Arkiv

Archive for the ‘Byggnadsnämnden’ Category

Översvämning!?

22 april, 2024 Lämna en kommentar

Det händer att jag bläddrar i de olika nämndernas protokoll, dvs även i de nämnder som jag inte är ledamot. I lördags skrev jag om socialnämnden (se “Oenig socialnämnd (16/4)”), idag blir det några rader om byggnadsnämnden. Jag är i och för sig lite sent ute, nämnden hade sitt möte redan den 8 april.

I protokollet fanns ärendet “Svar på remiss om riktlinje för översvämning”. Det fick mig att vakna till och gnugga ögonen. Det låter kanske inte så upphetsande, men i protokollet fanns en reservation. Reservationen var skriven av Pontus Gläntegård (V) – och hans reservationer vill jag definitivt inte missa.

Bakgrunden till beslutet, lite kort, är att kommunfullmäktige antog ett “Översvämningsprogram” i april 2014. Programmet innehöll bland annat konsekvensanalyser, riskbedömning och åtgärdsförslag för skydd mot översvämningar. Men redan 3 år senare, 2017, kom SMHI med nya uppgifter och Länsstyrelsen uppdaterade sitt “Faktablad Vänern”. Det innebar nya planeringsnivåer för ny bebyggelse kring Vänern. Länsstyrelsens nivåer låg 64-85 cm högre än de i kommunens översvämningsprogram, och programmet blev inaktuellt.

Kommunen har haft en dialog med bland annat Länsstyrelsen, SMHI och andra kommuner om översvämningsproblematiken. Det har tagits fram en ny riktlinje i kommunen om hur översvämningsfrågor ska hanteras. Byggnadsnämnden skulle på sammanträdet ge sin syn på denna riktlinje.

Byggnadsnämndens beslut i ärendet blev:

“Byggnadsnämnden anser att riktlinjen bör komplementeras med ett förtydligande kring om- och tillbyggnader. Utöver det har nämnden inget att erinra rörande riktlinje för hantering av översvämningsrisker i planering och bygglov.”

Beslutet var enhälligt, men Gläntegård lämnade ändå en reservation. Den hade följande lydelse:

“Jag reserverar mig mot riktlinjen då den saknar verklighetsförankring vad gäller Vänerns nivåer. Redan vid +47,3 m kommer vattnet rinna bakom Hunneberg samt över Vattenfalls dammar och slussportar innan nivån kan komma till +47,8 m som anges som max i enligt Länsstyrelsen. Kommunens avloppsverk är t.ex. helt utslaget vid angiven nivå. Det är bra att man börjat värdera i ”samhällsviktig byggnation” i riktlinjen, det borde finnas mer av en byggnadstekniskt värdering, vad man ska skydda primärt, även på en byggnad, exempelvis tekniska installationer som värmesystem, hiss, o.s.v. Men även vad byggnaden är konstruerad av och hur. Man får nog räkna med en riskkostnad i det enskilda fallet för att den totala samhällsekonomiska kostnaden inte ska bli för hög. Att även väga in vad den beräknade livslängden är för byggnaden som berörs, speciellt för tillbyggnader och komplement.
Det är risk för att riktlinjen missar målet, att skydda en sommarstuga från översvämning vart 200:e år, när flerbostadshus, avloppsnät, elnät blir utslaget tidigare.
Länsstyrelsen har angivit vad kommunen har att förhålla sig till, så därav har jag inget yrkande på annat förslag än liggande.”

Riktlinjerna svarade på Länsstyrelsens krav, men Gläntegård menar alltså att Länsstyrelsen är helt fel ute. (Jag är inte riktigt säker, men när Pontus Gläntegård skriver om sommarstugor tänker han nog på “Arne” på Nordkroken och hans kamp mot byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen år 2017. Det var en av dessa klassiska strider som byggnadsnämnden har utkämpat mot en fastighetsägare i kommunen. Längst ner efter dagens blogginlägg kommer några länkar till kommunen vs “Arne”.)

Det kan vara bra att veta att Vänerns referensyta är +43,80 m.ö.h (RH 00). Medelvattenståndet ligger ungefär en halvmeter över referensytan (jfr landhöjningen), Länsstyrelsen fastställer att medelvattenståndet är +44,58 m.ö.h. (RH 2000). Länsstyrelsen har angett dessa planeringsnivåer för Vänersborg:

Dessa nivåer får stor betydelse för bebyggelse, anläggningar och vägar:

Skulle de här höga vattennivåerna på Vänern bli verklighet, så är den spontana känslan att kommunen inte skulle ha en chans att skydda sig…

Om Vänern stiger till 47,3 möh (200-års nivå) kommer det enligt beräkningarna att se ut så här på några ställen i kommunen:

Det är scenarier som definitivt förskräcker. Men det kan bli ännu värre. Om Vänern stiger till 47,81 möh (beräknad högsta vattennivå) kommer det enligt beräkningarna att se ut så här på några ställen i kommunen:

Skräcklans vattenverk skulle också ha problem med att klara en sådan vattennivå:

Frågan är om det är bra eller dåligt för vattenverket att vara fullt av vatten…

Det finns emellertid en viss tröst. Mitt hus på Lovisebergsgatan klarar även en översvämning av denna magnitud. Men tyvärr klarar även fiskmåsarna det…

Jag tror dock att Pontus Gläntegård (V) har rätt – Vänern kommer aldrig att stiga till dessa nivåer. Innan dess har nämligen Vänerns vatten tagit en annan väg, öster om Hunneberg och Halleberg…

Översvämningsproblematiken är komplicerad och det ryms även stora mått av osäkerheter och gissningar. Som vänersborgare är det dock viktigt att komma ihåg att lika positiv som Vänern är för kommuninvånarna och kommunens attraktionskraft, lika förödande skulle den kunna bli med klimatförändringar och väderfenomen och medföljande översvämningar. I varje fall om SMHI:s och Länsstyrelsens spådomar slår in.

===

Det kanske är någon som är nyfiken på ”Arnes” kamp mot byggnadsnämnden. I blogginläggen står det också mycket om Översvämningsprogrammet. Här är inläggen i ärendet som utspelade sig i juni 2017, men där upplösningen kom i oktober samma år (två sista inläggen).

Kategorier:Allmänt Vänersborg, Översvämning, Byggnadsnämnden

Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (3)

12 mars, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (2)”.

I Sverige är det av tradition svårt att överklaga beslut på miljöområdet och i strandskyddsfrågor har det varit ännu svårare. Det är särskilt svårt, i stort sett omöjligt, att t ex överklaga en dispens som beviljats någon annan. Som “X” och Jan Andersson har gjort på Sikhall 1:22.

 För att ha en möjlighet att kunna överklaga måste man åberopa ett enskilt intresse för att anses som sakägare. Om man endast åberopar allmänna intressen anses man inte vara sakägare och man har då inte rätt att överklaga. Det finns dock undantag som för t ex ideella föreningar. (Se “Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (2)”.)

Länsstyrelsen uttrycker det på följande sätt i beslutet om att avvisa “X” och Anderssons överklaganden av byggnadsnämndens beslut om Sikhall 1:22:

“En person måste vara mer konkret berörd av ett beslut för att ha rätt att klaga på det. Ett annat uttryckssätt är att beslutet antingen måste påverka personens rättsställning eller beröra ett intresse som på något sätt är erkänt av rättsordningen.”

I praktiken har det alltså blivit Länsstyrelsen som har fått till uppgift att ta tillvara allmänhetens intressen. Och det är en intressant ordning eftersom de som sitter och beslutar på Länsstyrelsen inte är demokratiskt valda. Och det blir ju särskilt intressant i Sikhall 1:22…

Strandskyddet har ju som bekant två syften: att långsiktigt trygga allmänhetens tillgång till strandområden och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. (Miljöbalken 7 kap 13 §.) Och så anser en jurist på Länsstyrelsen att det är okej att ett privatiserande staket får sättas upp runt fastigheten (juristen hade tydligen dessutom missat en dom från MÖD 2020 om staket – se M 7394-19) och att ett grillhus med tak får finnas alldeles bredvid strandkanten. Och ingen i allmänheten får överklaga… Och inte heller Gestads Hembygdsförening eftersom det enligt Länsstyrelsen saknas 20 medlemmar… (Se “Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (2)”.)

Det är i Miljöbalken 16 kap 12 § som man kan hitta en definition på “sakägare”, dvs det man måste vara för att kunna överklaga ett beslut:

“Överklagbara domar eller beslut får överklagas av
1. den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot”

Det är inte helt solklar definition. Det är inte heller lätt att tolka och tillämpa den i konkreta situationer. Det hänvisas på flera ställen, bland annat gör Länsstyrelsen det, till regeringens proposition om Miljöbalken från 1997 (kan laddas ner här). Där står det en sammanfattning som verkar vara giltig än idag:

“Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ge en entydig definition av sakägarbegreppet. Ibland uttrycks det på det enkla sättet att sakägare är den som saken angår. Klart är dock att en person på ett mer konkret sätt måste vara berörd av ett beslut för att anses som sakägare. Ett annat ibland använt uttryckssätt är att beslutet antingen måste påverka vederbörandes rättsställning eller beröra ett intresse som på något sätt är erkänt av rättsordningen.”

