Arkiv
Solvarms avslag (1/2): System One
Den 22 mars beslutade samhällsbyggnadsnämnden att inte ge något undantag till Solvarm. Naturhuset skulle tvångsanslutas till det kommunala VA-nätet (se ”Nej till Solvarm!”). Det var bara två vänsterpartister som tyckte annorlunda.
Men Solvarm tänkte inte ge sig. Med hjälp och ekonomiskt stöd från Villaägarnas Riksförbund bestämde sig Solvarm för att överklaga och driva en process om att få slippa ansluta sig till kommunens VA. Då grep miljö- och hälsoskyddsförvaltningen in…
Miljö- och hälsoskyddschefen Mikael Reinhardt och miljö- och hälsoskyddsinspektör Mika Thomasdotter besökte för första gången Sikhall. (Jag kan väl tycka att det är lite förvånande att självaste förvaltningschefen följer med på en sådan här inspektion. Varför gör han det?)
De var inte särskilt intresserade av naturhuset, de var mer intresserade av juridiska formaliteter och paragrafer. Och de stoppade helt enkelt Solvarms utvecklade återvinningssystem, ”System Two”, med omedelbar verkan. Systemet hade varit i bruk sedan årsskiftet. De krävde att Solvarm ansökte om tillstånd. De passade även på att kräva tillstånd för det äldre systemet, ”System One”, som hade varit i bruk sedan 2006. (Se ”Stäng systemet!”).
De uppvisade en helt annan attityd än miljö och hälsa hade gjort tidigare. Den 29 juni 2017 hade nämligen en inspektör från Miljö och Hälsa varit på besök/inspektion hos Solvarm. Inspektören var mycket positiv och avslutade sin rapport (se ”En inspektion av MH”):
”Då det gäller Naturhuset i Sikhall är detta ett unikt projekt. Vid en samlad bedömning av att mycket bra reningsresultat har uppnåtts i avloppsanläggningen i kombination med att ägaren vill sprida kunskaper om en innovativ lösning och hållbart boende till allmänheten är detta ett koncept som kan göra stor nytta för spridning av kunskap inom miljöområdet om Naturhuset med ingående avloppsanläggning bibehålls. Anläggningen bör i så fall brukas som idag med underhåll av växtbäddar och odling samt att den används som en forsknings- och demonstrationsanläggning.”
Detta besök beskrivs inte i det beslutsunderlag/rapport som nu släppts av miljö och hälsa. Och det kan man ju undra varför. Menar förvaltningen att besöket för ett år sedan är ointressant för politikerna? Menar miljö- och hälsoskyddschefen och miljö- och hälsoskyddsinspektören att det är utan intresse att Solvarm inte avkrävdes tillstånd redan då utan att inspektören istället var mycket positiv till naturhuset?
Och inte bara det…
Idag kan jag ”avslöja” att redan under 2015 diskuterades det nya systemet, ”System Two”. Det togs upp vid ett besök av Miljö och Hälsa. Efter besöket skrev den då tf miljö- och hälsoskyddschefen Mona Wrethman den 12 augusti 2015:
”Jag saknar, eller det framgår inte tydligt, hur slamfraktionen omhändertas. Om jag förstod det rätt när vi var hos dej, så hämtas slammet av kommun idag från befintligt hus (för att rötning ej kommit igång/fungerar) och i det nya huset kommer slammet att finfördelas och vattnas ut i bäddarna.”
Det handlade om ett nytt naturhus som Solvarm tänkte uppföra på fastigheten och som Solvarm nu har börjat bygga. Det visar med all önskvärd tydlighet att Miljö och Hälsa i ett mycket tidigt skede var informerat om Solvarms planer på att bygga ut systemet (”System Two”) och att en öppen dialog förekom mellan Solvarm och tf miljö- och hälsoskyddschefen. (Mailväxlingen fortsätter sedan.) Det var inget prat om att det saknades tillstånd i naturhuset. Det handlade bara om tillstånd till det nya huset (som också skulle bli ett naturhus).
För övrigt avslutar tf miljö- och hälsoskyddschefen Mona Wrethman sitt mail:
”Tills vidare informerar jag nämnden om ärendet på mötet i september.”
Och så skedde också. I miljö- och hälsoskyddsnämndens yttrande står det bland annat:
”Solvarm har varit i kontakt med Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen och informerat om att han har för avsikt att anlägga ett kretsloppsanpassat avloppsystem för huset.”
Inte heller detta protokoll, besök eller mailväxling står det något om i beslutsunderlagen från miljö- och hälsoskyddschef Mikael Reinhardt och miljö- och hälsoskyddsinspektören…
Under året som gått sedan det senaste besöket har miljö och hälsas inställning till Solvarm uppenbarligen ändrats totalt. Och nu, i fredags (dagen före Anders Solvarm var och föreläste på Bomässan i Stenungssund, se här), kom rapporten från miljö- och hälsoskyddschef Mikael Reinhardt och miljö- och hälsoskyddsinspektör Mika Thomasdotter:
”Ni får härmed möjlighet att komma med synpunkter på det föreslagna beslutet om avslag på ansökan om tillstånd.”
De föreslagna avslagen ska beslutas av miljö- och hälsoskyddsnämnden den 7 maj. (Det finns dock inget möte bokat detta datum på kommunens hemsida.) Det handlar alltså om att avslå de ansökningar om tillstånd som Solvarm har sökt. På det kommande sammanträdet kan naturligtvis nämnden gå emot sin egen förvaltning. Det är emellertid inget som sker särskilt ofta och Solvarm kan nog räkna med att få säga ”hej då” till sitt naturhus.
Med andra ord, den ”gamla” avloppsanläggningen, ”System One”, som har rönt stor uppmärksamhet, även internationellt, ska stoppas. (För utförlig information om hur denna teknik fungerar – se ”Solvarms naturhus i Sikhall (1)”.) Stoppas ska också den andra anläggningen, ”System Two”. Den är en utveckling av systemet som också ska återvinna slammet.
I beslutsförslagen, det är två beslut som ska fattas, ett för varje system, beskrivs de båda systemen på ett, som jag kan avgöra, korrekt sätt. Sedan beskrivs kommunens VA-planer. Och det är intressant, för man kan fråga sig vad relevansen är i att lyfta in det faktum att det finns ett kommunalt verksamhetsområde för VA i tillståndsprövningen av en enskild anläggning.
Enligt lagen om allmänna vattentjänster (LAV) står det 9 § och 24 § om enskilda avloppsanläggningar:
- ”godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
- ”tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser”
Enligt LAV så är det dessa två paragrafer som Solvarms ansökan om att stå utanför kommunens VA-nät ska prövas mot. Men miljöbalken kanske har ytterligare aspekter…
Motiveringarna till avslaget av Solvarms två system skiljer sig åt. Jag tar motiveringarna var för sig.
Den befintliga avloppsanläggningen, ”System One”, beskrivs i det första beslutsunderlaget. Här nämns de provtagningar som har tagits av avloppsvattnet, sammanlagt ett 50-tal prover. Miljö och hälsa skriver att provtagningarna utfördes av fastighetsägaren själv i samarbete med en ”Teknisk doktor i Vattenförsörjnings- och avloppsteknik på Emulsionen Ekonomisk förening”. Medelvärdena på proverna visade att COD (=kemisk syreförbrukning) hade reducerats med 98%, totalfosfor med 99% och totalkväve med 99 %. (Du kan läsa mer om det här: ”Solvarms naturhus i Sikhall”.)
Provtagningarna visar värden som kommunens reningsverk kan drömma om att komma upp till.
Men miljö och hälsa avfärdar provtagningarna:
”De provtagningar som utförts av avloppsvattnet är utförda som stickprov vilket gör att det är svårt att dra några slutsatser kring dessa resultat. Den stora andelen av dessa prover har inte analyserats på ackrediterat laboratorium.”
Miljö och hälsa litar varken på Solvarm eller Tekn. Dr. Vattenförsörjnings- och avloppsteknik Hamse Kjerstadius som alltså har gjort noggranna mätningar vid mängder av tillfällen. Om miljö och hälsa nu inte litar på andra, varför kan de inte mäta själva innan de stoppar Solvarm? Och varför utgår de från att Solvarm och Kjerstadius försöker dupera eller till och med ljuga för Vänersborgs kommun?
Miljö och hälsa fortsätter:
”BOD7 har inte analyserats i flertalet av de provtagningar som utförts. Krav på enskilda avlopp utifrån Havs- och vattenmyndighetens allmänna råd (2016:17) ställs bl.a. utifrån parametrarna kväve, fosfor och BOD7.”
Det här med BOD (biokemisk syreförbrukning) och COD har Tekn. Dr. Vattenförsörjnings- och avloppsteknik Hamse Kjerstadius redovisat och diskuterat utförligt. Anledningen till att COD har använts istället för BOD är att BOD måste analyseras snabbt och det är svårare och dyrare. COD kan frysas och analyseras för flera mätomgångar vid ett och samma tillfälle. (Vad jag kan förstå så är förfarandet allmänt accepterat i forskarvärlden.) Det är lite avancerat (för mig), men miljö och hälsa har materialet… Varför låtsas de som de inte har sett detta?
Miljö och hälsa tar också upp de hus som Solvarm har varit med om att uppföra i Vallentuna och Jönköping. Huset i Jönköping fick för övrigt kommunens miljöpris 2016. (Se här.)
Miljö och hälsa skriver:
”I inget av dessa tillstånd beskrivs recipienten eller en bedömning av vilken skyddsnivå som gäller.”
Och med den meningen avfärdar Vänersborgs miljö- och hälsoskyddsförvaltning de andra kommunernas bedömningar av naturhusens avloppssystem.
Det är naturligtvis svårt att bedöma hur miljö och hälsa i andra kommuner fungerar, men man måste väl utgå från att de kan sina jobb. I både Jönköping och Vallentuna var inspektörer personligen på plats. Kanske var de noggrannare i sakfrågorna än med paragraferna? Miljö och hälsa i Vänersborg har i varje fall inget som helst förtroende för andra kommuner, eller experter… Åtminstone inte om de har kommit fram till andra slutsatser…
Det här med att inte lita på andra återkommer på fler ställen i rapporten/beslutsunderlaget.
”Då flödesmätning av vattnet saknas så är det svårt att bedöma om detta baseras på ett normalhushåll. Därför går det inte heller att bedöma om en system one anläggning generellt leder ut vatten under fem av årets månader.”
Jag förstår ärligt inte vad som menas med detta påstående. Men vad gäller flödesmätning är det som tidigare, Hamse Kjerstadius har redovisat och diskuterat detta utförligt. Men miljö och hälsa låtsas som vanligt ingenting…
Självklart tar miljö och hälsa upp det stora problemet, ett av dem i varje fall, bräddning. Bräddning är ett tillfälligt utsläpp av orenat avloppsvatten.
En av skillnaderna mellan system one och en traditionell markbädd är att denna anläggning är beroende av pumpning i flera steg och därmed inte kan anses vara lika robust som en traditionell markbädd. Vid en bräddning i anläggningen leds avloppsvattnet från trekammarbrunnen via en tvåkammarbrunn på utsidan av huset och direkt vidare till trädgårdsdammen. Vid en sådan bräddning bedöms risk finnas för smittspridning till Vänern och Sikhalls badplats samt den grävda vattentäkten på fastigheten och eventuella vattentäkter för bostäderna söder om fastigheten.
