och moral. Det kan behövas så länge som personer inte behandlar varandra med tillit och respekt eller när personer inte kan skilja på sak och person. Men inte ens om detta kan alla bli överens – i praktiska situationer. Och ytterst blir det då, återigen, lagar som gäller och styr. Nä, arbetsgruppen måste klura ut ett sätt att ta tag i, bearbeta och på något sätt åtgärda de grundläggande problem som har framkommit i enkäten.

Hur det ska gå till vet jag inte, men jag tror att den viktigaste nyckeln till förändring ligger hos de högsta cheferna, dvs kommundirektören och förvaltningscheferna. Jag tror att det ytterst hänger på dem om förtroendet ska kunna återupprättas. De måste t ex bli betydligt noggrannare och mer kritiska gällande de underlag som ska släppas fram till politikerna i kommunstyrelsen respektive nämnderna.

Sammanfattningsvis anser jag att politiker-politiker och politiker-tjänstepersoner i de allra flesta fall bemöter och behandlar varandra med respekt och tillit. Det behövs emellertid arbetas med objektiviteten i underlag och beslutsförslag. Och då måste också politiker i de styrande partierna inse att allt inte är bra bara därför att tjänstepersonerna arbetar fram beslutsförslag som går i linje med de styrandes egen uppfattning…

Oj, där kom ett perspektiv som jag inte har behandlat tidigare. Vi får se om det kommer ytterligare ett inlägg så småningom som gör det. Fram till dess kan man sätta sig in i den aspekten av ämnet genom att läsa bloggserien “KF-beslut mot bättre vetande”.

Fortsättning följer – se ”Politiker och tjänstemän 5: Styrande politiker”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, objektivitetsprincipen, politiker, tjänsteperson

Politiker och tjänstemän 3: Lagar

6 oktober, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Politiker och tjänstemän 2: Inte alls OK”.

Resultatet av den enkät som genomfördes av politiker och tjänstepersoner efter utbildningen visade på en tämligen allvarlig förtroendekris. Flera politiker anser helt enkelt att det finns tjänstepersoner som inte är objektiva, som har en egen agenda.

Det är allvarligt och, om politikerna har rätt (vilket flera säkerligen tvivlar starkt på), betyder att tjänstepersonerna begår både tjänstefel och lagbrott.

Innan jag går vidare vill jag i detta inlägg stanna upp och göra en genomgång av vilka lagar som gäller för kommunens tjänstepersoner och politiker. Det är för de flesta självklarheter, men inte för alla. Tyvärr. Min förhoppning är att denna redogörelse kommer att kasta ljus över de juridiska förutsättningar som ligger till grund för politikernas och tjänstepersonernas “verksamhet” och “agerande”. Det ska också nämnas att lagar inte alls diskuterades på utbildningen.

Jag börjar med lagar som beskriver tjänstepersonernas verksamhet.

Möjligheten att tjänstepersoner kan brista i sin professionalism och yrkesroll är ett känt problem i Sverige sedan lång tid tillbaka. Fram till slutet av 1800-talet fick t ex statliga tjänstepersoner lova dyrt och heligt att de skulle uppträda med “nit, redlighet, oväld och oegennytta”. De kunde dömas till avsättning eller suspension från arbetet och även straffas och bli skadeståndsskyldiga för olika slags fel och underlåtelsesynder. (Se “Det omtvistade tjänsteansvaret”.) 1976 ändrades regler och lagar, dock blev brottet “tjänstefel” kvar (Brottsbalken 20 kap 1 §):

“Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år.”

Tjänstepersoner får, precis som alla andra, tycka och säga vad de vill, även på sin arbetsplats. Men det får inte påverka tjänsteutövningen eller rollen som tjänsteperson. Tjänstepersonsrollen ska inte blandas ihop med yttrandefrihet. 

Kravet på tjänstepersonernas professionalism är så fundamentalt viktigt att det faktiskt slås fast i en av Sveriges grundlagar, Regeringsformen 1 kap 9 §:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson.

Tjänstepersonerna och förvaltningarna i Vänersborgs kommun, liksom alla kommuner i hela landet, måste vara opartiska, sakliga och korrekta – mot alla, alltid, i alla sammanhang. Och det är naturligtvis särskilt viktigt i myndighetsutövning.

Statskontoret har utgett en broschyr för statligt anställda som heter “Den statliga värdegrunden”. (Den kan laddas ner här.) Broschyren gäller statsanställda men jag förmodar att dessa grunder och principer gäller även för tjänstepersoner i den kommunala förvaltningen… I broschyren utvecklas vad objektivitetsprincipen faktiskt innebär. På sidan 16 står det:

”Det får till exempel inte spela in att den som söker tillståndet varit otrevlig eller inte velat samarbeta. Det innebär att du som handläggare inte kan låta dina personliga uppfattningar eller intressen ligga till grund för bedömningen.”

Min erfarenhet är att det är viktigt att denna formulering kommuniceras till i första hand alla högre chefer i kommunen. Vidare på samma sida står det:

”Att vara saklig innebär också en plikt för myndigheten att vara konsekvent i beslutsfattandet och behandla likvärdiga fall lika. Det är till exempel inte sakligt att ge en sökande extra service och förmåner i ett fall och samtidigt neka andra samma typ av förmån i ett annat fall.”

I en dom från den 3 maj 2022 (se “JO-beslut: Objektivitet gäller!”) gick JO faktiskt ett steg längre i tolkningen av objektivitetsprincipen:

“Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat handlande från en myndighet. Även hur myndighetens agerande kan uppfattas är av betydelse.”

Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket:

“I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.”

Det är viktigt att politiker i nämnder och styrelser känner till objektivitetsprincipen när det gäller bedömning av underlag och förslag från förvaltningarna. Ett särskilt ansvar har naturligtvis ordförandena i nämnderna.

Och för fullständighetens skull. Politiker, liksom journalister eller andra invånare, behöver enligt lag inte vara objektiva. De lyder inte under Regeringsformen 1 kap 9 §. (Däremot får inte de politiska besluten stå i strid med paragraferna i Kommunallagen.) I tal och skrift gäller nämligen för politikerna yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen…

Yttrandefrihetsgrundlagen inleds så här, 1 §:

“Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i … offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.
Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande.”

Det finns lagar som begränsar och inskränker yttrandefrihetsgrundlagen. Det kan vara t ex Brottsbalken och Offentlighets- och sekretesslagen. Det finns lagparagrafer mot hets mot folkgrupp, förtal och olaga hot. Vidare lagar om skydd för företagshemligheter, brott mot rikets säkerhet och spridandet av sekretessbelagd information.

I nästa blogginlägg ska jag avrunda den här bloggserien med ytterligare några funderingar.

Fortsättning följer i inlägget ”Politiker och tjänstemän 4: Självkritik?”.

==

I denna bloggserie:

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Demokrati, Juridik, objektivitetsprincipen, politiker, tjänsteperson

KF 2 (13/9): Motioner, avsägelser och andra beslut

21 september, 2023 Lämna en kommentar

Det tog kommunfullmäktige (KF) tid att behandla alla medborgarförslag. (Se “KF 1 (13/9): LOV, flexlinje, bro och broddar”.) Sedan skulle KF avgöra ödet för ett antal motioner. Det gick fortare, det var väl bara en som ledde till en ordentlig debatt.

Mathias Olsson (SD) yrkade inte ens bifall till sin egen motion om en temalekplats anpassad för alla. Olsson sa att han hade underskattat risken med tunga rullstolsgungor. Han menade att man:

“måste prioritera säkerheten och minska på valfriheten”

Vänsterpartisterna Lutz Rininsland och Stefan Kärvling hade också en motion som skulle behandlas, nämligen motionen “Andra alternativ för sociala investeringsfonder”.

Rininsland inledde debatten med att yrka bifall till motionen med hänvisning till förvaltningens slutsats och förslag. Han gick igenom motionen och förklarade noggrant och tydligt vad som var avsikten med den. Benny Augustsson (S) gick i svaromål och menade att sociala investeringar var en grundtanke, en högprioriterad verksamhet för honom och socialdemokraterna. Mats Andersson (C) ville inte förstå, utan påpekade att det var en krånglig att-sats i motionen och att vi motionärer lät påskina att det nuvarande styret inte har några sociala ansatser.

Det är inte utan att man blir lite trött på Andersson. Vi hade haft samma diskussion i kommunstyrelsen och där och då hade jag förklarat att att-satsen var olyckligt formulerad, men att det bland annat berodde på att motionen skrevs under förra mandatperioden. Det hade Rininsland dessutom redan påpekat i sitt anförande.

Hur Mats Andersson fick till det att Vänsterpartiet inte ansåg att styret har några sociala ansatser förstod jag inte heller. Till Andersson, och Benny Augustsson, sa jag att Vänsterpartiet alltid hade stött de sociala investeringar som de styrande partierna hade föreslagit, och att tanken på sociala investeringsfonder var en utveckling av sociala investeringar.

Både Rininsland och jag betonade att vi önskade se en utredning, något som kommunstyrelseförvaltningen klart och tydligt hade föreslagit. Omkring hälften av Sveriges regioner och kommuner har infört sociala investeringsfonder och då kunde det väl vara läge att utreda om det var något också för Vänersborgs kommun.

Det var det inte. Det var bättre att använda överskott, alltså t ex det överskott som kommunen hade på sammanlagt över en halv miljard(!) kronor 2020-2022, till att betala tillbaka lån på investeringar i framför allt byggnader – nya byggnader och ombyggnader/renoveringar. Det skapade utrymme till sociala investeringar sa Augustsson. Jag menade att det kanske var bättre att prioritera människor före byggnader…

De styrande partierna har nu ett ypperligt läge att visa att det ligger något i vad Benny Augustsson (S) säger. Det kan de göra genom att t ex skjuta till mer pengar till alla barn och elever. Det måste ju ha blivit många miljoner “frigjorda” nu efter att kommunen använt hundratals överskottsmiljoner till att betala tillbaka lån och för att slippa låna till ”traditionella” investeringar… (Se “BUN: Klarar skolan det statliga uppdraget?”.)

För övrigt hänvisar jag till bloggen “KF (13/9): Sociala investeringsfonder” för mer fakta och argument om sociala investeringsfonder.

Anders Strand (SD) yrkade, till skillnad från partikamraten Mathias Olsson, bifall till sin egen motion. Det hjälpte inte, fullmäktige avslog den ändå. Däremot kan man hålla med om att stationsområdet i Vargön är oerhört misskött och att fastighetsägaren Trafikverket borde göra något åt området. (Kanske en rastgård för hundar.)

Moderaternas båda motioner om Frändefors fick kommunfullmäktige på bättre humör. Den första om den fördjupade översiktsplanen förklarade KF besvarad och den andra om att anlägga en motionsrunda blev bifallen.

Från och med nästa sammanträde med kommunfullmäktige har alla som skriver ett medborgarförslag möjlighet att under högst 2 minuter presentera sina förslag.

Ärende 18, “Uppdrag – Omfångsrika ärenden inför beslut”, är ursprungligen ett ärende som är resultatet av tre “demokratimotioner” från Lutz Rininslands (V) tangentbord. Rininsland var nöjd med hur motionerna hade behandlats och ansåg att kommunfullmäktige kunde förklara uppdraget slutfört. I underlaget framkom dessutom att vi kan förvänta oss några ytterligare förbättringar framöver.

Alla politiker får uppdaterade, reviderade, ”Förhållnings- och etiska regler” att förhålla sig till i fortsättningen. Kommunfullmäktige biföll enhälligt reglerna. Det gjordes trots att Lutz Rininsland (V) menade att allt kan ha en gräns. Han tänkte på politikernas förtroende för tjänstepersonerna på förvaltningarna. Det står nämligen i de etiska riktlinjerna att politikerna:

”visar respekt för föredragande och deras sakkunskap”

Rininsland menade att han ibland upplever att förvaltningarna skriver utan att se helheten, det är bara den ena sidan av en sak som beskrivs. Och så citerade han de etiska reglernas definition av “Undanhållande av information”:

“Att ha tillgång till kunskap och information ger förståelse, makt och delaktighet. Undanhållande av information får dig att känna dig utanför.”

Jag håller med Rininsland och det har sannolikt framgått av mina bloggar vid upprepade tillfällen. Kommunens olika förvaltningar har gjort många utredningar under årens lopp där slutsatsen tycks ha bestämts först och sedan har resten av utredningen gått ut på att leda slutsatsen i bevis. Det som har talat mot slutsatsen har utelämnats… (Se t ex “Betraktelse över avslagen motion”.)

I Regeringsformen, en av Sveriges grundlagar, står det i 1 kap 9 §, att:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson. Tjänstepersoner måste alltså vara opartiska, sakliga och korrekta. Mot alla, i alla sammanhang. Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket. Politiker omfattas för övrigt inte av objektivitetsprincipen. (Se ”Objektivitetsprincipen i grundlagen”.)

I skolkretsar brukade vi alltid säga att respekt får man inte, den förtjänar man. 

Det var något förvånande att kommunfullmäktige ansåg att definitionen av en tomt i “Regler för tomtkö i Vänersborgs kommun” var ok:

“Styckebyggt hus inrymmande en bostad och avsett till helårsbostad att användas för eget bruk av ett hushåll.”

Jag undrar hur många utanför möteslokal Bojorten som håller med.

Kommunfullmäktige antog även en “Strategi för full delaktighet för personer med funktionsnedsättning”. Ida Hildingssons (V) tilläggsyrkande om att även utarbeta en lättläst version av strategin bifölls av kommunfullmäktige.

Kommunfullmäktige antog 24 av 30 klimatlöften. Gunilla Cederbom (V) ansåg att det är viktigt att kommunen även försöker flytta fram positionerna på de områden där det inte anses som att löftena går att uppfylla. Cederbom menade bland annat att kommunen borde jobba på att förändra och samla inköpsorganisationen. Hon menade också att kommunen skulle kunna bli bättre på att återanvända arbetskläder.

Vänsterpartiet var som synes aktivt i stort sett i samtliga ärenden. Partiets fyra ledamöter var uppe i talarstolen vid ett flertal tillfällen.

Det var en del val och avsägelser. James Bucci och Gunnel Boman blev valda till Vänsterpartiets nämndemän i tingsrätten. Rasmus Gråberg (V) blev ny ersättare i miljö- och hälsoskyddsnämnden och Daniel Peltola (L) valdes till ersättare i Halle- och Hunneberg AB.

Erik Vessby (SD) ska efterträda Lisbet Henriksson (SD) som ersättare i barn- och utbildningsnämnden. Josefin Wesley (SD) var tänkt att ta Henrikssons plats som förste ersättare i kommunfullmäktige. Wesley avsade sig emellertid också sin plats. Det betyder att Sverigedemokraterna, kommunens näst största parti, inte längre har en enda ersättare kvar i kommunfullmäktige. En avsägelse till i SD och det blir en tom plats i kommunens högsta beslutande församling.

Det står inte riktigt rätt till bland Vänersborgs Sverigedemokrater. Visst kan det vara oenigheter och motsättningar i partier och organisationer, men SD tar nog ändå priset. Huruvida Lisbet Henriksson har rätt eller inte vet jag inte, men hon skrev i sin avsägelse:

“Mitt beslut baseras på samarbetssvårigheter i vår SDGrupp som jag anser olösliga.”

Ingen rök utan eld tänker jag…

Det kom slutligen in nya medborgarförslag till fullmäktige – en om temalekplats vid Mariero eller Lyckhem och två förslag om att anlägga en hundrastgård i Vargön. Moderaterna, som röstade nej till skyddsräcke på Dalbobron, lämnade in en motion om systematiskt arbete för suicidprevention.

Klockan 22.20 slog kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin (C) klubban i bordet och förklarade sammanträdet avslutat. Trötta ledamöter reste sig från stolarna, rafsade ihop iPads och datorer och vandrade sakta iväg hemåt i ett höstmörkt Vänersborg…

===

PS. Det går att se hela fullmäktigedebatten i efterhand på kommunens webb-TV – klicka här.

Anm. Jag har i flera bloggar behandlat ärendena som avhandlades: ”Sommaren är slut – KS på onsdag”, ”KS på onsdag alltså”, ”KS uttalar sig mot “angiverilagen””, ”Om gårdagens KS (30/8)” och ”Kommunfullmäktige 13/9”.

Kategorier:Kommunfullmäktige 2023, Motion, objektivitetsprincipen, SD, social fond

KF 4: Betraktelse över avslagen motion

28 februari, 2023 3 kommentarer

Det här är den femte och definitivt sista bloggen om kommunfullmäktiges sammanträde onsdagen den 15 februari. Av olika skäl har jag inte kunnat avsluta redovisningen av sammanträdet tidigare. Det har varit allt från besök av barnbarnet Olle via fullmäktige och BUN till magsjuka, dock inte från Olle. (Länkar till de tidigare bloggarna hittar du i slutet av bloggen.)

Jag blev mycket förvånad i måndags när jag min vana trogen började dagen med en kopp kaffe och TTELA. TTELA hade tydligen inte heller hunnit avsluta redovisningen från samma fullmäktigesammanträde. Det fanns en artikel om Vänsterpartiets och min motion om kartläggning av obebodda hus och tomma verksamhetslokaler. (Se TTELA “Idén: Rädda obebodda hus och få en levande landsbygd”.) Det var onekligen en positiv överraskning. Kanske tyckte TTELA, precis som jag, att motionen var värd ett bättre öde… (Här kan du läsa motionen “Kartläggning obebodda hus och tomma verksamhetslokaler i Vänersborgs kommun”.)

Jag hade stora förhoppningar när jag utifrån ett medborgarförslag skrev motionen i april förra året. Det var enligt min mening en bra och okontroversiell motion. Jag var övertygad om att flera partier såg det och att de också förstod att motionen faktiskt såg till hela kommunens bästa, framför allt landsbygdsdelarna.

Men redan när jag läste tjänstemannasvaret på min motion anade jag oråd, min optimism försvann. Svaret började i och för sig med att förvaltningen uttryckte att den var positiv till motionens intentioner. Det påminde om ett klassiskt bandytänk, “finta vänster och gå höger…” Förvaltningen sänkte snabbt motionen med ”GDPR”, ”svalt intresse med ödehus”, ”kommunen jobbar med frågorna på olika sätt” och ”bör hanteras av civilsamhället”. (Direkta citat från svaret.) Det fanns även slutsatser som torde ha varit direkt felaktiga, t ex att tomma hus på landsbygden förmodligen inte ökade inflyttningen och att erfarenheter från andra kommuner visade att intresset från fastighetsägarna hade varit svalt.

Jag har fortfarande svårt att förstå det negativa svaret. Det finns en mängd kommuner som inventerar och har inventerat obebodda hus. Våren 2022 hade nästan ett 60-tal kommuner kartlagt eller genomfört en inventering av obebodda hus. Några fick till och med EU-bidrag för arbetet – Sunne, Torsby, Hagfors och Munkfors i ett gemensamt projekt. (Se t ex “Landsbygdsdrömmar – obebodda hus”.) Och Säffle, Arvika och Eda kommun i ett annat EU-projekt. (Se “Ett projekt för bättre utnyttjande av fastigheter”.) Framgångarna var på många håll stora. Det är bara att googla på “obebodda hus” så ges det massor av exempel. Det har också varit reportage i tidningar och TV.

Några kommuner har varit så positiva i arbetet med att kartlägga obebodda hus så att de till och med har arbetat fram handledningar om hur arbetet kan gå tillväga. De har visat hur en kommun kan arbeta med inventeringen och undvika att bryta mot t ex GDPR, öka intresset för öde hus, jobba effektivt i kommunen och hur kommunen kan arbeta tillsammans med civilsamhället. Precis de svårigheter som Vänersborgs kommun ser som oöverstigliga hinder för en kartläggning…

Kristianstads kommun är en av de kommuner som har arbetat med att inventera obebodda hus. Kommunen har också utarbetat en sådan här handledning. (Ladda ner handledningen här.) I Kristianstad ser man arbetet med obebodda hus som landsbygdsutveckling. Arbetet leds av en landsbygdssamordnare. Det är något som jag också har motionerat om… (Se “Motion: Landsbygdsutvecklare”.) Den motionen lär frambringa ytterligare en negativ tjänstemannaskrivelse som svar – kanske med inledningen:

“Kommunstyrelseförvaltningen ställer sig positiv till motionens intentioner.”

Jag samlade argument för att jobba med obebodda hus från några kommuner. Det fanns hur många som helst. Artikeln i TTELA sammanfattade (se TTELA “Idén: Rädda obebodda hus och få en levande landsbygd”):

“…säger Kärvling och lyfter exempel på hur inflyttningen ökat, landsbygden blivit mer levande, hur kulturhistoriskt värdefulla hus rustats upp och den gröna näringen gynnats.”

Inga av de argument, som talade för en kartläggning av obebodda hus i motionens anda, nämndes i det underlag som låg på fullmäktiges bord.

För mig känns det mycket underligt att en sådan här bra och egentligen helt opolitisk motion bara kan sägas vara besvarad och sedan förpassas till papperskorgen. Vänersborg skulle kanske till och med kunna söka EU-bidrag för ett projekt om kartläggning av obebodda hus…

Det som emellertid får mig att bli ännu mer bekymrad och beklämd i behandlingen av motionen är de arbetssätt och rutiner som kommunen har i beredningen av ärenden. Den så kallade ärendeberedningen, kommunstyrelsens arbetsutskott och kommunstyrelsen bevakar inte att beredningen av ärenden, som t ex motionen, sker på ett objektivt, sakligt och allsidigt sätt. Och det reagerar jag på.

Beredningen av motioner och alla andra ärenden måste vara objektiv. Beredningen ska vara opartisk, saklig och korrekt, alla ska behandlas lika och alla likvärdiga fall ska behandlas på samma sätt. Det betyder också att både fördelar och nackdelar med olika alternativ ska lyftas fram. Det är politikerna som ska bestämma. Det är politikerna som ska göra avvägningar, ta hänsyn till olika faktorer och intressen, prioritera osv. Politikerna ska göra valet mellan olika alternativ – och besluta.

Tjänstepersonerna i kommunens förvaltningar lyder i sitt arbete under den så kallade objektivitetsprincipen. De får naturligtvis, precis som alla andra, tycka och säga vad de vill, även på sin arbetsplats. Men det får inte påverka tjänsteutövningen eller rollen som tjänsteperson. De får inte låta personliga preferenser, tyckanden och åsikter påverka beteenden, utredningar och ställningstaganden. Tjänstepersonsrollen ska inte blandas ihop med yttrandefrihet. 

Kravet på tjänstepersonernas professionalism är så fundamentalt viktigt att det faktiskt slås fast i en av Sveriges grundlagar, Regeringsformens 1 kap 9 §:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Det är formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” som kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson. 

Statskontoret har utgett en broschyr för statligt anställda som heter “Den statliga värdegrunden”. (Den kan laddas ner här.) Skriften ska lära de anställda vad som är en god förvaltning. Jag antar att dessa grunder och principer bör gälla för tjänstepersoner även i den kommunala förvaltningen…

Jag tänkte citera några avsnitt ur broschyren. Det är inte bara lärorikt och viktigt för tjänstepersoner utan även för vanliga kommuninvånare.

  • “Objektivitetsprincipen innebär att myndigheterna är skyldiga att i alla lägen agera sakligt och opartiskt. Denna objektivitet måste prägla även sådant som ligger utanför det rena beslutsfattandet.”
  • ”Objektivitetsprincipen kan också tolkas som ett förbud. Det är förbjudet att som statsanställd se till andra intressen än dem du ska tillgodose. Det är också förbjudet att fatta beslut på andra grunder än vad som framgår av reglerna i det aktuella fallet.”
  • ”Du som arbetar i en myndighet får helt enkelt inte ta hänsyn till ovidkommande saker när du fattar ett beslut. Du får till exempel inte låta vänskapsrelationer, familjeband eller personliga uppfattningar påverka dig.”

Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket:

“I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.”

Det är viktigt att också politiker i nämnder och styrelser har koll på objektivitetsprincipen, både för egen del och när det gäller bedömningen av underlag och förslag från förvaltningarna. Det är framför allt, som jag ser det, nämndsordförandenas och presidiernas uppgift och skyldighet att göra detta.

Jag ser inte att objektivitetsprincipen följdes i beredningen och behandlingen av min motion. Det är egentligen bara att ponera att det hade varit kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson (S) som hade skrivit den motion som jag skrev. Tror någon att Augustsson hade fått samma utredning och svar?

Politikerna i Vänersborg måste bli mer kritiska till de underlag som lämnas av förvaltningarna, även om tjänstepersonerna kommer fram till slutsatser som passar deras politiska åsikter. I synnerhet då, skulle jag vilja påstå. Det kanske också är något för kommunens revisorer att granska…?

Så här i efterhand tänker jag – det kanske var dumt att ta upp motionen om kartläggning av obebodda hus i valrörelsen. Det är möjligt att de andra partierna därför betraktade motionen som enbart en vänsterpartistisk motion och inte en motion för Vänersborgs kommuns bästa. Ibland tror jag nämligen att partiegoismen i kommunen övertrumfar det sunda förnuftet.

Hur det gick i fullmäktige med motionen…?

Jag tyckte att det var dåligt att ingen gick upp i talarstolen och argumenterade mot motionen, om de nu tänkte avslå den… Jag begärde därför votering. Ledamöterna skulle visa och stå för att de avslog en bra motion utan argument. Och så blev det, och vad jag vet så är det ingen som skämdes för det…

Det var 43 fullmäktigeledamöter som avslog motionen och bara 8 som ville bifalla den. Det var Vänsterpartiet och Medborgarpartiet samt någon från Moderaterna.

==

Bloggar om kommunfullmäktige den 15 februari 2023:

Kategorier:Kommunfullmäktige 2023, landsbygd, objektivitetsprincipen

Objektivitetsprincipen i grundlagen

12 november, 2022 3 kommentarer

Det händer ibland att tjänstepersoner i Vänersborgs kommun går utöver sina yrkesroller. Under de senaste åren har det framför allt inträffat i de tekniska nämnderna. Det vet Solvarm och fastighetsägarna på Vänersnäs som har haft att göra med miljö- och hälsoskydds- och samhällsbyggnadsförvaltningarna, Magnus Larsson med byggnads- och samhällsbyggnadsförvaltningarna och nu senast Bengt Davidsson med byggnadsförvaltningen. Några tjänstepersoner i dessa förvaltningar låter inte alltför sällan personliga preferenser, tyckanden och åsikter påverka beteenden, utredningar och ställningstaganden.

Möjligheten att tjänstepersoner kan brista i sin professionalism och yrkesroll är ett känt problem i Sverige sedan lång tid tillbaka. Fram till slutet av 1800-talet fick t ex statliga tjänstepersoner lova dyrt och heligt att de skulle uppträda med “nit, redlighet, oväld och oegennytta”. De kunde dömas till avsättning eller suspension från arbetet och även straffas och bli skadeståndsskyldiga för olika slags fel och underlåtelsesynder. (Se “Det omtvistade tjänsteansvaret”.) 1976 ändrades regler och lagar, dock blev brottet “tjänstefel” kvar (Brottsbalken 20 kap 1 §):

“Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år.”

Tjänstepersoner får, precis som alla andra, tycka och säga vad de vill, även på sin arbetsplats. Men det får inte påverka tjänsteutövningen eller rollen som tjänsteperson. Tjänstepersonsrollen ska inte blandas ihop med yttrandefrihet. 

Den ideologiska och politiska diskussionen i en kommun ska äga rum mellan politiker, partier, invånare, föreningar och organisationer mm, men inte mellan dessa och förvaltningschefer och andra tjänstepersoner. Tjänstepersoner och förvaltningar ska inte hålla på med eller driva politik.

Kravet på tjänstepersonernas professionalism är så fundamentalt viktigt att det faktiskt slås fast i en av Sveriges grundlagar, Regeringsformens 1 kap 9 §, att:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson. (Jag har beskrivit den i två tidigare bloggar – se “JO-beslut: Objektivitet gäller!” och “Byggnadsnämnden och Juta (2/5)”.)

Tjänstepersonerna och förvaltningarna i Vänersborgs kommun, liksom alla kommuner i hela landet, måste vara opartiska, sakliga och korrekta. Mot alla, i alla sammanhang. Och det är naturligtvis särskilt viktigt i myndighetsutövning.

Och JO gick faktiskt ett steg längre i en dom från den 3 maj 2022 (se “JO-beslut: Objektivitet gäller!”):

“Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat handlande från en myndighet. Även hur myndighetens agerande kan uppfattas är av betydelse.”

Det är säkert så att tjänstepersoner i Vänersborgs kommun får information och/eller utbildning i sina roller som tjänstepersoner, men jag vet inte. Under året har jag t ex haft ett samtal med en mycket hög kommunal chef som inte hade insikt i eller kunskap om objektivitetsprincipen.

Statskontoret, som är en svensk statlig förvaltningsmyndighet, har bland annat följande uppgift:

“Statskontoret främjar och samordnar arbetet för en god förvaltningskultur i staten.”

Statskontoret har utgett en broschyr för statligt anställda som heter “Den statliga värdegrunden”. (Den kan laddas ner här. Tack för tipset Jenny!) Skriften ska lära de anställda vad som är en god förvaltning. Jag antar att dessa grunder och principer bör gälla för tjänstepersoner även i den kommunala förvaltningen…

Jag tänkte citera några avsnitt ur broschyren. Det är inte bara lärorikt och viktigt för tjänstepersoner utan även för vanliga kommuninvånare.

  • “Objektivitetsprincipen innebär att myndigheterna är skyldiga att i alla lägen agera sakligt och opartiskt. Denna objektivitet måste prägla även sådant som ligger utanför det rena beslutsfattandet.”
  • ”Objektivitetsprincipen kan också tolkas som ett förbud. Det är förbjudet att som statsanställd se till andra intressen än dem du ska tillgodose. Det är också förbjudet att fatta beslut på andra grunder än vad som framgår av reglerna i det aktuella fallet.”
  • ”Du som arbetar i en myndighet får helt enkelt inte ta hänsyn till ovidkommande saker när du fattar ett beslut. Du får till exempel inte låta vänskapsrelationer, familjeband eller personliga uppfattningar påverka dig.”
  • ”Det handlar också om att behandla alla lika och om att myndigheterna ska hålla sig till sina uppdrag. … Det får till exempel inte spela in att den som söker tillståndet varit otrevlig eller inte velat samarbeta. Det innebär att du som handläggare inte kan låta dina personliga uppfattningar eller intressen ligga till grund för bedömningen.”
  • ”Att vara saklig innebär också en plikt för myndigheten att vara konsekvent i beslutsfattandet och behandla likvärdiga fall lika. Det är till exempel inte sakligt att ge en sökande extra service och förmåner i ett fall och samtidigt neka andra samma typ av förmån i ett annat fall.”

Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket:

“I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk.”

Det är viktigt att också politiker i nämnder och styrelser har koll på objektivitetsprincipen, både för egen del och när det gäller bedömning av underlag och förslag från förvaltningarna. Ett särskilt ansvar har naturligtvis ordförandena i nämnderna.

Det kanske är så att det i Vänersborg finns en tendens att ordförande och politiker i nämnder och styrelser alltför ofta litar blint på sina tjänstepersoner?

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Juridik, Juta, objektivitetsprincipen

JO-beslut: Objektivitet gäller!

22 maj, 2022 Lämna en kommentar

Det är ingen hemlighet att det vid upprepade tillfällen har framförts kritik i denna blogg mot några av förvaltningarna i Vänersborgs kommun. Det har gällt t ex kommunens hantering av VA på Vänersnäs (se “VA på Vänersnäs”), David på Juta (se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”), Solvarm (se “Solvarm i Sikhall vs kommunen”), Magnus Larsson i Sikhall (se “Historien om Magnus Larsson” och “DP Sikhall: Ny detaljplan”) och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (se “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”). Listan skulle kunna göras längre. Det är exempel på “affärer” där tjänstepersoner i kommunens tekniska förvaltningar har varit fyrkantiga och rigida och ställt orimliga och ibland helt obefogade krav på enskilda kommuninvånare.

Kritiken som har framförts har varit underbyggd med fakta. Det är bara att börja läsa på blogglänkarna ovan. (Det är länkat till den första bloggen om respektive person och ämne.)

En av cheferna på en av kommunens förvaltningar anförde nyligen, som ett slags försvar för agerandet, och mot kritiken, när det gällde VA-dragningen på Vänersnäs (ungefär):

“Vi har olika syn på frågorna och tolkar lagarna olika.”

En annan syn och tolkning än vad jag hade på denna blogg alltså. Jag påstod då att en tjänsteperson måste vara saklig och allsidig, hen måste vara objektiv. Om det t ex finns andra tolkningar så ska de i objektivitetens namn också framföras i utredningarna. Chefen kontrade då med att jag som politiker och bloggare inte var objektiv… Objektiv eller inte, en bloggare eller någon annan invånare, eller en journalist, behöver enligt lag inte vara objektiv. I tal och skrift gäller yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen…

Okunskapen var stor…

Det här med att tjänstepersoner och kommunala förvaltningar måste vara objektiva aktualiserades alldeles nyligen, närmare bestämt den 3 maj. Då fattade JO, Justitieombudsmannen, ett beslut:

“Kritik mot Kommunstyrelsen i Sotenäs kommun för att en tjänstemans kontakter med en tidningsredaktion stred mot kravet på saklighet i 1 kap. 9 § regeringsformen”

Beslutet har inte refererats i TTELA, men däremot i Bohusläningen (se “Sotenäs kommun kritiseras av Justitieombudsmannen”), som hade anmält en händelse till JO, och andra medier (se t ex “Kommunikationschef ringde chefredaktör – JO kritiserar kommunen”).

JO redogör för beslutet i korthet (du kan ladda ner beslutet här):

“En tjänsteman vid Sotenäs kommun tog kontakt med en tidningsredaktion med anledning av att en av tidningens journalister, som hade granskat kommunen, också hade skrivit politiska texter på internet. Tjänstemannen ville veta i vilken egenskap journalisten kontaktade kommunen.
JO uttalar att det är svårt att uppfatta tjänstemannens agerande på något annat sätt än som ett ifrågasättande av journalisten på grund av hans politiska åsikter och som ett uttryck för missnöje från kommunens sida. En myndighet får som utgångspunkt inte agera endast mot bakgrund av de åsikter en person gett eller kan förväntas ge uttryck för. Tjänstemannens agerande stred mot regeringsformens krav på saklighet. Kommunstyrelsen kritiseras för det.”

Journalisten hade också varit politiskt aktiv i ett parti och hade dessutom haft en blogg(!)…

JO redogjorde de rättsliga utgångspunkter som gällde:

“Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet. … En myndighet får inte utan lagstöd ingripa vare sig formellt eller informellt mot någon för att han eller hon har använt sig av sin grundlagsskyddade rätt att ge uttryck för sin uppfattning.”

Det är självklart så, och det vet också de flesta chefer i Vänersborgs kommun. JO menade till och med att en myndighet enligt Regeringsformen inte får grunda ett beslut:

“enbart på de åsikter som en person ger – eller förväntas ge – uttryck för.”

Jag vet inte hur långt JO menar att lagen kan tillämpas – är formuleringen t ex tillämpbar på ett upprättat beslutsförslag? Eller ett dokument som distribueras bland personer på ett möte? Och om en tjänsteperson utför någon av dessa åtgärder, har hen då ingripit mot en person som använt “sin grundlagsskyddade rätt att ge uttryck för sin uppfattning”? Jag vet inte, men det torde inte vara helt osannolikt…

Och så redogjorde JO för det här med att tjänstepersoner och förvaltningar ska vara objektiva:

“Av 1 kap. 9 § RF följer att företrädare för det allmänna i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet (den s.k. objektivitetsprincipen).”

Kravet på objektivitet är alltså en princip, objektivitetsprincipen. Det var något nytt, att det faktiskt fanns en formulering som hade blivit en princip. RF är inte heller vilken lag som helst, det är Regeringsformen – en av Sveriges grundlagar…

 I Regeringsformens 1 kap 9 § står det:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Notera:

“iaktta saklighet och opartiskhet”

Detta är alltså objektivitetsprincipen. Och det råder ingen som helst tvekan hur den ska tolkas.

Och JO slår fast:

“En myndighet får som utgångspunkt inte agera endast mot bakgrund av de åsikter en person gett eller kan förväntas ge uttryck för. Detta är inte förenligt med objektivitetsprincipen.”

Med andra ord. Tjänstepersonerna och förvaltningarna i Vänersborgs kommun, liksom alla kommuner i hela landet, måste vara objektiva. Mot alla, i alla sammanhang.

Och JO går faktiskt ett steg längre:

“Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat handlande från en myndighet. Även hur myndighetens agerande kan uppfattas är av betydelse.”

Det måste vara svårt med gränsdragningar i det här fallet. Jag undrar t ex om JO:s tolkning av lagen är tillämpbar när det gäller kommunens agerande (läs: motarbetande) mot Magnus Larssons detaljplan i Sikhall, som nu är inne på sitt 8:e år…? Hur det uppfattas av invånarna i Sikhall kan många vittna om… Jag tror att JO:s tolkning kan vara aktuell i ärendet.

Det är ett mycket intressant och betydelsefullt beslut av JO. Det är viktigt att kommunens tjänstepersoner känner till objektivitetsprincipen – och följer den. Livet för invånarna i Sikhall, Vänersnäs och kommunen i övrigt hade sannolikt blivit betydligt enklare då. Det är nog läge att det anordnas kompetensutveckling kring den svenska lagstiftningen i allmänhet och objektivitetsprincipen i synnerhet.

Kategorier:Demokrati, JO, Juridik, objektivitetsprincipen, yttrandefrihet