Vi känner igen formuleringar från Länsstyrelsens beslut.

Det är alltså svårt att ge en entydig definition av sakägarbegreppet. Det har utformats en praxis men jurister, forskare och andra har stött och blött frågan i många år. Det har diskuterats och det har skrivits böcker om delaktighet och talerätt i miljömål, om lagstiftningens mål blir uppfyllda genom den nuvarande regleringen osv. Det har delvis skett en förskjutning i uppfattning, så har t ex MÖD slagit fast att Svenska Naturskyddsföreningen uppfyllde kriterierna för klagorätt i Miljöbalken (M 3100-12). Diskussionen fortsätter. Det finns t ex krafter i riksdag och regering idag som bland annat vill flytta en stor del av ansvaret i strandskyddsfrågor från Länsstyrelserna till kommunerna.

I propositionen ovan (s 485) står det något som myndigheter som Länsstyrelser och Mark- och miljödomstolar har tagit fasta på:

“Vidare bör en anknytning som endast grundar sig på allemansrätt aldrig vara tillräcklig för att talerätt skall föreligga.”

Formuleringen står alltså i en proposition, i ett förslag från regeringen. Den finns inte med i Miljöbalken. Istället menade propositionen att frågan om vem som skulle vara sakägare skulle överlämnas till rättstillämpningen. Praxis skulle klargöra frågan. Och då har regeringens formulering gällt som “lag” och rättesnöre.

Länsstyrelsen har i avvisningen av “X” och Jan Anderssons överklagande hänvisat till prejudicerande domar i Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Jag har tittat igenom alla dessa domar, och det är inte mycket att säga om. Länsstyrelsens beslut grundar sig så vitt jag kan bedöma på de domar av MÖD som Länsstyrelsen har angett. I flera domar har emellertid MÖD haft ”djupare” diskussioner och resonemang som visar att det inte alltid är helt enkelt att navigera i alla situationer för att komma fram till en slutsats. Det bortser Länsstyrelser och Mark- och miljödomstolar (MMD) ifrån. Men det kanske är en signal från MÖD att de borde anta en “vidare”, mer reflekterande och tillåtande hållning… Sedan är ju också frågan, har Länsstyrelsen hänvisat till alla relevanta domar?

Länsstyrelsen nämner i sitt beslut Århuskonventionen. Århuskonventionen är en FN-konvention som trädde i kraft 2001 och ratificerades av Sverige 2005. Syftet med Århuskonventionen är (citerat från Naturvårdsverket):

“Konventionen grundas på princip 10 i Riodeklarationen från 1992 vilken knyter samman frågor om miljö och mänskliga rättigheter. Konventionen handlar i grunden om förhållandet mellan medborgarna och deras regeringar och är därför också ett avtal om myndigheternas skyldigheter, om krav på öppenhet, deltagande och möjlighet att få myndigheters beslut, handlingar och underlåtenheter inom miljöområdet överprövade.”

Konventionen handlar om att myndigheter ska visa öppenhet och ge allmänheten tillgång till information, att medborgare ska få delta i beslut och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Det är det sista som är mest intressant i det här sammanhanget.

Naturvårdsverket skriver att allmänheten har rätt att:

“under vissa förutsättningar få tillgång till domstolsprövning eller prövning i administrativ ordning av myndigheters eller personers handlingar, eller underlåtenheter att handla i strid med nationell miljörätt.”

I en dom i Miljööverdomstolen (MÖD 2012:47) diskuteras Århuskonventionen och dess eventuella konsekvenser för svensk del:

“…Allmänheten utgörs av såväl fysiska och juridiska personer som föreningar, organisationer och grupper (artikel 2.4). … Några inskränkningar i klagorätten anges inte.”

Århuskonventionen tycks ha större ambitioner för allmänhetens deltagande än svensk lagstiftning. Det finns t ex inga inskränkningar i klagorätten skriver MÖD, men i Sverige har praxis blivit en formulering från en regeringsproposition:

“Vidare bör en anknytning som endast grundar sig på allemansrätt aldrig vara tillräcklig för att talerätt skall föreligga.”

Och i en senare dom skriver MÖD (MÖD 2015:8) faktiskt:

“Konventionen syftar bland annat till att ge berörda enskilda och miljöorganisationer en bred tillgång till rättslig prövning…”

Länsstyrelsen skriver i sitt beslut om “X” och Andersson:

“Länsstyrelsen bedömer att det inte har framkommit något som ger anledning att anta att de nationella reglerna inte uppfyller Århuskonventionens krav på tillgång till en effektiv prövning.”

Jag är inte helt bekväm med Länsstyrelsens formulering… Det kan knappast vara Länsstyrelsens i Vänersborg uppgift att pröva de nationella reglerna… Formuleringen verkar snarast vara ett sätt att glida undan de aktuella överklagandena. Kanske Länsstyrelsen borde ha tittat på följande resonemang av MÖD, som återfinns i domen M 7960-14 från 2015:

“Vid bedömningen av klagorättens omfattning i fråga om bl.a. strandskyddsdispens, landskapsskyddsförordnande och beslut efter anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken har en avgörande betydelse lagts vid vad som bedömts vara det skyddsvärda intresset med den rättsregel som varit aktuell vid prövningen. En sådan utgångspunkt kan ses som ett uttryck för den s.k. skyddsnormsläran. Följaktligen har enskilda inte kunnat komma till tals i exempelvis mål om strandskydd eftersom syftet med strandskyddsreglerna inte är att skydda enskilda utan allmänna intressen. Det kan ifrågasättas om en strikt tillämpning av skyddsnormsläran är förenlig med dagens syn på frågan om klagorätt på miljörättens område. Avgränsningen är också tveksam ur ett Århuskonventionsperspektiv och behöver mot den bakgrunden analyseras närmare i varje enskilt fall.”

Sakägarbegreppet är alltså väldigt luddigt i Miljöbalken. Dessutom förändras och utvecklas förhållanden och värderingar med tiden. Det händer mycket på miljö- och strandskyddsområdet, både i Sverige och internationellt. MÖD:s resonemang om klagorätten i ovanstående dom (M 7960-14) pekar på att en förändring kan vara på väg. Men samtidigt måste jag säga att det borde vara läge för Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) att kanske pröva några rättsfall för att klargöra och definiera begreppen sakägare och talerätt på ett avsevärt tydligare sätt. Det kan inte vara så att Mark- och miljödomstolar i Sverige (MMD) ska analysera varje enskilt fall närmare… Fram tills eventuella prejudicerande domar i MÖD kan det bli så att bedömningar från Länsstyrelser och Mark- och miljödomstolar i Sverige kommer att skilja sig åt och att invånare behandlas olika beroende på var i landet de bor.

Det man slutligen kan konstatera är att det än så länge inte finns någon praktisk möjlighet för en enskild att överklaga ett beslut baserat på ett allmänt intresse, i varje fall inte i Vänersborg. Det är orimligt enligt min uppfattning. En jurist på Länsstyrelsen ska inte ensam kunna företräda allmänhetens intressen.

Det vore tämligen meningslöst för “X” och Jan Andersson att som enskilda personer överklaga Mark- och miljödomstolens (MMD) beslut. Däremot finns det vissa möjligheter att Gestads Hembygdsförening skulle kunna få gehör för ett överklagande till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Det råder tydligen skilda meningar på antalet medlemmar i föreningen (är de fler än 100?), och vad betyder det att ha allmänhetens stöd som det står i Miljöbalken. Det skulle möjligtvis också kunna vara ett argument att MÖD borde definiera och bli tydligare med sakägarbegreppet. Det skulle även vara av intresse att synkronisera och harmoniera svensk rättstillämpning med de större ambitioner som kan utläsas i Århuskonventionen.

Ja, det var några funderingar som jag har fått efter att ha studerat besluten från Länsstyrelsen och domen från Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg. För övrigt avslog även Förvaltningsrätten i Göteborg Jan Anderssons överklagan. Byggnadsnämndens beslut var lagligt fattat. Förvaltningsrätten tittar inte på innehållet i beslutet.

Författaren Joseph Heller hade kunnat illustrera moment 22 på ett lika bra sätt i sin roman med exempel från Vänersborg.

===

Inlägg i denna bloggserie:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (2)

10 mars, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (1)”.

En privatperson, “X”, och Gestads Hembygdsförening genom sin ordförande Jan Andersson överklagade byggnadsnämndens beslut att ge strandskyddsdispens till Vänersborgs Segelsällskap. (Se “Strandskyddsdispensen på Sikhall överklagad”.)

Det gav Länsstyrelsen en del huvudbry. Det är nämligen enligt svensk rättspraxis inte möjligt för alla utan urskillning att överklaga beslut. Länsstyrelsen undrade därför på vilket sätt Gestads Hembygdsförening och “X” var berörda av det överklagade beslutet. 

“X” menade bland annat att han tillhörde den allmänhet som har rätt till tillgång och användning av strandområden. Jan Andersson skrev till Länsstyrelsen (jag citerar ur Länsstyrelsens sammanfattning):

“…föreningen värnar om platsens karaktär utan avgränsande staket på ett så kulturellt viktigt besöksmål som Sikhall. … En av orsakerna till att stiftelsen Sikhalls magasin upplöstes var just att stärka lokalt inflytande kring hamnen där det fanns en vision för området att fritt kunna röra sig på bryggor.”

Det dög inte:

“Länsstyrelsen i Västra Götalands län beslutar att avvisa överklagandena.”

Länsstyrelsen motiverade beslutet med att:

“En person måste vara mer konkret berörd av ett beslut för att ha rätt att klaga på det. Ett annat uttryckssätt är att beslutet antingen måste påverka personens rättsställning eller beröra ett intresse som på något sätt är erkänt av rättsordningen”

Länsstyrelsen gjorde följaktligen inte någon bedömning av de överklagandes argument i frågan om byggnadsnämndens beslut om strandskyddsdispensen på Sikhall 1:22. Länsstyrelsen var inte intresserad av att själva beslutet i sak skulle vara riktigt och lagenligt. Den ville inte pröva de nya fakta som hade lagts fram. Istället gled Länsstyrelsen enkelt och behändigt bort från sakfrågan, bort från beslutet om strandskyddsdispensen.

Länsstyrelsen menade att sådan var lagen, alla har inte rätt att överklaga beslut. Länsstyrelsen gav exempel på både lagparagrafer och prejudicerande domar från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) för att förklara och motivera sitt beslut.

 För dem som överklagar blir det emellertid ett dilemma, ett moment 22 om man så vill. De överklagar därför att de anser att byggnadsnämnden genom sitt beslut brutit mot Miljöbalken och strandskyddslagstiftningen. De har läst lagen och de har prejudicerande domar från MÖD, de har vittnen, dokument och fotografier etc för att kunna hävda och styrka sin uppfattning. Men de fråntas möjligheten att argumentera för sin sak i domstol… De har ingen chans att få rättvisa skipad och lagen att gälla lika för alla.

Innan jag går in ytterligare på Länsstyrelsens argument och motiveringar för sitt beslut ska jag gå händelserna i förväg. Jan Andersson och “X” överklagade nämligen Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg.

MMD meddelade sin dom i ärendet tämligen snabbt och lätt:

“Som länsstyrelsen anfört är rätten att överklaga beslut enligt miljöbalken begränsad. Rätten att överklaga är särskilt begränsad vad gäller beslut om områdesskydd såsom strandskydd. Här har bara den som har ett av rättsordningen skyddat enskilt intresse rätt att överklaga. Som länsstyrelsen anfört ska det allmänna intresset i dessa frågor bevakas och tillvaratas av myndigheter och vissa föreningar.”

Mark- och miljödomstolen gör alltså inte heller någon bedömning i sakfrågan. Domstolen bara konstaterar att den delar:

“länsstyrelsens bedömning att Jan Andersson (respektive “X”; min anm) inte är berörd av beslutet på sådant sätt att han har rätt att överklaga byggnadsnämndens beslut.”

MMD avslår därför de båda överklagandena.

Mark- och miljödomstolen motiverar inte sin dom mer än så. Den anför inga lagparagrafer eller domar i Mark- och miljööverdomstolen (MÖD), MMD hänvisar bara till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen motiverar dock sina domar på ett utförligt sätt.

Länsstyrelsen utvecklar motiveringen till sitt beslut att avvisa överklagandena (se ovan): 

“I ärenden som enbart gäller prövning av vissa allmänna intressen, till exempel strandskyddsärenden, anses som huvudregel varken närboende, ägare av berörd fastighet eller övriga enskilda ha klagorätt (jämför MÖD 2001:29, MÖD 2010:4 och MÖD 2011:44). Det allmänna intresset tillvaratas i dessa ärenden av myndigheter och vissa föreningar.
“X” och Jan G Andersson har till stöd för sina överklaganden bara åberopat allmänna intressen.
Länsstyrelsen bedömer att den beviljade strandskyddsdispensen som sådan inte påverkar deras rättsställning på så sätt att de har rätt att överklaga kommunens beslut.”

Och det tycks vara ett enkelt och oomtvistligt beslut. Men Gestads Hembygdsförening då? I Miljöbalken 16 kap. 13–14 §§ står det:

“…får överklagas av en ideell förening eller en annan juridisk person som
   1. har till huvudsakligt ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen, (eller att “tillvarata friluftsintressen”, 14 §; min anm)
   2. inte är vinstdrivande,
   3. har bedrivit verksamhet i Sverige under minst tre år, och
   4. har minst 100 medlemmar eller på annat sätt visar att verksamheten har allmänhetens stöd.”

Länsstyrelsen slår fast i sitt beslut:

“Länsstyrelsen anser inte att Gestads Hembygdsförening har visat att föreningen uppfyller kriterierna i 16 kap. 13–14 §§ miljöbalken. Länsstyrelsen noterar i sammanhanget att föreningen har 80 medlemmar enligt protokollet från styrelsemötet den 8 januari 2024. Föreningen har därför inte rätt att överklaga kommunens beslut.”

Det tycks som att Länsstyrelsen anser att Gestads Hembygdsförening uppfyller 3 av 4 av Miljöbalkens kriterier, men det fattas 20 medlemmar i föreningen. Och därför förlorar de sin rätt att överklaga… (Jag vet inte hur det här hänger ihop eftersom hembygdsföreningen redovisar 186 personer i sitt medlemsregister. Om Länsstyrelsen har fel så kan naturligtvis det vara ett skäl för att överklaga.)

Det kan tyckas mycket småaktigt att rätten att överklaga skulle upphävas på grund av att det saknas en handfull i en förening (om det nu gör det), men Miljöbalken är tydlig. Å andra sidan står det ju också i lagparagrafen:

“eller på annat sätt visar att verksamheten har allmänhetens stöd.”

Det har Länsstyrelsen inte kommenterat. Varför inte det? Tänker åtminstone jag. Borde inte Länsstyrelsen ha gjort det? Jag kan nämligen tänka mig att invånare i Gestad, Sikhall och Brålanda har en positiv inställning till Gestads Hembygdsförening. 

I motiveringen till sitt beslut att avslå överklagandena skriver Länsstyrelsen (se ovan):

“Det allmänna intresset tillvaratas i dessa ärenden av myndigheter och vissa föreningar.”

I ett sista blogginlägg tänkte jag titta lite mer på varför det är så svårt för allmänheten, för “vanligt folk” att överklaga beslut som på ett eller annat sätt fattas i deras namn. Av någon enstaka jurist på Länsstyrelsen, och på Mark- och miljödomstolen

Fortsättning följer i inlägget ”Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (3)”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (1)

7 mars, 2024 4 kommentarer

Det är onekligen en del som händer i Vänersborgs kommun just nu. Eller rättare sagt, som alltid. På senare tid har som bekant även Länsstyrelsen i Vänersborg “blandat sig i” och jobbat på att Vänersborg ska “sättas på kartan”. Länsstyrelsen har nämligen aktivt bidragit till att behandla och bedöma kommuninvånare på olika sätt utifrån, som det tycks, personliga överväganden, synpunkter och preferenser. Det berättade jag för övrigt om i två blogginlägg “Är Länsstyrelsen objektiv?” för en månad sedan. Samma personer på Länsstyrelsen har tolkat underlag, vittnesuppgifter, bevis, fotografier och Miljöbalken på helt olika sätt i de båda fallen.

Det handlar om två ärenden om strandskyddsdispenser – på Sikhall 1:22 och Juta. Fallet Juta är överklagat till Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm (MÖD). Det har jag redogjort för i flera inlägg. (Se det första inlägget “MMD: Dom över Juta”.) Nu tänkte jag redovisa vad som har hänt i fallet Sikhall 1:22.

Den 5 december 2023 fattade byggnadsnämnden i Vänersborgs kommun två beslut om fastigheten Sikhall 1:22. Bakgrunden till de båda ärendena var att en kommuninvånare redan 2021 misstänkte att Vänersborgs Segelsällskap (VSS) hade brutit mot strandskyddsreglerna. VSS anmäldes därför till miljö- och byggnadsförvaltningen som då upprättade ett tillsynsärende. (Se “Brott mot strandskyddet i Sikhall”.)

Miljö- och byggnadsförvaltningen inspekterade fastigheten och enligt rutinerna kommunicerades resultatet med fastighetsägaren, dvs Segelsällskapet. VSS redogjorde för sin syn, och passade dessutom på att söka strandskyddsdispens för några anordningar som föreningen uppenbarligen insåg inte var okej utifrån strandskyddsreglerna.

Byggnadsnämnden beslutade, nästan 3 år efter anmälan, att dels avskriva tillsynsärendet och dels ge:

“strandskyddsdispens i efterhand för tak över grillplats 4,2m x 4,2m samt förråd 2,5m x 5m.”

Det var ett bra beslut för Vänersborgs Segelsällskap. Jag ska inte diskutera innebörden av beslutet, det har jag gjort i ett antal blogginlägg – se fem inlägg med början “Byggnadsnämnden och strandskydd”. Hela ärendet blev dessutom välkänt i västra Sverige när SVT uppmärksammade byggnadsnämndens beslut… (Se “SVT och strandskyddsdispensen på Sikhall 1:22”.)

Alla strandskyddsdispenser ska prövas av Länsstyrelsen. Det brukar vara en oviss och “svettig” väntan för de kommuninvånare som av någon anledning har fått dispens av byggnadsnämnden. Denna gång gick prövningen emellertid mycket lätt och smidigt. Redan samma dag som ärendet hamnade hos Länsstyrelsen, den 15 december, bestämde sig Länsstyrelsen.

“Länsstyrelsen beslutar att godkänna Vänersborgs kommuns beslut den 5 december 2023 i ärende STR.2023.15 om strandskyddsdispens för förråd och tak över grillplats på fastigheten Sikhall 1:22, Vänersborgs kommun.”

Det var tydligen ett enkelt beslut. Länsstyrelsen motiverade:

“Länsstyrelsen anser inte att det finns någon grund för att pröva kommunens beslut.”

Tillsynsärenden prövas inte av Länsstyrelsen, inte heller detta ärende. Det innebar att staket, lekplats, sandlådor mm på Sikhall 1:22 som hade anmälts till miljö- och byggnadsförvaltningen, och som nämnden hade beslutat att avskriva, inte behandlades av Länsstyrelsen.

Byggnadsnämndens beslut, och därmed också Länsstyrelsens bedömning, överklagades av Gestads Hembygdsförening genom sin ordförande Jan Andersson. Dessutom överklagade också en privatperson, “X”. De överklagade nämndens beslut till Länsstyrelsen. (Se “Strandskyddsdispensen på Sikhall överklagad”.) Jan Andersson överklagade också till Förvaltningsrätten i Göteborg.

Andersson och “X” reagerade framför allt mot att fastigheten hade privatiserats. “X” skrev i överklagan bland annat:

“Utestängande av det rörliga friluftslivet är ett faktum…”

Jan Andersson skrev:

“Hembygdsföreningen anser att staket och grillplats mm mycket starkt privatiserar den gräsmatta som inte är privatzon, likaså grillplatsens läge just där tillgängligheten måste vara till gästhamnen, samt för att den andra infarten till tomten har en vägbom.”

Andersson skickade med ett flertal fotografier varav några som var “nya” sedan behandlingen i byggnadsnämnden. Det var fotografier som styrkte hans sak, bland annat fotografier som visade när staket fanns och inte fanns. (Se “SVT och strandskyddsdispensen på Sikhall 1:22” och “Strandskyddsdispensen på Sikhall överklagad”.)

Det blev en del kommunikation mellan parterna. Länsstyrelsen ville att Andersson och “X” skulle förtydliga sig och förklara på vilket sätt de var berörda av det överklagade beslutet.

Länsstyrelsen visade inget intresse av det som Andersson och “X” förde fram i sakfrågan, dvs om byggnadsnämndens beslut i frågan om Sikhall 1:22. Länsstyrelsen var inte intresserad av om Segelsällskapet hade brutit mot strandskyddsdispensen eller inte. Länsstyrelsen var bara intresserad av om Gestads Hembygdsförening och personen “X” hade rätt att överklaga överhuvudtaget.

Fortsättning följer i blogginlägget ”Vad hände med överklagan av VSS strandskyddsdispens? (2)”.

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Länsstyrelsen, Sikhall, strandskydd, Vänersborgs Segelsällskap

Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (4)

4 mars, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (3)”.

Den sista punkten som Davidsson och juristen från Kjällgren tar upp i överklagan av Mark- och miljödomstolens (MMD) dom är hemfridszonen och intresseavvägningen enligt Miljöbalkens 7 kap 25 §.

Det här är en fråga som jag har skrivit om i många blogginlägg. Det är bara att konstatera – intresseavvägningen är till övervägande del en fråga om bedömning.  Och bedömningar handlar mindre om juridik och mer om personliga överväganden, synpunkter och preferenser. En miljöpartistisk domare i MMD kommer sannolikt till en helt annan bedömning och slutsats än en domare som sympatiserar med moderaterna. Och faktum är att en domstol var som helst i Europa skulle göra en annan avvägning av de enskilda och allmänna intressena än vad man gör i Vänersborg…

Davidsson menar att den tomtplatsavgränsning som MMD har beslutat om omöjligen kan anses utgöra en skälig kompromiss mellan de allmänna och enskilda intressena.

“Davidsson har alltså givits en tomtplatsavgränsning som till 97% utgörs av väg, huvudbyggnad, ett bergigt område mellan huvudbyggnaden och förrådsbyggnaden som alldeles uppenbart utgörs av ianspråktagen tomtmark och en mycket sluttande gräsmatta norr om huset som ligger som mest 6 meter ifrån huvudbyggnaden.”

Min gräsmatta i Nordstan är större än den gräsmatta som Davidsson har inom sin tomtplatsavgränsning ute på landet. Dessutom bor även jag inom strandskyddat område, även om Nordstan är bebyggt långt innan 1975… 

MMD menar att Davidssons gräsmatta, från grusvägen ner mot älven, har mycket stor betydelse för det rörliga friluftslivet. Men Mark- och miljödomstolen tycks inte ha bedömt områdets faktiska betydelse för allemansrättslig tillgänglighet. Det ska man göra, det har MÖD slagit fast i en prejudicerande dom (M 4425-22):

”Det sistnämnda kriteriet (med hänvisning till 7 kap 18 c 1 st MB; min anm) kräver en bedömning av områdets faktiska betydelse för allemansrättslig tillgänglighet…” 

MMD har bara slentrianmässigt konstaterat att en större tomtplats skulle få en negativ påverkan på den allemansrättsliga tillgängligheten. Det är ett viktigt konstaterande av Davidsson i överklagandet. Företräder MMD, och Länsstyrelsen, verkligen allmänheten, vänersborgarna? Och på vilket sätt tar MMD hänsyn till det enskilda intresset?

Det kan även nämnas att Jutafastigheten med den nu beslutade tomtplatsavgränsningen har värderats till 5,3 miljoner kronor, att jämföra med 8 miljoner kronor om tomtplatsen hade sträckt sig längre ned mot vattnet.

Allmänhetens intressen ska i en intresseavvägning alltså vägas mot Davidssons intressen av att kunna disponera och använda sin fastighet på ett ändamålsenligt och rimligt sätt. I överklagan står det:

“Det får anses uppenbart för alla och envar att hemfridszonen som huvudbyggnaden genererar sträcker sig längre österut än de 6 meter från huvudbyggnaden som mark- och miljödomstolen har gett som tomtplatsavgränsning. Enbart en byggnad i den storleken genererar en större hemfridszon, och därutöver har byggnaden ett dominerande läge på höjden och en stor altan som vetter mot öster.”

Det här resonemanget har starkt stöd i några prejudicerande domar från MÖD. I en dom (M 12640-19) kom domstolen fram till att en tomtplats skulle omfatta ett område ända ner till en sjö:

“När det gäller förhållandena på platsen framgår det av det tillgängliga underlaget att strandområdet är lägre beläget än marken kring bostadshuset och att en person som befinner sig vid strandlinjen endast kan se husets tak. Fotografier tagna från bryggan visar dock att bostadshuset syns tydligt för den som närmar sig strandområdet från vattnet.”

Domstolen betraktade hela området från sjön till huset som privat, eftersom man kunde se bostadshuset från bryggan. Hela området från stranden till byggnaden skulle därför ingå i hemfridszonen, i den privata tomtplatsen.

Hemfrid har vad jag förstår av domstolens resonemang att göra med insyn. Kan man se in i huset eller in på den privata tomtplatsen så är den inte privat längre. Och då är det ingen hemfridszon. Men en hemfridszon har varje fastighetsägare rätt till.

Synsättet styrks av en annan dom i Mark- och miljööverdomstolen. I mål M 1850-15 motiverar domstolen sitt domslut:

“På denna plats bidrar den befintliga byggnadens utformning, med stora fönster mot vattnet som upptar nästan hela fasaden mot stranden, till att byggnaden får anses ha en inte obetydlig hemfridszon i denna riktning, likaså åt de två håll som gavlarna vetter mot.”

De stora fönstren i huset genererar alltså i sig en “inte obetydlig hemfridszon”. Och det av den anledningen att allmänheten kan gå längs stranden och titta in i huset – genom de stora fönstren… Möjligheten till insyn gör att bostaden och tomtplatsen inte är privat. Hemfridszonen måste därför omfatta hela området ner till sjön…

I en “tung” del av domen mot Bengt Davidsson skriver MMD:

“Enligt mark- och miljödomstolens bedömning visar utredningen i målet att området är av betydelse för det rörliga friluftslivet. Domstolen anser vidare att ett beslut om större tomtplats skulle ha negativ inverkan på den allemansrättsliga tillgängligheten samt på strandskyddets syften i övrigt.”

Jag tror att MMD hittar på. Det finns ingen som hävdar att “området är av betydelse för det rörliga friluftslivet”. Det är som Davidsson gör gällande – den allemansrättsliga tillgången till strandområdena har de senaste 50 åren utövats genom att allmänheten har kunnat passera längs med strandkanten. Det har aldrig någonsin varit så att allmänheten har spelat fotboll eller brännboll på Jutas gräsmatta.

Strandskyddets syfte är förvisso enligt Miljöbalken att långsiktigt (7 kap 13 §):

“trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden”

Men i 7 Kap 18 f § i samma lag står det också:

“Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta ett område som behövs för att mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna säkerställa fri passage för allmänheten och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.”

Den fria passagen för allmänheten kan tryggas på ett tillfredsställande sätt genom att tomtplatsavgränsningen slutar 10 meter från strandkanten. Precis som byggnadsnämnden i Vänersborg har beslutat.

MMD avslutar sin dom:

“Mark- och miljödomstolen bedömer därför att det allmänna intresset som strandskyddet representerar väger tyngre än Bengt Davidssons enskilda intressen. Den beslutade tomtplatsen kan inte anses oproportionerlig.”

Det känns som ett hån.

Det är så oerhört många felaktigheter och obesvarade frågor i MMD:s dom att Davidssons fall måste tas upp av Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). Allt annat skulle kännas väldigt fel. Om MMD:s dom vinner laga kraft skulle tilltron till det svenska rättsväsendet definitivt få sig en stor törn. Inte kan väl en underdomstol, som Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg, få lov att bortse från ett flertal prejudicerande domar från MÖD…? Eller låta personliga överväganden, synpunkter och preferenser övertrumfa Miljöbalken?

Nu är det bara för Bengt och Miranda Davidsson att vänta på Mark- och miljööverdomstolens besked.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (3)

3 mars, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (2)”.

Davidsson och juristen från Kjällgrens i Trollhättan räknar upp fler skäl till att Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) ska pröva om Mark- och miljödomstolen (MMD) har dömt rätt. 

Det är inte bara bron som Davidsson menar innebär ett betungande villkor. MMD menar att Davidsson ska markera tomten mot öster, dvs längs den streckade linjen på gräsmattan till höger mot älven:

“I denna del bedömer mark- och miljödomstolen att det är nödvändigt att markera tomtplatsavgränsningen i öster med staket, häck, mur eller liknande så att det framgår för allmänheten vilket område som är allemansrättsligt tillgängligt.”

Davidsson anför att ett staket är ett oskäligt betungande villkor för strandskyddsdispensen. Han menar även att ett sådant betungande villkor inte ska ställas upp eftersom åtgärden inte har ett direkt samband med föremålet för dispensprövningen.

Det är framför allt anmärkningsvärt att MMD har missat en dom i MÖD från 2017 (M 6607-16). I domen slog MÖD fast att om det föreligger en naturlig avgränsning så skall inte dispensen villkoras av exempelvis staket. Och enligt MMD, och även Länsstyrelsen, så finns det en naturlig avgränsning på Juta.

MMD skriver i domen:

“Enligt domstolens bedömning utgör grusvägen framför bostadshuset en naturlig avgränsning av tomten.”

Juristen drar den ofrånkomliga slutsatsen:

“För Davidsson som enskild framstår det som att mark- och miljödomstolen använder argumentet om att tomtplatsen är avgränsad när det passar deras slutsats, och undviker den i andra fall.”

Och den slutsatsen kan man ju förstå. Mark- och miljödomstolen måste ju endera mena att vägen med lyktstolparna inte utgör en naturlig avgränsning eller att den har satt upp villkor som inte har lagligt stöd…

Personligen har jag svårt att föreställa mig hur det skulle se ut med “staket, häck eller mur” strax nedanför grusvägen och lyktstolparna. Det torde inte heller vara helt lätt att sätta upp t ex ett staket i det relativt branta partiet. Eller en mur…

Det finns, som alla som vandrat förbi Juta har sett, fem ljuspollare nere vid älven. Davidsson har satt upp dem för att dels markera den traditionella vandringsleden förbi Juta och dels sprida ljus för dem som passerar Juta på mörka kvällar och på vinterhalvåret.

Byggnadsnämnden skrev följande om pollarna i sitt beslut:

“Bro och pollare hade av flera upplevts som en kommunal anläggning för att tillgängliggöra gångstråket.”

Tänk att människor som gick förbi Juta tyckte att bron och pollarna var så bra att de tog för givet att det var kommunen som hade satt upp dem. Och så var det Davidsson…

Mark- och miljödomstolen gör en helt annan bedömning än vänersborgarna:

“de fem ljuspollarna nere vid vattnet har en privatiserande effekt och riskerar att ha en avhållande verkan på allmänheten.”

Visst är Länsstyrelsen och MMD satta att tolka Miljöbalken i strandskyddsärenden, men lagen kan tolkas på flera sätt. (Det har väl mina blogginlägg visat?) Det handlar ofta om bedömningar och de blir ju inte mindre subjektiva om det också bortses från MÖD:s prejudicerande domar… Men är dessa bedömningar från MMD, och Länsstyrelsen, representativa för vad den allmänhet tycker som strandskyddslagstiftningen är tänkt att gynna och gagna?

Davidsson bestrider vidare i överklagandet Mark- och miljödomstolens bedömning att Juta har använts som jordbruksmark. (Se “Juta i Mark- och miljödomstolen (2)”.) Han har tidigare lämnat skrivelser och bevisning om detta, bland annat Lave Thorells och flera andras vittnesmål. Det verkar inte som om MMD har lagt någon större vikt vid Thorells vittnesmål och inte ens noterat de andra. MMD går på Länsstyrelsens “bevisning” och den utgår endast från några flygfoton. (Jag har kommenterat flygfotografierna mycket utförligt i blogginlägget “Juta: Länsstyrelsens fotobevis”.)

I överklagandet kommenteras flygfotografierna:

  • “Flygfotot 1977 visar inga tecken på att fastigheten används som jordbruksmark.
  • Flygfotot från 1982 ger endast stöd för att säga att det ser ut som att fastigheten har klippts på samma gång som den närliggande marken.
  • På flygfotot från 1987 framgår det tydligt att fastigheten särskiljer sig från omgivande jordbruksmark i sitt utseende och att den är tydligt avgränsad.
  • Flygfotona från 1995 och 2001 är så suddiga att Davidsson menar att de varken pekar åt det ena eller andra hållet.”

Det är nästan pinsamt hur MMD kan anse att de suddiga flygfotona övertrumfar vittnesmålen och andra fotografier. Samtidigt kan jag inte låta bli att konstatera att Länsstyrelsens bedömning av de suddiga flygbilderna på Juta, som övertas av MMD, skiljer sig helt och hållet från tolkningen av de lika suddiga flygfotona från Sikhall 1:22. På Sikhall kom Länsstyrelsen till en helt annan tolkning och bedömning. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.) Länsstyrelsen måste definitivt fundera några varv till på hur de bedömer samma “bevismaterial”. Det är grundläggande i svenskt rättsmedvetande att alla behandlas lika…

Davidsson och juristen från Kjällgrens ifrågasätter MMD:s bedömning att området inte kan anses ha varit kontinuerligt och lagligt ianspråktaget som tomtmark. De menar att Juta har varit just ianspråktaget, och dessutom inhägnat på ett sådant sätt att passage varit omöjlig förutom längs med strandkanten och över spången.

Davidsson hänvisar till en intressant dom i MÖD (M 5713-21). I domen framhålls att staket har hindrat och avhållit allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt.

“Davidssons fastighet har i alla tider omgärdats av ett staket så som det nu ser ut. Det är inte möjligt att passera fastigheten på annat sätt än genom öppningen i staketet och har heller aldrig varit det. Några omständigheter som har medfört att allmänheten har uppfattat det så är troligen huvudbyggnadens dominerande läge, att området varit inhägnat, och det korta avståndet ned till strandkanten.”

Davidsson hänvisar till ytterligare en dom i MÖD (M 6607-16).

Det är för övrigt intressant att flera av dessa hänvisningar till prejudicerande domar i överdomstolen (MÖD) finns med i Davidssons yttrande till MMD, men MMD kommenterar inte alls domarna. Det är därför omöjligt att förstå hur MMD resonerar och varför domstolen bortser från de prejudicerande domarna.

Fortsättning följer inlägget ”Davidsson överklagar till överdomstolen (4)”.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (2)

1 mars, 2024 3 kommentarer

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (1)”.

Bron som Davidsson har satt upp på fastighetens norra sida får ett stort utrymme i Davidssons överklagande av Mark- och miljödomstolens (MMD) dom till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD).

Bron är viktig i det här målet, på flera sätt. Davidsson vill inte bli tvingad att sätta upp och underhålla en bro utan att få något tillbaka. Han har anlagt bron frivilligt och av god vilja, och som en kompensationsåtgärd. Kompensationsåtgärd innebär att Davidsson anlägger bron över det djupa diket, som kompensation, för att han i gengäld ska få behålla en del av gräsmattan som sin privata tomt.

Byggnadsnämnden i Vänersborg hade med bron i sitt beslut den 7 mars 2023. Bron var ett villkor för nämndens beslut om tomtplatsavgränsning:

“Fastighetsägaren (Bengt Davidsson; min anm) har meddelat att denne gärna lägger dit bron igen om tomtplatsen fastställs enligt ansökan och har själv framfört idén med att villkora dispensen med att en bro anordnas.”

Bron var inte på plats när handlingarna till byggnadsnämndens sammanträde skrevs.

I sitt beslut menade byggnadsnämnden vidare att om bron inte var på plats, vilket innebar att allmänheten inte kunde passera Juta, så skulle följande gälla:

“Om bron, av någon anledning skulle vara ur funktion kompletteras dispensen även med att passage ska kunna ske på befintlig väg och vidare norrut, på det sätt som passage ändå har skett tidigare.”

Byggnadsnämnden 7 mars 2023

Passagen skulle i sådana fall ske vid de gröna pilarna. (Se flygfotot ovan.)

Både Davidsson och byggnadsnämnden var eniga om att betrakta bron som en kompensationsåtgärd enligt Miljöbalken 16 kap 9 §. Därför beslutade nämnden enligt den ansökan om strandskyddsdispens som Davidsson hade lämnat.

I den dom som MMD avkunnade 2024 så ligger den nordvästra delen av fastigheten inom tomtplatsavgränsningen, dvs den är privat och inte allemansrättslig tillgänglig.

MMD 15 januari 2024

Det betyder att det inte är möjligt att passera “diket” på den nordvästra delen av fastigheten, och inte heller någon annanstans. Det enda stället att passera diket och därmed Juta är över bron… Så när MMD skriver i domskälen att ”området är av betydelse för det rörliga friluftslivet” så är den enda anledningen till det att Davidsson själv upprätthåller passagen.

MMD ändrar byggnadsnämndens beslut om tomtplatsavgränsning utan att nämna något om bron. Davidsson och Kjällgrens antar att MMD därmed menar att bron ska vara kvar enligt byggnadsnämndens beslut. De ifrågasätter detta, eftersom Davidsson villkorade att bron skulle finnas på plats om och endast om nämnden gick Davidsson till mötes och flyttade ner tomtplatsavgränsningen mot älven i öster. (Vilket byggnadsnämnden alltså gjorde.)

MMD har, menar Davidsson, genom att inte nämna bron i sin dom i praktiken försämrat tomtplatsavgränsningen jämfört med 2018, som har vunnit laga kraft:

“Det kan, eftersom dispensen från 2018 inte villkorades med att passage var tvunget att medges norr om bostadshuset eller genom ett krav om att bro skulle anläggas och upprätthållas, konstateras att varken kommun, länsstyrelsen eller mark- och miljödomstolen ansåg att verksamheten medförde sådana intrång i allmänna intressen att särskilda åtgärder för att kompensera för detta skulle åläggas fastighetsägaren.”

Davidsson undrar vad som har ändrats sedan 2018 eftersom strandskyddsdispensen enligt MMD har fått helt andra, och nya, villkor än vid den tiden. Detta är desto mer anmärkningsvärt eftersom det nu 2024 handlade om en omprövning av den tidigare beviljade dispensen med tomtplatsavgränsning – inte om någon ny ansökan på grund av någon ny eller utökad verksamhet av något slag. Då kan rimligen inte, helt plötsligt, en tidigare beviljad tomtplatsavgränsning medföra större intrång i allmänna intressen. Det finns helt enkelt ingen grund för MMD:s ändrade inställning i frågan om bron.

Davidsson och Kjällgren skriver vidare:

“Under alla förhållanden måste det eventuella intrånget som en utökad tomtplatsavgränsning utgör anses försumligt i jämförelse med de omfattande villkor som har uppställts i beslutet…”

Davidsson och juristen återknyter till kritiken av MMD:s formella fel (se “Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (1)”):

“Både länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen hade att självständigt pröva dessa villkor utan att Davidsson lyfte frågan, men har underlåtit att göra det. Davidsson har dessutom anfört att åtminstone villkoret om bro skall tas bort, men mark- och miljödomstolen har ändå inte prövat frågan.”

Davidsson och hans juridiska ombud menar att strandskyddsdispensen har:

“villkorats av betungande villkor i form av en kompensationsåtgärd utan att han har fått någonting i gengäld.”

Och fortsätter med att tydligt visa sin besvikelse:

“Det ifrågasätts kraftigt att det finns stöd i miljöbalken för att en fastighetsägare genom betungande villkor skall säkerställa att det rörliga friluftslivet kan fortlöpa på det sätt det alltid har gjort utan att det skulle vara tal om någon kompensationsåtgärd.”

Davidsson avslutar diskussionen om bron med:

“Det finns anledning att tvivla på att mark- och miljödomstolen har dömt rätt och det finns synnerliga skäl att ta upp målet till prövning.”

De betungande villkoren omfattar även ett staket, men mer om det i nästa blogginlägg.

Fortsättning följer i inlägget ”Davidsson överklagar till överdomstolen (3)”.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, strandskydd

Davidsson överklagar till överdomstolen (MÖD) (1)

29 februari, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Juta i Mark- och miljödomstolen (3)”.

I måndags skickade Davidsson och hans juridiska ombud på Advokatfirman Kjällgren in en överklagan till Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm (MÖD). De överklagar den dom som Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg avkunnade den 15 januari 2024. (Se “MMD: Dom över Juta”.)

MÖD (Mark- och miljööverdomstolen) prövar inte alla domar som underdomstolarna meddelar och som överklagas. Mark- och miljööverdomstolen kan emellertid ge prövningstillstånd om det (se MÖD:s hemsida):

  • “kan finnas anledning att ändra mark- och miljödomstolens avgörande;
    behövs för att Mark- och miljööverdomstolen bättre ska kunna bedöma om mark- och miljödomstolen dömt rätt;
  • är viktigt att Mark- och miljööverdomstolen prövar målet för att mark- och miljödomstolarna ska få vägledning inför framtida bedömningar av liknande frågor;
  • annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.”

Davidsson har gott hopp om att MÖD ska pröva hans fall. Om inte MÖD gör det torde underdomstolarna (MMD) ha fritt fram att strunta i MÖD:s prejudicerande domar – och då har ju faktiskt MÖD:s uppgift och berättigande som överdomstol blivit tämligen meningslös…

Davidssons överklagande är på 10 tämligen tättskrivna A4-sidor. Jag tänkte i några blogginlägg redogöra för och sammanfatta överklagandet. Det gör jag bland annat eftersom jag har förstått att strandskyddsärenden i Vänersborg röner intresse utanför kommungränsen. Strandskyddslagstiftningen debatteras dessutom flitigt och många anser att den behöver omarbetas och uppdateras. Och MÖD har ju i de senaste årens domar visat på en annan och förändrad inställning till strandskyddsdispenser. Det är även oerhört betydelsefullt att de domar som MÖD avkunnar får genomslag och följs i landets fem underdomstolar (MMD). Det är viktigt för rättssäkerheten och likheten inför lagen.

Juristen på Advokatfirman Kjällgren anger flera skäl till varför MÖD bör pröva Davidssons fall. Han uttrycker det tydligt i överklagandet på flera ställen. Juristen formulerar det som så att det (kursiveringen är Kjällgrens):

“föreligger synnerliga skäl för mark- och miljööverdomstolen att ta upp målet.”

 Det första skälet som åberopas är ett “formaliafel”. Kjällgren skriver:

“På kvällen den 9 januari skickade Bengt Davidsson genom undertecknad in denna skriftliga komplettering. Kompletteringen skickades aldrig vidare till övriga parter. … Att domstolen underlåter att översända yttrandet från undertecknad för yttrande står i strid med 22 § lag om domstolsärenden.”

Kompletteringen är det yttrande som Davidsson skickade in till Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg efter “rättegången” och rundvandringen på Juta. (Se “Juta i Mark- och miljödomstolen (3)”.) Övriga parter är framför allt byggnadsnämnden i Vänersborg. Det är ju byggnadsnämndens beslut som MMD har prövat och ändrat.

I Lagen om domstolsärenden 22 § står det:

“Ett ärende får inte avgöras utan att den som är part har fått kännedom om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än parten och har fått tillfälle att yttra sig över uppgiften.”

Och Davidsson och juristen fortsätter på den formella, men oerhört viktiga, linjen. Det är synnerligen betydelsefullt att allt går rätt till, det kan vara avgörande för människors rättssäkerhet – och demokratin.

Juristen anför ytterligare synnerliga skäl för att målet bör prövas av MÖD:

“Ingenting av det Davidsson har anfört i sitt yttrande av den 9 januari syns i domen från mark- och miljödomstolen. Det skall också lyftas att den karta som mark- och miljödomstolen bilagt domen, bilaga 2 till nu överklagade dom, är upprättad 9 januari. Att kartan som anger tomtplatsens omfattning är upprättad innan kompletteringen kom in och att ingenting som Davidsson anförde i yttrandet den 9 januari bemöts, tas upp eller går att utläsa från domen, medför att Davidsson anser att domen var skriven och klar redan innan hans komplettering hade skickats in…”

Det känns nästan pinsamt att MMD i Vänersborg har försatt sig i en sådan situation att det finns skäl att ifrågasätta domstolens kompetens…

Det sistnämnda, att MMD inte tagit hänsyn till Davidssons yttrande, styrks t ex av att Davidsson var mycket tydlig i yttrandet från kvällen den 9 januari med att bron måste tas upp av domstolen:

“Det skall också särskilt lyftas att Davidsson i kompletteringen anför att villkoret gällande bron är oskäligt och att det måste tas bort. Varken Länsstyrelsen eller mark- och miljödomstolen skriver i sitt beslut/sin dom om bron.”

Och så är det. MMD tog inte upp bron i sin dom överhuvudtaget. Davidsson och juristen från Kjällgrens undrar varför…

Fortsättning följer i inlägget ”Davidsson överklagar till överdomstolen (2)”.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Juta i Mark- och miljödomstolen (3)

28 februari, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Juta i Mark- och miljödomstolen (2)”.

Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg var på platsbesök på Juta innan rättsfallet avgjordes och domen avkunnades. Det var en slags rättegång på plats.

Domstolen bestod av en domare, en sekreterare och en “tekniker” som bland annat fotograferade. De andra närvarande var, förutom Bengt Davidsson och hans juridiska ombud från Advokatfirman Kjällgren, två representanter från Länsstyrelsen. En av dem var Davidssons granne som bor 1 km från Juta och som i ungdomen, och antagligen senare, tillbringat en hel del tid i området. (Han betraktades dock inte som jävig av domstolen.) Byggnadsnämndens ordförande och några ledamöter var där liksom förvaltningschefen. Lave Thorell förhördes också, som vittne, men var inte med på den rundvandring kring Juta som domstolen företog. Det var inte heller Bengt Davidsson som inte klarar av höjdskillnaderna på grund av sitt handikapp.

Rundvandringen spelades enligt uppgift in, men upptagningen är tydligen inte offentlig. Det förvånar mig, men det kanske är så. Bengt Davidsson och hans juridiska ombud från Advokatfirman Kjällgren har fått ut ljudfiler på Davidssons respektive Lave Thorells vittnesmål, men alltså inget annat.

Domstolen uppträdde som sig bör mycket objektivt och sakligt. Representanterna från Länsstyrelsen argumenterade dock enligt samstämmiga uppgifter förvånansvärt “engagerat”. De lyfte det mesta som de kunde komma på för att Davidssons intressen och överklagan skulle ignoreras och avslås av MMD. Det förvånade flera av de närvarande.

Länsstyrelsens båda representanter tog upp förhållanden som de inte hade nämnt i sitt beslut i samband med överprövningen av byggnadsnämndens beslut från den 7 mars 2023. De tog till och med upp förhållanden som överhuvudtaget inte hade med Davidssons ansökan om strandskyddsdispensen med tomtplatsavgränsning att göra. Så t ex påpekade de att det fanns en redskapsbod på området vid älven som de inte ansåg hade dispens. Det var ju bara det att redskapsboden inte stod på Davidssons fastighet utan på grannens jordbruksfastighet. Davidsson och hans juridiska ombud hade svårt att förstå att domaren tillät sådana ovidkommande kommentarer. Det hade ju inte med målet att göra.

Länsstyrelsens representanter tog också upp att de trodde att diket hade breddats. Detta kom även med i domstolens sammanfattning av Länsstyrelsens syn på ärendet, som ingår i domen under rubriken “Yrkanden”. Synpunkten noterades trots att den inte fanns med i det beslut av Länsstyrelsen som Davidsson överklagade. Ny bevisning med andra ord. MMD skriver att Länsstyrelsen menade:

“Tidigare har man passerat diket i västra (bör vara norra; min anm) fastighetsgränsen genom att gå över på några plankor. Att det behövs en bro nu kan tyda på att diket har breddats.”

Det är ett tvivelaktigt påstående och en anmärkningsvärd inställning från Länsstyrelsen, och, som sagt, mycket förvånande att MMD överhuvudtaget nämner det i domen. “Diket” har så vitt Davidsson känner till inte breddats och om diket har blivit breddat så har det i så fall skett före Davidssons tid som fastighetsägare. Davidsson kan alltså inte uttala sig säkert om “dikets” historia. De plankor som låg över “diket” ligger faktiskt kvar vid sidan av “diket” och vid kontroll så når de fortfarande över “diket”. Davidsson har slutligen aldrig haft någon skyldighet att lägga en bro över diket. Det har han gjort därför att han vill möjliggöra allmänhetens fria passage förbi Juta. En helt frivillig åtgärd med andra ord.

Det kan också nämnas att byggnadsnämnden i Vänersborg yttrar sig om överklagandet, och skriver då om bron:

“Allmänheten har haft mycket positivt att säga om den nya bron.”

MMD skriver också att Länsstyrelsen hävdar att:

“Passagen genom staketet är smal och signalerar att området är privat.”

Det är passagen söderifrån som åsyftas. Inte heller denna synpunkt finns med i Länsstyrelsens beslut utan är ny “bevisning”. Det är samma här som med “diket”, staketet nere vid älven med passagen har stått där på samma sätt sedan Davidsson köpte Juta. Det vore för övrigt intressant att veta hur smal en passage ska vara för att betraktas som privatiserande – och hur bred den ska vara för att inte vara det. Jag kan inte hitta några mått på hur breda passager ska vara. Är Länsstyrelsens synpunkt måhända ett uttryck för en mycket personlig bedömning…? (När det gäller Sikhall 1:22 hade Länsstyrelsen inga synpunkter på passagens bredd – som är smalare än den på Juta. Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)”.)

Det är också svårt att förstå varför Davidsson skulle vilja privatisera området med en smal passage genom staketet, om han nu ville det, samtidigt som han har lagt ut en bro för att underlätta allmänhetens passage förbi Juta…

Det är svårt att betrakta Länsstyrelsens representanter som opartiska och objektiva. Det ska de vara enligt grundlagen. I Regeringsformen, en av Sveriges grundlagar, står det i 1 kap 9 §, att:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson. Tjänstepersoner måste alltså vara opartiska, sakliga och korrekta. Mot alla, i alla sammanhang. Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket.

 Efter rundvandringen och rättegången på Juta begärde Davidsson och hans ombud från Advokatfirman Kjällgren möjlighet att få inkomma med ett kompletterande yttrande. De ville klargöra vissa saker som framkom under “rättegången” och också bemöta “ny bevisning”. Det beviljade domstolen.

Yttrandet skickades den 9 januari 2024. Där skrev Davidsson t ex angående intresseavvägningen, eller proportionalitetsbedömningen:

“Att tillgängliggöra ett område närmast vattnet av sådan storlek att allmänheten fritt kan passera längs med strandkanten men som tillåter Davidsson att använda en del av den enda gräsmatta som finns på tomten har ingen påverkan på allmänhetens nyttjande av fastigheten. Den har tidigare endast använts för passage och detta kommer fortsatt vara möjligt. Att ge Davidsson möjlighet att nyttja åtminstone en del av gräsmattan skulle dock få en oerhört stor påverka på fastighetens värde och ägarens, både nuvarande och framtida ägares, möjlighet att på ett bra sätt nyttja fastigheten.”

I yttrandet efterlystes även ett tydliggörande av Länsstyrelsens uppfattning av brons betydelse nu och i framtiden. I MMD:s domskäl nämns inte bron, vilken lämnar Davidsson i okunskap om bron måste vara kvar eller inte.

Det kompletterande yttrandet från Davidsson tog även upp “jordbruksaspekten”:

“Den gemensamma nämnaren under hela perioden sedan innan strandskyddets tillkomst är dock att området har varit tydligt avgränsat från omgivande åkermark vilket också framgår av de omfattande vittnesmål som finns i ärendet sedan tidigare.”

Davidsson har tidigare anfört flera vittnesmål (med namn, adress osv) till stöd för sin uppfattning. Det är oklart om MMD har studerat dessa. De finns inte nämnda i domen.

I yttrandet kommenterade Davidsson också diket och bondens redskapsbod/fiskebod.

Det märkliga är att inget av det som skrevs i yttrandet kommenteras i Mark- och miljödomstolens dom. Det ger intrycket av att Mark- och miljödomstolen faktiskt inte har läst yttrandet innan domen avkunnades.

Som svar på Davidssons yttrande angående intresseavvägningen/proportionalitetsbedömningen skrev MMD i sin dom:

“Enligt mark- och miljödomstolens bedömning visar utredningen i målet att området är av betydelse för det rörliga friluftslivet. Domstolen anser vidare att ett beslut om större tomtplats skulle ha negativ inverkan på den allemansrättsliga tillgängligheten samt på strandskyddets syften i övrigt. Mark- och miljödomstolen bedömer därför att det allmänna intresset som strandskyddet representerar väger tyngre än Bengt Davidssons enskilda intressen. Den beslutade tomtplatsen kan inte anses oproportionerlig.”

Ser det ut som om Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg har läst yttrandet från Davidsson och hans juridiska ombud? 

Känslan av att Davidsson befinner sig i ett moment 22 tilltar…

Davidsson är emellertid inte den som ger sig – inte när han anser att han har rätt….

Fortsättning följer i ”Davidsson överklagar till överdomstolen (1)”.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd

Juta i Mark- och miljödomstolen (2)

25 februari, 2024 1 kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Juta i Mark- och miljödomstolen (1)”.

Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg fastställde en ny tomtplatsavgränsning på Juta. Det var Jutas 4:e tomtplatsavgränsning sedan 2017. (Se “MMD: Dom över Juta”.)

MMD gick egentligen helt på Länsstyrelsens linje. Det enda undantaget var att Länsstyrelsen hade “glömt” den grundläggande förvaltningsrättsliga principen om gynnande förvaltningsbeslut. Det innebar att MMD lät Davidsson behålla en bit mark i norr som tomt. Det innebar också att han fick “behålla” två lyktstolpar och slapp att sätta upp grindar på sin egen fastighet åt norr och söder.

MMD 15 januari 2024

Den smala grusvägen längs altanen och huset ligger som synes inom tomtplatsavgränsningen, liksom ”vägkorsningen” och vägen till husets nordsida respektive den gamla ladan längst i nordväst. Lyktstolparna vid vägen ingår i tomtplatsen men resten av den stora gräsmattan ner mot älven blir allemansrättslig tillgänglig.

Mark- och miljööverdomstolens (MÖD) domar är prejudicerande. Domarna är vägledande för hur Miljöbalken ska tolkas, förstås och tillämpas.

I sin överklagan till MMD i Vänersborg hänvisade Davidsson och hans juridiska ombud från Advokatfirman Kjällgren till ett flertal domar från MÖD. Det gällde staket och grindar som inte hade direkt samband med föremålet för dispensprövningen (MÖD 2012:24) och om naturlig avgränsning av tomtplatsen (M 6607-16). Vidare att mark kan vara ianspråktaget på andra grunder än att det utgör tomtmark (MÖD 2004:53), att det i ärenden inte bör ställas för höga krav på bevisning från fastighetsägaren (M 9035-17 och M 12640-19), om intresseavvägningen mellan allmänna och enskilda intressen (M 4793-19), om ett områdes faktiska betydelse för allemansrättslig tillgänglighet (M 4425-22) och om kompensationsåtgärder (MÖD 4244-19).

Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg hänvisar till MÖD några få gånger i domskälen till Davidssons överklagande. Jag redovisar samtliga hänvisningar nedan.

MMD skriver:

“Vid fastställandet av tomtplats får ingå mark som lagligt privatiserats som en del av bostadshusets tomt sedan innan reglerna om det generella strandskyddet infördes år 1975”

Och så hänvisar MMD till tre prejudicerande domar som styrker att det är år 1975 som gäller. Och det kan ju vara bra att veta att MÖD står bakom den stora betydelsen i strandskyddssammanhang av årtalet 1975. Men det har ju ingen direkt bäring på Juta. Davidsson har inte ifrågasatt årtalets betydelse.

MMD hänvisar också till en prejudicerande dom från 2008 om att ett område inte är att betrakta som ianspråktaget om det är jordbruksmark. Det är något som Davidsson inte heller har hävdat. Ordet jordbruk nämns t ex inte i hans överklagan. Det är för övrigt MMD som hävdar att gräsmattan på Juta har varit jordbruksmark:

“Området har bland annat använts som betesmark, ängsmark, odlingsmark och gräsyta.”

Intressant. Först hävdar MMD på egen hand utifrån mycket suddiga flygbilder, och utan att ta hänsyn till de vittnesmål som finns, vad marken har använts till och sedan klassar MMD denna användning i nästa steg till jordbruk…

Hmm. När jag flyttade in i huset i Nordstan 1987 var hela trädgården mot norr ett trädgårdsland och hade varit så i minst 15 år. Vi gjorde efter något år om trädgårdslandet till gräsmatta. Det innebär kanske att jag nu för tiden sitter och solar och fikar på jordbruksmark… Och då är den inte ianspråktagen utan tillgänglig för allmänheten… 

Varken Juta eller Eken X (i Nordstan) är för övrigt klassade som jordbruksfastigheter…

MMD (Mark- och miljödomstolen) tar också upp:

“rättsfallen MÖD 2020:2 I och II med där gjorda hänvisningar”

Jag söker på detta och kan ändå inte vara riktigt säker på vilka specifika domar som MMD har i åtanke. (Det kan nämnas att Länsstyrelsen också hänvisade till dessa domar på samma sätt i sitt beslut. Länsstyrelsen skrev dock inte “med där gjorda hänvisningar”.) De domar som jag hittar tar upp intresseavvägningen mellan enskilda och allmänna intressen, och det är i varje fall i det sammanhanget som MMD hänvisar till MÖD. MMD menar nämligen i sin dom att de prejudicerande domarna från MÖD visar att:

“det allmänna intresset av att bevara allemansrättslig tillgång till strandområden för friluftsliv och områden med goda livsvillkor för djur- och växtliv är mycket starkt”

Det här är inget nytt, det är själva syftet med strandskyddslagstiftningen. Och Davidsson har inte på något sätt haft invändningar mot denna syn. Tvärtom, han har alltid välkomnat allmänheten och till och med underlättat genom att sätta upp en bro över en bäckravin så att allmänheten kan passera.

MMD:s citat ovan hittar jag i MÖD:s dom M 4244-19. Det nya och viktiga med denna prejudicerande dom är dock något helt annat än vad MMD i Vänersborg vill påskina…  Och samma resultat får jag också när jag söker på MMD:s “källhänvisning”, se här:

“Med hänsyn till den utveckling som skett i praxis ifråga om egendomsskyddet har MÖD, till skillnad från vad som ansetts möjligt i tidigare avgöranden, vid en intresseavvägning enligt 7 kap. 25 § miljöbalken beaktat även andra omständigheter än de som enligt 7 kap. 18 c–d §§ kan utgöra särskilda skäl för dispens.”

Den här sammanfattningen är alltså tagen från MÖD M 4244-19…

Naturligtvis är inte det enskilda intresset det som helt ska avgöra en intressekonflikt. Allmänhetens intressen är fortfarande, och ska fortsättningsvis vara, starkt. Det har inte heller ifrågasatts av Davidsson. Men det som alltså är nytt, och som MMD i Vänersborg undanhåller med formuleringen i domen, är att egendomsskyddet i och med EU-inträdet mm har fått en (starkt ökad) betydelse. Betydelsen har blivit så stor att den, enligt MÖD, till och med ska utgöra ytterligare ett särskilt skäl för strandskyddsdispens. (”Måste kunna beaktas” skriver MÖD.) MÖD skriver också:

”den utveckling som skett i praxis ifråga om egendomsskyddet [måste] få genomslag vid prövningen av förutsättningarna för dispens från strandskyddet.”

Miljöbalkens 7 kap. 18 c–d §§ torde därför behöva kompletteras och uppdateras.

I det här sammanhanget måste jag nämna vad det står i Länsstyrelsens beslut, dvs det beslut som Davidsson har överklagat. Länsstyrelsen bryr sig nämligen inte heller om MÖD:s prejudicerande domar. Länsstyrelsen skriver:

“Kommunen får i det enskilda fallet medge dispens från förbudet om det finns särskilda skäl. Som särskilda skäl vid prövningen av en fråga om dispens från strandskyddet får man endast beakta om det område som dispensen avser…”

Notera “endast beakta”, “endast”… Och så räknas Miljöbalkens 7 kap. 18 c–d §§ upp. MÖD:s domar om egendomsskyddets ökade betydelse beaktas inte av Länsstyrelsen, domarna finns inte. Jag vet inte om detta är ok… Det är i varje fall svårt att tro att några handläggare på Länsstyrelsen i Vänersborg ska kunna bortse från Miljööverdomstolens prejudicerande domar…

De prejudicerande domarna från MÖD som jag har tagit upp här är de enda som MMD i Vänersborg anför som stöd för sin tolkning av lagen och för sin dom. MMD tar inte ens upp de rättsfall och prejudicerande domar som Davidsson hänvisar till i sin överklagan. Dessa domar är tydliga i sina tolkningar av Miljöbalken och MMD borde åtminstone ha framfört argument varför de i detta sammanhang inte kan beaktas på det sätt som Davidsson gör gällande.

Det är ganska anmärkningsvärt tycker jag. Nu kan Davidsson inte ens veta om MMD har studerat dessa domar…

 Det håller på att utkristalliseras ett Moment 22 här. Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm (MÖD) meddelar domar som ska vara prejudicerande. Det innebär att underdomstolarna, t ex Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg, ska följa dem. I Jutafallet har inte MMD gjort det. Den har inte visat att den t ex har gjort några avvägningar eller dragit några slutsatser utifrån de prejudicerande domarna. MMD diskuterar inte ens domarnas betydelse i de bedömningar den har gjort.

Mark- och miljööverdomstolen prövar inte alla domar som underdomstolarna meddelar och som överklagas. Den riktar in sig på rättsfall som berör många, där det finns olika tolkningar och som framför allt är principiella. MÖD:s avgöranden i olika rättsfall ska alltså kunna fungera som vägledningar i underrätternas framtida bedömningar och avgöranden.

Om en underdomstol, som Mark- och miljödomstolen i Vänersborg, struntar i MÖD:s prejudicerande domar – är det av principiell betydelse? Kan MMD:s nonchalerande och ignorerande av tidigare prejudicerande domar från MÖD vara ett skäl för MÖD att pröva en överklagan från Davidsson av en dom från MMD?

Davidsson och hans juridiska ombud från Advokatfirman Kjällgren ska i varje fall försöka få MÖD att pröva domen från MMD i Vänersborg.

Fortsättning följer i inlägget ”Juta i Mark- och miljödomstolen (3)”.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd