Arkiv
KF 27/11 (2): Om rutiner och lite annat
Det var inte bara visionen och inriktningsmålen som diskuterades på onsdagens fullmäktigesammanträde, även om det var huvudärendet.
Det fanns en till synes liten obetydlig punkt som handlade om 100.000 kr för ett arkivskåp till Överförmyndarnämnden. Maxialliansen ville betala skåpet genom ökad upplåning, det ville inte oppositionen. Den ökade upplåningen var något som jag ironiserade över i en tidigare blogg. Nu visade det sig emellertid att maxialliansen hade läst på regelverket ordentligt. Lutz Rininsland begärde ajournering, Eckerbom Wendel (M) visade oss i Vänsterpartiet regelverket ”i original” och Vänsterpartiet fick erkänna att vi hade lärt oss något nytt. Vi ändrade oss helt enkelt och stödde förslaget från maxialliansen.
Det var ingen stor fråga men regelverk är regelverk – och rutiner och regler ska följas, åtminstone i en kommunal organisation. Så med detta erkänner jag att även moderater och miljöpartister kan veta bäst ibland…
Fast inte så ofta… ;)
Sedan var det äntligen dags för Gunnar Lidell (M) att svara på den fråga om rutiner avseende medborgarförslag som jag ställde för två månader sedan!
Min fråga handlade om en viktig demokratisk princip. I varje fall enligt mitt förmenande. Det gällde rutiner i kontakten mellan politiker och allmänhet. Det är nämligen så att brev, mail, förslag, synpunkter etc som vänersborgarna skickar till ”sina” politiker, t ex politikerna i en nämnd, inte alltid kommer fram. Nämnderna gör på olika sätt och ibland gör en nämnd olika vid olika tillfällen. Jag efterlyste helt enkelt ett regelverk, rutiner, som garanterade att allmänhetens brev alltid kommer fram. Samtidigt som alla nämnder gjorde på samma sätt, dvs hade samma rutiner.
Gunnar Lidells svar hade innebörden att allt var bra som det var. Och att det inte var så viktigt. Lidell:
”Min uppfattning är att kommunen inte behöver fler detaljstyrande anvisningar och rutiner, när vi redan har så engagerade anställda och förtroendevalda, vilka har till uppgift att se till att ärenden hanteras på ett rutinerat sätt.”
Min bestämda uppfattning är att det måste finnas klara och tydliga rutiner på hur saker och ting ska hanteras. Det får inte vara upp till enskilda personer eller till dem som för tillfället har politisk majoritet att avgöra. Regelverket ska vara ett grundfundament som alla politiker och tjänstemän har att rätta sig efter.
Och det handlar nödvändigtvis inte om fler rutiner – det handlar om en gemensam och tydlig rutin.
Och det trodde jag egentligen att moderaterna också tyckte. Lidells partivän Lena Eckerbom Wendel (M), som för ovanlighetens skull sa många bra saker denna kväll, hade tidigare sagt (under visionsärendet):
”… behöver tydlighet … säkerställa kommunikationen … viktigt med skrivna styrprinciper … även invånarna ska förstå…”
Å andra sidan sa Eckerbom Wendel i samma ärende (på ett ungefär):
”Vi ska inte låta oss luras av att många invånare har deltagit (skickat in synpunkter och svar; min anm). Det är inget representativt urval. Det är bara de som brukar svara på enkäter som skickat. Kommunfullmäktige ska ta hänsyn till alla vänersborgare.”
Det här har vi hört förut från minialliansen… Ståndpunkten kan sammanfattas i det paradoxala påståendet:
”Vi måste lyssna på de som inte säger något.”
Hmm…
Eftersom den styrande minialliansen inte ville göra något åt problemet, så menade Lutz Rininsland (V) att Vänsterpartiet ska göra en enkät som skickas till de olika nämnderna. I den frågar partiet efter respektive nämnds rutiner. Utifrån det kan Vänsterpartiet arbeta vidare med frågan. Rininsland påminde också om att JO under den förra mandatperioden hade kritiserat kommunen 4 gånger om brister i diarieföringen.
Även Lutz Rininsland hade ställt en fråga till Gunnar Lidell – om medborgardialog. Rininsland ansåg att kommunen även på detta område borde utarbeta klara och tydliga rutiner. Han menade också att en medborgardialog handlar om dialog mellan allmänheten och politikerna – inte allmänheten och tjänstemännen.
Lidell svarade provocerande kortfattat:
”Ja, det vore bra om vi kan gå vidare i hur, var, när, och med vilka kommunen ska ha medborgardialoger.”
Det tycktes som om Lidell inte ansåg att denna fråga var speciellt viktig, inte denna fråga heller. Lidell verkade också lägga skulden på den tröga och långsamma processen på kommunfullmäktiges ordförande, tillika partikamraten, Anders Forsström (M)…
Rininsland frågade också Byggnadsnämndens ordförande Peter Göthblad (FP), med anledning av att det tydligen händer saker på Bert Karlssons Ursand:
”Kan vi vara säkra på att kommunen har uppsikt och kontroll över att arrendatorn (dvs Bert Karlsson; min anm) följer regelverket fullt ut eller måste vi även fortsättningsvis bevittna att arrendatorn prövar var gränserna går?”
Peter Göthblads svar var något oroväckande:
”Byggnadsnämnden har inte de ekonomiska eller personella möjligheterna att kontrollera varje arrendator. Vi förutsätter att lagarna följs.”
Gunnar Lidell (M) fick svara på ytterligare en fråga från Vänsterpartiet – om medborgarförslag. Jag hade upptäckt att det inte någonstans på kommunens hemsida informeras om att kommuninvånarna numera har rätt att ”väcka talan i kommunfullmäktige”, dvs lägga medborgarförslag. (Se här.)
Gunnar Lidell konstaterade att detta var ett förbiseende av kommunen och att det omedelbart skulle rättas till.
Det har inte hänt något än, men det kan väl i och för sig ta lite tid innan en lämplig text kan formuleras och publiceras.
Nu är det för övrigt bara knappt två veckor kvar till nästa sammanträde med kommunfullmäktige.
KF 27/11: Visioner och mål
Igår sammanträdde Vänersborgs högsta beslutande organ – kommunfullmäktige. För näst sista gången i år.
Först på ärendelistan stod ”Vision och inriktningsmål”. Vänersborg ska ju, som många vänersborgare redan vet, få en ny vision och nya inriktningsmål.
Trodde jag. Trodde nog de flesta.
Efter gårdagen är jag inte riktigt säker på det.
Redan den 21 mars 2012 beslutade kommunstyrelsen om processen och
tidsplanen för arbetet med visionen och inriktningsmålen. De tjänstemän, som har ansvarat för arbetet, har sedan följt tidsplanen och kontinuerligt informerat kommunstyrelsen. Varje gång har KS-ledamöterna sagt typ:
”Bra! Kör på!”
Och det har tjänstemännen gjort. De har arbetat. De har samlat in material från kommuninvånare, föreningar och partier. De har anordnat offentliga möten. Sedan har de sammanställt allt material. Och inför sammanträdet igår var allt arbete klart och allt redovisat. Nu skulle kommunfullmäktige ta över och finjustera detaljer och komma överens, så att nästa fullmäktige, om två veckor, den 11 december, kunde fatta det slutgiltiga beslutet.
Och vad händer?
Gunnar Lidell (M) går upp i talarstolen som förste person och säger, att vi kanske bara ska fatta beslut om visionen den 11 december och spara inriktningsmålen till ett senare tillfälle…
Öhhh…?
Och sedan kommer moderaterna Niklas Claesson och Lena Eckerbom Wendel upp och vänder så att säga upp och ner på hela förslaget. De hade kritiska synpunkter på både principer, strukturer, process och innehåll. Det vill säga rubbet.
Öhhh…? Nu? Två veckor innan beslutet…
Det framgick i ett tidigt skede i debatten att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet ville följa tidsplanen och ta hela ”visions- och målpaketet” i december.
Lennart Niklasson (S) sa:
”Vi vill ta alltihop i december. Det är så pass färdigt och det är läge att sätta ner foten nu. Annars blir det inte klart.”
Lutz Rininsland (V):
”Tjänstemännen har blivit styrkta av diskussionerna i kommunstyrelsen. Det är överraskande att det nu kommer tankar om ett halvt beslut eller i steg.”
Bo Carlsson (C):
”Det känns inte helt enkelt att gå vidare efter denna kväll. Vi kanske inte kommer nånstans. … Om processen var fel borde man ha sagt detta tidigare.”
Marika Isetorp (MP) ifrågasatte också stora delar av förslaget. Dock inte lika mycket som moderaterna. Isetorp ville ha med fler saker, särskilt sådant som handlade om hållbarhet. (Isetorps tal finns på hennes blogg.)
Lutz Rininsland (V) tyckte att det fanns mycket bra i Isetorps tal, men han undrade varför inte Isetorp hade detta tal i ett mycket tidigare skede. Det är ju bara två veckor kvar till beslutet.
Då blev Isetorp lite arg och tyckte att det var demokrati. Och visst är det demokrati, men processen har varit lång och nu är det trots allt bara två veckor kvar… Hur ska tjänstemännen hinna med att göra om alltihop? Det framgick nog inte riktigt om Isetorp ville ta beslut i december, eller om hon likt moderaterna ville skjuta på avgörandet.
Hur som helst, Isetorp skriver på sin blogg att:
”Tre partier stödjer just nu förslaget (Isetorps eget förslag; min anm.), visade det sig och
det gjorde mig överraskad och glad (S, C och MP).”
Jag måste ha missat något… Undrar om socialdemokrater och centerpartister håller med Isetorp…? Kanske… De kan ju ha pratat med varandra efteråt…
Morgan Larsson (VFP) låg, enligt min tolkning av hans relativt korta tal, närmare oppositionen än mini-alliansen. Larsson var nöjd med tjänstemännens arbete och tyckte att det hade blivit en bra produkt.
Sedan kunde ju inte Morgan Larsson låta bli att tillägga:
”Om vi bara får ihop allt det bra som sagts idag.”
Ett uttalande som är mycket typiskt för Välfärdspartiet. Partiet tycker ju lite av allting… Och ingenting…Typ.
Kristdemokraterna och Folkpartiet höll med Moderaterna. Så klart. Som vanligt. Vem av de moderata talarna de höll med framgick dock inte.
Det förslag till vision som Johan Ekström (FP) tidigare hade lagt fram förklarade han med:
”Mitt papper var ett tekniskt missöde som utgår.”
Intressant sätt att uttrycka det…
De två sverigedemokraterna lyste med sin frånvaro. Kanske vilar de fortfarande upp efter partiets kongress i helgen…
Vad säger man då om gårdagens debatt?
De synpunkter som framfördes av moderaterna Claesson och Eckerbom Wendel var kloka, i varje fall många av dem. Jag säger inget annat. Även Isetorp hade för all del en del klokt att säga. Problemet är bara att det här framförs i ett mycket sent skede. Alltför sent skulle nog många säga, kanske framför allt tjänstemännen som har arbetat med förslaget. De har fått ”grönt ljus” hela vägen, och när allt är klart – så får de reda på att allt arbete kanske har gjorts i onödan. Och nu ska de ska börja om från början…
Och har två veckor på sig…
Det är ju också lite intressant att det är de som styr kommunen, som till stor del underkänner processen och förslaget i detta sena skede…
Jag har en högst personlig synpunkt, och den handlar om hur viktig en vision med inriktningsmål egentligen är. I praktiken. Jag tycker nämligen att praktiken i Vänersborg de senaste mandatperioderna ofta visar att både vissa tjänstemän och framför allt många politiker inte bryr sig ett dugg om visioner och mål. Det skulle kunna stå vad som helst.
I den gamla visionen stod det t ex att Vänersborg skulle vara:
”en kommun där medborgarna känner sig trygga, delaktiga och har inflytande”
Jag menar, hur många av de styrande brydde sig? Eller bryr sig? De förtätade förskolan, sparade på skolan, struntade i folkopinionerna mot rivningen av Huvudnässkolan och bygget av arenan, fuskade med diarieföringen och nu senast lade de ner Gläntan…
Kanske lika bra att Vänersborg kör en gammal paroll som jag såg en gång i tiden i en anarkistdemonstration:
”Allt genast!”
Eller kanske som en av liberalismens gamla lärofäder sa:
”största möjliga lycka åt största möjliga antal.”
Och så fattar man beslut som är bra…
No more no less!
Vi får se hur det går den 11 december när beslutet ska fattas. Eller inte. Eller delar av det… Eller i steg… Eller nåt… Minialliansen har 20 röster och S+V+C har 23. Det kanske blir Miljöpartiet och/eller Välfärdspartiet som avgör. Sverigedemokraterna lägger väl som vanligt ner sina röster…
Vänersborgaren och Välfärdspartiet
Vänersborgaren kom idag. Jag får säga att det inte är utan att man väntar lite på den. Den tar upp en hel del intressant lokalt material. Dessutom brukar det finnas med ett stort antal debattartiklar. Så också idag. Även om jag saknade min egen. Det var en överraskning. Vänersborgaren brukar ta in alla debattartiklar. Men min debattartikel kanske inte fick plats, den kanske kommer nästa vecka. Vi får se. Det var för övrigt samma artikel som var införd i gårdagens TTELA och som jag publicerade på bloggen igår.
Vänsterpartiet brukar ha en liten annons i Vänersborgaren. Det hade vi idag också. Även Välfärdspartiet hade det. Välfärdspartiets annons fick mig dock att undra.
”Fria bussresor för yngre”
Jasså? Vill Välfärdspartiet ha fria bussresor? Det visste jag inte. Det visste nog ingen annan heller. Välfärdspartiet har nämligen inte lagt fram något förslag om detta. Inte heller har jag sett någon motion som tar upp frågan. För säkerhets skulle frågade jag Välfärdspartiets ledare Morgan Larsson idag.
Nä då. Välfärdspartiet har inte motionerat om ”fria bussresor för yngre”. Jag undrar hur Välfärdspartiet tänker att genomföra detta om partiet inte föreslår det?
I september fattade kommunfullmäktige beslut om budgeten för 2014. Då ansåg Välfärdspartiet att det inte fanns pengar varken till de äldre eller till barnen och ungdomarna. Hur kan Välfärdspartiet då påstå i annonsen att det vill ha fria bussresor för de yngre? Var menar Välfärdspartiet att de pengarna finns? Som inte fanns i september…
Det är inte första gången som Välfärdspartiet inte vet vad den andra handen gör. Partiet tycker ofta en sak i de politiska församlingarna, ibland olika beroende på om det är i en nämnd eller i fullmäktige, och en annan sak ”utåt”, gentemot allmänheten. Det känns inte ärligt. Det känns lite lurendrejeri mot väljarna.
Det tydligaste exemplet är väl fallet Gläntan.
Till vänersborgarna sa Välfärdspartiet att det slog vakt om de äldre och välfärden, i fullmäktige röstade partiet för en nedläggning.
Jag förstår inte.
Det gör nog inte allmänheten heller. Idag i Vänersborgaren riktade en som ska rösta på Välfärdspartiet i nästa val (personen skrev så i debattartikeln) ett tack till:
”de partier som tagit ett riktigt beslut om Gläntan som innebär att våra äldre medborgare kommer att få ett värdigt boende.”
Men Gläntan ska inte stängas för renovering. Gläntan ska bara stängas. Det innebär färre platser för de äldre. Det innebär att många får vänta på ett värdigt boende.
Det gäller att inte lyssna på vad Välfärdspartiet skriver i tidningar eller säger på gator och torg – det gäller att se på hur Välfärdspartiet verkligen agerar i de politiska församlingarna. Det är viktigt att Välfärdspartiet, liksom alla andra partier, bedöms utifrån vad de gör och inte vad de säger.
Och Välfärdspartiet har inte föreslagit ”fria bussresor för yngre”. Istället har Välfärdspartiet varit med om att lägga ner Gläntan.
Försöker Välfärdspartiet lura vänersborgarna?
Vänsterpartiet vill ha mindre barngrupper
Idag publicerade TTELA en debattartikel som jag hade skrivit. Imorgon antar jag att vi kan hitta samma artikel i Vänersborgaren…
Som vanligt är det TTELA själv som sätter rubriken.
=======
Personal på förskolor har vid flera tillfällen på insändar- och debattsidor efterlyst de politiska partiernas syn på förhållandena i Vänersborgs förskolor.
Vänsterpartiets inställning är att barngrupperna är för stora och att personaltätheten är för låg i kommunens förskolor.
Därför har också Vänsterpartiet under hela mandatperioden, och även tidigare, arbetat för att förskolan ska få större ekonomiska resurser.
Inför budget 2014 lade Vänsterpartiet i april i år ett förslag i Barn- och ungdomsnämnden att nämnden skulle yrka på att få 20 Mkr mer 2014 jämfört med 2013. Detta förslag stöddes av Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet. Förslaget fick därför majoritet. Den styrande minialliansen röstade mot och Socialdemokraterna lade ner sina röster.
När budgeten för 2014 skulle beslutas i kommunfullmäktige i september lade Vänsterpartiet fram ett förslag till budget, där Barn- och ungdomsnämnden skulle tillföras 20 Mkr. Det var exakt samma förslag som Barn- och ungdomsnämnden hade ställt sig bakom för egen del i april.
Vänsterpartiets budgetförslag röstades ner av fullmäktige.
För att se i vilken utsträckning man kunde ”lita på” de andra partierna, så lade jag ett särskilt och fristående yrkande på 20 Mkr mer till Barn- och ungdomsnämnden. Jag tyckte att det var viktigt att alla partier blev tvungna att visa kommuninvånarna vilken inställning de hade till kommunens barn och ungdomar.
I yrkandet som fullmäktigeledamöterna skulle ta ställning till stod det:
”Barngrupperna på våra förskolor är alltför stora. Förskolorna har under en rad år tagit in allt fler barn utan att anställa personal i motsvarande grad. Det är hög tid att öka personaltätheten.”
I yrkandet framgick att Vänsterpartiet ville att 7 Mkr av dessa 20 Mkr skulle gå till förskolan för att minska samtliga barngrupper med ett barn.
I omröstningen var det bara Vänsterpartiet som röstade för yrkandet. Vi fick stöd av två socialdemokrater och två centerpartister. Resten röstade mot. Däribland samtliga från Miljöpartiet och Välfärdspartiet. 9 socialdemokrater, en centerpartist och en sverigedemokrat avstod från att rösta.
I de broschyrer som Vänsterpartiet delade ut på Aqua Blå och på Oktobermarknaden stod det:
”VÄNSTERPARTIET VILL satsa mer pengar i förskolan. Personaltätheten måste öka, så att barngrupperna blir mindre.”
Det ville Vänsterpartiet i september och det vill Vänsterpartiet fortfarande…
Stefan Kärvling
Vänsterpartiet
Fråga till Lidell (M)
Igår upptäckte jag av en tillfällighet, att det inte fanns någon information på Vänersborgs kommuns hemsida om att kommuninvånarna i Vänersborg numer har rätt att lägga så kallade medborgarförslag till kommunfullmäktige. (Om informationen finns någonstans på hemsidan, så måste den vara väl fördold.)
Det gjorde mig en smula förvånad…
Därför bestämde jag mig för att ställa en fråga till kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell (M) om detta. Sådana här rättigheter måste ju kommuniceras med kommuninvånarna. Och det måste ju framför allt finnas rutiner för informationsspridning.
Rätten för medborgare att väcka talan i kommunfullmäktige är för övrigt en viktig demokratisk förändring. Den får inte gå vänersborgarna förbi.
Gunnar Lidell svarar förhoppningsvis på min fråga på onsdagens sammanträde med kommunfullmäktige. Och förhoppningsvis gör han något åt det hela – snabbt.
Här följer frågan:
Fråga till kommunstyrelsens ordförande
Medborgarförslag
Vänersborgs kommunfullmäktige beslutade vid sitt sammanträde den 14 nov 2012, § 141, att Vänersborgs kommun skulle medge rätt för medborgare att väcka talan i kommunfullmäktige.
Nästan ett år senare beslutade kommunfullmäktige vid sitt sammanträde den 25 september 2013 om hur det skulle gå till. En rutin för medborgarförslag antogs. Denna rutin finns med som bilaga 15 i kommunfullmäktiges sammanträdesprotokoll.
I helgen när jag satt vid min dator och skrev en blogg (karvling.com) om onsdagens sammanträde (dvs dagens, typ), så ville jag veta vad det stod i rutinen. Döm av min förvåning när jag förstod att det, vad jag såg, inte någonstans på Vänersborgs kommuns hemsida informerades om kommunfullmäktiges beslut (förutom i själva fullmäktigeprotokollet på 231 sidor). Kunskapen om vänersborgarnas rätt att lägga medborgarförslag torde därmed vara förbehållet ett ytterst ringa antal.
Min fråga är:
Vad avser kommunstyrelsens ordförande att göra för att informera kommuninvånarna om möjligheten att lämna medborgarförslag?
Vänersborg – i alla delar en attraktiv, livskraftig och hållbar kommun!
Veckans stora politiska händelse i Vänersborg är utan tvekan kommunfullmäktiges sammanträde på onsdag. Kommunstyrelsens möte på måndag eller Socialnämndens på torsdag kan knappast konkurrera. Det skulle i så fall vara Vänsterpartiets medlemsmöte på fredag…
Fullmäktiges sammanträde ser dock ut att bli ganska ”tamt”, inga större stridsfrågor, om ens någon, är uppe på tapeten. Det är med andra ord ungefär som vanligt. Det händer sällan något. Det politiska livet ger skäl för namnet ”Slow City” – för övrigt en slogan som den förre kommunchefen myntade i ett visionärt ögonblick.
Och som av en händelse handlar den första punkten på fullmäktiges dagordning om ”vision och inriktningsmål”. Detta ska diskuteras nu på onsdag, men beslut ska inte fattas förrän nästa gång, i december.
I det förslag som ligger, så lyder själva visionen:
”Vänersborg – i alla delar en attraktiv, livskraftig och hållbar kommun!”
En vision ska spegla en framtida idealbild, ett slags idealtillstånd att sträva mot. Jag vet inte om förslaget gör det. Det är svårt att veta vad visionen egentligen betyder, eller innebär. Vad är t ex ”attraktiv”? Och vad är ”livskraftig”? Eller ”hållbar”? Är t ex Gestad (en ”del”) attraktivt och livskraftigt utan skolan i Skerrud?
Men det kanske ska vara så. Det kanske är bättre att en vision är otydlig och ogripbart abstrakt för att fler ska kunna omfatta den.
Så är det nog. Och visst är det lättare att vara kritisk än att komma med bättre förslag… Jag kan inte komma på något bättre. Att föreslå Karl Marx vision skulle väl få många, i varje fall den borgerliga maxialliansen, att gå i taket:
”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.”
Fast visst är den bra?
Förslaget till vision ligger nära en slogan. Fast det är inte samma sak. Slogan används mer i reklamsyfte. Det är därför som många kommuner skaffar sig en slogan. Här är några smakprov:
- ”Herrljunga – Kommunen på rätt spår”
- ”Hårda bud i Mellerud”
- ”Enköping – Sveriges närmaste stad”
- ”Framtidsanda i Färgelanda”
- ”Full fräs i Sotenäs”
- ”I love Hjo”
Den som 2011 fick pris som Sveriges bästa kommunslogan var:
”Jag är tokig i Säter!”
En fördel med det liggande förslaget till vision för Vänersborg är att den också kan användas som en slogan.
”Vänersborg – i alla delar en attraktiv, livskraftig och hållbar kommun!”
Utifrån visionen ska sedan kommunfullmäktige besluta om inriktningsmål. Inriktningsmålen ska ange viljeinriktning för vad som skall uppnås.
Det finns förslag på inriktningsmål också. Två exempel:
- ”Fler ska vara nöjda med kommunens service och hur behov och förväntningar tillgodoses.
- Fler anser att kommunen har en öppen dialog med invånare, företag
och föreningar.”
Jag antar att det finns de som drar på smilbanden när de läser detta… Och det kan jag förstå. Folk runt Kindblomsvägen har varit med om motsatsen. Precis som Andersson ute i Nordkroken. Eller Magnus Larsson uppe i Sikhall/Rörvik. Eller personal och gamla på Gläntan.
Det finns och kommer alltid att finnas skillnad mellan vision/mål och verklighet. Och visst har väl kommunens representanter i Vänersborg ibland ganska medvetet struntat i mål och visioner. Å andra sidan är det politikernas ansvar att se till att visioner och mål både följs och förverkligas. Och slå näven i bordet om och när det behövs. (Men då kanske det behövs en annan politisk majoritet…)
Vänsterpartiet har diskuterat visionen och inriktningsmålen och gjort en del justeringar. Jag bidrog med en komplettering när det gäller följande inriktningsmål:
”Kommunens attraktionskraft ska öka inom näringsliv, regional- och statlig förvaltning, kultur och turism.”
Ordet ”utbildning” måste ju vara med! Vänsterpartiet har för övrigt gjort ytterligare en del justeringar. (Om du vill veta mer om kommunens vision och inriktningsmål, så kan du titta på kommunens hemsida – klicka här.)
En annan fråga på onsdag.
Överförmyndarnämnden vill köpa in ett arkivskåp för 100.000 kr. Det ska fullmäktige ta ställning till. Det är ingen stor summa (i kommunala sammanhang), men det intressanta är att maxialliansen vill låna pengar till detta! Det är inte många veckor sedan Marika Isetorp (MP) skrev i TTELA och Vänersborgaren:
“Vi i Miljöpartiet anser inte det är hållbart att dagens drift ska betalas av kommande generationer.”
Men när det gäller arkivskåp, så gäller inga principer för Isetorp och Miljöpartiet. Då tar Isetorp gladeligt på sig ”tomteskägget” och ”delar ut pengar som inte finns”. (Uttrycken är tagna från Isetorps tal i fullmäktige den 25 sept). Miljöpartiets nya princip gällde tydligen bara pengar till de gamla på Gläntan och barnen och ungdomarna i förskola och skola…
Det ser äntligen ut som om Gunnar Lidell (M) ska svara på min interpellation om ”rutiner avseende medborgarförslag” på onsdag. Jag ställde frågan den 22 september… Det är ingen märkvärdig fråga, så jag förstår inte varför Lidell, och fullmäktiges ordförande Forsström (M), har dragit det här i långbänk. Men som sagt, det är typisk för denna mandatperiod. (Här kan du läsa min fråga i sin helhet.)
Även Lutz Rininsland (V) ska få svar av Lidell på sin interpellation om medborgardialog.
Det börjar för övrigt ”droppa in” förslag från vänersborgarna. Kommunfullmäktige har ju beslutat att det är ok med så kallade medborgarförslag i Vänersborg, dvs att kommuninvånarna får väcka ärenden i fullmäktige. De flesta vänersborgare vet nog inte om detta. Vad jag ser så finns det ingen information om denna rättighet på kommunens hemsida… Men det tar väl lite tid. Det också… (Jag tror att jag ställer en fråga om detta till Gunnar Lidell på onsdag. Han läser ju inte min blogg.)
Till detta fullmäktige har 57 hushåll i grannskapet kring Kindblomsvägen lämnat in ett medborgarförslag, som går ut på att ändra skogsområdet uppe på Blåsut från att vara kvartersmark till parkmark. Undertecknarna skriver:
”I och med det kan området skyddas för framtiden; dels säkerställa fortlevnaden för de fridlysta djurarterna som finns där, dels tillgodose vänersborgares fortsatta möjligheter till lek och rekreation där.”
Det här förslaget ska naturligtvis utredas och beredas innan fullmäktige får tillbaka frågan för ett slutgiltigt avgörande.
Det vore verkligen på tiden att kommunfullmäktige såg till att fatta ett sådant här beslut. Dock lär inget hända innan valet… Kanske blir det en valfråga…
Lidell – Arenan – IFK
Den 14 november skrev jag om att den numera pensionerade journalisten Björn Gorner hade ställt ett ganska stort antal frågor till kommunalrådet Gunnar Lidell (M). (Se här.) Frågorna handlade om IFK Vänersborgs legendariske, typ, ordförande Stig Bertilsson (M).
Gunnar Lidell var snabb på att svara. Redan den 15 november diariefördes hans svar. Dock med en komplettering tre dagar senare. Lidell svarade emellertid inte på alla Gorners frågor. Endast två av dem besvarades. Och det är inget att säga om. De andra frågorna hade inget med Lidell som kommunstyrelsens ordförande att göra, utan endast med Lidells roll som ordförande för Moderaterna i Norra Älvsborg.
Björn Gorner frågade:
”Handen på hjärtat, Gunnar Lidell, var det du som gav Stig Bertilsson i uppdrag att å Vänersborgs vägnar försöka intressera Sveriges Television att sända Melodifestivalen från Arena Vänersborg? Eller var det bara ett av hans påfund för att göra sig själv intressant och få lite publicitet?”
Gunnar Lidell svarar kort och gott:
”Nej!”
Jag vet inte om det betyder ”nej” på båda ”delfrågorna” eller bara på den första. Jag tror att det bara gäller den första.
Hur som helst. Lidell bifogar också två bilagor till Gorner för ”ytterligare kännedom”. En av bilagorna är ett tidningsurklipp från TTELA den 12 september. Där citeras Stig Bertilsson:
”Dessutom passar arenan utmärkt för Melodifestival. Men kommunen gav aldrig något tydligt svar, det fick vi acceptera.”
Lidell svarade på Bertilssons uttalande i TTELA med ett mail till honom (och någon Tomas i IFK Vänersborg). Det här mailet bifogas också svaret till Gorner.
Lidell skriver i mailet till Bertilsson:
”Jag har nog missat något, om ni vill arrangera / bjuda in Melodifestivalen till Vänersborg, vad är problemet? Har ni nekats att hyra Arenan och i så fall av vem? Det vore oerhört positivt om ni och ev andra intressenter i så fall hör av er till oss i kommunen med era funderingar och förslag…”
Visst känns det som om Lidell är något gramse på sin partivän och tillika blivande ordförande för den kommande nomineringsstämman för Moderaterna i Norra Älvsborg? Och det borde han ju vara…
Gunnar Lidell har tydligen aldrig fått någon fråga från Stig Bertilsson om Melodifestivalen. Som Bertilsson påstår i TTELA. Och eftersom Lidell dessutom skickar en kopia av mailet till kommundirektören, så torde detta vara ett tecken på att inte heller kommundirektören har fått någon fråga… Och har inte kommunstyrelsens ordförande eller kommundirektören fått frågan från Bertilsson – då har inte heller kommunen fått det…
Så måste Lidells mail till Bertilsson tolkas.
Och vad säger då egentligen Gunnar Lidell i sitt mail till Bertilsson? Jo, inget mindre än att Bertilsson ljuger till TTELA…
Jag hittar inget svar i diariet från Stig Bertilsson till Lidell. Antagligen finns det inget. För om eventuella oklarheter hade retts upp mellan Lidell och Bertilsson, så hade aldrig Lidell bifogat detta mail i svaret till Björn Gorner.
Det är min teori. Eller övertygelse.
Gunnar Lidell har också svarat på ytterligare en av Björn Gorners frågor:
”Hur mycket pengar har Vänersborgs kommun delat ut till IFK Vänersborg de senaste fyra åren? Och hur mycket har andra jämförbara föreningar fått?”
Återigen ställer Gorner två frågor i en. Gunnar Lidell svarar på den första av frågorna. Och det har Lidell gjort genom att skicka ett utdrag från Ekonomikontoret.
Det första utdraget skickade Lidell till Gorner den 15 november. Tyvärr upptäckte någon på kommunen, kanske Lidell själv, att nästan en halv miljon kr, som hade gått till IFK, hade glömts bort. Tre dagar senare skickades därför ett nytt utdrag från Ekonomikontoret.
Bidrag till IFK Vänersborg:
IFK Vänersborg har alltså under fyra år fått 1.162.428 kr i bidrag från Vänersborgs kommun.
Förresten. Att föreningsbidraget 2013 är lägre beror på att en del av bidraget inte är utbetalt på grund av att IFK har skulder till kommunen för hallhyror… (Öhhh?)
Notera att det i den totala bidragssumman inte räknas in de ”dolda” bidrag som IFK får genom att klubben får hyra logerna relativt billigt av kommunen och i sin tur hyra ut dem för bortåt den tredubbla kostnaden. Och att samma konstruktion gäller för restaurangen och cafét. Och för träningstider. Etc.
Björn Gorners följdfråga om hur mycket andra jämförbara föreningar har fått besvarades inte av Gunnar Lidell. Kan vi våga en försiktig gissning att de andra föreningarna inte har fått riktigt lika mycket i bidrag…? Eller vad säger VIF? VHC? VFK? Blåsut? BIF? FIF? WIK osv?
Till sist.
Jag ser i diariet att det har inkommit en handling till kommunen om arenan som har blivit sekretessbelagd. Det går inte ens att se vem som är avsändaren.
TTELA har också sett denna handling och begärt ut den.
I diariet läser jag att TTELA:s begäran har avslagits av Barn- och Ungdomsförvaltningen.
”Handlingen kan inte lämnas ut eftersom ett utlämnande kan innebära att kommunens ställning som part i pågående tvist kan försämras om uppgiften röjs.”
Det är väl inte bara jag som noterar ordvalet, ”kan försämras”? Det står inte ”förändras”. Eller ”förbättras”. Det står ”försämras”… Sådant här får en att dra öronen åt sig och undra, vad är det nu…? Är det något som kostar nu igen? Samtidigt undrar jag, inte får väl kommunen undanhålla viktig information i en rättstvist?
Jag är för övrigt mycket skeptisk till all sekretess kring arenan. Det hände alltför mycket mellan skål och vägg. Det hände alltför mycket som fortfarande inte har kommit ut i offentlighetens ljus. Trots att Lars-Göran Ljunggren (S) en gång i tiden sa, i en radiointervju:
”…och mer eller mindre slog näven i bordet! Allt ska upp på bordet! Så här får det inte vara!”
Vänersborgarna väntar fortfarande…
Och inte får väl kommunen undanhålla viktig information för sina kommuninvånare? Det är ju ändå de som får betala kalaset.
Bygg Vänersborg!
Människor i Vänersborg reagerar med både förvåning och bestörtning på kommunens policy kring byggnadslov. Eller kanske snarare brist på policy. Folk upplever att det inte tycks finnas någon konsekvens i Byggnadsnämndens tolkning av lagar och förordningar. Beskeden som ges är som ett lotteri. Vissa människor drar en vinstlott, men de allra flesta drar nitlotter. Ibland (nästan alltid skulle många säga) är Byggnadsnämnden oerhört hård i sin bedömning, ibland är den det inte.
När det gäller byggnadsloven på Nordkroken, så drog det ena huset en vinstlott och fick byggnadslov. Det andra huset drog en nitlott. Och då var ändå de båda husen i stort sett identiska, och dessutom ligger de väldigt nära varandra. (Se min förra blogg om Nordkroken.)
Oftast tycks det som om enskilda personer drar nitlotter. De kan få avslag på små förändringar på sitt hus, på en uteplats eller en balkong. Och samtidigt kan de få betala ett antal tusenlappar för detta nej.
Det finns också några av dessa personer, som har dragit nitlotter, som har ifrågasatt Byggnadsnämndens beslut. Och som har både orkat och haft råd att gå vidare och överklaga. Då har det ibland visat sig att Byggnadsnämnden ”i sin hårdhet” har tolkat lagarna fel – och så har t ex Länsstyrelsen gjort en annan bedömning och underkänt Byggnadsnämndens beslut. (Se ”Sikhall 1:6” och ”Magnus Larsson och Byggnadsnämnden”.)
”Sila mygg och svälja kameler”.
Det skulle kunna vara ett uttryck som passar in på Byggnadsnämnden. Många tycker i varje fall det.
Byggnadsnämnden har varit oerhört välvilligt inställd till den kanske största byggnaden i Vänersborg, Arena Vänersborg. Det har varit krångel med handlingar och byggnadslov (se ”Är arenan ett svartbygge eller inte?”), datum har gått ut (se ”Några turer kring Arena Vänersborg”), byggnaden har inte stämt överens med bygglovet, buden på hur stor publiken får vara vid bandymatcher har växlat (se ”Vad innebär en fullsatt arena?”) osv. Det mesta som kan gå fel har gått fel med arenan – även när det gäller så att säga det formella. Också. Det är nog så att åtskilliga ”bygglagar” har brutits under resans gång. I varje fall har de ”tänjts på”…
Men inte bara det. Än idag stämmer inte Arena Vänersborg överens med bygglovet! Och fortfarande är inte Arena Vänersborg färdigbyggd! (Se ”Lidell gör Arena Vänersborg till en valfråga!”.)
Men allt det här gör tydligen inte så mycket. Allt har bara fått rulla på. Byggnadsnämnden har sett mellan fingrarna. Med arenan är det bara en sak som har gällt:
”The Show must go on.”
Och på tal om show… Bert Karlsson och hans Ursand…
På Ursand har både politiker och tjänstemän tummat på både regler och lagar. Överträdelser av strandskyddet har inte polisanmälts, byggnadsnämnden har inte inväntat svar från Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i strandskyddsfrågan, byggen har satts igång innan byggnadsloven varit klara etc. (Se ”Bert och Ursand: Några funderingar”.) Vid ett tillfälle ”löstes” ett problem med att en nämndsordförande ringde en annan nämndsordförande, och så togs ett beslut utan att andra behövde blandas in…
Och Bert vilar tydligen inte på lagrarna. Inte nu heller. Någon viskade i mitt öra att ”arrendatorn” tar sig friheter. Det sades t ex att Bert har avverkat skog för en ny husvagnsparkering, trots att han inte har bygglov…
Och Byggnadsnämnden har inte reagerat…
Så visst är Byggnadsnämnden flexibel ibland. Det kanske är så att är den flexibel och ser mellan fingrarna för de stora aktörerna, för kommunens arena och för Berts Ursand – ja, då kanske Byggnadsnämnden måste ta igen det på ”de små”. På privatpersoner till exempel. Då jämnar det liksom ut sig typ. Så att det åtminstone genomsnittligt blir bra…
Jag är övertygad om att vänersborgarna efterlyser principer och konsekvens. De vill att samma regler ska gälla för alla – fattig som rik, privatperson som företagare , invånare som kommun.
Själv tycker jag också att Byggnadsnämnden ska ha som princip att underlätta och hjälpa de människor i vår kommun, som vill bygga… De allra flesta som söker byggnadslov vill faktiskt göra rätt för sig, vill ha ordning och reda och vill hålla sig inom lagtexten och regelverket. Byggnadsnämnden måste bli mer av ett serviceorgan för kommuninvånarna och ge sökande hjälp med att formulera frågorna rätt och ge dem handledning till optimala lösningar.
Nordkroken och kommunen
Flera personer har känt igen sig i Magnus Larssons situation och ”problem” med Byggnadsnämnden. (Se mina bloggar om Magnus Larsson, ”Sikhall”, ”Rörvik 1” och ”Rörvik 2”.) De har hört av sig och berättat hur de har bemötts och hur deras ärenden har hanterats av kommunen.
Jag bestämde mig för att åka ut till Nordkroken och hälsa på en av dem som har hört av sig. För övrigt nästan så långt bort man kan komma i kommunen från Magnus Larssons Rörvik.
Andersson bor på Nordkroken, ett stenkast från stranden. Huset med tillhörande tomt har funnits i släkten i många herrans år. Tomten är ganska stor, så stor att han ville bygga ytterligare ett hus några hundra meter in mot land. Där sönerna skulle kunna tillbringa några helger och sommarveckor.
Andersson sökte bygglov och fick det. Så långt inga problem.
När Andersson och hans söner skulle bygga huset, så samtalade de med en granne på Nordkroken. Denne granne hade nyligen också byggt ett hus, närmare stranden än Anderssons hus skulle ligga. Grannen hade fått bygglov för ett enplanshus, men byggde till en “andra våning” trots att han inte hade bygglov för detta. Grannen fick dock bygglov för detta i efterhand. Av Byggnadsnämnden i Vänersborg.
Andersson tänkte, det gör jag också, dvs bygger ett ett och ett halvplanshus. Och det gjorde Andersson. Vägglivet fick vara högst 3,4 meter. Men han höjde det till 4,0 meter. Och Andersson inredde vindsvåningen.
Det var ett i stort sett identiskt hus som grannen vid stranden hade byggt. Grannen hade dock höjt vägglivet ännu lite mer än Andersson, till 4,2 meter. Grannen byggde också en källare, vilket inte fanns i bygglovet. Det sistnämnda gjorde dock inte Andersson… Anderssons hus stod klart 2008.
Andersson tänkte att det blir inga problem – fick grannen bygglov för en “övervåning” (och en källare) i efterhand, så får jag det också. Dessutom fanns det även andra grannar som hade gjort precis detsamma. Några hade byggt till en våning, andra hade byggt en källare och några hade gjort båda delarna. Inga problem. Husen står kvar, kommunen har inga synpunkter.
Någon anmälde Anderssons hus till Byggnadsnämnden…
Då började det…
Varför just Andersson blev anmäld vet ingen. Varför de andra i området inte anmäldes vet ingen heller. Men Anderssons hus blev det.
Byggnadsnämnden godkände inte Anderssons hus.
”väggliv ska sänkas till nivå enligt bygglovet och inredd vindsvåning ska undanröjas.”
Och visst, Andersson byggde inte enligt bygglovet. Han visste att han hade gjort fel. Det fanns ingen “inredd vindsvåning” i bygglovet. Men han kunde inte förstå varför just hans hus inte blev godkänt. När de andra blev det. När de andra fick byggnadslov i efterhand.
Så vad gjorde Andersson nu?
Andersson skrev brev. Han ringde och han hade möten med kommunens representanter. Han överklagade.
Kunde han ändra huset på något sätt, så att alla parter blev nöjda? Kanske kunde han ta bort balkongen?
Andersson är antagligen, tror jag, lite desperat i det här läget. Det går nämligen inte att sänka vägglivet och ta bort “andravåningen”. Då måste Andersson riva huset och bygga ett nytt. Utan “inredd vindsvåning”. Andersson vill naturligtvis undvika detta till varje pris.
Men ingen lyssnar. Tvärtom. Kommunen vill inte diskutera med Andersson. Kommunen vill inte kompromissa.
Andersson tycker också att han bemöts på ett sätt som inte är professionellt. Han menar att kommunen inte alltid håller sig till sanningen när den förklarar varför de andra husen hade fått byggnadslov. Och varför inte han får byggnadslov för en “inredd vindsvåning”.
Kommunen hävdar bland annat att olika grannars hus, som Andersson pekar på och som inte är byggda enligt bygglov, är byggda enligt bygglov. Kommunen resonerar som barn menar Andersson. Kniper man ögonen tillräckligt hårt, så finns inte verkligheten. Då finns det inga hus som inte stämmer med byggloven.
Eller.
Kommunen kan också förklara skillnaderna i behandling av olika människor och olika hus på ett annat sätt:
”Ett och eventuellt fler tidigare felaktiga beslut rättfärdiggör inte ett nytt.”
Läs den meningen en gång till och fundera på vad den egentligen innebär.
Vidare.
Kommunen hävdar i en inlaga till Kronofogdemyndigheten (28 aug i år) att Anderssons hus ligger i ett område med stor risk för översvämning. Då kan man ju undra varför Andersson har fått byggnadslov överhuvudtaget… Och är det så att det finns risk för översvämning, då är det väl bara bra att det finns en övervåning dit de boende kan flytta när vattnet stiger…
Nu ligger inte huset i ett område med stor risk för översvämning…
Och.
När kommunen argumenterar mot Andersson tycker i varje fall Andersson att kommunen uttrycker sig kränkande. Kommunen anser att Andersson istället för att riva huset:
”väljer att av tredska behandla frågan i samtliga rättsinstanser.”
Förutom att kommunen visar att den helt saknar empati för vad en rivning av ett hus innebär för en enskild, så säger kommunen att det enbart beror på ”tredska”.
”Tredska” är väl ett inte alltför vanligt ord nu för tiden. Det betyder enligt NE:
”envis ovillighet att göra som man blivit tillsagd”
Andersson finner detta språkbruk både olämpligt och kränkande.
Byggnadsnämnden och Byggnadsförvaltningen är orubblig. “Övervåningen” ska bort! Huset ska rivas. Och Andersson vet fortfarande att han har gjort fel, att han bara hade byggnadslov för ett hus utan “övervåning”. Men han kan inte förstå att det inte går att kompromissa på något sätt. Andersson vill inte riva huset.
Och det kan man väl förstå. Även om det antagligen finns många, som likt kommunen, anser att Andersson får “stå sitt kast”.
Varför skriver jag då denna blogg? Vad vill jag ha sagt?
Jag slås av att kommuninvånarna inte behandlas lika. Vissa får byggnadslov, andra inte. Och för mig känns detta väldigt fel. Jag tror inte ens att det får vara så. Det som gäller för den ene borde (måste?) väl gälla för den andre.
Kommunallagen säger:
”Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”
I det här fallet är det nog tveksamt om kommunen följer intentionerna i lagen. Som jag ser det kan kommunen inte heller försvara sig med:
”Ett och eventuellt fler tidigare felaktiga beslut rättfärdiggör inte ett nytt.”
Ett sådant resonemang innebär ju ren godtycklighet. Det innebär att kommunen kan typ fatta ”felaktiga” beslut när den ”känner” för det.
Jag tycker också att kommunen uttrycker sig på ett sätt som kan upplevas, och i det här fallet faktiskt upplevs, som kränkande. Ovidkommande personliga värdeomdömen får inte förekomma i officiella kommunala handlingar, särskilt inte om de skickas till en annan myndighet.
Med andra ord, så finns det nog en hel del för kommunen att “arbeta med” i behandlingen av kommuninvånarna.
I sakfrågan då?
Andersson har alltså ett byggnadslov. Dock inte på en “inredd vindsvåning”. I området där huset ifråga står, så rör det sig inte särskilt många människor. Tomterna i området är privata och det är den lilla grusvägen också. Råkar någon komma förbi, så tänker man inte på att det finns en “övervåning”. Varför skulle man det? Nästan alla hus i området har ju det. “Andravåningen” på Anderssons hus stör inte heller någon. Den skymmer t ex ingen utsikt.
Så ingen tjänar i praktiken något på att huset rivs. Kommunen tjänar inget. För det kan väl inte ligga någon vinst i att en kommuninvånare ska behöva riva ett hus?
Naturligtvis vill kommunen att lagar och regler ska följas. Genom att fullfölja sanktionerna mot Andersson, så vill kommunen upprätthålla respekten för de regler som gäller. Fallet Andersson ska statuera exempel gentemot andra kommuninvånare.
Jag önskar emellertid att kommunen skulle lösa konflikter genom respektfulla samtal och sunt förnuft. Kommunen är ju till för invånarna och inte tvärtom. Och Andersson är villig att kompromissa, han vet att han har gjort fel. Och huset är ju faktiskt byggt – och har stått där i 5 år.
Jag vet inte vad folk tycker i en sådan här fråga. Är den allmänna meningen att Andersson ska riva huset?
Vad tycker du?
Lidell, Bertilsson och IFK
Ibland tar jag en koll i kommunens diarium. Det är en ovana som jag och några andra vänsterpartister har. Och som vi har haft i många år. Ovanan fick vi efter att under lång tid ha stått utanför maktens korridorer. Att kolla i diarierna var, och är, ett sätt att få reda på vad som utspelat sig i de slutna rummen, mellan skål och vägg. I varje fall det som liksom sipprade ut… Typ.
Kommunens diarier bjuder alltså ofta på en hel del intressant information. Och för all del, även en hel del helt ointressant dito.
Denna gång hittar jag en liten udda vädjan i kommunstyrelsens diarium. Denna vädjan har egentligen inget med den vänersborgska politiken att göra, såvida man inte räknar IFK Vänersborgs ordförande Stig Bertilsson till den. I diariet finns ett brev från en viss Björn Gorner där han ber kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell om hjälp.
Det är så att Gunnar Lidell inte bara är kommunstyrelsens ordförande i Vänersborg, Gunnar Lidell är också distriktsordförande för Moderaterna i Norra Älvsborg. Det kanske inte alla vet. Och det är i denna egenskap som han har fått brevet.
Björn Gorner skriver till Gunnar Lidell:
”Jag ber dig att offentligt klargöra hur du och ditt parti ser på bidragskungen Stig Bertilssons sätt att armbåga sig in i politiken igen.”
Stig Bertilsson har nämligen blivit invald som ersättare i kommunstyrelsen i Bengtsfors! För moderaterna då naturligtvis…
Det verkar faktiskt inte bättre än att Stig Bertilsson håller på att göra, eller har gjort snarare, en politisk comeback…
Och det inte bara i Bengtsfors visar det sig!
Stig Bertilsson är föreslagen att leda nomineringsstämman för Moderaterna i Norra Älvsborg! (Se här!) Vilket måste vara ett, kan jag tänka, både mycket hedrande och förtroendefullt uppdrag. I varje fall för Stig Bertilsson. Det måste ju betyda att allt är glömt och förlåtet… I varje fall inom moderaterna, för de 600 moderater som förväntas samlas i Göteborg.
…och att ”vägen tillbaka” ligger öppen för Bertilsson…
Det här är faktiskt inte dåligt jobbat av Stig Bertilsson. Jag menar, de flesta kommer ju fortfarande ihåg hur hans politiska karriär fick ett mycket tvärt avslut, när han som ende riksdagsman i Sverige någonsin:
“skiljts från sitt uppdrag som riksdagsledamot”.
Mången minns säkert att Stig Bertilsson tvingades att lämna riksdagsplatsen på grund av de allvarliga brott som han hade begått. Bertilsson dömdes ju i allmän domstol för grova bedrägerier. (Se vidare här!)
Hur som helst.
Björn Gorner ställer i sin vädjan 12 frågor till Gunnar Lidell. Gorner redogör dessutom i sitt brev utförligt om Stig Bertilssons förehavanden tidigare och på senare år.
Det är väl egentligen bara en av Gorners frågor som berör Vänersborg. Björn Gorner frågar nämligen Gunnar Lidell:
”Hur mycket pengar har Vänersborgs kommun delat ut till IFK Vänersborg de senaste fyra åren?”
Den frågan är intressant tycker jag. Det är nog många klubbar, framför allt idrottsföreningar, som också ställer sig samma fråga.
Det ska bli intressant att se om Gunnar Lidell ger Björn Gorner ett svar på frågan – och i så fall också hur det svaret kommer att se ut.
De andra svaren, om nu Lidell väljer att svara, blir också intressanta, men de ligger utanför ämnet för denna alltigenom vänersborgska blogg.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer