Stefan Kärvlings blogg

Det pågår något i Vänersborgs kommun som inte är riktigt friskt. Höga politiker, och tydligen en och annan hög tjänsteman, diskuterar två av våra grundlagsfästa, demokratiska friheter:

YTTRANDEFRIHETEN OCH TRYCKFRIHETEN

Det här blir en längre blogg, och en av de viktigare som jag har skrivit. Först tänkte jag att dela upp den i två eller tre eller fyra, men eftersom alltihop hör samman, så får det bli en, en lång… (Du behöver ju inte läsa allt på en gång.)

Del 1

Marika Isetorp (MP) skrev i fredags ett blogginlägg om bloggar (till Isetorps blogg). Hon skriver:

”Det lyckades inte att lägga munkavel på mig så som försöktes (av politiker) efter förra nämndmötet som jag berättat om tidigare. Istället försöker man nu få oss bloggare att dämpa skrivandet om politiken i Vänersborg genom ett stilla vädjande. (Men man är noga med att tillägga att man inte läser våra bloggar.)”

Ni ser vad Isetorp skriver va’?

”…försöker man nu få oss bloggare att dämpa skrivandet om politiken i Vänersborg…”

Lutz Rininsland (V) skrev också en blogg (till Lutz blogg) senare under dagen:

”Återigen samlades gruppledarna för alla partier – om jag tolkar det hela rätt så är man ute efter att hyfsa tonen, har synpunkter på vad som får lov att sägas och inte sägas, underförstådda uppmaningar att inse att negativa yttringar från talarstolar och på bloggen skadar kommunen.”

Vad är det som händer i Vänersborg?

Bakgrunden till de inlägg som Isetorp och Rininsland har skrivit är att bloggar har diskuterats av styrande betongpolitiker och höga tjänstemän i kommunhuset, vad jag förstår under ganska lång tid. I veckan som har gått har de ”interna” betongdiskussionerna gått in i ett nytt skede – diskussionerna har förts upp på dagordningen på flera möten.

Det började med att kommundirektör Ove Thörnkvist tog upp frågan på CSG. (CSG står för Central samverkansgrupp och är den kommunövergripande samverkan mellan de fackliga organisationerna och arbetsgivaren.) Han tog upp frågan om privata bloggar på eget initiativ.

Thörnkvist menade att det finns bloggar som raljerar över anställdas uppträdande och att bloggarna är ett arbetsmiljöproblem.

Kommundirektören gav inga exempel på vilka bloggar han menade eller exempel på vad han menar med ”raljerande”.

Frågan lyftes alltså inte av någon av de fackliga organisationerna, som faktiskt företräder de anställda! Det tycks mig som att de fackliga organisationerna skulle vara de första som fick höra om någon anställd tyckte att bloggar var ett arbetsmiljöproblem.

När det rent allmänt gäller kritik av tjänstemän, så måste man tänka på att bakom varje politiskt beslut så finns det en utredning – en utredning som arbetats fram av minst en tjänsteman.

När tjänstemän utreder en fråga, så uppfattar de ofta att utredningen måste gå i en viss riktning eller komma till ett på förhand givet resultat – nämligen det som den politiska majoriteten uppfattar som den riktiga slutsatsen.

Det i sin tur betyder att har man som minoritet andra åsikter, och det ska gudarna veta att Vänsterpartiet har haft i den här kommunen (det är antagligen därför som vi gick från 4 till 8 mandat i fullmäktige), så kommer man oundvikligen att kritisera de slutsatser som har dragits i utredningen. Det går helt enkelt inte att låta bli att komma med andra tankar och synpunkter än de som har framförts i utredningen, om man har en annan åsikt! Kritik av ett förslag från den politiska majoriteten blir då med nödvändighet en kritik av den utredning som förslaget bygger på. Och på sätt och vis då, kritik av det arbete som den utredande tjänstemannen har gjort.

Om kommundirektören uppfattar kritik av utredningar som ett arbetsmiljöproblem, så blir mina frågor: Har man för avsikt att stänga ute den politiska oppositionen? Har man för avsikt att på något sätt inskränka den politiska oppositionens möjligheter till just opposition?

Det har under den gångna veckan också varit ett möte med gruppledarna från varje parti som är representerat i kommunfullmäktige. Mötet skulle, vad jag förstår, handla om ”varumärket Vänersborg”. (Denna fråga är värd en egen blogg.) Istället kom frågan om bloggar upp ganska snabbt på mötet. ”Bloggfrågan” diskuterades tydligen utifrån perspektivet (jag var inte med på mötet) att kritik svärtar ner ”varumärket” Vänersborg… (Jag skrev ju att den var värd en egen blogg…)

Onekligen en intressant vinkling. Kritik mot de beslut som Vänersborgs makthavare fattar svärtar ner Vänersborg…? Kritik mot makthavarna innebär kritik mot staden Vänersborg…? Kritik mot makthavare får inte förekomma…?

Snacka om att betongpolitikerna blandar samman sina roller.

”Staten, det är jag”

sade en gång Ludvig XIV.

”Vänersborg, det är vi”

menar tydligen betongpolitikerna i Vänersborg.

Vilka tror de styrande i Vänersborg att de är egentligen? Tror de att, eftersom de är valda av vänersborgarna, de är vänersborgarna! Alla vänersborgare?

De personliga politiska bloggarna lär också ha diskuterats på ett möte med PFU, Personal-. och förhandlingsutskottet. Vad som har diskuterats där har jag dock ingen aning om.

Jag har bloggat i snart två år. Ytterligare fyra vänsterpartister bloggar (i högerspalten hittar du vilka). Marika Isetorp (MP) bloggar och faktiskt en socialdemokrat, Leif Höglund. Även Rune Lanestrand har en blogg. (Kanske har jag missat någon, men de här är de politiska vänersborgsbloggar som jag känner till.)

Jag läser regelbundet bloggarna. De är samtliga intressanta att läsa och för det mesta mycket informativa och lärorika. Och de fyller en funktion!

Jag citerar Lutz Rininsland (V):

”Miljöpartiet och Vänsterpartiet jobbar som bäst med att öppna sig för medborgarna. Vår hemsida och fyra, fem partimedlemmar som regelbundet skriver sin blogg informerar om aktuella frågor. Vi tar ställning och vill att man kan följa vårt arbete. Vi vill förverkliga vårt vallöfte att ‘insyn, delaktighet och inflytande’  skall gälla i Vänersborg på riktigt.”

Del 2

I den högsta ledningen i Vänersborgs kommun diskuteras alltså vad som skrivs i personliga bloggar. Innan jag går vidare, så vill jag gärna återge den första paragrafen i två av våra grundlagar: Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen.

Yttrandefrihetsgrundlagen:

”1 § Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att … offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.
Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.”

Tryckfrihetsförordningen:

”1 § Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.”

Med dessa citat vill jag säga någon oerhört väsentligt:

Det går inte att, i Vänersborgs kommun, överhuvudtaget diskutera, oavsett vad diskussionen leder till, dessa grundlagar eller dess konsekvenser. Lagarna gäller! För genom att bara lyfta frågan om de bloggar som skrivs, på CSG, PFU eller på möten med politiska gruppledare, så ifrågasätts automatiskt två av de svenska grundlagarna – två av de fyra grundpelare som konstituerar den svenska demokratin!

På riksdagens hemsida står det om våra grundlagars funktion:

”Grundlagarna skyddar vår demokrati.”

Varför diskuterar betongpolitikerna i Vänersborg följderna av de svenska grundlagarna?

Vänersborgare, vi är med om något unikt, om något unikt och skrämmande. Vänersborgs makthavare diskuterar yttrande- och tryckfrihet i syfte att begränsa dem! Jag kan inte tolka det på annat sätt.

Kan du?

Del 3

Får man då skriva vad man vill?

Ja, i Sverige får man i stort sett skriva och säga vad man vill. Det är liksom det som är demokrati!

Jag tror att de flesta skulle höja på ögonbrynen om Gaddafi, Kim Jong Il, Saddam Hussein eller någon annan levande eller död ökänd diktator skulle motivera bristen på yttrande- och tryckfrihet i sina respektive länder med att de personligen skulle må dåligt av kritiken, att yttrande- och tryckfrihet skulle vara ett arbetsmiljöproblem… Eller att kritiken skulle svärta ner varumärket på deras respektive land?

Finns det då inga gränser för yttrande- och tryckfriheten? Jo, det finns några gränser. Det finns lagar kring förtal, diskriminering, olaga hot etc. Det fungerar så att tycker man att någon går över gränsen för vad yttrande- och tryckfriheten tillåter, så får man polisanmäla det specifika fallet, dvs, i det här fallet, det specifika blogginlägget! Så får åklagare avgöra om han/hon vill driva fallet och slutligen är det en domstol som avgör. Inte några höga politiker eller tjänstemän i Vänersborgs kommun!

Har några bloggar gått över gränsen? Kanske har några av både mina och de andra bloggarnas inlägg legat nära gränsen, någon enstaka gång. Min bestämda uppfattning är dock att ingen blogg någon gång har gått över gränsen för vad yttrande- och tryckfriheten tillåter!

För att ta ett exempel. Är detta över gränsen?

”Vad var det jag sa om Lidell (M), han kan konsten att spä på min olustkänsla inför vissa mörkblåa män och kvinnor.”

Det är naturligtvis inte över någon gräns. Är man en offentlig person, så får man tåla en del. Till och med en anonym vanlig person ska tåla en sådan skrivning. Det är faktiskt så, att det spelar ingen roll enligt lagen om någon mår dåligt eller ej, lagen har andra kriterier. Exemplet är förresten taget från den vänersborgske socialdemokraten Leif Höglunds blogg.

Det finns bara två saker för de makthavande att göra om de ”ogillar” bloggar:

1. Ta kontakt med den bloggare som de anser har tangerat någon gräns eller skrivit något olämpligt.
   De skulle kunna ge sina synpunkter på innehållet i en sådan blogg. Personligen skulle jag respektera ett sådant samtal – och inte blogga om det(!). Jag är övertygad att de andra bloggarna skulle göra detsamma.
2. Polisanmäla blogginlägget!

Det första alternativet har naturligtvis inget att göra med någon lag. Det handlar om att utbyta synpunkter. Ingen bloggare behöver rätta sig efter det, utom av egen fri vilja.

I Sverige råder det demokrati, i Sverige har vi yttrande- och tryckfrihet.

Punkt!

Del 4

Är det inte ett underligt sammanträffande, att dessa diskussioner om de politiska bloggarna, initierade av våra styrande betongpolitiker, sammanfaller med att samma politiker, just nu, påstår sig vilja sätta igång en utökad medborgardialog i Vänersborg?

Samtidigt som betongpolitikerna påstår sig vilja inbjuda invånarna i Vänersborg till utökad demokrati, till medborgardialog, så diskuteras det hur man ska få bloggarna att sluta skriva vad de tycker! Otroligt.

Den enda slutsats man kan dra är väl att makthavarna i Vänersborg bara vill lyssna på Vänersborgs invånare, om dessa invånare tycker som makthavarna själva. Med andra ord, inte någon som helst skillnad på det vi var med om den förra mandatperioden, när samtliga betongpartier, dvs alla partier utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som en kulmen på medborgarföraktet sade NEJ till folkomröstningarna om Arena Vänersborg och om Huvudnässkolan.

Del 5

TTELA skriver bland annat om politiken i Vänersborg. På sin hemsida finns det möjlighet att kommentera artiklarna. TTELA förhandsgranskar dessa kommentarer och släpper inte igenom alla.

I torsdags fanns det en artikel om Lärarförbundets ranking. Den gav upphov till en mängd kommentarer. TTELA släppte igenom en hel del kritik av  politiker och tjänstemän. Jag återger några exempel nedan:

”Nu får det vara nog! Avskeda odugliga förvaltningschefer och rektorer. Städa ordentligt i skolhierarkin och börja från toppen.”
”Dåliga rektorer anställer lärare som inte är riktiga lärare, dålig skolchef anställer dåliga rektorer. Politikerna i KUN har mycket på sitt samvete som anställer dålig skolchef.”
”Jag vet också hur bra förvaltningschefen i min kommun är på att gömma sig bakom sekreterare och på möten. Sådana chefer byts ut i vanliga aktiebolag…”

Ska kommunledningen i Vänersborg ha möten om TTELA?