Och på något sätt känns det som om miljö och hälsa överträffar sig själv i sin osakliga negativism mot Solvarm. Jag kan inte annat än att se att skrivelsen faktiskt insinuerar att det är Solvarms fastighet som har gjort att 
provtagningen på Sikhalls badplats har haft ”anmärkningar” några gånger de senaste fyra åren. (Sikhalls badplats nämns flera gånger i underlaget.) Är det inte mer troligt att det är någon annan fastighet närmare badplatsen som har varit ”boven”? Eller är det kanske alla de hundratals bajsande Canadagässen på badplatsens gräsmatta som är orsaken? Eller kanske badgäster som gått in i vassen för att göra sina behov eftersom de få utställda bajamajorna varit fulla eller äckliga?
I en blogg om avloppsreningsverken på Holmängen och i Brålanda (se ”Kommunens avloppsrening (2/3): Utsläpp”) tog jag upp det här med bräddning. För att bara ta två exempel. Under år 2016 bräddade Holmängens reningsverk 8.000 m³. Det flöt ut i Vänern och Göta älv… I lilla Ryrsjön bräddades 2014 1.297 m³…
Jag var tvungen att fråga Anders Solvarm om han brukar brädda…
Anders Solvarm:
”Nej, men jag brukar tömma ungefär 3/4 av min uppsamlingstank efter alla reningssteg (3 växtbäddar), dvs det uppsamlade renade vattnet, på våren på gräsmattan. Utifall det ansamlats lite fosfor som kan komma gräsmattan till glädje. Dvs jag släpper ut rent vatten till gräsmattan istället för att det eventuellt sipprar ut till dammen för efterpolering.”
Om pumpen till växtbädd 1 pajar hos Solvarm så går vattnet vidare och pumpas till växtbädd 2. Om denna pump slutar fungera så går vattnet till växtbädd 3. Det betyder att om pump 2 går sönder så har vattnet ändå renats i växtbädd 1 och 3 etc. Om alla pumpar pajar samtidigt, vilket aldrig har hänt, så går vattnet först till 2-kammarbrunnen vidare till det flacka meanderformade diket och i värsta fall vidare till dammen (rotzonsanläggning) innan det till slut bräddas vidare till gränsdiket – om det är tillräckligt mycket vatten i trädgårdsdammen att något rinner ut…
Det är en mycket osannolik händelsekedja, framförallt sommartid när badplatsen besöks. Solvarms anläggning är då, gissar jag, nere någonstans under sannolikheten för en kärnkraftsolycka… För övrigt är varje hushåll som är anslutet till det kommunala avloppet beroende av samma pumpar (exakt samma fabrikat) som Solvarm använder – med den skillnaden att kommunen, vad jag vet, inte har något säkerhetssystem alls. När hushållens avloppsvatten pumpats till ledningsnätet så pumpas det vidare med pumpbrunnar med bräddning längs hela vägen till Brålandas och Holmängens ARV.
Är det inte så att om kommunens pumpar går sönder, t ex om strömmen försvinner på någon av kommunens alla pumpstationer på vägen fram till Brålanda reningsverk, så kommer hela vänerkustens avlopp att bräddas ut?
Vad ska man säga? Förstår inte miljö och hälsa? Eller vill de inte förstå?
Utifrån sin ”katastrofteori” antyder miljö och hälsa ett mycket osannolikt scenario:
”Utgående vatten från trädgårdsdammen, som är det sista steget i avloppsanläggningen, leds via dike till Vänern. Den exakta utsläppspunkten är inte känd men utsläppet sker inom 100-150 meters avstånd från Sikhalls badplats.”
Tidigare i rapporten stod det förresten:
”Utsläppspunkten från den enskilda avloppsanläggningen ligger på ett avstånd av cirka 270 meter från Vänern.”
Hur som helst så släpper Solvarm ut noll liter orenat vatten. Ja, under 7 av årets månader så lämnar inte något vatten överhuvudtaget Solvarms hus!
Jag förstår fortfarande inte hur miljö och hälsa kan sitta bakom ett skrivbord och tolka bibeln som en viss varelse med horn. Kommunen litar inte det minsta på Solvarm och de experter och de provtagningar som han anför. Men varför kan då inte inspektörerna på miljö och hälsa själva kolla upp vad som gäller innan de stoppar Solvarms anläggning? Varför ska de bara anta det värsta?
När miljö och hälsa beskriver utformningen av Solvarms avloppsanläggning kommer de också till den fantastiska slutsatsen att anläggningen inte är ett återvinningssystem:
”Då det idag sker en tömning av slam från slamavskiljaren i kommunal regi så är reningsmetoden, som beskrivs ovan, jämförbar med en slamavskiljare med efterföljande markbädd. De anläggningar som generellt bedöms vara kretsloppslösningar innebär utöver en reningsanläggning för avloppsvatten, även ett omhändertagande av slam”
Det är inte återvinning, menar miljö och hälsa, att det blir 1 m3 slam kvar för kommunen att hämta hos Solvarm varje år… Men det vet Solvarm, det är ju slammet som ”System Two” ska ta hand om så att återvinningen blir fullständig… Men allt annat som återvinns i Solvarms naturhus då? Det blundar miljö och hälsa för av någon anledning. Är det fakta som inte stämmer med miljö och hälsas förutfattade mening? Eller med ambitionen att till varje pris stoppa Solvarm…?
Och så kommer då miljö- och hälsoskyddschef Mikael Reinhardt och miljö- och hälsoskyddsinspektör Mika Thomasdotter till sist till sin ”sammanfattad bedömning.”
”Sammantaget så bedömer miljö- och hälsoskyddsnämnden att ansökan om den enskilda avloppsanläggningen ska avslås. Avloppsanläggningen bedöms inte vara tillräckligt robust för att uppfylla kraven på en hög skyddsnivå avseende hälsoskydd.”
Och återigen att Solvarm:
”riskerar att öka mängden spill- och dagvatten som leds ut i Vänern invid och i närheten av Sikhalls badplats”
Det känns som om miljö och hälsa spelar på rädslor i stället för fakta. Genom att skriva att Solvarm medför en risk för badplatsen verkar det som om miljöchefen och -inspektören försöker så tvivel om Solvarms alla undersökningar och säkerhetssteg. Känner Reinhardt och Thomasdotter till någon bättre anläggning i Sverige än Solvarms? Ja, det skulle vara Vänersborgs kommuns då… (OBS. Ironi…) (Se ”Kommunens avloppsrening (1/3)”, ”Kommunens avloppsrening (2/3): Utsläpp” och ”Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”.)
Och så kommer det följaktligen en längre utläggning i rapporten om varför kommunens VA-nät och avloppsreningsverk är överlägsna Solvarms…
”Möjligheten att koppla på sig till det kommunala avloppsnätet bedöms vara ett alternativ som bättre än det föreslagna enskilda avloppet förebygger påverkan av smittämnen på Vänern invid Sikhalls badplats och grundvatten på platsen.”
Men det stämmer inte. Inte ens när det gäller smittämnen. Vid mätningar i Solvarms damm, av e-koli och intestinala enterokocker uppfyllde vattnet bästa badkvalitet, bättre än Sikhall på sommaren. Den senaste mätningen skedde nu i januari, en månad när det är som lägst mikrobiell aktivitet i växtbäddarna.
För fullständighetens skull. Jordens mikroorganismer äter i växtbäddarna upp de skadliga mikroorganismerna som därmed avdödas. De lite ”större” organismerna lever av att äta de mindre. (Vill du veta mer om hur det går till kan du se denna mycket lärorika film på YouTube – ”Mikrobiologi i markbaserade anläggningar”, 18 min. Här nämns även COD och BOD…) Dessutom skyddas hela reningssystemet mot regn i växthuset och växtbäddarna är tätade med gummiduk. Mätning visar på reduktion av e-koli till 99,9%.
Fast jag förstår inte ens varför det här skrivs av miljö och hälsa. Enligt LAV, som jag skrev tidigare (se ovan), står det inget om att en enskild avloppsanläggning behöver vara bättre än kommunens…
Och i synnerhet förstår jag inte varför miljö och hälsa avslutar sin rapport och beslutsförslag till miljö- och hälsoskyddsnämnden med ett resonemang om kostnader för Solvarm att ansluta sig till kommunens VA-nät.
”Kostnaden för en anslutning och påkoppling till det kommunala VA-nätet uppges enligt inkomna handlingar kunna uppgå till 295.000 kronor.”
Det här bedömer miljö och hälsa inte vara uppenbart fördyrande för Solvarm… Jag undrar i vilken värld miljö och hälsa lever i…
Och vad Solvarm väljer att göra med sina pengar är väl hans sak. Varför lyfter miljö och hälsa in kostnadsaspekten? Det har väl inget att göra med sakfrågan – om tillståndsgivning eller inte. Och tror inte miljö och hälsa att det system Solvarm har byggt upp, med växthuset över bostadshuset, pumpar, bäddar osv har kostat något? Förutom 15 års eget forsknings- och utvecklingsarbete…
Personligen kan jag inte säga annat än att detta dokument och behandlingen av Solvarm helt får mig att tappa förtroendet för miljö- och hälsoskyddsförvaltningen. Och varför hjälper inte miljö- och hälsoskyddsförvaltningen fastighetsägare och forskare såsom Solvarm istället för att stjälpa om det nu är något som behöver åtgärdas?
Vi får se om miljö och hälsoskyddsnämnden, dvs politikerna, kan återupprätta förtroendet… Och jag kan nog tillägga, allmänhetens förtroende med tanke på alla de kommentarer som har getts på Facebook och på bloggen efter gårdagens inlägg (se ”Nyhet: Inga naturhus i Vänersborg!”).
För övrigt tar miljö- och hälsoskyddsförvaltningen ut en avgift för detta avslag av Solvarms tillståndsansökan:
”Avgiften är 7096 kronor, vilket debiteras Er i separat räkning.”
Motiveringarna för att stoppa ”System Two” är delvis annorlunda, men de återkommer jag till imorgon.
Nyhet: Inga naturhus i Vänersborg!
När det nyligen meddelades att Solvarm ska få ekonomiskt stöd och hjälp av Villaägarnas Riksförbund för att driva en process om att få slippa ansluta sig till kommunens VA – då tog kommunens tjänstemän fram storsläggan. Då kom miljö- och hälsoskyddschef och en miljö- och hälsoskyddsinspektör på personligt besök till Sikhall.
Och väl på plats, stoppade de omedelbart Solvarms utvecklade återvinningssystem, ”System Two”, som hade varit i bruk sedan årsskiftet. De krävde att Solvarm ansökte om tillstånd. De passade även på att kräva tillstånd för det äldre systemet, ”System One”, som hade varit i bruk sedan 2006. (Se ”Stäng systemet!”).
Solvarm ansökte snabbt om tillstånd för de båda systemen.
Nu har tjänstemännen arbetat fram ett underlag till beslut om tillstånden för politikerna i miljö- och hälsoskyddsnämnden. Ett förslag som de ska ta ställning till på nästa sammanträde.
Tjänstemännen föreslår:
”… avslag på ansökan om tillstånd.”
Och avslaget gäller båda systemen.
Det betyder att Vänersborgs kommun inte kommer att tillåta att det enda naturhuset i Vänersborg, och ett av de få i Sverige, får finnas kvar som naturhus – med återvinning och kretslopp. Det innebär naturligtvis också att Vänersborgs kommun säger ett bestämt nej till naturhus inom sina gränser för en överskådlig framtid.
Miljö- och hälsoskyddschefen och en av förvaltningens miljö- och hälsoskyddsinspektörer har slagit näven i bordet. De har nu visat den verkliga betydelsen av Vänersborgs kommuns vision:
”Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”
Ska vi hoppas att politikerna i miljö- och hälsoskyddsnämnden tar sitt förnuft till fånga och ger Solvarm de nödvändiga tillstånden?
Jag återkommer med en utförligt beskrivning av miljö- och hälsoskyddsförvaltningens beslutsförslag. Och varför jag och många med mig anser att förslaget är fullkomligt galet.
.
Läs mer om varför kommunen vill stoppa Solvarm:
Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?
Fortsättning från ”Kommunens avloppsrening (2/3): Utsläpp”…
Det är helt befogat att ställa frågan – är kommunalt VA och kommunala reningsverk bättre än enskilda anläggningar?
I en rapport från Naturvårdsverket (april 2012, ”Läget inom markbaserad avloppsvattenrening”) så står det:
”Styrgruppen gör den generella bedömningen att markbaserade reningsanläggningar, förutsatt att de är rätt lokaliserade och byggda enligt de tidigare anvisningarna från Naturvårdsverket, ger en god resurshushållning och tillräckligt miljö- och hälsoskydd.”
Läs gärna detta en gång till och tänk på Timmervik, Sikhall och andra ställen i Vänersborg, där kommunen vill tvångsanslutna fastighetsägare till det kommunala VA-nätet… (Merparten av dagens reningsanläggningar för enskilda avlopp är anlagda med någon form av markbaserad rening.)
Det är faktiskt så att enskilda lösningar kan vara bättre. Naturvårdsverket igen:
”Reduktionen av läkemedel och organiska miljöfrämmande ämnen kan förväntas vara minst lika bra i markbaserade reningssystem eller till och med betydligt bättre jämfört med kommunala avloppsreningsverk.”
En liten jämförelse mellan kommunala reningsverk och markbaserade reningssystem med infiltration har gjorts av Peter Ridderstolpe, teknisk licentiat i tillämpad ekologi.
Vi kan se av tabellen att kommunala reningsverk har ganska mycket i övrigt att önska, t ex när det gäller kemikalier, läkemedelsrester och smittämnen. Enskilda anläggningar med infiltration är likvärdiga eller bättre… (Hallå Miljö och Hälsa!!)
Det är alltså något som inte stämmer i den kommunala argumentationen för tvångsanslutning till det kommunala VA-systemet. Det verkar som om kommunen har något att bevisa när det gäller miljöaspekterna… (Snällt sagt.)
Har förresten ni, som läser min blogg, någon gång tänkt på att kommunen tillåter jordbrukare att gödsla sina åkrar och vi stadsbor våra gräsmattor. Hur kan det komma sig, med all fosfor i gödseln? Ger inte det upphov till en förfärande näringstillförsel till våra sjöar? (Jag kontaktade, med anledning av detta, en kompis som är jordbrukare. Han menade att jordbruksmarken gödslas med så mycket som växterna ska ta upp, men att det alltid finns ett visst näringsläckage från marken. Jordbrukaren menade också att det kan vara intressant att nämna att bönderna måste köpa konstgödsel för att ersätta det som aldrig kommer tillbaka från reningsverken…)
Eller varför tillåts vi att begrava våra nära och kära? Människokroppen innehåller ju faktiskt 1,5% fosfor…
Och så vill kommunen inte tillåta enskilda avloppsanläggningar…
Markbaserad rening ger ett grundskydd som normalt är alldeles tillräckligt bra. Utsläpp till mark bryts faktiskt ner effektivt.
I skriften ”Markbaserad rening”, utgiven av Länsstyrelserna i Stockholm, Västra Götaland och Skåne, skriver Peter Ridderstolpe:
”Markbaserad teknik är enkel och robust och har världen över visat sig fungera väl vad gäller grundläggande skydd för människors hälsa och miljö. … Markbaserad rening ger, förutsatt att den är rätt lokaliserad och utförd, ett billigt och mycket bra skydd mot smittspridning, lukt och annan sanitär olägenhet.”
Mark ger ett betydande skydd t ex mot övergödning. Ett hushåll med WC-avlopp kopplad till infiltration ger i normalfallet nollutsläpp av fosfor i mer än 50 år om avståndet mellan anläggning och utströmningsområde är mer än 100 m. På en konferens, VAK 2018, presenterade man en studie gällande Fyrisån. Man hade studerat områden med enbart enskilda avlopp och jämförde dem med vattendrag som påverkades av större kommunala reningsverk, bl a Uppsalas. Området bebos av 260.000 invånare och det fanns 26.000 enskilda avlopp. Man mätte 30 ämnen, t ex alvedon. Från de enskilda avloppen kom 2 ämnen ut i vattendragen. Från reningsverken kom i stort sett hela listan med ämnen, många läkemedel…
Rapporter från forskare, myndigheter och andra visar att vi med andra ord borde tänka om i landet när det gäller VA-lösningar och avloppsrening. Det är till och med sannolikt så att de kommunala reningsverken, som de fungerar nu, leder oss in i en miljömässig återvändsgränd. (Här kan du ladda ner ett dokument från VA-i-tiden som innehåller mängder med fakta och massor av länkar till andra fakta.)
Varför skriver jag då allt det här? Det är inte för att jag vill att kommunens reningsverk ska läggas ner. Självklart är det positivt att Vänersborg har två reningsverk – på Holmängen och i Brålanda. Men… De är inte så bra som folk i allmänhet och politiker och kommunala tjänstemän i synnerhet tror…
Och även om reningsverken är bra på mycket, t ex på att avskilja fosfor, kväve och BOD, så handlar det just om att avskilja – och inte cirkulera (återvinna). Och avskiljning är ingen framtidslösning, därom är väl de flesta eniga. Vi förflyttar ju egentligen bara ämnen från ett ställe till ett annat.
Det finns många skäl till att enskilda fastighetsägare inte ska tvingas in i Vänersborgs kommuns VA-nät. De har jag skrivit om tidigare. I de här bloggarna har jag visat att det alltså finns ytterligare ett viktigt skäl – de miljömässiga.
Det är dock viktigt att poängtera att dåliga enskilda anläggningar måste åtgärdas. Men lösningen måste inte vara en anslutning till kommunens VA. Kommunen måste vara öppen för andra, och för den enskilde billigare, lösningar än det kommunala VA-nätet.
Det ska noteras att det för övrigt inte står någonstans i lagen om allmänna vattentjänster (LAV) att enskilda lösningar ska vara bättre än kommunens. Vilket hävdas av nitiska tjänstemän och politiker.
I LAV 9 § står det:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Notera fetstilen (som är gjord av mig, liksom nedan). Lagen säger alltså inte att enskilda avloppslösningar måste vara bättre än kommunens.
I 24 § av LAV handlar det om fastighetsägares skyldighet att betala avgift till kommunalt VA. Där bekräftas detta:
”Vid bedömning av behovet … skall särskild hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.”
Det står alltså ingenstans i lagen att enskilda lösningar ska vara bättre än kommunens… Även om det nu faktisk inte sällan kan vara så, t ex Solvarms hus i Sikhall…
Till sist.
Varför är det då så att politiker och tjänstemän vill tvinga in så många kommuninvånare som möjligt i de kommunala VA-näten?
Kanske är det för att en del anser att så ska det vara – för att så har det alltid varit… Jag tror inte det.
Kommunalt VA behövs, framför allt i städerna och tätorterna. Där går det inte att lösa VA-frågan på annat sätt (än så länge) än med gemensamma, kommunala lösningar. För kommunen handlar det då bara om ekonomi. Alla ska vara med och finansiera VA-nätet och reningsverken. Då blir det också billigare för de som verkligen behöver det.
På sätt och vis skulle man kunna se det som att pengar rinner från landsbygden in till tätorterna, precis som avloppsvattnet. Det är ju faktiskt så att det är de boende på landsbygden som i nu-läget kan ordna sitt avlopp på egen hand, något som stadsborna inte kan…
Eller är det så att kommunen genom den dyra tvångsanslutningen till det kommunala VA-systemet vill tvinga människor att lämna sina hem och stugor för att ge plats för ny befolkning..?
För övrigt är framtiden återvinning och kretslopp. Vi och framtida generationer kan inte fortsätta som vi gör. Det inte är långsiktigt hållbart. Men hur ska det bli? Vem ska forska och utveckla? Och hur ska det betalas?
Solvarm arbetar med och utvecklar sitt naturhus i Sikhall. Det vore bättre om kommunen stödde ett sådant arbete, och själv också jobbade med det, än att lägga ner tid på att jaga fastighetsägare med enskilda avloppslösningar…
====.
”Bilaga 1”
Jag vill återge en insändare från Bärgslagsbladet/Arboga Tidning från 19 mars:
”Bilaga 2”
Råd till politiker och myndigheter av Peter Ridderstolpe.
- ”Kommunens avloppsrening (1/3)”
- ”Kommunens avloppsrening (2/3): Utsläpp”
- ”Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”
Kommunens avloppsrening (2/3): Utsläpp
Fortsättning från ”Kommunens avloppsrening (1/3)”…
För att få veta lite mer om Holmängens avloppsreningsverk (ARV) så kan man förslagsvis studera en miljörapport från 2016. Det har jag gjort. (Vad jag förstår så är det här den senaste rapporten.)
I rapporten beskrivs hur Holmängens ARV är uppbyggt och hur det fungerar. Rapporten är naturligtvis stundtals mycket teknisk och det har jag varken kunskap eller lust att gå närmare in på. Men jag tror att systemet är så bra det kan bli, när det gäller sådana här kommunala anläggningar. Så länge reningsverket fungerar så renas avloppsvattnet på ett godkänt sätt enligt de lagar och förordningar som finns. (Rent tekniskt är det säkerligen möjligt med ett system, där allt från toaletterna går tillbaka till t ex åkermark utan att något rinner ut i vattendragen.)
Det kan dock vara bra att veta att t ex kväve, fosfor och BOD (biokemisk syreförbrukning) mäts i mg/liter och det kan vara väldigt missvisande. Koncentrationen kan se helt ok ut, men mängden ovidkommande vatten som rinner in i verket är stort. Avloppsvattnet späds därför helt enkelt ut. Mängderna kan sammanlagt bli stora. (Jag återkommer till det.)
Det kan vara värt att titta på vad en bra och godkänd rening enligt lagar och förordningar innebär. Hur ser t ex slambehandlingen ut? Det är ju något som kommunen har synpunkter på när det gäller t ex Solvarm i Sikhall.
I rapporten står det:
”Grovrens uppsamlas i container. Bio- och kemslam pumpas till förluftningsbassängen och avskiljs tillsammans med primär- och kemslam i försedimenteringen. Efter förtjockning rötas slammet.”
Det verkar ju bra. Det bildas gas i rötkammaren. Det används för uppvärmning av lokalerna samt rötkammaren. En del av gasen används även för att producera elström.
Det är också bra. Och sedan?
”Efter avvattning transporteras slammet till mellanlagringsplatsen. Under året har slammet transporteras från mellanlagringsplatsen till Ragns Sells på Heljestorp.”
Slam skickas alltså till Ragn-Sells anläggning i Heljestorp och återvinns inte. (Enligt muntlig uppgift så skickas det koncentrerade slammet nu för tiden till deponitäckning i Karlstad.) Det kan noteras att Solvarm vill återvinna allt slam från sin fastighet, men det stoppades som bekant av Miljö och Hälsa. Det fanns inget formellt tillstånd… (Se ”Solvarms naturhus (3): Stäng systemet!”.)
Det kan också nämnas att Holmängens ARV tillförs ”externslam”, ca 5.000 m³/år, från icke avloppsansluten bebyggelse. Det slam som blir kvar i Brålandas reningsverk skickas däremot inte till Holmängen. Det går direkt till Häljestorp.
Det är även intressant att titta på bräddningen. En bräddning innebär ett tillfälligt utsläpp av orenat avloppsvatten. Det kan bero på att ledningsnät eller reningsverk är överbelastat och vattenmängden är större än vad VA-systemet klarar av, t ex vid kraftigt regn och snösmältning. Bräddning är alltså inget bra…
Under år 2016 brann det i ett ställverk i centrala Vänersborg, vilket gjorde att verket blev utslaget i 20 timmar. Under den tiden bräddade verket 8.000 m³. (Ooops!) Det flöt ut i Vänern och Göta älv…
Det bräddades också i Ryrsjön, 339 m³ under 2016. Det var dock mindre än åren innan, 2014 bräddades nämligen 1.297 m³ och 2015 bräddades 911 m³… Det kanske inte alltid är så fräscht att bada i Väne Ryr…
Sammanlagt bräddades också 694 m³ vid de olika pumpstationerna. (I tabellen, som är min källa, ingår ”Ryr telestn” med 309 m³, en något annorlunda siffra än den som uppges på ett annat ställe i rapporten. Är det samma bräddning, som omtalas ovan, vilket allt talar för att det är, så får detta räknas bort från totalen.) Det bräddades vid Ängsvägens pumpstation, 129 m³ och Halleskogen 146 m³. Vid Sandgärdet bräddades det hela 7 gånger under året, men ”bara” sammanlagt 36 m³.
Det bräddas i Dalsland också. Brålanda reningsverk bräddade 240 m³ år 2016. I Frändeforsån skedde bräddning av orenat avlopp 50 ggr år 2016. Volymen var 3.124 m³. Det är ganska mycket i den lilla ån…
Jag har inga nyare uppgifter på bräddning, men det sägs av människor som bor vid Frändeforsån i Brålanda, att de aldrig har sett så mycket död fisk, som låg och flöt i vattnet, som i somras (2017). Det sägs också att avloppsrören läcker in vatten, vilket ibland gör att det behöver bräddas när det regnar extremt. Men att kommunen förnekar att det läcker ut… Det sista kan vara rykten.
En bräddning innebär alltså att avloppsvatten skickas ut orenat. Det kan t ex innebära utsläpp av sjukdomsalstrande mikroorganismer från människans tarmar (t ex e-koli, intestinala enterokocker och salmonella, men även virus mm). Det är för övrigt också ett problem att Vänersborgs kommuns reningsverk inte riktigt vet hur väl de tar hand om smittämnen vid reguljär drift. Det kan vara upp till 95%, men 5% blir mycket om det släpps ut i en enda punkt, t ex i Frändeforsån.
Kretslopp & Vatten (samhällsbyggnadsförvaltningen) bedömer att bräddningar och nödutsläpp på ledningsnätet kommer att ligga kvar på ungefär samma nivå i framtiden. I Vänersborgs kommuns miljörapport från 2016 står det för övrigt att utsläppen är försumbara… (Hallå Miljö och Hälsa!!)
Det är inte utan att tanken slår en att det kanske vore bättre miljömässigt om Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen och Kretslopp & Vatten lägger ner mer fokus på att samverka för att minimera (ta bort) bräddningar i kommunens nät än att jaga enskilda fastighetsägare i Timmervik och på Sikhall…
I ”Tillståndsansökan” från 2016 om att Holmängen ska ta emot mer avloppsvatten står det:
”Kväve och fosfor avleds via det renade avloppsvattnet till Göta älv. … Från H (Holmängen; min anm) släpps idag (2014-2015) ut ca 60 ton N (=kväve; min anm) per år och ca 1,3 ton P (fosfor; min anm) per år.”
Är dessa utsläpp ett problem? Kommunen anser inte det. Kommunen menar att Vänern är så stor och att vattenomsättningen vid Göta älvs utlopp också är det så att utsläppen knappast märks.
Men…
Tekn. Dr. Vattenförsörjnings- och avloppsteknik Hamse Kjerstadius skriver i sin analys och utvärdering av reningsgraden av avloppsvattnet i Naturhuset Sikhall:
”I avlopp återfinns mycket av de näringsämnen som konsumeras i våra samhällen. Bland dessa läggs särskilt fokus på kväve och fosfor. Återvinning av dessa näringsämnen från avlopp till åkermark föreslås i Naturvårdsverkets senaste förordningsförslag kring ny slamförordning.”
Kjerstadius skriver vidare att vid större avloppsreningsverk skiljs rent allmänt en stor mängd av fosforn bort från avloppsvattnet och hamnar i det avvattnade avloppsslammet. Men att endast en mindre del av kvävet återfinns i avloppsslammet, då det mesta av kvävet omvandlas till kvävgas. Och kvävgas är inte tillgängligt för växter. Det är däremot kvävet som finns i slammet. 
”Läget ser ännu värre ut för Vänersborg där allt avloppsslam från Holmängens ARV används som deponitäckning (Vänersborgs kommun, 2017). Således sker inget kretslopp av näringsämnen alls från Holmängens ARV idag.”
Det finns alltså en annan aspekt av utsläpp, inte bara att kvävet och fosforn hamnar i vattnet. Ämnena borde återvinnas… (Det sägs, även om jag själv inte kan räkna ut det, att 42% av kvävet rinner rakt igenom reningsverket.)
Holmängen släpper också ut andra ämnen. Här följer en tabell som visar de totala utsläppen från Holmängens ARV 2016:
Anm: BOD= biokemisk syreförbrukning, TOC=totalt organiskt kol, P=fosfor, N=kväve, NH4-N= ammonium, Hg=kvicksilver, Cd=Kadmium, Pb=bly, Cu=koppar, Zn=zink, Cr=krom, Ni=nickel och As=arsenik.
Det är en del… 
Som jämförelse, Solvarm släpper ut 1 m³ slam och noll liter orenat vatten varje år…
Det pratas en del i världen om kemikaliemixar, dvs när kemikalier, ibland i sig ofarliga, blandas och kan reagera med andra kemikalier och bli till nya farliga ämnen. Det är ganska outforskat än så länge vad jag förstår, men kemikalier blandas onekligen i utsläppen från reningsverken.
Med andra ord är kommunens rening inte alls så bra och effektiv som man kan tro, många farliga ämnen släpps ut i Vänern och förs via Göta älv så småningom ut i Skagerack/Kattegatt. Såvida inte en del hamnar i Trollhättan, Lilla Edet och Göteborg… Dessutom finns det alltså inget bra system för återvinning på Holmängens ARV. Och frågan är om det är hållbart…
Fortsättning följer…
.
- ”Kommunens avloppsrening (1/3)”
- ”Kommunens avloppsrening (2/3): Utsläpp”
- ”Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”
Kommunens avloppsrening (1/3)
Kommunen bygger ut VA-nätet i Vänersborg. Det är i grunden bra. Det är många på landsbygden som välkomnar utbyggnaden och som inget hellre vill än att ansluta sig. Men det finns också en baksida. Det finns de som inte vill eller behöver kommunalt VA. Det kan t ex bero på att det för många helt enkelt inte är prisvärt. Anslutningen till VA-nätet kostar ett par hundratusen kronor och överstiger kanske fastighetens värde. Det kan också bero på att fastighetsägare redan har en godkänd och bra avloppslösning. Som kanske till och med är bättre än kommunens…
Just nu, och sedan några år tillbaka, bygger kommunen ut VA-nätet längs vänerkusten i Dalsland. Det är en investering på åtskilliga miljoner kronor.
Kommunens VA-nät leder till två avloppsreningsverk. Det är där som avloppsvattnet ska renas. Det ena ligger i Brålanda och till det är ca 3.000 personer plus industrier anslutna. De viktigaste industrierna är naturligtvis Toppfrys AB och Dahlbergs slakteri. Det renade vattnet släpps sedan ut i Frändeforsån.
Det andra avloppsreningsverket är placerat på Holmängen. Här har verket varit lokaliserat sedan 1959. Holmängens reningsverk behandlar det kommunala och industriella avloppsvattnet från tätorterna Vänersborg och Vargön samt de mindre samhällena Båberg, Grunnebo och Väne-Ryr. Inga industrier av vikt ur belastningssynpunkt finns idag anslutna till verket. Utgående vatten från reningsverket leds till Vänerns utlopp i Göta älv via en 115 meter lång ”utloppstub” i betong.
Vattenledningarna som läggs ner i Dalsland just nu har blivit ihopkopplade med resten av kommunens. Dock ska allt avloppsvatten från fastigheterna längs Vänerkusten i Dalsland fortsättningsvis också gå till Brålandas avloppsverk.
Kapaciteten behöver utökas på Holmängens avloppsreningsverk (ARV). Samhällsbyggnadsnämnden ansöker om tillstånd till fortsatt och utökad verksamhet.
Kommunen yrkar i sin ansökan till Länsstyrelsen:
”fortsatt tillstånd till utökad verksamhet vid Holmängens avloppsreningsanläggning och fortsatt utsläpp av behandlat avloppsvatten till Vänerns utlopp till Göta Älv”
Enligt ansökan kommer anslutningen till reningsverket att öka från ca 28.600 hushåll till ca 45.000 personekvivalenter (=föroreningsbelastning som används vid dimensionering av enskilda avlopp och motsvarar den mängd som en person avger schablonmässigt på ett dygn). I ansökan ingår en miljökonsekvensbeskrivning. Av denna framgår bl.a. att verksamhetens utsläpp till vatten kommer att öka pga. den ökade anslutningen.
Det kan vi läsa på Länsstyrelsen Västra Götalands hemsida. (Se här.) Det är Länsstyrelsen som beviljar tillstånd för kommunens ARV (avloppsreningsverk), precis som kommunen gör för enskilda fastighetsägares avloppsystem i Vänersborg… Typ Solvarms…
Kommunen räknar med att den framtida belastningen kommer att öka på grund av en ökad hushållsanslutning och inkoppling av ytterligare bebyggelseområden inom kommunen, typ Holmängs Hage och Öxnered/Skaven. Däremot kommer reningsverket inte att flyttas, utan det beräknas ligga där det ligger i framtiden också:
”Omgivningsstörningarna orsakade av verksamheten är mycket begränsade och sannolikheten att hitta en annan och lämpligare lokalisering ur omgivningssynpunkt är tämligen liten med ekonomiskt rimliga insatser.”
Kostnaderna för att anlägga ett helt nytt reningsverk, lika stort som Holmängen, beräknas kosta mellan 400 och 750 miljoner (inklusive ledningar, pumpstationer, utloppsledning mm).
På Holmängen finns det en uppenbar översvämningsrisk. Det finns helt enkelt en fara att verket blir dränkt vid höjda vattennivåer. Vänerns medelvattenstånd är 44,64 meter över havet och Holmängens reningsverk ligger på ca 46,2-46,5 möh. För att klara kommunens dimensionerande nivå på 47,16 möh så ska kommunen uppföra en fysisk invallning av reningsverket. Vallen är för övrigt till stor del klar. (Den lägsta höjden på vallen blir på framsidan av verket +48,66 möh.)
Kommunens ansökan om en utbyggnad av reningsverket, som samhällsbyggnadsnämnden ansvarar för, har varit ute på remiss. Remisstiden gick ut den 7 april. Det var länge sedan som kommunen lämnade in sin ansökan, men Länsstyrelsen beslutade i december 2016 att samråd skulle ske med en bredare krets eftersom utbyggnaden kunde:
”antas medföra betydande miljöpåverkan.”
Länsstyrelsen har ställt en rad frågor som kommunen har fått utreda och besvara tämligen utförligt. Flera kompletteringar har lämnats in (oktober 2017). Slutsatsen från kommunen är att det inte kommer att bli några problem att ta emot avlopp från fler hushåll.
Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i Vänersborg har tidigare (21/2 2017) yttrat sig till Länsstyrelsen över planerna. Nu är det ett nytt yttrande på gång, men det är inte klart än.
2017 ansåg Miljö och Hälsa att ansökan borde kompletteras på en rad punkter. Det fanns t ex ingen beskrivning av åtgärder som skulle vidtas vid driftsstörningar eller underhållsarbeten och hur det biologiska steget skulle klara av mer än det gör idag. Det bör också, menade Miljö och Hälsa, beskrivas utförligare hur byggnationen av vallar minskar översvämningsrisken.
Vi får se om Miljö och Hälsa är nöjda med de kompletteringar av ansökan som har gjorts. Det kan bli spännande. Miljö och Hälsa verkar ju ha intagit en betydligt strängare attityd till olika VA-lösningar, i varje fall av ”fallet Solvarm” att döma…
Fortsättning följer…
.
- ”Kommunens avloppsrening (1/3)”
- ”Kommunens avloppsrening (2/3): Utsläpp”
- ”Kommunens avloppsrening (3/3): Varför tvångsanslutning?”
Nytt på VA-området. Och Solvarm.
Igår och idag har jag bläddrat i några tidningar. De hade det gemensamt att de handlade om VA och två av dem dessutom om Solvarm i Sikhall. Och det var lägligt. Imorgon torsdag ska samhällsbyggnadsnämnden fatta beslut om en begäran från Solvarm att få slippa ansluta sig till kommunens VA. Det skrev jag om i söndags. (Se ”Nytt avslag för Solvarm”.)
Det blir en längre blogg, men jag vill passa på att tillföra ytterligare information som jag tror kan belysa VA-frågan ännu mer, både rent allmänt och för Solvarm speciellt.
TTELA hade igår en artikel om Solvarm. Den hade rubriken ”Anders Solvarm hotar att gå till domstol”. Artikeln beskrev Solvarms naturhus och dess VA-lösning. TTELA skrev också om att Solvarms ärende ska behandlas imorgon och hur Solvarm har fått stöd och hjälp av Villaägarnas Riksförbund för att driva frågan i domstol – om nämnden beslutar om ett negativt besked.
”Många av våra medlemmar är drabbade av tvångsanslutningar och det handlar om mycket pengar. Därför är det viktigt att gräva i det här.”
Säger Anna Werner på Villaägarna till TTELA. Hon ser detta fall som ett ”pilotfall” i Sverige.
Det är en mycket bra artikel och jag hoppas att ledamöterna och tjänstemännen i samhällsbyggnads läser den… Och tar sitt förnuft till fånga.
Allra helst skulle jag dock önska att politikerna läste tidskriften ”Aktuell Hållbarhet” (nr 2, 2 mars 2018). I den finns det flera artiklar om VA. Och huvudartikeln handlar om Solvarm! Den tar i stort upp det som står i TTELA, men är betydligt utförligare. Det beskrivs mer om hur Solvarms hus fungerar och artikeln ger också en relativt ordentlig bakgrund till vad som har hänt och händer uppe på Sikhall. Och om att Solvarm är på väg till domstol…
Bara så att alla får en lite bättre föreställning om hur Solvarms hus fungerar (ur ”Aktuell Hållbarhet”):
”Eftersom bostadshuset står inuti ett växthus är det omgivet av medelhavsklimat och
drar därmed mindre energi. I trädgården inuti växthuset leder små rör utspätt avloppsvatten ett par decimeter ner i växtbäddar, där stjälkgrönsaker odlas under sommarhalvåret. I växtbäddarna fälls näringsämnen ut och bryts ned av jordens bakterier. … Eftersom det aldrig regnar eller snöar är urlakningen till omgivande miljö minimal. Vattnet avdunstar i växthuset och endast vintertid lämnar renat avloppsvatten huset och leds då till en trädgårdsdamm.”
Naturhusets anläggning är bättre än kommunens… Ändå riskerar alltså Solvarm att tvångsanslutas till kommunens VA-nät. Det skulle kosta upp mot en halv miljon kronor att ansluta de två fastigheterna på tomten:
”Det blir dyrt för något som jag inte behöver och som blir sämre än vad jag har själv.”
Säger Anders Solvarm. Och det kan man väl hålla med om…
Jag tycker att Anders Solvarm säger något i artikeln som är tänkvärt och som också har bäring för andra befintliga och tilltänkta verksamhetsområden i kommunen:
”vad jag förstår är Vänern inte övergödd. Eftersom ingen riktig miljökonsekvensbeskrivning är gjord är det högst oklart vad miljövinsten blir – om det överhuvudtaget blir någon miljövinst. Jag håller med om att dåliga enskilda avlopp absolut ska åtgärdas, men jag menar att allmänna reningsverk med gammal linjär teknik inte är rätt lösning för det hållbara samhällsbygget.”
Tidskriften ”Aktuell Hållbarhet” frågar också kommunens VA-chef Daniel Larsson varför inte Solvarm kan få undantag från att ingå i kommunens VA-område. VA-chef Larsson ger i mitt tycke ett synnerligen byråkratiskt svar:
”Fastigheten ligger centralt inom verksamhetsområdet och behöver enligt kommunens mening ingå i det större sammanhang som avses i 6 § lagen om allmänna vattentjänster. Möjligheten till inskränkning av ett verksamhetsområde enligt 9 § lagen om allmänna vattentjänster tar sikte på situationer där underlaget för en rationell drift av den allmänna anläggningen sviktar.”
Det handlar enligt VA-chefen om att tolka en lag, ingen hänsyn tas till människorna bakom. Eller miljön för den delen. Dessutom är det nog en tämligen personlig tolkning av lagen som VA-chefen ger uttryck för.
En annan artikel i tidskriften har rubriken ”Folkligt uppror mot påtvingade rörledningar”. Den belyser hur människor i landet reagerar mot kommunernas krav på tvångsanslutning. Den ger ett skäl till kommunernas krav på anslutning som jag inte har tänkt på förut och som också låter mycket skrämmande:
”En vanlig kritik är att vissa kommuner använder luddiga miljöskäl for att få stugägare att betala kostnaden för nya VA-nät, medan det verkliga motivet är att möjliggöra permanentbebyggelse och ökade skatteintäkter. Samtidigt som de som betalar kalaset kanske måste sälja och flytta, skapas attraktiva områden för inflyttning av bättre bemedlade, så kallad gentrifiering.”
Jag hoppas verkligen inte att detta skulle vara ett motiv i Vänersborg. Jag har inte hört någon någonsin antyda något sådant. Däremot ser jag ju att det inte helt sällan blir konsekvensen av en tvångsanslutning.
”Aktuell Hållbarhet” går på djupet. I en tredje artikel tas Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) kontra Miljöbalken upp, närmare bestämt den brist på koppling som finns mellan dessa lagar.
En enskild avloppsanläggning av senaste modell, som kan vara bra mycket billigare en än kommunal VA-anslutning (jämför t ex med Timmervik), och som är godkänd enligt Miljöbalken, kan ändå bli ogiltigförklarad av kommunen – om kommunen kräver en anslutning till ett utbyggt kommunalt VA-nät. Anna Werner på Villaägarna, som också blev intervjuad i TTELA, säger till tidskriften:
”Vi tycker att man ska låta fastighetsägare ha kvar sitt avlopp så länge det är godkänt. Många av dem som är upprörda nu kanske vill ha sitt kommunala avlopp om tio år när fastigheten säljs eller barnen tar över. Men de kanske klarar sig utan kommunalt avlopp tills dess, det är så enormt stora summor pengar för den enskilde.”
Det tycker jag låter klokt. Och det är faktiskt en möjlig politik i en kommun som Vänersborg. Bara viljan hade funnits bland politikerna.
Till sist i denna tidskrift så finns en analys, kommentar, av journalisten Pernilla Strid. (Den är faktiskt tillgänglig på nätet, se ”VA-lagstiftningen ger maktobalans”.)
Pernilla Strid skriver i en kommentar till de artiklar som finns med i tidningen att den rättsliga maktobalansen mellan fastighetsägare och kommunen är total.
”om kommunen bestämmer sig för att dra fram ledningar för kommunalt vatten och avlopp där du bor. Då måste du vara med och betala.”
Strid målar också upp en bild av läget idag:
”Stugägaren kan vara en pensionär med låg inkomst, som kanske sett fram emot att bo i det gamla torpet med mulltoa och brunn i resten av sitt liv. Men drömmen går i kras, det alternativ som finns är att sälja torpet som kanske tillhört släkten i generationer. Ja, så är det naturligtvis inte alltid, men så kan det gå till i Sverige 2018.”
Den här bilden tål att tänka på tycker jag. Även för politiker och tjänstemän i Vänersborgs kommun…
Strid berättar också om att Länsstyrelsen försökte förelägga Orsa kommun att inrätta VA-områden. Orsa överklagade till Mark- och miljödomstolen och vann. Domstolen konstaterade att Länsstyrelsen i Dalarnas län inte hade haft giltiga hälso- eller miljöskäl för att förelägga Orsa att inrätta VA-områdena.
Det ger väl ett visst hopp för framtiden för enskilda fastighetsägare i deras kamp mot trilskande kommunpolitiker och tjänstemän runt om i Sverige. Det är i kommunerna som man kan bestämma om verksamhetsområden och VA-anslutningar. Det är de lokala politikerna i Vänersborg som har makten…
Och vem vet, det kanske till och med är så att lagstiftningen är på väg att ändras…
En bloggläsare har skickat mig en intressant artikel från LandLantbruk. Det är en debattartikel av centerpartiets talespersoner i landsbygdsfrågor Eskil Erlandsson och miljöfrågor Kristina Yngwe. Med andra ord, två tämligen tunga politiker i Sveriges riksdag. Debattartikeln har rubriken ”Finsk modell lösningen på dyra avloppsbyten”. Också dessa centerpartister tar upp de motstridiga intressena mellan kommunen och fastighetsägarna
samt de stora kostnaderna för de enskilda.
Debattartikeln börjar så här:
”Just nu riskerar privata hushåll att få lägga upp till 100.000 kronor på att uppdatera sitt avlopp. I värsta fall riskerar de att få sälja huset eller betala vite när kommunens tillsynsman träder in.”
Och det känner vi igen från Vänersborg. Nu senast handlar det om Timmervik. (Se ”Tvångsanslutning till VA”.) Fast här kan det faktiskt handla om de dubbla kostnaderna för en kommunal VA-anslutning, mer än 200.000 kr. Och det förstår var och en att det är en gigantisk summa för en liten sommarstuga eller för äldre som bor ensamma.
Erlandsson och Yngwe skriver om hur landets kommuner och Havs- och vattenmyndigheten just nu tvingar ett stort antal fastighetsägare att investera i nya avloppslösningar. De visar också på orimligheten i de stora skillnaderna som kommunerna gör i bedömningar och agerande.
De skriver:
”Det innebär att ett hushåll på ena sidan sjön kan slippa att byta avlopp medan en stuga på andra sidan kommungränsen kan få betala vite.”
Erlandsson och Yngwe menar att det på många sätt är ohållbart, både för miljön och för den enskilda fastighetsägaren. De vill se möjligheten att tillämpa ett system som används i Finland, där man tar hänsyn till både fastighetsägare och miljö.
Centerpartiets talespersoner avslutar sin debattartikel med att redovisa centerpartiets åsikt i frågan:
”Regeringen har tillsatt en utredning som bland annat ska ta reda på om mer ansvar ska lämpas över på fastighetsägarna. Men istället för att klämma åt landets sommarstugeägare och äldre i hela landet vill Centerpartiet införa en liknande modell som Finland har. Det innebär att fastigheter som ligger längre än 100 meter från vatten och som inte ligger i ett grundvattenområde kan uppgradera sitt avloppsvattensystem i samband med annan renovering. Den finska modellen innebär också att man inför och förtydligar möjligheten till rimlighetsbedömningar. Dessa bedömningar ska ta hänsyn till faktisk miljöpåverkan och kostnaden för åtgärden. Kommuner ska kunna bevilja undantag för fastigheter för fem år i taget, till exempel om mängden avloppsvatten är liten eller kostnaderna blir alltför höga.”
Tänk att en vänsterpartist som jag skulle tycka att ett centerpartistiskt förslag låter bra… Men det gör jag. Tyvärr verkar det dock inte som om centerpartisterna i Vänersborg tycker det. De verkar inte ställa upp på centerpartiets nationella politik…
Innan Vänersborg fattar beslut om fler tvångsanslutningar till det kommunala VA-nätet så borde kommunen överväga andra lösningar som mer ser till både de enskilda och till miljön. Kommunen borde åtminstone avvakta den statliga utredning som är tillsatt och som snart har slutfört sitt arbete. Utredningen skulle faktiskt kunna leda till en förändrad lagstiftning.
Fast när det gäller Solvarm – besluta om undantag!
Nytt avslag för Solvarm
Historien om Solvarm och familjens naturhus i Sikhall fortsätter. Den tycks aldrig ta slut. På torsdag avhandlas typ kapitel 93 på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde. Och som det ser ut, så blir det inget avslut nu heller.
Samhällsbyggnadsnämnden ska behandla en begäran från Solvarm om att familjens fastighet ska:
”undantas från tvångsanslutning till Vänersborgs kommuns verksamhetsområde för VA (vatten och avlopp).”
Frågeställningen känns säkert igen…
Solvarm skickade in denna begäran om undantag redan den 13 augusti förra året. (Jag skrev om den i en blogg, ”Solvarm begär nytt beslut”.) Nu är ärendet berett, ”bara” ett drygt halvår senare…
Solvarm hävdade i sin begäran att naturhusets VA-lösning var bättre än kommunens (vilket den är!) och att lagen ger möjlighet att undanta fastigheter från verksamhetsområden, dvs att fastigheter inte måste ingå i ett verksamhetsområde och därmed inte i kommuners VA-nät.
Solvarm avslutade sitt mail till kommunen:
”Genom att försöka tvångsansluta vår fastighet motarbetar kommunen vårt arbete för miljöteknisk utveckling. Jag tycker att båda parter bör ägna kraften åt mer progressiva uppgifter.”
När jag skrev min blogg i augusti så hade jag förhoppningar om att kommunen äntligen skulle ta möjligheten att vända den mycket trista historien med Solvarm till motsatsen. Då kanske det skulle ha funnits en chans att Vänersborg istället skulle nämnas som orten där man välkomnar innovation och initiativ…
Men ack vad jag bedrog mig…
Tjänstemännen föreslår politikerna att (du kan ladda ner handlingarna här):
”Samhällsbyggnadsnämnden avvisar ansökan”
Någon som är förvånad…?
Samhällsbyggnadsförvaltningen återger i sin bedömning/motivering några paragrafer i vattentjänstlagen och tar också upp ett avgörande i Statens va-nämnd som den anser vara tillämplig i fallet Solvarm. Själva målet, överklagandet, som Statens va-nämnd behandlade, har emellertid inga likheter med Solvarm. (Du kan ladda ner målet här.) Däremot skriver Statens va-nämnd i sitt beslut – och det kopierar förvaltningen ordagrant och klistrar in i sin bedömning:
”Varken bestämmelsens utformning eller förarbetena till vattentjänstlagen ger stöd för att en fastighetsägare med åberopande av 9 § skulle kunna föra talan om inskränkning av ett av kommunen beslutat verksamhetsområdet.”
Med andra ord:
”Av praxis följer således att en enskild fastighetsägare inte är behörig att initiera en inskränkning enligt 9 § LAV av ett befintligt verksamhetsområde.”
Och därför ska Solvarms begäran:
”avvisas, dvs. inte prövas i sak.”
Hör vi en myndighet som vill lösa ett problem? Ser vi en myndighet som vill komma överens med sina invånare? Upplever vi en myndighet som känner sig som ett serviceorgan till sina uppdragsgivare? Många frågor, enkelt svar… Nej…
Jag tycker att det är en närmast nedlåtande och provocerande attityd som samhällsbyggnadsförvaltningen visar Solvarm. Med hjälp av medvetna missuppfattningar och lek med ord så skjuter samhällsbyggnad frågan framför sig och undviker att komma till skott.
Kommunens tjänstemän och politiker kan nämligen helt enkelt strunta i om det är fastighetsägaren, dvs Solvarm, som ”begär”, ”initierar” eller ”ber” – och bara se till sakfrågan:
”[Kan Solvarms fastighet] undantas från tvångsanslutning till Vänersborgs kommuns verksamhetsområde för VA (vatten och avlopp).”
För saken är den att det kan dom!
Och det skriver förvaltningen, och Statens va-nämnd, också:
”Bestämmelsen i 9 § ger kommunen möjlighet, då förutsättningarna för detta är uppfyllda, att inskränka verksamhetsområdet.”
Alltså, politikerna i samhällsbyggnadsnämnden (möjligtvis måste frågan till politikerna i fullmäktige, jag vet inte riktigt) kan undanta Solvarm från att ansluta sig till kommunens VA. Det är politikerna i Vänersborg som beslutar om en fastighet ska anslutas – inte staten, inte någon domstol, inte några tjänstemän. Det är politikerna i Vänersborgs kommun som bestämmer.
Så vad pratar förvaltningen om, vad håller nämnden på med? Är det inte bättre att de tar tag i sakfrågan – och fattar ett beslut! Bestäm att Solvarm slipper att ansluta sig. Var tacksamma för att det finns ett sådant här naturhus i Vänersborg.
Det är otroligt…
Samhällsbyggnadsförvaltningen har också sett en begäran från Solvarm i hans brev, om att bli befriad från anläggningsavgiften. Jag ser kanske inte det, det är i varje fall inte tydligt. Men det kanske är lika bra att samhällsbyggnadsnämnden avslår det också – när den ändå håller på.
Fast nu är jag kanske lite väl negativ…
Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver:
”Vad avser begäran om att befrias från anläggningsavgift enligt 24 § LAV kan det konstateras att någon sådan skyldighet ännu inte inträtt med hänsyn till att fastighetsägarna inte informerats om förbindelsepunkten (se 25 § 1 LAV).”
Rätt ska vara rätt. Förbindelsepunkten är ännu inte kommunicerad med Solvarm. Det betyder att då behöver inte nämnden ta upp den här sakfrågan heller…
Resultatet av kommunens handlande, eller brist på, är att Solvarm aldrig får något avslut på den här historien. De tvingas leva i ovisshet och osäkerhet. Och en massa tid måste användas till att skriva inlagor och att dokumentera osv. Istället för att ägna tiden åt utveckla sitt hus och sprida sitt fantastiska miljötänk och sina praktiska lösningar till fler människor.
Det är också så att kommunen kan hitta på fler sätt att sätta käppar i hjulet för sina invånare. Men det återkommer jag till.
VA: Solvarm och Timmervik
Så kom då kommunstyrelsens handlingar i torsdags. Och med dem handlingar till två ärenden som tilldrar sig särskilt intresse, i varje fall mitt särskilda intresse. Det är dels handlingar till Jonathan Axelsssons (M) och min (V) gemensamma motion från september 2016 om ”Kommunala bidrag gällande marknadsföring, evenemang och sponsring” och dels tills den återremitterade frågan om en utvidgning av verksamhetsområdet i norra Timmervik. Det kan för övrigt noteras att båda ärendena sedan ska till kommunfullmäktige för slutligt avgörande.
Kommunen tänker ansluta alla fastigheter i Timmervik till det kommunala VA-nätet. Jag har skrivit utförligt om ärendet vid flera tillfällen, senast i samband med att det skulle behandlas i samhällsbyggnadsnämnden. (Se ”Tvångsanslutning till VA-nätet?”.) Det kan väl sägas att både Vänsterpartiet och medborgarpartiet avstod från att rösta i frågan och när kommunstyrelsens arbetsutskott hade uppe frågan senast så avstod Gunnar Lidell (M) från att rösta.
Det kan finnas olika skäl till att inte vilja ansluta sig till det kommunala VA-nätet. Det kan t ex finnas en egen VA-lösning som är bättre än kommunens. Det är också dyrt att ansluta sig. En generell beräkning för kostnaden för en småhusfastighet ligger med Vänersborgs VA-taxa på 194.934 kr. Till det kommer ytterligare kostnader som grävning, inkoppling av pump och i vissa fall kanske också sprängning på tomten. Det kan bli kostnader för den enskilde fastighetsägaren på några hundratusen kronor mer än vad en ny typgodkänd trekammarbrunn med infiltration kostar…
I norra Timmervik är det fyra eller fem fastighetsägare som inte ville ha kommunalt vatten och avlopp. Kommunen tänker emellertid inte göra några undantag. Alla fastigheter ska anslutas, även de fastighetsägare som inte vill. De ska tvingas in i det kommunala VA-nätet…
Tjänsteskrivelsen för ett juridiskt spetsfundigt resonemang. Jag tycker inte att kommunen tolkar Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) på ett riktigt sätt.
I 9 § i LAV står det:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas…”
Det är som jag ser det inte orimligt att tolka detta som att kommunen kan avgöra hur ett ”utvidgat” verksamhetsområde ska se ut, dvs att alla fastigheter inte behöver anslutas. (För ett mer utvecklat resonemang, se ”Tvångsanslutning till VA-nätet?”.)
Tjänsteskrivelsen bortser också från två helt andra saker – hur drabbas de enskilda människorna av beslutet och vilken är den bästa lösningen för miljön?
Samhällsbyggnadsförvaltningen konstaterar att:
”det på elva av de 20 fastigheterna (i hela verksamhetsområdet; min anm) finns äldre avloppsanläggningar (1975–1990). … Således kan konstateras att det för huvuddelen av de berörda fastigheterna saknas fullgoda avloppslösningar.”
Det redovisas knapphändiga eller inga fakta på vilka lösningar som finns på de fastigheter som inte vill ansluta sig. Om någon t ex har en mulltoa, vilket åtminstone en fastighetsägare har, och därmed inte släpper ut något i avloppsledningarna, så släpps inte heller något ut i Vänern. Faktum är ju att en mulltoa är det bästa för miljön.
Det borde enligt min mening göras en bedömning av varje fastighets VA-lösning. Som Havs- och Vattenmyndigheten skriver (se här):
”En bedömning av vilken rening som är rimlig görs för varje anläggning.”
Sedan för tjänstemännen ett ganska anmärkningsvärt resonemang om dricksvattnet, trots att de inledningsvis konstaterar:
”Såvitt avser dricksvattenkvaliteten finns hos kommunen inga rapporterade anmärkningar.”
Sedan dras ändå, efter en del antaganden och hypotetiska resonemang, slutsatsen att fastigheterna måste anslutas… Det här har jag utvecklat tidigare och gör inte det en gång till. (Se ”Tvångsanslutning till VA-nätet?”.)
Ärendet Timmervik kommer nu alltså tillbaka till kommunstyrelsen, och sedan till kommunfullmäktige, efter att fullmäktige den 22 november förra året återremitterade frågan – på Vänsterpartiets förslag. Motiveringen till återremissen löd:
”Fullmäktiges underlag behöver kompletteras och relevant lagstiftning presenteras i sin helhet. Fullmäktige måste, innan beslut kan fattas, veta vilka alternativ som står till buds. Det är också viktigt att belysa om regelverket skiljer sig när ett verksamhetsområde initieras av enskilda fastighetsägare.”
Jag tycker sammanfattningsvis inte att ärendet har kompletterats med all relevant lagstiftning. I tjänsteunderlaget finns det inte heller något svar på vilka alternativ som står till buds. Det anser jag vara tämligen anmärkningsvärt… Varför har kommunen t ex inte tittat på bildande av en samfällighet? Däremot har skrivelsen från förvaltningen belyst om ”regelverket skiljer sig när ett verksamhetsområde initieras av enskilda fastighetsägare”. Det gör det inte.
Det saknas alltså enligt min mening fortfarande ett fullödigt underlag innan kommunstyrelsen, och sedan fullmäktige, kan fatta beslut om att tvångsansluta alla fastighetsägare till det kommunala VA-systemet. Och ärligt talat, kan inte fastighetsägare få slippa att tvångsanslutas till det kommunala VA-nätet?
En fastighet som redan har drabbats av kommunens VA-tvång är familjen Solvarms naturhus i Sikhall, strax norr om Timmervik. Solvarm ska, enligt ett tidigare fullmäktigebeslut, anslutas till kommunens VA-nät.
Om det är någon fastighet ”som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang” som LAV pratar om, så är det Solvarms hus. Familjens VA-lösning är överlägsen kommunens. Det har jag beskrivit i ett flertal bloggar genom åren, senast för några veckor sedan. (Inte heller detta ska jag upprepa, se ”Solvarm och tvångsanslutning VA”.)
Solvarm ger sig emellertid inte, familjen vill inte anslutas. Till sitt stöd har familjen nu fått Villaägarnas Riksförbund bakom sig. Förbundet ska hjälpa Solvarm att driva frågan vidare.
Och frågan drivs nu vidare.
Tidigare i veckan kom det nämligen ett brev till kommunen från ”agnes advokatbyrå” med överskriften:
”Angående krav på undantag från anslutning till allmän avloppsanläggning för fastigheten Vänersborg Sikhall 1:20”
Sikhall 1:20 är Solvarms fastighet…
I brevet meddelas att:
”Fastighetsägarna har … för avsikt att, om inte kommunen senast den 16 mars 2018 meddelar att Fastigheten undantas från krav på att ansluta till den allmänna avloppsanläggningen, väcka talan vid Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljödomstolen.”
Och skälet är inte helt oväntat:
”Grunden för Fastighetsägarnas begäran är att den kretsloppsanpassade avloppsanläggning som finns på Fastigheten tillgodoser behovet av avloppsrening till skydd för människors hälsa eller miljön på ett bättre sätt än den kommunala
avloppsreningsanläggningen, och att det därför saknas behov av att ansluta Fastigheten till den allmänna avloppsanläggningen.”
Brevet visar vart kommunens rigida inställning kan leda – till domstol… Jag kan väl tycka att det är pinsamt för Vänersborgs kommun…
Det kan också tänkas att Solvarm även ska driva frågan om avgifterna, om fastigheten nu blir tvångsansluten. Det finns ju en intressant paragraf i lagen om allmänna vattentjänster, nämligen 24 §:
”Skyldighet att betala avgifter för allmänna vattentjänster
En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.”
Även denna aspekt måste kommunstyrelsen, och senare kommunfullmäktige, ta i beaktande i sina kommande beslut. Det gäller ju även i Timmervik. Skulle t ex de med mulltoaletter i Timmervik vara tvungna att betala med hänsyn till ”människors hälsa eller miljön”? Jag har svårt att tro det.
Min åsikt är att kommunen måste sätta ner foten och besinna sig. Kommunen måste ta hänsyn till de invånare som den är satt att tjäna och göra individuella och andra prövningar av vilka som ska anslutas till kommunens VA-nät eller inte. För det är klart att kommunen inte kan acceptera fastigheter med undermåliga VA-lösningar. Men samtidigt måste kommunen också komma ihåg att det finns andra lösningar som är både bättre och billigare än kommunens eget VA. Som t ex Solvarms…
En sann bygghistoria från Dalsland
Typiskt Sverige! Typisk svensk byråkrati!
Det är ungefär så man tänker när man får reda på Mats öde. (Mats är ett fingerat namn.)
Mats bor en liten bit norr om Sjung-Sjungområdet, i ett område som kallas Ekudden. Där äger Mats två fastigheter. Han bor permanent på den ena fastigheten och på den andra står en liten sommarstuga på 34 kvadrat, som varken har vatten eller toa.
För några år sedan drog kommunen VA till Ekudden. Det blev klart för ungefär två år sedan. Mats blev tvungen att ansluta sig – med båda fastigheterna. Men det hade Mats inget emot, trots att det blev dyrt. Det innebar nämligen att han skulle kunna bygga en åretruntbostad på sommarstugetomten till sin dotters familj. Vilket Mats och dotterns familj snabbt tog itu med. De ansökte om bygglov.
Och byggnadsförvaltningen gav bygglov den 12 april 2016. Eftersom sommarstugan låg på en strandtomt var det strandskydd i området och det betydde att Länsstyrelsen också skulle säga sitt. Och det gjorde Länsstyrelsen.
Länsstyrelsen nekade strandskyddsdispens… Länsstyrelsen menade att husets storlek, utseende och läge ”påtagligt skulle utöka hemfridszonen” och försämra ”allmänhetens möjligheter att nyttja strandområdet utanför tomtplatsen”. Det var således en totalt annorlunda bedömning än den Vänersborgs byggnadsnämnd hade gjort. Och Vänersborgs byggnadsnämnd är väl inte direkt känd för att fria hellre än fälla…
Mats dotter överklagade till Mark- och Miljödomstolen. Helt i onödan. Mark- och Miljödomstolen gick på Länsstyrelsens linje.
Mats dotter fick inte bygga. Trots att Mats hade betalat 153.000 kr till kommunen för att ansluta sig till VA-nätet.
Mats försökte igen. Han gjorde ändringar som Länsstyrelsen hade haft synpunkter på. Han ändrade framför all husets placering på tomten så att ingen del av den nya byggnaden placerades närmare stranden än den befintliga lilla sommarstugan. Och ansökte om bygglov och strandskyddsdispens igen.
Byggnadsförvaltningen gav den 22 augusti 2017 återigen bygglov och strandskyddsdispens. I samband med dispensen gjordes:
”en tomtplatsbestämning som innebär att en fri passage lämnas utmed stranden.”
Som villkor föreskrevs också att:
”tomtplatsen ska avgränsas med staket eller häck.”
Byggnadsnämnden skriver ganska mycket i beslutet. Den menar att dispensen inte motverkar:
”strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.”
Nämnden skriver vidare att en särskild grund för dispensen är att:
”området redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syfte”
Och att detta sker på en ”etablerad tomtplats”.
Sedan upprepar byggnadsnämnden det kanske viktigaste av allt:
”Fri passage längs stranden kan säkerställas.”
Slutet gott allting gott?
Nej.
Länsstyrelsen ville naturligtvis titta på ärendet en gång till… Och kom fram till att avslå strandskyddsdispensen – ytterligare en gång.
Jag måste säga att jag blir trött när jag läser Länsstyrelsens bedömning. Den innehåller skrivningar och motiveringar som egentligen inte hör till saken. Dessutom är Länsstyrelsens andra avslag (18 okt 2017) i stora delar en kopia av det första avslaget (21 juli 2016).
Jag kan hitta tre argument till Länsstyrelsens avslag.
”Om en ersättningsbyggnad däremot medför att hemfridszonen – eller det som besökande allmänhet upplever som hemfridszon – utökas mer än marginellt, motverkas strandskyddets syften.”
Hemfridszon är enligt Naturvårdsverket (se här):
”området närmast runt ett bostads- och fritidshus där den boende har rätt till ett privat område och att få vara ostörd.”
Naturvårdsverket fortsätter:
”Det är mycket svårt att ange ett generellt mått på hur stor hemfridszonen är runt ett bostads- eller fritidshus eftersom förutsättningarna varierar från fall till fall. Ibland finns givna, tydliga gränser för hemfridszonen såsom ett staket, en häck, en väg eller en gång- och cykelväg.”
Det är mycket svårt att ange ett mått på hemfridszonen skriver Naturvårdsverket. Och det är ju naturligtvis därför som människor sätter upp staket eller planterar en häck. Och det var självklart därför som byggnadsnämnden föreskrev att tomten på Ekudden skulle ”avgränsas med staket eller häck.” Länsstyrelsen skrev:
”det som besökande allmänhet upplever som hemfridszon”
Naturligtvis blir det än svårare att definiera en hemfridszon om avgörandet ligger i allmänhetens upplevelse. Det är möjligt att ”upplevelsen” är ett juridiskt begrepp, men i så fall känns juridiken tämligen ”flummig”. ”Upplevelse” är ju ett väldigt subjektivt begrepp och det blir då Länsstyrelsen som tar sig rätten att göra sig till talesperson för en tänkt allmänhet… Och notera, Länsstyrelsens tolkning delades inte heller av Byggnadsnämnden. Som utses av ett folkvalt kommunfullmäktige…
Som argument två anför Länsstyrelsen:
”Länsstyrelsen konstaterar att den föreslagna byggnaden skulle bli avsevärt mer dominerande än det nuvarande fritidshuset.”
Det är ju en sanning som inte går att säga emot. Det är klart att en åretruntbostad för en barnfamilj blir större än en sommarstuga…
Och…? Höll jag på att säga… Det känns återigen som ett mycket luddigt begrepp. Vem bestämmer att en byggnad blir alltför dominerande? I det här fallet naturligtvis Länsstyrelsen… Byggnadsnämnden i Vänersborg tyckte inte det.
Både de anförda argumenten ledde till Länsstyrelsens tredje, och möjligtvis avgörande, argument. Problemet är bara att här är Länsstyrelsen inte speciellt intresserad av att vara objektiv eller sanningsenlig.
”Det nya bostadshuset ger fortfarande ett avsevärt mer dominerande intryck … på bekostnad av en fri passage ner till vattnet som är allemansrättsligt tillgänglig.”
Det här stämmer faktiskt inte. Det är fri passage längs tomtgränsen. (Det syns väl ganska tydligt på bilden?) Och planterar man en häck här, som byggnadsnämnden föreskrev, så kommer huset knappt att synas…
Sedan drar Länsstyrelsen en slutsats som åtminstone inte Vänersborgs byggnadsnämnd drog:
”Risken är uppenbar att den fria passage som lämnats utmed stranden i praktiken inte kommer att tjäna sitt ändamål, utan att besökande allmänhet kommer att undvika att beträda stranden.”
Länsstyrelsen skriver om ”risken”. Risken? Som jag ser det är det återigen ett mycket subjektivt utlåtande. Vad är det som säger att Länsstyrelsen har rätt?
Jag får känslan, rätt eller fel, att Länsstyrelsen letar efter skäl och argument för att avslå hans ansökan. Det kan också noteras att detta tredje argument faktiskt inte fanns med när Länsstyrelsen avslog Mats ansökan första gången.
Det spelar ingen roll om kommunen, eller Mats, anser annorlunda. Länsstyrelsens tolkning gäller. Länsstyrelsen anser inte ens att en häck vid hemfridszonens slut, eller varför inte en högre mur, skulle kunna säkerställa allmänhetens fortsatta tillträde till klipporna vid stranden.
Länsstyrelsen skriver avslutningsvis:
”Länsstyrelsen bedömer sammanfattningsvis att det skäl för dispens som Byggnadsnämnden åberopat inte är giltigt.”
Länsstyrelsen måste anse att Vänersborgs byggnadsnämnd och byggnadsförvaltning är totalt inkompetent…
Mark- och Miljödomstolen gick vid överklagandet av Länsstyrelsen beslut återigen på Länsstyrelsens linje… En gång till.
Jag har varit ute och tittat på fastigheten. Det känns som om man måste vara väldigt enögd för att tycka som Länsstyrelsen gör. Det står helt klart att allmänheten både kan komma ner till stranden och vistas där utan att huset är ”i vägen”… Fast strand?
Det är inte mycket till strand. Det finns mest berg, sten och klippor vid sjökanten. Det är inte mycket att ligga och sola på och knappast ens att vandra utefter. Men det går, om man vill, med eller utan årentrunthus. Om man nu hittar dit… Det finns inte ens en skylt som talar om var Ekudden ligger.
Hur som helst så blir jag lite beklämd över hur stor makt enskilda befattningshavare/tjänstemän på en myndighet har över vanliga människors liv. Och hur subjektiv denna bedömning kan vara. Jag förstår att Mats känner sig som John Yossarian i Joseph Hellers roman ”Moment 22”.
Mats står nu där med en VA-anslutning för 153.000 kr till en liten sommarstuga – en anslutning som inte används. Det finns nämligen varken vatten eller toa indraget i sommarstugan. Mats skulle ju ha det kommunala VA:t till ett nytt åretruntboende…
Men inte nog med det. Kommunen vill att Mats betalar en årlig avgift på 2.019 kr för VA-anslutningen. Trots att han inte kan använda anläggningen. Mats pratade med kommunen. Jo, det var rätt. Han måste betala även om han inte använder kommunens VA.
Fast där undrar jag om kommunen har rätt… I lagen om allmänna vattentjänster, 24 §, står det:
”Skyldighet att betala avgifter för allmänna vattentjänster
En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
…
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.”
Vattentjänsten är ju inte ens inkopplad till huset… Inte ska väl Mats behöva betala…
Hur som helst.
Mats dotters familj, som ville bygga och bo på sommarstugefastigheten har gett upp. De har betalat runt 70.000 kr på ritningar och avgifter, och över 2 år har gått sedan de började ansöka… De orkar inte mer.
Mats känner att något är fel. Vad ska han göra? Mats vill inte ge upp.
Mats tycker att han alltid har ställt upp. Kommunen fick t ex dra VA-ledningarna över hans tomt till grannen för att det var mycket berg på vägen dit.
Men det har också varit en del problem med VA-dragningen. När kommunen grävde VA:t första gången jobbade Mats i Norge. När han kom hem så hade kommunen dragit ledningen långt ute på tomten. Vilket Mats naturligtvis inte hade godkänt. Och det går ju inte att bygga ett hus över ledningen. Det slutade med att kommunen var tvungen att gräva om ledningen.
På fastigheten där Mats bor permanent har han installerat ett godkänt minireningsverk som var knappt 3 år gammalt när avlopp och vatten blev indraget i huset. Han lämnade in kvitto för reningsverket till kommunen och det blev sagt att det skulle dras av 10% i åldersavdrag per år. Fem år har gått och Mats har inte hört något. Men hör och häpna. Idag, måndag, så ringde de från kommunen och sa att Mats skulle få betalt… Bättre sent än aldrig.
Länsstyrelsen har varit ute och tittat på sommarstugefastigheten. Mats fick inget besked om vad han skulle ändra på för att bygglovet skulle beviljas. Han fick beskedet att det bara var att söka igen. Och det var ju svårt tyckte Mats, när han inte fick reda på vad han borde ändra på. Men kanske var huset för stort. I det sista avslaget från Länsstyrelsen stod det:
”…den planerade byggnadens storlek och markanta exponering mot stranden…”
Ett hus på 165 kvm, utan garage (200 kvm med garage) var tydligen för stort. (Eller?) Mats tycker att det är normalt för ett åretruntboende för en barnfamilj.
Dessutom har grannar till Mats fastighet fått bygglov. De hade också strandtomter. Ett av dom nybyggda husen är på 278 kvm i ett mycket väl jämförbart område, fast det ligger en bit bort. En granne på Ekudden har ett hus på 168 kvm utan garage. Det finns för övrigt ganska många större åretruntboende i området… Det kunde jag, på plats, själv konstatera.
Mats förstår inte logiken.
Och det gör nog inte jag heller… Ett tungt argument för VA-utbyggnaden längs Vänerkusten var ju just att den skulle möjliggöra åretruntboende.
På kommunens hemsida står det (se här):
”I och med utbyggnaden av VA-ledningar ges bättre förutsättningar för utökad bebyggelse utmed Vänerkusten: fritidsboende kan omvandlas till permanentboende”
Det här gäller tydligen inte längre nu när det är färdiggrävt… Borde inte de som inte får bygglov få VA-pengarna tillbaka?
Handlar det om svensk byråkrati eller handlar Mats fall om något annat?
Solvarm och tvångsanslutning VA
I fredags utkom årets första nummer av tidningen ”Villaägaren”. Det är medlemstidningen för ”Villaägarnas Riksförbund”. En bloggläsare gjorde mig uppmärksam på en av artiklarna, en tämligen intressant sådan.
Artikeln, som inte finns på nätet (såvida du inte är medlem i Villaägarna), har rubriken:
”DE TVÅNGSANSLUTS TILL KOMMUNALT VA”
Tvångsanslutning till kommunalt VA är en tämligen aktuell fråga i både Sverige och Vänersborg. Vänsterpartiet i Vänersborg fick som bekant igång en viss diskussion i frågan när vi i kommunfullmäktige den 22 november förra året yrkade återremiss på att ”verksamhetsområdet för VA, vatten och spillvatten, etapp 8 norra Timmervik” skulle utökas. Det ledde överraskande nog till att ärendet faktiskt skickades tillbaka till samhällsbyggnadsnämnden för ytterligare utredning. (Se ”VA: Återremiss på tvångsanslutningen”.)
Men det var nog bara ett slags spel för galleriet från de andra partierna. På det senaste sammanträdet i Samhällsbyggnadsnämnden var ordningen så att säga ”återställd”. Samtliga partier, utom Vänsterpartiet och medborgarpartiet, beslutade, återigen, att föreslå kommunfullmäktige att tvångsansluta alla i verksamhetsområdet i Timmervik, utan undantag, till det kommunala VA-nätet. (Se ”Tvångsanslutning till VA-nätet?”.) Precis som alla i Vänersborg tidigare har tvångsanslutits… Vilket till och med används som argument av vissa. Typ, ”även om kommunen tidigare har gjort fel och tvångsanslutet alla, så måste vi ändå fortsätta med det. Alla måste ju behandlas lika.”
Och då närmar vi oss innehållet i fredagens artikel i Villaägaren…
Det är faktiskt så att artikeln i Villaägaren inte bara handlade om tvångsanslutning till ett kommunalt VA-nät så där i allmänhet…
Nä… Artikeln handlade om – Vänersborg!!
Och Sikhall!!
Och familjen Solvarm!!
Solvarms naturhus i Sikhall tillhör nämligen de fastigheter som kommunen vill tvångsansluta till VA-nätet enligt ett tidigare beslut. Men Solvarm vill inte! (Jag har skrivit om Solvarms kamp mot kommunens betongpolitiker och byråkrater tidigare. Jag bifogar dessa länkar i slutet av bloggen.)
Artikeln i Villaägaren är på fyra helsidor, inklusive bilder, och sätter återigen Vänersborgs kommun på kartan. Och inte på något positivt sätt. Vänersborg utmålas ännu en gång (vilken gång i ordningen?) som en fyrkantig och byråkratisk kommun där politiker och tjänstemän kör över sina invånare.
Och jag kan med bästa vilja inte påstå att tidningen har fel…
Artikeln i Villaägaren börjar:
”Huset vid Vänerns västra strand liknar inget annat. På håll ser det ut som ett gigantiskt växthus. Men något stör bilden. I växthuset står ett fullstort timmerhus.”
Solvarm berättar om sitt naturhus:
”växtlighet, kretsloppstänkande och energieffektivitet är ledande teman. På köpet får man ett klimat runt bostadshuset som liknar det i norra Italien.”
Tidningen Villaägaren skriver om VA och kretsloppstänkandet:
”När … någon av familjemedlemmarna släpper ut diskvattnet eller spolar i toaletten rinner vattnet in i stora tankar i husets källare. Därifrån pumpas det upp till växtbäddarna, som tar hand om näringen.”
Anders Solvarm säger:
”De [växtbäddarna] fungerar som ett filter, men istället för att bara skilja ut näringsämnena tas de också om hand och utnyttjas av växterna. Tack vare den generösa gödningen och klimatet kan vi odla fikon, aprikos, mandel och vin.”
Solvarms VA-lösning är överlägsen kommunens. Under sommarhalvåret lämnar t ex inget avloppsvatten huset. Om (när?) Solvarm tvångsansluts till kommunens VA, så kommer avloppsvattnet att pumpas till ett kommunalt reningsverk. Efter rening körs sedan det återstående slammet, där näringsämnena ingår, på lastbil till en soptipp. Ingen näring förs tillbaka till växtodlingarna.
Kommunens ”rening” är för övrigt inte så bra som många kanske tror. Mätningar som Solvarm har företagit på sitt system visar till exempel att:
”värdena för fosfor [är] 10 gånger lägre än kommunens egna värden. För kväve är mina värden 100 gånger bättre.”
Det är många människor i vårt avlånga land som är intresserade av Solvarms lösning. Många är också de som vill komma och studera huset i Sikhall. Anders Solvarm anlitas dessutom ofta som föreläsare. Men som Jesus sa (Matt 13:57):
”En profet blir ringaktad bara i sin hemstad”
I hemkommunen Vänersborg är tonerna nämligen annorlunda… Enligt Anders Solvarm sa VA-chefen Daniel Larsson:
”Det spelar ingen roll om ditt system är bättre, du ska ändå anslutas.”
VA-chefen Larsson intervjuas i artikeln. VA-chefen säger att Solvarms fastighet måste anslutas till det kommunala VA-nätet. Eller i varje fall betala anslutningsavgiften. På 185.000 kr… (För ingenting…
)
”Så står det i lagen.”
Säger alltså VA-chefen till Villaägaren.
Det kan väl diskuteras vad det står i lagen… I 9 § i lagen om allmänna vattentjänster står det i varje fall:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen.”
Villaägarnas Riksförbund har tagit ett för förbundet ganska unikt beslut i ”fallet Solvarm”. Anders Solvarm ska få hjälp av förbundet att driva frågan vidare.
Karin Hägglöf, förbundsjurist hos Villaägarna, förklarar varför:
”Det är inte ofta vi tar oss an ett fall på det här sättet och går in med ekonomiskt stöd. Ärendet måste vara principiellt viktigt för Villaägarna och dess medlemmar vilket detta i hög grad är. Det är även första gången vi kommit i kontakt med ett fall där det finns en lång serie av mätningar. Vi bedömer därför att det finns utsikter till att för första gången få en dom på området som är till den enskildes fördel.”
Förbundsjuristen pekar på en särskilt intressant paragraf i lagen om allmänna vattentjänster, nämligen 24 §:
”Skyldighet att betala avgifter för allmänna vattentjänster
En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.”
Tänk, jag undrar om t ex de med mulltoaletter i Timmervik är tvungna att betala 200.000 kr i anslutningsavgift med hänsyn till ”människors hälsa eller miljön”. Jag har faktiskt svårt att tro det. Vad gäller familjen Solvarm, så torde det vara uteslutet.
Det ska bli intressant att följa fallet. Det kan bli prejudicerande inte bara för Vänersborg utan för hela Sverige. Men jag har fortfarande svårt att förlika mig med att många av kommunens betongpolitiker och byråkrater fortfarande inte förstår att de är till för vänersborgarna och inte tvärtom.
Jag befarar att Villaägarna återigen kommer att sätta Vänersborg på kartan.
===========
Länkar till tidigare bloggar om Solvarms kamp mot Vänersborgs kommun:
- ”Solvarm i Sikhall vs kommunen”, 25 aug 2015
- ”KS: Solvarm, Villa Björkås, Blåsut och Hönan”, 27 aug 2015
- ”Solvarm och kommunen fortfarande inte överens”, 8 mars 2017
- ”Solvarms fall i SR”, 11 aug 2017
- ”Solvarm begär nytt beslut”, 13 aug 2017
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer